Worst Valborg ever.

Jag tänker ofta, framför allt i jobbet, på hur många andra känslor som kan dölja sig bakom ilska. Sorg, besvikelse, övergivenhet för att nämna några. Eller rädsla.

Jag har sagt det förut, jag kan inte nog poängtera det idag: Vissa borde inte få ha körkort. Vi höll på att förlora ett barn idag, pga. en ouppmärksam taxichaufför som pratade i telefon istället för att bromsa när vi gick över på övergångsstället. "I'm sorry, jag ber om ursäkt från hjärtat, men dom brukar alltid stanna" sa han. Vadå "Dom brukar alltid stanna"?! Du som förare har skyldighet att stanna! Vi var dessutom långt ut i vägen innan du ens kom fram till övergångsstället! Och hur långt kommer du med "I'm sorry" den dag du kör ihjäl en annan människa? Jag kan lova att det inte var särskilt vackra ord som kom ur min mun, adrenalinet pumpade för fullt och jag behöll inte lugnet för fem öre. Rädslan, förklädd i ilska. Jag stod och skakade länge efteråt innan jag kunde cykla vidare. Ringde polisen när vi kommit hem och fått barnen i säng, han hänvisade till "trafikkollegorna" som svarar i telefon vardagar 9-11. Det gör väl egentligen ingen skillnad, för polisen har betydligt viktigare saker för sig att ta hand om en kväll som denna och han är ju långt borta redan nu, men regnumret ligger väl sparat i min telefon, så come Monday... Jag antar att det är svårt att utreda ett sånt ärende, regnummer eller inte, och att det kommer läggas ner ganska omgående, men jag måste göra nånting.

E sa på kvällen att det här var den dåligaste dagen i hennes liv pga. taxin. Vi pratade om det och jag hoppas att det inte påverkar henne för länge och tackar Gud för att det inte gick värre än det gjorde.

S var mest av allt rädd för "den dumma elden" och ville inte stanna kvar vid brasan längre än nödvändigt. Lika bra det, eftersom den inte tändes förrän vid niosnåret. Hoppas ni andra har haft en mer angenäm kväll än vi!

Söndag på Skansen

Mysig heldag med barnen. Började med sovmorgon till 8.15, bra start på bra dag! Gjorde picnic och stoppade i oss frukost parallellt och sen begav vi oss mot Stockholm för en Skansen-dag med Psykologen och hennes tvååring.

Tog tåget ner, vilket ju kan vara ett äventyr i sig. Men med gott om tid och en kopp kaffe i handen så gick det över förväntan. Lyckades hitta en vagn där barnvagnen fick plats också, men det är trist att SJ inte tänker mer på oss föräldrar. Man är helt beroende av hjälp för att ta sig av och på och man ska ha tur om man ska hitta någonstans att ställa vagnen.

Mötte upp Psykologen på Centralen och tog tunnelbana + båt över till Djurgården. Inledde starkt med lunch och sen hattade vi fram och tillbaka mellan Lill-Skansen, djuren och de mer tekniska attraktionerna, som Skansen-tåget och bilarna på dansbanan. Efter 5 timmar tog vi spårvagnen tillbaka (eller tågbussen som S kallade den) och köpte middag på Gyllene Måsen innan vi skyndade iväg till tåget.

Allt som allt en lyckad dag för samtliga inblandade!  Hade inte lika mycket tur med plats för barnvagnen på vägen hem, men det får väl va så att den står högst olämpligt mitt i vägen om de nu inte kan bygga tågvagnar som passar och märka ut dem. Jag var inte den enda med det problemet på resan...

