Hemlandet

Idag på jobbet kom jag på mig själv med att längta efter nästa Lidingölopp...! Så jo, det blir nog ett till. Om inget oförutsett händer, som brutna ben eller så. Och jo, det blir sannolikt 15 km nästa år. Läste igår att 15-kilometersklassen inte går via Abborrbacken, vilken kändes som en besvikelse... :O Jag menar, va? Mördarbacken nr 1 och jag blir besviken? Nånting måste ju stå fel till i skallen på mig.

Einstein ska tydligen ha definierat galenskap (insanity) som "doing the same thing over again and expecting different results". Så man kan ju verkligen fråga sig varför man går här och plockar leksaker och böcker  e v e r y  s i n g l e  d a y?? Det ser ju ändå exakt likadant ut nästa kväll igen. Så nej, nu har jag plockat klart för idag, nu sätter jag mig här med fötterna på bordet istället. Och funderar över mitt jobb. Myndighetsutövande är inte att leka med, det gäller att göra det rätt. För när man inte gör det så blir det så otroligt fel. Det går ut över folk som förvisso inte på något sätt är oskyldiga, men som inte för den sakens skull behöver få våra misstag över sig. Har blivit smärtsamt påmind om det ett par gånger den senaste veckan. Det gäller att veta vad man gör och varför. För att inte säga hålla reda på vilka paragrafer som berättigar till vilka befogenheter. En djungel.

Nu ska jag gå o koka te. Skulle vilja ha en cocosboll till, ni vet en sån där med vitt skum inuti. Men några såna finns naturligtvis inte när man behöver (?) dem. Såklart. Kanske lika så bra. Går det nåt sevärt på tv ikväll? Vänta förresten, jag har ju köpt första säsongen av Homeland! Ett par såna avsnitt får det bli. Såg de första tre avsnitten streamade, gillade och köpte boxen. Sweet! Homeland it is.

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/a/alberteins133991.html#Qtd8c6dTqdCghytq.99

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/a/alberteins133991.html#Qtd8c6dTqdCghytq.99

Lidingö Tjejlopp 2013

Det enda jag ogillar med att springa lopp i Stockholmstrakten är att hela dagen går åt, för att springa en timme eller så. Idag åkte jag hemifrån vid kvart över elva, gled ner mot Lidingö med en säkerhet som skulle gjort taxipappa om inte grön av avund så iaf väldigt stolt. Chopp chopp förbi Järva krog, Bergshamra, Naturhistoriska och Lill-Jansskogen, som om jag aldrig hade gjort annat i hela mitt liv. Inte en enda fel fil. Efter nummerlapp, löpning och hemresa så var klockan 17 - sex timmar för att springa en. Värt? Ibland, men inte så ofta som jag håller på. Jag har sagt det förut och säger det igen - nästa år blir det färre lopp.

Om man, som jag, ser en viss prestige i låga startnummer så kan vi ju dra slutsatsen att det inte fanns nånting alls att försvara idag:

Jag hade som mål att komma runt, men eftersom jag inte visste alls vad jag kunde förvänta mig av banan mer än att det skulle bli backar så var det svårt att säga en tid. Jag hade ju hört att det skulle bli backigt, men jag hade inte riktigt förväntat mig SÅ backigt. Men går det uppför så måste det ju gå nerför också, särskilt som start och mål var på samma ställe. Så jag joggade i de flesta uppförsbackarna (utom den beryktade Abborrbacken efter knappt 5 km och den kanske något mindre kända Karins backe vid 8 km). Sen tryckte jag på utav bara den i nerförsbackarna, vilket nog blev min "räddning", om man nu kan tala om nån sån när jag inte hade nån tid att springa mot. MEN jag tog mig i mål på godkända 59:44!

Mitt i backarna kände jag mig rätt nära döden många gånger och tänkte att det får räcka med ett Lidingölopp. Hade funderat på att anmäla mig till 15 km nästa år, men tänkte om. Fast nu sitter jag här och tänker att det kanske vore lite kul med en till utmaning ändå... Om jag nu ändå ska dra ner på loppen så kan jag ju välja dem som utmanar mig. Kanske nöjer mig med 10, eller kanske står över. Men det är inte helt otänkbart iaf. Fast jag behöver få till betydligt mer backträning innan dess...

Nu firar jag med något som jag inte har druckit sen i USA och där har jag ju inte varit sen -06. Good times. Ser fram emot ett besök på Starbucks på Arlanda om tre veckor.

Trevlig kväll på er!

Dan före dan

Petter och jag, vi är goda vänner, fastän mycket olika. Vi tycker om olika saker.
Petter är hjulbent, jag är kobent. Petter promenerar, jag kör bil.
Petter är spinkig, jag är välbyggd. Men...en...sak har vi nog gemeensaamt...

Japp, lördagkvällen i ett nötskal. Som ni ser har jag slutat att äta godis. Gjorde bara ett undantag just ikväll eftersom jag är svag för både Polly och Ahlgrens bilar, då blev det jobbigt att motstå kombinationen.

 

Resten av dagen såg mer ut såhär:  morgonmys med barnen (S sover inte i den sängen, han klättrade upp o satte sig i brist på stol).

En riktig liten klätterapa är han. Här hittar man honom allt som oftast. Häromsistens klättrade han ända upp på köksbordet. Dags att barnsäkra?

Tur han är så himla söt iaf...

Har hunnit med lite veckohandling och sälja babyskyddet också. Tur de kom på det i tid, hade tänkt slänga det annars eftersom bäst före-datumet går ut i januari. Usch, jag skulle aldrig våga köpa begagnat när det kommer till bilstolar och särskilt inte ett så gammalt. Jag köper väldigt lite begagnat överlag, men kläder och leksaker kan jag ändå acceptera att det finns en marknad för. Men när det gäller mina barns säkerhet så litar jag bara på mig själv.

Nu avrundar jag dagen med att betala räkningar och dricka en kopp Blåbärsmuffins. Och filura lite på vad som väger tyngst, lugnare område eller 20 kvadrat till för samma pengar? Inte för att vi ska flytta inom någon särskilt snar framtid, utan mer för att jag vill ta ställning i frågan innan det blir dags att bestämma sig var man vill lägga miljonerna.

Imorrn smäller det!

Fredag

Har haft en mentalt jobbig dag. Jag börjar fundera på om jag tar åt mig för mycket när andra har det jobbigt och vad det isf står för? Nu är det iaf som det är och dagen känns om inte svart så iaf en ganska mörkgrå nyans. (Vädret gör det inte bättre).

