Och apropå reklamfilmer...

Förutom de danska värktabletterna som jag tog upp i förra inlägget så är ju faktiskt SJ:s senaste filmer rätt embarrasing också... Filmerna går ju ut på att folk skäms för att jobba åt SJ, är det verkligen något man vill säga om sig själv i en reklamfilm? (även om de sen tillägger att de ska satsa på att bli bättre). Typ "Hej vi är sämst och vi vet om det". Pinsamt, if you ask me.

VAB, bebisar och annat smått o gott

Har ni sett reklamfilmerna för den där nya danska värktabletten? Jag förstår inte riktigt hur de tänker på reklamfirman... Jag menar, en reklamfilm för en värktablett, som går ut på att det sitter en stor karl och gnäller över hur ont han har i foten? Vadå, har han inte tagit tabletten, eller funkar den inte, eller vad är grejen?

Bebisar i massor kryllar in. En vän i USA uppdaterade sin FB-status och berättade att hon var på väg in i operationssalen (planerat snitt) för ett par timmar sen och för några minuter sen kom första bilderna. Dessemellan hade jag hunnit notera att en annan bekant, hon beskrivs nog närmast som en kompis syster, också har fått sin efterlängtade bebis idag. Härligt! Det är inte utan att det börjar ticka lite i klockan igen. Det har inte tickat nå vidare sen E föddes för drygt två år sen, men när Johanna annonserade sitt väntade tillskott för ett par veckor sen så drog klockan igång igen. Men lugn allihopa, det blir ingenting förrän A har fast jobb och stabil inkomst! Nästa gång är det MIN tur att vara hemma de första månaderna, så då måste det ju finnas nån som kan försörja oss...

Min "bebis" däremot är inte riktigt på humör idag, feber sen igår kväll med en topp på 39.4 runt 22-snåret igår :( Nu har hon sovit sedan kl 18, om än oroligt (den senaste timmen i typ 5-minutersintervall...) Imorgon hägrar VAB-dag nr 2 i ordningen, planerar för bullbak om Skruttan hänger ihop och orkar. A jobbar 8-22 både (igår) idag och imorrn. Mycket tjej-tid med andra ord.

Sen längtar jag tills mitt ben blir bra, så jag kan få testa min nya träningsklocka som kom med posten idag.

Rudolph the alcoholic reindeer

Kom hem från träningen ikväll och visste först inte om det var en smygalkis eller Rudolf med röda mulen som mötte mig i spegeln. Galet vad lite kyla kan göra för snoken!

Räknade ut häromsistens att med lån, skatt, försäkring och bensin så kostar vår bil ca 3500:-/månad. Idag insåg jag hur värd varenda krona är! A & E har åkt till kusinerna i Linköping, så jag fick ta bussen till och från jobbet och träningen idag. Åkte hemifrån strax före 7 i morse och kom hem strax efter 22. FEMTON timmar! Av dessa så var jag 10 på jobbet, 2 på gymmet och övriga 3 på resande fot. Det skulle ju aldrig hålla i längden. Även om jag ytterst sällan (för att inte säga aldrig) är på kontoret 10 timmar i vanliga fall så skulle jag aldrig hinna träna. Bara att ta sig till och från jobbet och utföra dagsverket där skulle ju ta 11-12 timmar i anspråk. När jag har bil så är jag borta ca 9½-10 timmar, beroende på väder o trafikläge.

Spinningen idag gick bra, eller över förväntan åtminstone. Det är alltid svårt första gången man går på ett visst pass, eftersom man aldrig vet vad som väntar så det är svårt att anpassa hur hårt man kan köra på. Höften bråkade lite från början men gav med sig efter en liten stund. I bastun efteråt gick det inte lika bra... Skulle hälla på lite mer vatten på stenarna, men ångan for upp o brände handen på mig, så nu har jag tokont trots Elizabeth Arden 8 hour cream, som i vanliga fall är fantastisk mot brännskador. Jag undrar om jag ska börja ta det personligt, det känns som att nån inte gillar min kropp. Först benet, sen fingret som jag klämde i dörren (se förra inlägget om ni inte har gjort det) och nu det här. When will this stop!?

