Slutet gott...

Telefonen är upphittad!

Nu är jag väl kanske inte världens flitigaste bloggare, men det känns ändå svårt att tro att jag för fem år sen inte var särskilt "pro blog". Sen dess har det hamnat både ett och annat mer eller mindre personligt här!

Vi har fått dagisplats till E, tvärs över gatan med start i augusti! Perfekt på alla sätt och vis :) Detta innebär att jag tar semester i augusti och börjar jobba i september. Och apropå det så måste jag in på FK's hemsida o fylla i fler dagar så jag får några pengar i sommar... (Snälla, lägg informationen i eran care box. Sen kan ni sätta den på en hylla långt upp och glömma den...)

Det finns nackdelar med att sova 15 timmar på natten och sen 1½ mitt på dan. Ett exempel på en sån nackdel är att det blir VÄLDIGT svårt att sova på kvällen. Det i sin tur får ytterligare en nackdel som följd: Föräldrar som blir less. Hur svårt ska det egentligen va att sova innan klockan är elva, när man bara är ett år?! Suck.

Eftersom klockan blev sent för E så blev den ännu senare för mig, så det blir inte längre än så här. Ska bli skönt att börja jobba i höst, för då MÅSTE jag få ordning på dygnet och sömnen!

Telefon...

Under tiden jag var i Umeå så passade E på att springa iväg med vår hemtelefon och gömma den på nåt smart ställe. Där har den nu legat minst ett dygn och batteriet är slut så vi kan inte gärna ringa o höra vart den är. Trots idogt letande och städande så förblir den försvunnen och därför uppmanar vi alla att ringa våra mobiler den närmaste tiden om ni vill få tag på oss!

Umeå

Så där ja, ett steg närmare slutet. Idag har min C-uppsats (ni vet, den jag började skriva på min sista termin för tre år sen...) genomgått ett granskningsseminarium, så nu har jag bara en del kompletteringar kvar att göra innan jag äntligen kan lägga den till handlingarna! För min egen del tyckte jag det gick bättre än jag vågat tro och hoppas innan, däremot tyckte jag hemskt synd om killen jag opponerade på. Inte för att jag va så hemskt elak, utan mer för att han missförstått diskursanalysen som han använde i sin teoretiska referensram och därtill dessutom fick en examinator som råkade vara just diskursanalytiker och expert på området... Usch, det var riktigt jobbigt att se honom när examinatorn gick igenom vad hon tyckte om uppsatsen... Nånstans så måste nån ha missat nåt, när handledaren släppte igenom den till seminariebehandling och den sen sågades totalt. Nej, inte totalt, men analysen fick helt underkänt. Hur som helst, för min del gick det rätt bra och nu ska jag åka hem ikväll till Uppsala o sen se om jag får tag på ett par böcker jag skulle behöva få tag på för att kunna göra det som behöver göras. Det är ju lite klurigt att inte ha tillgång till samma bibliotek som när man pluggade, för man kan ju aldrig vara säker på att samma litteratur finns 55 mil bort... Men det lär väl visa sig!

Efter förra helgens tidsmaskinsupplevelse på Söder hade man ju kunnat tro att Umeå skulle ha en liknande effekt på mig. Men icket. Jag klev av flygbussen vid universitetet igår och förväntade mig att kastas bakåt i tiden igen, men jag kände nada. Eller, det var ju väldigt trevligt att vara tillbaka här i staden som ändå var mitt hem i 7 terminer. Men det var inte alls lika påtagligt som när jag gick ut från Södra station för drygt en vecka sen. Oavsett så var det iaf en trevlig (om än kylslagen) upplevelse att vara här igen (jag har inte åkt hem än när jag skriver det här...)

Nu ska jag dricka lite mineralvatten o sen vänta på en sista vän som jag tänkte hinna med att träffa innan jag åker hem. På 27 timmar hinner man ju inte hur många som helst och med tanke på att jag har suttit i seminarium hela dagen idag så får väl tre anses som godkänt. Hoppas ingen känner sig bortglömd!

Lite snyggare, lite bättre.

Helt plötsligt och utan förvarning kastades jag hela 8 år bakåt i tiden när jag steg ut genom dörrarna på Södra station igår kväll. Home sweet home, tänkte jag när jag gick där med min coffee to go och kände mig lite snyggare och lite bättre än alla andra. Var där för att möta två underbara tjejer och i väntan på den (s)ena av dem så passade jag och Lilla Stjärnan på att ta vårens första uteserverings-besök. När sen L kom några minuter senare vandrade vi iväg till en mysig liten tapas-restaurang på Bondegatan och åt supergod mat och hade hur trevligt som helst. Det märktes att det var länge sen vi hade tid att träffas alla tre, för jag som hade tänkt vara hemma typ runt 1 eller så kom inte hem (till ma&pa, inte Uppsala) förrän nästan halv 3... När jag satt på tunnelbanan mitt i natten kastades jag ytterligare ett par år bakåt, men det var det värt :) Naturligtvis bestämde E att det var dags att vakna 7.41 i morse, nästan lite för bra för att va sant...

Det har vart en intensiv helg i Stockholm, med playdate, farmor och så vännerna. Har knappt hunnit träffa ma&pa fast jag har sovit hos dem i två nätter... Nu är jag iaf hemma i Uppsala igen och försöker hitta nån sorts lugn. Det är inte helt enkelt... Skulle helst av allt vilja gå o lägga mig o sova, men så länge E är vaken så är det väl inte att tänka på, hur skulle det se ut...

