Målet med 2011

Det är väl lika bra att offentliggöra mina mål med träningen inför det stundande året, så har jag färre kryphål för att komma undan sen.

Jag har ett stort mål, det är att springa milen snabbare än vad jag gjorde Tjejmilen 2010 (69 minuter). Sen har jag några små mål på vägen och det är så klart först 5 km. Sen är ett annat mål 5 km under 30 minuter (hittills har jag sprungit på 31:nånting som snabbast). Det sista målet är 125 träningspass under året. Allt som allt fyra mål som alla syftar till samma sak: En bättre hälsa och ett mindre midjemått.

Nu ska jag gå o ringa ett nyårsplanerar-samtal, sen börjar mitt nya liv på lördag. Igen.

Home sweet home, I miss you so!

Efter en hektisk julhelg pustar jag äntligen ut i soffan hos mamma o pappa. Vi började med att åka upp till Härnösand i torsdags och hela resan gick förvånansvärt bra! E var glad o snäll hela vägen och allt bara flöt utan minsta problem. Tog ganska precis 5½ timme inkl lunchpaus i Söderhamn och jag som alltid har kört överallt behövde inte köra en meter. Hurra för två körkort i familjen och dessutom en svägerska med ett tredje körkort i bilen! Firade julafton hos svärmor, juldagen hos svärfar och på annandagen bar det av neråt igen. Då gick det inte fullt lika bra. Vi hade ju hört vädervarningarna men jag hade faktiskt aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur illa det kunde bli! Hela vägen ner till Sundsvall var vi i princip ensamma på vägen, inte en bil i sikte och inte en snöflinga heller för den delen, så det kändes ju rätt lugnt. I Sundsvall började det snöa så smått och strax norr om Hudiksvall blev det till att ta sikte på baklyktorna på bilen framför oss och hoppas att den höll sig kvar på vägen... Vid norra infarten till Hudik så var det en långtradare som hade ställt sig på tvären över hela E4 så vi fick åka igenom stan istället för att åka förbi, men det kändes ju rätt okej med tanke på att han lika gärna kunde ha stått tvärsöver precis innan infarten istället. Det var det två av hans långtradarkollegor som lyckades med någon timme senare istället, men det störde ju inte oss... Överlag så lyckades vi undvika de stora olyckor som blev, passerade flera ställen som vi hörde sen på trafiknyheterna en stund senare att det var stopp. När vi kom söder om Hudik så var det i princip omöjligt att se något och vi hade dessutom tappat vår wingman framför, så det blev till att krypa fram och gissa vilket håll vägen svängde åt. På nåt sätt lyckades vi överleva trots ovädret, trots halkan, trots den fantastiska sikten och trots att jag körde på fel sida av en refug och naturligtvis fick möte just där... Efter Söderhamn gick det bara bättre o bättre resten av vägen ner och vi släppte av min svägerska på Kungsholmen runt halv fem, ganska precis 7 timmar efter att vi hade startat från Härnösand. Sen rullade vi ut till mamma o pappa i förorten och på det stora hela tog det bara någon timme längre än resan upp, trots att det bitvis gick i 20-30 km/h på motorvägen eftersom man bara såg två meter framåt i taget och trots att vi körde 10 mil längre än i torsdags (när vi startade i Uppsala). Men men, fram kom vi och ett tredje julfirande satt på sin plats igår kväll. Nu är jag less på julmat (efter 7 julbord) och jag behöver inga fler julklappar på ett tag (födelsedagspresenter kan däremot vara välkomna om ca tre veckor...) Skönt att det bara är jul en gång om året!

Har tillbringat måndagskvällen i Kista C med make, syster och svåger. Shoppat, käkat och sett Narnia. Jag måste säga att jag var rätt besviken på 3D-effekterna, det var inte så mycket bevänt med den saken after all. Sen var filmen i "hopdragnaste" laget, hade behövt vara längre för att vara riktigt bra, men jag gillade den bättre än tvåan ändå. Men böckerna är ju ändå alltid bäst...

En o annan bild kanske kommer vid ett senare tillfälle, nu ska jag försöka sova mig igenom femte natten borta. Oh vad jag längtar efter min egen säng... Men imorrn så...

Riskbedömningar i all ära...

(Ja, jag vet att jag har använt rubriken förr, men det är ju det det handlar om...)

Jag läste nyss på aftonbladets hemsida om Lasermannen d.ä, Mattias Flink och Leif Axmyr (Sveriges trognaste fängelsekund) och deras möjlighet att få sina livstidsstraff omvandlade till tidsbestämda. Mattias Flink har nyss fått sitt tidsbestämt till 36 år, vilket innebär att han kan komma ut efter 24 om han sköter sig, vilket i sin tur betyder nån gång runt 2018. Axmyr fick tidsbestämt av tingsrätten, men hovrätten ändrade beslutet och tycker han ska sitta kvar. Just den här vändan har han suttit sedan 1982. Första gången han dömdes var 1958. Lasermannen har ansökt vid ett par tillfällen men har hittills fått avslag.

Det som avgör när beslut ska tas om tidsbestämning i ett sådant här fall är ju (bl.a.) en riskbedömning gällande risken för återfall i våldsbrott. Just någon sådan utbildning har jag inte (än, återkom i maj så har jag klarat av den biten också, även om den kommer vara inriktad på ungdomar), men jag har ju en annan återfallsriskbedömning i bagaget, gällande återfall i sexualbrott och jag har ju läst ett antal riskbedömningar vad gäller våldsbrott också, så jag vet ju åtminstone på ett ungefär vilka aspekter man tittar på och hur bedömningsnivåerna ser ut. Om någon med rätt kompetens bedömer att det finns en medelhög risk för återfall så finns det ju saker kvar att jobba med. Så är fallet för Lasermannen och därför släpps han inte ut (än). Om någon med rätt kompetens bedömer att det finns en låg risk för återfall så får man hoppas att det verkligen är sant. Så är fallet för Flink.

I mitt jobb ingår att göra riskbedömningar och det är ju ingenting jag gör helt själv som jag känner för, utan i tätt samarbete med psykolog och annan behandlingspersonal och dessutom utifrån vissa givna riskfaktorer som man har att ta ställning till. Så när någon bedöms ha en låg risk så är det ju just så, en LÅG risk för återfall. Naturligtvis är det ingen absolut sanning om hur framtiden kommer att se ut, men man måste ju ge pojkarna en chans.

Sen när det gäller uppmärksammade fall som Flink, Laser-Ausonius eller för den delen Peter Mangs i Malmö... då blir jag som alla andra svenskar; "nej nej, släpp inte ut dom, tänk på oss andra vanliga människor som inte har gjort något" alternativt "mja, de kan väl få komma ut, men absolut inte bo i mitt kvarter". Jag vet inte riktigt vad skillnaden är, men troligen är det någon sorts reptilhjärna som träder i kraft när det handlar om människor jag inte känner. Det enda jag vet är allt det hemska de har gjort, för det är vad media har uppmärksammat. Däremot säger inte media något om de framsteg som gjorts sedan mitten av 90-talet... Pojkarna på jobbet däremot ser jag ju så gott som dagligen och jag vet vilka framsteg de gör på ett par år, så då är det en annan grej. (Sen skulle jag ju kanske inte vilja bo granne med dem heller, men det är ju mer för att hålla isär jobb och privatliv och inte för att det är något fel på pojkarna).

Nu borde jag knoppa. "Ska bara" först...

Sportbloggen is back!

Jahaja, förra gången sprang jag en mil, idag slutade jag på 2 km. Det kan ju finnas ett samband mellan drygt tre månader utan att ens springa efter bussen, än mindre i träningssyfte, och den akut försämrade konditionen! Men nu är jag igång igen, jag hoppas det håller i sig! (Det hänger väl lite på när och var A får jobb...) Hur som helst, målet var att orka 1,5 utan att stanna och det gick ju bra så jag är nöjd oavsett :) Nästa gång blir det lite längre och sen lite till, snart är jag tillbaka på en mil ;)

Beställde julklappar förra veckan, fick en produkt i eget paket och resten skulle komma i ett annat. Men det var bara hälften som kom i det paketet. Nu är frågan vart resten har tagit vägen? Har mailat företaget i fråga, hoppas jag får dem snart... :/

Jul, jul, strålande jul...

Har hamnat i något av ett dilemma. Jag samlar på bloggar, älskar att läsa om folks liv, i synnerhet folk jag känner så jag kikade in på en kompis blogg häromsistens, bara för att upptäcka att hon hade skrivit värsta superäckliga grejen om en gubbe som käkade sårskorpor på tunnelbanan. Inlägget fick mig nästan att spy och nu vågar jag inte kika in på hennes blogg igen, för jag vet inte om hon har uppdaterat... (Det där är en av nackdelarna med att samla på bloggar, folk som inte uppdaterar).

Förutom just den biten så har det hittills varit en sjukt seg vecka. E har sovit dåligt tre nätter i rad nu, vilket gör att jag också sover dåligt. Eller snarare inte alls mellan typ 3-5 på morgnarna. Superspännande att gå till jobbet då! Apropå jobb så gick mötet i fredags rätt okej. Det är mycket som är annorlunda, både vad gäller målgrupp, säkerhetsaspekter, arbetssätt och "tänk" på avdelningen, men det blir nog bra... Imorrn ska jag träffa första ungdomen för att upprätta en behandlingsplan (så mycket behandling man nu hinner med på en akutplacering i väntan på något mer bestående) så det är väl då jag kommer igång på riktigt.

Egentligen är jag inte så förtjust i internetshopping. Man missar liksom nåt moment, att kunna vrida, titta, känna, prova... Men som stressad, heltidsarbetande småbarnsförälder är det ett skönt komplement! Ska ta o beställa lite julklappar nu. Sen ska jag hänga med mina kompisar på Wisteria Lane en stund innan jag somnar. Hoppas på en hel natt...

Fredag hela veckan

Första advent kom och gick och snart är det andra. Jag hänger inte med i tempot, livet rullar lite för fort just nu! Det är liksom måndag-fredag-söndag JÄMT! Hur är det möjligt?

Apropå fredag så är det dags för första möte med nya chefen (dvs andra chefen) imorrn. Fick ett mail igår "Kl 10 fredag den 3 december, konferensrummet!". Ingenting om "funkar den tiden för er?" (Vi är två stycken som ska dela på tjänsten) eller så, utan bara ett enkelt "Be there!" Också ett sätt att bjuda in till möte, kan man ju tycka... :) Får väl leta reda på ett par stålhättor och dansa in, visa vart skåpet ska stå... Jag har hört att det förekommer en hel del åsikter om kvinnliga medarbetare och det är ju en målgrupp som är väldigt olik den jag jobbar med idag, mycket mer utagerande än våra pojkar generellt sett är. Så det blir ju helt klart en utmaning på många sätt! Börjar med mötet imorrn, sen återkommer jag med en liten statusrapport.

Cirkus Bärby

Egentligen så är jag väldigt skeptisk till att plocka fram ljusstakar och stjärnor och glögg före första advent, men nu hade jag en kväll till övers så här mitt i veckan, så jag passade på att hänga upp stjärnan här på bloggen åtminstone... Men resten kommer inte upp förrän till helgen! Tänkte passa på att byta gardiner också, men putsa fönster gör jag inte så här års. Har de varit skitiga så länge så kan de gott vara det ett halvår till, jag tänker inte under några som helst omständigheter frysa fingrarna av mig när vattnet blir kallt!

