Covidkrans

Så har fyra av fyra i familjen Covidkrans konstaterats positiva. Personligen var jag rätt säker på att jag höll på att bli bättre när febern slog till, efter en och en halv vecka utan. Det kan vara så att jag blivit sämre i min covid igen, eller så kan det vara andra, lätt opportunistiska bakterier som passar på när immunförsvaret inte riktigt är på topp. Vi kommer aldrig få veta, men bara att fortsätta hålla sig i karantän. Bordet som jag hade beställt från Mio innan vi blev sjuka får ligga kvar, naglarna får väl växa ut lite till och springa i vårsolen får jag göra ett annat år. Delar av jobbet gör jag hemifrån, andra delar gör jag inte. Konstaterar att synergieffekten av två halvtider är betydligt mer än en heltid, men i slutet av nästa vecka går jag över heltid på nya jobbet. Can’t wait! Behövt ställa in ett par fysiska besök dessa två första veckor, men registratorn visade sig vara en guldklimp när hon erbjöd sig att komma förbi med dator och telefon i nästa vecka, när jag behöver lämna tillbaka dem jag har nu på gamla jobbet. Det nya uppdraget känns än så länge jätteroligt och alldeles lagom mycket utanför min comfort zone för att vara utmanande utan att stressa. Ser fram emot sju spännande månader i det här uppdraget, sen får vi se vart vindarna blåser i höst!

Kvartalsrapport

Det händer ju inte jättemycket att rapportera om, som för de flesta. Vi har klarat oss från Corona (KNOCK ON WOOD!!) och harvar på. Farmor åker ut o in på sjukhus (mest in känns det som vissa dagar). Inte mycket som är friskt i den kroppen längre. Infektioner, hjärtproblem, halvdöv och kan inte få ihop orden när hon läser längre. Som grädde på moset väldigt ensam. Känns väldigt maktlöst att inte kunna göra någonting...

Från det ena till det andra. Nästa vecka byter jag jobb. Just nu ett projekt på cirka sex månader, där jag ska försöka samordna en annan institutions omställning till nytt uppdrag. Lite vatten över huvudet känns det som ibland, MEN jag måste ta mig an utmaningar för att utvecklas. Kan just inte fördjupa mig mycket mer i det jag gör idag. Jag hoppas (o tror) att det kommer kännas bättre när jag är inne i det o vet lite mer vad som förväntas av mig. (Hoppas också på att det leder vidare till nya kontakter och uppdrag efter). Byter på halvtid i en övergångsfas, kan bli lite klurigt att hålla isär alla tankar o intryck o fokusera fullt ut på respektive arbetsplats, men jag får göra det bästa av situationen. Roligt ska det iaf bli att inte jobba i direkt klientkontakt, utan att testa lite nya vingar!

Tunna blå linjen är för övrigt mycket sevärd, om någon missat den på SVT play.

Over and out. 

Vardagslyx

Vissa dagar är bättre än andra på jobbet och idag tillhörde den senare kategorin. Det är ett sjukt otacksamt jobb jag har, att liksom hela tiden behöva fokusera på det som inte fungerar, svårigheter, risker, motgångar och behov av hjälp hos någon som ofta inte tycker sig behöva någon hjälp. Man kan få uppleva både det ena och det andra i en sån situation och sen sopa ihop resterna av människor som inte bad om att få höra det man var tvungen att berätta.

Från det och gårdagens mardrömmar till ren och skär vardagslyx, som i ett trollslag. Frissan efter jobbet, egentid när den är som bäst. Lite shopping på det. Rena lakan och massor av jordgubbar. Bokat massage. Som grädde på moset så verkar min sju veckor långa viktplatå vara på väg att ge sig, yay! När man vet att man äter och tränar (relativt) bra, men ändå väger in på det där sista extra kilot v a r j e vecka så känns det rätt meningslöst, men till slut så...

