Är helgen slut snart?

Efter fem dagar ensam med barnen är jag redo att gå i pension! Jag är inget hemmafrumaterial, den saken är säker. Hjärnan är på väg att explodera och jag längtar till jobbet imorgon! Just idag hann vi med en playdate hos JoA, men annars har vi mest varit hemma, jag o barnen, i helgen. A har jobbat. Tog oss iväg och spanade in E's blivande skolgård och lekt på vår egen gård lite grann, men inget storslaget. Och jag blir tokig! Fullt kaos och dålig sömn (en sjukling och en som får tänder), inget tålamod över nånstans. Två dagar går bra de vanliga helger när A jobbar, men när det börjar bli mer än så, då känner jag att det här med att vara mamma kanske inte är min grej egentligen...

Avslutade helgen med ett pass i gymmet och inleder arbetsveckan med en cykeltur i morgon. Skönt att röra på mig igen, det har jag inte gjort på alldeles för länge! Hade tänkt träna en hel del i helgen, men så fick E feber i torsdags och sen blev det liksom ingenting av nånting. Längtar efter det utlovade finvädret, ska se om jag kan ta mig i kragen och börja springa igen. Hade tänkt signa upp mig på gymmets löpträning under våren, såg fram emot att springa i grupp, men fick höra idag att det inte blir något då ingen visat intresse mer än jag :( Har fortfarande inte ens spräckt femman för i år, fast den är inom räckhåll om jag bara hittar en bra runda... Hittills har det råkat falla sig så att jag har landat runt 4 för att det passat så bra, men hur svårt ska det egentligen vara? Har bestämt att springa Midnattsloppet med en av psykologerna på jobbet, om det finns platser kvar, så det är ju dags att komma igång nu. Har varit lite sugen på Lidingö-revansch, men just nu känns det verkligen inte så. Och inte halvmaran heller. Kanske ett annat år, eller kanske inte.

Nu ska jag iaf kolla en Wire innan jag hoppar i säng.