Försöker tänka på annat istället. Som Amsterdam. Har äntligen fått tummen ur o åkt till passexpeditionen. Ringde i förmiddags för att höra ungefär hur lång kö jag kunde förvänta mig eftersom jag skulle passa tiden till E's körövning (med K, inte Tj). Fick höra att det brukar vara runt 20-25 minuter. Perfekt, då hinner jag sminka mig där. Hem o hämta E, iväg till polisen och upp med sminkväskan. Tyvärr var det ingen kö just idag så jag kom fram till disken med rougeborste och concealer i högsta hugg. "Är du klar?" undrade polisen, som ville ta fotot o gå vidare med livet. Det finns nog ingen människa som är så ful som på sitt passkort (och få som är så snygga som sin Facebook-bild) men jag tycker den blev hyfsad iaf. Bättre än den gamla, där jag var 19 och sur. Inga problem med att bli äldre än, snarare tvärtom de flesta dagar.

Nu hänger jag utanför körövningen och längtar hem. Har anmält mig till loppet, bokat flyg o hotell o ansökt om pass. Vad har jag glömt inför resan? Tre veckor kvar.

Kan nån kan Canon

Jag har funderat fram och tillbaka ett bra tag, men idag gjorde jag slag i saken och köpte en för tidig julklapp till mig själv

Håller som bäst på att ladda batteriet just nu och hoppas på bra väder i helgen så jag kan testa lite fina höstbilder. Sen får den följa med till Amsterdam också.

Haft en skön dag på jobbet också. Förmiddan gick snabbt o sen jobbade jag eftermiddan på en annan avdelning, en som är lokaliserad betydligt närmare hem än min vanliga. Skönt när jag skulle sluta :) Kul med riskbedömningsjobb också, just nu får jag förfrågningar dagligen känns det som. Gäller att veta när det är dags att säga nej.

Passade på att träna lite också. Jag är egentligen inget fan av att träna två dagar i rad men jag kände mig pigg o fräsch så jag gav mig på ett långpass ikväll när jag ändå orkade, så kan jag slappa imorrn istället. 13 km i 6:13-tempo och rätt backigt stora delar av vägen. Jag springer alltid långsammare när jag inte värmer upp ordentligt. På långpassen värmer jag i princip inte upp alls, men så ska de ju ändå gå långsamt... Minns ni den där backen jag skrev om några gånger i våras, den som jag aldrig orkade springa uppför? Idag orkade jag. Och bara därför så gjorde jag det en extra gång. Jag sprang helt sonika ner igen enbart i syfte att orka springa upp en gång till. Det var jobbigt, men det gick. Sista backen, ca 4 km senare, gick inte lika bra, där var jag tvungen att gå en liten bit mitt i. Men det gör inget :)

Nu är jag hungrig. På söndag ska jag till Lidingö. Nervös...

Mysdag

Här hade jag tänkt nämna en artikel jag läste på UNT.se i morse, om staden Brasilia som vill förbjuda leksaksvapen. Att jag hade tänkt nämna den beror på att artikeln var kompletterad med en bild på leksaksborrar och jag inte riktigt förstod kopplingen. Tydligen så hade någon annan bright människa insett det också, för nu är bilden utbytt. All is well, således.

Det blev lunchträning idag, i intervallform. 6.3 km på 34.27 (dvs 5.28-tempo), relativt platt mark. Jag vill gärna tro att jag hade orkat ett varv till i "spåret" utanför jobbet (spår och spår, men vår vanliga promenadrunda iaf). Om jag hade gjort det så hade jag kanske kunnat klara den där sub55milen. Kanske. Eller kanske inte. Just då kändes det så, men det är ju lätt sagt när man inte har tid att springa de där sista 3.7... Skönt var det iaf och skönt att slippa he ut sig nu på kvällen! Det här ska jag göra fler gånger.

Har haft filmkväll med E och granntjejen ikväll. Jag vet inte vem som såg mest fram emot filmen, jag eller E, men tjejerna satt iaf knäpptysta större delen av filmen.

Fast S föredrog att leka med bondgården

Eftersom jag redan har tränat så har jag en hel kväll till mitt förfogande nu. Vad ska jag göra med all min nyvunna tid?! Lite Vänner och sen tidigt i säng tror jag.

Dagen inställd pga sjukdom

Japp, även dagens planerade pass blev inställt, denna gång pga migrän. Det värsta (eller bästa?) är att det inte ens är min egen skalle som gör ont. A har vart dålig ända sen i helgen med en topp senaste dygnet och när han sover måste någon annan vara uppe åtminstone tills barnen har somnat, när nu det tänkte hända. Kan inte påstå att jag lider av att inte få springa i det iskalla regnet (för en minut på jobbet trodde jag nästan att det snöade idag, men med 8 plusgrader på termometern for den tanken ur huvudet ganska snabbt) men jag får ju inte ihop träningen alls längre! Två månader utan rytm o rutin, hur ska detta sluta? Inte lär det bli enklare när det blir mörkare och mörkare på kvällarna heller. Ska sätta mig och fundera på hur jag lättast lägger upp resten av veckan nu, kanske kan ta med mig någon av killarna ut en sväng på jobbet imorgon? Det vore ju toppen att kunna kombinera jobbet med träning! Ska undersöka saken närmare. Om inte annat så får det nog bli en långlunch imorgon, med lite intervallträning istället för mat. Sen på fredag kan jag nog få till ett backpass innan jag kommer hem, om jag flexar lite. På söndag är det Lidingö Tjejlopp, längtar nog tror jag! Fast tidsmässigt siktar jag nog mer på att komma runt än någonting annat :S Vet inte alls vad jag har att vänta mig rent backmässigt, men vet att jag har svårt för backar och att Lidingö-banan är kuperad...



Min (eller om det var E's?) nya film vet jag iaf att jag har längtat efter - idag landade nyutgåvan av Den lilla sjöjungfrun i brevlådan! Kärlek < 3

Ikväll blir det dock Svenska Hollywoodfruar. Men först en dusch.

24 timmar - en livstid

Det inre stresspåslaget i min kropp det senaste dygnet har varit enormt hög. Inte för att jag inte har råd att köpa ny mobil, men förlusten av alla kontakter och minnen... Varje gång jag har tänkt på mitt borttappade minneskort så har jag haft tårar på väg upp i ögonen, sex år av bilder på barnen och annat - all gone. Jag hade en del backupat på datorn innan den kraschade för ett par år sen, men sen har jag inte kommit mig för med att lägga in dem igen. Ringde Ica Maxi igen vid 11-snåret i förmiddags - ingen telefon. Bestämde mig ändå för att åka dit efter jobbet - och då fanns den där! Jag önskar jag kunde skriva ett långt tackbrev till personen som lämnade in den, men det går ju inte eftersom jag inte vet vem det är... Hur eller hur, håller på att ladda över bilderna till Dropbox i detta nu, ifall något liknande skulle hända igen. Nu har jag DB både på telefonen och datorn, så då kanske det blir lite enklare att ladda över i framtiden. Har även installerat appen Where's my droid, men jag tror den förutsätter att det finns batteri i, vilket det inte gjorde igår. Förhoppningsvis behöver jag dock aldrig använda den... Just nu är jag iaf lika lättad som jag varit stressad sen igår eftermiddag och jag hade god lust att fälla ett par glädjetårar på vägen ut till Maxi-parkeringen idag.