Jamen sådär ja. Då var dag 1 av 4 ensamdagar avklarad och jag har knappt hunnit reflektera över att den har gått. Imorrn är det fredag, efter jobbet ska jag "chilla" som E säger. Kanske ta ett bad. På lördag ska jag äta frukost på stan och om vädret och benet är på min sida tänkte jag ta en långpromenad också. På söndag ska jag bara slappa i soffan med mina vänner på Wisteria Lane. Så om jag inte hör av mig så vet ni att jag är upptagen med viktiga saker hela helgen.

Träääning (kom tillbaka, allt är förlåtet)

Mitt högerben och jag är inte vänner alls just nu. Varför? För att benet inte verkar det minsta kompatibelt med någon form av träning som utförs på löpband, inte ens en promenad i normaltempo. Ännu mindre jogging. Det är knappt att benet vill vara på mitt lag när jag går från bilen till kontoret och då trivs jag ändå på mitt jobb! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? :'( Jag såg ju fram emot en sån fin säsong... Det gör jag iofs fortfarande och det finns ju andra typer av träning tills dess att benet behagar bli min vän igen. Provade cykla i gymmet idag och det gick bättre, så på torsdag ska jag testa ett spinningpass för första gången sen förra våren. Hade tänkt passa på att träna något extrapass i helgen, eftersom jag är ensam hemma och familjen alltså inte blir lidande av det, men just nu vet jag verkligen inte... Kanske bättre att vila? Jag fattar inte, för jag som aldrig i hela mitt liv har gillat träning har nu väldigt svårt att finna mig i att jag inte borde träna... Varför just nu, liksom!? Jag kanske kan kompromissa o köra lite styrkeövningar med Wii Fit i helgen, det var länge sen jag använde det spelet...

För övrigt är mitt högra pekfinger alldeles svullet o blått, efter att jag satte fast det i dörren till kontoret igår o försökte låsa. Så kan det gå. Den här kroppen verkar ju ändå inte vara så mycket att hänga i nån sketen gran. (JA, jag är bitter!!)

Nu är jag så där efterträningenhungrig, så där jobbigt hungrig när klockan är halv elva på kvällen. Nu vill jag ju inte äta! Ska försöka gå o lägga mig ändå o hoppas på det bästa. Här blir man ju inge klokare av att sitta.

Party Parton

Träning och jag är inte riktigt kompatibla just nu. Jag har troligen åkt på en sträckning i högerbenet, trodde Min Vän Sjukgymnasten (MVS). Ont gör det hur som helst. Särskilt efter att ha sprungit på larm i halkan o knövlet som är nu... Råkade ut för det delikata dilemmat både igår och idag, efteråt hade jag ont ont ont. Särskilt idag, då kunde jag knappt gå efteråt. MVS rekommenderade "aktiv vila", typ promenader som inte är så ansträngande träning men ändå att röra på sig. Tog en 40-minuters powerwalk på bandet igår, men det var 40 minuter aktiv smärta, så nu har MVS ordinerat vila, utan aktiv. Jag tackar o tar emot med blandade känslor, för jag VILL ju träna egentligen, men jag vill ju inte ha ont...

För övrigt är jag i allmänhet glad åt att ha garage, både sommar och vinter, men kanske lite extra en dag som denna... Jag övervägde faktiskt att ta bussen i morse, sen insåg jag att det skulle ta ca en timme extra åt varje håll + en promenad på 1½ km mellan bussen och jobbet, så jag sket i det och gick ut i mina sneakers istället... Det var mindre genomtänkt, men så kan det va på morron!
– När det kommer så här enormt mycket snö samtidigt är det svårt att få bort allt på en gång, säger infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M). (aftonbladet.se)
Ja, så kan det ju vara. Men å andra sidan verkar det ju inte spela någon roll för SL om det kommer 2 cm eller 5 dm snö på en gång, bussarna funkar ju inte ändå!

