Monday, November 30, 2020

Remember, remember the fifth of November

November kom, sågs och besegrades i år också, men det var knappt den här gången. Tror jag är mer påverkad av den här pandemin än jag förstår till vardags, november har varit tyngre än på många år. Jag toppade med att bryta ihop i fredags, när den första adventsstjärnan jag skulle sätta upp gick sönder och den andra likaså. Jag skrek nåt mindre konstruktivt om att ingen hjälper till och allt ska man behöva fixa själv, annars blir det ingen jul. Sen la jag mig på sängen och grät en timme eller så. Under tiden satte A upp stjärnorna, bless his soul! < 3 

MEN! Nu är det slut för den här gången. Jag går in i nästa säsong full av förhoppningar. Barnen ser fram emot jul och jag gläds med dem. Deras förväntningar är mer påtagliga än tidigare, kanske behöver de också julen mer i år, eller så har de bara blivit stora nog att greppa det i större utsträckning. Reaktionerna när jag delade ut adventskalendrar till alla tre (...) idag var hur som beyond priceless. Jag hoppas bara att de inte blir besvikna när det väl är julafton... 

Förutom det har jag mina små projekt här och var och ingenting blir nånsin som jag tänkt mig. Helt i sin ordning, alltså.

Monday, November 09, 2020

Den senaste tidens iakttagelser

Sprang på en gammal bekant i helgen. "Hur mår du?" frågade jag, väl medveten om att vederbörande nyligen gått igenom en skilsmässa. "Jo, det går" svarade personen. Såklart, givet förutsättningarna. Vi bytte några artighetsfraser till innan vi hastade vidare åt varsitt håll. "Hälsa!" avslutade personen. "Detsamma!" svarade jag. DETSAMMA?! Vem säger så till en person som precis skilt sig? Vem ska hen hälsa till? Jag kunde lika gärna sagt "Det här samtalet betyder ingenting och jag säger bara det som förväntas av en i en liknande situation". Skämdes när jag gick vidare. 

Drömde att yngsta systern G-son gifte sig också. Inte med sin J, utan med en kusin till en av mina bästa vänner. En kusin jag för övrigt inte känner. Hur någon av dem hamnade i min dröm is beyond me, liksom hur jag blev inbjuden till bröllopet. Ingen reagerade heller på att jag dök upp i min egen brudklänning. Middagen blev det dock ingenting av, eftersom brudgummen tagit en överdos av lugnande. Jag ledsnade på att vänta och gick hem, följde tunnelbanespåren på blåa linjen för att hitta hem. Höll på att bli påkörd av ett tåg i höjd med Kista, men klarade mig i sista sekund. Intense, inte helt oskönt att vakna efter en sådan natt. Systern i frågas nya bok fick jag för övrigt konkurrens om, med E som nyss läst klart den första. Så nu läser vi samma bok parallellt, med varsitt bokmärke. 

Tapetseringen är klar om någon undrade. Bilder kan komma en annan dag.

Annars är ju november som november brukar. "Som att sitta i en svart garderob med vattenläckage från taket" uttryckte en f.d. kollega saken. Jag är trött, deprimerad, omotiverad. Tagit ledigt ett gäng fredagar för att orka. I smyg längtar jag lite till pensionen... Eller tills barnen har flyttat hemifrån, så jag kan ta långledigt och resa till solen (om man nu någonsin får göra det igen) utan att fundera över hur de ska få mat och komma upp till skolan i tid i en månads tid (jo, vi är två föräldrar, men det lägger ju lika mycket ansvar på mig). Tills vidare får jag knapra hästdoser av D-vitamin och fortsätta vara ledig en dag i veckan. Det är inte helt jobbigt heller. Och nu är jag ju nästan igenom en tredjedel av eländet. 

Vem vet när eller hur vi hörs härnäst, men nu ska jag iaf gå vidare med livet.

Monday, October 12, 2020

Home, sweet home

Livet rullar på, i varierande tempo. Klockan tio i förmiddags hade jag med största sannolikhet producerat mer än på hela dagen i fredags. Ändå kändes det bara halvklart när jag gick för dagen.

"Något mer?" undrade killen i kassan när jag köpte tapetlim på vägen hem. "Ja, min plånbok" konstaterade jag när jag tittade ner i väskan, redo att åka hem i ogjort ärende. "Du kan swisha" svarade han. Smart, en del butiker erbjuder ju den lösningen. Fast han menade att jag skulle swisha honom, sen betalade han med sitt kort för mitt lim. Det kallar jag kundservice! Nu är vi redo för Bosse Målare som ska komma imorgon bitti o kampera här i några dagar. E's rum ska tapetseras om, dörrposter ska målas o sen när allt är klart ska innerdörrarna bytas. Ser fram emot en liten uppfräschning! 

Under tiden består resten av vardagen av temporära lösningar, eftersom det inte finns någon stans att äta middag eller sova ordentligt för hela familjen...

Thursday, September 24, 2020

Home, sweet home?

När man vaknar tredje gången samma natt är det lätt att tänka att det nog måste vara dags att kliva upp snart. När klockan ändå bara visar 02.31 kan man trots allt hinna sova fyra timmar till. Åtminstone kan man ju tro det tills nåt snille får för sig att spränga grannens lägenhet ett par timmar senare. Vad ska man säga?! Överlag inte en jättebra natt. Weekend can't come soon enough, tur det är fredag imorgon. 

Thursday, August 20, 2020

Adam Rocks

Tiden springer sin väg och plötsligt tog sommarlovet slut. Min bebis började andra klass och det stora trollet bytte skola för att börja s e x a n. Första veckan har varit turbulent, men på ett positivt sätt. E har känts mycket gladare än förra läsåret och jag håller tummarna för att det fortsätter. Hon planerar redan för att ta hem en klasskompis nästa vecka, något som inte hände i hela femman. "Jag har hittat en kompis" deklarerade hon glatt redan efter första dagen. "Vi är ganska lika, liksom busiga och så där". Jag anar lärarnas kommande frustration men är SÅ tacksam att det gick enkelt för henne! När de skulle presentera sig själva för klassen tidigare i veckan hade de samma favoritfilm och nåntingmervaddetnuvar gemensamt också. 

