Epidural, my best friend!

This text will follow in English as well =)

Känsliga läsare varnas och läser vidare på egen risk! Vill även passa på att be om ursäkt till alla som blev väckta av nyheten häromnatten, men sover man med mobilen på så får man väl ändå skylla sig själv ;)

Vilken resa! Värkarna satte igång vid 2-tiden natten mot måndag. På måndag morgon var de regelbundna med 10-15 minuter emellan och på måndag kväll hade jag 8-10 minuter emellan. Sen hände inget mer. Med kraftiga värkar kunde jag inte sova någon av nätterna, så på tisdag morgon ringde jag in till förlossningen och frågade vad jag skulle ta mig till. De bad mig komma in för kontroll, så vi ringde D tvärs över gatan och hon skjutsade oss till Akademiska. Väl där blev jag undersökt, och eftersom jag hade börjat öppna mig (2 cm) så fick jag stanna kvar. Fick en sk sovdos, bestående av Bricanyl för att stoppa värkarbetet en stund, morfin som smärtstillande och en sömntablett för att kunna sova ett tag. Sov ett par timmar och vaknade sedan av en ny kraftig värk. Barnmorskan kom in och undersökte mig igen och under tiden jag sov hade jag öppnat två cm till. Då fick jag värkstimulerande dropp istället, för att få igång värkarbetet igen och dom stack hål på hinnorna för att vattnet skulle gå. Värkarna kom igång och det var inte svårt att förstå varför det kallas värkar - till slut visste jag inte vart jag skulle ta vägen av all smärta! Fick lustgas men jag förstod aldrig vad som skulle va så roligt... Den gjorde mig yr, illamående men inte tog bort smärtan, så det var mest bara panik panik panik. Minns inte så mycket av dimman, mer än att jag skrek på doktorn, skrek att jag inte ville ha nån bebis och kunde inte låta bli att gråta... Tyvärr var narkosläkaren inne hos en annan patient, så jag fick vänta ganska länge på att få en epiduralspruta istället, men när jag väl fick den... Heaven! Epiduralen var min bästa vän fram till runt 11-tiden på kvällen. Då kom barnmorskan på att jag var öppen 10 cm och att det var dags att ta bort smärtlindringen för att få igång krystvärkarna. Smärtan i själva krystvärkarna var rätt överkomlig jämfört med tidigare smärta under de senaste dygnen, men att klämma ut ungen... Jag kan inte komma på nånting att jämföra smärtan med och till slut hatade jag både A, barnmorskan och undersköterskan som var inne på salen... Men med det sagt så kom Ester ut och landade på magen istället för i, 00.10 den 28/1. Och precis som alla säger, när hon väl kom ut så var smärtan borta.

Eftersom lilla Ester hade bajsat i vattnet och alla hinnor inte kom ut som dom skulle från livmodern, så var vi tvungna att stanna kvar på BB i minst ett dygn. Mobilen dog och därför har jag inte svarat på sms under dom senaste dagarna. Men nu är vi alla hemma och mår bra =)

Bilder/pictures

Ok, here goes. Reader discretion is advised! =) Continue at own risk, and please excuse any language or grammar mistakes. I hope you get the story anyway... =)

What a journey! I went into labor around 2 am on Monday. By 8 Monday morning contractions came about 10-15 minutes apart and on Monday night they were 8-10 minutes apart. Then nothing happened, so on Tuesday morning - after two nights with no sleep due to pain - I called the hospital and asked what to do. They wanted me to come in for a check up, so we called our neighbour D and she drove us to the hospital. I was already open almost an inch, but since I really needed to sleep they gave me some medicine to stop contractions for a while, some pain killers and a sleeping pill. I slept for a couple of hours and woke up from a new contraction. The midwife came in and checked on me and while sleeping I had opened up to a total of 1,5-2 inches, so I got intravenous drip to start up contractions again and they broke the water for me, since it hadn't by itself yet. Contractions started and I totally understand why they call it labor! After a while I didn't know what to do with myself because of all the pain. I got laughing gas, but I did NOT laugh a bit! It made me feel sick and dizzy and it didn't take away the pain. The doctor was not available, he was giving epidurals to another mom2be, so I had to stay on the gas for a while and it was pure panic! I screamed at the doctor once he came, I cried out that I didn't want no baby and I couldn't help crying. But once the doctor gave me the shot I was in heaven! At least until 11-ish pm, when the nurses decided that I was open 4 inches and it was time to take it away and start pushing. Those contractions were a bearable pain, compared to what I had been through the last 48 hours, but pushing the baby out... I have no idea what to compare it to and eventually I hated Axel, the nurses, the midwife and everyone... But right after yelling that out loud Ester came out, at 12.10 am (that's just past midnight, right?) on Wednesday 1/28. And as they say, once she was out the pain was gone!

