Lite om Liten

Säga vad man vill om Försäkringskassan, men när jag ringde idag för att ändra datum för beräknad förlossning i min ansökan om graviditetspenning (dvs. ledigt innan bebisen kommer, min chef stänger av mig fr.o.m. 1 mars) så hade jag plats 96 i kön. Cirka 20 sekunder senare hade jag plats 79, sen gick det i rask takt till 60, 46 och 16 innan det blev min tur. Totalt tog det ungefär 3 minuter att komma fram. Detta kan man jämföra med när jag ringde sjukvårdsupplysningen för drygt en vecka sen, när E hade haft feber i fyra dagar. Då fick jag plats 11 i kön – och det tog över en halvtimme innan det blev min tur!

Ultraljud i morse, nu är det beräknade datumet 28/6 istället för 30/6. Midsommar hänger på en skör tråd… Men allt såg i alla fall bra ut därinne :) Full aktivitet, Plupp låg och sparkade med benen ungefär hela tiden och passade på att vinka till oss också. Ska ringa MVC och boka en tid för nästa besök, sen kanske det är dags att börja jobba? Klockan är ju trots allt nästan 11.

Hus

Vi var o tittade på huset idag och vi kan väl sammanfatta det med att sökandet fortsätter... Alla rum och andra utrymmen var så trånga så man knappt kunde vända sig om utan att krocka med sig själv. De utrymmen där det var mest utrymme att röra sig var klädkammaren (vilket ju iofs är nice...) och badrummet (där det fanns badkar med dusch OCH separat dusch). Men sovrummen var pyttesmå och hallarna både uppe o nere likaså. Vi håller tummarna att det dyker upp nåt bättre inom rimlig tid. Nåt med en öppnare planlösning och sovrum där man åtminstone får plats med säng!

30

Ibland är det ju tröttsamt att dela information till dem man ska, om dessa inte sprider det vidare till dem de ska. Nu löste det sig ju ändå just den här gången, men jag hade lika gärna kunnat stå där med skägget i brevlådan!

Helgen har inte börjat än, men innehåller redan massor utöver det vanliga; På fredag ska vi gå på en av Uppsalas bättre restauranger och fira min födelsedag. Har aldrig varit på just det stället, men de som har säger att det är sjukt bra mat och värt varenda dyr krona, så förväntningarna är höga. På lördag kommer lite familj (återstår fortfarande att se exakt hur många) på middag. Jag planerar att inviga min pastamaskin på ett eller annat sätt (återstår också att se exakt hur…) Och på söndag ska vi eventuellt kika på ett hus; det finns ett hyresradhus på andra sidan gatan och hon som bor där nu vill byta till en trea. Jag mailade henne i helgen och A pratade med henne idag; hon ville egentligen till en annan del av stan men kunde tänka sig att åtminstone titta på vår lägenhet, sen får vi se. Håll gärna lite extra tummar och tår att det blir bra, vi behöver mer utrymme! Huset är en 5:a på ca 108 kvadrat och har liten gård där man kan släppa ut barnen… Fortfarande nära till dagis (som sagt, andra sidan gatan), inte alltför hög hyra och vi kan ha kvar samma garageplats. Käre Gud, jag vill ha huset, amen… A har redan börjat fundera på de praktiska detaljerna kring flytten, innan vi ens vet om hon är intresserad. Själv försöker jag att ligga lite lågt ett tag till. Men det är klart, när A frågade hur vi skulle gå tillväga för att klara av det så hade jag ju redan funderat ut att vi såklart hyr ett släp, svårare än så är det ju inte! Jag oroar mig mer för hur vi ska hinna städa ordentligt, för det är ju alltid enklast att göra när lägenheten är tom – men vi lär ju flytta samma dag som hon. Vi får väl göra det vi kan innan och spara resten – och hoppas att någon ställer upp och hjälper till! Hur mycket kostar och hur lång tid tar en städfirma? Som sagt, jag ligger lågt ett tag till ;) (Och vi vet ju trots allt inte ens om hyresvärden godkänner bytet, om det nu skulle vara så att den andra kvinnan verkligen är intresserad av vår lägenhet!)