Vem kunde ana att det här med barn kunde skapa så mycket i en själv?! Hjärtat svämmar över av kärlek, oro och förhoppningar.

Tog ledigt i måndags förmiddag med anledning av skolstarten, följde med E som gick halvdag och sen åt vi lunch tillsammans. Under tiden hon var i skolan och jag hade tid att fördriva passade jag på att skaffa en ny familjemedlem, Adam. 


Han flyttade hem till oss idag och tanken är att han ska hjälpa oss att lägga livspusslet. Jobb och aktiviteter är ju en sak, men så kom jag också på att A kan veckohandla dagtid när han är ledig. Fantastiskt! När barnen var små kändes det som semester att få göra det själv, men nu känns det mer som ett straff för nånting jag inte har gjort och tar dessutom tid från annat som är roligare. Men nu slipper jag, hurra!

Resten av veckan gick i ett rasande tempo och imorgon är det fredag igen. I helgen tänkte jag kanske leta efter min borttappade träningsmotivation. Värmen och det inställda flyget till Budapest har gjort att jag inte sprungit en meter på flera veckor och denna veckan har jag inte kunnat gå på Bodypump heller. Har snittat typ ett pass i veckan sen början av sommaren, nu hoppas jag kunna komma in i lite rutiner igen när allt drar igång som vanligt och temperaturerna sjunker lite. 

Wednesday, August 05, 2020

Bröllopsdag

firade vi igår. Det allvetande Facebook påminde mig om att det var nr 13, inte 14 som jag skrev häromdagen. Firade med finlunch med barnen på stan; hade siktet inställt på middag, men en fotbollsträning kom emellan. Livet. Prioriteringar och pusslande. Köpte en flaska vin till kvällen och blev leggad. Fortfarande oklart huruvida det är en komplimang eller en förolämpning, men det mesta tyder på att det ska vara en komplimang. 

Idag har jag gjort absolut ingenting mer än kollat en säsong av Morden i Sandhamn och klockan är nu strax efter 16. Mycket värdig avslutning på denna semester! 

Monday, August 03, 2020

Österlen

Måndag igen. Förra veckan tillbringade vi på Österlen - kan varmt rekommenderas, om man inte kräver mänskliga temperaturer på badvattnet. Fantastiskt vackert och avslappnande miljö. Hade hyrt en söt liten stuga typ 200 meter från stranden, perfekt på alla sätt och vis! E ville flytta dit på direkten (oklart huruvida hon kan föreställa sig de isande vintervindarna direkt vid kusten) och jag hade absolut kunnat stanna en vecka till. Lite otur med vädret, men sådan är ju den svenska sommaren till sin natur. Man erbjuds tio minuter solsken och hinner tänka "Varför vill någon någonsin åka utomlands?", innan molnen kommer och man fryser halvt ihjäl. Nåväl, vi hann bada, äta glass, fånga maneter, vandra i naturreservat och besöka Kiviks musteributik. Bilder orkar jag inte ladda upp ikväll, men kanske senare.

Föga förvånande blev flyget till Budapest inställt idag och därmed även min prestation i halvmaran. Ingen större förlust, med tanke på hur träningen gått... Har känt mig lite stressad över distansen de senaste veckorna, inte sprungit mer än 14 och dessutom långsamt. Nu kan jag fokusera ett år till, verkar som att jag får startavgiften tillgodo till ett kommande event. Hade tänkt pensionera mig från långa distanser efter det här loppet, men kanske att jag ändå siktar på en sista nästa år (om man får resa då)... Ska nöta kilometer och jobba lite på tiden så länge, för att i bästa fall avsluta på topp med mitt bästa halvmara-resultat någonsin :) (Såg ju också fram emot en kul helg med JoA, men det kan vi ju få till på annat vis). 

Sista semesterveckan inleddes med att lära E hitta till nya skolan. När vi ändå var på stan passade vi på att shoppa och fika lite också. Älskar "halva reapriset"! Fick två par skor, två tröjor och ett par tights till priset av två par skor. Resten av veckan kommer bjuda på bröllopsdag (nummer 14 i raden, vid 16 brukar jag tycka att folk har varit gifta länge), grillning hos vänner, kanske körsbärsplockning och saftkokning och i bästa fall lite mera bad mot helgen. All in all har semestern varit bra, även om den alltid kunde vara lite längre...

Monday, July 20, 2020

En helt vanlig måndag...

Det blev en sån där dag när man i godan ro sitter o käkar carbonara med familjen, hör nåt utanför och tänker "Skottlossning? Nä, jag är ju skadad och förra gången lät det helt annorlunda!", för att ett par timmar senare läsa i kvällspressen att det visst var skottlossning jag hörde. Oklart varför, ingen verkar skadad, men tydligen har polisen gripit några nu iaf. Jag hade inte tänkt flytta nå mer innan det blir dags för ålderdomshemmet, men ibland undrar jag ändå. Har börjat hålla lite koll på Hemnet igen, men ett sånt kalas ska ju finansieras också... Vi lär således bo kvar här ett tag till. Vissa dagar tänker jag att fem eller tio kvadrat mindre inte gör nån skillnad och att det kanske skulle vara värt det, andra dagar tänker jag att jag håller på att bli knäpp över hur trångt vi bor redan nu. Så mycket som ska vägas för och emot...

Bodypump idag, det märktes att jag slarvat med träningen i tre veckor. Planerar att springa med JoA på onsdag, behöver nån som drar ut mig och är oändligt tacksam att hjälpen finns! Minns när jag & Ah skulle vara varandras draghjälp för närmare 20 år sen - vi drog oftare med oss varann från gymmet till närmsta fik istället :D Med JoA går det bättre, hennes pannben verkar gjort av stål. 

