Friyay

La eftermiddagen på att åka till ett samverkansmöte på andra sidan stan. Det mest meningsfulla jag fick ut av det var de rafflande slutminuterna av herrarnas skidskyttestafett; tunade in radion strax innan Fredrik Lindströms stående skytte. Skönt uppladd inför mötet - som sen inte blev av... Huvudpersonen blev så sen att jag var tvungen att åka innan hen kom.

Hemresan blev mindre angenäm, med tågstrul som resulterade i taxi halva vägen. Frångick alla mina principer och tog en friåkare, i brist på alternativ. Kom hem helskinnad och med ett kvitto som SL får hantera till veckan. Man inte saker bara funka som de ska!? Inklusive spårväxlar.

Nu laddad till tänderna för en mammamiddag på stan. Imorgon ska det bakas wienerbröd på beställning, det blir det mest ansträngande den här helgen.

Mello m.m.

Den här dagen hade massor av potential att bli bra - och det blev den också. Inledde med sovmorgon och långfrukost, som sig bör på en lördag. Barnen ute i pulkabacken strax före elva, vilket gav mig massor av utrymme att ta påtår framför damernas stafett (som jag ju redan skrivit om). När Charlotte Kalla duade kungen ("Vad roligt att se dig här!") så var min dag gjord. Hann med en tvätt också, men framför allt en förmiddag utan tidspress. De senaste helgerna har det varit mycket flängande och hinnande hit o dit. Vår tid att passa idag var 16-ish, så det gav tillräckligt med utrymme att hinna göra just ingenting mer än att dricka kaffe i soffan också. Välbehövlig paus som jag unnar mig alldeles för sällan.

Fish tacos är för övrigt inte den hit som det gärna vill framställas som, men eftersom vi hade sjukt mycket fisk i frysen blev det vad som bjöds idag. Kommer inte hända igen. Middag och Mello hos en gammal kollega, med alla våra härliga barn. Hennes ena somnade på mattan mitt i programmet, den andra medan vi klädde på oss för att gå mot bussen. Jag tror mina kan ha somnat nu, eller snart åtminstone.

Fotbollsträning imorgon bitti (om man nu kan kalla 10-snåret för bitti?) och sen får vi se vad som händer. Lösa planer, som eventuellt föll sönder när sällskapet blev sjuk. Antingen går vi på museum istället, eller så stannar vi bara hemma och laddar för måndag.

Årets bästa kaffe?

Jag skrev en kort notis om veckans bästa kaffe för ett tag sen. Just nu dricker jag kanske årets bästa kopp; damernas os-stafett, med tätt, tätt, tätt mellan Sverige & Norge i topp... Hjärtat bankar hårt och fort just nu!

Personliga Persson & Lydia Lithell

Får jag börja med att betacka mig för kommentarer på det här inlägget?

En avgörande bakgrundsfaktor för sammanhanget, ifall nån har missat det, är min uppväxt i ett frikyrkligt sammanhang. Jag vill poängtera att jag inte har något ont att säga om det och jag drar inga paralleller till sekter eller liknande för min egen del. Det har såklart format mig i mycket av det jag är och har varit i mitt liv, på gott och ont, men kyrkan är av olika anledningar inte en aktiv del längre.

Nuförtiden tvivlar jag rätt ofta, på mycket. Ifrågasätter sånt som var självklart i tonåren. Vägrar att acceptera vissa saker som jag blivit itutad. Känner inte mycket syndanöd i livet, trots brister och skavanker (om det nu är vad det är?). Jag har valt att leva så. För det mesta känner jag mig rätt pragmatisk. Går mer på fakta än på känslor och tror inte så mycket på "tecken" i vardagen. Trivs bra med det.

Sen plötsligt - PANG - så slår det till. En gammal psalm sätter sig på hjärnan på vägen hem och gör mig alldeles religiös för en kväll.

Det enda jag vet det är att nåden räcker 

att Kristi blod min synd, min skuld betäcker. 

Det enda jag har att lita till en gång 

det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd. 

Den fick snurra många varv i lurarna. Religiös eller inte till vardags så drabbades jag liksom av hoppet, förtröstan, nåden och allt däremellan. Allt det där som jag inte tänker så mycket på i vanliga fall. Det där som jag på något sätt valde bort på köpet med allt annat. Och jag kan inte riktigt hantera det. 