Har ätit oerhört varierat idag - naturell yoghurt med havrefras till frukost och lunch och sen fil med corn flakes till middag. Jag vet inte riktigt hur det blev så... Glömde matlådan hemma och hade bilen inne på service för att åtgärda ett par besiktningstvåor, så jag tog lite yoghurt på jobbet till lunch. Sen när jag kom hem var jag inte hungrig så då blev det fil och flingor till middag också.

Dagens planerade träning blev inte av, pga. den lilla extra utflykten efter jobbet. Ska försöka klämma in den imorgon istället. På söndag är det Lidingö tjejlopp... Några tips från nån som sprungit det?

Dagens i-landsproblem

Min mobil är spårlöst borta. Jag hade den i kassan på Ica Maxi, men där ligger den inte kvar. Sen har jag inget minne av vart jag gjorde av den och nu är den borta. Jag har letat igenom hela skötväskan typ fem gånger, jackfickorna säkert sju. Ett barn sover, ett är hos grannen, A är borta så jag kan inte gå ner till bilen och leta igenom den...

***

Och precis när jag höll på att skriva så kom både A & E hem, så nu har jag letat igenom bilen - ingen telefon. Det verkar inte bättre än att jag behöver köpa en ny, så nu ägnar jag resten av kvällen åt att googla och jämföra modeller och priser. Elgiganten har visst räntefri avbetalnings-deal just nu, hoppas den håller i sig imorgon också så känns det lite enklare. Jag saknar inte själva telefonen lika mycket som innehållet. Alla som tycker att jag behöver deras nummer kan inboxa dem till mig på facebook eller maila mig på förnamn.efternamn@gmail.com (naturligtvis ska det inte stå förnamn och efternamn, utan mina namn, men jag vill inte outa min mailadress här). Eller så kan ni vänta tills jag har köpt en ny telefon med nytt simkort så kan ni sms:a mig... Jag har iaf spärrat det gamla simkortet och batteriet i själva telefonen är helt slut så ingen borde kunna använda den så att jag behöver betala iaf.

Topploppet

Det blev inget sub27-lopp, men en rejäl puts av mitt Hagaparksrekord på 27:05 (mot tidigare 28:42). Efter middagsstopp hos mamma o pappa sitter vi nu i bilen på väg hem igen. Träningsvärk i rumpan och insikten att backträning står högt på priolistan har jag med mig hem. Jag kroknar i de allra enklaste backar och det förstör tiderna. Mycket back-rusher framöver alltså.

Nu dör batteriet...

Politik och sånt

Okej, först och främst: det finns två ämnen som är extra känsliga att debattera, religion och politik. Jag undviker gärna båda, eftersom jag inte är någon stark debattör. Jag behöver tid på mig att formulera mina svar. Men idag tänker jag diskutera politik; Moderatpolitikern Jan Ericson sa tydligen på SVT Debatt igår att han "inte fått några större mängder mail i sin mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning", så idag på Facebook såg jag flera stycken som uppmanade sina vänner och bekanta att maila Jan (jag delade bilden också för den som undrar, jag är inte för ett femte jobbskatteavdrag). Sen mailade jag Jan. Jag skriver sjukt många mail i tjänsten, men Jan fick dagens längsta från mig. Några timmar senare såg jag ett inlägg på hans egen hemsida/blogg via en länk på Facebook (tyvärr verkar det inte gå att länka direkt till inlägget, men det heter Reaktioner på SVT Debatt). Jag citerar för den som inte orkar läsa hela. Jan börjar med att konstatera att det görs ett uppror mot hans uttalande och att folk uppmanas att maila honom, sen konstaterar han vidare att han fått en del mail; "Jag googlade lite på en del av avsändarna och hittar bland dem en del mer välkända vänsterdebattörer, liksom personer som förekommit i andra typer av uppror mot Alliansen. Vissa avsändare driver egna vänsterbloggar eller är politiker på vänstersidan. Vissa bor uppenbarligen utomlands och flera av dem som mailar säger själva att de är studenter. En del av dem som mailar är uppenbart socialister, det framgår av innehållet. Så i vilken mån de som mailar verkligen företräder den breda arbetande medelklassen är väl tveksamt. Men det finns säkert ett antal alldeles vanliga svenska löntagare som gått på myten att statliga skattesänkningar skadar välfärden. Vi får väl se hur många mail det blir, men även om det så skulle komma hundratals eller tusentals mail så finns det faktiskt uppemot 5 miljoner löntagare i Sverige. ... För övrigt är statens budget på nära 2.000 miljarder. Självklart är det så att de 15 miljarder som går till skattesänkningar vare sig hjälper eller stjälper välfärden."

Och då undrar jag för det första: vem är den breda arbetande medelklassen i hans ögon? Är det han själv, i egenskap av moderat riksdagsledamot? Tydligen kan man i alla fall varken vara vänsterdebattör eller socialist och samtidigt representera medelklassen. Och sen: om 15 miljarder inte gör någon större skillnad i budgeten så varför inte flytta dem till t.ex. vårdbudgeten istället? Jag lovar att 15 miljarder till vården skulle göra enorm skillnad, mycket mer än en extra latte i veckan till mig!

Jan skriver också att många som mailat honom kommer från Göteborg, en stad där vård och skolor inte fungerar så bra. Sen raljerar han över att det är S-V-MP som styrt Göteborg i många år. Själv frågar jag mig då hur det kommer sig att Uppsala som enda kommun i Sverige inte fick ta del av den s.k. kömiljarden förra året, när Uppsala är en högerkommun? Jag tror jag ska maila Jan igen och fråga hur han resonerar kring detta. Jag tror inte han vågar svara. Jag tror hur som helst att om Sverige ska fungera med högerregering så måste vi avskaffa allt sånt som t.ex. skattefinansierad vård och snegla mer mot USA, med privata försäkringar. Jag förespråkar det verkligen inte, jag säger bara att man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Från det ena till det andra: igår somnade jag strax efter nio. Sen sov jag till sju imorse. Betydligt piggare och mer samlad idag således! Däremot har det inte blivit ett enda träningspass i veckan. Det finns en viss prestige i låga startnummer på lopp tycker jag, eftersom lägre startnummer brukar vara lika med tidig startgrupp och därmed snabba löpare. Så därför trivs jag väldigt bra med den här nummerlappen inför morgondagens ToppLopp.