Jag sa till min chef i fredags att jag behöver mer arbetsuppgifter. Efter att ha varit hemma med en sjuk dotter i två dagar förra veckan så borde jag ju kommit rejält efter med arbetet, men så var inte fallet, utan jag hade massor av tid att bara hänga på avdelningen under de två resterande dagarna av veckan. Den här veckan har varit lite mer hektisk, med en resa Karlstad t/r i måndags och möten hela dagen (och jag menar verkligen hela dagen) idag. Men jag har även fått mina efterfrågade arbetsuppgifter! Efter diverse omorganisationer inom myndigheten så slogs vi ihop med två andra institutioner för ca ett år sedan, dessa andra två är numer avdelningar inom "min" institution. I dagsläget pågår lite mer omorganisering, chefer byter avdelningar och avdelningar byter byggnader och man vet inte riktigt vem som kommer jobba var efter årsskiftet. Mitt i allt detta så fick jag och en kollega på öppna avdelningen det fantastiska uppdraget att tillsammans jobba som behandlingssekreterare på en av våra "nya" avdelningar (dvs en av de fd institutioner vi gick ihop med vid förra omorganiseringen). Det mest spännande i det uppdraget är att arbetslaget på den avdelningen (som har legat i Storstockholm, men nu håller på att flytta in i våra lokaler i Uppsala) är totalt mansdominerat. Och då menar jag inte dominerat som i att det mest är män som arbetar där, utan dominerat som i att det aldrig någonsin har arbetat en enda kvinna där. Teamet är ganska sammansvetsat, vad jag har förstått så har personalomsättningen inte varit så stor under alla år som de har existerat. Målgruppen är rätt (för att inte säga väldigt) annorlunda från den jag jobbar med nu och på det stora hela så känns det som en superspännande utmaning!!

Mat & vikt

Jag tänkte jag skulle göra ett försök att skriva nånting. Om inte annat kan man ju alltid klaga på kylan/berömma det vackra vintervädret... Men jag tänkte försöka hitta nånting mer bestående. Började skriva ett inlägg, blev ganska långt, men sen insåg jag att allt handlade om E, så jag la in det här istället...

Det drar ihop sig till julbord, jag längtar! Har försökt mig på lite lowcarb under hösten, det går SÅ DÄR kan man ju säga... Jag är sämst :) Jag har ingen som helst självdisciplin, blir jag sugen så äter jag kolhydrater. Oavsett om det är i form av morot eller smågodisar. Ett annat stort problem är ju att ungefär allt som går snabbt att göra när man är trött, stressad o superhungrig består av enbart kolisar... Typ en macka, lite fil o flingor, pasta... Varför kan inte nån bara komma på en diet som består av så mycket kolhydrater som möjligt o som samtidigt gör att man går ner över en natt utan att behöva anstränga sig? Jag lovar att den personen skulle bli rikare än rik! Det blir ju inte heller lättare av att jag är gift med någon som inte bryr sig om vad han äter :( Allmänt upprop: VEM VILL VARA MIN DIETKOMPIS? Jag behöver ju nån som förstår, som kan dra när det känns jobbigt och som kan komma med bra recept... Jag var så nöjd när jag gick ner alla graviditetskilon på under två månader, men de där extrakilona jag hade redan innan jag blev gravid, de sitter där de sitter fortfarande och de försvinner inte fortare för att jag inte har tid att träna längre. (Nu försvann de ju visserligen inte i somras heller, men...) Dessutom sitter jag still på jobbet nuförtin.

Så, nog gnällt om det. Nu ska jag njuta av det faktum att jag åtminstone både har mat på bordet och råd att unna mig lite extra då o då!

det finns nackdelar, trots allt...

Det sämsta med mitt jobb är när man är ute o går på institutionsområdet, t.ex. för att springa till kopiatorn som ligger i ett hus i andra änden av området, och på långt håll ser någon man känner igen men absolut inte känner. T.ex. biträdande föreståndaren på vår systeravdelning. Man har 100 meter på sig att inte stirra, men man vill ju ändå inte verka oartig och bara glo ner i backen när man väl möts, utan då måste man ju åtminstone vara så pass väluppfostrad att man säger hej. Till någon man bara vet vad den heter, ibland knappt det ens en gång.

Det är ju tur att det inte finns några värre nackdelar än så. Eller att man inte är kungen just nu. Han kan inte heller ha det så enkelt.

Råkade ut för en rätt komisk grej nu ikväll. Satt och läste ett rättsläkarintyg på jobbet för nån vecka sedan, stötte på ett rätt lustigt namn (som jag inte tänker skriva ut här för nån kanske vet vem jag pratar om). Hur som helst så var personen i fråga sjuksköterska och jag har tänkt på det där namnet lite nu och då, eftersom jag tyckte det var så roligt. Och jag tänkte inte mindre på det när det dök upp ett förslag på Facebook ikväll att jag skulle bli kompis med någon med samma efternamn, eftersom vi hade inte mindre än 9 gemensamma vänner (Facebook-vänner that is, ytligt bekanta är nog mer rätt ord för åtminstone en del av dem...) Jag var ju tvungen att snoka lite och det visade sig att den här personen som jag fick förslag på att bli kompis med är gift med sjuksköterskan med det roliga namnet! (Ja, helt 100 kan jag ju inte vara, men sannolikheten att det öht skulle finnas två personer med det namnet och dessutom på den lilla orten är inte särskilt hög alls...) Visade sig att jag hade gemensamma bekanta med henne också. Världen är bra liten...

Tänk att jag alltid har så mycket inspiration till bloggen när jag är på stan, på jobbet eller i lekparken. Men sen är det som att något magiskt händer så fort jag sätter mig vid datorn, för då är all inspiration *poff, borta!* Tror jag ska gå o knoppa en stund istället, hoppas det går bättre än de senaste nätterna... Idag höll jag på att somna på jobbet! Var ensam på kontoret större delen av dagen, då chefen är i London på semester och biträdande var på hempermission med en pojke. Hade god lust att lägga ner huvudet på skrivbordet "bara två minuter", men de där två hade nog kunnat bli bra mycket mer än så och till råga på allt så hade jag haft ont i hela kroppen sen... Laddar för drygt halvdag imorgon! Slutar egentligen vid lunch, men om jag åker hem då så kommer jag komma till dagis mitt i vilan så jag stannar en stund till och jobbar in lite komptid. Om jag kan gå hem halv två och dessutom ha hunnit jobba in ett par plustimmar redan då så är det ju bara win-win för mig, och för E spelar det troligen ingen större roll var hon sover. Hon får ju ändå gå hem tre timmar tidigare än hon är van vid. Win-win för henne också, eftersom jag kan använda mina plustimmar till att umgås med henne senare i vinter istället.

Nu sova.

Riskbedömningar i all ära...

... men lätt ska det naturligtvis inte vara! Fick tre dagars planerande helt omkullkastat imorse, när jag fick ett telefonsamtal att pojken jag har planerat allt runt vägrar träffa mig. Blir inte lätt att göra riskbedömningen helt rättvis då, men vad ska man göra, man kan ju inte tvinga in en pojke i bilen och sätta sig för att köra tvärs över Sverige... Medbedömande psykolog och samtliga chefer på bygget saknades idag, så just nu vet jag inte alls hur jag ska ordna det här. Men imorrn är iaf cheferna tillbaka (stackars psykologen är sjuk för första gången på 17 år, halsfluss). Kanske kan få lite ordning och reda då. Jag skulle ju kanske möjligen sätta mig i en egen bil och åka tvärs över Sverige åt andra hållet, till honom, men å andra sidan vet jag inte hur mycket det ger heller om han nu vägrar träffa mig... Vad ska man göra, komma fram dit för att vända i dörren? Hur som helst så fick jag ett antal större luckor i schemat de närmaste dagarna (inkl idag) vilket känns bra på ett sätt för det är mycket just nu. Å andra sidan så finns det ju krav från HK på att den där riskbedömningen ska göras, så jag måste ju få till den också på nåt vis... Ja det är inte lätt att jobba på en specialistavdelning så att man får göra jobb åt andra institutioner som inte de har kompetens för, men det är ganska roligt för det mesta :) (Utom när folk ger mig ont i magen för att de vägrar samarbeta, men det tänker jag inte diskutera här).

Så kan det gå. Nu är klockan alldeles för mycket igen och jag börjar slinta på tangenterna, så det är nog dags att inta horisontalläge tillsammans med övriga familjen som redan har sovit i tre timmar... Imorgon väntar en god middag med en god vän på stan, härliga fredag! Sedan blir det en fullt upp-helg med besök både från och i storstaden. Desto större anledning att sova nu, för att orka!

Ja, jag kör fortfarande med sommardäck.

Jag lyssnar ofta och gärna på radio när jag åker till och från jobbet. Inte för att jag gillar musiken, utan mer för att programledarna är ett rätt underhållande sällskap. Ett stort minus (förutom den halvtaskiga musiken då...) är alla reklamavbrott. Under just ett sådant avbrott idag så reagerade jag lite extra, då Gyllene Måsen gjorde reklam för sin "familjehelg" som kommer nu till helgen. Så långt allt bra. Möjligheten för alla barn att bli ansiktsmålade också helt okej. Motiven var Dracula eller häxor. Jaha, men eh va? Vadå familjehelg? Är det mysigt med Dracula/häxmålning i ansiktet på en femåring? Det kan man ju tycka vad man vill om.

Snart är det jul. Jag var på ikea i helgen, slogs av lite klassisk julstämning när jag gick omkring där bland kulor och papper och allt vad det var. Det har inte hänt så ofta de senaste åren, så jag passade på att njuta lite av känslan och hoppas att det fortsätter hålla i sig ett par månader. Om någon önskar sig något i julklapp så är det läge att hojta till så jag kan planera mina inköp!

Nu har jag massor att göra egentligen, borde märka E's kläder med namnlappar, stryka lite kläder åt mig själv, förbereda morgondagens lunchlåda, duscha och sova. Men jag prioriterar ett andningshål här vid datorn först. Imorgon blir det en stressig dag på jobbet, men det händer å andra sidan inte så ofta så det är ingen större ko på isen. Just det, byta däck borde jag också göra... Tro om pappa har lust att göra det på söndag? Annars blir det till att lämna in bilen, jag orkar verkligen inte i år...

en helt vanlig fredagkväll

Jag satte mig vid datorn och hade massa blogginspiration så jag loggade in på mitt blogg-konto. Medan seg-blogspot loggade in mig passade jag på att kolla lite andra viktiga saker, som ansiktsboken, andras bloggar och nån forumtråd jag brukar besöka för att diskutera blöjsorter och lunchdejter. Sedan när jag återkom till blogkontot så hade jag glömt bort vad det var som var så himla viktigt som jag skulle blogga om! Så nu sitter jag här o svamlar på om lite av varje.

Blev lite upprörd på en o annan person på jobbet idag. Jag vågar inte tala om vad det gäller, har hört att man faktiskt kan få sparken och facket tycker det är okej om man inte är lojal mot arbetsgivaren. Men det betyder inte att man måste tycka om alla medarbetare... Lång historia kort så skickade jag ut ett mail med en uppmaning om utvärdering av ett av våra viktigaste arbetsverktyg, för utveckling av högst detsamma. Mailet skickades för ca tre veckor sedan med deadline på måndag. Kvart i tre i eftermiddags kom ett mail från några stycken som inte hade förstått varför utvärderingen skulle göras eller vem som stod bakom. För det första: Spelar det nån roll om det är jag eller ledningsgruppen som vill effektivisera arbetet? (I det här fallet var det dessutom ledningsgruppen). För det andra: Om man har tre veckor på sig kan man väl komma på den frågan tidigare!? Jag blir lite trött...

Men förutom den lilla fadäsen så har det varit en högst produktiv dag, mycket nöjd! Har varit på kurs i dagarna två den här veckan, de kändes inte fullt lika produktiva tyvärr. Fick inte ut så mycket alls av dem, liksom av de föregående två på samma kurs. Som tur var så kände chefen (som jag var där med) lika samma, så det var inte mig det var fel på.

Sen har jag lite svårt att förstå allt prat om snö hit och kaos dit, på nyheterna, statusuppdateringar och lite överallt. Men här finns ingenting... Inte ens halka på vägarna, än mindre snö! Däremot finns det en granne som spelar musik för oss, det hade ju kanske vart trevligt om vi hade fått välja musiken själva och inte vår dotter skulle sova just nu... Suck!