Denna dagen, ett liv

Så många tankar och känslor i omlopp just nu. Har ägnat denna semesterdag åt att skriva under ett uppsägningspapper (på eget initiativ, tro inget annat), men kan inte riktigt känna att det är rätt beslut ändå. Lite som att det jag gick till (för två år sen) inte blev vad jag hade tänkt och nu är jag ändå kvar, snart inlasad. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så... Men just nu vill man ju inte heller vara sist in, först ut på en ny arbetsplats och så gick ännu lite mer tid. Jag vet inte alltid vad jag vill med mitt liv och det kryllar knappast av tjänster, därtill hög arbetslöshet och hård konkurrens. De ständiga frågorna - vilka kompromisser är jag beredd att göra? Arbetsgivare, semesterdagar, pendling på bekostnad av tid till annat, och i andra vågskålen den personliga utvecklingen. Hur kan jag låta min erfarenhet och kompetens komma till sin rätt i ett annat forum? Och vilket forum? Jaha, men nu är det hur som slut på frivårdsperioden i mitt liv. 

Ett annat dilemma är ju det här med sommarrea. Jag känner mig personligt ansvarig för att hålla Sveriges ekonomi igång, eftersom jag fortfarande har jobb och allt sånt där, men hur många klänningar behöver jag egentligen? Oklart.

Men med 50 % rabatt blir den ju plötsligt ett kap och för bra deal för att missa, om jag ångrar mig senare... 

Kriminologin lyckades jag på nåt vis ro i land, blev godkänd även på sista hemtentan. Inga toppbetyg, men äntligen färdig! Med tanke på hur oerhört lite tid jag har lagt ner på studierna denna termin så var det mer tur än skicklighet. Litteraturen på sista momentet har jag knappt öppnat, så känslan för dagen är lättnad. 

Magiska maj

Min magiska maj lider mot sitt slut, bara minuter kvar nu. Den blev inte riktigt som maj brukar, men det är väl rätt signifikant för det här året. Men ljuset, grönskan och bristen på trötthet är precis densamma som alla andra år.

Sprungit har jag gjort, både långt och kort. Behöver få till längre långpass, orkar sällan så långt som jag "borde". Nåja, tio km är bättre än inga km, även om planen var elva eller tolv. Nästa vecka, då minsann... Intervallerna eller dagsformen gör sitt också, vilket är trevligt att se.

Full rulle till veckan, massor att följa upp och hinna med. Mest roliga saker dock. Sista veckan på kriminologin också, jag har lämnat in allt och väntar bara på feedback. Får se om det blir omtenta...

På återhörande!

Dinner plans

Ibland får en rosa frappucino tjäna som fullvärdig middag. Mest för att jag kalorimässigt inte kan rättfärdiga att också klämma i mig en middag efter att ha stimulerat BNP, och lite för att jag just idag kunde komma undan med det utan att barnen märkte något. Aktiviteter så det står härliga till, minst fyra dagar i veckan och det känns som att vi aldrig hinner äta middag ihop längre. We had a good run, while it lasted. (Det här med papperssugrör förresten? AVGÅ, den som tyckte det var en bra idé!)

Förutom det befinner jag mig i den bittraste perioden i mannaminne och orkar knappt umgås med mig själv för att jag är så grinig hela tiden. Förstår att ingen annan heller orkar. En fin vän verkade känna det på sig, för hon ringde i förmiddags och vi pratade bort dryga halvtimmen utan att behöva blinka. Jag vet fortfarande om hon ville något mer än att höra hur jag mådde. I så fall hann vi inte avhandla den egentliga agendan. 

Tentor och hemtentor avlöser varandra just nu, sista momentet ska avklaras de närmaste tre veckorna. Ska definitivt aldrig plugga/jobba 150 % igen, längtar tills allt är över. På jobbet släpptes flyttförbudet i slutet av förra veckan, så nu kommer det snart rassla till o så blir det ändå svårt att hinna med allt där innan semestern, trots att jag hade en bra plan. Livet. Oförutsägbart och aldrig som man hade tänkt. 