Bara sex veckor kvar att jobba. Börjar få lite separationsångest, det kommer bli konstigt att inte gå till jobbet på minst 9 månader. Men samtidigt skönt att hinna med familjen och hemmet! Jag SKA bli mer ordningsam! Det är mitt försenade nyårslöfte. Bättre på att hålla ordning och bättre på att ta initiativ till att röja när det är rörigt. För problemet är inte att jag inte ser oordningen, jag orkar bara inte ta tag i den. Grovplaneringen för våren (och ev hösten om det håller) ser alltså ut som följer en ordinär vecka:

Måndag: Spinning
Tisdag: Veckohandling.
Onsdag: Tjaa, det som faller mig in kanske? Shopping, manikyr eller en lunch med nån härlig människa. Lyxhustrulivet i en liten ask, liksom.
Torsdag: Spinning eller Core
Fredag: Städa, så det är fint till helgen
Lördag: Familjegympa med E/gymträning medan hon leker lite med barnvakterna på Friskis
Söndag: Kyrkan

Till detta planerar jag att se ungefär 4 avsnitt av Desperate Housewives per vecka. På det sättet borde jag hinna se färdigt alla sju säsonger under året. Någon gång emellanåt så tänker jag att E får vara ledig en dag eller två istället, så hittar vi på nåt kul hon och jag eller alla tre, beroende på om A jobbar och vad som ska hittas på. Naturligtvis kommer ju ingen av aktiviteterna ta en hel dag, men å andra sidan så kommer det ju tillkomma både det ena och det andra som också kräver tid (typ MVC-kontroller, lediga dagar för E, ett till barn osv). Jag har funderat på att gå och simma en gång i veckan också, men i så fall lägger jag nog in det istället för spinningen, inte utöver. Och jag tänker att jag absolut kan hoppa över ett pass i veckan utan dåligt samvete (de här två veckorna som har gått så har jag hoppat över alla pass utom ett, så det börjar bra i år!)

Lever min sista dag i 20-årsåldern idag, men till 30 vill jag bara säga: Bring it on! Jag är redo.

Det här med barn i magen...

Jag kan bli rätt less på folk som ska ge sig på att gissa om det är en pojke eller flicka i min mage. Det är ett barn och så länge det inte är en hundvalp så är jag nöjd (jag är ju mer av en kattmänniska…) Men alla kollegor ska ha åsikter; ”Oj, mår du mer illa, jag spydde halva graviditeten när jag väntade min son, det är säkert en pojke!” Ok, men nu har jag ju inte spytt en enda gång och slutade må illa runt vecka 12 eller 13 (minns inte så noga). ”Du ser lite bred ut över magen/höfterna, det är säkert en pojke!” Ja, men jag har alltid haft ganska breda höfter, har mindre mage än vad jag minns att jag hade vid det här laget förra graviditeten (dock kan ju minnet spela ett och annat spratt) och jag har fortfarande jeans som är en storlek mindre än för ett år sen när jag inte var det minsta gravid! Förra gången trodde jag att det skulle bli en flicka och ända sen E föddes har jag trott att nästa barn blir en pojke, men just nu har jag ingen egen känsla för vad det blir. Men det spelar ju ingen roll! Missförstå mig rätt, jag skulle inte ha nåt emot vare sig en pojke eller en till flicka, det är alla spekulationer jag blir trött på. Men hur förklarar man det på ett fint sätt?

På vägen till dagis i morse halkade jag på en isfläck som inte syntes under snön. Lyckades ta emot mig utan att slå i magen, men E förmanade mig resten av vägen: ”Du måste gå försiktigt mamma så du inte ramlar!” Det var lönlöst att försöka förklara att jag inte kunde veta att det var halt just där eftersom snön låg på isen. 20 meter senare var hon själv på väg att halka på samma sätt…

3-årskontrollen närmar sig med stormsteg, bara två veckor kvar nu. Någon sa att de brukar fråga om barnet kan prata i treordsmeningar. Tillåt mig att le lite grann – det gjorde E några månader innan hon fyllde två och är hon på rätt humör så pratar hon 20-ordsmeningar utan problem! (Fast när man är trött så är det ju klart enklare att gnälla istället för att prata öht).

Over and out.

Söndag 15/1

Förra graviditeten var allt nytt o spännade och jag hade stenkoll på exakt hur många dagar som gått och även om jag aldrig såg graviditeten i sig som så mysig så var det ändå nåt positivt. Just nu känns allt bara som en lång transportsträcka och jag känner mig färdig med nästan ett halvår kvar... Har mått mycket sämre än förra gången och hoppas att ontet i kroppen är mer träningsvärk än foglossning.