Dolly Parton till Sverige i sommar, biljettsläpp på tisdag. Någon som är sugen på att gå med mig?

Irritation

Dag 1 på nya riskbedömningskursen förflöt rätt smärtfritt. Ända tills jag kom tillbaka till Uppsala. Skulle in och fylla på busskortet innan jag tog bussen från tågstation, och där började problemen. (Förutom att jag var trött och hungrig redan innan). Först var det 10 personer i kön framför mig, härligt! Sen när jag väl kom fram så fick jag veta att deras kortläsare inte funkade, så jag var tvungen att springa ut till bankomaten utanför stationsbyggnaden och ta ut pengar. Jaha, läge att sätta upp en lapp så att jag kunde tagit ut pengar innan kanske? Som tur var så slapp jag stå i kö igen, fick gå direkt fram till kassan. Okej, busskortet påfyllt, nu mot bussen som ska gå om 4 minuter. Naturligtvis var bussen sen... Sen verkade busschauffören vilja ta igen den förlorade tiden, för han raceade mer eller mindre halva vägen hem. I alla fall tills det tog stopp i en rondell, där bilen i vänsterfil ville rakt fram/ut ur rondellen och bilen i högerfil ville svänga åt vänster. Det de hade gemensamt var att ingen av dem ville flytta sig när de nu stod i vägen för varandra. Som tur var så valde den ena att flytta sig när vi kom med bussen. Sen klev det på en man som inte hade vett att plocka fram busskortet innan han klev på utan skulle stå o fumla efter plånboken när han väl kom på, vilket inte direkt föranledde mindre irritation från min sida. Sen efter honom klev det på en tjej med fula byxor, vilket jag också störde mig på. Dock inte lika mycket som jag störde mig på att hon satte sig bredvid mig OCH SJÖNG. På typ kinesiska eller nåt liknande dessutom.

Men imorgon är jag taggad för en ny dag på kurs. Fridhemsplan, here I come!

Blåmärken

Jamen sådär ja, 4 av 4! (Dagar med inlägg, för er som inte har läst det förra).

Har dragit på mig ett par blåmärken på jobbet de senaste dagarna. Det första var fullständigt självförvållat, då jag bet mig i armen istället för att skrika rakt ut när jag blev frustrerad igår. Även om man kan förstå att folk med psykiska funktionshinder inte fungerar som vi andra så har jag ändå begränsat tålamod med dumheter. Det andra märket drog jag på mig när jag halkade omkull idag. Har fortfarande ont i armbågen... :( Kanske borde skrivit en incidentrapport? :)

Har känt mig SJUKT nöjd hela dagen idag, bara för att jag lyckades få ihop en hel mil igår. Även fast jag inte sprang hela (men mer än halva!) Nu har jag ett nytt träningsmål för året, att få ihop minst ett helt milpass per månad (det igår får räknas till januari). Planen igår var 5 km men sen gick det liksom av bara farten när jag väl kom in i andra andningen. Just nu tränar jag två gånger i veckan, till utesäsongen tänkte jag utöka till tre. Men för nu så är planen ett intervallpass och ett lite längre joggingpass i veckan. Vi får se hur det går. Just i skrivande stund känner jag mig sugen på en mil till på söndag, men en mil intervall kanske är lite i värsta laget? Ja vi får väl se.

Och Broarna i Madison County är faktiskt precis så tråkig som jag minns den. Tyvärr.

1 mil, 1000 kcal.

Torsdag och tredje inlägget på tre dagar. Jag hörde av en vis kvinna för ett par år sedan att man inte är en riktig bloggare om man inte bloggar varje dag, men kanske att jag kvalar in igen nu? (Den visa kvinnan är för övrigt inte heller någon riktig bloggare längre...)