Hoppas på en bra officiell 5k-tid. Har anmält mig i < 26-klassen, fast jag tror inte jag kommer ta mig runt under 27. Mina två tidigare lopp i Hagaparken har legat på 28:43 resp 28:42, så kanske inte ens 27 är möjligt? Vi får se.

Nu blir det iaf lite Lost innan sängen.

Emotions. All over the place.

Mitt känsloliv är ett enda kaos idag, med släkt o vänner som mår dåligt, med otrevliga myndigheter som inte kan göra rätt förrän man ryter i, med arbetskamrater som ska diskutera in i döden för att sedan bara vända tvärt om när de inser sig besegrade, med media som lägger fokus på arbetsmarknadsministerns religiösa livsåskådning snarare än hennes kompetens, med den orättvisa vården i Sverige, med alldeles för lite sömn i kroppen... Varenda emotion sitter utanpå kroppen idag och stubinen är kort. Jag är arg, irriterad och ledsen om vartannat. Och nej, jag är inte gravid. Däremot sitter jag här och funderar på om jag tog i för hårt i en diskussion som kom på tapeten på dagens personalmöte. Det rörde en av mina hjärtefrågor och ett ämne som dessutom påverkar mig i min tjänst mer än någon annan på avdelningen. Det, i kombination med att personen som uttryckte starkast motåsikter är en person jag har lite svårt att klara av... Jag tror jag lyckades hålla mig på en rimlig nivå, även om ett av nattvaken sa att det blixtrade i ögonen på mig. Det gör inte ofta det, men under fel omständigheter så blir man nog mer känslig och jag varnade faktiskt för det redan på känslorundan i morse. Den andra personen hade också rätt hård attityd och kom o bad om ursäkt sen, "Det är inget personligt" sa han. "Detsamma" sa jag i god ton. Sen satte jag mig i bilen och tänkte att det är ju exakt det det är, personligt. För jag hade förmodligen haft en annan framtoning om det hade kommit från någon annan. Oproffsigt, men sant.

Nä hörrni, jag ska ta o sova istället, så kanske jag håller ihop lite bättre imorgon.

Vänner från förr

Hittade ett gammalt brev när jag tog tag i en lådrensning idag. Mitt genusomedvetna jag hade aldrig gissat att det var från en av mina bästa killkompisar, baserat på den söta lilla fågeln på kuvertet. Fel, eftersom det var från en av mina bästa killkompisar. Faktum är att många av mina bästa brev och mail har kommit från just killkompisar, men få (om något utöver detta?) har haft så fint brevpapper... Glad blev jag iaf. Både då och idag.

Sen hittade jag det här bedrövliga kortet också, med säkerligen 10 år på nacken. Det var tider det... Vill minnas att det satt en "dykning förbjuden"-skylt på förtältet också. Man kan ju bryta nacken på grunt vatten. Bilden är inte digital från början så jag har tagit kort på ett kort för att visa er, därav den taskiga kvaliten.

Nu kanske nån undrar vad som har hänt eftersom jag lägger bilder två inlägg i rad. Eller så undrar absolut ingen över det. Men oavsett så tycker jag det är roligare att läsa bloggar med bilder. Att jag lägger ut så sällan beror på att mobilkameran inte funkar som den ska och att jag är för lat för att koppla in kameran i datorn på kvällarna. Jag ska se om jag kan bättra mig.

Av dagens träning blev intet. Hade förträngt att E skulle till tandläkaren, men den lilla detaljen gjorde att allt annat blev förskjutet och uppskjutet och inställt. Imorgon måste jag till polisen för att fixa nytt (rese)pass, så jag antar att nästa träningspass blir på torsdag.

Dagens citat kommer från Maria Montazami, som löser i-landsproblemet att ha alla kläder i lådor under tiden huset (och garderoben) renoveras: "Ta de bruna skorna även om det är tre gånger i rad. Ta den där tröjan du hade i förrgår, du kommer inte träffa samma människor. Nobody cares!" Eh, ja det är typ så jag lever mitt liv hela tiden.

Men den där Gunilla blir jag inte klok på. Hon verkar ju rent tokig. Påminner lite om en annan person jag känner faktiskt.

en chokladbit på det här så...

Igår kändes halvmaran inom räckhåll, idag not so much. Haft träningsvärk i rumpan hela dagen, kunde knappt sitta på min lilla sadelstol, som jag i övrigt gillar väldigt mycket. Fick stå delar av dagen istället, fast det var inte mycket skönare. Hade jag inte varit så sugen på att turista i Amsterdam när jag ändå är där så hade jag nog bytt distans. Som det är nu hinner jag gå på zoo på söndag eftermiddag (förutom Anne Franks hus och något av alla konstmuseer på lördagen), men skulle jag ge mig på halvmaran istället så skulle jag inte hinna göra nånting mer än att springa o äta på söndan. Alltså: i år vinner turistandet över prestigen att springa en halvmara. Resan i sig är ju lika mycket för att lyxa till det och ta hand om mig själv. Hoppas på att hinna med en canal cruise också. Kanske en dinner cruise någon av kvällarna, för äta måste vi ju ändå göra.


När jag bodde i Umeå pratade de infödda norrlänningarna ofta om att komma förbi på "en kopp fika", ungefär som att man skulle knöla ner bullen i kaffet. Äter man med sked eller dricker man den då? Jag tänker mig att det här iaf är den optimala koppen fika och vad passar bättre på en måndag kväll än en kopp fika?

Nu vankas det Lost till fikakoppen. Skönt, då slipper jag plocka fram skämskudden till de där stackars ensamma mammorna som fnittrar som bäst just nu.

Mina inre röster

Lördag fm: Borde springa. Hinner inte.
Lördag kväll: Borde verkligen springa. Orkar inte.
Söndag: MÅSTE springa. VILL inte.

Borde, ska bara, orkar inte riktigt, snart, men nu är det mörkt, fast jag borde, men det är lite obehagligt när det är så mörkt, men jag mår väldigt bra efteråt, fast jag mår ganska bra i soffan också, men imorgon kommer jag kunna vara stolt över mig själv om jag bara tar mig ut ikväll, men nu är det ju ännu mörkare, men tänk på imorgon, fast tänk på nu också, men okej en kompromiss, en mil är bättre än ingen mil, inget ordentligt långpass men en mil, okej en mil. 

16 kilometer senare är jag stel som en gammal tant i kroppen, men jag kommer åtminstone kunna se mig själv i spegeln imorgon och veta att jag gjorde rätt val! 1:39:36 stannade klockan på.