Since Ester had done no 2 in the water before coming out and I had some membrane pieces that didn't come out we had to stay for observation at the hospital for an extra day, but we're all safe and sound at home now =)

Precious moments

Klockar värkar

Sitter fortfarande här och klockar värkar. Fortfarande 10-15 minuter mellan dom. Och fortfarande gör det så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Att nån eller några minuter (om än av ren och skär smärta) kan kännas så ofantligt långa! Och värre lär det bli... :S Jag vet inte om jag är redo för det här!! Kan man ändra sig!?

Sleepless in Uppsala

Se där, ett till morgoninlägg! I natt har jag inte sovit många minuter alls, typ en kvart i taget känns det som och sen vart vaken en timme emellan. Tog en dusch vid halv elva-tiden igår kväll, kom i säng ett par timmar senare. Kvart över 2 hade jag fortfarande inte somnat, däremot hade jag ont ont ont, värkarbetet verkar ha kommit igång, så jag funderade på en till dusch för att få bort värsta smärtan, men insåg att jag egentligen inte orkade. Värmde vetekudden och gick o la mig igen istället. Vid fyra-tiden gick jag upp och tog en dusch. Värmde vetekudden igen och gick tillbaka till sängen, till ingen nytta. Hur som helst, värkarna har vart väldigt oregelbundna hela natten, alltifrån några minuter till nån timme emellan och vattnet har inte gått än, så ni behöver inte ropa hej riktigt än, det kan ta nån dag till. Ska försöka ta mig till barnmorskan om drygt en timme, om jag klarar av att gå hela vägen... Dom senaste värkarna har kommit med ca 10-15 minuters mellanrum, men det är inte tillräckligt ofta för att åka in, ffa inte när inte vattnet har gått än. Så jag får vackert vänta. Pratade med förlossningen imorse och dom sa åt mig att känna efter om magen blir hård (utanpå alltså) i samband med värkarna, men jag vet verkligen inte vad jag ska svara på det! Kanske lite hårdare än vanligt, men inte stor skillnad. Fast det kanske märks mer om man inte ligger i sängen/sitter i soffan? Får kolla nästa gång... Nu ska jag fundera på om det är dags för en dusch till eller om jag bara ska klä på mig...

Morgonstund har guld i mund

För exakt fyra månader sen fick jag min havandeskapspenning beviljad. Sen den dagen har jag inte gått upp en minut tidigare än nödvändigt en enda dag. Förrän idag. Efter två nätter i princip utan sömn så sov jag hela fem timmar i sträck i natt, vaknade klockan 6 i morse och kände mig oförskämt pigg, men tänkte att det var för tidigt att gå upp då, så jag försökte somna om. Det gick inte alls. Så strax före 7 gick jag upp och nu sitter jag här, 20 över 7, och äter frukost. Det har jag inte gjort så här tidigt sen i september. Fortfarande alldeles väldigt mörkt ute, men vad gör väl det när det finns lampor. Ganska mysigt att va ensam uppe innan A har vaknat också.