Kom hem strax före halv nio och barnen somnade som två utblåsta ljus. Tur det, eftersom vi ska upp o väcka tuppen imorgon. Borde kanske för all del ta o blåsa ut det här lilla ljuset också

Kramp

Jag tror mig ha lokaliserat källan till magkramperna: Bönpasta. Jag testade i veckan, med förhoppning om ett bra alternativ till alla kolhydrater jag stoppar i mig. Potatis i all ära, men hur kul är det till köttfärssås? Så jag testade Risentas bönspagetti. Samma kcal per 100 gram, men mindre mängd per portion, mindre kolisar och mer protein. Jag gillar det i teorin, men insåg idag efter lunch att det är källan till mina problem senaste dagarna. Så nu återgår jag till riktig pasta.

Pga. magknip låg jag på sängen och vilade efter jobbet, istället för att äta middag. Istället råkade jag stoppa i mig en inte helt oansenlig mängd snacks när barnen hade gått och lagt sig. Min smarta men emellanåt så där härligt barnsligt naiva dotter talade för ett tag sen om att om hon skulle åka ensam till IKEA utan sina framtida barn så skulle hon passa på att äta glass även mitt i veckan. Jag frågade om hon inte trodde att jag hade gjort så nån gång? "Du? Nähä, inte du, men jag skulle göra så!" Undrar hur länge jag får ha kvar helgonstämpeln? Skulle hon se den tomma doodle-påsen och kexchokladen nu så skulle den nog försvinna.

Kvällen går i kriminalseriernas tecken, CSI, Criminal minds, Law and order och kanske True detective om jag orkar efter det. Har mycket på agendan för helgen; imorgon har E efterfrågat IKEA-brunch (med eller utan glass, lördag och allt) och jag behöver handla en lampa. Om jag inte föräter mig så tänkte jag även försöka ta mig till gymmet en sväng efteråt. Har inte tränat sen i måndags, pga. den där magen som gjort det svårt att hålla kroppen upprätt öht. Sen var det ju de där klänningarna också. Och så städningen som jag har sett fram emot hela dagen. Kanske inte så mycket just att städa som känslan efteråt. Har fortfarande inte fått ordentligt ordning sen målningen förra helgen, så möblera klart och dammsuga etc.

Happy helg allihop!

Världens bästa syster

Efter tre dagar med kramp som mår bäst av att ligga dubbelvikt i sängen (vilket endast varit möjligt nattetid) är jag nu rätt less på den här magen. Kan inte träna, inte äta ordentligt, att vara bland människor blir jobbigt för jag orkar egentligen inte... Blir inte klok på vad det är heller, tror det kan vara en kombination av magkatarr och ägglossning. De brukar göra ont var för sig, men this goes beyond.

Förutom det är jag den här veckan VÄRLDENS STOLTASTE STORASYSTER eftersom min lillasyster tagit sig upp ur sitt privata lilla helvete, tagit sig igenom en tvåårig utbildning och nu dessutom lyckats landa drömsommarjobbet, som en av 170 sökande till 15 platser på en viss anstalt någonstans i Sverige. Har jag berättat nån gång att jag hade en dröm om kriminalvården när jag pluggade? Till saken hör att jag gillar olika perspektiv, vilket gjorde att jag länge tänkte att jag skulle jobba på soc några år, för vad jag än kommer jobba med så kommer soc vara inblandat på ett eller annat sätt och då är det bra att ha sett den sidan av verkligheten. Nåväl, för att få lite perspektiv på kriminalvården tänkte jag undersöka möjligheten att sitta inne på låtsas, men att ingen mer än jag och chefen skulle veta om det. För att sen liksom kunna förstå mina intagna bättre när jag väl skulle jobba med dem. Det vore nåt. Rätt säker på att syster inte har några såna planer innan sommaren.

Nu ska jag försöka hinna med ett avsnitt av True Detective innan sängdags. Har min vana trogen tänkt att det är fredag hela dagen idag, det gör jag minst 9 av 10 torsdagar. Men det ska bli skönt med riktig fredag imorgon. Helgplanerna är IKEA, mini-me-shopping och Skansen. Yay!

Jobb och träning. Som oftast.