Fyra veckor kvar på terminen, fyra veckor kvar på samma skola för hälften av barnaskaran. Jag tror det finns lite separationsångest, mest för att man vet vad man har men inte vad man får. Det kommer många kloka tankar och funderingar kring hösten och nya relationer och jag hoppas vi lyckas omsätta dem i praktiken, för nu ska hon gå sin längsta period med samma klass hade vi tänkt, jobbigt då med dålig start. 

Sprungit har jag inte gjort sen förra inlägget. Hade planerat två pass förra veckan, men kunde inte för mitt liv uppbåda varken energi eller motivation. Fick nöja mig med lite Bodypump med E. Jag hoppas på att få till lite mer struktur den här veckan, men just idag orkar jag knappt röra på benen. Siktar på lite sömn i natt, så kanske det går över till imorgon. 

10 km

Mjo, milen fanns i benen. Inte riktigt så snabb som jag kanske hade tänkt mig, men vad kan man begära efter så lång tid? Glad att jag ens överlevde och rent krasst var jag åtminstone inte SÅ mycket sämre än jag hade siktet inställt på. Höften krånglade lite på slutet, oklart varför men jag gissar att jag spänner mig när jag springer. Runt nio km funderade jag på om jag ens skulle kunna slutföra, men det gick. Lång stretch efteråt avhjälpte för stunden.

I övrigt en bra söndag, med sol och regn om vartannat. Lyckades planera in en tur till Stadium för nya fotbollsskor till Lillprins Bus i solskenet, promenaden hem i regnet. Såklart. Förutom det har jag just ingenting att klaga på idag. Ny vecka imorgon. Jobbet går på sparlåga just nu. Det råder flyttstopp mellan institutionerna och ingen ut = ingen in, så i praktiken jobbar vi på halvfart. På gott och ont... Vill ogärna ha massa minus på flexlistan, men det är svårt att fylla ut en heltid med halva ordinarie arbetsbelastningen. Klurar på ett bra upplägg för de kommande veckorna. Det drar ju ihop sig mot semester också, så då kan det ju vara bra att ha lite mer luft i schemat för att hinna avsluta allt i tid innan vi går.

Men innan semester så drar det ihop sig mot sovdags...

Sekundärtrauma

Kan vi pausa ett ögonblick och prata lite om sekundärtraumatisering?

Vad är det, undrar kanske den oinsatte. Med en kort sammanfattning kan man säga att det är ett tillstånd liknande utbrändhet, som drabbar personer som jobbar med andra personer som har en massa bagage med sig. Vårdpersonal, socialarbetare, terapeuter, poliser, m.fl. Man är inte utsatt för något eget trauma, men får ta del av andras i sådan utsträckning att man till slut själv blir traumatiserad. Trauma smittar helt enkelt och till slut så blir man hårdhudad och cynisk – eller helt äggskalsskör.

Senaste månaderna har jag gått från ena änden av spektrat till den andra. I morse satt jag med ett tungt ärende och fyra sidor in i de hundratals sidor dokumentation jag har att sätta mig in i så kände jag ”Det går inte längre!” Fyra. Av flera hundra. Det är liksom stopp, jag kan inte hantera mer misär, familjevåld, omsorgssvikt och annan skit.

Det är inte första – och förmodligen inte sista – gången. En gång tackade jag nej till en jobbintervju, en tjänst jag sökt ett år tidigare men där rekryteringen pausades. När den togs upp igen så stod det mig upp i halsen med andras elände och jag orkade inte ens tänka på att dessutom sätta mig in i en ny myndighet. Så jag sa nej till intervju. Det är som att det tar slut på empati och ingen möjlighet att återhämta sig i den ”löpande band”-process som nuvarande jobb ändå är. Det finns en specifik ungdom som fick mig att gå alldeles sönder i vintras. Sedan dess har det bara fyllts på, en efter en med liknande berättelser, den ena värre än den andra. Och jag hinner inte andas ut. Eller in. Snart dags för medarbetarsamtal, jag måste ta upp frågan om extern handledning, någon som kan hjälpa mig reda i tankar, reaktioner och egna processer.

