Långpass light

Ligger på golvet och foam rollar benet samtidigt som jag skriver det här. Känns fullt normalt och det är inte alls svårt att stava...

Hade 11.5 km på agendan idag och inte ett enda helt milpass i benen sedan början av november  - snart 7 månader. Bestämde mig för två saker: 

1) det fick gå exakt hur långsamt som helst och 2) jag satsade på att springa så långt jag orkade men med all rätt att bryta om det blev för jobbigt. 

Resultatet? 

Det gick verkligen exakt hur långsamt som helst. Dels för att jag sprang med vagnen, mest för att jag är otränad och lite för att det var några jobbiga backar. 

Jag ska (mot-)villigt erkänna att jag gick nån minut här och var. Mellan 9e-10e gick jag dessutom en ganska lång bit när jag stötte på en upptrampad kostig där det inte gick att springa med vagnen.
Jag brukar springa där i vanliga fall, men underlaget var alldeles för ojämnt för vagnen. 

Summa summarum av kardemumman så slutade jag på 11.1 km, för då autosparade klockan och stängde av sig (missade att ladda batteriet innan). Hade inte det hänt så hade jag sprungit klart mina 11.5, men nu gav jag upp när klockan gav upp. 

Jag har knäckt milen igen, på en tid jag är långt ifrån nöjd med. 

För nåt år sen sprang jag åtminstone 20-30 sekunder snabbare per kilometer med vagnen på samma distans. Utan vagnen sprang jag nån kilometer till men ändå flera minuter snabbare än idag. 

Jag känner mig inte redo för ett 13- och ett 15-kilometerspass nästa vecka.
Men nu tänker jag fokusera på det positiva i det här: 

Milen är min igen.

Vi gillar olika - så länge det är på våra villkor

Utan att ha sett kvällens Uppdrag Granskning så är jag kritisk till programmet, som den här veckan behandlar kyrkan och homosexualitet. En journalist utger sig för att vara homosexuell och söker hjälp i kyrkan, då han inte får ihop detta med sin kristna tro. Detta är problematiskt på många sätt. Media belyser självklart det faktum att prästerna erbjuder förbön för att bota som det stora problemet. Själv ser jag det som ett problem att "Kalle Larsson" utger sig för att söka just denna hjälp - för att sedan problematisera kring den i UG. Det är ett fult spel och jag tänker faktiskt drista mig till att jämföra det med att gå till AA och säga att man vill ha hjälp för sin alkoholism och sedan göra narr av det i tv. Liknelsen haltar, därför att alkoholism påverkar negativt på ett annat sätt och faktiskt utgör ett större problem än homosexualitet. Men när man själv upplever något som ett problem och söker hjälp för det så är det inte okej att sedan hänga ut dem som erbjuder den hjälp man söker för att de gör det på "fel sätt".
Det jag försöker få fram är två saker:
1 - om någon söker hjälp i kyrkan för att man upplever ett problem så kan man kanske anta att personen i fråga har en tro och utifrån detta tror på den hjälp som erbjuds. Det är varken olagligt eller farligt att erbjuda förbön och framförallt inte till någon som frågar efter det.
2 - Människor måste kunna få tro olika. UG äger inte den enda sanningen. Så länge ingen blir skadad så tycker jag det är löjligt att göra ett sådant program. Lyft fram sånt inom kyrkan som är verkliga problem istället, t.ex. de sexuella övergreppen inom katolska kyrkan. Det här blir bara en hånfull häxjakt. So what om det inte är helt PK att erbjuda förbön för homosexualitet - måste allt och alla vara så himla pretto hela tiden? Reportern bad om det, suck it up! Fråga inte om du inte vill ha svaret. Det här med "Vi gillar olika" verkar bara fungera åt ett håll.