Årets första mil är avklarad. Jag sprang inte hela vägen, fördelade passet på tre joggingblock (2+3+1.5 km) med rask promenad emellan. Summa summarum tog det hela 71 min, vilket jag känner mig rätt nöjd med. Särskilt efter förra veckans Crosstrainer-pass som inte alls kändes vare sig roligt eller effektivt. Passade dessutom på att bränna knappa 1000 kcal, enligt displayen på löpbandet, och det var ju en trevlig bonus.

Klockan är ca kvart i elva och jag är superhög på endorfiner, vet inte alls hur jag ska kunna sova i natt?

Vägra dö...

Visst är det härligt att gå in på en sida och det första man ser är att butiken erbjuder 15% rabatt på just den typen av vara man är ute efter! Visst är det inte lika härligt när man läser det finstilta ("Gäller tom 31 januari") och inser att dealen inte är aktuell längre... Vad är det för fel på att ha en uppdaterad hemsida!?

Jag sitter här och lider av min fullständiga brist på hälsotänkande de senaste dagarna. Helgen gick ju som jag tidigare berättat i kalasens tecken, vilket föranledde fler snabba kolhydrater och många fler kalorier än nödvändigt. Det blev inte direkt bättre av att jag har fortsatt likadant sedan dess... Tränade inte i måndags, då jag hade ont i halsen. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men det fanns ju godis hemma och då vore det ju synd att inte äta... Eller? Jag behöver verkligen jobba på min disciplin! Vad jag egentligen behöver är någon som skriver ett matschema åt mig (och helst lagar maten också...), någon som talar om exakt vad jag ska äta och när jag ska äta det. En personlig dietist helt enkelt, som ser till att jag äter nyttiga saker och håller jämn blodsockernivå så att jag inte behöver falla i godisgropen. Vem ställer upp??

Imorrn ska jag iaf träna igen. Och på söndag. Och nästa vecka. Nu ska jag inte vara sjuk mer i år! På fredag kanske det blir till att träffa ett par gamla pluggkompisar, vi får se.

Kalashelg

Bara för att jag inte har tid att träna nån annan dag istället, så passade jag på att ha lite ont i halsen igår. Så nu hamnar jag efter i träningsschemat, en månad in på nya året. Så kan det gå... Jag antar att jag får ta igen det framåt sommaren eller nåt! Fick hur som ihop 9 pass under årets första månad. Passar på att äta lite godis nu ikväll, för att balansera upp...

Helgen har varit kalashelg. I fredags fyllde E 2 år, så det firade vi med våfflor, glass och paket. Sen i lördags hade jag lite middag för några härliga vänner, mycket trevligt! Tack för att ni kom :) I söndags hade vi stugan full med folk, 22 personer blev vi totalt varav 6 var under 4 år. Gamla farmor var äldst med sina 83 år. Säkerligen tröttast när hon åkte hem också, det blir ju inte så lugnt när de små liven lever om ett par timmar. Hur som helst så var det trevligt i söndags också! Men till nästa år ska jag nog fundera på att hyra kvarterslokalen eller nåt, det blir ju lätt lite trångt... Massor av fina presenter fick vi också, både jag o E. Grattis i efterskott till oss båda :)

Jag är inte så bra på att uppdatera min blogg. Det är för att det inte händer så jättemycket i mitt liv... Det är typ måndag, fredag, söndag; jag jobbar, äter och sover. Skulle ju kunna skriva om det dagligen, men det skulle bli en rätt tråkig blogg.

Sen vill jag bara säga att jag har världens bästa dotter. "Hej mamma, sovit, nu klart" sa hon en kvart efter att hon hade gått o lagt sig igår kväll... Nu ska jag gå o lägga mig, så kanske jag hinner sova klart innan det är dags att åka till jobbet imorgon!