Försöker fylla på med saker som ger mig energi (träning och shopping för att nämna ett par), men det räcker inte hela vägen. Jag är konstant trött och kan inte riktigt hantera allt dysfunktionellt som jag matar mig med från morgon till kväll. Jag har till och med nästan slutat titta/lyssna på true crime, som annars varit en favorit i många år…

Ser ändå fram emot träning, kalas hos JoA och Mello-fest hos Ah i helgen. Hoppas på lite energi, som gärna får hålla i sig över måndag åtminstone. Om någon sitter på en universallösning (givet hur många jag känner i liknande yrken kan jag ju inte gärna vara ensam i bekantskapskretsen) så får ni gärna hojta!

Skola, jobb och livet däremellan

Det är lite si och så här hemma just nu. Väntar och väntar och V Ä N T A R på besked i skolvalet. Det ska komma denna vecka eller nästa, men jag får inte ro i kroppen förrän jag har läst det. Således inte mycket fokus på nånting annat just nu, allra minst jobbet, som dessutom har varit extra tufft senaste två månaderna. Där har jag dock tackat ja till ytterligare förlängning av mitt vikariat, vilket i praktiken innebär att jag blir fast där (fast anställd alltså, inte fast för resten av livet. Eller vad vet jag...) från augusti. Så fort alla papper är skrivna måste jag kontakta min andra chef och säga upp mig. Det är med mycket kluvna känslor. Just nu känns det som att jag väljer det minst dåliga, men det finns mycket jag kommer sakna (inte arbetsbelastningen eller pendlingen dock). Och jag ser fortfarande den här tjänsten som en mellanlandning, i väntan på något annat. Kanske lite falskt att tacka ja till förlängning/fast tjänst då, men jag tröstar mig med att jag hela tiden varit öppen med detta till mina chefer och ingen kommer bli förvånad den dag jag byter. Jag ska bara hitta rätt först - och få den arbetsgivaren att förstå att den vill ha mig.

Kriminologikursen går inte heller något vidare just nu. Orkar knappt öppna böckerna och med tre veckor kvar till första tentan ökar inte direkt incitamenten. Tror jag har gjort hjälpligt ifrån mig på de inledande diskussionsforumen, men det kan lika gärna vara så att någon bedömer annorlunda. Men som Psykologen sa innan jag började: När man väl är inne på kursen finns det alltid omtentor och möjligheter att ta igen missade moment... Det har blivit lite av mitt mantra den här terminen, för jag kan verkligen inte uppbåda engagemang. I höst ska jag definitivt inte plugga på mer än 25 %, om alls!

Överansträngd handled senaste veckorna (för många frivändningar?), så ingen Bodypump. Har sprungit lite istället, men vad hände med vädret?! Nu känns handen bättre, tänkte vila den ett par dagar till och dra igång BP igen nästa vecka. Tills vidare får jag springa på, på bandet. Längtar till den riktiga våren, inte bara den meteorologiska! Har hittat ett träningsprogram som verkar lagom tufft utan att vara övermäktigt, inför halvmaran i höst. Det drar igång efter påsk, men det är verkligen baby steps dit! Tur jag har en dryg månad på mig, den kan göra underverk om den utnyttjas rätt. När nästa lön kommer ska jag unna mig de där fina skorna jag skrev om för nån månad sen också < 3

Nu sova.

Välkommen till verkligheten

Möjligen har veckan inte varit längre än andra veckor i egentlig mening, men det har onekligen känts så. Natten innan jag skulle börja jobba slutade med att alla fyra blev magsjuka... Utan att gå närmare in på det så är jag såhär i efterhand oerhört tacksam för och till vår "nya" granne (sen i somras), som är föräldraledig och var snäll nog att gå till affären åt oss. Själv tog jag mig knappt ur sängen och sov mer eller mindre 37 timmar i sträck. Således ytterligare tre dagar hemma, efter de första 17. Hann en dag på jobbet innan helgen och nu har snart halva januari gått innan året har startat på riktigt för mig. Och bortsett starten känner jag på mig att 2020 kan bli ett riktigt bra år!