En bra dag i statens tjänst. Har en praktikant ett par veckor, självständig som hon är så hinner jag med massor :-) Har hunnit avsluta två projekt som legat o släpat sådär som saker kan göra när de saknar deadline. Men nu är de klara! Har strukturerat om min dagliga agenda lite också, så just nu är jag i fas med det mesta.

Så även träningen. Siktar i första hand mot milen, i andra hand mot en rimlig tid. Igår sprang jag 7 km, vilket ju bara är en tredjedels halvmara så här ett drygt halvår senare. Men så får det var. Tiden var väl varken tillräckligt bra eller alltför dålig, 43:18. Siktar på att hålla igång en timme nästa vecka, distansen får bli vad den blir. Idag blev det lite styrka (booring! Och lite jobbigt när det är mkt folk i gymmet) och lite intervaller på bandet. Körde 3 min i 5:30-tempo, 1 min vila, 1 min 5:00-tempo, 1 min vila och så om igen. Tre varv blev det. Skulle nog kunna klara ett till om jag inte kände att barnen väntade på mig. Nästa gång...

Nu måste jag sova. Hoppas alla får en lika bra vecka som jag tänker ha!

Könsnormer

Igår kom Fru Björk hit för att påbörja renoveringen av Sibbes rum. Tapeterna där var helt förskräckliga när vi flyttade in, både fula och slitna och satt dessutom inte ordentligt fast. Dagen inleddes således med att blanda tapetlösningsmedel och rolla på, för att sedan riva tapeterna. Jag gjorde dock inte så mycket mer än att hämta vatten och att ta hand om våra fyra barn (dvs våra två och Björkens två) och A fick äran att sköta servicen med mat etc. Efter första lagret tapet kom en våtrumstapet. Va? Våtrumstapet? I sovrummet? Ja, tydligen tyckte någon tidigare att det var en bra idé. Våtrumstapet sätts dessutom inte upp med tapetklister, utan limmas, så under den satt ett lager lim kvar på väggen och när man rollade lösningsmedel på det blev det bara kladd och inte löste det upp den gula tapeten (eller vad det nu var, det råder lite oklarhet fortfarande) som satt under. Eller sitter, den sitter kvar där den sitter och går inte att få bort. Så idag står hon och slipar för att få bort limmet och sen får vi försöka måla ovanpå. Under tiden Fru Björk ägnar sig åt slipande, spacklande och målande så är A ute med barnen idag och jag sitter här. Tro nu för all del inte att jag inte har gjort något annat, jag har fixat med disk och tvätt, men det tar ju inte hela dagen...

Vardagsrummet däremot... Jag hade en plan om marockanskt innan vi flyttade, jag har inte helt övergett den, men jag ser inte hur den ska bli verklig under de förutsättningar som ges (dvs. att A inte har någon annanstans att göra av sitt skrivbord, samt att jag inte har råd att byta ut alla möbler). Så nu tänker jag kanske lite shabby chic, så passar den här juvelen in i det hela också...

Dessutom gillar jag ljusa färger i allmänhet och rosa i synnerhet och jag tänker mycket vitt, ljusgrått och rosa när jag tänker SC. Men vi får väl se vad det blir av det... Har fortfarande inte ens bestämt mig för om vi ska måla eller tapetsera. Jag gillar tapeter, men kan ingenting om att sätta upp dem. Kan iofs ingenting om att måla heller, men där har ju Fru Björk kompetensen. Plus att jag då kan sitta i soffan och blogga medan jobbet blir gjort... Men en snygg tapet lyfter rummet till en annan nivå. Känner jag kanske någon som vill tapetsera? Ersättning kan diskuteras.

Igår fick jag lite intervall-inspiration. Undrar hur länge den sitter i. Jag vet ju hur tråkigt jag tycker att det är att springa intervaller... Köpte AB's löparbilaga häromdagen, det stod egentligen inget nytt i den men ibland behöver jag lite ny motivation och då känns det bra att köpa en bilaga enbart om löpning.