I'm all for sena kvällar, men nån måtta måste det kanske ändå finnas, så tack och godnatt!

Saturday, July 18, 2020

Semester

Polisen i länet hade att göra idag; hantera överkörda djur och nyfikna barn och rodda upp trafikolyckor, allt inom loppet av några minuter. Men det är ju rent fantastiskt så självcentrerade människor kan vara! Som när man kommer körande på en enfilig riksväg och en lång rad med bilar står stilla i vägrenen; antingen kan man ju tänka att de står så av en anledning, säg en olycka längre fram och möjlighet för räddningstjänsten att komma förbi, eller så kan man tänka "Vad bra, nu kan jag köra om de här 20 bilarna som bara står här utan anledning på en väg där ingen vanligtvis står still!" Vederbörande fick dock höra (inte av mig) att det bara var att backa. 

Resten av dagen bjöd på sol och bad, picnic och glada barn. Lång dag på stranden, sen middag och sent i säng - som ett sommarlov ska vara! Jag börjar komma ner i varv, äntligen. De första dagarna tänkte jag ofta "Åh nej, det har redan gått tre/fem/åtta dagar", men nu har jag landat och förstått att jag inte ska tillbaka till jobbet på flera måndagar till. Samtidigt som jag stressat över detta med ledigheten har jag på något märkligt vis blivit mer dagvill än vanligt, vet knappt om det är I förrgår eller På måndag när nån frågar. Tack och lov för elektroniska prylar som hjälper en att komma ihåg att det varken är onsdag eller imorgon när man nån enstaka gång faktiskt måste veta. 

Första veckans läsprojekt blev en Majgull Axelsson som blivit liggande under kurslitteraturen senaste året. Allt hon skriver skapar en sån känsla av djup, samhörighet och magi i mig, Aprilhäxan är inget undantag. Rekommenderas!

Thursday, July 16, 2020

Skogen

"Jag vill åka till skogen och klättra i berg" sa elvaåringen efter frukost (vilket idag var närmare lunchtid för en ordinär familj). Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och åkte iväg till vårt vanliga ställe. Barnen klättrade på både klippor och vindskydd, lekte Ronja och Kalle Blomkvist. Vi statister fick vara vildvittror och Gubben Gren. All in all en bra dag, men nästa gång tror jag att jag ska välja en neutralare hårfärg, så kanske jag slipper ha alla skogens flygfän runt huvudet.




(Jag är egentligen mer fokuserad än sur)


Svampen förväller inte sig själv och morotskakan vi bakade igår behöver tydligen hjälp att ätas upp också. På återhörande!

Monday, July 13, 2020

Dagens tankar

Jag har full förståelse för att alla inte har råd att ha kalas på Populära Barnvänliga Stället, typ lekland. Mitt tips till dessa personer är: ha inte det då. Hitta ett billigare alternativ; picnic i parken, grilla hamburgare på gården, middag/filmkväll hemma, disco i kvarterslokalen - det finns att välja på. Men att bjuda in till PBS-kalas och först när gästen i fråga tackat ja informera om att vederbörande förväntas betala inträdet själv tycker jag går bortom gränsen för vanligt vett och hyfs. Jag som ändå har ekonomiska förutsättningar kan ju inte gärna säga nej i efterhand av någon sorts princip heller, eftersom barnet redan börjat längta, men rent krasst kunde det ju vara så att en förälder faktiskt inte har råd att betala. Hur blir det då för barnet som tackat ja?

Annars en bra dag. Lämnat blod och slappat, inte så mycket mer. Somnade till o med en stund efter middagen... Två hostiga/snoriga barn som stoppar oss från att hitta på nåt, så bara att gilla läget.

Träning och blodgivning brukar inte vara kompatibla samma dag för mig, men jag tror jag ska klämma in en promenad när barnen har lagt sig. Efter en helg i bilen och denna dagen hemma behöver jag få igång benen lite. Siktar på Bodypump imorgon och ett par löppass senare i veckan. Wish me luck... 

Saturday, July 11, 2020

Semester

Efter att ha checkat ut en dag tidigare än planerat inledde jag fyra veckors ledighet med 12 timmars sömn. Trodde inte mina ögon när jag vaknade o kollade klockan på fredagen, men välbehövligt var det efter en dryg vecka av konstant trötthet. Skönt också att hinna landa en dag innan helgens road trip. En heldag utan barnen, inklusive shopping, utemiddag på tu man hand med A & filmkväll. Såg Blackkklansman för andra gången på nån vecka, rekommenderas starkt! Fem av fem pumpor.

Lördagen tillbringade jag istället i bilen, för att hämta hem illbattingar från Småland. E4 mellan Gränna & Huskvarna måste ju vara Sveriges vackraste vägsträcka! Imorgon planerar jag för lunch på Smultronstället i Söderköping och därefter hemfärd. Vad vi ska hitta på resten av sommaren är lite oklart, men en resa till Österlen har vi bokad. Kanske lite andra utflykter, men det är beroende av andra, så återstår att se.

Sprang med JoA i veckan också, 12 km knåpade vi ihop i rimligt tempo. Haft ett väldigt motstånd mot långpass hela våren, så skönt att bevisa för mig själv att det är görbart, oavsett om det blir nån halvmara eller inte i höst.

Just nu ett pågående färgprojekt i huvudet, Wallander på tv och semesterkänslan infinner sig allt mer. 

Tuesday, June 30, 2020

Vardagslyx

Vissa dagar är bättre än andra på jobbet och idag tillhörde den senare kategorin. Det är ett sjukt otacksamt jobb jag har, att liksom hela tiden behöva fokusera på det som inte fungerar, svårigheter, risker, motgångar och behov av hjälp hos någon som ofta inte tycker sig behöva någon hjälp. Man kan få uppleva både det ena och det andra i en sån situation och sen sopa ihop resterna av människor som inte bad om att få höra det man var tvungen att berätta.

