Wednesday, November 24, 2010

Cirkus Bärby

Egentligen så är jag väldigt skeptisk till att plocka fram ljusstakar och stjärnor och glögg före första advent, men nu hade jag en kväll till övers så här mitt i veckan, så jag passade på att hänga upp stjärnan här på bloggen åtminstone... Men resten kommer inte upp förrän till helgen! Tänkte passa på att byta gardiner också, men putsa fönster gör jag inte så här års. Har de varit skitiga så länge så kan de gott vara det ett halvår till, jag tänker inte under några som helst omständigheter frysa fingrarna av mig när vattnet blir kallt!

Jag sa till min chef i fredags att jag behöver mer arbetsuppgifter. Efter att ha varit hemma med en sjuk dotter i två dagar förra veckan så borde jag ju kommit rejält efter med arbetet, men så var inte fallet, utan jag hade massor av tid att bara hänga på avdelningen under de två resterande dagarna av veckan. Den här veckan har varit lite mer hektisk, med en resa Karlstad t/r i måndags och möten hela dagen (och jag menar verkligen hela dagen) idag. Men jag har även fått mina efterfrågade arbetsuppgifter! Efter diverse omorganisationer inom myndigheten så slogs vi ihop med två andra institutioner för ca ett år sedan, dessa andra två är numer avdelningar inom "min" institution. I dagsläget pågår lite mer omorganisering, chefer byter avdelningar och avdelningar byter byggnader och man vet inte riktigt vem som kommer jobba var efter årsskiftet. Mitt i allt detta så fick jag och en kollega på öppna avdelningen det fantastiska uppdraget att tillsammans jobba som behandlingssekreterare på en av våra "nya" avdelningar (dvs en av de fd institutioner vi gick ihop med vid förra omorganiseringen). Det mest spännande i det uppdraget är att arbetslaget på den avdelningen (som har legat i Storstockholm, men nu håller på att flytta in i våra lokaler i Uppsala) är totalt mansdominerat. Och då menar jag inte dominerat som i att det mest är män som arbetar där, utan dominerat som i att det aldrig någonsin har arbetat en enda kvinna där. Teamet är ganska sammansvetsat, vad jag har förstått så har personalomsättningen inte varit så stor under alla år som de har existerat. Målgruppen är rätt (för att inte säga väldigt) annorlunda från den jag jobbar med nu och på det stora hela så känns det som en superspännande utmaning!!

Wednesday, November 17, 2010

Mat & vikt

Jag tänkte jag skulle göra ett försök att skriva nånting. Om inte annat kan man ju alltid klaga på kylan/berömma det vackra vintervädret... Men jag tänkte försöka hitta nånting mer bestående. Började skriva ett inlägg, blev ganska långt, men sen insåg jag att allt handlade om E, så jag la in det här istället...

Det drar ihop sig till julbord, jag längtar! Har försökt mig på lite lowcarb under hösten, det går SÅ DÄR kan man ju säga... Jag är sämst :) Jag har ingen som helst självdisciplin, blir jag sugen så äter jag kolhydrater. Oavsett om det är i form av morot eller smågodisar. Ett annat stort problem är ju att ungefär allt som går snabbt att göra när man är trött, stressad o superhungrig består av enbart kolisar... Typ en macka, lite fil o flingor, pasta... Varför kan inte nån bara komma på en diet som består av så mycket kolhydrater som möjligt o som samtidigt gör att man går ner över en natt utan att behöva anstränga sig? Jag lovar att den personen skulle bli rikare än rik! Det blir ju inte heller lättare av att jag är gift med någon som inte bryr sig om vad han äter :( Allmänt upprop: VEM VILL VARA MIN DIETKOMPIS? Jag behöver ju nån som förstår, som kan dra när det känns jobbigt och som kan komma med bra recept... Jag var så nöjd när jag gick ner alla graviditetskilon på under två månader, men de där extrakilona jag hade redan innan jag blev gravid, de sitter där de sitter fortfarande och de försvinner inte fortare för att jag inte har tid att träna längre. (Nu försvann de ju visserligen inte i somras heller, men...) Dessutom sitter jag still på jobbet nuförtin.

Så, nog gnällt om det. Nu ska jag njuta av det faktum att jag åtminstone både har mat på bordet och råd att unna mig lite extra då o då!

Thursday, November 04, 2010

det finns nackdelar, trots allt...

Det sämsta med mitt jobb är när man är ute o går på institutionsområdet, t.ex. för att springa till kopiatorn som ligger i ett hus i andra änden av området, och på långt håll ser någon man känner igen men absolut inte känner. T.ex. biträdande föreståndaren på vår systeravdelning. Man har 100 meter på sig att inte stirra, men man vill ju ändå inte verka oartig och bara glo ner i backen när man väl möts, utan då måste man ju åtminstone vara så pass väluppfostrad att man säger hej. Till någon man bara vet vad den heter, ibland knappt det ens en gång.

Det är ju tur att det inte finns några värre nackdelar än så. Eller att man inte är kungen just nu. Han kan inte heller ha det så enkelt.

Råkade ut för en rätt komisk grej nu ikväll. Satt och läste ett rättsläkarintyg på jobbet för nån vecka sedan, stötte på ett rätt lustigt namn (som jag inte tänker skriva ut här för nån kanske vet vem jag pratar om). Hur som helst så var personen i fråga sjuksköterska och jag har tänkt på det där namnet lite nu och då, eftersom jag tyckte det var så roligt. Och jag tänkte inte mindre på det när det dök upp ett förslag på Facebook ikväll att jag skulle bli kompis med någon med samma efternamn, eftersom vi hade inte mindre än 9 gemensamma vänner (Facebook-vänner that is, ytligt bekanta är nog mer rätt ord för åtminstone en del av dem...) Jag var ju tvungen att snoka lite och det visade sig att den här personen som jag fick förslag på att bli kompis med är gift med sjuksköterskan med det roliga namnet! (Ja, helt 100 kan jag ju inte vara, men sannolikheten att det öht skulle finnas två personer med det namnet och dessutom på den lilla orten är inte särskilt hög alls...) Visade sig att jag hade gemensamma bekanta med henne också. Världen är bra liten...

Tänk att jag alltid har så mycket inspiration till bloggen när jag är på stan, på jobbet eller i lekparken. Men sen är det som att något magiskt händer så fort jag sätter mig vid datorn, för då är all inspiration *poff, borta!* Tror jag ska gå o knoppa en stund istället, hoppas det går bättre än de senaste nätterna... Idag höll jag på att somna på jobbet! Var ensam på kontoret större delen av dagen, då chefen är i London på semester och biträdande var på hempermission med en pojke. Hade god lust att lägga ner huvudet på skrivbordet "bara två minuter", men de där två hade nog kunnat bli bra mycket mer än så och till råga på allt så hade jag haft ont i hela kroppen sen... Laddar för drygt halvdag imorgon! Slutar egentligen vid lunch, men om jag åker hem då så kommer jag komma till dagis mitt i vilan så jag stannar en stund till och jobbar in lite komptid. Om jag kan gå hem halv två och dessutom ha hunnit jobba in ett par plustimmar redan då så är det ju bara win-win för mig, och för E spelar det troligen ingen större roll var hon sover. Hon får ju ändå gå hem tre timmar tidigare än hon är van vid. Win-win för henne också, eftersom jag kan använda mina plustimmar till att umgås med henne senare i vinter istället.

Nu sova.