Tankar om tv och tider

Jag tycker inte om när Sverige ska göra inhemska varianter av amerikanska succéprogram. Ta ett program som Idol t.ex. Jag gillar att kolla på American Idol, i alla fall lite grann. Men svenska Idol tittar jag bara på för att jag "måste" när jag känner nån som är med. Sen mitt favoritprogram, So you think you can dance. Den svenska versionen gick i en säsong, så nåt måste ju ha gått oerhört fel eftersom den amerikanska versionen har blivit en sån succé att de tidigare i år slängde in en extrasäsong mellan två ordinarie säsonger... Och nu senast, Biggest Loser. Jag står inte ut! Jag älskar den amerikanska versionen, tårarna sprutar allt som oftast (inte lika mycket som när jag tittar på Extreme make over Home edition dock) men svenska programmet... Not so much helt enkelt.

Så till alla svenska tv-makare: Kom med egna idéer och köp in de amerikanska versionerna istället för att förstöra bra program!

Helgen har varit intensiv. E's äldsta kusin, V, kom hit i fredags och var hos oss hela helgen. Vi var på stan och handlade i lördags, åt lunch ute och åkte sen till Fyrishov för att bada. Bad och bikini är inte riktigt min tekopp, men E trivdes som fisken i vattnet, bokstavligt talat. Hon hade ingen som helst lust att åka hem, gnällde och pekade och försökte förklara att hon ville tillbaka till poolen när det var dags att åka hem. I går var vi på Fjärilshuset, inte heller min kopp. Varmt, svårt att andas och aningen för dyrt för min smak. Iaf med tanke på utbudet. Svägerskan som var med fick dessutom migrän. Efter att ha dumpat svägerska, svåger och kusinen på Kungsholmen styrde vi kosan nordväst till Jakan, där syster + karl hade fyllt år och bjöd på kalas. På det stora hela har det varit fullt upp men i slutändan ändå en trevlig helg!

Nu ska jag ta en dusch så jag kan sova en kvart extra imorgon bitti. Sen ska jag fundera över hur jag ska lägga upp resten av veckan rent arbetsmässigt. Det är sista veckan som jag kan jobba över utan dåligt samvete, funderar på om jag ska jobba in lite komp-tid så att jag kan gå hem lite tidigare nån gång då och då under hösten när A är på praktik och E kommer vara på dagis först på morgon och sist på kvällen... Om jag jobbar över en halvtimme om dagen den här veckan så har jag ändå två timmar till godo i slutet av veckan (eftersom måndag redan har gått och jag flexade in sent i morse pga läkarbesök). Tål att tänkas på. En annan sak som tål att tänkas på är resten av hösten. Om jag jobbar till 16:45 istället för 16:30 måndag-torsdag så kan jag gå hem 15:30 på fredagar. En kvart hit eller dit gör nog inte så stor skillnad för E på dagis, men en timme tidigare en gång i veckan tänker jag gör mer.

Men nu ska jag bara tänka på duschen.

Ytlig in a big world.

Jag läser min kusins blogg, som debatterar och analyserar allt möjligt, från barnporr i mangaböcker till det politiska läget just nu, och lite av varje däremellan. Sen läser jag min mosters blogg, om det svåraste en förälder kan drabbas av: Livet efter sitt barns död. Sen sitter jag här och känner mig ytlig i bloggvärlden. Kanske inte Blondinbella-ytlig, men ytlig. Därför att jag skriver om så vardagliga ting som inte gör någon skillnad och som inte kommer betyda nåt om fem eller femtio år. Jag försöker påminna mig själv att det är min blogg och jag skriver för min egen skull, men det är ju bara till hälften sant. Det var sant när jag började blogga för fem år sen, men nu bloggar jag inte för min egen skull längre. Jag tycker fortfarande att det är roligt, men "för min egen skull" betyder för mig att jag skriver om sånt som är viktigt, känsligt och behöver luftas, och det gör jag mindre och mindre i takt med att läsarskaran växer. Nu är den tillräckligt stor för att jag inte ska vilja lämna ut några personliga detaljer längre. Och hur kul jag än tycker att det är med språk och den makt språket besitter så är jag ingen samhällsdebattör, så jag lägger mig inte så ofta i viktiga debatter, för jag vet inte vad jag ska säga. Min blogg har gått från att vara nästan lika personlig som en dagbok till att mest bara rapportera vad som händer i mitt liv. Men! (och nu kommer nog det jag behöver påminna mig om egentligen) Det betyder inte att den är mindre viktigt. Kanske mindre intressant för utomstående. Men inte mindre viktig. Like it or not, det är min värld. Välkommen åter.

Sjuk :(

Igår gjorde jag något som jag väldigt sällan gör. Jag sjukskrev mig från jobbet. Senast jag gjorde det var... hmm, länge sen... Tror det var typ mars 2008. Åkte till jobbet igår och tänkte att jag skulle klara av resten av veckan, men förutom att äta frukost fick jag inte mycket gjort där... Satt och läste ett förundersökningsprotokoll men när jag knappt kunde andas, hostade i ett och inte visste alls hur jag skulle kunna använda mig av informationen till en riskbedömning för återfall så insåg jag att jag lika gärna kunde vara hemma resten av veckan. I morse fick jag sova ända till 10, minns inte när det hände senast... Sen har jag legat på soffan hela dagen, surfat och kollat film. Fick låna Coco Chanel av svägerskan, rekommenderas! (Med undantag om man inte gillar tjejiga filmer, för den var ju rätt tjejig. Men fin!) Nu ska jag fortsätta tv-kvällen med How I met your mother, på återseende!

När Hollywood kom till Uppsala

Har två utbildningsdagar på stan den här veckan. Eftersom parkeringen kostar 25:-/timme där så valde jag i morse att åka bussen (snål eller miljövänlig, välj själv men jag kompenserade iaf det faktum att jag skrev ut kursmaterialet i onödan och slösade bort regnskogen...) Hade helt missat att Hollywood är i stan och renoverar för att spela in lite Millenium-scener, så när bussen började ta mig på en oguidad rundtur runt sjukhuset och sen inte stannade där jag tänkte stiga av så fick jag tänka till lite extra så där på morgonkvisten. Kom till slut fram till Missionskyrkan där kursen skulle hållas iaf och satt i en oskön kyrkbänk mest hela dagen och lyssnade på föreläsningar om missbruk, riskbruk och beroende och vad det beror på. Lite kortfattat iaf. Passade på att shoppa lite med chefen på luchen, köpte ett par nya mockasiner åt E som växt ur sina gamla. Men när jag väl kom hem så var de nya på gränsen till för små också, så jag vet inte riktigt hur hon har fått plats i de gamla... Jaja, ska väl ha nåt att göra på lunchen imorrn också!

Träningen ligger på is. Dels för att jag inte vet hur jag ska hinna med den och familjen samtidigt, och dels för att jag har blivit förkyld. Funderar på om det ska bli spinning o co i vinter och sen ta tag i springträningen igen till våren. Har inte bestämt mig än så jag funderar vidare en stund till.

Har ägnat kvällen åt Idol och sett en gammal barndomskompis gå vidare i slutaudition. För er som tittade så var hon inte med i den gruppen som hann framträda på slutet, så jag måste väl titta imorrn också för att se hur det går för henne. Håller tummarna till Globen :)

Ingen träning = ingen blogg

Har inte tränat på drygt en vecka nu efter Tjejmilen och det verkar som att det innebär att jag inte har nåt att skriva om heller... Träningen idag gick inte särskilt bra pga ett antal samverkande faktorer såsom brist på näring, olust och dålig luft i gymmet på jobbet. Nästa gång blir det nog Friskis istället! Om jag nu kan uppbåda tillräckligt med lust att träna, när jag vet att det finns en mysig familj som väntar på mig hemma... Jag förstår inte hur jag ska få ihop träningen i höst. Som det är nu så träffar jag E max tre timmar om dagen, om jag ska åka o träna efter jobbet så pratar vi om absolut max två timmar. Det är alldeles för lite! Samtidigt känns det sååå ovärt att kasta bort allt jag faktiskt ändå har byggt upp i sommar... Har inte råd att gå ner i tid som läget är just nu heller. Så vad göra?

Hur som helst, förutom att jag inte har tid att träna så mycket som jag skulle vilja så rullar livet på. Har jobbat två veckor nu. Det är jobbigare än vad jag trodde att lämna E på dagis, men hon trivs där och det gör det lite lättare! Har inte riktigt kommit in i jobbet än, det tar väl nån vecka till kan jag tänka mig (har t.ex. inte hunnit gå på ett enda personalmöte än, så jag har ingen aning om vart killarna befinner sig i sin utveckling, vilket gör det svårt att uppdatera några behandlingsplaner o så). Det enda stora problemet med jobbet just nu är att jag är så trött på kvällarna, så förutom att jag inte träffar E så hinner jag inte umgås med A heller. Just nu känner jag mig lite gnällig, fast egentligen är jag alldeles väldigt tacksam att jag har ett jobb och dessutom ett som jag gillar :) Jag är bara inte van vid att inte umgås med min dotter dygnet runt...

Hur eller hur, trött, dags att runda av dagen. Over and out!

Tjejmilen

Jag vet att ni är ett par stycken som sitter därute och väntar på resultatet nu, så här kommer det! Jag funderade på hur lång tid jag trodde jag skulle behöva och räknade då på min normala 5kilometerstid och tog med i beräkningarna att jag aldrig har sprungit en mil och att det alltid är extra trångt på stora evenemang, så jag satte sub70 som mål. Första kilometern tog 7.18 från startlinjen (inte från startskottet) och andra tog nästan 8 minuter! Så det verkade ju rätt kört redan från början. En kvinna ramlade i diket mellan första och andra, så flera stycken framför mig stannade till och tittade. Suck. Höll på att bli fälld flera gånger också, av folk som skulle förbi. Suck. Hur som helst, jag pinnade på i ett förhållandevis lågt tempo, jämfört med den senaste månaden. Delvis pga trängseln och delvis pga mig själv. Fram till 6 gick det rätt bra förutom det låga tempot (eller kanske tack vare!) men sen blev det lite segt. Jag visste ju att jag har klarat 7 km förut så fram dit var det inte ett alternativ att sluta jogga och sen blev jag så ivrig att slå mitt distansrekord så då sprang jag vidare till 8 och när jag väl var där fanns det ju ingen anledning att sluta springa, så för första gången i mitt liv sprang jag en hel mil idag. Tiden då? De sista 2 kilometrarna sprang jag på min normala hastighet, men då hade jag vart långsam för länge för att ta igen nån tid, men jag klarade målet och gick i mål på 69 minuter (enligt mitt eget tidtagarur, som jag startade när jag passerade startlinjen och stängde av när jag gick i mål).

Sammanfattning: Jag sprang (joggade) hela milen och det tog mig 69 minuter. Nästa år blir målet alltså sub69... Men nu börjar jag med att vila ett par dagar o sen blir det träning två gånger i veckan under hösten & vintern, drar igång med tre ggr/v igen i april eller när snön nu kan tänkas smälta!

Behöver nya batterier...

Om någon sitter på superbästa uppladdningstipset så hör för all del av er! Tjejmilen brukar gå sista helgen i augusti men av någon anledning valde någon ansvarig att förlägga ståhejet till första helgen i september i år. Denna någon borde få sparken! Förra helgen var jag supertaggad på att springa och hade massor av energi i kroppen, den här veckan har jag bara vart seg, stel och tung. Har försökt springa två gånger, båda har blivit katastrofpass på under 4 km! Jag är inte alls taggad just nu och förstår inte hur jag ska hitta energin och lusten till på söndag! Har ätit och sovit rätt bra i veckan men det är ändå nåt som inte är rätt. Dessutom har jag ont i ena ljumsken, så Voltaren-tuben får följa med på söndag. Känns lite extra skitsurt eftersom det här liksom var målet med hela sommarens träning...

Nedräkning

Nu är det inte många dagar kvar till Tjejmilen. Idag råkade jag ut för den numera klassiska dippen som verkar uppstå så fort jag har klarat två bra träningspass. Skönt att det var idag och inte på söndag *peppar peppar...* Tog mig runt ett varv, 3.2 km, i elljusspåret bara på ren tjurskallighet. I veckan ska jag sova och äta bra, träna ett pass till och sen kan jag inte göra så mycket mer än att ställa mig på startlinjen och hoppas att dagsformen håller. Jag har gjort vad jag kan i sommar.

