Starscream

Det är ju inte helt utan att man undrar vad katten håller på med, när hon far runt i en ring under sängen, med ryggen neråt och klorna i ett fast grepp i sängbotten...

It's all about planning

Med en make som ligger o snarkar i sängen o en katt som ligger o snarkar i garderoben kan man ju fundera på vad det är värt att ens försöka sova. Ägnar mig åt att planera veckan istället.

A har jobbat hela helgen o åker bort några dagar efter att han lämnat barnen imorgon bitti. Jag blev lite stressad över allting i slutet av förra veckan; en hel vecka med heltidsjobb, laga mat, diska,  tvätta, ta barnen till aktiviteter, tandläkartid och så vidare. Tyckte rätt synd om mig själv ett tag. Sen insåg jag att det finns människor som gör det var och varannan vecka. Och i stället kom jag på hur mycket jag beundrar dem! Att de ens får ihop sina liv mellan APT & schackskolor... Anyways, jag hoppas på praktiskt stöd från E, som kan vara hemma o skära grönsaker medan jag lagar tappad fyllning i truten o S sitter bredvid o tittar på...

Slickar mina sår

Fick nys om ett spännande jobb innan jul, en chefstjänst som jag sökte när annonsen kom i februari. Jag kom långt i rekryteringen, men snubblade på målsnöret, där det till slut stod mellan mig och en person med 20 års chefserfarenhet. Svårslaget. Hela processen har tagit väldigt mycket av min energi de senaste nästan tre månaderna och efter att ha fått veta i onsdags att jag inte fick tjänsten så har luften gått lite ur mig. Känner att mitt senaste jobbyte inte riktigt blev vad jag hade tänkt, i form av personlig utveckling och så. Nu ägnar jag några dagar åt att slicka mina sår, sen ska jag fundera på hur jag går vidare med livet och hittar nya utmaningar utan att tulla på vissa grundkrav jag har.

Det finns andra delar som också tar energi, men de är för personliga för att dela här. Med det sagt så ville jag bara hälsa att jag lever även om jag inte hörs av så mycket.