Planen för dagen är att packa BB-väskan, så att den är klar när det väl händer nåt, även om jag tror att man klarar sig utan det mesta (skulle väl va journalen som är "livsviktig" då, möjligen leg också...) Sen har jag tänkt ta mig ut en sväng också, hoppas det går bättre än dom senaste dagarnas försök... Eller iaf gårdagens, i fredags va vi ju faktiskt ute och gick ett par timmar. Nog för att jag höll på att svimma efter ca en, men som tur va så fanns det både en bänk och en affär som sålde socker (läs: festis) där, så jag slapp den biten. Hade vart drygt, hade ju inte direkt vart lätt för stackars A att släpa hem mig genom snön! :) Men tills dess att det ljusnar ute åtminstone, så ska jag bara sitta här. Packa väskan är ju ingen idé att börja med heller, eftersom hälften av grejerna är i sovrummet och där sover A fortfarande, som en riktig sjusovare ;) *Look who's talking!* Lägger lite patiens så länge. Over and out!

PS: JG, detta är dagens inlägg, även om det inte är 24 timmar sen senast och även om det förmodligen dröjer till imorrn innan det kommer nåt mer ;)

Still in one piece

Vilken dag! Fruktansvärt seg, för att inte säga rent lat. Egentligen började det redan i torsdags, då jag var extreeemt törstig av nån anledning. Drack fyra liter vatten under dagen! Det i sin tur ledde ju så klart till att jag va upp på toa varannan timme hela natten mellan torsdag-fredag, ingen sömn där inte... Igår va jag lika törstig, även om jag inte höll koll på hur mycket jag drack och natten till idag så va jag upp en gång i timmen, jag överdriver inte! Så idag har jag inte vart piggast... Tog mig upp strax efter elva, men gick o la mig igen vid ett och sov en och en halv timme till. Sen va den dagen förstörd... Har suttit framför tv:n all min vakna tid, tittat på diverse skidtävlingar, bandy och handboll. Hade tänkt gå till affärn, men det blev inte så. Och eftersom jag uppenbarligen sitter här och bloggar just nu så kan ni säkert själva räkna ut att det inte har kommit nån bebis än... Nu ska jag äta en apelsin och sen lite sorbet. Ikväll ska jag äntligen titta på Eternal sunshine of the spotless mind, en film som jag har velat se men inte kommit till skott med sen den kom på bio 2004... (Om jag orkar hålla mig vaken vill säga).

På västfronten intet nytt!

Fick en förfrågan idag om det har kommit nåt barn än, eftersom jag har slutat blogga. Själv tycker jag inte det känns som att jag gör annat än bloggar...! Men det är klart, om man snittar ett par inlägg om dagen i några dar o sen inte hör av sig på ett par dar, då kanske folk tror att man har slutat ;) Anyways, här är jag, still alive and in one piece! Tyvärr... Hade mycket hellre legat på förlossningen! Har vart ute och gått en långpromenad idag, får se om det hjälper nåt. Varför det nu skulle göra det, när det inte har hjälpt förut och när ingenting annat verkar vilja hjälpa heller... Blir nog till att sitta med en hemgjord pizza framför Vänner ikväll utan några tecken på att nåt vill starta...

Nu vet ni!

Äktenskapslagstiftningens vara eller icke vara

Det är så bra skrivet, så jag länkar istället för att uttala mig själv om saken!

Intet är som väntans tider!

Man skulle nästan kunna tro att Karlfeldt visste vad han pratade om när han skrev sin dikt... Sitter här med svullna händer, svullna fötter och ingenting verkar vilja hända. Jag har börjat tänka om: Det är nog inte en bebis därinne, det är bara gaser! Lessen att ha gjort alla besvikna... Jag menar, om det var en bebis skulle den ju vilja komma ut nån gång! SÅ mysigt lär det inte ska va därinne!! Om inte annat kan den ju få komma ut så jag kan få röra på tårna utan att det gör ont... Och så att jag känner att jag tar ut föräldraledighet till nån nytta! Just nu slösar jag ju bara dagar :(

Sitter här och väntar på att min handledare ska ringa. Han skulle ringt mig i fredags, men har fortfarande inte hört av sig... Jag mailade i söndags och frågade vad som hände, igår mailade han tillbaka och frågade om idag passar istället, och eftersom det inte händer så mycket i mitt liv så sa jag att det går bra. Men vi bestämde visst ingen tid, så jag får väl vackert sitta här och se promenadvädret gå åt skogen...

