Kort summering av veckan

Jösses Amalia vilken vecka! Hjärnskakningen är borta, tack och lov. Allt snurrar dock fortfarande i nån dimma, eftersom jag aldrig hinner sova; natten mellan onsdag-torsdag vaknade jag vid 01.30 och kunde inte somna om. Vid 02.45 ropade S från sitt rum och undrade om det var morgon än. Han hade ont i öron och hals och kunde inte heller sova. Jag härjade på med nässpray och Alvedon och försökte sova bredvid S en stund. Det gick inte alls. Efter nån halvtimme vaknade även A och eftersom han ändå skulle vara ledig dagen efter fick han ta resten av natten. Det verkade gå sådär, av facebook-status att döma. 04.19 var S fortfarande vaken, uppe och lekte med bilar... Jag för min del somnade om efter närmare två vakna timmar, vilket var välbehövligt. 

Torsdagen avslutades med lönesamtal, som väl gick ungefär som förväntat (kanske till och med lite bättre). Därefter en liten aw i MoS för att fira av en kollega som går vidare till nya äventyr på måndag. Trött som en gnu bestämde jag mig för att åka hem strax efter 20. Det gick bra ända till Ulriksdal, där blev vi sittande i nästan två timmar p.g.a. "obehörig i spårområdet". Min erfarenhet säger mig att det inte brukar ta så lång tid med spårspring och jag gissar att någon hoppat :( Fick tag på lillebror för att be om skjuts, men han var på jobb på Grönan. Snäll som han är hörde han av sig när han var klar, men då var vi precis på väg att rulla igång igen. Kom hem två timmar senare än planerat, så mycket för att man avslutar kvällen tidigt! Omedelbums i säng och sen upp igen efter sex timmar. Knäpp i huvudet känner jag mig idag, inget fokus på nånting, rörig föreläsning och massor med kaffe och socker för att hålla mig vaken. Det gick på något magiskt vis, men tro mig, det var inte lätt.

Nu väntar jag på att barnen ska kolla klart fredagsfilmen, så jag kan gå o sova. Första inlämningsuppgiften för Kriminologin klar, så nu blir det helg. Trevliga planer för morgondagen, med Mammorna, den här gången inkluderar vi pappor och barn. I övrigt ska jag bara sova.

Hjärnskaknings-update

Vila är visst ett relativt begrepp när man är ensam med två barn hela helgen. Inte direkt så man kan lägga sig i ett mörkt rum och låta resten klara sig självt. Har försökt vila i möjligaste mån, men det har inte varit enkelt. Konstant lätt illamående och snurr i skallen. Kan inte rekommendera det här med hjärnskakning! Tog ut barnen för brunch igår, sen pizza till middag. Dristade mig till att laga lax till lunch dag, men där tog energin slut, så då blev det hamburgare till middag. Tur att man inte är sjuk ofta. Hur som helst så mår jag mycket bättre än innan helgen. Inte bra, men mycket bättre.

Ny vecka imorgon, del 2 av utbildningen börjar kl 10. Två och en halv vecka kvar, sen åter till ordningen.

Concussion

Fick en snäll barnvakt igår, som kom förbi strax innan 23. Kunde således åka in till akuten, där läkaren konstaterade lättare hjärnskakning. Inga blödningar i hjärnan dock. Det känns som att jag har åkt karusell konstant i två dagar nu. Vila i helgen!

Året som försvann

Multitaskar på hög nivå just nu; telefonkö till sjukvårdsupplysningen, samtidigt som jag lyckas producera veckans andra blogginlägg. Kön rör sig ungefär sådär lagom fort som telefonköer ofta gör, men det är ju inte som Försäkringskassan, där man ibland inte ens får plats i kön. Fick ju ett slag i bakhuvudet i tisdags, vill gärna utesluta hjärnskakning. Hade inga symptom igår, men däremot idag. Mådde illa redan på morgonen. Ny nödvärnsträning innan lunch, fick avbryta p.g.a. illamående och yrsel. Låg en halvtimme i ett förråd istället och pratade familjebildning och löpning med en skadad kollega som inte heller kunde vara med. Sen har jag inte riktigt återhämtat mig under resten av dagen.

Löpträning igår (kan ev. ha förvärrat de dessförinnan icke-existerande symptomen?) och det kändes som att jag aldrig hade varit borta. Våren liksom bara gled förbi så himla fort i år! Gissningsvis med anledning av allt nytt. "Är du tillbaka nu?" frågade en tjej som jag inte minns namnet på. Sen ställde hon flera frågor om saker vi pratat om i december och jag visste inte om jag skulle känna mig hedrad eller stalkad av att hon mindes alla de där sakerna... Kändes skönt att vara tillbaka ute i spåret! Teknikintervaller hela kvällen lång. 

1177 tyckte att jag borde åka in till akuten ikväll, men A är på jobbet så jag kommer ingenstans. First thing in the morning istället. 

livstecken

Jag har haft så fullt upp med mig själv på sistone, så jag har glömt blogga. Men jag lever, även om det kändes lite tveksamt efter nödvärnsträningen idag. Fick en axel i bakhuvudet och sista halvtimmen satt jag på sidan med yrsel. Inga tecken på hjärnskakning och jag tänker mig att jag är fit for fight igen imorgon.

I övrigt har jag inget mer att rapportera just idag. Livet flyter på och imorgon börjar intervallgruppen igen. Gott så.