(Jag planerar nu inte min begravning i någon egentlig mening, men när den blir aktuell hoppas jag hur sm helst att den här sången sjungs).

Förutom det så har det varit en spännande vecka, jag hoppas fortsättning följer. Högkvalitativa samtal med kollegor, vänner och familjen. Nu ser jag fram emot en helg med vila och mera vänner. Att vara ensamstående skulle inte vara min grej, tack och lov att jag slipper det < 3 Men i helgen jobbar A, så förhoppningsvis är barnen snälla också. Det började sådär ikväll, när jag bad dem att inte väcka varandra imorgon, E tyckte jag var dum som tvingar henne att ta sovmorgon och inte få gosa med brorsan. "Det är ju så mysigt att krypa ner i hans säng, han är ju så varm". Ja, det är supermysigt att ligga bredvid en sovande femåring. Inte lika mysigt när han vaknar och det är lattjolajban i ottan på en lördag. Men då är det tydligen jag som är dum. Eller? Argumentet att de kom sent i säng och att båda behöver sova ut imorgon bet inte heller.

Drygt en och en halv månad av nya året och jag har inte läst något mer än Det susar i säven, med E. Ikväll börjar jag sista (senaste) delen i min sågverksserie. Sen laddar jag för bokrea om mindre än två veckor!

Trevlig helg.

Odla din tacksamhet

"Även solen har fläckar", "Det är mänskligt att fela", "Man kan inte vara bra på allt".

Vissa dagar haglar klyschorna på lunchen. Andra dagar kommer klokskaperna istället; Odla din tacksamhet. För den kommer inte automatiskt. När livet känns jobbigt - försök hitta det positiva. Försök se det som ändå gör det värt att fortsätta. Odla din egen tacksamhet. Det tar jag med mig från den här dagen, som i övrigt inte alls blev som jag hade tänkt.

Fick spontanbesök från Nya Zeeland igår. "Kan jag komma och sova över?" undrade NJ. Såklart! Nu var det ju inte så att hon poppade in just för att hälsa på mig, utan pga mycket mer tråkiga släktangelägenheter, men ett finbesök är ändå ett finbesök, oavsett vad som föranleder. Ser fram emot en liten stund till ihop nästa helg < 3

Övriga karameller - söta och salta - suger jag på själv ett tag till. För nu så kan vi väl säga att det händer både ett och annat överallt, positivt som negativt och sånt som fortfarande är oklart. Som alltid.

Dagens visdom

Det jag tar med mig från den här dagen är ett och blott ett: diskussioner med folk som inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig att ompröva sitt ställningstagande är ett slöseri med såväl tid som energi. Jag tycker generellt att jag är ganska saklig och har väl underbyggda argument (obs att detta är min högst subjektiva åsikt i frågan). Tydligen delar inte alla just min uppfattning ändå. Det behöver man ju nu för all del inte göra, men om man bara ska fortsätta tjafsa emot när jag försöker förklara det där "varför" som man nyss frågade om och man ändå inte vill lyssna - då kan det vara nog. Har hamnat i mer än en sån diskussion idag. Den ena slutade med att vi satt tysta i en kvart, en annan slutade med att jag bad vederbörande själv att ta reda på fakta eftersom det jag presenterade inte räckte. Jag orkar liksom till en viss gräns och just nu är mitt tålamod dessutom rätt kort.

Helgen blev lyckad! Mamma mötte upp oss i stan och E kom av sig helt. Bowling, massa mat, Mello på hotellrummet och sen spa som avslutning igår. Lyxliraren E såg ut som hon aldrig hade gjort annat än gått på massage. Utomhusbad med snö i luften var också en hit.

Förra veckan fick jag inte till ett enda träningspass. Känner mig fortfarande hängig, kli i ögonen och ont bakom pannbenet. Ingen akut smärta, men tillräckligt seg för att jag ska vilja sova konstant. Tänkte ta ledigt på påsklovet, men just nu känns det så väldigt, väldigt avlägset... Skulle gärna vabba några dagar, men mina barn behagar inte bli sjuka (PEPPAR, PEPPAR!) Influensan sprider sig, jag önskar den förvisso inte åt någon, men en liten behaglig släng kanske? Sådär lagom att man inte kan vara på jobbet, men ändå inte helt däckad. Men eftersom jag nu trots allt inte är sjuk så är det väl lika bra att gå o lägga sig, så jag orkar vara trött imorgon också.