Efter en emotionellt intensiv start på veckan och en lång vaken stund natten till idag, så är jag mer än redo för helg! Tur den kom tidigt den här veckan. Eftersom jag är i fas på jobbet så ska jag även passa på att njuta av de extra dagarna. Har haft en mysig kväll med barnen, medan A jobbat 9-22.30 idag. Jag är inte så avundsjuk på den arbetstiden, även om jag kan vara lite avundsjuk på all ledig tid han har mellan sina mastodontpass.

Sängen ropar på mig (eller är det mina inre röster?) Gonatt!

Kroppen och jag

Min kropp samarbetar inte. Det är som att varje gång jag bestämmer mig för ett morgonpass så kontrar den med att vara vaken 1-2 timmar mitt i natten. Why!? Vaknade 1.29 i natt, tittade på klockan och tänkte att det var fyra timmar kvar till dags att gå upp. 3.03 tittade jag på klockan sista gången innan jag somnade om... Behöver jag säga att jag inte orkade gå upp 5.30 för att springa? Jag fattar inte riktigt grejen, är de nån sorts stress eller nervositet som ligger latent och stör? Nu ser jag iaf fram emot långhelg. A och E åker till Linköping, kvar blir jag, S och joggingvagnen. Perfekt! Synd att det ska regna hela helgen, men tur att jag har regnskydd till vagnen och gore tex i skorna.  Utifrån min givna form så känns det aktuella halvmaraschemat inte riktigt reellt, men jag tar det för vad det är. Jag tänker inte ha dåligt samvete om jag utesluter nåt pass här och var och jag tänker inte bli ledsen om jag springer på över 2 timmar i höst. Jag ser schemat mer som en grund att stå på, för att hitta den rätta variationen mellan passen. Men att gå från 2-3 korta pass i veckan till 5 rätt långa känns varken sunt eller som något jag egentligen har tid med. Jag borde ha förberett mig bättre, men det gjorde jag inte. Nu gör jag mitt bästa härifrån.

Högt och lågt

Två stora teman på Facebook idag: Mors dag och EU-valet. Jag spyr lite på båda faktiskt. Jag har väldigt svårt för PDA (Public Display of Affection) på Fejjan och jag har väldigt svårt för Mors dag, Fars dag och Alla hjärtans dag. Kan vi inte bara uppskatta varandra lite extra varje dag?!

Det andra temat, EU-valet, är jag inte riktigt lika anti till. Jag tycker det är jättebra att folk går och röstar, för det är alltid viktigt, både till EU och riksdagen. Men måste alla tala om att de har gjort det? (Fast folk lessnar säkert på mina statusar om triviala vardagssaker också). Jag diskuterar sällan politik, av olika orsaker. Dels för att jag är en dålig debattör, dels för att jag är ganska oinsatt i politik. Självklart har alla rätt till sin egen åsikt även om jag inte håller med. Jag utgår ifrån att var och en röstar utifrån hur man tror man skapar det bästa resultatet för sig själv. Och inget av blocken lyckas uppnå någon vidare utopi, hur mycket de än lovar inför valen. För stora skolklasser och för långa vårdköer finns oavsett vem som bestämmer. Men nu vill jag i alla fall säga att de högervindar som blåser i Europa skrämmer mig. Har Europa redan glömt sin egen historia? EU, som skapades för att länder skulle ha lättare att hålla sams, blir ett vattenhål för politiker som ogillar folk från andra länder. Hur ska de komma överens? Ja, invandrare begår brott. Det gör svenskar också. Ja, jag tror också att de allra flesta skulle bli hjälpta på hemmaplan, ingen vill väl fly sitt hemland. Men när det redan är för sent så är det banne mig en mänsklig rättighet att få komma till ett annat land där man kan vara trygg. Sluta tjata om att vi tar emot för många invandrare och försök ta någon annans perspektiv ett tag. (Eller flytta själv till Syrien om ni tror det är så himla enkelt att bo kvar där). Att de högerextrema går framåt med såna stormsteg i så gott som alla länder i dagens val känns skit, helt ärligt.