Fick veta idag att N kommer hem från NZ i slutet av maj, heja heja!! Pojken har hon med sig också, det blir roligt att träffa underverket som fick henne att flytta bokstavligt talat halvvägs runt jorden. Inte utan att jag fäller en o annan glädjetår :D

Livet

En kopp te och ett blogginlägg får avsluta en långtråkig vecka med trevligt slut. Måndag-torsdag var inte så produktiva i mitt o E's liv, det enda som hände var att jag A) pratade med försäkringsbolaget och skickade in lite papper ang. de stulna hjulen och B) fick hem polisanmälan, som naturligtvis innehöll fel som jag var tvungen att rätta till innan jag kan skicka in pappret till försäkringsbolaget, så nu tar det väl typ en vecka till innan jag kan komplettera = inga nya hjul innan de ska vara bytta på torsdag. Risken finns att jag o E inte tar oss till Sthlm i helgen som planerat, men jag återkommer till berörda parter om detta! (går ju alltid att fråga farbror blå om man kan få dispens med tanke på att det finns en aktuell anmälan inne... eller köra ändå o hoppas på det bästa! eller hoppas på vinterväglag, peppar peppar... eller så klart hoppas att försäkringsbolaget ger mig nya hjul i tid!) Hur som helst, veckan var tråkig men helgen desto roligare. I fredags var vi på öppna förskolan o lekte o sjöng. I lördags var vi i kyrkan hela familjen och idag var vi där igen innan vi for på kalas.

"Undvik vägavvikt" sa A idag, när han satt bakom ratten på väg till härliga vänner i Eskilstuna. "Vad betyder det?" Eh, ja, det kan man ju fråga sig... När jag tittade på skylten stod det "Underkylt vägavsnitt" (över en bro) och man kan ju fråga sig hur mycket körkort A bör ha om han inte kan läsa skyltarna själv... :/ Min farmors mosters man var på det viset på sin ålders höst, han kunde inte åka nånstans utan frugan för han behövde nån som såg skyltarna åt honom! Härligt med såna medtrafikanter... (För alla oroliga så är han inte längre i livet och kör således inte bil på våra vägar längre). Med en vägtemperatur på härliga 10 celsius var det dock inte så stor risk för underkylt och vi tog oss hela vägen utan större fadäser.

Imorgon är det dags att ta tag i träningen igen, den tog visst två veckors påsklov... Hu! Veckan som ligger framför blir nog rätt intensiv för mig o lilla E, med träning, museum + lunch med småvännerna och deras mammor, mera träning (som sagt, två veckor, inte okej...) och förhoppningsvis då Sthlm i helgen. Där ska vi både leka med kompisar, träffa min farmor och hälsa på mina föräldrar (som sitter barnvakt på lördag så jag får en tjejkväll, hurra!). Låter som att nästa vecka måste bli lugn...

Nu är visst AIK tillbaka i Elitserien, härligt! Då kanske Modo har chansen att vinna nån match på Hovet nästa säsong, hurra! :) Nu ska jag avsluta kvällen med lite mail som ska skickas och sen slöa lite innan sängen. Är inte riktigt trött än, men jag kommer väl bli imorrn om jag inte skärper mig... Gonatt!

Stulna sommardäck

SHIT vad trött jag blir på grannar som inte kan hålla reda på vad som är mitt respektive deras. Vi kom hem från kyrkan i eftermiddags och upptäckte att våra sommardäck som har stått i garaget är stulna :( Fyra relativt nya däck, helt borta. Ingen av oss vet om de var där i morse när vi åkte, det var så mycket att tänka på då så vi funderade inte över det, men jag vet att de stod där i torsdags när jag senast använde bilen. Ringde polisen direkt, men har inte så stora förhoppningar om att få ut nåt på försäkringen, eftersom vi delar gallerbur i garaget med två andra grannar (Vilket iofs borde underlätta polisens arbete, om de nu lägger ner nåt arbete...) Har kollat runt lite på Blocket, men jag hittade inga däck där som passa in på vår beskrivning... På tisdag ska jag iaf försöka få tag på försäkringsbolagen, både bilen och hemförsäkringen, och hyresvärden som förhoppningsvis kan lämna ut garage-grannarnas personuppgifter till polisen iaf. Sen är ju frågan vart en mammaledig och en student ska skrapa ihop pengarna till nya däck :( Tur att A inte har nå ledigt i sommar = inga semesterplaner, för då behöver vi inte ställa in nåt o bli besvikna för att det inte blir nån semester... Men oavsett så är det trist, inte okej och alldeles för j... nej, jag är för väluppfostrad för såna ord, men de ligger nära till hands i ett sånt här läge.

När ska vi få flytta från Gottsunda?

1000 lies

Jag lyssnade på en gammal skiva idag i bilen, har nog inte lyssnat på den sen jag flyttade till Uppsala tror jag. Minst. Hittade ett gammalt favoritspår, det är så plågsamt vackert så jag måste lägga ut den här (trots att jag nog har gjort det förut nån gång, för flera år sen).

Was it your intuition
or just a twist of fate?
There's no point in me going back there,
it's too late.

And was it your decision
and only yours to make?
It seemed so easy,
the way you turned and walked away

I got all that I could ask for
but not the least that I'd expect
No memories for me to hold dear
just the bitter taste of regret

Like the sound of a thousand guns
was the sound of your goodbye
and the sound of a thousand lies
echoed through the night.

I don't have much to say
there's not much difference I could make
Just one last complaint
and I'll be on my way

I got all that I could ask for
but not the least that I'd expect
No memories for me to hold dear
just the bitter taste of regret