Gnäll gnäll gnäll, det är en sån dag idag. Har sovit dåligt, drömt massa konstigt och vart orolig i hela kroppen i natt. Läste på JG's blogg om nybakade bullar igår och blev jättesugen på det, men jag vet inte riktigt vart jag ska göra av dom sen... Det finns varken plats i frysen eller i magen! Antar att det får bli ett projekt när 40-talet matlådor är uppätna...

För övrigt trodde jag det var 18-gräns på spel och sånt i sverige, så det var ju lite intressant att sifo ville prata med nån mellan 16-75 år för en undersökning om spelvanor! Hur som helst, gav dom fyra av mina dyrbara minuter, så har jag gjort nån form av samhällsinsats idag iaf...

Failed mission now accomplished

Så, nu är jag så gott som klar. Vaknade imorse och delade förmiddagen i lika delar mellan frukost, brödbak, dator, städning i köket samt lunchlagning. Vid strax efter 1 dök P upp och åt fiskgratäng med mig, mycket trevligt! Fantastiskt att man inte kan få till en date oftare än två ggr per år när man ändå bor så pass nära (Stockholm-Uppsala)...

Somnade framför tv:n när jag skulle titta på Obamas installation idag, har vart så trött på sistone. Detta trots att jag faktiskt sov 8 timmar i sträck (förutom att jag vaknade av en mardröm och somnade om på en gång) i natt! Hur som helst, efter att ha vaknat igen lagade vi majssoppa och efter middagen (som även blev över till frysen, heja heja!) så gjorde jag köttfärslimpa som nu står i ugnen. När den är klar så har vi mat så att det borde räcka två-tre veckor utan att behöva laga en endaste gång till! Och då har jag ändå inte kommit till tonfiskröran än... Men just nu känns det inte som nåt måste heller =) Om vädret tillåter imorrn ska jag ta en långpromenad istället, det kanske kan sätta igång nånting... Eller köpa ett par ananasar... Eller varför inte en långpromenad till affären för att köpa ananas!? Inte för att jag tror att nånting EGENTLIGEN funkar för att få igång en förlossning, men det vore ju synd att inte ens ha provat... Jag är så less på att vänta! Särskilt som bekant nr3 verkar va inne på förlossningen idag, efter att två andra va där förra helgen... När ska jag få min bebis?! Om nån har nåt tips på nåt (förutom sex) som kan sätta igång förlossningen så tar jag gärna emot =)

Mission failed

Man skulle kunna tro att jag är alldeles ofantligt less på att rulla köttbullar, med tanke på dom 190 jag gjorde strax innan jul. Det är jag också, men faktum är att dom är helt underbara att ha i frysen och därför tänker jag ställa mig och göra en omgång imorrn också! Dock inte lika många... Hade tänkt göra ikväll egentligen, men kycklinglasagne, broccoligratäng, köttfärssås, morotsröra och en vinbärskaka kom emellan... Hade även planer på tonfiskröra, majssoppa och att baka bröd, men det hanns inte heller med så det tar jag imorrn! Tänker att matlådor kommer va bra att ha i frysen framöver, laga mat är väl ungefär det sista vi kommer ha tid med mellan blöjbyten, amning och sömnlösa nätter... Då är det himla smidigt att bara kunna ta fram en låda och stoppa i micron =)

Om jag får allt gjort imorrn beror dock på om jag lyckas klämma in det nånstans. P kommer upp en sväng från Stockholm och hälsar på, så jag ska bjuda henne på lunch och hinna umgås. Kanske helt enkelt måste kliva upp ungefär samtidigt som alla andra vanliga dödliga imorrn... Eller senast 9 iaf. (Vad är oddsen att jag kliver upp tidigt öht, ffa när det är så mörkt ute? Kommer ju inte få nåt gjort även om jag går upp isf!) Så Lillstrumpa får se till att vänta nån dag till. A har obligatoriska grejer i skolan på onsdag, så han har beordrat mig att knipa tills dess och med tanke på mina planer för imorrn (tisdag) så är det väl lika bra så... Nu ska jag iaf sova, så jag öht orkar med morgondagen. Om jag får nån sömn vill säga, har vart dåligt med den varan på sistone... Hur som helst, blir inte mer sova för att jag sitter här, gonatt!