Imorrn ska jag börja jobba. Efter drygt 300 "lediga" dagar så är det dags att återvända till verkligheten igen, känns lite som att återvända till skolan efter sommarlovet (kanske beroende på årstiden också). Lite så där "undrar vem som har växt mest/rest längst/blivit brunast" eller vad som nu kan ha hänt över ett sommarlov. Eller 10 månader. Ny tjänst, nya rutiner och vem vet vad som mer är nytt i form av ungdomar, regler och personal? Hur som helst så ska det bli roligt att börja jobba igen!

Shooooopping

Eftersom min frisör frågade häromdagen om jag tränar jämt, eftersom det är det enda som händer på min blogg, så tänkte jag leva upp till det ryktet idag också. (Sen är det ju inte sant, förstås...) Nu har träningen gått bra två gånger i rad, laddar för ett bakslag nästa gång (på måndag). Sen tänkte jag träna en gång till på onsdag eller torsdag nästa vecka o sen vila ett par dagar innan Tjejmilen. Sprang ett par varv i elljusspåret idag, totalt drygt 6 km. Kändes så bra i kroppen att jag funderade på ett varv till, men jag hade inte tid eftersom jag har lovat att göra pastasallad till 20 personer till imorgon.

Unnade mig en rejäl shopping spree i förmiddags. Kom hem med inte mindre än två baströjor, en svart och en vit t-shirt helt enkelt, FEM tunikor, ett par nya solglasögon (eftersom jag hade tappat bort mina. Naturligtvis hittade jag dem i eftermiddags, efter flera veckors bortavaro...), ett skärp, ett anteckningsblock och lite smink. Det mesta av kläderna var på rea och jag sparade inte mindre än nästan 900 kronor jämfört med ordinarie pris! (Och för att vara rättvis så borde jag kanske tala om hur mycket jag spenderade också... Exklusive lunch så blev det ca 1100). Alltså: Nästan 50% totalrabatt. Hur det gick till vet jag inte riktigt, men trevligt var det! När jag berättade för A så sa han att om jag fortsätter shoppa så kanske vi har råd med en resa till slut, vilket ju är en intressant tanke; att shoppa tills man har råd att resa... Me likey!

Ett tips till alla därute, oavsett om ni är eller tänker bli eller absolut inte tänker bli gravida: H&M's mammaavdelning har mycket bra bastoppar, både tröjor och linnen! Jag köper så gott som alla mina baskläder där fortfarande (ja, överdelar då...) fast jag inte är eller planerar att bli gravid de närmaste åren och till och med känner mig smalare än på länge (tack vare all träning i sommar). Varför jag gillar dem är för att de är lite längre än "vanliga" linnen och toppar, så man behöver inte riskera att visa magen för halva världen. Det kanske iofs bara är jag som har det problemet... Men jag har det och det är inte bara för att jag är tjock utan för att min överkropp helt enkelt inte är kompatibel med normallånga t-shirts. Den är väl för lång i förhållande till omfång, eller nåt. Hur eller hur...

A & E sover redan, vi ska på bröllop imorgon, kanske dags att göra dem sällskap.

Bakläxa, SD!

Jag har ägnat kvällen åt att läsa SD:s rapport "Dags att tala klarspråk om våldtäkterna". Jag blir mörkrädd! Och kan inte låta bli att fundera över både det ena och det andra; Varför fästa så stor vikt vid vilken kulturell kvinnosyn invandrar-killar bär med sig, när de flesta våldtäkter (rent numerärt) begås av killar födda i Sverige? Och hur vore det att börja vid roten till problemet, nämligen den generella moralen, vad är rätt & fel, hur beter man sig mot andra människor, och inte vid pepparspray och självförsvar (även om det kan vara bra komplement)? SD hänvisar även till att var fjärde kvinna känner sig otrygg i att gå ut sent på kvällen och att var tionde undviker det helt. Förvisso stämmer siffrorna med BRÅ's (2010:2), men SD har inte nämnt att de allra flesta av dessa rädda kvinnor är pensionärer, vilket kanske inte är den största gruppen våldtäktsoffer.

Att våldtäkterna skulle ha ökat med 700% sedan 1975 är också en sanning med modifikation, då vi fått ny lagstiftning som breddar begreppet våldtäkt så att brott som tidigare dömdes som sexuellt ofredande t.ex. nu döms som våldtäkt. Undra på att antalet domar ökar då! Om man tittar på BRÅ's statistik (2009:17) så har antalet domar för sexuellt tvång/utnyttjande sjunkit i samband med att antalet våldtäktsdomar rusade i höjden vid 2005 när lagstiftningen ändrades. Dessutom får jag inte ihop 700%, då anmälningarna har ökat från 2738 (1975) till 14 342 (2008). (Jag har för övrigt bara ögnat igenom BRÅ's rapport, då jag inte orkade läsa alla 285 sidor ikväll...)

Och om lösningen är att utvisa våldtäktsmän med utländsk bakgrund, hur ska vi göra med svenskarna? Straffkoloni i skärgården? Och seriöst, att använda Aftonbladet som källa!? Kom igen! Jag fick inte ens använda Wikipedia i min C-uppsats... Och jag vet inte om en rapport från 1996 är relevant som källa, när en uppdatering av rapporten kom 2005. Överlag tycker jag dessutom att källhänvisningarna är rätt bristande.

Jag håller med om att det finns mycket kvar att göra för att komma till rätta med våldtäktsproblematiken, men jag håller inte med om hur det ska gå till. SD:s stora problem är inte våldtäkterna, utan invandringen (vilket väl inte är någon större nyhet). Det är inte våldtäkterna man vill komma till rätta med, utan invandringen. Sorgligt att de inte kan stå för det, utan vill vrida det till att det är en valfråga de driver för Sveriges kvinnors skull. Man får inte glömma att 95% av alla utrikes födda är inte misstänkta för vare sig tillgreppsbrott
eller våldsbrott, detta enligt en källa från BRÅ (2005:17) som SD själva hänvisar till i sin rapport. Men just den specifika detaljen valde de visst att inte nämna... Närmare 60% av alla brottsfall mellan 1997-2001 var registrerad på en svenskfödd person med två svenskfödda föräldrar.

"En typ av brott som är föremål för stor uppmärksamhet i den allmänna debatten i dag är sexualbrotten. Det finns skäl att här lyfta fram att andelen av de utrikes födda, som är misstänkta för ett sexualbrott under perioden, är mindre än en halv procent och andelen som misstänks för våldtäkt och försök till våldtäkt är mindre än 0,3 procent." (BRÅ 2005:17 s. 42)

Solen sken iaf en liten stund...

Vilken dag... Kunde ju ha både börjat och fortsatt bättre! Fick börja med att gå upp en halvtimme tidigare i morse, för att golvläggaren skulle komma kl 8 och lägga golv i kök o hall. Kände att det vore bra att va klar med frukosten då, så att han kunde komma igång i köket åtminstone. När jag o E gick hemifrån vid 9 hade han fortfarande inte kommit!

Det var inte bara golvläggaren som inte kom när han skulle, min lön behagade inte heller dyka upp. Så efter lämning på dagis blev det till att ringa jobbet, där lönekontoret var obemannat pga utbildning. Alltså: Lönekontoret på HK. Där fick jag veta att min semesteransökan var borta och att jag därför inte hade fått nån lön den här månaden. Däremot hade de fått in min föräldraledighetsansökan som jag skickade i samma kuvert... Som tur var så var kvinnan i telefon superhjälpsam och lovade att ordna, enda problemet var att hennes chef som måste skriva under inte var inne idag men pengarna ska finnas på mitt konto på fredag. På eftermiddagen ringde hon dessutom tillbaka och berättade exakt hur mycket jag ska få. Dagens ros till Sis!

Efter telefonsamtalet var det dags att träna en sväng, eftersom jag ändå inte kunde vara hemma. Eftersom jag inte kunde vara hemma så blev det inomhusträning på Friskis, så jag kunde duscha efteråt. Började med att det var en låååång ler-vattenpöl tvärsöver alla lediga parkeringsrutor, ca en meter bred och lagom lätt att hoppa över när man inte hittar nånstans att ens sätta ner fötterna utanför bilen... Gick dock bra, jag kom över torrskodd! Väl inne på gymmet så verkade även PRO ha bestämt sig för att det var en bra träningsdag, fullproppat och medelåldern låg nånstans runt 65-70. Söta gubbar o gummor som hade svårt att hålla sig kvar på löpbanden, trots en hastighet av ca 4 km/h och krampaktiga tag om handtagen. Ganska underhållande :) Jag sprang 5 km på ny PB-tid (vilket inte betyder att det gick fort...) och hoppade in i duschen. Där fortsatte motgångarna; jag hade inte tagit med någon schampooflaska, eftersom jag visste att jag hade ett par provförpackningar i träningsväskan. Only problem: Det gick inte att öppna dem utan sax. Och vem har sax med sig i duschen?! Klantigt av tillverkaren. Jag fick tvätta håret med duschkräm (sorry alla frisörer out there!)

Gick ut till bilen igen, lyckades inte lika bra med vattenpölen den gången utan trampade i med ena foten. Suck. Åkte och hämtade E på dagis, självklart började det ösregna på vägen från bilen och jag hade ingen jacka med mig eftersom det var uppehåll när jag gick hemifrån. Kom hem och insåg att vi inte kunde gå in eftersom golvläggaren inte var klar. Fick sitta i trappan och invänta A för att sedan åka till Ikea för lunch. Träffade lillkompisen Selma och hennes mamma där så vi fick trevligt lunchsällskap och lite leksällskap efter lunchen. Lämnade A & E hemma och åkte iväg till frisören sen. Skönt att bli lite ompysslad :) Nästa gång tror jag det blir manikyr...

Att göra innan semestern är slut

Jag har en gedigen att göra-lista innan jag börjar jobba igen nästa onsdag. Man skulle kunna tro att jag är Superwoman. Här har ni listan:

TISDAG

Tvätta soffklädseln

Biblioteket, lämna böcker (hitta böcker först! 6 barnböcker o 1 vuxen)

Fixa spellista till iPoden

Ring lönekontoret som inte har gett mig min semesterlön

ONSDAG

Egentid! Shoppa. Frissan kl 17!

TORSDAG

Träffa M&M!

Ring EK! Följa med till Ikea?

FREDAG

Ikea, köpa gardiner, äta lunch. Med EK?

Besikta bilen 15.oo! Lämna E hemma vid 14!

STORHANDLA efter besiktningen!

Fixa pastasallad till bröllopet

LÖRDAG

Bröllop i Stockholm

SÖNDAG

ML kommer, sover över!

MÅNDAG

Laga mat: Köttfärssås, kycklinglasagne

TISDAG

Laga mat: Fläskfilé, tonfisksås, morotssås

(Om ni undrar över maten så tänkte jag fixa matlådor innan jag börjar jobba för att kunna lägga mer tid på familjen o mindre på matlagning i höst!) Och samtidigt som allt detta så håller jag på med inskolning på dagis.

LK var i stan igår, träffade henne för en fika och fick trevliga nyheter på köpet: Hon har fått jobb i Uppsala så nu flyttar hon hem från Åland! Välkommen hem :) Hade en trevlig eftermiddag på stan, dock problem med värmen. Varmt i solen o kallt i skuggan, hur ska man klä sig?!

Stadsbibliotekets absolut bästa feature är att man kan låna böcker i stan och sen lämna tillbaka dem i G-sunda. Eller tvärtom om man hellre vill det, men jag är mer benägen att låna i stan o lämna på hemmaplan. Nu ska jag bara leta reda på böckerna som ska lämnas och sen ska jag göra nåt produktivt medan jag väntar på att klockan blir dags att hämta E på dagis.

Träning (för ovanlighetens skull!)

Idag gick träningen bättre (men helt nöjd är jag inte...) NJ sa en smart sak som jag hade glömt: Ibland måste man vila sig i form. Efter mina 7 km förra söndagen och sen dubbelpass i tisdags så va kroppen helt enkelt inte redo att träna igen två dagar senare! Hittade ett elljusspår idag, finns ett par olika längder så man kan kombinera ihop lite som man vill och få så många kilometer som passar dagsformen. Dessutom är det inte lika platt som spåret jag brukar springa, så det är lite mer utmaning! Kombinerade elljusspåret med en del av mitt vanliga spår idag, så fick jag lite nerförsbacke också... Kom hem svettig till skillnad från senast, men jag hade inga 10 km i kroppen idag... Hur som helst, det kommer fler dagar! Jag ska ladda en och en halv vecka till nu o sen vila inför Tjejmilen och sen får det gå som det går. Jag vet iaf att jag har gjort mitt bästa...