Var sak på sin plats

Vissa dagar får man lyfta fötterna en halvmeter för att trava sig igenom den här s.k. lägenheten vi bor i. Soptipp känns närmre till hands att kalla den ibland. Det är grejer exakt Ö V E R A L L T. H E L A T I D E N! Hur gör folk för att hålla ordning?! Idag fick vi iaf ordning på E's rum, till slut. Städningen började med att Lillebror kastade ut leksakerna och satte sig själv i leksakslådan, så vi skickade iväg honom och Pappan på veckohandlingsutflykt istället. Drygt 3 timmar senare var vi klara, puh! Om det ska ta 3 timmar att städa ett rum och det finns tre rum och kök, hall o badrum här så är det ju en hel helgs jobb att få ordning, under förutsättning att man vill hinna laga mat, äta o sova också. Har man dessutom en ettåring som river ut sakerna lika snabbt som vi andra plockar undan dem så kan det ta en hel helg att få ordning på ett rum, om ens det. Så ja, jag har inte gjort så mycket mer idag. Råkade somna en stund på eftermiddagen så nån träning hanns inte med heller. Det får bli imorgon kväll istället.

Nu råkade jag hitta en intressant artikel om fenomenet Capgras syndrom, dvs när en person på fullt allvar tror att någon närstående blivit kidnappad och ersatt med en kopia. Inte bara det där skämtsamma "Vem är du och vad har du gjort med min fru?" som A kan säga när jag faktiskt plockar undan efter mig t.ex... Ska läsa den en stund, på återhörande!

Nytt år, nya utmaningar

Ibland tänker jag att jag behöver en ny utmaning nästa år för att fortsätta hålla igång med träningen. Sen tänker jag att jag kanske bara ska ta det lugnt och träna för att jag mår bra, istället för att nå en massa mål. Sen tänker jag igen att jag behöver nya utmaningar. Jag ska hur som helst dra ner på antalet lopp, de enda som känns givna i dagsläget är Midnattsloppet och Hässelbyloppet, under förutsättning att det finns barnvakt om A jobbar. I övrigt får vi se vad som känns lockande. Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle springa Tjurruset, istället för alla kommersiella jippolopp som Tjejmilen och Vårruset. Men sen kom jag på att jag inte gillar att bli skitig, så då blir det ju knappast tal om nåt Tjurrus. Så då tänkte jag att Halvmaran kanske vore nåt istället. Jag har verkligen inte bestämt mig än, det handlar helt och hållet om hur det går med träningen nästa år, men tanken finns. Vem vill springa med mig?

Med ett barn i säng strax efter sju och resten av familjen hos grannarna så blev det en sån där kväll när jag hann lägga ansiktsmask OCH vaxa benen. Iaf halva benen. Utan att gå närmre in på saken så kan vi väl bara säga att det behövdes... Andra halvan får jag ta en annan kväll. Nu kan jag iaf springa i halvtights igen utan att skapa luftmotstånd som sänker farten till 6:30. Innan E föddes fick jag ofta höra att jag aldrig skulle hinna sova, duscha eller göra nånting annat för min egen del igen, men redan då och även nu i efterhand så tänker jag att jag hann väldigt mycket av både sova och duscha. Nu däremot, med två barn och heltidsjobb... betydligt svårare!

Veckan har varit trött och fredagen blev definitivt inget undantag. Jag minns knappt hur jag tog mig till jobbet i morse och 8:02 längtade jag efter att få gå hem. Det fick jag 15:45 och sen dess har jag inte gjort många knop. Skönt! Jag har inga problem med att gå till jobbet, jag tycker inte det känns jobbigt (även om jag är fruktansvärt morgontrött och inte skulle ha något emot att börja vid 11 istället) och jag brukar inte aktivt sitta o längta efter att dagen ska ta slut. Men just idag så var jag inte på topp. Jag kände mig lättretlig och småirriterad innan nån ens hann säga godmorgon, lägg då till en arbetsmiljö med ganska högt i tak och där tonen allt som oftast är rå men hjärtlig. Hade jag känt mig själv lite sämre hade jag kunnat snetända redan före frukost på nån halvtaskig fast inte elakt menad kommentar, men jag stängde in mig på kontoret så mycket som möjligt istället. På så sätt slapp jag åtminstone yttre startsignaler. Men jag fick bita mig i tungan ganska hårt när en arbetskamrat kom med kritik, för att inte hugga tillbaka...

Jag vet inte varför jag skriver det här, jag vet inte riktigt vem som skulle vara intresserad av att veta hur trött och irriterad jag har varit idag. Jag går o lägger mig istället så kan jag vara pigg o glad o skriva nåt skoj imorrn istället! Storstädning och utrensning av leksaker står på schemat. Snart kommer ju Tomten och då brukar det fyllas på... Till alla köpglada släktingar: Barnen behöver INTE ha många paket, hellre någon lite dyrare sak som de verkligen vill ha/behöver. Men vi återkommer med mer specifika önskelistor om nån månad eller så.

A vinkar till alla där ute :)

Genus

Garmin ville inte riktigt vara med idag, fick ingen kontakt med GPS-signalen (kan ju bero på satelliten också) så jag fick freebejsa lite. Det blev runt 5 km på mellan 27-28 minuter. Tror jag. Hade velat springa ungefär dubbelt så långt, men torsdagar är vår So you think you can dance date night och eftersom jag prokrastinerade lite för länge så blev det inte mer än 5 idag. Imorgon är det fredag, härliga sköna fredag. Har varit väldigt trött hela veckan och hade sett fram emot en lugn fredagskväll, men när jag kom hem idag hade A gjort planer med grannarna för imorrn. Funderar dock på att tacka nej och låta A gå dit med E efter maten, så kan jag chilla och kanske städa lite istället. För jag är verkligen inte på humör att umgås och vara social imorrn, särskilt inte med tanke på att jag har en busy helg framför mig igen. Inte så mycket folk som ska träffas, men A är upptagen och E har en playdate på lördag = mamman får rycka in.

Och i jämställdhetens namn: Vad är det här för larv? En mjölk anpassad för kvinnor? Jag är ingen genus-ivrare (även om det är en viktig debatt), men det här kändes lite väl löjligt... Såg den här artikeln tidigare idag också och jag känner lite grann att ja, det är skitlöjligt att ha olika färger på äggkartongerna och rikta den ena till flickor och den andra till pojkar. Men å andra sidan - måste allting vara så himla könsneutralt hela tiden? Jag har inte aktivt infogat E i nån rosaglittrig prinsessperiod med volanger och spetsar. Likväl är hon där. Jag har inte gjort något för att förhindra den heller, men erbjudit alternativ ända sen hon föddes (Blixten McQueen och Nalle Puh t.ex). Måste könsstereotypa saker per automatik vara fel? Ibland känns det så. Äh, låt ungarna vara. Det är vi vuxna som måste skärpa oss och tänka på hur vi bemöter barnen istället. Oavsett vad de har för kläder, leksaker eller favoritfärger.