Reklam

"Hela 19 undersökningar visar att Nutrilett fungerar OCH att du går ner i vikt!" säger reklamen. Är det inte det som innebär att en bantningsprodukt fungerar då, kan man ju fråga sig...!

Bilder

Nu har jag fått lite ordning på kameran och datorn och samarbetet dem emellan så här kommer bilderna på min alldeles underbara kalender :) Och på magen... Om ni vill se bilderna bättre så kan ni klick för att förstora!

Det är roligt att "fylla år"

Jag fick min första - något för tidiga - födelsedagspresent från A idag. En helt underbar kalender! Jag borde lägga ut en bild på den, men jag har inte installerat mjukvaran till kameran än... Men förr eller senare! Den innehöll massor med roligt, typ "Veckans kurva" där man kan fylla i hur humöret, stressen eller pengarullandet har sett ut under varje vecka. Sen finns det redan ifyllt absoluta datum för när man måste-måste byta däck på bilen, när sista ansökningsdatum till universitet och högskolor inför nästa termin är, till och med datum för Eurovision-finalen (!) och förvarningar inför Mors och Fars dag - "På söndag är det..." :) Love it!

(För er som inte vet så är min födelsedag annars på söndag, glöm inte ringa och gratta ;) )

I övrigt är jag fortfarande grymt lesssss på att vänta! Två bekanta fick barn förra veckan, och när den ena fick sin bebis "för tidigt" (fyra dagar innan beräknat) insåg jag att möjligheten finns och i nästa sekund blev det snarast en rättighet att få ut bebis innan (inte en tanke på att den andra tjejen gick över...) Har beräknad förlossning på måndag och med min logiska matte så borde jag ju va på förlossningen nu, men det är jag uppenbarligen inte! Har inte ens en endaste sammandragning, ingen slempropp och definitivt inget vatten... Det är synd om mig!! :(

Men det kanske är lika bra, för jag kommer hela tiden på nya saker som inte är fixade och klara än. Idag var vi på IKEA - igen! Jag kan lika gärna flytta dit, så ofta som jag är där. Köpte en ny hylla till badrummet, som är smalare än den vi har nu - allt för att få plats med alla nya grejor som ska fås plats med. Skötbordet är inte jättestort, men det är inte badrummet heller så hyllan behövdes bytas ut för att få plats med blöjhinken. Kan tyckas att blöjhinken är ett larvigt påfund för att tjäna ännu mer pengar på blivande mammor, men jag fick den gratis så ingen har tjänat några pengar på mig. Dessutom är den större än en vanlig papperskorg, vilket kan va skönt när man byter blöjor sjuttielva gånger om dan, för att slippa tömma papperskorgen hela tiden. Och det bästa av allt är att den liksom har ett extra lock som "låser in" blöjorna så dom slipper lukta. Alltså - ett must have! Och därmed var ny hylla också ett must have, för att få plats att slänga blöjorna...

Enough is enough, ses en annan dag.

I'm a dreamer

Jag hade en så konstig dröm i natt... Drömde att bebis kom, den va typ en dm lång och kunde sitta i ena handen. Men allteftersom tiden gick under första dan så blev den mindre och mindre, till slut va den bara ca 1 cm lång och jag va nära på att spola ner den i handfatet! Min mamma kom till undsättning och visade att om man doppar bebisen i ett vattenbad så växer den igen, och visst blev den längre - men i form av ett rött vaxljus! Men eftersom jag hade bråttom hade jag inte tid att tänka på det, så jag satte på det röda vaxljuset en av tröjorna som vi har köpt till Lillstrumpa och ett par byxor och drog ner på stan med mitt ljus istället...

Var får man allt ifrån?!