Trist att träna

Jag anar ett mönster: Två bra träningstillfällen och det tredje går inte alls. Och när det inte går bra så blir jag superbesviken, för att jag har sett ett mönster av att det går bra och förväntar mig att det ska fortsätta så. Som nu senast; 7 kilometer i söndags, dubbla pass på Friskis i tisdags. 1 kilometer idag, sen var jag less. Inte trött av träningen utan bara trött i hjärnan och hade ingen lust att springa mer. Så då gjorde jag inte det. Tog en promenad hem och satte mig i soffan för att begrunda problemet. Och här sitter jag än. Jag har helt enkelt inte lust. Jag tror inte Tjejmilen borde bli nåt problem, jag tror jag har en mil i kroppen. På rätt dag. Nu har visserligen söndagar varit rätt bra träningsdagar rent generellt i sommar, har satt många rekord på just söndagar, men jag tror det har varit mer tillfälligheter än något annat. Så att Tjejmilen går på en söndag är ju ingen garanti för att det går bra. Jag förstår inte vad jag gör fel... Tränar jag för ofta? För mycket? Har jag för höga krav/förväntningar? Vad tror ni?

Ska bara skryta lite

Det är inte alltid roligt att springa, även om det är roligt att se när resultaten blir bättre både distans- och tidsmässigt. Har dock känt på sistone att det vore trevligt med nån sorts omväxling, så jag var inte svårövertalad när DPS frågade om jag ville med till Friskis idag. På dubbla pass. Vi körde först en timme core, vilket var betydligt svårare än jag trodde! Hittade "djupa bukstödet" utan problem - men att hålla det utan att hålla andan samtidigt som jag gjorde övningarna var svårare... Men men, övning ger ju färdighet och jag har ju ändå tänkt träna core i höst så det var väl bra med ett första pass... Sen gav vi oss direkt in på ett spinning-pass. Ett tag trodde jag att jag skulle svimma, men efter en liten stund gick det som på räls! Nu var det ju iofs ett baspass, vilket är något enklare än de medelpass jag brukar gå på, men det var ändå mitt andra pass för kvällen, total träningstid 115 minuter. Summa summarum är jag rätt nöjd med mig själv just nu (även om jag faktiskt, tro det eller ej, funderade på att springa en runda också efteråt. Sen tog jag mitt förnuft till fånga...)

Ögnade igenom en artikel i Aftonbladets nätupplaga, där en man satsade pengar på att jorden skulle gå under i fredags. Om han hade vunnit (vilket vi ju alla vet att han inte gjorde!) så hade han vunnit 4,7 miljoner. Då återstår den stora frågan: Vad ska man göra med 4,7 miljoner kronor när jorden har gått under!? Det är ju bara en lose-lose situation...

Jessica om...

min fantasi: Min fantasi är alldeles för livlig! Såg en man på bussen häromsistens, han bar på en väska, skulle mycket väl kunna vara en träningsväska eller liknande, men jag fick för mig att han hade automatvapen och skulle råna en bank. Så jag satt där bredvid honom och försökte få ett hum om hur han såg ut, utan att stirra såklart, så att jag skulle kunna ge polisen ett bra signalement. Har dock inte hört om nåt bankrån i Uppsala på sistone... Och idag i spåret var det en tjej som sprang åt andra hållet, fick för mig att hon skulle bli mördad och att jag skulle vara den sista förutom mördaren som hade sett henne i livet. Sen funderade jag på hur snabbt jag skulle kunna springa på adrenalin och vem jag skulle stoppa för att larma polisen.

möhippan: Lilla Stjärnan ska gifta sig och ska man gifta sig så ska man ha möhippa! Så detta ordnade vi igår åt henne. Eftersom hon inte alls tycker om att skämma ut sig på stan så skippade vi såna där pinsamma uppdrag som att sälja pussar o kramar i fula kläder och liknande. Eller ja, de fula kläderna skippade vi ju inte... Jag ordnade ett par snälla killar som hon inte kände igen som kidnappade henne på förmiddagen och körde runt henne med ögonbindel en bit i norra Storstockholm innan de lämnade av henne hos oss i Infra City. Där köpte vi lunch, åkte ner till lilla Trollholms-stranden och picknickade. Efter lunchen begav vi oss mot Upplands Väsby för lite bowling som inte gick så bra vare sig för mig själv eller för blivande bruden... Detta trots att hon försökte få lite proffstips från gubben bredvid som slog strike på strike. Efter bowlingen tog vi kaffepaus på McD, handlade mat på Willys och lämnade av den där vi skulle vara på kvällen, sen åkte vi tillbaka till Infra City för ett äkta turkbad, eller Hamam som det heter på turkiska. Bruden fick en skrubb av personalen och sen skrubbade vi varandra. Superskönt och häftig upplevelse, man låg liksom på ett stort marmorbord och blev skrubbad, men jag var helt slut i både knopp och kropp efteråt! Sen grillade vi i Rotebro, vilket var väldigt skönt med tanke på närheten till E4 och hemfärd... :)


dagens träningsrunda: Min vana trogen hade jag dragit nya rundan genom en hage, denna gången var det får som bodde där. Så det blev till att dra om rundan utmed vägen igen och ett (fel?) val i en y-korsning gjorde den kilometern längre än vad jag hade tänkt från början. Så idag mina vänner (och andra) har jag sprungit 7,1 kilometer. Hade det vart tävling hade jag nog tagit en mil av bara farten! Kom in i andra andningen redan efter någon kilometer, sen blev det iofs trögt runt 4 (seg uppförsbacke) och nånstans mellan 5-6 också, där skogen visst kryllade av uppförsbackar! Det gick dock attans fort på slutet och nu sitter jag här med en endorfinkick som heter duga och undrar om jag nånsin kommer somna ikväll. Det finns nackdelar med kvällsträning...

Lillstrumpan: Imorrn börjar hon dagis! Ingen liten lillstrumpa längre... Jag har inte riktigt fattat än... Om drygt två veckor börjar jag jobba! Jag bjuder på en favoritbild:

Fjällgatan 99

I de svenska kvarteren i Paris finns en gata som heter Fjällgatan. På Fjällgatan 99 huserar ett hemligt sällskap och de är så hemliga att adressen inte ens finns utom för de invigda. Man får gå in genom en annan port och säga att man ska till 99:an. Lokalerna ligger bakom en lönnvägg som ser ut som en bokhylla, man trycker på de två rätta böckerna för att komma in. Sällskapet leds av en kvinna som är allt annat än trevlig, hon dödar folk till höger och vänster, t.ex. genom att knuffa ner dem från stegar. Jag vet, för jag har varit där och sett det! Det sista jag såg var att husen utanför försvann, utsikten från fönstret blev helt blank och plötsligt ramlade det ner döda människor från ovan, vi var i helvetet och hissen som gick upp ville inte stanna på vår våning - vem vill ta risken att stanna i helvetet, liksom? Till slut åkte dock en kompis förbi så jag fick honom att tvångsstanna hissen så vi kunde kliva på och åka upp innan vi blev dränkta i döda kroppar. Det var en... ehm... intressant upplevelse...

För den som inte redan räknat ut detta så var allt en dröm, jag har aldrig varit i Paris och vet inte alls om det ens finns några svenska kvarter!

iForm-loppet

Läste i ett träningsforum för några dagar sedan att man ofta springer fortare på tävling än på träning. Jag trodde inte på det förrän igår, när jag fick det svart på vitt. Höll ett par-tre tiondelar av en kilometer högre medelhastighet än vanligt, trots trängseln som alltid uppstår vid starten i tävlingslopp med många människor. Hade en tid som jag föresatt mig att ta mig runt under, det klarade jag med 14 sekunder till godo (detta räknat från att jag passerade startlinjen, inte från att startskottet gick. Inbyggda tidtagningschip i nummerlappen är inte så dum idé!) Ångrar i efterhand att jag inte startade i 10 km-klassen, mest för att jag hade velat testa formen inför Tjejmilen, men det är dags att komma på när man har gått i mål. Hade inte orkat springa hela milen, men jag hade velat se hur långt jag hade kunnat springa o hur lång tid det hade tagit. Oh well, jag har ju två träningspass kvar den här veckan tänkte jag, får väl testa min 7 km-runda nån dag om det kan sluta regna...

Nu ska jag packa ihop grejerna hos mamma o pappa o sen se om E tänker sova en stund innan vår eftermiddag hos EN. Risken finns att hon inte vill sova, vilket vore jobbigt för jag skulle behöva knoppa en stund till om jag ska orka med att köra hem sen... Spelade visst ingen roll för E att hon somnade sent igår, hon skulle upp kvart över 7 i morse ändå, förstår inte vad det är för ovana hon har lagt sig till med, hon som aldrig vaknat före 9 förrän senaste månaden... Oh well, så kan det gå!

Inlägg nr 8 på 9 dagar

Man skulle ju kunna undra om det nånsin kommer sluta regna så att jag får testa min 7-kilometare i år? Hittills verkar det inte alltför lovande :( Fick nöja mig med bandet idag igen, det börjar bli tjatigt nu... Kommer ju hinna se nog av det i vinter! Hur som helst så fick jag ihop 5 kilometer. När jag hade stretchat och duschat kändes det som att jag egentligen hade mer att ge, men när jag var på bandet var jag mest illamående och less. Det är dålig luft på Friskis där jag går, det är lite trist :( Lokalerna är rätt nybyggda och superfräscha i övrigt, synd att träningen förstörs av en sån skitsak som dålig luftkonditionering. På cyklarna finns det inbyggd fläkt, det borde det finnas på löpbanden också! Såg mig själv i spegeln (svårt att undvika när det är en stor spegelvägg rakt framför en...) och hela jag var supersvettig redan efter nån kilometer för att det var varmt i lokalen... Ser fram emot iForm-loppet på onsdag, hoppas på uppehållsväder! Nog för att det kan vara skönt att springa i regn, men det är inte alltid det är det och ffa så är det sådär bra för iPoden (och den klarar jag mig inte utan om jag ska springa!) Apropå det så måste jag lägga in lite ny musik, göra en ny spellista och ladda batteriet, låter som en helkväll! Snabba tips på bra springmusik mottages tacksamt :) (långsamma tips också, det går ju alltid att uppdatera spellistan efter loppet också, jag slutar ju inte springa för att det blir torsdag!)

Sådärja, nu ska jag leta skivor i hyllan och ladda om musiken...

Nu igen...

Augusti har vart en ovanligt bloggaktiv månad!

Om det går bra i Tjejmilen i år så funderar jag på Hässelbyloppet i oktober, när jag ändå är i farten liksom... Sen till nästa år kanske jag ska satsa på Midnattsloppet? Det verkar rätt mysigt på nåt sätt... Jaja, en sak i taget, jag börjar med iForm-loppet på onsdag! Förhoppningsvis kommer jag igång igen, är fortfarande lite stel i ena benet men jag tänkte ta ett långt och varmt bad senare idag och hoppas att det mjukar upp lite! Känner i hela kroppen att jag är sugen på att springa igen, eftersom jag inte kände mig färdig när jag avbröt i fredags så har jag egentligen inte sprungit sen i onsdags, det är dags nu! Imorrn...