Race report

Jag utgår ifrån att folk förväntar sig en rapport från dagens halvmara, so here goes. Med en så gott som träningsfri månad i bagaget kan man väl säga att jag vilat mig både i och ur form och det var liksom grundförutsättningen idag. Trots det fick jag en flygande start, med bra tempo fram till ca 6 km. Snitttid för första femman 5.36. Därefter tappade jag, vilket jag hade räknat med (eller snarare så hade jag inte räknat med en så pass bra start alls). Fick in första milen strax under timmen, andra strax över. Totalt gick jag runt på 2.08.20 - 24 sekunder bättre än förra året och för den delen drygt sex minuter snabbare än min första halvmara 2014. Nöjd? Givet förutsättningarna hade jag iaf inte förväntat mig bättre, mest bara glad att jag åtminstone inte sprang jättemycket sämre än tidigare. Någon mer halvmara i Stockholm har jag inte planerat, däremot kanske en utomlands om ett par år. Amsterdam var en trevlig stad att springa i, platt och snabb.

Kom hem och stoppade mig själv i badet. Det visade sig att badskum och bubbelkar inte var hundra procent kompatibla, blev väldigt mycket skum när jag drog igång maskineriet... Efter badet stoppade jag mig själv i sängen och här ligger jag nu och lyssnar på regnet och berättar för er hur det gick för mig idag. Nu är frågan vad nästa mål blir?

Imorgon blir det iaf Grönan. Jag hoppas benen bär.

Det här med morgnar...

Ni vet den där morgonen man gruvat för i flera veckor, när man ska vara på ett ställe en viss tid, förskolan öppnar en timme innan och resan tar en och en halv. Den första av fem sådana morgnar inom två veckor var idag. Väckte barnen innan 6, vilket gick förvånansvärt bra. Behövde aldrig stressa särskilt mycket alls. Kom ner till stationen fem minuter innan tåget skulle gå - och möttes av information om att all tågtrafik var inställd pga en brand. Blev till att cykla hem igen och vänta på att A kommer med bilen, kl 9. Jag blir bara två timmar sen till utbildningen. Hade jag vetat det igår hade vi dessutom kunnat sova en timme till, men jag är inte bitter...

Fotboll, basket, föräldramöte, playdate, Halvmaran, ev Grönan. Undrar just när man ska hinna landa o andas en stund?

Soccer mom

En sjukt intensiv vecka med långa dagar, långa resor (nåja, längre än vanligt iaf) och fullspäckade utbildningsdagar följdes av en smått kaosartad helg och jag kan inte riktigt släppa känslan av att jag har missat något viktigt just nu, eftersom jag bara ligger på soffan och bloggar. A har bytt några pass med en kollega, vilket gör att han är mitt i en hel vecka av nattarbete. Inte optimalt för någon mer än kollegan som fick ledigt... Barnen har träningar, middag ska lagas och jag kommer hem sent var och varannan dag. Det är i sanning ett pussel, det här med Livet. Storslagna planer för den kommande helgen också, får se om de blir av. Halvmaran blir ju oavsett, men Gröna Lund på söndag kanske får planeras om p.g.a. regn.

Barnen berättade om ett nytt barnprogram i morse, Brottsligt, som de gärna ville se till kvällen. Mamman som älskar att de ber om att få se dokumentär-program sa gladeligen ja och satt med när poliser, brottsoffer och en f.d. kriminell berättade om sina upplevelser av saker och ting. Stefan Löfven fick påhälsning av programledaren och Obama dök upp i en kort sekvens. E skrattade åt hans namn, men tyckte i övrigt att "han var ganska snygg" :o Håhå, jaja, di barna... Vad ska man säga?!

Apropå E så funkar skolan otroligt mycket bättre och jag är SÅ GLAD att vi beslutade att byta årskurs för henne!! Hon pratar på ett mycket mer positivt sätt om skolan och är mycket gladare hemma nu. Saknar fortfarande de gamla kompisarna, så klart, men säger själv att det är roligare i skolarbetet och att det är lättare att sitta still eftersom hon måste tänka och inte blir lika uttråkad. Matte och NO verkar vara favoritämnen just nu, det är iaf dem hon berättar mest om. Diagnostiskt test i svenska förra veckan, att läsa korta ord högt för läraren på tid. Godkänt låg på 66 ord, E hann läsa 86. När vi pratade om det blev det väldigt tydligt för henne själv också varför hon fått hoppa upp ett år, när hon klarar sig så bra trots att hon är ett år yngre än de andra. Det här barnet kommer kunna bli vad hon vill, utom president i USA (för då måste man ju vara född där).

Nu ska jag förbereda middag inför morgondagen, så att det går snabbt att värma innan fotbollen börjar. Det är S som har tjatat ett år och äntligen fick börja nu när han är tillräckligt gammal. Första träningen för två veckor sen, förra veckan var han sjuk... Nya tag imorgon och terminen är lång, med uteträningar månaden ut och sen inomhusträningar fram till mitten av december. Jag har funderat på vad som skulle vara den optimala tiden för barnens träningar och kommit fram till att den inte finns; veckodagarna blir alltid tighta när det ska skjutsas och lagas mat samtidigt. Glad att de tränar varsin dag och inte samma, men det gör ju å andra sidan att stressen infinner sig två dagar i veckan. Men helgerna är ju inte jätteroliga att lägga på fotbollsplanen/ishallen/gympasalen heller, det finns så mycket annat man vill hinna med när man är ledig. Så nu får jag bara ta det onda med det goda och vara glad att de vill ägna sig åt något prosocialt åtminstone...