Vardagslyx

Vissa dagar är bättre än andra på jobbet och idag tillhörde den senare kategorin. Det är ett sjukt otacksamt jobb jag har, att liksom hela tiden behöva fokusera på det som inte fungerar, svårigheter, risker, motgångar och behov av hjälp hos någon som ofta inte tycker sig behöva någon hjälp. Man kan få uppleva både det ena och det andra i en sån situation och sen sopa ihop resterna av människor som inte bad om att få höra det man var tvungen att berätta.

Från det och gårdagens mardrömmar till ren och skär vardagslyx, som i ett trollslag. Frissan efter jobbet, egentid när den är som bäst. Lite shopping på det. Rena lakan och massor av jordgubbar. Bokat massage. Som grädde på moset så verkar min sju veckor långa viktplatå vara på väg att ge sig, yay! När man vet att man äter och tränar (relativt) bra, men ändå väger in på det där sista extra kilot v a r j e vecka så känns det rätt meningslöst, men till slut så...

Verkliga mardrömmar

Strax innan lunch kom samtalet ingen förälder någonsin vill ha; "Hej, det är från fritids. Ditt barn har gått iväg med sin bästa kompis och vi hittar dem inte." Eftersom det rörde sig om E var jag aldrig särskilt orolig, hon är kavat, går inte iväg med fula farbröder eller utsätter sig för annan fara på det sättet, så jag var mer förbannad när jag satte mig i bilen för att åka till fritids. Innan jag kom fram var tjejerna på plats igen. De hade "bara" gått iväg till parken en stund efter lunch och råkat "glömma" att berätta det för personalen. Sweet Lord... Absolut sista dagen på fritids för barnet i fråga slutade ju inte på topp, men slutet gott o.s.v.

Förra helgen var inte heller nån höjdare, för samma barn, som satte lördagsgodiset i halsen och höll på att kvävas. Paniken i blicken liknar ingenting jag någonsin sett förut. Innan jag hann runt bordet hade A tagit Heimlich-grepp runt midjan och godisen hoppat ut. E bröt ihop i nån sorts efterskalv och S i sin tur bröt ihop över att vi blev tvungna att pausa kortspelet. Men alla återhämtade sig och alla lever än. Slutet gott, en gång till.

Förutom det jobbar jag på ett par veckor till, är tacksam att vädret blivit lite svalare, planerar för långpass som aldrig blir av och funderar över vad man köper i födelsedagspresent till en åttaåring. Any ideas?

Trösklar

Midsommaraftonen tillbringades på stranden. Där var vi knappast ensamma, denna varmaste midsommar på 50 år. Kände mig riktigt duktig i morse när jag packade baguetter, ett paket kakor, frukt och dricka till alla. Synd bara att jag glömde muggarna hemma... Nåja, dricka måste man ju i värmen, så det var bara att skicka runt flaskan. Barnen & A badade tills läpparna var blå, själv nöjde jag mig med att gå i till lårhöjd. Inte gjord för svenska vatten, har aldrig varit. 

Som varje år är träningen inte kompatibel med värmen. Efter rätt många dagar i solen den senaste veckan var jag således rätt knäckt innan jag väl kom ut en sväng ikväll, men ut kom jag. Planen var ett pass på sju lugna + två snabba kilometer, men det fick bli tre + två istället. Tempot lyckades jag hålla enligt plan åtminstone, så pluspoäng för den. Sprang fem i tisdags också, då gick det närmare två minuter snabbare. Långpassen går det inget vidare med, behöver lägga lite tid på att nöta distans de kommande veckorna!

Nu dusch.

Denna dagen, ett liv

Så många tankar och känslor i omlopp just nu. Har ägnat denna semesterdag åt att skriva under ett uppsägningspapper (på eget initiativ, tro inget annat), men kan inte riktigt känna att det är rätt beslut ändå. Lite som att det jag gick till (för två år sen) inte blev vad jag hade tänkt och nu är jag ändå kvar, snart inlasad. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så... Men just nu vill man ju inte heller vara sist in, först ut på en ny arbetsplats och så gick ännu lite mer tid. Jag vet inte alltid vad jag vill med mitt liv och det kryllar knappast av tjänster, därtill hög arbetslöshet och hård konkurrens. De ständiga frågorna - vilka kompromisser är jag beredd att göra? Arbetsgivare, semesterdagar, pendling på bekostnad av tid till annat, och i andra vågskålen den personliga utvecklingen. Hur kan jag låta min erfarenhet och kompetens komma till sin rätt i ett annat forum? Och vilket forum? Jaha, men nu är det hur som slut på frivårdsperioden i mitt liv. 

Ett annat dilemma är ju det här med sommarrea. Jag känner mig personligt ansvarig för att hålla Sveriges ekonomi igång, eftersom jag fortfarande har jobb och allt sånt där, men hur många klänningar behöver jag egentligen? Oklart.

Men med 50 % rabatt blir den ju plötsligt ett kap och för bra deal för att missa, om jag ångrar mig senare... 

Kriminologin lyckades jag på nåt vis ro i land, blev godkänd även på sista hemtentan. Inga toppbetyg, men äntligen färdig! Med tanke på hur oerhört lite tid jag har lagt ner på studierna denna termin så var det mer tur än skicklighet. Litteraturen på sista momentet har jag knappt öppnat, så känslan för dagen är lättnad.