Rätt skit kändes det även när jag kom ut ur duschen igår kväll/natt och nästan hela badrumsgolvet stod under vatten, totalstopp i brunnen under badkaret. Hade tänkt gå o lägga mig, men det blev till att ringa fastighetsjouren istället, för problemet satt djupare i rören än vad som gick att komma åt. Hade lite dåligt samvete över ett behöva väcka någon så dags, men bestämde mig för att det heter fastighetsjour av en anledning. Rörmokaren kom ca 1.20, inte direkt vad jag hade tänkt mig syssla med en lördagnatt. Men just då kändes det väldigt skönt att bo i hyresrätt och slippa stå för räkningen själv! 1.35 åkte han igen och jag fick äntligen gå o sova, ända till 8.20 imorse. Skönt att ingen ville gå upp tidigare än så iaf.

Tillbringat stor del av dagen på gården med gofisarna och insåg redan där och då (i solen) att kvällens träning skulle gå dåligt. Det gör den alltid när jag varit för länge i solen, men jag vägrar sitta inne en hel dag för att optimera ett träningspass när jag ändå inte är i särskilt bra form. Om det bara var en valk på magen så skulle jag kanske inte heller stå i vassen, men nu är det BARA valkar, som en logisk följd av bristande disciplin gällande både träning och mat, under alltför lång tid. Nåväl, jag fick ihop ett litet pass ikväll iaf, även om jag fick halvera den planerade 8an pga värmen (och lite pga kramp i benet redan efter 300 meter). Kompenserade det med 5x(200+200)-intervaller (springa/gå) så totalt landade jag på 6 km, men med en usel snitttid. De tvåhundringar jag sprang var jag ändå nöjd med att göra det på runt 45-55 sekunder.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om den senaste skjutmassakern i USA och mäns syn på kvinnor(s kroppar) som en rättmätig tillgång utan egen vilja också, men jag orkar inte ikväll. Kan vi inte bara komma överens om att andra människor aldrig är en ägodel, eller en rättighet? Att alla har rätt att göra sina egna val och att det inte per automatik innebär en personlig kränkning?

Jaha, hade tänkt veckohandla ikväll också, men nu är klockan för mycket för att hinna få leveransen till imorgon, så då kan jag lika gärna gå o sova istället. Upp o väcka tuppen imorgon, för att hinna lämna barnen innan jobbet.

Beach 2017

Det här blir mitt mantra för resten av våren:

A moment on your lips, a lifetime on your hips är ju en annan variant av det hela. Nu satsar jag mot att slippa stå i vassen i sommar och tar således sommarlov från godis, kakor och annat skoj. På återseende? Antagligen.

fredag, solsken och nybäddat

Det bästa med mitt jobb är att när jag har hunnit jobba undan allt jag legat efter under våren så finns det tid att hänga ute i solen med grabbarna istället. Vilket ju iofs kan vara på gott och ont...

Man kan inte tro att jag hade solkräm, men det beror på att jag råkade stoppa ner fel flaska i väskan och hade lägre faktor än jag trodde. (Det är värre än vad som syns på bilderna).

Den andra bästa saken med mitt jobb är att när det blir för svettigt i solen kan man lämna över killarna till någon annan en stund och gå in o baka kladdkaka istället. Med risk för att låta självgod så blev det en av de godare kladdkakorna jag ätit (och då bestod huvuddelen av mitt kostintag av kladdkaka och makaroner för si så där 12 år sen. Dock inte tillsammans). Precis så där lagom genomkladdig utan att vara rinnig, och lite extra seg i kanten men inte hård någonstans. Mm-mm-mm! tillsammans med lite frysta (tinade) hallon så blev det exakt hur bra som helst!

Sen gjorde jag helg. Hämtade ungarna och åkte iväg o köpte lite nya sommarskor, så de slipper flyta bort i gympaskorna. Köpte glass också. S brukar inte äta glass, men idag slank den ner fortare än kvickt. Lite typiskt kan tyckas, eftersom jag hade en wishful tanke om att jag skulle behöva äta upp hans glass och därför inte köpte någon egen, men det blev inte riktigt så den här gången.