Kvalserie eller slutspel, det är frågan

Jag har en gammal klasskompis, vi pratar lågstadiet nu, som redan då älskade Djurgården. Han flyttade från min trappuppgång (och hela Söder för den delen) med skolbyte och allt vad det innebar nån gång i mellanstadiet och sen dess har vi bara sprungit på varann nån enstaka gång. I våras blev vi "Facebook-kompisar", vilket kändes kul av olika anledningar, mest för att jag gillar att ta upp gamla kontakter igen om dom inte dött av en uppenbar anledning. Idag hade han hur som uppdaterat sin status med "Djurgården, säger bara det". Jag blev ju bara tvungen att kommentera "Kvalserien, säger bara det", eftersom det är dit Djurgården är på god väg just nu. När jag hade gjort det satt jag plötsligt här i soffan med den skummaste känslan i kroppen. Av nån anledning kändes det som att jag hade kommenterat Din status, vilket inte ens skulle va möjligt eftersom vi inte är (eller kommer bli) Facebook-kompisar. Men det var ändå nåt som påminde om Dig, nåt som kändes fel men ändå så rätt. Det där att få retas med nån för att det går dåligt för Djurgården. Den känslan kommer jag alltid att sakna.

Hur som helst, nu ska jag sluta älta det förflutna och ta en varm dusch, eller kanske till och med ett bad, för min sjukligt onda rygg istället. Det är inte helt enkelt att gå o släpa på alla dessa extrakilon även om dom flesta faktiskt inte är mina! Räknar med att gå ner åtminstone 10 - gärna fler - under första veckorna. Jag menar, 4 kg unge + fostervatten, moderkaka, vätska i övriga kroppen som försvinner, livmoder som minskar igen, det måste ju dra ihop till en hel del rätt snabbt! Och så dom där 500 kalorierna per timme som man tydligen bränner under en förlossning...

I väntans tider...

Nu är jag less på att vänta!! Barnmorskan sa idag att det är bra att känna så, men jag kan inte för mitt liv komma på vad som är bra med det! :( Försökte pigga upp mig själv med lite shopping på eftermiddan, men det funkade inte - trots att jag bjöd mig själv på en chai latte från Barista :( Men nu har vi iaf babyolja, schampo, blöjor, en badvattentermometer i form av en säl, tvättlappar och allt vad det nu var... Det faktum att jag gick på stan (eller Gränby centrum iaf) fullständigt osminkad säger väl en del om mitt tillstånd idag, iaf för den som känner mig lite grann...

Kolhydrater

Ingen bebis så långt ögat når än, men så är det ju drygt en vecka kvar också till beräknat... Även fast jag tycker den kan komma i helgen...

Dagens lunch tillhör inte de nyttigare recepten. Men jag blev så sugen på mögelost häromdan, så jag köpte en bit. Livsmedelsverket rekommenderar dock inte att jag (i egenskap av gravid, inte i egenskap av mig) äter den såvida den inte vart upphettad och bubblat. Därför kom jag på den briljanta idén att göra pasta med ostsås till lunch. Blandade i en halv burk vanlig mjukost som jag hade i kylen också, eftersom den ändå va rätt intetsägande och tråkig och snarare förstörde frukosten än gjorde den till nåt gott och roligt. Tyvärr smälte inte ostarna som förväntat, så det blev mer ostkräm än -sås, men gott var det :) Och mättande!

Undrar om min kropp håller på att kolhydratladda inför förlossningen, eller nåt. Jag är konstant sugen på kolhydrater, både snabba och långsamma! Men det är klart, ska man bränna 500 kalorier i timmen under ett gäng timmar så är det ju bra om det finns ett energiförråd att ta av... Och eftersom mitt nya liv ska börja vare sig jag vill eller inte om ett par veckor (jag tänker inte väga så här mycket resten av livet!) så är det väl bäst att passa på nu :)

Har ägnat eftermiddagen åt att bli sur på ett visst fotoföretag, vars hemsida bråkar... När man har 743 bilder att framkalla, och vill ha dom i olika storlekar, så tycker jag att man ska kunna få det - om inte annat för att det blir en bra affär för företaget. Men när jag har gått igenom bilderna och valt storlek på alla för att sen bli utloggad när jag klickar "Till kassan" då blir jag lite irriterad. När det händer för tredje gången är jag rätt benägen att ge upp. Det slutade med att alla bilderna blev samma storlek, vilket inte är hela världen i sig men företaget tjänade ju en extra slant på att jag blev tvungen att ha större bilder... Samtidigt så tjänade ju jag på att få 100 bilder gratis, om nån undrade varför jag inte framkallade nån annanstans istället... Förmodligen kommer det dock bli jag som går minus i slutändan i vilket fall, när jag måste köpa nytt album för att det A hade tänkt ha till åtminstone en del av bilderna har såna där plastfickor som är en viss storlek, och nu blir bilderna större... :( Hur som helst, nu hoppas jag på att bilderna från Sydafrika och bröllopet dimper ner i lådan nästa vecka... (Bättre sent än aldrig, right?!)