Tänkte åka till kyrkan idag. Det gick sådär bra... Vi har inte vart där på ett tag och således missat sommarsamarbetet med Baptist, så det var möte i baptistkyrkan idag, men dit orkade vi inte åka. Tog en runda på Ikea istället och sen lunch på Max. Man kan ju fråga sig hur inkompetenta människor som kan få jobb där. Jag skojar inte när jag säger att det stod 10 personer bakom disken, för att göra hamburgare och ta betalt. Ändå fick jag stå i kö i över 20 minuter och då var det ändå inte ens supermycket folk där! Men personalen (sommarvikarier hela bunten skulle jag gissa...) stod liksom bara o tittade och verkade undra vad de skulle göra... Borde man inte kunna sitt sommarjobb när det trots allt är augusti!? Hur som helst, vi fick mat och E älskade hamburgaren! :)

ML och NJ var här igår. Tycker om när folk faktiskt stannar till på vägen istället för att bara åka förbi (vilket ju skulle vara det enklaste...) Vi åt middag, spelade lite Wii Fit, pratade träning och sommarstugor och åt choklad... NJ fick inget svar från kompisen hon skulle bo hos i Sthlm i veckan så hon sov över här, skjutsade henne till tåget i morse. Jag är så glad att jag har mina vänner, det är synd bara att de flesta nära vännerna bor så långt bort... Eller så kanske det är jag som bor långt bort, vad vet jag? :)

Helt snurrig i huvudet för jag är trött nu, borde kanske sova en stund medan E ändå sover middag...

3,2 km

Ibland går det bra att träna, ibland går det inte alls. Dagens träningspass går nog till historien som ett av de sämre! Jag känner mig inte ens genomtränad efter... Problemet var stela ben, jag vet inte vad jag har gjort fel, kanske stretchade för dåligt i onsdags, men jag har haft stela ben hela dan, vilket inte gjorde det enkelt att springa :( Kände redan vid första stegen att det var nåt som inte stod rätt till så efter drygt 3 km gav jag upp. Trist. Men nu laddar jag om batterierna över helgen och satsar på den där 7-kilometersrundan på måndag. Undrar om jag nånsin kommer få testa den... På onsdag hägrar iForm-loppet, 5 km på okänd mark, det blir spännande! Nu ikväll hägrar Alice i underlandet. När jag var yngre trodde jag att underlandet betydde att det låg under jorden, tyckte alltid att det var ett konstigt namn på ett sätt men fullständigt logiskt ändå. Sen för några år sen såg jag den tecknade versionen i USA och insåg att det hette ju wonderland på engelska... :)

Torsdag kväll en vanlig vecka

Det kliar i fingrarna, antar att det frekventa bloggandet på sistone har satt sina spår ;) Men jag vet inte vad jag ska skriva! Blev ingen 7-kilometersrunda igår, det regnade hela dagen så jag satsade på Friskis istället. Blev 6.2 på bandet. Luften på Friskis där jag brukar gå är inte superbra måste jag säga! När jag kom ut igen strålade solen, men jag kände inte att det var tillräckligt för att prova nya rundan... :) Men imorgon... *håller tummarna!*

Idag har det mest bara varit en slappardag, sov till 11 medan A lekte ute med E. Sen sov E medan jag åt frukost och hann sitta vid datorn en stund. Åt lunch och åkte till affären. Skulle bara handla lite småsaker, kom hem 600 kronor fattigare! Nya handdukar till badrummet och mat. Passade på att köpa lite jordgubbar också, måste ju ta chansen medan den finns kvar... Gjorde pancakes till frukost imorse och saknade jordgubbarna då, så nu kanske jag måste lyxa till frukosten igen nån dag snart, innan bären blir dåliga :)

Såg förresten Inception i lördags, rekommenderas starkt till alla som vill gå på bio snart! 8 av 10 pumpor. På tisdag ska jag (äntligen!) se SATC 2 med lillasyster. Vi har tänkt gå sen den kom i maj, men inte fått till nåt passande datum förrän nu... :/ Tur att den fortfarande går! Man skulle bo i samma stad som dom man vill umgås med, undrar hur många som vill flytta till Uppsala... :)

Avslutar med att länka till en av mina favoritkrönikörer: Hakelius i Aftonbladet

Man vet att relationen är slut när...

... man antingen inte får inbjudan till ett bröllop eller blir bortrensad från någons facebooklista. Så kan det vara, tur man har riktiga vänner också :)

500

Sköt upp dagens träning till imorgon, vilket jag börjar ångra nu, men det är så dags... Imorgon ska jag försöka tänka på att dricka ordentligt under dagen, då det till största delen var detta som gjorde att jag inte orkade ta mig ut just idag. Det och bristen på lunch. Det är klurigt det där att hitta en bra tidpunkt för träning! Det måste vara en tid när A kan ta hand om E, det får inte vara för långt efter maten men inte för tätt inpå heller. Jag borde bli bättre på att äta på regelbundna tider och inte slarva med mellanmål på eftermiddagen... Om jag hade ätit lunch idag och sedan mellanmål så hade jag ju orkat innan middagen, men nu åt jag tre bananer på eftermiddagen eftersom jag hade glömt lunchen... Tre bananer är väl inte det sämsta man kan äta istället för mat, men det är ju inte direkt nåt man orkar hur länge som helst på heller. Alltså kände jag behovet av mat när vi kom hem från parken och affären vid halv sex, värmde en låda som fanns i kylen men sen blev det ju liksom direkt efter maten och då tycker jag inte om att träna och sen blev det för sent... :( Hur som helst, imorgon ska jag ut, inspirerad av ett proffs har jag sett ut en delvis ny runda på 7 km som jag tänkte ge mig på nån gång under eftermiddagen. Ska på lunchdate hos en av E's småvänner men när vi kommer hem därifrån så är A hemma och då ska jag passa på (eftersom jag förutsätter att det inte blir så soligt imorgon heller). En sak jag har funderat på är det här med dricka under passen. Jag dricker typ två eller tre gånger per kilometer, Tjejmilen har tre vätskekontroller på hela sträckan! Jag måste ha ett vätskebälte... Behöver inte mycket varje gång men orkar mer om jag dricker ofta. Så kan det gå!

NU måste jag iaf sova, annars orkar jag ingenting imorgon oavsett vad jag äter och dricker!

Puckovovvov

A är ju för söt... Igår kväll när jag var ute o sprang och han tyckte jag var borta för länge (säkert en hel kvart längre än vanligt...) så satt han hemma och planerade vad han skulle göra med den eller dem som hade rövat bort mig... Haha, Gottsunda är ju farligt på kvällarna har jag hört :) Idag har jag träningsvärk för första gången på superlänge, känns bra :)

E är också för söt, hennes senaste uttryck för katt (som iofs var mer av en händelse när hon snurrade lite med bokstäverna) är puckovovvov. I vanliga fall är katter såväl som hundar "vovvov" men nu blev det inte så just den här gången...

En sak förstår jag inte, det här med att folk slutar träna för att de har semester. Det är ju på semestern man har tid att träna! Jag förstår inte hur jag ska hinna i höst... Men planen är att springa tre gånger i veckan fram till Tjejmilen och sen nöja mig med två gånger i veckan under hösten/vintern, för att få ihop schemat med familjen. Sen när det börjar dra ihop sig till Vårruset nästa gång så är det dags att trappa upp träningsfrekvensen igen och sen hålla igång under våren/sommaren/semestern och fram till Tjejmilen nästa år :) Så ser planen ut, jag återkommer om ett år och talar om hur det gått... :)

Wohoo!!

Nya träningsskorna fortsätter att leverera! Nytt personligt distansrekord idag, 6.65 km. Kände det på mig redan innan jag gick ut, att det fanns mer i kroppen än vad jag gav senast, så jag siktade mot 5.7 men tänkte att jag skulle va nöjd med 5.3 också. Men sen kom sista 950 av bara farten, eller hur man ska se det. Saken är den att "Stora varvet" är 4.7 km, "Lilla varvet" är 1.9. Senast sprang jag Stora varvet och sen hem vilket blev 5.3. Idag tänkte jag att jag skulle springa Stora varvet och sen en km till på Lilla och sen var det okej att gå resten. Men när jag ändå var igång så tog jag den sista biten också. Det började regna så smått runt 3.5 men det hindrade inte mig från att fortsätta :) Just ikväll känns inte den där milen helt omöjlig om en månad... Om man bortser från det passet jag bröt häromdagen så har jag faktiskt satt nya distansrekord fem pass i rad nu!

Nån gång i livet ska jag klara 5 km på under en halvtimme, men just nu är jag så sjukt nöjd med mig själv ändå så jag tänker inte tänka mer på det förrän en annan gång!

Äntligen! Nya skor...

Nya skor och humöret på topp, då blev det roligt att springa igen :) Kände mig lite missmodig efter förra försöket, men nu känns det bättre med nya personliga rekord på både distans och tid (ni får inte glömma att jag är nybörjare!) Dryga halvmilen på dryga halvtimmen idag, två tummar upp. Om nån undrar så blev skorna ett par Asics till slut och de kändes riktigt bra idag, förutom ett gruskorn som låg och skavde en stund, men det har ju inte med skorna att göra... Så pass bra att jag alltså inte nöjde mig med 4,7 som jag hade tänkt utan fortsatte en liten bit till. Skulle vilja påstå att jag hade kunnat springa ännu längre, men jag vet inte om det hade blivit så himla många hundra meter till... :) Men nu har jag iaf hittat ett effektivt sätt att utveckla min runda: En liten liten bit av den går genom ett villaområde och där är det ju superenkelt att lägga till ett par-tre hundra meter varje gång genom att bara springa runt ett kvarter till! Kanske inte funkar huuur länge som helst men jag borde kunna öka nån kilometer till där iaf, sen får jag väl helt enkelt börja springa två varv.

E har somnat, A spelar Starcraft II (som ungefär resten av universum verkar göra sen det släpptes i tisdags) och nu ska jag njuta av en lugn kväll. Imorgon bär det av till hufvudstaden för en kväll på stan, med middag på Djingis Khan, bio (Inception) och sen en natt på hotell bara för att lyxa till det lite... Sen är det bara två, jag säger T V Å veckor kvar tills Lillstrumpan börjar på dagis! Galet!

Skor, del... sjuttielva? Minst fyra iaf

Ibland består livet av tvära kast fram och tillbaka. Som idag. Eller de senaste dagarna, som nått sin kulmen idag. Först skulle jag köpa nya skor om en månad, sen bestämde jag mig för att köpa dem nu, sen kom ekonomin emellan och jag bestämde tillbaka att köpa dem om en månad och sen idag kom knäna emellan så jag MÅSTE köpa nya skor pronto. TACK OCH LOV för snälla finansiärer när man behöver låna lite pengar :)

Dagens pass (det känns som att detta mer o mer liknar en sportblogg, men det är det inte!) gick SÅDÄR bra kan man väl säga... Gick ut alldeles för fort (en snabb beräkning på Funbeat sa att jag sprang ca 0,5 km/h fortare än vanligt och det är ändå rätt stor skillnad på 9,3 eller 9,8 km/h. Iaf i kroppen. Detta dessutom ett medel efter att jag sänkt hastigheten rejält efter knappt 2 km). Hade dessutom druckit alldeles väldigt lite vatten hela dagen, trots att jag föresatte mig att dricka massa vatten just för att orka springa på kvällen. Mission failed, orsak okänd. Sen var det ju det där med knäna och benhinnorna... Jag vet inte riktigt vad som hände där på asfalten förra veckan men idag gjorde det väldigt väldigt mycket mer ont än vanligt, så pass att jag fick ge upp efter 2,7 och gå hem. Utan skor! Eller med skorna i handen.

Nu är pizzan i ugnen snart klar, dags för mat!

Skor, igen...

Så här ligger det till vänner... Tack för alla kloka råd om skor, uppskattas! Men (det finns alltid ett men, eller hur?)... Trots den extra inkomsten den här månaden så får jag nog lov att skjuta upp införskaffandet en månad till! Anledning? Extra räkningar :( Nästa månad lovar jag dock att jag ska gå till Löplabbet och testa ut samt köpa ett par nya skor! (Oavsett om jag springer hela TM eller inte). Igår när jag sprang så kändes skorna bättre än i torsdags, vilket de ju brukar göra när jag inte springer på asfalt, och idag insåg jag tyvärr att budgeten redan är spräckt... Jag skulle kunna köpa ett par skor på rean just nu, men rea-utbudet är ju alltid begränsat och det är inte säkert att de skor som finns på rea passar just mig. Alltså väntar jag hellre, gör ett löptest och köper ett par bra skor när jag verkligen har råd! Nästa månad kommer jag inte ha lika mycket räkningar att betala :)

Lessen om jag gjorde nån besviken nu... Fast å andra sidan är det ju mina ben, mina fötter och min träning! Nån som vet förresten hur lång tid det tar att "springa in" ett par nya skor? Från lön till TM är det ju nästan två veckor, om jag använder dem varje dag kanske jag hinner? Eller? Om inte annat så har jag ju kvar de gamla!