Sen var min plan att springa en liten femma eller så, men A hade migrän och behövde vila inför jobbet, så det blidde till att laga mat istället. Pasta med zucchiniröra och citron- & persiljedressing. Sen stoppade jag den yngre generationen i duschen och S lärde sig ett nytt ord; "dortgis" (alltså lortgris, om det var otydligt). Gråare ungar har sällan skådats! Men det är bra, för det betyder att de har varit ute o ute är bra :)

Nu ska jag hänga årets första tvätt på balkongen (det är alltså balkongen som är premiär, inte tvätten) och stoppa ner mig själv mellan rena lakan. Lövely!

Åldersgränsen på körkort kanske borde finnas uppåt också...

Fem minuter kvar av lunchrasten, så jag hinner berätta för er hur morgonen startade; S vaknade 6.12, men låg kvar i sängen till 7. ”Mamma, pottan!” och jag skulle ändå gå upp. Gick igenom morgonrutinerna och satte mig i bilen 7.35. Styrde kosan mot jobbet och det flöt lite trögare än vanligt, men inte så att jag blev sen. Kom ut på sista raksträckan innan man svänger vänster in på vägen som går till mitt jobb. På rakan är det 80 och fartkamera, så jag hade full koll på hastighetsmätaren (det har jag ju naturligtvis alltid, även när det inte är kamera…) men även trafiken runtomkring. Precis efter kameran så kommer en väg från höger, där stod en röd stadsjeep, typ Rav4 eller liknande, och jag hade god koll på att han stod där och väjningspliktsväntade (alltså inte högerregel här) på att det skulle bli fritt att svänga vänster. Tyvärr hade han inte koll åt mitt håll, utan bara från andra så när det var tomt där började han köra. WHAT’S WITH PEOPLE?! Jag fick tvärnita och svänga för att inte köra in i fronten på hans bil. Handväskan med innehåll flög omkring och allt hamnade på golvet. Hängde mig ilsket på tutan, blängde argt genom rutan när jag fortsatte förbi honom – och fick en blick som såg ut att fundera på vad JAG höll på med tillbaka. Vadå jag, det var ju HAN som var på väg att köra rakt ut där jag redan var! Mycket obehaglig situation. Bilarna bakom mig hann också stanna som tur var, så slutet gott och jag var definitivt vaken när jag kom fram till jobbet. Arg som ett bi också. Sluta köpa corn flakes om ni inte kan hantera leksakerna i paketet!

Ingenting är heligt

Det sprider sig som en löpeld och jag får frågor från både höger och vänster - vem är det som skriver på Facebook och vad betyder det? Eftersom saker sprids till alla man känner så fort man kommenterar nåt så kan jag väl skriva en förklaring för den nyfikne här också: Min morbror blev sur över att han missat inbjudan till kusinträffen som var i helgen. Därav hans status, som jag kommenterade på och som alla mina vänner verkar ha sett (åtminstone fyra som påpekat det). Personligen tycker jag det är lite för mycket fjortisvarning för någon som har fyllt både 50 och mer, att i en Facebook-status be släkten dra rätt långt bort. Men det får stå för honom. Han får väl tjura bäst han vill, det är ingenting man kan göra åt saken i efterhand. Ett alternativ hade ju varit att ringa något av syskonen och höra varför man inte fått inbjudan. Då hade man kanske fått veta att den skickats.

Nu vet ni som undrar. Det finns tydligen fler delar av släkten som verkar komma från en annan planet ibland.

Satt i bilen i fredags, hade nyss passerat Södertälje och ville veta hur långt det var kvar till nästa McD, eftersom E önskat middag där. Skrev in på GPS:en i telefonen och hoppades på att den automatiskt skulle hitta närmaste. Av de förslag jag fick upp så var nog Kungsportsavenyn i Göteborg det närmaste. Resten låg i Luxemburg, Paris, Texas m.m... Dit hade jag ingen större lust att åka för middag just i fredags kväll, så vi fick helt enkelt fortsätta utan nån tid att förhålla oss till.