Slogs av en tanke igår kväll, apropå föräldrar, barn och banden däremellan. Om Lillstrumpa är Lillstrumpa och jag är Pumpa-Strumpa (vilket A kallar mig för, därav namnet Lillstrumpa, om det undgått någon), då måste det väl bli strumpeband mellan oss?! Och för A's del så handlar det väl troligtvis om Axelband... Eller?!

Graviditetskomplikationer

Min mamma påstår att hon kände sig höggravid när hon inte nådde ner att knyta skorna längre. Det är länge sen jag kunde knyta skorna, men vad hjälper väl det... Idag känner jag mig dock rätt bunden, får se om det blir sängen eller soffan som blir min tillflykt idag (mest beroende på om jag tar mig till soffan... Sitter just nu med datorn i sängen). Vi va o bowlade igår, vilket va trevligt men inte helt enkelt med ett extraklot på magen. På vägen hem hade jag typ träningsvärk i nedre delen av magen, så pass att det gjorde ont bara att byta mellan gas o broms när jag körde! Hade svårt att gå också, så det blev soffan med en pizza resten av kvällen. Strax efter 11 så kunde jag knappt gå alls längre, då hade jag riktigt ont i bäckenet. Slogs ett tag av tanken Foglossning, men jag såg aldrig det logiska i att det skulle kunna gå från 0 till 100 på en eftermiddag och slå ut en så totalt, så jag tror det var nåt annat. Men det kändes ungefär som att ett av bowlingkloten hade följt med mig hem, i magen, och nu ville ut via bäckenet. Ett tag kunde jag öht inte gå själv, men det blev bättre efter en varm dusch. Idag är jag bara lagom stel, tar mig runt själv men helst inte alls, typ.

Igår skruvade vi ihop spjälsängen, vilket gör hela situationen ännu mer absurd - det blir så påtagligt att det ska komma nån mer och bo här! Och det slår mig med jämna mellanrum att det inte bara är nån söt liten bebis vi ska ta hand om i nåt år, som alla mina tidigare bebiserfarenheter, utan vi ska ha den för resten av livet. DET om nåt är absurt!

Nu ska jag gå o äta en bagel med cream cheese och dricka en kopp te till det. Om jag tar mig ut till köket, annars får väl A fixa och komma hit med åt mig... :/

Snart...

Så där ja, då var det nytt år igen. Har en känsla av att det kommer bli ett mycket spännande sådant...! Med mindre än tre veckor (17 dagar är ju faktiskt till och med närmare två veckor än tre!) kvar till beräknat födelsedatum känner jag mig fortfarande inte särskilt höggravid, och har således rätt svårt att fatta att det faktiskt ska komma ut en unge ur mig den närmaste månaden... För min del skulle den kunna bo där inne ett bra tag till innan jag kopplar att den ska ut. Ja, kanske inte rent fysiskt då, för jag är rätt less på att inte få ha min kropp i fred (samtidigt som det är rätt mysigt att känna hur den rör sig...) Men mentalt är jag inte förberedd för fem öre! Och i princip skulle den kunna komma vilken dag som helst, allt från idag tills om en månad (har den inte hittat ut själv då så blir jag väl igångsatt så att den kommer ändå...) Ingenting kommer nånsin bli som förut! Men det är så dags att komma på nu... Som min vän Ah brukar säga: Har ungen tagit sig in så måste den ju ut! Skulle inte vilja gå omkring med en stor boll på magen resten av livet.

I övrigt har det inte hänt så mycket sen senast, så jag avrundar här och återkommer när det händer nåt, Lillstrumpa eller annat. Ha det!