Från det och gårdagens mardrömmar till ren och skär vardagslyx, som i ett trollslag. Frissan efter jobbet, egentid när den är som bäst. Lite shopping på det. Rena lakan och massor av jordgubbar. Bokat massage. Som grädde på moset så verkar min sju veckor långa viktplatå vara på väg att ge sig, yay! När man vet att man äter och tränar (relativt) bra, men ändå väger in på det där sista extra kilot v a r j e vecka så känns det rätt meningslöst, men till slut så...

Monday, June 29, 2020

Verkliga mardrömmar

Strax innan lunch kom samtalet ingen förälder någonsin vill ha; "Hej, det är från fritids. Ditt barn har gått iväg med sin bästa kompis och vi hittar dem inte." Eftersom det rörde sig om E var jag aldrig särskilt orolig, hon är kavat, går inte iväg med fula farbröder eller utsätter sig för annan fara på det sättet, så jag var mer förbannad när jag satte mig i bilen för att åka till fritids. Innan jag kom fram var tjejerna på plats igen. De hade "bara" gått iväg till parken en stund efter lunch och råkat "glömma" att berätta det för personalen. Sweet Lord... Absolut sista dagen på fritids för barnet i fråga slutade ju inte på topp, men slutet gott o.s.v.

Förra helgen var inte heller nån höjdare, för samma barn, som satte lördagsgodiset i halsen och höll på att kvävas. Paniken i blicken liknar ingenting jag någonsin sett förut. Innan jag hann runt bordet hade A tagit Heimlich-grepp runt midjan och godisen hoppat ut. E bröt ihop i nån sorts efterskalv och S i sin tur bröt ihop över att vi blev tvungna att pausa kortspelet. Men alla återhämtade sig och alla lever än. Slutet gott, en gång till.

Förutom det jobbar jag på ett par veckor till, är tacksam att vädret blivit lite svalare, planerar för långpass som aldrig blir av och funderar över vad man köper i födelsedagspresent till en åttaåring. Any ideas?

Friday, June 19, 2020

Trösklar

Midsommaraftonen tillbringades på stranden. Där var vi knappast ensamma, denna varmaste midsommar på 50 år. Kände mig riktigt duktig i morse när jag packade baguetter, ett paket kakor, frukt och dricka till alla. Synd bara att jag glömde muggarna hemma... Nåja, dricka måste man ju i värmen, så det var bara att skicka runt flaskan. Barnen & A badade tills läpparna var blå, själv nöjde jag mig med att gå i till lårhöjd. Inte gjord för svenska vatten, har aldrig varit. 

Som varje år är träningen inte kompatibel med värmen. Efter rätt många dagar i solen den senaste veckan var jag således rätt knäckt innan jag väl kom ut en sväng ikväll, men ut kom jag. Planen var ett pass på sju lugna + två snabba kilometer, men det fick bli tre + två istället. Tempot lyckades jag hålla enligt plan åtminstone, så pluspoäng för den. Sprang fem i tisdags också, då gick det närmare två minuter snabbare. Långpassen går det inget vidare med, behöver lägga lite tid på att nöta distans de kommande veckorna!

Nu dusch.

Wednesday, June 17, 2020

Denna dagen, ett liv

Så många tankar och känslor i omlopp just nu. Har ägnat denna semesterdag åt att skriva under ett uppsägningspapper (på eget initiativ, tro inget annat), men kan inte riktigt känna att det är rätt beslut ändå. Lite som att det jag gick till (för två år sen) inte blev vad jag hade tänkt och nu är jag ändå kvar, snart inlasad. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så... Men just nu vill man ju inte heller vara sist in, först ut på en ny arbetsplats och så gick ännu lite mer tid. Jag vet inte alltid vad jag vill med mitt liv och det kryllar knappast av tjänster, därtill hög arbetslöshet och hård konkurrens. De ständiga frågorna - vilka kompromisser är jag beredd att göra? Arbetsgivare, semesterdagar, pendling på bekostnad av tid till annat, och i andra vågskålen den personliga utvecklingen. Hur kan jag låta min erfarenhet och kompetens komma till sin rätt i ett annat forum? Och vilket forum? Jaha, men nu är det hur som slut på frivårdsperioden i mitt liv. 

Ett annat dilemma är ju det här med sommarrea. Jag känner mig personligt ansvarig för att hålla Sveriges ekonomi igång, eftersom jag fortfarande har jobb och allt sånt där, men hur många klänningar behöver jag egentligen? Oklart.
Men med 50 % rabatt blir den ju plötsligt ett kap och för bra deal för att missa, om jag ångrar mig senare... 

Kriminologin lyckades jag på nåt vis ro i land, blev godkänd även på sista hemtentan. Inga toppbetyg, men äntligen färdig! Med tanke på hur oerhört lite tid jag har lagt ner på studierna denna termin så var det mer tur än skicklighet. Litteraturen på sista momentet har jag knappt öppnat, så känslan för dagen är lättnad. 

Sunday, May 31, 2020

Magiska maj

Min magiska maj lider mot sitt slut, bara minuter kvar nu. Den blev inte riktigt som maj brukar, men det är väl rätt signifikant för det här året. Men ljuset, grönskan och bristen på trötthet är precis densamma som alla andra år.

Sprungit har jag gjort, både långt och kort. Behöver få till längre långpass, orkar sällan så långt som jag "borde". Nåja, tio km är bättre än inga km, även om planen var elva eller tolv. Nästa vecka, då minsann... Intervallerna eller dagsformen gör sitt också, vilket är trevligt att se.

Full rulle till veckan, massor att följa upp och hinna med. Mest roliga saker dock. Sista veckan på kriminologin också, jag har lämnat in allt och väntar bara på feedback. Får se om det blir omtenta...

På återhörande!