Hann med ungefär hälften av det jag hade planerat idag. Hann ringa tandläkaren och hann till terapin, men sen jobbade jag bara 6.5 av de där 8 timmarna och nån träning blev det inte i regnet. Insåg att jag kan hinna det imorgon och att prognosen säger bättre väder då, så jag kurerar huvudvärk istället. Och lagar Garmin, så jag kan ha honom med mig imorgon. Som jag har saknat min vän!

Home sweet sweet sweet home

Nog är dottern min alltid, storstadsgenen sitter djupt rotad. Det är inga höga tankar hon har om moster i Skogen. Moster hade dock både dörr, dusch och golv och vi har haft en intensiv men trevlig helg. Mellanlandade i Brahehus på vägen ner, släppte ut kalven på grönbete och höll på att aldrig få henne med mig vidare. "Neeej, det är så vaaackert här!" Sen for hon runt som en tätting och skulle kolla källargluggar och fängelsehålor i ruinen. Allt som allt, inkl köerna förbi Sthlm (vad förväntar jag mig när jag åker 15.30 från Uppsala?!), middag i Nyköping och så en stund i Brahehus så tog resan ner ca 7 timmar. Fick jaga tandborste på två mackar  mellan Jönköping och Värnamo också (eftersom det var först då jag kom på att jag glömt), men ingen av dem hade. Tur syster hade en extra. Är det något man kan räkna med när jag ska åka nånstans så är det att tandborsten ligger kvar hemma. Av den enkla anledningen har jag en extra hos mamma o pappa, men det hjälper ju inte när jag åker till Småland eller Amsterdam. Nåväl, fram kom vi och trötta var vi så i säng vid midnatt och sovmorgon till 10. Sen gjorde vi stan. Det går ganska snabbt i Värnamo... E var helt lycklig i lekparken i Apladalen, tittade på djur och klättrade och åkte rutschkana och gungade och gick barfota! Det var nog hennes största lycka den dagen. Min var solen. För hur underbart är det inte när sommaren kommer på riktigt? På em gick vi hem till en gammal kompis till mig som nu bor en gata bort från syster. Hennes son blir snart 5, så han o E lekte ihop och hade så roligt att vi åkte förbi en sväng idag också innan vi åkte hem. Igår kväll passade jag på att träffa två av mammas tre nu levande syskon, jag tror inte jag har sett någon av dem på typ 100 år. Eller åtminstone 15+. Inte jättenära relation med släkten som ni hör. Men god paj och trevligt var det.

Resan hem idag gick lika bra som resan ner. Vi stannade i Gränna och tittade på när de gjorde polkagrisar. Vi köpte inte alls godis för 200 där... På vägen ut tog jag sikte på den svarta Volvon - som inte alls var vår, vilket E gjorde mig uppmärksam på när hon drog mig åt andra hållet. "Vart ska du mamma?" Eh, till bilen... Middag i Nyköping igen och vägen därifrån är som en dimma i minnet, men hem kom vi utan blessyrer. E har svårt att sova nu, fast klockan är 22.30 och jag sitter i soffan och smider semesterplaner. Smått slut i huvudet och resten av kroppen, sitta 100 mil i bil på ett par dagar borde kanske vara avkopplande, men det är det inte. Allra minst för hjärnan när man kör hela vägen själv.

När vi kom hem ikväll hade hela Uppsala slagit ut i ännu mer grönska än vad jag lämnade i fredags. Underbart! Imorgon ska jag hinna med mycket, terapi o avboka en tandläkartid åt E (eftersom den krockar med lilla blodomloppet) och springa en sväng själv (eftersom jag inte har gjort det sen i tisdags och eftersom jag inte ska springa blodomloppet på tisdag). Och så helst 8 timmar jobb. Tillbaka till verkligheten utan att passera gå! Ska nog inleda med att gå o lägga mig en sväng.

Finn fem fel. Eller fler.