Nu har det fastnat hallon i tänderna, dags att borsta således. Och när man ändå har borstat tänderna så kan man ju passa på att gå o lägga sig också.

Samvetskval

"Men mamma, måste du verkligen springa? Vill du inte vara här med din favorit-Ester istället?" frågade E när jag skulle ut på kvällskvisten. Till saken hör att hon redan gått o lagt sig för natten, så jag förklarade att det var bättre att jag springer när hon ändå ska sova, istället för att springa när hon ska vara uppe. Och sen förklarade jag att om jag får springa en sväng så blir jag mindre irriterad imorgon. "Men mamma, då hinner du inte sova ordentligt, då blir du ju irriterad ändå!" Hon är för smart för mig...

Var med E på dansen i eftermiddags. De är ju för söta, de där 4 & 5-åringarna som snurrar runt som valrossar, pingviner och pannkakor! Fast när bästisen dök upp så blev det mer fnitter än nåt annat. Jag stod utanför och kände att yes, min unge är den där ohängda som inte lyssnar ett dugg och bara gör som hon själv vill... Jag gillar självständighet, men kanske till en viss gräns va? Fast när hon väl gjorde det hon skulle så var hon (såklart...) jätteduktig < 3

Löpningen då? Jodå, två dagar efter genomklappningen på Tjejmilen så slog jag till på lite nya rekord istället. 6 km på 32:18, vilket inkluderade nytt halvmils-PB på 26:21. Det gick inte så mycket uppför idag, men troligen ungefär lika mycket upp som ner och således en relativt platt bana även om det sägs att man tappar mer i uppförsbackar än vad man vinner nerför. Mitt inofficiella Cooper-test gav 2.35 km på första 12 minuterna. Hade det inte kommit en backe efter 11.30 hade jag kanske kommit lite längre, Cooper ska ju egentligen genomföras på platt bana. Nu känns det iaf kul att springa igen. På onsdag blir det lite intervall och på fredag nån sorts långdistans med vagnen tror jag. Tänker hela tiden att jag ska satsa mer på tempohöjare, men sen blir det aldrig av för att jag tycker det är så tråkigt... Känner dock att jag börjat tappa kondition jämfört med i våras, dels eftersom jag inte tränat lika mycket sedan jag började jobba och dels eftersom jag knappt sprungit med vagnen sen A gick på semester vid midsommar. Springa med vagnen gav en annan styrka, som var bra att ha när det väl gällde sen, men nu har jag inte den utmaningen. Känns lite sådär att släpa ut vagnen när barnen sover ;)

Apropå besiktningen som jag skrev om i morse så blev det återkontroll på just styrleden och en lampa med el-glapp. Suck. Nu ska jag sova en skvätt.

Bilprovning

Varje år blir jag lika ställd när besiktningsmännen frågar efter varningstriangeln. Enda ggn jag använder den är på besiktningen varje höst o dessemellan hinner jag glömma vart den ligger. Rota runt i bagaget känns lagom seriöst. "Jo den ska va här nånstans vänta så får jag flytta på den här o lyfta upp den där luckan jo där är den!" *torkarsvettenurpannan* I år verkar det vara lite större problem än vanligt, en bromsslang som börjat spricka o glapp i nån styrled o lite sådär. Har inte fått slutgiltiga domen än men det känns som att vi borde bytt bil för ett  halvår sen...

Tjejmilen - the end

Min femte Tjejmil blev definitivt den sista. Jag ska inte bara skylla på andra runt omkring för att det gick dåligt, men när jag väl försökte springa så gick det inte att ta sig fram trots att jag startade i en startgrupp som kräver att man gjort ett officiellt 10km-lopp på under 58 minuter för att starta i den gruppen. Värmen och min motivation gjorde att jag inte alls orkade bry mig om tiden. Efter 2 km mådde jag illa av värmen (svetten rann på ryggen redan i startfållan) och funderade faktiskt på att bryta. Dumsnål som jag är så vägrade jag dock göra det, jag hade ju minsann betalat nästan 400 för spektaklet... Gick och sprang om vartannat, lätt illamåendes hela vägen. Gick i mål på dryga timmen, katastrof! Tiden var min bästa på den banan och för två år sen hade jag vart störtnöjd. Men eftersom både ni o jag vet att jag kan bättre så tycker jag vi glömmer den här lilla fadäsen och går vidare med livet nu. Om två veckor blir det 5km Topploppet och sen Lidingö tjejlopp om tre veckor.

Resten av helgen var betydligt trevligare! Efter Tjejmilen åkte jag hem till mamma o pappa o duschade, sen tillbaka in till stan för middag på mysiga Stekpannan på Söder. Klämde i mig vitlöksbröd med tzatziki till förrätt och oxfilémedaljonger med tomat o gorgonzola till varmrätt, det var inte alls svårt att få ner :) Det var däremot efterrätt, så den bemödade jag mig inte ens att beställa in.

Idag gjorde vi Skansen i solskenet. Helt perfekt dag! Favorit-fastern mötte upp med sin fästman o E var hur nöjd som helst. S fick krypa omkring lite själv också, men ville gärna krypa åt fel håll så det blev mycket vagn. När jag lyfte upp honom för att titta på björnarna frågade jag "Ser du nallen?", varpå smarta E talade om "Nej nallar är gosedjur, det där är en björn mamma!" Samma smarta E svarade snabbt när jag körde vilse i stan på vägen till Tjejmilen igår; hamnade vid Östermalmstorg på väg mot Valhallavägen, när jag egentligen inte alls hade tänkt åka den vägen (det var många vägar jag inte hade tänkt åka på vägen in igår...) "Hur hamnade jag här?!" frågade jag sällskapet i bilen. "Men mamma, du körde ju hit" svarade det stora lillhjärtat.

Nu avslutar jag helgen med pizza o en kopp te. Och fyra avsnitt av Vänner. Upp tidigt för att besikta bilen 7.20 imorgon bitti.

Grammatik-fredag

Jag känner att det är dags för dagens andra inlägg. Jag har ingen aning om vad jag vill skriva, men jag vill skriva. Är det inte så Läckberg & Co börjar alla sina böcker? Det verkar vara mer o mer så på senare tid iaf, eftersom exakt alla serier blir sämre o sämre med tiden.

