En vecka till...

Så där ja, nu kan man nog nästan säga att jag har kommit igång med löpträningen. Inte så att jag springer några långa sträckor och absolut inte i ett svep, men igår klarade jag 5 km under 40 minuter och det är bra för att vara jag. Idag hann jag inte springa mer än 20 minuter (varav fem var uppvärmning...) men målet imorgon är att se hur många minuter i sträck jag orkar springa. Eller jogga, för det är nog snarare det än något annat. Sen på onsdag hägrar Vårruset i Stockholm med mamma, syster och svägerska (och ett par kollegor till mamma, tror jag?) Egentligen ska man ju inte träna varje dag och framför allt inte samma muskelgrupp, men jag försöker ta mig över tröskeln fortfarande. Alla som springer säger att de första två veckorna är jobbigast och därför tänker jag springa, springa, springa varje dag i två veckor och sen försöka få till två-tre gånger i veckan efter det, när det har blivit roligt. Om det nu blir det... Men eftersom både igår och idag har gått bättre än jag någonsin trodde att det skulle gå för mig på just det här området så finns det ju hopp... :)

Har vart på grillfest ikväll, mycket trevligt och ingen kamera, som vanligt. Har massor av planer för veckan, men förstår inte hur jag ska hinna med allt som jag skulle vilja: Stadsparken med E, lunch med småvännerna och deras mammor, lunch med N & J, träna, tvätta, städa, övningsköra minst två gånger med A och förbereda för svärmorsbesök till helgen. Jag läste nyligen att om man ska hinna med allt som "ska"/borde hinnas med (enligt experterna) i form av träning, hem, familj, jobb etc, så behöver man ha 54 timmar på ett dygn. Nu skulle va en bra idé att införa ett sånt dygn! Jag har typ fyra dagar på mig att hinna allt det där, och jag skulle ju uppenbarligen behöva en vecka...

Joggingtur

Så där, nu har jag vart duktig för en hel vecka! Har vart ute o sprungit ikväll och även om joggingturen var mer jobbig än lång så sprang (joggade) jag ca 2/3 och gick resten, istället för tvärtom som är mer vanligt förekommande i min värld. Framgångsreceptet? Sänka tempot och tänka på nåt annat. Tyvärr ligger min iPod i Uppsala och jag är i Stockholm ett par dagar, men när jag kommer hem ska jag ladda den med lite springvänlig musik och komma igång på riktigt! Jag är iaf nöjd för idag.

Tyvärr var det där med duktig för hela veckan inte sant, så det är väl bara att fortsätta träna. Målet är att springa hela Tjejmilen i höst, inte på nån speciell tid utan bara att faktiskt springa hela vägen och inte gå största delen som jag har gjort de senaste åren. Sen nästa år ska jag försöka förbättra tiden, men det tar vi då...

Är som sagt i Storstan ett par dar, kom hit igår och åker hem på tisdag kväll. Igår var vi på barndop och ettårskalas hos Lilla Stjärnan och hennes son och sen grillade vi hos mamma på kvällen (pappa var inte hemma, men han bor ju också här). På tisdag kommer N hem från NZ, så för att inte behöva åka fram och tillbaka sjuttielva varv på ett par dagar så stannar jag o E här hos mamma o pappa, eftersom vi ändå bara är lediga... Jag, A och E hade tänkt gå på Fjärilshuset idag men när det regnade så tokigt mycket så bestämde jag att vi inte ville promenera genom Hagaparken och bli helt genomblöta, så vi åkte till Kista och åt äcklig glass istället... Pengarna i sjön, men en mysig dag med familjen åtminstone. Fast det här med att hälsa på mamma o pappa har man inte mycket för! Igår när vi kom jobbade pappa, idag var de borta på middag på kvällen och imorrn ska de bort igen på kvällen. Och på tisdag åker jag o E innan de hinner hem från jobbet. Så mycket för att träffa mormor & morfar... En annan gång, helt enkelt :)

Nu ska jag ringa o säga gonatt till A, som jag släppte av i stan 16.34 och saknade 16.37... Så kan det gå!

Six degrees of separation

Jan kan inte låta bli att fascineras ibland. Som t.ex. när FB skickar förslag på vilka man borde lägga till som vänner. Har ni testat att kolla vilka gemensamma bekanta ni har med de där förslagen? Ibland är det de mest osannolika konstellationer. Som ett förslag jag fick idag, han var kompis med en av psykologerna på mitt jobb och en kille jag gick grundskolan med. Eftersom vi har dessa två gemensamma vänner så kanske vi känner varandra också? Tanken är inte alls befängd, jag är mest fascinerad över hur man är connectad med så många människor på så många olika sätt. 6 degrees of separation kallas det visst. Den teorin går i stort ut på att man inte är längre än sex led ifrån någon enda människa på jorden. Jag vet dock inte om den är tillförlitlig...

Mrs Tant

Så här är det: Jag har inget emot om mina vänners barn kallar mig Tant Jessica. I USA kallar barnen sina kompisars föräldrar Mrs This och Mr That, så Mrs O eller Tant Jessica, det gör ingen skillnad. MEN när nån som är MER ÄN DUBBELT SÅ GAMMAL kallar mig TANT inför sitt barnbarn, DÅ blir jag lite lagom upprörd! Det hände mig i parken idag när jag var där med E och hennes kompisar. En lite äldre tjej ville låna E's hink, vilket inte gjorde mig någonting, men tydligen så störde det hennes farmor/mormor, för hon sa åt lilltjejen att "Lämna tillbaka den till tanten". Jaha, och själv då? Suck.

Jag har haft en heldag ute. Åkte strax före halv elva i förmiddags och kom hem halv åtta på kvällen! Dagen inkluderade playdate i lekparken, lunch på stan, besök på biblioteket och ett par butiker som säljer scrapbooking-stuff, sen Coop och till sist middag på Ikea. Så kan det gå när man inte orkar laga mat... Nu ska jag sätta mig en stund o kika över min uppsats så jag kan komplettera det som behöver kompletteras och sen skicka in den för (förhoppningsvis...) sista gången någonsin!