Stylisten för fotograferingen av det här huset vet åtminstone hur man skapar PR - gör något oväntat och helt knäppt, så sprider sig annonsen inte bara på Hemnet, utan även på Facebook (och säkert någons blogg också...) Ja, hade jag 6.4 miljoner skulle ett paprika-hus kanske vara något. Men jag hade nog hellre köpt ett hus här i Uppsala, med eller utan paprika. Lägenheten vi kollade på i helgen landade ca 100 000 över vad vi tyckte den var värd (utifrån vad andra i samma område gått för) men pratade med mäklaren idag och hon har eventuellt en lägenhet till på gång i slutet av sommaren, så vi väntar vidare.

"Ja kycka om Tetti" sa S igår. Idag förkortade han det helt enkelt till "Ja om Titti" (hon får byta namn lite nu o då). Jag blir helt lycklig i hjärtat. Nu är jag dock mest bara trött, efter en tröttsam nattning av gnälliga barn som väckt varandra (mest den ena som väckt den andre om sanningen ska fram), så det blir sängen. På fredag bär det av hem till rötterna, när jag o E åker på kvalitetstidshelg till syster i Värnamo. Ser fram emot en fredagkväll och en halv söndag i bilen, kan nog hinna avverka både ett och två samtalsämnen om det vill sig väl. Eller så somnar hon, vi får se.

Ett tränat öga

Ett tränat öga ser skillnad. Om det är iitala eller IKEA, om det är Louis Vuitton eller Thailandssemester, om det är solbränna eller brun utan sol. Jag gillar BUS och sticker inte under stol med det, genomskinlig som jag blir, men jag förstår inte varför folk smörjer in sig och sen på en direkt fråga ändå hävdar att det är egen bränna. "Nä, jag har bra pigment" - Ja, och ränder som talar sitt eget tydliga språk... Ät tabletter i så fall, då slipper man ränderna! (Learning by doing).

Nåväl, det var inte BUS jag skulle skriva om idag. Tänkte egentligen inte skriva om träningen heller, men när jag ändå skriver om saker jag inte tänkte skriva om så kan jag ju nämna den; det gick sådär, snittade precis över 6 min/km (6.03) första femman. Har överlag känt mig stel i benen på sistone, kanske dags för en massage? Hur som, efter 5.2 körde jag en 400-metersspurt, det finns en sån bra, platt raksträcka inte alltför långt härifrån som är ganska exakt 400 meter (typ 399-401 beroende på om man måste väja för någon). Jag trodde bokstavligt talat att hjärtat skulle explodera, men jag lyckades sänka totaltsnittet med 11 sekunder per km jämfört med hur det såg ut vid halvmilsmarkeringen. I motvind. Belönade mig med både ansiktsmask och hårinpackning i duschen efteråt. Eller -förpackning, som en arbetskamrat sa häromdagen. "Jag behöver göra en hårförpackning". Ja gör det du.

Förutom det har vi förlorat ytterligare en budgivning idag, lägenheten drog iväg en bra bit över vårt tak (vilket ju känns bättre än när sista motbudet landar 10 000 över vad vi vill lägga). Jag antar att livet är så och att uteplatsen lockade folk att betala mer än för en lägenhet med balkong. Vår tid kommer väl vad det lider. Tills dess bor vi kvar här i kaoset.

Ja det var ju tur att jag skrev lite om BUS och träning, för de där små raderna om en förlorad budgivning hade ju inte blivit mycket till inlägg... Nu hoppas jag att ett förvånansvärt starkt Norge inte gör ett till mål innan slutklockan ringer.