Monday, May 11, 2020

Dinner plans


Ibland får en rosa frappucino tjäna som fullvärdig middag. Mest för att jag kalorimässigt inte kan rättfärdiga att också klämma i mig en middag efter att ha stimulerat BNP, och lite för att jag just idag kunde komma undan med det utan att barnen märkte något. Aktiviteter så det står härliga till, minst fyra dagar i veckan och det känns som att vi aldrig hinner äta middag ihop längre. We had a good run, while it lasted. (Det här med papperssugrör förresten? AVGÅ, den som tyckte det var en bra idé!)

Förutom det befinner jag mig i den bittraste perioden i mannaminne och orkar knappt umgås med mig själv för att jag är så grinig hela tiden. Förstår att ingen annan heller orkar. En fin vän verkade känna det på sig, för hon ringde i förmiddags och vi pratade bort dryga halvtimmen utan att behöva blinka. Jag vet fortfarande om hon ville något mer än att höra hur jag mådde. I så fall hann vi inte avhandla den egentliga agendan. 

Tentor och hemtentor avlöser varandra just nu, sista momentet ska avklaras de närmaste tre veckorna. Ska definitivt aldrig plugga/jobba 150 % igen, längtar tills allt är över. På jobbet släpptes flyttförbudet i slutet av förra veckan, så nu kommer det snart rassla till o så blir det ändå svårt att hinna med allt där innan semestern, trots att jag hade en bra plan. Livet. Oförutsägbart och aldrig som man hade tänkt. 

Fyra veckor kvar på terminen, fyra veckor kvar på samma skola för hälften av barnaskaran. Jag tror det finns lite separationsångest, mest för att man vet vad man har men inte vad man får. Det kommer många kloka tankar och funderingar kring hösten och nya relationer och jag hoppas vi lyckas omsätta dem i praktiken, för nu ska hon gå sin längsta period med samma klass hade vi tänkt, jobbigt då med dålig start. 

Sprungit har jag inte gjort sen förra inlägget. Hade planerat två pass förra veckan, men kunde inte för mitt liv uppbåda varken energi eller motivation. Fick nöja mig med lite Bodypump med E. Jag hoppas på att få till lite mer struktur den här veckan, men just idag orkar jag knappt röra på benen. Siktar på lite sömn i natt, så kanske det går över till imorgon. 

Sunday, May 03, 2020

10 km

Mjo, milen fanns i benen. Inte riktigt så snabb som jag kanske hade tänkt mig, men vad kan man begära efter så lång tid? Glad att jag ens överlevde och rent krasst var jag åtminstone inte SÅ mycket sämre än jag hade siktet inställt på. Höften krånglade lite på slutet, oklart varför men jag gissar att jag spänner mig när jag springer. Runt nio km funderade jag på om jag ens skulle kunna slutföra, men det gick. Lång stretch efteråt avhjälpte för stunden.

I övrigt en bra söndag, med sol och regn om vartannat. Lyckades planera in en tur till Stadium för nya fotbollsskor till Lillprins Bus i solskenet, promenaden hem i regnet. Såklart. Förutom det har jag just ingenting att klaga på idag. Ny vecka imorgon. Jobbet går på sparlåga just nu. Det råder flyttstopp mellan institutionerna och ingen ut = ingen in, så i praktiken jobbar vi på halvfart. På gott och ont... Vill ogärna ha massa minus på flexlistan, men det är svårt att fylla ut en heltid med halva ordinarie arbetsbelastningen. Klurar på ett bra upplägg för de kommande veckorna. Det drar ju ihop sig mot semester också, så då kan det ju vara bra att ha lite mer luft i schemat för att hinna avsluta allt i tid innan vi går.

Men innan semester så drar det ihop sig mot sovdags...

Saturday, May 02, 2020

lördag

För den nyfikne kan jag meddela att farmor mår något bättre, men helt bra får vi väl se om det blir igen. Jag vill inte hänga ut hennes sjukvårdsjournal till allmän beskådan, men en del verkar otydligt även för läkarna. Det kanske finns nåt och om det finns så går det inte att åtgärda. Och om det inte finns så finns det åtminstone andra saker som vi till viss del redan visste och överlag är ju en 92-årig kropp ofta ganska skruttig.

2020 verkar ju inte bli någonting av det vi hade tänkt oss och jag förbereder mig på att det inte blir nån halvmara i höst, men försöker ändå träna för en. Det går sådär... Har varit oerhört trött på sistone, fullt med parallellprocesser som kräver energi på jobbet. Därtill (eller på grund därav) sover jag dåligt och det är ju sällan en bra kombo när man vill vara pigg. Får till en del pass, men inte alla jag vill. Hade tänkt ge mig på en mil denna veckan, efter att ha kapat ganska många sekunder på 5-7 km de senaste två veckorna. Återstår att se hur jag mår imorgon. (Förutom att jag är väldigt, väldigt trött så mår jag fysiskt bra). Minns inte när jag sprang en mil senast, men det var inte förra året iaf. Kan ha varit 2018, i bästa fall, men kanske till o med hösten 2017. Nervös är jag hur som helst, kommer det gå?

Med det sagt har jag inte så mycket mer på hjärtat, inte som passar sig här åtminstone. Ser fram emot att vissa ska tillfriskna så att jag får ventilera över en utlovad middag snart < 3

Monday, March 30, 2020

Superfarmor


Ibland behöver hjärnan få logga ut en timme tidigare och tänka på något annat än jobb. Tur då att tonårskillarna vid bordet bredvid diskuterar beställningsjobb och straffsatser för mord... 

Farmor kom hem från sjukhuset förra veckan. Igår åkte mamma o pappa dit och uttryckte "vi får se vad som händer". Det som händer i mig är iaf en insikt att jag inte handskas särskilt väl med sorg. Undviker, sysselsätter mig med annat och avskärmar mig. Har hört att det ska vara konstruktiva strategier. 