Springning

Regnet förpassade min träning till inomhus idag. Löpbandet är väl inte det roligaste jag kan tänka mig och luften var ungefär lika klibbig inne på Friskis som utomhus. Men jag fick chansen att testa ett nytt trick som jag lärde mig av Martina Haag i senaste numret av ToppHälsa (tror jag det var... Kan ha varit ett supergammalt nummer av Runner's World också som jag bläddrade igenom förra veckan). Att räkna baklänges, för att fokusera på nåt annat. Hon hade visserligen räknat baklänges på italienska men eftersom jag inte ens kan räkna framlänges på det språket så höll jag mig till svenska, vilket även underlättade andningen. Nu kanske någon frågar sig hur långt man hinner springa under tiden man räknar baklänges från 500 på svenska och det är ungefär 2 km. Vad gör man sen då, om man nu ska springa längre? Man börjar om såklart! Jag hade visserligen kunnat börja på 1000 men det kändes lite mer oövervinnerligt så jag började hellre om från 500 en gång till när jag var klar :) Idag blev det 5,1 på bandet vilket faktiskt är nytt rekord både på och utanför bandet för min del, heja mig :) Ute i terräng har jag som längst sprungit 4,7 utan att stanna och det förra rekordet på bandet var 5,0. Ingen stor förbättring kan tyckas, men det är dom små framstegen som till slut kommer göra att jag orkar en hel mil! Nu är ju visserligen inte bandet lika jobbigt som utomhus men jag är nöjd ändå, med tanke på att jag för bara 3 veckor sen sprang 1,5 km och sen tog det stopp (efter min förkylning om ni minns).

En jobbarkompis sa igår när vi diskuterade träning att det är nånstans runt 4 km som hjärtat börjar jobba på en annan nivå och då blir det liksom enklare att springa. Jag har tänkt på det förut att det alltid känns jobbigare i början av en lång runda och nu har jag fått förklaringen! Sen sa hon också att om man orkar de där 4 så att hjärtat kommer upp i nästa nivå så kan man orka en hel mil. Så förutsättningarna är ju på min sida iaf även om jag har en del kvar till hela milen som sagt... (Jag träffar mina jobbarkompisar privat ibland om nån undrar. Jag börjar jobba i september!)

Nu ska jag bada E, over and out!

Pengar, skor och träning

Det har sina fördelar att jobba statligt. Som till exempel löneförmånen att man får 10% extra av lönen om man skickar in utbetalningsspecifikationerna från försäkringskassan när man är föräldraledig. Om man då dessutom sparar dom där specifikationerna på hög och skickar in var tredje eller fjärde månad så blir det en ordentligt klump pengar på kontot. Den här månaden fick jag tillbaka 5500 extra, förutom pengarna från FK. Like! Jag höll på att smälla av när jag såg kontot, hade räknat med ca 3000, men helt plötsligt har jag så gott som en hel vanlig månadslön igen, efter nästan två år utan pengar. (Och nu menar jag att vi har två fulla inkomster, eftersom A inte tjänade nånting även fast jag hade hel lön förra året när han var hemma med E). Nu vet jag nästan inte vad jag ska göra av alla pengar... Ska bjuda ut A nästa helg, lämna E hos mamma o pappa o så gå på bio, äta middag på Djingis Khan och sen soooova på hotell. Hurra, sova! :) Och hotellfrukost, jag vet inte vilket jag ser mest fram emot... :) Kanske borde unna mig ett par nya skor också, hittade en annan fantastisk bloggares favorit(?)-skoaffär, Deichmann, i Väsby C häromsistens och föll som en fura. Jag kanske behöver nåt att se representabel i inför jobbet i höst ;) Såg att det fanns en butik i kvarteren runt Gallerian/NK, och om jag ändå ska in till stan nästa vecka så...

Jag har drabbats av ytterligare ett löp-dilemma, nu när jag har klarat av problemen med kohagen. Skor. Jag tänkte att det skulle få bli min belöning om jag orkar springa hela Tjejmilen, att köpa ett par nya springpjuck (annars får det vänta till våren). I veckan har vi varit i Skinnskatteberg några dagar på liten minisemester och där sprang jag på asfalt (i vanliga fall springer jag mest på grus). Jag upptäckte då att mina skor inte var gjorda för asfalt, stötdämpningen är alldeles för dålig för det och jag fick ont både här och var i fötter och ben. Så nu är frågan: Ska jag köpa ett par nya skor NU, så att jag klarar TM och unna mig nånting annat som "pris" istället, eller ska jag fortsätta träna på grus och hoppas på det bästa i september? För om jag ska ha nya skor innan TM så lär jag ju köpa dem snarast, för att hinna springa in dem innan... Vad tycker ni där ute? Kanske är det Deichmann som får bli priset och nya springskor nu? Kanske till och med kan hitta ett bra par på lite rea nu på sensommarn... Vad tror ni? Hur som helst så ska jag testa att lägga i mina geléinlägg imorrn när jag springer och se om det dämpar lite mer... Det gör det ju när jag promenerar i mina ballerina flats iaf!

Åkte förbi Hummelsta på vägen hem från Skinnskatteberg. Där finns en liten godisbutik med typ tusen härliga sorter att välja på. Jag råkade köpa 1,3 kg så nu behöver jag inte köpa nå mer godis före jul! Har även en tå som A råkade köra över med barnvagnen för ett par-tre veckor sen. I början kunde jag inte sova på mage (jag som alltid sover på mage!) för att det gjorde ont i tån, nu när det har gått ett tag så kommer det blod och lite annan vätska ur den. Jag undrar jag vad som kommer härnäst... Allra närmast borde iaf en liten sovstund komma, så jag orkar med sista dagen på A's korta men intensiva sommarlov. Tack och godnatt!

Tell me what you think!

Jag behöver en åsikt men vet inte riktigt vart jag ska leta efter den, så jag slänger ut en förfrågan här. Så här ligger det till: Jag har hittat en jättemysig slinga att springa, mestadels på grusvägar, men en del av den går på gräs. Häromdagen när jag var ute o sprang så såg jag att gräset inte bara var gräs, utan även en kohage. Med kor i. Fick lägga om rutten och springa genom skogen, över berg o genom brännnässlor och midjehögt gräs. Inte så trevligt faktiskt. Nu är frågan: Hur farliga är kor? Kan man springa genom kohagen? Det är en ganska betydande del av min normala sträcka som går genom hagen och jag vet inte om det finns tjurar där... Eller ska jag fortsätta klura genom skogen?

Sommarrapport

Sakta men säkert närmar jag mig 500 inlägg, vilket ju faktiskt borde vara det minsta man kan begära på nästan fem års bloggande! Solen skiner, sillen är uppäten och jordgubbarna finns äntligen hemma, efter tre dagars suktande. Däremot ingen ny fläkt (tur vi har den gamla, även om den inte räcker till hela lägenheten). Har varit på Biltema, City Gross, Coop, Elgiganten, Expert, Ica Maxi, Jula, Jysk, Rusta, en del av dem flera gånger till och med. Men ingen fläkt. Hur som helst så är jag rätt nöjd med vädret :) För typ 7 år sen hade jag inget sommarjobb, det året var sommaren också supersolig. Jag lyckas pricka in mina långlediga somrar helt enkelt... Imorrn blir det stranden igen. Jag, E och en vattenmelon. Låter som en bra dag i mina öron iaf, även om A inte är lika övertygad (och därför väljer att stanna hemma). Har fått ett getingbo på balkongen. Radar-sprayen var slut på både Maxi och City Gross idag, så det blir till att ringa värden imorgon och kolla om de gör nåt åt saken, eller om vi får fortsätta jaga runt efter spray...

Fast jag måste erkänna att hur mycket jag än tycker om vädret just den här sommaren så längtar jag tills jag börjar jobba i september.

Ska bara...

Att gå på Ikea igår och va på stranden idag visade sig vara helt rätt om man inte vill ha för mycket folk runtomkring sig. Helt fel om man är ute efter solen. Hur som helst så blev det inget badat idag, trots att det sas att vattnet var varmt. Jag var inte varm, alltså inget bad. E sov, så det blev inget bad för henne heller. (Vilket det iofs inte hade blivit oavsett, eftersom inte jag badade).

Nu sitter jag här och inväntar spring-motivationen. Hade tänkt springa igår men eftersom jag mådde dåligt hela dagen då så sparade jag det till idag. Tvivlar på att den kommer komma till mig, så jag antar att jag får ta mig till motivationen istället, genom att helt enkelt dra på träningskläderna och ge mig ut. Snart... Ska bara, först... :)

UPDATE: Tog mig ut och sprang 3,3 km utan vattenflaska men ändå 3 minuter snabbare än förra gången. Nästa gång ska jag se till att ha med vatten och öka sträckan ett par hundra meter.

Teknikens under...

Har tänkt i flera flera månader att jag ska säga upp min prenumeration på tidningen Mama eftersom jag inte gillar tidningen. Men jag kommer alltid på det på dumma tider - kvällar, helger, i bilen etc - när det inte går att få tag på kundtjänst. Men så ikväll drabbades jag av ett infall - att kolla hemsidan. Och där var det ju hur enkelt som helst att säga upp prenumerationen! Att jag inte har tänkt på det tidigare... Hur kunde jag missa?? Nu måste jag bara bestämma mig för om jag vill fortsätta prenumerera på Vi Föräldrar, eller om jag ska nöja mig med ToppHälsa?

Huvudvärken har gett sig lite grann, men jag kan inte påstå att jag mår superbra ikväll. Och inga jordgubbar har jag heller, fast det är just det jag är sugen på just nu... :(

(PS: Jag antar att jag försöker gottgöra de två veckorna utan inlägg...)

Solsting

Nu äre så där länge sen jag uppdaterade bloggen igen. Skäms!

Vaknade med huvudvärk i morse så jag började dagen med två Panodil. Jag försöker undvika värktabletter så långt det är möjligt, gillar inte riktigt tanken på att stoppa i mig dom av nån anledning. Men i morse fick det bli två. Skjutsade Ja som varit här ett par dagar till tåget och åkte hem för att hämta E. Huvudvärken till trots så hade jag en del ärenden att uträtta, så vi gav oss ut på fläktjakt för tredje dagen i rad. Till ingen nytta... Det är slutsålt i hela Uppsala och alla säger "Vi får in imorrn eller senare idag eller igår eller aldrig men det får vi inte säga till kunderna". Åt lunch på Ikea, träffade på en jobbarkompis som frågade om jag varit utomlands... Nä, bara mammaledig rätt säsong :) Kom hem och hade fortfarande huvudvärk, gick o la mig en stund och tog sen en Treo. Hjälpte fortfarande inte. Med lite andra symptom som illamående och en aning yrsel under dagen så kan man ana solsting... Av den anledningen har det vart rätt skönt att vara inomhus (på alla affärer) idag, men jag saknar solen och stranden! Har just tagit två Ipren och hoppas att huvudet mår bättre så jag o E kan leka ute imorrn! Tycker mig ha druckit enorma mängder idag, ska fortsätta med det imorrn. Och just nu jobbar jag på att återställa saltbalansen i kroppen med en skål chips, medan A sitter o nördar med CF. Förutom det fysiska tillståndet en ganska behaglig fredagskväll. Hade planerat en liten joggingtur också, men den får vänta till imorrn kväll.

Förkyld vs Träning

Jag blir sällan sjuk och när jag blir det blir jag det inte så allvarligt att det egentligen stör mig. Därför känns det extra hårt att den senaste förkylningen knäckte mig så totalt. All kondis jag hade hunnit bygga upp är tillbaka på noll igen. Och då menar jag noll, inte ens ett eller två. När jag äntligen hade tagit mig i kragen och kommit igång...

