Att vara eller inte vara

Nar nan ber mig valja mellan en sak jag har velat i ett par ar, eller en sak jag har velat hela livet, da e d ganska givet. Och om jag maste valja mellan en farg eller min identitet, da e valet ganska enkelt. Jag kan lagga ner d vita guldet mot att fa behalla mitt efternamn, d e inga problem. Kraver du inte mer an sa, sa ska d nog ga bra d har... :)

I ovrigt sa ja, livet rullar pa. Kommer hem om 40-something dagar, for er som undrar. Och jag har for tillfallet svart att svalja att jag har blivit bjuden pa brollop i maj. Inte for att jag e bjuden, d raknade jag me, utan for att d e dags... Hur som, d e kanske lika sa bra for alla inblandade... :)

Tycker om er allihop!

Vem kan jag lita pa!?

Jag vet inte vart jag ska borja! Nar ska manskligheten sluta svika mig!? Jag tror jag gar sonder...

Here's the story: H ar forlovad me S sen nat ar eller nat, vet inte riktigt hur lange. Planen e brollop i vinter, inbjudningarna e redan ute. Da kommer H pa att han ska va otrogen!!! Och d va inte en kyss en kvall, nej, den mystiska Miss X berattade att dom hade vart ihop en manad! Jag ar alldeles tom. Jag trodde inte d om H...

Jag blir sa arg, lessen och besviken att d inte finns ord for d. Av alla manniskor... Jaa, d bevisar ju bara ytterligare en gang att man uppenbarligen inte kan lita pa nan...

Nar ska manskligheten sluta svika mig...? :(

In your eyes

Sweet Illusion knows my name
Take a breath and run away
Never ending to pretending
To escape the pain

Honesty please come to me
Humbly I’ve found my knees
I am blind but I want to see
Come now truth and find me

In your eyes
I see for the very first time
In this light
I feel and I know I’m alive

No need to entertain the game
On the streets of empty fame
No sufficing too enticing
No one left to blame

But honesty has come to me
Freedom found down on my knees
I was blind but now I can see
Truth has finally come to me

In your eyes
I see for the very first time
In the light
I feel and I know I’m alive

I’ll wake up any moment now
It’s so hard to believe that the traitor is me
Love is breaking through the night somehow
Not as real as it seems, here inside of this dream

In your eyes
I see for the very first time
In the light
I feel…l and I know I’m alive

And in your eyes
I see for the very first time
In the lightI feel…
l and I know I’m alive

[Sarah Kelly, fran Where the Past meets Today]

Jag har tappat mitt nummer, kan jag fa ditt?

Man tror ju inte att folk e riktigt kloka alla dagar! Forsokte ringa Mrs. R idag, pa hennes jobbnummer. Karln som svara beratta att hon inte jobbar kvar dar langre. Sen sa han "So, when do you go back overseas?"

Jag: "Eh, pardon...?"
Karln: "You are from overseas, aren't you?"
J: "Yeah, right... I'm going back in two months"
K: "Two months... Can I have your phone number?"
J: "My phone number??"
K: "Yes"
J: "Why??"
K: "Is that a problem?"
J: "Yeah, it is!"
K: "Ok, bye then"

Click.

Va ska man saga?!

Moshpit

Om man, som jag, mater hur bra en konsert har varit i mangden smarta i kroppen efterat, sa va Blindside i Durban en hojdare! Jag har ont i hela kroppen, efter att ha statt fastklamd mot scenen tillsammans med Ruth och hundratals mer eller mindre stora killar. "Brutalt" e nog d ord som bast beskriver upplevelsen! Faktum e att vi tillbringade atminstone halva spelningen att forsoka sta upp, vilket inte va d enklaste nar trycket bakifran pressade oss framat-nerat, mot scengolvet. Scenen gick ungefar till knahojd, och nu har jag blamarken runt hela knana, precis som efter Mammuth for drygt tre ar sen. Markena efter den konserten syns fortfarande till viss del, och jag vet inte om jag vill veta hur d kommer se ut om nan manad...

Under en av dom sista latarna orkade jag dock inte sta emot trycket langre. Before I knew it lag jag i fosterstallning pa scenen, med folk over mig. Funderade skarpt pa om jag verkligen skulle overleva. Men d gjorde jag, och d kanns i hela kroppen!

Men som sagt, jag mater ju (hc-) konserter pa en skala mellan "inte ont alls" och "fullstandigt brutaliserad", och ja, idag gor varje steg jag tar ont i hela kroppen, sa d va en grymt bra konsert trots allt... :D

To love and let love?

It's been a while, peeps! Nagon paminde mig idag, och jag kom pa att jag har tankar att dela me mig av...

Over d senaste aret har jag saaa manga ganger kommit tillbaka till en tanke som jag horde nagon uttrycka for ett par ar sen: Att bli brand handlar inte om att vaga alska igen, utan om att vaga bli alskad.

Och d e sa sant! Inte helt och fullt, men d handlar minst lika mycket om d senare som d forra. Jag har kommit over Dig for lange sen, men jag inser nu, under radande omstandigheter, att jag kommer fa leva me arren fran saret som ditt svek orsakade ett bra tag, kanske for resten av livet.

Ett lyckligt liv handlar inte om att fa allt man vill ha, utan om att vilja ha d man far. Och JA, jag vill! Jag vet att jag har fatt va jag vill ha och att jag vill ha vad jag har fatt. Gud e sa god! Men d stor mig fortfarande. Arret. D gor inte ont, men d e fult. Och d hindrar mig fran att leva mitt liv fullt ut.

Men som min alskade angel Nomvuyiso skrev haromdan: "Everytime when u start thinking negative….just pray & tell Satan that your redeemer lives & He’ll make a way! Tell him that he’s a lie!" Amen! Ingen har nan ratt att hindra mig fran att va lycklig! Because MY REDEEMER LIVES och jag har varldens basta pojkvan!

Hmm, ok, nu svavade jag ut pa lite omvagar. Hur som helst, alla sketna arr kan hoppa o skita, for Du va inte ratt ivf. Och snart e d jag som joinar min mom i Klubben For Oss Som Ar Mrs. Ovekrans!

Jag har sagt d forut, jag sager d igen: D har e min blogg o mina ofullstandiga tankegangar som ingen annan behover forsta! Ta hand om er!