Welcome to the 20's

Efter en intensiv höst såg jag fram emot att gå ner till 125% i vår. Det var innan jag blev antagen till en kurs på 50%, som går över hela terminen. Ska läsa andra delen av kriminologin nu, så jag åtminstone blir klar med båda delarna nån gång. Passar således på att maxa långledigheten, genom att göra så absolut lite som möjligt, innan ni inte kommer se röken av mig på ett halvår!

Älskar mellandagsvakuumet, men med det sagt så har jul & nyår varit trevliga tillställningar, med släkt och vänner, massor av mat, familjetid, filmer och välbehövlig vila. Idag hägrar traditionsenlig bio, om bara barnen behagar vakna nån gång... Klockan är elva o jag är ensam med min kaffekopp än så länge. Som barn var jag alltid ute o letade gamla fyrverkeripjäser den här dagen. Fortfarande oklart vad de skulle användas till efter insamlandet. 

Tror minsann jag hör ett barn. På återhörande!

Hösten 2019

Såvitt avser höstens kurs så anar jag ljuset vid horisonten. Sista hemtentan, i ämnet konflikthantering, skrivs i sängen. Den ska in denna vecka, sen blir det jullov ett par månader. Eller bara heltid åtminstone. Längtar verkligen till det riktiga jullovet, men klämdagar som ger mig nästan två veckor oavbruten ledighet utan att ta semester! Siktar på två semesterdagar, vilket i så fall ger 18 lediga dagar i följd. Nästan som en hel sommar.

Mallorca levererade i princip enligt förväntan. God mat, sol, bad, kultur och shopping. Allt man kan önska av en weekend. Lite svalt de första dagarna, men inte för kallt för att turista. Och de sista dagarna passade vi på att slappa på stranden. Jag hade glömt hur skönt det är att bada utan barn, att verkligen kunna slappna av och inte ha någon att hålla koll på så att de inte drunknar. Alldeles lycklig i själen blir jag av att få ligga i värmen och bara vara!

Ser som vanligt inte fram emot november, men den infinner sig ju vare sig jag vill eller inte. Jag kommer få anledning att återkomma till de här bilderna många gånger... Efter nästa vecka går jag nog ner till 80 % ett tag också. 

Den senaste tiden på jobbet har varit betydligt lugnare än våren och trots att vi i princip gått på max 75 % kapacitet i snart två månader (periodvis inte ens det) så kommer vi slå rekord i år, igen. Det är på gott och ont det där, att visa vad vi klarar av höjer ju också förväntningarna uppifrån. Men de politiska vindarna kanske vänder någon gång och så står vi där helt utan jobb (hah!)

Hemtentan skriver inte sig själv, så på återhörande!

Livet. Och tankar om döden.

De senaste typ fem åren har jag varje höst frågat mig om farmor kommer fira sin nästa födelsedag. I år känns frågan än mer relevant, när hon dagarna efter 92-årsdagen åkte in på sjukhus och senare fick lunginflammation konstaterat. Kanske inte den mest dödliga sjukdomen, men det är inte en bruten lårbenshals i sig heller, så frågan är snarare vilken reparationskraft som finns i en gammal kropp. Oron är påtaglig.

Som om inte det räcker så drygar jag ut jobbet med halvtidsplugg i höst. Tydligt ovis av tidigare erfarenheter, när jag gjorde samma misstag för två år sen... Oklart vad jag vill med livet just nu, men man kan ju aldrig lära sig för mycket tänker jag. Kursen är intressant, men för närvarande är horisonten svart, så i vilket sammanhang jag ska använda den vet jag inte än.

Längtar till Mallis, komma bort och få perspektiv på livet.