MEN (Det finns alltid ett men) ... Jag har kommit på att eftersom det tog ca tre veckor från att orka springa 1 km i sträck till att faktiskt orka 5 km, så borde det ju inte ta mer nu. Det betyder att jag kommer orka springa 5 km nånstans i andra halvan av juli. Och dit är det ju inte så långt kvar! Och idag orkade jag faktiskt en liten bit längre än jag gjorde i tisdags. Och det är ju också bra! (Många meningar som börjar med "och" nu, är det ens grammatiskt korrekt!?)

Det blir ju förstås en aning svårare att få upp kondisen till en hel mil innan september (för er som inte kommer ihåg så är målet med min träning att orka springa hela Tjejmilen) men hur som helst så börjar vilken liten resa som helst med ett första steg och nu har jag kommit igång igen. Två km jogg är bättre än ingen jogg... Så det så!

In the ghetto

Det är en spännande vardag att bo i Gottsunda. Höll på att göra oss redo för att gå ut i förmiddags när jag hörde skrik utifrån. Tänkte att det var nå ungar som lekte på gården, men insåg att det inte var barnskrik utan en vuxen kvinna som skrek. Härligt! Tog E och gick ut för att kolla vart det kom ifrån. (A försökte ringa polisen när några grannar bråkade för ett par månader sen men Farbror Blå kunde inte göra nåt eftersom A inte visste exakt vart oljudet kom ifrån). När vi kom ut på gården hade dock andra grannar redan tagit reda på vart skriken kom ifrån och larmat, så vi möttes av fyra poliser som sprang in i en port tvärsöver gården. Yay... Två av dem åkte ganska snart, de andra två blev kvar i ca en och en halv timme innan de tog med sig kvinnan som skrikit och två barn på ca 2 resp. 4 år. Hörde några barn som pratade på gården, som varit ute när hon började skrika och den ena förklarade för sin syster att mamman blödde och att polisen skulle ta henne till en ambulans... :/ Hur som helst så känns det skönt att någon larmade och att inte alla tänkte att "Nån annan" skulle göra det! Men man blir ju inte direkt mer sugen på att bo kvar här...

Efter midsommar

Är hemma igen efter traditionellt midsommarfirande på Närkeslätten. Förkylningen gav med sig till slut och i slutet av veckan behövde jag inte snyta mig mer än fyra-fem gånger om dagen. Solen var i allra högsta grad närvarande och gjorde mig mer solbränd än vad jag har varit på flera år, hurra hurra! Det har varit en mysig vecka med familj och vänner, men nu är vi trötta allihop... E sov 15 timmar i natt och ändå sov hon middag över en timme, hon som i vanliga fall sover en halvtimme. Tvättstugan och jobba lite mer på solbrännan står på agendan idag, kanske att man borde passa på att träna också... Förkylningen höll i sig i nästan två veckor och för varje dag som gick med ont i halsen så kände jag verkligen att det blev jobbigare att sätta igång träningen igen, så nu har jag inte tränat en sekund på nästan tre veckor. Dags att börja om... Alltså: Tvätta färdigt och sen springa. Nu är visst E vaken också, så jag ska passa på att gå ut en stund innan det är dags att gå till tvättstugan igen. Over and out!

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar

Så där ja, nu har prinsessan fått sin prins och halva kungariket, eller hur det nu var. Jag är inte särskilt pro-kungahuset egentligen men kunde inte låta bli att titta på vigseln (och resten av kvällen...) på tv och jag måste säga att det var ett väldigt lyckligt brudpar jag såg! Så avslappnade och glada och kära. Och många vackra klänningar, det här slår ju både Nobelfesten och vilken Hollywoodpremiär som helst!

Min förkylning börjar äntligen släppa (börjar, dvs det tar nog ett par dagar till innan den är helt över...) men det känns lite som att jag går omkring med huvudet i en guldfiskskål! Lock för öronen, lite svårt att andas och allmänt igenkorkad i huvudet (elaka kommentarer om det undanbedes).

För övrigt har jag fortfarande svårt att fatta att min C-uppsats är KLAR. Jag behöver aldrig aldrig aldrig göra nånting mer på den och jag behöver inte ta ett enda akademiskt poäng till i hela mitt liv. Glädje! Men svårfattat.

Förkylningsfaser

Söndag Började få lite ont i halsen. Skippade träningen och hoppades att halsontet skulle försvinna över natten så att jag kunde träna nästa dag istället.

Måndag Halsontet sprider sig från halsen till öronen. Dock utan att halsontet försvinner, så nu har jag ont både här och där, så att säga.

Tisdag Däckad. Fullständigt. Tvingade upp mig själv ur sängen till soffan och lämnade soffan enbart för att byta blöja och mata E. Tvingade även A att komma hem tidigt för att ta hand om E, eftersom jag egentligen inte orkade. Ont i huvud, hals, öron och bihålor samt total avsaknad av röst. Så fort A kom hem somnade jag på soffan och sov sedan större delen av dagen. Detta efter att jag o E sovit middag en dryg timme tillsammans medan A fortfarande var borta!

Onsdag Har återfått rösten. Näsan rinner konstant. Med betoning på konstant. Känner mig mer död än levande.

Torsdag Näsan har slutat rinna men nu hostar jag så att lungorna är på väg upp ur halsen istället. Inte heller så himla trevligt faktiskt. Lyckas dock äta mat för första gången på tre dagar.

Fredag Är fortfarande sjukare än vad jag minns att jag varit på ett par år åtminstone, men känner mig förhållandevis frisk jämfört med tidigare i veckan. Det säger en del om mitt tillstånd tidigare i veckan. Saknar träningen och känner att det kommer bli jobbigare och jobbigare att komma igång för varje sjukdag som går. Vansinnigt less på att va sjuk nu, vill komma igång med livet igen! E tar ingen hänsyn och kan man inte ligga i soffan och titta på dåliga daytime soaps/DVD-boxar så finns det ju ändå ingen poäng med att vara sjuk...

Förkylningsregler

När man är förkyld finns det vissa givna regler att följa. 1) Man får äta glass varje dag. Flera gånger om det behövs. 2) Man ska absolut inte träna. Dessa två första regler har en tendens att slå ut varandra... Just när det börjar kännas som att jag regerar över muffintoppen ovanför jeanskanten, istället för tvärtom, så ska man inte bara sluta träna utan även börja äta onyttigt. Dålig kombo. Regel nr 3) Drick honungsvatten (gäller ffa vid halsont). Äckligt!

Slutsatsen man kan dra av detta är: Jag ska inte vara sjuk! Det är jag iofs inte särskilt ofta heller, har aldrig varit särskilt sjuklig av mig, men det är ändå tröttsamt att sitta här med en hals som gör ont och lungor som håller på att spricka varje gång jag hostar.

Arga grannar som inte kan va tysta är också rätt tröttsamt... Vad ska man göra när det inte funkar att prata med dem, klaga hos hyresvärden eller ringa störningsjouren?? I förrgår var A där och pratade (första gången de vågar visa sig, tidigare har vi fått skriva lappar eller prata på telefon) och igår var det tyst, men nu är dom igång igen och lever om. Eller egentligen lever de inte om särskilt mycket, mest bara mannen i huset som pratar väldigt högt och inte inser att han stör... Kan vi få nya grannar, tack? Gärna tystlåtna och trevliga istället för högljudda och otrevliga...

Jessica O, socionom

Nu kan jag verkligen kalla mig socionom, äntligen! Tre år efter att jag gick ut utbildningen så har jag nu skickat in min uppsats för sista gången och så fort examinatorn har fört in poängen så kan jag plocka ut min examen. Hurra!

Och för att göra det hela ännu lite bättre så gick Vårruset bättre än jag hoppats på igår, trots kaoset som uppstår när tusentals människor ska ta sig fram på samma ställe samtidigt och trots att vissa går i bredd och tar upp hela vägen så att vi som vill försöka springa lite inte kommer fram. Men jag klarade min mål-tid med några minuters marginal, kunde säkert ha blivit fler om inte folk-stockningen orsakat stopp emellanåt. Hur eller hur, nu laddar jag om batterierna med lite glass och jordgubbar ikväll och satsar mot Tjejmilen i september. Heja heja!

En vecka till...

Så där ja, nu kan man nog nästan säga att jag har kommit igång med löpträningen. Inte så att jag springer några långa sträckor och absolut inte i ett svep, men igår klarade jag 5 km under 40 minuter och det är bra för att vara jag. Idag hann jag inte springa mer än 20 minuter (varav fem var uppvärmning...) men målet imorgon är att se hur många minuter i sträck jag orkar springa. Eller jogga, för det är nog snarare det än något annat. Sen på onsdag hägrar Vårruset i Stockholm med mamma, syster och svägerska (och ett par kollegor till mamma, tror jag?) Egentligen ska man ju inte träna varje dag och framför allt inte samma muskelgrupp, men jag försöker ta mig över tröskeln fortfarande. Alla som springer säger att de första två veckorna är jobbigast och därför tänker jag springa, springa, springa varje dag i två veckor och sen försöka få till två-tre gånger i veckan efter det, när det har blivit roligt. Om det nu blir det... Men eftersom både igår och idag har gått bättre än jag någonsin trodde att det skulle gå för mig på just det här området så finns det ju hopp... :)

Har vart på grillfest ikväll, mycket trevligt och ingen kamera, som vanligt. Har massor av planer för veckan, men förstår inte hur jag ska hinna med allt som jag skulle vilja: Stadsparken med E, lunch med småvännerna och deras mammor, lunch med N & J, träna, tvätta, städa, övningsköra minst två gånger med A och förbereda för svärmorsbesök till helgen. Jag läste nyligen att om man ska hinna med allt som "ska"/borde hinnas med (enligt experterna) i form av träning, hem, familj, jobb etc, så behöver man ha 54 timmar på ett dygn. Nu skulle va en bra idé att införa ett sånt dygn! Jag har typ fyra dagar på mig att hinna allt det där, och jag skulle ju uppenbarligen behöva en vecka...

Joggingtur

Så där, nu har jag vart duktig för en hel vecka! Har vart ute o sprungit ikväll och även om joggingturen var mer jobbig än lång så sprang (joggade) jag ca 2/3 och gick resten, istället för tvärtom som är mer vanligt förekommande i min värld. Framgångsreceptet? Sänka tempot och tänka på nåt annat. Tyvärr ligger min iPod i Uppsala och jag är i Stockholm ett par dagar, men när jag kommer hem ska jag ladda den med lite springvänlig musik och komma igång på riktigt! Jag är iaf nöjd för idag.

Tyvärr var det där med duktig för hela veckan inte sant, så det är väl bara att fortsätta träna. Målet är att springa hela Tjejmilen i höst, inte på nån speciell tid utan bara att faktiskt springa hela vägen och inte gå största delen som jag har gjort de senaste åren. Sen nästa år ska jag försöka förbättra tiden, men det tar vi då...

Är som sagt i Storstan ett par dar, kom hit igår och åker hem på tisdag kväll. Igår var vi på barndop och ettårskalas hos Lilla Stjärnan och hennes son och sen grillade vi hos mamma på kvällen (pappa var inte hemma, men han bor ju också här). På tisdag kommer N hem från NZ, så för att inte behöva åka fram och tillbaka sjuttielva varv på ett par dagar så stannar jag o E här hos mamma o pappa, eftersom vi ändå bara är lediga... Jag, A och E hade tänkt gå på Fjärilshuset idag men när det regnade så tokigt mycket så bestämde jag att vi inte ville promenera genom Hagaparken och bli helt genomblöta, så vi åkte till Kista och åt äcklig glass istället... Pengarna i sjön, men en mysig dag med familjen åtminstone. Fast det här med att hälsa på mamma o pappa har man inte mycket för! Igår när vi kom jobbade pappa, idag var de borta på middag på kvällen och imorrn ska de bort igen på kvällen. Och på tisdag åker jag o E innan de hinner hem från jobbet. Så mycket för att träffa mormor & morfar... En annan gång, helt enkelt :)

Nu ska jag ringa o säga gonatt till A, som jag släppte av i stan 16.34 och saknade 16.37... Så kan det gå!