Fredag

Jag hatar att frysa. Alltså verkligen hatar, så till den milda grad att jag inte hittar ord för det. Det skulle vara ett väldig effektivt sätt att terrorisera fram uppgifter ur mig, sanna eller inte. "Ge oss det vi vill ha så höjer vi värmen, annars sänker vi en grad till" - "Jajaja, det VAR jag som sålde de superhemliga försvarsuppgifterna till utlandet!" Om det sen var det eller inte spelar mindre roll i det sammanhanget. Det enda som skulle kunna få mig att frysa frivilligt är om jag var helt säker på att det skulle få krig, svält och annat elände att upphöra en gång för alla. Då skulle jag nog kunna frysa resten av livet. Kanske. Svårt det där, när man inte är direkt påverkad av det som ska upphöra. För JAG får det ju klart sämre om jag ska gå omkring o frysa för att andra inte ska svälta eller dö. Men jag hoppas det skulle vara värt det ändå. Nåväl, med den inställningen till kyla är det svårt att motivera ut sig själv i regnet. Särskilt 05.35. Så det gjorde jag inte, avvaktade till efter barnen hade lagt sig istället. Ser framför mig hur morgonpassen inte kommer vara möjliga att genomföra alls framöver, i takt med att distanserna blir längre. Det är ett späckat schema inför halvmaran, inte många pass under 8-10 km alls och definitivt inte efter midsommar. Hur som helst så vore det ju bortkastat att lägga de där extra kronorna på Gore tex i skorna om jag ändå inte springer i regnet, så nu blev det en halvmil ändå ikväll. Inget supertempo, men med tanke på backarna (många och åtminstone en på 800 m) så tycker jag snittet låg rätt okej ändå. Familjen hade sin vana trogen somnat innan jag kom hem igen, så nu får det väl bli Homeland en gång till. Så mycket för den date-kvällen. Tur barnen åker till mojje o morfar imorrn, så jag hinner träffa den där A nån gång. Middag på O'learys och en hel natts sömn väntar.

Remisskonferens

Med brylcrèmen utbytt mot saltvattensdito gled jag in på Nalen i morse (förmiddags kanske är mer rättvisande strax före 10). Dagens konferens blev roligare att ta sig igenom under föreställningen att vara där en lördagkväll på 50-talet isället för en regnig onsdag 2014. Lokalerna andas fortfarande kulturella glansdagar snarare än missbruksvård (LP) eller för den delen statliga ungdomsvårdsremisskonferenser. Det spolrullade håret och utställda kjolar, brylcrème och rockabilly. Förutom det så var konferensen rätt tråkig...

Hann smita in på NK en sväng på vägen hem. Både Karen och Filippa erbjöd drömklänningar som passade fantasin bättre än plånboken. Jag tänker att om jag någon gång ska köpa något riktigt dyrt åt mig själv så ska det bli en fin klänning. Kanske inte det mest lönsamma plagget att lägga mycket pengar på, eftersom man inte använder den lika ofta som ett par jeans eller en enklare tröja (särskilt i mitt fall, där dresscoden på jobbet utesluter kjol/klänning) men å andra sidan ett plagg man använder mer i sammanhang där man vill vara riktigt fin, typ bröllop och andra festligheter. Och det är ändå skillnad på kvalitet och kvalitet. Hur som helst, ingen klänning idag. Hittade ett och annat på Zara också, men skyndade mig till ett tidigare tåg istället för provhytter och kassakö. Stressshopping blir sällan bra ändå. I Kristi Him-helgen ska jag nog ta barnvagnen (och barnet) och åka till Sthlm för lite ordentlig shopping, medan resten av familjen åker på pappa-dotter-helg till kusinerna.

Sprang förbi ett gäng Situation Stockholm-försäljare idag, tror jag räknade till fyra totalt. Kände mig så fullständigt ignorant när jag bara hastade förbi, undvek ögonkontakt för att slippa säga nej till att köpa. Jag gillade inte känslan, men jag har ju redan senaste numret. Ska jag springa fram o förklara det för alla som vill sälja sina ex? Det går ju inte. Samtidigt känns det så omänskligt att inte ens hinna se dem.

Trött som ett litet as efter en dålig natts sömn, går o lägger mig istället.