I bilen på vägen till jobbet i morse försökte jag komma på skillnaden mellan Who och Whom. Det gick inte så bra, eftersom jag inte hade något att utgå ifrån mer än standardfrasen "To whom it may concern" som används när man skickar officiella brev o mail till nån sorts samhällelig institution, utan att veta exakt vem man ska skicka det till. Eftersom jag inte blev nå klokare av det så slängde jag ut frågan på mitt träningsforum ikväll, i gruppen Fit Grammar Nerds, och fick följande svar (översatta till svenska): WHO används när någon GÖR något. WHOM används när någon FÅR något. Man kan också tänka svaret i termer av HE eller HIM. Om svaret är HIM så är frågan WHOM (ser ni likheten, M:et på slutet?) Om svaret är HE så är frågan WHO (inget M). Så WHO loves you? HE does. WHOM do you love? I love HIM. I första frågan så är det jag som gör något, älskar någon. I andra frågan är det någon som blir älskad, dvs. får kärlek. Om man minns skillnaden mellan subjekt och objekt kan man även tänka subjekt = WHO, objekt = WHOM. Fast jag minns inte vad som var vad av subjekt och predikat, än mindre att det ens fanns något som heter objekt...

Jag förstår att alla andra också ägnar sin fredag åt att fundera över engelsk grammatik, så varsågoda ;) Mitt te hann kallna medan jag löste era problem, så som tack för hjälpen kan någon få bjuda mig på en varm kopp när det passar sig! (Dock helst inte Varma Koppen).

Den här veckan har jag ätit väldigt mycket skräp. Det började ju med finmiddag o ett par drinkar ute förra fredan. Sen McD med E på söndan. Lunch ute ett par dagar nu i veckan (även om Subway/sallad inte är det absolut onyttigaste man kan klämma i sig så är det mer kalorier än man tror i en pastasallad på stan). Stora middagar hemma. Jag älskar (god) mat! Sen har det blivit ett gäng kakor också. Och idag köpte jag godis för första gången sen midsommar. Köpte en liten påse (för ungefär 11-12:- för att ge lite perspektiv) och blev illamående efter halva. Jag ska sluta äta godis igen, det är inte värt. Inte så konstigt att jag är trött, om jag inte ger min kropp någon bestående energi. Som tur är så har den värsta tillbakatilljobbettröttheten lagt sig och jag orkar träna igen (även om jag "vilade mig i form" i mitten av veckan...) Imorrn blir det Tjejmilen, start 13.10 och inte så pepp (än). Känner mest stress inför morgondagen i sin helhet, eftersom jag kommer åka bil - hämta nummerlapp - åka bil - springa - åka bil - duscha - åka bil - gå ut o käka med storfamiljen... Vila? Det kan man göra i graven har jag hört. Jag har inte ens packat än! Morgondagens sovmorgon kan anse sig inställd. Tur jag inte behöver duscha INNAN loppet åtminstone! Ska nog skriva en lista på VAD jag ska packa ner, så kanske jag sparar lite tid imorrn bitti. Sen ska jag sova, eftersom jag tydligen inte hinner det imorrn. Hade hellre packat ikväll o sovit imorrn, men nu sover ju barnen i rummen där allt jag ska packa finns och det verkar onödigt att riskera att väcka dem, när de äntligen somnat. E tog förtvivlat lång tid på sig ikväll, men nu sover hon iaf. Och snart jag med. Packlista först bara. Och sluta blogga. Nu.

Gonatt.

Moraliska dilemman

På våra morgonmöten på jobbet inleder vi alltid med en känslorunda, där var o en får berätta vilken känsla man sitter med. Man kan berätta så mycket eller lite man vill, syftet är att skapa en större förståelse för varandra om någon t.ex. har en jobbig dag och inte orkar som vanligt av någon orsak. Om någon kanske har sovit dåligt eller går igenom en tuff period i livet så kan de andra ställa upp och ta de jobbigare situationerna som kan uppstå på avdelningen. Just idag har jag en känsla som jag inte kan sätta ord på, men den är jobbig. Gnager, skulle man kunna säga att den gör. Lite som att bli förrådd av någon. Nu var denna någon iofs inte en person som jag ”alltid har kunnat lita på”, utan snarare en person som jag har haft en del heta diskussioner med och som jag har gått hem ifrån jobbet och varit fruktansvärt arg, irriterad och till o med ledsen på. Men det gör inte att jag har en mindre jobbig känsla som jag inte vet vad jag ska göra av. Jag vill liksom inte springa till chefen som värsta skvallerbyttan, men det känns som att hon kanske bör få veta? Jag vet inte. Vad hade ni gjort om ni hade en känsla utan belägg för att en arbetskamrat ljuger för att få någon sorts vinning och det egentligen inte finns någon direkt förlorare mer än ett skadat förtroende om det nu är så att personen ljuger? Det kan ju vara så att jag har missuppfattat något också, jag har som sagt bara min magkänsla att gå på.

 

(Jag tog för övrigt inte upp den här känslan på morgonmötet, det hade inte känts särskilt professionellt att hänga ut någon i arbetslaget).

Spectacular?

Jag förstår att det kan tyckas stort att Mr President kommer hit. Men nej, jag förstår ändå inte riktigt Obama-spektaklet. Att stänga av en hel stad för att det kommer en människa. Kanske inte en vanlig människa som vem som helst, men fortfarande en människa. Stänga av E4 så trafiken inte kan gå, stänga hamnar och luftrum helt. Vem tänker på de miljon(miljard?)belopp som  Sverige förlorar för att verksamheter måste stå stilla? Jag tänker på t.ex. lastbilschaufförer, lastfartyg, resebolag som ska utomlands m.m. De kan ju inte göra sina jobb. För att Obama ska hälsa på. Nu handlar det ju inte om jättelång tid, men jag gillar ändå inte idén. Att ett halvt land ska behöva put their lives on hold för att Reinfeldt vill leka med en ny kompis. Nja.

 

Med det sagt så vill jag också säga att jag har inget ont att säga om Obama i övrigt. Jag tycker lite synd om hans barn som väl aldrig kan få en normal uppväxt när det inte är upp till dem själva att välja liv, men i övrigt verkar han vettig, karln. Iaf inte mindre vettig än någon annan politiker.

 

Glad iaf att jag inte bor kvar i Stockholm längre. Så att jag kan åka till o från jobbet utan att behöva oroa mig för om jag kommer komma fram.

 

Tycker för övrigt att det är lite tråkigt att Jack Nicholson lägger ner. Men det är klart, kan man inte komma ihåg sina repliker så blir det ju väldigt svårt att vara skådespelare!

So much drama going on!

Ytterligare en bra dag i statens tjänst. Satt med en behandlingsrapport till en socialsekreterare hela dagen och blev ändå inte klar med den. Tur det inte var nån akut deadline, får skriva klart den imorgon fm. Ska försöka jaga rätt på en viss åklagarkammare också, som lovade att maila ett dokument i fredags och jag har fortfarande inte fått det. What's with people?!

