När katten är borta dansar råttorna på bordet

Jag är en förrättstjej, hellre förrätt och varmrätt än varmrätt och efterrätt. Så när det finns både parmarullar med kronärskockskräm och filodegsknyten med fetaost och spenat kvar från gårdagens tjejmiddag så är frukosten snabbt fixad :-)

Gårdagen var lyckad, hann klämma in både ett frisörbesök och en middag med mammorna. A har åkt till sin bror med barnen, så jag kunde bjuda på hemmamiddag istället för att gå ut och äta. Så mycket trevligare att träffas hemma tycker jag! Men svårt att få den rätta middagsstämningen med familjen runt omkring, så det blir inte så ofta vi äter hemma hos varandra. Igår blev det svamp- och parmesangratinerad kyckling med pasta. Supergott! Lägger receptet här om någon vill testa. Jag använde färsk svamp istället för torkad. Gick bra det med.

Idag blir det en lugn hemmadag, ta hand om lite tvätt och kolla lite på Mellon. Inga storslagna planer direkt. Hoppas ni andra också får en trevlig helg!

Myndigheter under lupp

Jag vet inte om ni sett kvällspressen idag, med extra granskning om inlåsta ungdomar (kanske mer "inlåst ungdom"). Jag känner att kritiken egentligen är mest riktad mot socialnämnden i den berörda kommunen, snarare än SiS, även om det är där inlåsningen verkställts med stöd av LVU. Så länge det finns ett placeringsbeslut i botten kan vi inte öppna dörren. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite illa berörd av artikeln, för den är så vinklad, de visar i princip bara flickans perspektiv. Även om det visserligen framgår att hon inte varit vilken normal tonåring som helst utan haft sin beskärda del av svårigheter.

Jag kan och tänker inte uttala mig om det enskilda fallet, men SiS är liksom ändå  nån sorts sista anhalt, när man testat alla andra potentiella lösningar utan framgång. Nu hade visserligen både den ena och den andra med insyn i ärendet uttryckt att flickan inte borde vara inlåst (även om jag inte ger så mycket för AB's expertpsykolog, baserat på mina egna professionella erfarenheter av henne), En av våra ungdomar beskrev det så himla bra för nån vecka sen - att bli inlåst är en erfarenhet som ingen ska behöva uppleva, men upplevelsen var något han behövde. Och det är så jag ser det - nej, ingen borde behöva bli inlåst, men vissa behöver tydligare gränser än andra av olika orsaker och när ingenting annat fungerar så måste det finnas något mer att testa.

Att AB dessutom problematiserar kring att personalen använt sig av sina befogenheter tycker jag inte är rimligt - det låter i mina öron som att det fanns fog för en visitering och det finns lagstöd för att genomföra en sådan. Att det är kränkande kan jag förstå och det är klart att man kan göra det på olika sätt. Men har någon ens brytt sig om att fråga personalen vad som hände? Inte för att det spelar någon roll, med tanke på sekretessen som hindrar dem från att säga något. Man kan väl få tycka vad man vill om att det ens finns möjligheter att genomföra kroppsvisiteringar och avskiljningar (som ju varit på tapeten tidigare) och vad man nu vill. Men då är det väl där, i lagstiftningen, man ska börja problematisera, och inte kring att personal använder sig av sina befogenheter. Det känns ofta som att gemene man glömmer att det här är en väldigt liten procent av våra tonåringar, med väldigt många svårigheter av olika slag. Hur tror ni vår verklighet på jobbet skulle se ut utan möjligheten att kontrollera vid misstanke om att någon tar in vapen eller droger eller annat som de inte får ha? Hur skulle vår arbetsmiljö se ut om någon går bärsärkagång och vi bara får titta på? Vem skulle ens söka jobbet med de förutsättningarna? Tro mig, vi jobbar förebyggande hela tiden, men ibland räcker det inte.

Jag säger inte att det inte förekommer problem och svarta får inom vår myndighet, de finns överallt, men jag tror ändå att de allra flesta gör sitt bästa och vill väl (nej jag vet att det inte räcker med all vilja i världen, men ni förstår min poäng). Helt ärligt, om ni ser er själva som 15-åringar, som 18-åringar och hur ni tänkte om världen och livet då, jämfört med nu. Hur mycket stämmer överens? Kanske en hel del, men säkerligen har ni omvärderat en del också, tänker annorlunda kring de där reglerna som mamma och pappa hade som gjorde dem "dummast i hela världen och jag hatar dig". Jag brukar komma på mig själv ibland med att tänka på hur vuxen jag tyckte jag var som 20-åring - och hur mycket inser nu att jag inte var det minsta vuxen då. Hur mycket som förändras över tid.