Norrbaggar

Tycker den där Northug får lite väl mycket utrymme i kvällspressen att förklara varför han flydde från sin kraschade bil. Personligen skulle jag hellre höra varför han ens satte sig bakom ratten. "Taxin kom inte" doesn't quite cover it. Tycker inte det minsta synd om människan.

Sprungit en sväng i mina nya skor - så mycket skönare än de gamla! Inte nöjd med tiden, men sprang längre än jag gjort senaste halvåret så det var ju positivt iaf. Snart är milen min igen.

Imorgon hägrar remisskonferens i Stockholm. Visst låter det fancy - remisskonferens... Har ingen aning om vad jag förväntas göra, har knappt hunnit sätta mig in i vad det är för remiss som ska behandlas. Men jag har ju 38 minuter tågresa på mig att läsa igenom utkastet! Och om inte annat så brukar det vara god lunch på såna där tillställningar.

Förväntas sitta på bussen om knappt 8 timmar, dags att ringa John Blund.

Maj blev något skönare

Är det nåt jag är bra på så är det att hitta ursäkter för att slippa träna. Snön o kylan imorse gjorde mig alldeles less redan från början och ju längre dagen gick, desto mer ont hade jag nog i benhinnorna eftersom skorna börjar bli gamla o slitna. Kanske druckit för lite vatten under dagen. Och skavde det inte lite bakom örat också? Då kan man ju inte ha några solglasögon på sig. Sen blev ju klockan rätt mycket, så energin från lunchen hann gå ur kroppen och springa direkt efter middagen går ju inte, det vet ju vem som helst och sen helt plötsligt så var det nog dags att natta barnen och A skulle iväg till jobbet... Jaha, ingen träning idag heller då. Så kan det gå! Jag ser fram emot lördag istället och tänker att jag iaf får till två pass i veckan, vilket ju är betydligt bättre än inget pass, som det såg ut under större delen av mars-april när bilen stod på verkstad och jag blev dunderförkyld. Nu är det knappt fyra veckor kvar tills halvmaraschemat startar och så fort jag får mina nya skor så ska jag få in tre pass i veckan. För helt ärligt, jag HAR känt av benhinnorna de senaste dagarna. Vore ju dumt att ta onödiga risker. Sen lovade jag mig själv i höstas att löpningen ska vara lustfylld i år, så inga pass för att det "ska" vara så, utan för att jag vill. Vill springa, vill orka, vill må bra. Och för att uppfylla just de delmålen så räcker det iaf än så länge med två pass i veckan för mig, det tredje är mest för att utvecklas.

Gränby blev en flopp på många vis. Hade för avsikt att köpa mig någonting fint eftersom jag hade ett presentkort och råkade få en ekonomisk bonus som jag inte hade räknat med häromdagen. Presentkortet glömde jag hemma, men det gjorde ju inget eftersom jag inte hittade nånting av intresse. Inte ens träningskläder. Lunch med barnen o fika med MG istället, allt som allt var vi ändå borta typ hela dan.

Laddar för ett par dagar i Sthlm, med 35-årskalas och playdate. På återhörande!

Svalborg

Jag tänkte hålla mig från att kommentera vädret, men asså... jag trodde ju åtminstone snön skulle försvinna över natten! Kom igen! Sköna maj känns inte så välkommen just idag. Men förutom vädret hade vi en trevlig familjekväll igår, med brasa i regnet. På vägen hem skulle A ta en "snabbare" väg... Behöver jag säga att alla var trötta och iskalla när vi kom hem?  Nåväl, ungarna snabbt i säng o sen ett par avsnitt av 24. Hade hoppats på sovmorgon med tanke på att ingen var i säng före 22, men icke. Kl 7 var det dags att vakna tyckte den yngre generationen o eftersom A ska iobba natten så åkte jag på morgonpasset. Hoppas att jag håller mig vaken o orkar springa senare idag. Jag som tänkte i tisdags att jag skulle plocka undan vinterkläderna...

Hur eller hur, nu blir det en shoppingrunda till Gränby. Förhoppningsvis en kaffe i svenska kyrkans lekrums-café.