Det slår mig att det är många år sedan jag förlorade någon närstående och att hur mycket jag än försöker kan jag inte förbereda mig, för jag vet inte vad som väntar. Farmor är den sista i generationen över mina föräldrar och den av dem (av alla släktingar) som jag stått närmast genom åren. Jag minns fortfarande när vi skulle ta med rosor från kolonilotten som en present till mamma (nyligen fick jag veta att det var för att hon fått en bebis, min lillebror). Jag stövlade ut i rabatten och började dra upp dem - det var så jag var van att plocka blommor. Farmor efter med lämpligt verktyg och "Nej, vänta!" Eller när hon tog med mig till Tekniska museet, kanske i sjuårsåldern? Som jag älskade det! Alla fredagar jag åkte dit ensam efter skolan i sexan. Den rutiga klänningen jag föll för och hon betalade utan att jag behövde be henne. Den neongröna bålen på någon jämn födelsedag, som såg så god ut, men jag fick inte smaka (pga. alkohol). En middag när jag såg fram emot champinjonerna jag spanat in i såsen - som istället visade sig vara vindruvor. (Vindruvor? Ja, vindruvor. Inte alls samma sak). Alla gånger farmor skrattat så hon gråtit och inte kunnat få fram ett ord. Och farmor som mitt i natten var den första som berättade för mig att jag hade fått en lillasyster.

Jag vet inte hur man lever vidare utan någon som alltid funnits där, så jag röstar för att vi slipper.

Sunday, March 22, 2020

Run, run like the wind

Det känns som att jag har använt de senaste nio månaderna - eller fem åren, beroende på hur man räknar - åt att förbereda mig på att farmor inte är odödlig. Ändå känns det som att man inte kan förbereda sig tillräckligt och varje nytt sjukhusbesök kommer som ett slag i magen. "En vanlig hederlig influensa" om man får tro henne själv. Inte fått något bekräftat svar på corona-testet, men enligt svägerskan trodde inte läkaren att det var det. Återstår att se vad som händer.

Från det ena till det andra.

Mina nya skor är precis så snabba som de ser ut! Ungefär 20 sekunder snabbare per kilometer än de gamla. Inte ont i höften heller. Wohoo! Får väl se om det blir någon Halvmara i höst, beroende på vad som händer med corona, folksamlingar och stängda gränser, men jag försöker träna som planerat ändå, så gott det går. Gymmet förvisso fortfarande öppet, men gruppträningen inställd och egen styrketräning är för tråkigt för att jag ska utsätta mig för det. Om man får vara så världslig så är jag glad att det åtminstone inte är november när jag ska ut o springa.

Den senaste veckan har det också känts som att E har blivit tre år äldre. Börjat experimentera lite mer seriöst med mascara, shoppar hejvilt och massa stora funderingar kring märkeskläders vara eller inte vara (och på nåt vis sammanfattat mitt liv i frågan "Vilket skulle du välja om du bara fick välja en: Michael Kors eller Swedish Grace?") (Som att de ens går att jämföra på samma skala...). Och samtidigt så barnslig emellanåt. Verkligen den där mellantiden mellan barn och tonåring, en riktig "tween".

Bad barnen berätta vilket årtal de skulle välja att resa till om de fick välja helt fritt. Jag tänkte historiskt, men E tolkade det lite friare och valde 2031 - för att se hur klimatförändringarna påverkat och om jorden egentligen finns kvar. Så klokt val. (Själv valde jag en fin bal med enorm klänning i slutet av 1700-talet).

Wednesday, March 18, 2020

My lovelies

Igår landade de hemma < 3 Nu ska här springas som aldrig förr!

Tuesday, March 10, 2020

Skolval 2020

ÄNTLIGEN har antagningsbeskedet kommit! Och ja, vi fick plats på förstavalet. SÅÅ glad och tacksam idag!! Skolan har ett undervisningsupplägg som E själv tror passar henne, med två ämnen i taget under en intensiv period (ett par veckor) och längre arbetspass med färre avbrott för raster. Dessutom ett upparbetat samarbete med Mensa för att hitta bra lösningar för särbegåvade barn. Känns väldigt bra inför hösten just nu! 

Bokat en semesterresa har jag gjort också, Rhodos i juni. Längtar! Bara jag o barnen denna gång, men ser ändå fram emot det. 14 vattenrutschbanor ska nog kunna hålla oss sysselsatta tio dagar. "Kan jag få souvlaki då?" frågade S. "Ja" lovade jag "och kanske bläckfiskringar också". "Halleluja!" utbrast prinsen. 

S vaknade igår o var inte riktigt sig själv. Jag utgick ifrån att han var trött efter helgen, men det visade sig senare vara hjärnskakning efter en gunga i huvudet i fredags. Den händelsen visste jag inte ens om förrän strax innan lunch på måndagen. Inget Mom of the Year Award i år heller alltså... Ungen kom hem vid tvåsnåret igår eftermiddag och sov sen ungefär 20 timmar (bokstavligt talat). Mår bättre nu, men får vila en dag till imorgon. 

Måste visst avstyra lite bråk o natta lite barn. På återhörande!

Sunday, March 08, 2020

Självständighetsdeklaration

Elvaåringen på nya äventyr! Gyllene Måsen med kompisarna, helt utan vuxet övervakande. Lyssnar man på henne kan man tro att det inte behövs nån resa i sommar, det räcker med att sätta henne där en gång om dagen. "Det var SÅ roligt att gå dit med kompisarna. Nåt helt annat än att gå med pappa, vet du! Jag ska helt klart gå dit med dom igen nån gång! Jag längtar!" Tappade räkningen på hur många gånger hon återkom till det under kvällen - till och med att komma på hur beställningsskärmen och betalningen funkade var ett stort äventyr! Ett nytt steg i självständigheten - och pappa behövs tydligen inte längre, åtminstone inte för en middag på McD. (Det är inte helt utan kluvna känslor för egen del).