Jag tänker fortsätta försvara min myndighet och vår rätt att utöva befogenheter som inte alla har, just för att det är inte vilka ungdomar som helst som kommer till oss. Och jag vill fortsätta upprepa vad som sagts från alla i alla år: lita inte blint på kvällspressen.

Frågor på det?

Soliga söndag

Jag lever och mår bra, har bara inte riktigt haft tid eller inspiration för det här. Har ränt fram och tillbaka till Stockholm i parti och minut, fyra gånger sedan förra inlägget, och därutöver ska jag försöka ta hand om mig själv och familjen också. Har kommit igång lite grann med träningen, GRIT cardion som jag skrev om senast var lika rolig som jobbig och har redan fått bli ett standardpass i mitt liv. För mig som verkligen ogillar löpintervaller så är det perfekt. Idag hade jag spinning på agendan men med två sjuka barn och en sjuk man så var det inte riktigt läge att ge sig iväg till gymmet. Tog med mig det minst sjuka barnet till Gränby centrum istället, köpte en ny träningströja (E förbjöd mig häromdagen att köpa fler tights, sköna unge! "Du har redan för många mamma!") och lite gofika (kan jag ändå inte få träna så kan jag lika bra göra det ordentligt!) Sprang på JoA och hennes finingar också. Kom hem, fikade, kollade Frost, fixade lite i klädkammaren och lagade mat. På det stora hela en skön söndag.

Och egentligen på det stora hela en mycket skön helg, även om det var något för kort. Var på bio med hela familjen igår, mys! Fast nästa gång blir det nog en lite kortare film, S hade svårt att sitta still hela filmen igenom. Käkade lunch i Kista innan bion, lämnade flyttlådor hos svägerskan efter och sen hem till Mellon. E dissade startfältet den här veckan också. Förra veckan hette det att hon inte ville rösta på nån, den här veckan fick hon "nästan ont i öronen av allt skrik" (det framkom under Andreas Weises framträdande). Möjligen kunde hon tänka sig att gilla Isa, men inte tillräckligt för att rösta. Lite ironiskt att de enda hon verkligen velat rösta på hittills (Dolly Style) var på Gränby centrum och sjöng sin enda låt just idag när hon inte kunde följa med. Nåväl, det man inte vet osv.

Nu laddar jag för en ny vecka, den första på länge utan jobbrelaterade (eller andra) resor utanför Uppsala. A o barnen åker till svågern i Linköping kommande helg och jag tar nån sorts husmorssemester hemmavid. På torsdag och fredag vankas det tjejmiddag, sen tänkte jag hinna träna och klippa mig också. Kanske shoppa lite.

Nu avslutar jag den här helgen med att Netflixa lite Vänner igen. Ta hand om er!

En halvtimme i gymmet är bättre än en halvtimme i skogen.

I am Polly, I am Schmolly, I am Trolly, Hello Hi! - Herre jösses vilket spektakel detta melodifestivalande är! (Old news, jag vet, men nu är det på det här viset att jag har inte skrivit sen detta spektakel utspelade sig, så därför skriver jag om det nu). E röstade på dockorna och talade sedan om att Saade var jättesnygg och hade hon inte röstat på dockorna hade hon röstat på honom. Håhåjaja.

Upprörande på riktigt däremot är ju ordningsvakterna i Malmö. På så många sätt och vis. Vem kommer överhuvudtaget på tanken att trycka ner ett barn på det sättet som de gjorde? Och till yttermera visso ett barn med en tänkbar traumatisk resa bakom sig. Ett barn på flykt genom världen, för att undkomma de övergrepp som sker i hemlandet (vilka övergrepp som sker på vägen vill jag inte tänka på). Ett barn som kanske vuxit upp med en rädsla för människor i uniform därför att människor i uniform faktiskt är farliga, inte bara läskiga. Ett barn som fått höra att Sverige är tryggt, men får lära sig raka motsatsen. Jag vet att om jag råkat ut för något liknande som nioåring hade jag varit  l i v r ä d d. Lägg därtill att du befinner dig i ett land där du inte kan språket. Oavsett om vakterna kunde veta detta eller inte så verkar det som att lite empatiträning inte skulle sitta fel. Sjukt hur folk använder den lilla makt de ges ibland! Jag blir arg, skulle vilja ta tag i vakterna och skaka runt dem lite, få dem att se verkligheten som den är. Det är BARN vi pratar om. Redan där går liksom gränsen, om man nu inte visste att det var ensamkommande flyktingbarn. Och sen folks reaktioner, som att han får skylla sig själv som rymt, som åkt utan biljett, som uppträtt respektlöst, som kommit till Sverige öht... Jag mår illa.