Egenvård

Veckan bjöd på skolstart och slitna troll. Ettan och femman, F E M M A N. Jag som tyckte de fyllde tre nyss. Fotbollen har också dragit igång, ju-jutsun ska vi tydligen inte fortsätta med. Den här terminen ska vi testa jazzdans istället. Sen börjar väl schackklubben och teatern snart också. Vi har det vi gör, alla dar i veckan och när jag ska hinna träna eller så själv vet jag inte alls. Köpte ett nytt träningskort ändå, kunde inte motstå dealen om halva priset på ett årskort på NW. Det var där jag hängde som mest för några år sen, innan jag bytte jobb och insåg att jag aldrig hann hem till några pass, så då sa jag upp kortet. Sen insåg jag att jag behövde komma igång med träningen igen, så då köpte jag kort på ett annat ställe. Sen insåg jag i somras att jag inte utnyttjade det, så då sa jag upp det igen. Och nu har jag tydligen köpt ett nytt ändå. En av anledningarna till att jag sa upp det senaste var att det inte fanns bastu på den närmaste anläggningen och att jag inte alltid orkade åka iväg för att träna, men nu har jag bastun på gång- eller cykelavstånd, så då kanske det kan bli nån ordning på det? (Som jag ju alltid inbillar mig att det ska bli).

Fyra veckors ledighet inte var tillräckligt för att hitta min energi och jag gör vad jag kan för att härda ut just nu. Inte mer än så.  Med ett vik som inte känns särskilt utvecklande tittar jag nu och då på nya tjänster. Sökte en spännande för några veckor sen, men rekryteringen avbröts och ska tydligen börja om nästa vecka, med "justerade kvalifikationer". Hoppas att de nya kraven fortfarande matchar min profil, att de inte helt plötsligt ska ha en civilingenjör eller nåt annat dumt. Det är svårt att hitta något som känns utmanande nog efter tolv år, om man nu inte vill byta spår helt och hållet. Det är ju ett alternativ, men roligare att hitta något där jag kan använda det jag kan och samtidigt utvecklas själv. Var på en intervju i somras, men tackade för mig redan samma kväll. Hoppet går upp och ner i takt med annonserna och det som sen följer.

När vardagen känns oinspirerande får man maxa helgerna istället. Den här bjöd på tjejmiddag och svampplockning, much needed kvalitetstid med bra människor och mig själv. Nästa helg har också potential att bli bra. Vi kör försenat sjuårskalas på fredag, hoppas på finväder så vi kan grilla hamburgare på gården. Sen åker jag o Ah på tjejhelg lördag-söndag. God mat, helkväll på stan och spa står på agendan. Förhoppningsvis lite shopping eller nåt annat skoj också, men framför allt mycket prat och mindre sömn.

Livstecken

Två veckor tillbaka på jobbet och huvudet är fullt av mos. Det är ju inte direkt så att jag lämnar innan semestern och kommer tillbaka till samma sak. Det jag lämnade avslutade närmaste kollegan och det jag kom tillbaka till är det hon lämnade och en del helt nytt. Det gäller att vara flexibel!

Desto lugnare helg, då trollen är borta i tur och ordning hos kompisar. Borta en i taget under ett dygns tid, jag och A hann till och med äta middag en halvtimme helt ensamma idag, mellan lämning och hämtning. Jag tror vi kan kalla det vardagslyx, även på helgen.

Älskar att Mindhunter är tillbaka med en ny säsong! A jobbar i helgen, så jag hinner svälja ganska många avsnitt per kväll... Det är mycket fokus på Charles Manson lite överallt i år, så även här. Man skulle ju för övrigt kunna tro att jag får nog av att mata mig med destruktiva livsöden på jobbet, men tydligen inte. Om man gillar kriminal-psykologi så rekommenderar jag serien, finns på Netflix :)

Planerar just nu barnkalas, semesterresa och nyårsafton, i tur och ordning. Har inte haft sjuårskalas än, så det blir om ett par veckor. Och med "bara" fyra veckors ledighet i sommar så bokade jag en resa till Mallis med mamma. Yay! Fem dagar i Palma i oktober. Nyår kan ju kännas lite overkill att fundera på i augusti, men we're hosting och en meny kan ju inte skada att fundera över...