Ett annat steg i självständigheten fick bli en hård läxa. Efter en lång diskussion om överdragsbyxornas vara eller inte vara tog hon dem motvilligt på sig - för att sen ta av dem i parken. En poäng för kreativitet. Synd att de inte låg kvar där hon lagt dem när hon skulle hem sen... Tvärborta, ingenstans att finna i hela parken trots att hon och kompisarna sprang runt (enligt egen uppgift) en halvtimme o letade. Hårda, elaka mamman gav sig inte på att hon helt enkelt fick betala nya själv.

Trots det kom det långt om länge fram att jag "faktiskt hade 100 % rätt". Jag fattar inte riktigt hur det gick till, men nöjer mig med att jag hade rätt.

Sprungit har jag gjort också. Längsta sammanhängande rundan utan gå-pauser sedan i somras. Lite känningar i höften nu, men jag hoppas att fortsatt stretch kan råda bot på det på sikt. (Jag vill för tydlighetens skull också nämna att "längsta sammanhängande" inte är lika med långt och definitivt inte snabbt). Vissa dagar tror jag att halvmaran är inom räckhåll, andra dagar tänker jag att jag kanske får nöja mig med en weekend i Budapest. Vi får väl se hur det går. Biljetten är iaf inköpt, så vi håller tummarna att corona-paniken hinner gå över till dess.

Friday, March 06, 2020

Sekundärtrauma


Kan vi pausa ett ögonblick och prata lite om sekundärtraumatisering?

Vad är det, undrar kanske den oinsatte. Med en kort sammanfattning kan man säga att det är ett tillstånd liknande utbrändhet, som drabbar personer som jobbar med andra personer som har en massa bagage med sig. Vårdpersonal, socialarbetare, terapeuter, poliser, m.fl. Man är inte utsatt för något eget trauma, men får ta del av andras i sådan utsträckning att man till slut själv blir traumatiserad. Trauma smittar helt enkelt och till slut så blir man hårdhudad och cynisk – eller helt äggskalsskör.
Senaste månaderna har jag gått från ena änden av spektrat till den andra. I morse satt jag med ett tungt ärende och fyra sidor in i de hundratals sidor dokumentation jag har att sätta mig in i så kände jag ”Det går inte längre!” Fyra. Av flera hundra. Det är liksom stopp, jag kan inte hantera mer misär, familjevåld, omsorgssvikt och annan skit.

Det är inte första – och förmodligen inte sista – gången. En gång tackade jag nej till en jobbintervju, en tjänst jag sökt ett år tidigare men där rekryteringen pausades. När den togs upp igen så stod det mig upp i halsen med andras elände och jag orkade inte ens tänka på att dessutom sätta mig in i en ny myndighet. Så jag sa nej till intervju. Det är som att det tar slut på empati och ingen möjlighet att återhämta sig i den ”löpande band”-process som nuvarande jobb ändå är. Det finns en specifik ungdom som fick mig att gå alldeles sönder i vintras. Sedan dess har det bara fyllts på, en efter en med liknande berättelser, den ena värre än den andra. Och jag hinner inte andas ut. Eller in. Snart dags för medarbetarsamtal, jag måste ta upp frågan om extern handledning, någon som kan hjälpa mig reda i tankar, reaktioner och egna processer.

Försöker fylla på med saker som ger mig energi (träning och shopping för att nämna ett par), men det räcker inte hela vägen. Jag är konstant trött och kan inte riktigt hantera allt dysfunktionellt som jag matar mig med från morgon till kväll. Jag har till och med nästan slutat titta/lyssna på true crime, som annars varit en favorit i många år…

Ser ändå fram emot träning, kalas hos JoA och Mello-fest hos Ah i helgen. Hoppas på lite energi, som gärna får hålla i sig över måndag åtminstone. Om någon sitter på en universallösning (givet hur många jag känner i liknande yrken kan jag ju inte gärna vara ensam i bekantskapskretsen) så får ni gärna hojta!

Wednesday, March 04, 2020

Skola, jobb och livet däremellan

Det är lite si och så här hemma just nu. Väntar och väntar och V Ä N T A R på besked i skolvalet. Det ska komma denna vecka eller nästa, men jag får inte ro i kroppen förrän jag har läst det. Således inte mycket fokus på nånting annat just nu, allra minst jobbet, som dessutom har varit extra tufft senaste två månaderna. Där har jag dock tackat ja till ytterligare förlängning av mitt vikariat, vilket i praktiken innebär att jag blir fast där (fast anställd alltså, inte fast för resten av livet. Eller vad vet jag...) från augusti. Så fort alla papper är skrivna måste jag kontakta min andra chef och säga upp mig. Det är med mycket kluvna känslor. Just nu känns det som att jag väljer det minst dåliga, men det finns mycket jag kommer sakna (inte arbetsbelastningen eller pendlingen dock). Och jag ser fortfarande den här tjänsten som en mellanlandning, i väntan på något annat. Kanske lite falskt att tacka ja till förlängning/fast tjänst då, men jag tröstar mig med att jag hela tiden varit öppen med detta till mina chefer och ingen kommer bli förvånad den dag jag byter. Jag ska bara hitta rätt först - och få den arbetsgivaren att förstå att den vill ha mig.

Kriminologikursen går inte heller något vidare just nu. Orkar knappt öppna böckerna och med tre veckor kvar till första tentan ökar inte direkt incitamenten. Tror jag har gjort hjälpligt ifrån mig på de inledande diskussionsforumen, men det kan lika gärna vara så att någon bedömer annorlunda. Men som Psykologen sa innan jag började: När man väl är inne på kursen finns det alltid omtentor och möjligheter att ta igen missade moment... Det har blivit lite av mitt mantra den här terminen, för jag kan verkligen inte uppbåda engagemang. I höst ska jag definitivt inte plugga på mer än 25 %, om alls!

