Plågsamt

Vissa dagar är det ett under att man överlever. Överlag brukar jag ha rätt tjocka murar runt mig, men den senaste tiden har det varit äggskal, vilket inte gör det lättare. Inledde dagen med en föräldraintervju, två timmar misär. Tacksamt att personen i fråga pratade själv och vi inte behövde dra ur information, men jobbigt att ta in. Bröt ihop en skvätt efteråt, glad att vi var två som hörde och kunde dela den upplevelsen.

Eftermiddagen fortsatte i samma tecken, med tragiska livsöden (vilket ju är vardagsmat), förnekelse och ambivalens och en ungdom som dristade sig till att kramas när vi pratat klart. Ändå ett kvitto på att han var okej med att jag var jobbig. Vissa vill man bara stoppa i fickan och ta hem.

Träning är ju ofta en bra terapiform, så direkt till gymmet för ett Bodypump-pass efter jobbet. Det var plågsamt på många sätt. För egen del så ökade jag i princip vikterna på alla övningar, men det är ju mitt val och jag kan lida mig igenom den fysiska smärtan. Det värsta var istället två unga tjejer med noll koll på sina kroppsdelar och därtill ett leende som fick den ena att se rent läskig ut. Okontrollerade rörelser och helt fel teknik. Vi kan jämföra med när Phoebe springer:

.
Som att det inte räckte där så behövde jag stå ut med att lyssna på dessa tjejer i både bastun och omklädningsrummet efteråt. Jag har säkert varit där själv (ung, livsoerfaren, men vill så gärna framstå som världsvan, när det enda man gör är att visa hur korkad man är), men till slut hade jag bara lust att be dem gå hem...

Tröstade mig istället med en ny klänning på vägen hem, från en viss designer som sakta men säkert tar över min garderob. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men när jag får anledning att använda den framöver så kan ni få en bättre.

(moppen i hörnet bjuder jag på)

Kalasmånad, del II

Tjejmiddag med filmkväll för ett gäng 10-12-åringar kan köra slut på den bästa. Jag tycker jag brukar rodda rätt bra, ha koll och va on top of things, som det heter. Men efter gårdagens partaj (där jag för övrigt inte var välkommen mellan servering och disk) så har jag inte haft nån energi kvar i kroppen idag.

Tog ändå en promenad för att köpa lite nya sport-bh:ar, ett uppdrag jag har skjutit upp i ett par år nu... De jag har är typ åtta-tio år gamla och inte jättefräscha längre, men jag vet inte heller var jag ska få tag på samma modell och att prova ut en ny som funkar lika bra men inte ruinerar en stackars människa har känts övermäktigt. De senaste veckorna har jag dock kommit fram till att det inte är hållbart längre, så idag har jag jobbat mig igenom sortimentet på Stadium. Inte jätteroligt och jag vet inte än hur bra de två olika jag köpte egentligen kommer funka, men det ger sig till veckan.

Unnade mig ett par tights också, när jag ändå hade spenderarbyxorna på. Älskar att de går upp över naveln, så slipper man känna sig som Mrs Muffin Top!

"Sprang" utomhus igår, för första gången sen i somras. Hade glömt hur skönt det är! Blev varken långt eller snabbt, eftersom jag är helt ur form, men alla kilometer är bättre än inga kilometer (det är åtminstone vad jag måste intala mig själv just nu, för att ens motivera mig själv att det är värt det). De senaste dagarna har jag faktiskt längtat till att få springa igen, mellan mina pass. Hoppas det håller i sig

Mamma o pappa på intågande, mellanlandning på väg från den ena landsänden till den andra. Passar på att fira den blivande elvaåringen igen, för andra gången innan den egentliga födelsedagen. Rostbiff och potatisgratäng på menyn, sen tårta på det.

Kalasmånad

Mycket oklart vad som gjorde mitt inlägg om 90210 för ett par veckor sen så intressant att det fått bokstavligt talat tio gånger fler läsare än mina övriga poster.

Storslagna planer för hösten! Jag och JoA tänkte springa Budapest halvmarathon i september. Således i hårdträning nu, eftersom jag inte sprungit sen i somras. Hoppas att höften kommer hålla hela vägen. Än så länge har det gått bra, men några kilometer (så få att det knappt är ett träningspass) säger ju ingenting om hur det kommer kännas efter två mil. Om ni har varit i Budapest tar jag tacksamt emot alla era bästa tips!