Nu ska jag kolla ett avsnitt till innan jag går o lägger mig.

Livet

Den här tiden på året är ju som bekant alltid lika fullproppad av festligheter i kalendern och jag frågar mig försiktigt när det är tänkt att man ska hinna jobba. Skolavslutning med barnen och friluftsdag på jobbet idag, inte en bokstav skriven i någon av de aktuella utredningarna. På fredag ska det firas student på annan ort, så då blir det inte heller något jobbat. Förutom de senaste två fyradagarshelgerna alltså. Det blir mycket plus på flexkontot just nu!

I övrigt är det ju det här med livet. Framtiden. Drömmar. Mål. Utmaningar. Ovisshet. Ibland vore det skönt att bara kunna känna sig nöjd med de omständigheter man har. Ser fram emot semestern. Inga planer än, på gott och ont. E vill äta råbiff (och åka till Grekland, men råbiffen är lättare att lova). Skönt med småtroll som vågar testa nytt! Förra veckan var det blodpudding - vilket jag ju aldrig skulle komma på att köpa annars - så det är både högt och lågt på testnivån. Jag är helt ointresserad av råbiff, så jag fortsätter drömma om resor istället...

Slickar mina sår

Fick nys om ett spännande jobb innan jul, en chefstjänst som jag sökte när annonsen kom i februari. Jag kom långt i rekryteringen, men snubblade på målsnöret, där det till slut stod mellan mig och en person med 20 års chefserfarenhet. Svårslaget. Hela processen har tagit väldigt mycket av min energi de senaste nästan tre månaderna och efter att ha fått veta i onsdags att jag inte fick tjänsten så har luften gått lite ur mig. Känner att mitt senaste jobbyte inte riktigt blev vad jag hade tänkt, i form av personlig utveckling och så. Nu ägnar jag några dagar åt att slicka mina sår, sen ska jag fundera på hur jag går vidare med livet och hittar nya utmaningar utan att tulla på vissa grundkrav jag har.

Det finns andra delar som också tar energi, men de är för personliga för att dela här. Med det sagt så ville jag bara hälsa att jag lever även om jag inte hörs av så mycket.

Sportlov m.m.

Jaha, så gick det drygt två veckor till av livet innan jag fick tummen ur att höra av mig.

Ägnade sportlovet åt att kulturförkovra mig och dottern. En resa via mamma o pappa, till Göteborg med massa kul på agendan och sen tillbaka till mamma o pappa ett par dagar till. I Götet hann vi med både Universeum, en kväll på Operan (Ringaren i Notre Dame, jag blev sugen på Paris igen) och utställningen om Titanic (som för övrigt kommer till min egen breddgrad i sommar, ifall någon är intresserad). Fyra dagars välbehövlig semester, men tid som behöver jobbas ikapp nu. Flexlistan går plus, men jag känner mig för tillfället pigg och full av energi, tack vare solen som har skinit de senaste dagarna. Overkligt hur känslig man (= jag) kan vara för sånt där.

I övrigt har de senaste veckorna varit en känslomässig berg- och dalbana, som kanske landar snart? Osäkerheten består fortfarande, men just idag finns det väldigt mycket tacksamhet till en särskild vän (du vet vem du är! < 3) Saker och ting rör ju på sig hela tiden i livet, ibland mer än annars. Just idag kanske det saktade ner något. På fredag kanske ännu lite mer, för den här gången. Jag hoppas för all del att det aldrig stannar helt! Men den senaste tiden har varit lite för orolig, med sömnlösa nätter och stress av olika slag. Vore skönt med lite mer lugn och ro en period.

Min närmaste kollega när jag började på min nuvarande tjänst förra året, hon som jag jobbat med till o från sen 2007 och som försvann vidare tre månader efter att jag kom tillbaka, hon har bestämt sig för att komma tillbaka igen. Hon bytte gick också till Frivården, men längtade också "hem"... En klient frågade mig en gång, precis i början av min frivårds-karriär, "Varför bytte du från SiS? Det är ju där du kan göra skillnad!" Det tog jag med mig i ett och ett halvt år, tills jag bytte tillbaka. Jag bär hans ord fortfarande med ömhet.