Ägnar kvällen åt dubbelavsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Missade förra veckans, så tog igen det innan jag kunde se veckans nya. Med vetskapen om att mycket sker och klipps till för att skapa bra tv så tycker jag ändå det är en intressant socialpsykologisk studie. Eller för den delen psykiatrisk, tänker jag ibland... Det skulle vara intressant att höra vad de säger om varandra när kameran är avstängd. Gotta love Gunillas kommentar dock: "Jag har försökt bli vän med alla Hollywoodfruarna, men det har aldrig fungerat." Okej, undrar om det beror på alla de andra, eller kanske på dig...? Om det ALDRIG fungerar att bli vän med NÅN enda människa, då tänker iaf jag lite naivt att problemet snarare ligger hos den som inte kan få några kompisar än hos ALLA andra. Jag gillar att Britt Ekland är med i år! Hon är ju liksom Hollywood på riktigt, gjort något annat, betydligt större än att vara med i en såpa för att bli känd.

Ibland efter ett långpass känns det som att jag liksom blir smalare på direkten. Nu funkar det ju inte riktigt så med träning överhuvudtaget, men det är klart, om man bränner bort mer än halva sitt dagliga maintenance-behov av kalorier (maintenance = underhåll, dvs. det antal kalorier man behöver stoppa i sig för att varken gå upp eller ner i vikt) så går man ju rätt mycket minus på en dag. Kanske inte är helt omöjligt att bli lite smalare när man bränner bort 1000+?

Jaja, over and out.

Underbara måndag

Som att det inte var nog med en bra dag på jobbet, där jag fick massor gjort och inte hade någon dötid alls, så fick jag till ett superpass efter tandläkarn också! Tänkte om lite med passfördelningen i veckan och eftersom familjen ändå inte var hemma så la jag in ett långpass idag. 14.1 km i 5.59-tempo, hurra! Firade med ett bad när ungarna hade lagt sig. Jag gillar egentligen inte att ligga i badet, jag är alldeles för rastlös. Sitter hellre i soffan, där kan man åtminstone läsa en bok eller facebooka/blogga lite samtidigt. Men idag blev det ett bad. Med bubblor. Det var skönt i ungefär en kvart, sen orkade jag inte längre.

Kom hem samtidigt som familjen kom från E's första danslektion. Hon hade haft kul, men var lite blyg. Jag hoppas det kommer släppa. Vi har iaf kommit överens om att hon får gå klart terminen och sen kan hon välja att sluta om hon vill. (Över min döda kropp att jag betalar de pengarna för att hon ska gå en eller två gånger!) Ibland känns det som att jag ger dem det liv JAG vill ha när jag shoppar och fixar aktiviteter åt barnen, men jag tänker å andra sidan inte tvinga kvar henne om hon inte vill fortsätta efter jul.

Nu ska jag fundera på lite lösning av logistiska problem inför helgen. Återkommer en annan dag!

Ove

Alla blev vinnare i Ove-lotteriet. Iaf alla som ville ha en bok. Vilket bara var en person. Trist för er andra att ni missade en bra chans :) J: Boken är på väg, om den inte redan har kommit! Om nån ändrar sig så har jag hört att det kommer en snäll farbror i röd luva om knappt fyra månader, testa att skriva ett brev till honom så kanske ni också får en Ove. Eller nåt annat kul, vad vet jag.

Idag har det vart fullt upp på jobbet. Kul! Jag gillar när det händer nåt. Nu ska jag borsta tänderna och åka till farbror tandläkarn.

September

Det blev bara 21 km den här veckan. Vilket iofs är 16 mer än förra veckan, men inte alls lika många som jag hade tänkt. Huvudvärk och fullspäckat schema kom ivägen idag. Imorgon hägrar lagning hos tandis, medan A tar barnen till E's första danslektion. Efter tandis tänker jag således hinna springa nån mil innan resten av familjen kommer hem igen. Gärna i intervallform. Ett par kilometer uppvärmningsjogg och sen ett gäng tusingar. Kan bli hur bra eller hur dåligt som helst.

Om fina mail kan göra hela dagen bra, så kan "fula" mail förstöra lika mycket. Fick ett mail idag som jag inte visste om jag ens orkade öppna, eftersom jag hade en aning om vad det skulle innehålla. Jag öppnade det och fick huvudvärk resten av dagen. Om tala är silver så kan tiga verkligen vara guld i vissa lägen! Jag bestämde mig för att inte låta det påverka mig men jag har ändå haft en gnagande känsla av irritation inombords hela kvällen. Hade sett fram emot att springa bort den, men med ont i knoppen så blev det inte så.

På lördag blir det Tjejmilen. Siktar inte på nån PB-tid utan sparar det till Hässelbyloppet i oktober. Just nu drabbades jag av en déjà vu, både vad gäller meningen ovanför och scenen ur Erin Brokovich som just utspelade sig på tv:n. Om ni har läst det här innan så ber jag om ursäkt. Men som sagt, jag tänker att jag ska ta det någorlunda lugnt på lördag. Därför tänker jag träna som vanligt i veckan och inte ge mig på nån formtoppning. Med så många lopp under en höst kan man inte formtoppa för alla, för då skulle man få vila sig igenom hela hösten - ganska skönt, men det blir inte mycket till form att toppa till slut. Alltså får Tjejmilen bli som vilket träningspass som helst, fast med väldigt mycket sällskap. Däremot siktar jag på officiellt lopp-bästa på 5k i Topploppet den 21a (mitt tidigare lopp-bästa ligger på 28:42). Och gärna ett mil-PB i Hässelby. Lidingö är jag däremot mest bara nöjd om jag tar mig runt. Gärna under 65 iaf. Men med tanke på hur de senaste veckorna sett ut så finns det risk att jag inte ens orkar det... Nu ser jag iaf fram emot en fin höstträningsmånad med soliga, men inte för varma dagar så jag kan få börja använda mina nya långärmade löpartröjor.

Helgen i övrigt har bjudit på tjejkväll med mammorna. Cava, god mat och härligt sällskap. För att inte säga tillfälle för både klackar och klänning. Tack för att ni finns tjejer < 3 Idag blev det klädvisning hemma hos E's bästa kompis, vars mamma har börjat sälja jättefina barnkläder. Beställde en klänning o lite småplock till E, men tänker att jag ska ha Pomp de Lux home party här om ca en månad. Alla småbarnsföräldrar jag känner kan se fram emot en inbjudan :) Det är jättefina kläder till rimliga priser, så kom och köp :)

Nu är det verkligen dags att ladda för måndag.