Nu rings det om att barnen börjar bli hungriga, så jag ska slita mig och fixa lite lunch istället. På återhörande!

Finn fem fel

Samma tjej - olika lår?

 

För sista gången

MIN blogg, MINA inlägg, MITT liv, MINA regler som JAG godkänner. INGENTING HÄR HAR MED NÅGON ANNAN ATT GÖRA SÅ SLUTA TRO DET!!!!!

Söndag

En trevlig sak med att flytta är att man inte behöver köpa så mycket färska blommor på ett tag. Jag kan inte hantera krukväxter, men älskar en vacker bukett även om den bara håller några dagar. Igår fick jag de här av E's kompis mamma

Mitt senaste Pinterest-pyssel.

Veckodagarna har jag skrivit på en tygbit under glaset, maträtterna med white board-penna utanpå. På så sätt kan man enkelt sudda och göra om varje vecka.

Är hemma och vabbar idag. Planen var att åka till svägerskan och lillkusinen, men S har haft feber i veckan och är fortfarande lite mer än normalvarm, så A & E fick åka själva. Är på väg att ta en liten promenad med vagnen för att få lite luft. Så här fina var vi när vi gick på promenad igår.

Psykologer

Läste en rubrik på en nyhetssida: "Psykologen: Det går inte att vara perfekt". Är det verkligen en nyhet frågade jag mig själv och valde att inte läsa artikeln.

Ser man min träningsdagbok från den här veckan skulle man kunna tro att jag har blivit galen eller nåt.
Måndag: en timme i gymmet
Tisdag: cyklade till och från jobbet, drygt 2.5 mil totalt
Onsdag - ledig dag
Torsdag: sprang en halvmil (fast det kändes som en mil...)
Fredag: cyklade till och från jobbet OCH sprang med Psykologen på lunchen.
Totalt skulle man kunna räkna det som 7 pass (cyklingen blir ju två om dagen). Har svårt att se att det blir en ny vana dock. Men cykla är great! Kanske inte så  mycket själva upplevelsen när det blåser halv storm och jag är på väg att fara ner i diket, men kaloriförbränningen bara för att ta sig till och från jobbet... För i ärlighetens namn, jag tränar för att kunna äta mer och bränner jag bort 700 kalorier bara på att ta mig till jobbet och hem igen så kan jag äta väldigt mycket mer den dagen :) Nu cyklar jag ju iofs bara en eller två gånger i veckan, men jag märker ändå skillnad både på konditionen och musklerna. Låren bränner bra efter det senaste dygnets fyra pass :) Helgen är rätt fullbokad med playdate och släkt, så vi får se om det hinner bli nåt mer. På måndag får vi middagsgäster innan A ska jobba, så då blir det nog inte heller så mycket tränat.

Lunchjoggen idag blev bara tre km, men i kombination med cyklingen gjorde det att jag med gott samvete kunde stoppa i mig en halv pizza till middag (att jag inte stoppade i mig hela hade inte så mycket med samvetet att göra som med det faktum att jag sällan orkar en hel). Unnar mig faktiskt en chokladbit till kvällen också. Fick en hel påse med choklad av chefen igår, eftersom jag var sjuk före påsk och hon var sjuk sen efter påsk. Vi delar kontor men träffas sällan. För att knyta an till där jag började stycket så tycker jag det är kul att springa ihop, men det är en fördel om man springer med någon som håller ungefär samma tempo. Psykologen och jag är nog rätt jämna tror jag, men vår tredje kamrat som var med idag drog ner tempot vilket gjorde att det kändes mindre effektivt (kort och långsamt). Men vad ska man göra när någon vill haka på för att komma i form? Det är ju inte som att nån av oss är i toppform så det känns inte rimligt att säga nej heller. Blir helt enkelt till att springa längre eller snabbare när jag är ensam och se luncherna som ett socialt experiment.