Hade mycket trevlig helg, med kalas hela lördagen. Inledde starkt med hotellfrukost med hela familjen, för att därefter bjuda en bunt trevliga människor på tårta. Tänkte hålla det litet, tänkte inte på att folk kommer med partner o barn nuförtiden, så nästa gång jag tänker "Jag bjuder bara tre-fyra stycken" så måste jag komma ihåg att multiplicera med fyra. Hur som helst, jag hade trevligt och det verkade både små och stora gäster också ha. Svägerskan o en vän stannade med sina tillbehör på middag, vilket också var himla trevligt! I slutändan hade jag firat min födelsedag i tolv timmar och somnade mycket nöjd med det :)

Det betyder dock för all del inte att firandet är slut; till helgen blir det tjejmiddag och filmkväll, för ett gäng preteens. Barnkalas kan vara något av det tråkigaste jag vet, så inte helt otacksam att den tiden börjar vara förbi för ett barn åtminstone.

Välkommen till verkligheten

Möjligen har veckan inte varit längre än andra veckor i egentlig mening, men det har onekligen känts så. Natten innan jag skulle börja jobba slutade med att alla fyra blev magsjuka... Utan att gå närmare in på det så är jag såhär i efterhand oerhört tacksam för och till vår "nya" granne (sen i somras), som är föräldraledig och var snäll nog att gå till affären åt oss. Själv tog jag mig knappt ur sängen och sov mer eller mindre 37 timmar i sträck. Således ytterligare tre dagar hemma, efter de första 17. Hann en dag på jobbet innan helgen och nu har snart halva januari gått innan året har startat på riktigt för mig. Och bortsett starten känner jag på mig att 2020 kan bli ett riktigt bra år!

90210

Kan inte låta bli att fundera över vad det nya decenniet kommer bära med sig. 00-talet var all fun and games; nyss fyllda 18, flytta hemifrån, studier, resor och no cares in the world. 10-talet var mer bajsblöjor och sömnlösa nätter av andra anledningar än 2002, om man säger så. I love my kids, men ack så tacksam att småbarnsåren är över! Men som de säger: små barn små problem, stora barn... Och det enda jag kan veta om 20-talet är att det kommer innebära är en hel massa tonårsår in da house. Fasar och känner mig gammal.

Helgen blev både vad jag tänkte och inte. Mysig lördagkväll med några fina kollegor här hemma. En sov över med sin son - som vaknade 02.35 och spydde resten av natten. Jag hann sova ett par timmar o somnade om vid halv åtta i morse. Sov några timmar till, för att sen sista minuten-spendera seneftermiddagen över en chailatte med LL på Arlanda, innan hennes flight hem till London.

Tillbringar näst sista jullovskvällen med nya versionen av 90210. Blir helt förvirrad av att alla spelar sig själva, som ska spela sina gamla karaktärer. Som en metaserie på nåt vis. Dessutom känns hela serien so far som en enda lång startsträcka till sig själv. 2 av 5 pumpor, med ett litet nostalgiplus i kanten...

Welcome to the 20's

Efter en intensiv höst såg jag fram emot att gå ner till 125% i vår. Det var innan jag blev antagen till en kurs på 50%, som går över hela terminen. Ska läsa andra delen av kriminologin nu, så jag åtminstone blir klar med båda delarna nån gång. Passar således på att maxa långledigheten, genom att göra så absolut lite som möjligt, innan ni inte kommer se röken av mig på ett halvår!

Älskar mellandagsvakuumet, men med det sagt så har jul & nyår varit trevliga tillställningar, med släkt och vänner, massor av mat, familjetid, filmer och välbehövlig vila. Idag hägrar traditionsenlig bio, om bara barnen behagar vakna nån gång... Klockan är elva o jag är ensam med min kaffekopp än så länge. Som barn var jag alltid ute o letade gamla fyrverkeripjäser den här dagen. Fortfarande oklart vad de skulle användas till efter insamlandet. 

Tror minsann jag hör ett barn. På återhörande!