Sådärja, nu har jag hängt tvätten och missat Mordet. Kan ju lika bra gå och lägga mig då. Imorgon ska jag testa GRIT cardio för första gången, 30 minuter högintensiv intervallträning i grupp. Ser fram emot det än så länge... (och hoppas att dagens träning inte genererar för mycket träningsvärk).

Kaffe

Svenskarna är ett kaffedrickande folk. Sitter på Uppsala central och ser muggar från allehanda ställen; George, Pressbyrån och Waynes. Är tacksam på många plan att jag inte pendlar till Sthlm varje dag. Min kropp, min familj och min ekonomi skulle bli lidande. Jag gillar att lyxa till resan och nu kan det ju tyckas att 15:- för en kaffe inte är orimligt, men 22 dagar per månad så blir det dyrt. Och med en sväng förbi Starbucks på vägen hem kan bara kaffet landa på 70 spänn den dagen.

Men ibland, när man går på kurs, kan det vara värt att lyxa lite.

Kvällen som gick

Jomenvars, kvällen blev inte så kaotisk som man kunde trott. Och träningen blev av. Nu sitter jag här med en skål kvarg och hallonsylt. Jag är inget stort fan av sylter och marmelader (and believe you me, det handlar för all del inte om att jag inte gillar sötsaker, bevare mig väl!) Men ICA's Gott liv hallonsylt går inte av för hackor. Mindre socker, mer frukt och mer smak. Kvarg i sig tycker jag är rätt trist, men med lite sylt i så går det till och med bra att äta. Och mer mättande än fil.

Träningen gick rätt bra. Jag har ju som jag skrev tidigare idag inte tränat ordentligt (eller snarare alls) på ett par månader, så jag vågade inte köra för hårt, men lite lagom ben, rygg och några avslutande intervaller på bandet. Har kommit på att jag inte tycker ett träningspass känns komplett utan lite löpning, vilket ju är konstigt eftersom jag verkligen kan vara helt slut ändå när jag gått ett pass med PT:n (har några timmar kvar än). Men idag blev det som sagt lite löpband, om än bara några minuter. Skön känsla, men nästa gång måste jag ha en bättre bh (den jag hade idag är gjord för lågintensiv träning, eftersom jag inte räknat med löpning när jag åkte hemifrån) och bättre skor.

Nu ska jag Netflixa ett avsnitt eller två av Vänner innan jag lägger mig. Imorgon blir det jobbet, sen blir det KBT-utbildning i Stockholm resten av veckan. Mycket utbildningar i Stockholm just nu, går Att leda en evidensbaserad praktik parallellt med denna KBT. Tror jag räknade ut att jag skulle vara 7 av 17 arbetsdagar i Stockholm under den här perioden. Jag gillar kurser, konferenser och utbildningar, fast inte så mycket själva resandet. På onsdag blir det lite kaotiskt när jag inte ens vet om jag hinner hem innan dagis stänger o A jobbar till 23, tur vi har bra f.d. grannar som ställer upp o hämtar barnen om det behövs! Det kan ju räcka med att SJ är några minuter sena (och det har ju hänt förr i den här väderleken) så missar jag stängningen, och är inte barnen hämtade då så kan personalen ringa soc. Nu vet jag ju att de skulle ringa mig eller A först, men jag menar, sitter jag fast på tåget och han är på jobbet utan möjlighet att svara i telefon så är det ju svårt... Nåväl, nu behöver vi inte oroa oss för det!

Vänner var det...

KAOS

Började dagen med att försova oss. Skönt! Hela dagen blir ju inte alls förstörd av en sån sak. Lämnade barnen ett par minuter senare än jag borde trillat in på jobbet. Tur det finns flextid iaf! När jag väl kom till jobbet var det kaos även där. Kort om folk hela dagen, inställda aktiviteter som följd och tjuriga ungdomar som argumenterade emot i egna och varandras diskussioner med personal. Som grädden på moset hann kaffet bli kallt innan jag ens fick dricka det och sen var det slut i kannan… Matlådan åkte jag ifrån hemma också, jag som var så duktig och gjorde 8 matlådor i helgen. Som tur var så var det kort om folk (vilket jag ju redan sa), så jag fick äta lunch på statens bekostnad när jag täckte upp på avdelningen. Där sparade jag in lunchtiden också så jag kan flexa ut en halvtimme tidigare i eftermiddag, vilket passar bra när jag ska åka runt halva stan för att få hem barnen.  Återstår att se vilket kaos som väntar hemma ikväll, den här dagen verkar ju ha nån sorts sånt tema över sig. Ska försöka få till lite träning iaf, har inte kommit iväg regelbundet sen november av olika anledningar.