Nu ska jag se om A vill kolla en Wire innan läggdags. Kanske om jag mutar honom med en chokladbit om inte annat?

Är helgen slut snart?

Efter fem dagar ensam med barnen är jag redo att gå i pension! Jag är inget hemmafrumaterial, den saken är säker. Hjärnan är på väg att explodera och jag längtar till jobbet imorgon! Just idag hann vi med en playdate hos JoA, men annars har vi mest varit hemma, jag o barnen, i helgen. A har jobbat. Tog oss iväg och spanade in E's blivande skolgård och lekt på vår egen gård lite grann, men inget storslaget. Och jag blir tokig! Fullt kaos och dålig sömn (en sjukling och en som får tänder), inget tålamod över nånstans. Två dagar går bra de vanliga helger när A jobbar, men när det börjar bli mer än så, då känner jag att det här med att vara mamma kanske inte är min grej egentligen...

Avslutade helgen med ett pass i gymmet och inleder arbetsveckan med en cykeltur i morgon. Skönt att röra på mig igen, det har jag inte gjort på alldeles för länge! Hade tänkt träna en hel del i helgen, men så fick E feber i torsdags och sen blev det liksom ingenting av nånting. Längtar efter det utlovade finvädret, ska se om jag kan ta mig i kragen och börja springa igen. Hade tänkt signa upp mig på gymmets löpträning under våren, såg fram emot att springa i grupp, men fick höra idag att det inte blir något då ingen visat intresse mer än jag :( Har fortfarande inte ens spräckt femman för i år, fast den är inom räckhåll om jag bara hittar en bra runda... Hittills har det råkat falla sig så att jag har landat runt 4 för att det passat så bra, men hur svårt ska det egentligen vara? Har bestämt att springa Midnattsloppet med en av psykologerna på jobbet, om det finns platser kvar, så det är ju dags att komma igång nu. Har varit lite sugen på Lidingö-revansch, men just nu känns det verkligen inte så. Och inte halvmaran heller. Kanske ett annat år, eller kanske inte.

Nu ska jag iaf kolla en Wire innan jag hoppar i säng.

Det är möjligt

att jag, förutom högskoleprovet, har ägnat en del tid åt att sova och titta på 20 avsnitt av Vänner de här två dagarna. Och då är dagarna inte ens slut än. Chefen tyckte för övrigt att jag skulle stanna hemma imorgon också, eftersom det ändå är kortvecka. Okej då. Faktiskt ledsen att jag missar dagens konferens med fokus på bemötande m.m, men i övrigt rätt lyxigt att ligga i sängen utan barnen. Orkar inte vara uppe, men jag spyr inte längre, så sängen är rätt utmärkt. Har tappat tre kilo sen i måndags, men jag antar att mycket av det är vätskevikt som kommer tillbaka när jag kommer igång igen. Är hungrig men osugen på att äta, men tänker att under helgen ska jag nog göra en pasta alfredo med kyckling. Sugen på fett och salt... Och eftersom jag inte kan äta lamm längre, efter en magsjuka för ett par år sen, så låter kyckling som ett påskigt alternativ. Kommer fira ensam med barnen, A jobbar o ma & pa är i San Fran på välförtjänt semester. Jag har aldrig firat påsk utan familjen förut, så jag vet inte riktigt hur man gör, men jag tänkte koka lite ägg och ta barnen till kyrkan iaf. Väderprognosen ser halvdan ut, men jag hoppas att vi kan vara ute en del också. Och på måndag har vi playdate med Leah och "lilla bebisen" som S kallar Leahs ettåriga lillebror. Allt är relativt. Hade tänkt hinna träna en del, men det beror ju på hur jag mår och orkar.

Just nu ska jag iaf försöka orka ta en dusch o se om jag blir lite mer människa efter det. Det brukar ha en sån effekt efter ett par dagars sjukdom.