Har haft en produktiv helg med shopping, träning och QT med E. Just nu kollar jag på Mia Skäringer på dvd och njuter i fulla drag. Plupp lever om och på sitt eget lilla vis. E sover. A jobbar. Och här sitter jag.

Kort o så

Jag kom på vad det var jag glömde i förra inlägget! Hörde på nyheterna att antalet kortbedrägerier minskade kraftigt förra året. Det är ju trevligt och så, men det förklarar inte varför jag drabbades TVÅ gånger i höstas... Livet är helt enkelt inte rättvist.

Det var bara det...

Paket

Titeln Veckans mest korkade dumspån ger jag härmed till mig själv! Beställde smink för ett tag sen o fick två avier för rekommenderade brev igår. La dem i väskan i syfte att hämta ut paketen idag men när jag väl kom fram till Postens hörna i förbutiken utanför Willys så var de som bortblåsta! For ut på parkeringen igen o kollade i och utanför bilen, hittade handlingsnotan där men inte avierna. In på Posten igen och fråga om det går att få påminnelseavi snabbare än inom en vecka, förklarade att jag hade tappat mina. Men det kunde hon tyvärr inte påverka. Så bara att bita i det sura äpplet och vänta en vecka. Gick lite lagom trött på mig själv in på affären och handlade lite innan jag åkte hem. När jag öppnade plånboken så hittade jag såklart avierna - som jag hade lagt där för att de inte skulle ramla ur väskan... Pinsamt att gå tillbaka till Posten men nu har jag iaf fått mina paket!

Få saker gör mig så irriterad som ägg i trafiken, folk som inte kan köra. Jag har alltid fått höra att den som har ett hinder som försvårar möte på sin sida ska lämna företräde för mötande, vilket ju inte är mer än rimligt. Så när busshållplatsen hos oss blir ombyggd o halva vägen är tillfälligt avstängd så stannar jag för mötande trafik på vägen hem. Gissa då om jag blir irriterad (för att inte säga något chockad) när tre, T R E, bilister bakom mig svänger ut o kör, så att de mötande bilarna - som alltså egentligen har sin väghalva fri - måste vänta! Kom igen, kör om ni är först men om den framför har stannat så kan man ju inte köra om i ett sånt läge! (Apropå det höll jag på att krocka igår när jag gjorde en omkörning o en annan bil körde ut från sin stoppplikt. Nog för att jag kanske inte borde kört om vid en korsande väg, men han hade stoppplikt...)

Jag tänkte på nåt mer men minns inte vad så det får bli ett eget inlägg när jag kommer på det igen...

fredag

Två månader utan träning och 15 veckor gravid gör tyvärr inte sitt för att framhäva den kropp jag faktiskt var rätt nöjd med för tre månader sen (och större delen av förra året om man får vara ärlig). Just nu känner jag mig som en bulldeg på jäsning. (Vill för övrigt dra mig till minnes att det var så jag såg på mammas mage när lillasyster var liten, en bulldeg. Och så funderade jag var tejpen var, för hur hade bebisen kommit ut om inte genom ett hål i magen?) Men just nu känner jag mig mest som barbapappa. Eller möjligen då barbamamma. Oformlig. Och missnöjd (vilket jag inte vet om barbafamiljen är). Träningen har inte heller börjat så bra i år. Tänkte åka o träna en sväng efter torsdagens halvdagsjobb, men E spydde sex ggr i tisdags kväll så resten av veckan gick åt till vab och ingen träning hanns med.

Tänkte sova tidigt men vaknade igen o kunde inte somna om, så nu sitter jag här o kollar på New moon, vilket å andra sidan var min första plan för kvällen. Trevlig helg alla!

borde vs orkar

Vad jag borde:
måla naglarna
färga håret
diska undan i köket
vika den rena tvätten
röja vardagsrummet

Vad jag gör:
gråter en skvätt till reprisen av svt:s dokumentär om Foppa
äter klyftpotatis och oxfilé för andra gången idag
funderar på att logga in på en viss hemsida o beställa lite smink

Inte riktigt synkade listor, men det jag inte får gjort idag kan jag ju göra en annan dag!