En resa har jag bokat också, med mammorna. Vi åker tydligen till Kiev i maj! Vad gör man i Ukraina? En dagsutflykt till Tjernobyl!? Gå på spa tänkte vi iaf. Och bara njuta. Om någon har varit där så får ni gärna tipsa om upplevelser man inte får missa :)

Vilken vecka

Ingen ordning på den här veckan. Onsdagens standardlunch med kollegorna blev inte av och natten till torsdag var jag vaken och funderade på livet mellan 01.15 och 03.30. Gick upp o drack vatten efter att ha snurrat runt i sängen i drygt en och en halv timme, sen somnade jag om, på soffan, med Starscream som sällskap. Ingen ordning på nånting. Glad och pigg som en livs levande zombie på torsdagen. Tur då att Psykologen behövde en frivillig att öva på :) Det är en win-win, fyra träffar med fokus på MIG, fast lika mycket för hennes och hennes utbildnings skull.

Upp och ner-veckan ledde till noll fredagsfeeling idag, inte förrän jag gjorde tacos med barnen och sen såg På spåret med dem. A jobbar helgen och jag laddar för alltifrån kalas till studsmattepark till Mello till fotbollsträning (klockan 8 på söndag morgon, vem bestämde det!?). Tänkte värma upp med Återstoden av dagen, men insåg en timme in i filmen att det egentligen var Höstlegender jag kollade på. Nåja, den har jag ju inte sett innan och Anthony Hopkins som Anthony Hopkins. Fixat och donat med lite andra små projekt ikväll också, men nu ska jag sova en skvätt.

Fantastic four

God fortsättning, alla glada! Här kommer en liten nyårshälsning från oss fyra.

Som ni ser var nyårsafton en lyckad tillställning :) Vi hade mysigt med JoA och hennes familj för tredje året i rad, det verkar ha blivit en liten tradition. God mat, spel, mestadels snälla (men högljudda) barn, fyra stycken tillsammans hörs... Klassiska nyårs-Mr. Bean lever vidare också, tack vare ToA och internet :)

Sammanfattningsvis var 2018 ett intensivt år, där saker och ting snurrade fort, först i arbetsbelastning och alldeles för nära väggen, sen i ändrade planer. Från att först ha varit på samma arbetsplats sen 2007 har jag nu bytt jobb två gånger på två år. I maj förra året hade jag en tioårsplan för mitt liv, tre veckor senare tackade jag ja till ett nytt jobb och nu sitter jag här utan plan igen. Vrider och vänder på saker och ting, väger för och emot och kommer inte fram till nånting vettigt. Har två arbetsplatser jag trivs på och samtidigt ingen som utvecklar mig just nu. Men is i magen, jag blir kvar där jag är året ut och sen tar vi nya tag. Min förra chef väckte också lite intressanta tankar i våras, som jag kanske tar tag i när tillfälle ges.

Som större delen av Sveriges befolkning tänker jag så här års att jag ska ta tag i träningen och maten igen. Var ute och "sprang" (lunkade) igår. Isgata bitvis, barmark dessemellan. Fantastisk temperatur och solsken. Mycket trevlig start på året. Idag hade jag tänkt köra pump, men fick ställa in p.g.a. skadad axel. Knaprar Ipren och hoppas på bättring över helgen. Har en tydlig plan för hur jag ska komma i form och om allt klaffar (d.v.s. om A kan tänka sig att ta semester för att vara hemma med barnen) så är jag sugen på en halvmara i Budapest i september. Det är det jag tänker träna för i vår iaf, sen får vi se om det blir av eller inte. 

Jobbet drog igång idag igen, dygnsrytmen är inte riktigt i fas efter 11 lediga dagar, så nu är jag trött. På återhörande!