Överansträngd handled senaste veckorna (för många frivändningar?), så ingen Bodypump. Har sprungit lite istället, men vad hände med vädret?! Nu känns handen bättre, tänkte vila den ett par dagar till och dra igång BP igen nästa vecka. Tills vidare får jag springa på, på bandet. Längtar till den riktiga våren, inte bara den meteorologiska! Har hittat ett träningsprogram som verkar lagom tufft utan att vara övermäktigt, inför halvmaran i höst. Det drar igång efter påsk, men det är verkligen baby steps dit! Tur jag har en dryg månad på mig, den kan göra underverk om den utnyttjas rätt. När nästa lön kommer ska jag unna mig de där fina skorna jag skrev om för nån månad sen också < 3

Nu sova.

Thursday, February 27, 2020

Väder o vind

Meteorologerna: Det är vår!
Svenska folket: Hurra!"
Vädrets makter: Hold my beer...

Sunday, February 23, 2020

Platser bortanför

Konstaterar att bristande självinsikt inte är ett särskilt charmerande drag. När folk utger sig för att vara något eller någon de inte lever upp till, men ändå på något genuint vis tror att de gör det. När de inte förstår eller vill förstå kritik, för att det inte matchar den egna bilden av sin person. När de dessutom gör en grej av hur bra de är på saker de inte klarar av, då imploderar jag. (För tydlighetens skull handlar det här inte om någon jag brukar skriva om). Käre värld, hur korkad får man rimligtvis lov att bli!? Det står verkligen var och en fritt att göra sig till åtlöje genom sina dumheter, men det är inget jag rekommenderar... 

Så. Rant over. 

Helgens stora behållning var utan tvekan Places beyond på Fotografiska! Den första bilden här, Demand and supply, tycker jag säger allt om vår samtid. Vet inte hur bra det syns i det lilla formatet, men uppe på kullen står maskiner, som gräver ur under för att kunna bygga vidare ovanpå, som om vi har oändliga resurser för att öka vår status.

Nu vet vi var molnen kommer ifrån. 

Barnen försökte plocka ner månen och sätta upp en annan... 

Fantastiska bilder! Om ni har möjlighet att ta er in till stan innan den stänger på söndag - gör det! Barnen var lika fascinerade som jag av utställningen.

Inte lika roligt att sitta i en kall fotbollshall o titta idag. Hade tänkt utnyttja tiden till att springa, men skyller på huvudvärk, blåsten och att det var låst i hallen = ingen möjlighet att ta mig in igen efter avslutad runda. Dåliga ursäkter, absolut, men jag står för dem... (Var faktiskt ombytt när jag åkte iväg). Sprang en sväng i fredags åtminstone, kändes rätt okej även om jag är sjukt långsam fortfarande. Höften funkar också rätt okej, än så länge. Känner mig så fruktansvärt gammal när jag måste förklara "Nej, jag har inte sprungit sen i somras för jag har problem med höften". What am I, 38 eller 88?! Med tillräckligt mycket stretch av rätt muskler verkar det dock funka bättre. Tur det, för jag har ju en bra bit kvar till att klara en halvmara. Börjar bli osäker på om ett halvår räcker för att komma i form... 

Sportlovet är över (inte för att jag märkte någon skillnad, eftersom jag jobbade), måndag imorgon. Den senaste veckan har min stressnivå sjunkit fundamentalt, vilket märks inte minst på vilopulsen som snittat ca fem slag lägre än de senaste veckorna innan. Jag har mina aningar om vad det beror på (inte bara träningen), men rent hypotetiskt kan det bero på många andra saker också, så jag låter det vara osagt och njuter bara av att det är så istället. Veckan efter nästa hoppas jag på svar vad gäller skolvalet också, så kan jag kanske lugna mig ytterligare lite. 

Nu ska jag hänga tvätt, sen sova. 

Sunday, February 16, 2020

Tjejhelg

Jag gissar att man får vara glad att kodlåset på resväskan gick i baklås på vägen hem och inte på vägen ut. Bortsett från att jag nu är en resväska fattigare (slutade med att jag fick klippa upp blixtlåset) så har vi haft en bra helg! Ätit massor, sett Jumanji 2, lagt ansiktsmasker, slappat, slappat, slappat, spelat sällskapsspel, kollat Mello (skämskudde deluxe i år!) - och anmält mig till halvmaran i Budapest i höst. Point of no return, nu hoppas jag att kroppen håller hela sommaren. 


Vi fick inte riktigt i oss alla 16, så servitrisen frågade om vi ville ha resterna med oss. "Nej tack, vi har ingen kyl" svarade jag, utan att tänka på att hon inte visste att vi sov på hotell. Hon tittade lite underligt på mig... 



Shoppa med en preteen är en spännande upplevelse! Det ska liksom undersökas utbud både på Hollister och på leksaksaffären. En märklig kombo, som säger rätt så mycket om livet just nu. Många tankar kring skolbytet i höst också, då hon verkligen blir yngst av alla på skolan. Hur ska det gå, när man fortfarande gillar att leka, men ingen annan verkar intresserad av det längre? Möjligen är vi inte riktigt överens i vilka anpassningar man kan behöva göra för att slippa vara ensam de närmaste fyra åren... "Äh, de andra får väl anpassa sig till mig istället!" Except that they won't... Att vara begåvad är en sak, att klara det sociala en annan. 

Det sägs att man behöver äta regelbundet, så mathelgen till trots ska jag gå o svänga ihop en daal nu. På återhörande!

Saturday, February 15, 2020

Nagellack

Sitter på tåget med omålade naglar. Har lacket i  fickan o massor av tid. Öppnar flaskan o sniffar lite, för att se om det låter sig göras in public. Inser att det luktar för starkt o stoppar undan den igen. Sen slår det mig: vad tänkte de andra nu?! "Där sitter hon o sniffar nagellack helt öppet." Nej, där sitter jag o visar hänsyn, men det är ju knappast så det ser ut. Oh well.

En av mina tuffaste arbetsveckor avslutas med huvudvärk och sedvanlig födelsedags-tjejhelg med Stortrollet. Det vankas lördagsfika på Vete-Katten, bio, 16-rätters middag o sen Mello på hotellet. Avrundar med frukost o lite shopping imorgon. 

Trevlig helg på er!

Sunday, February 02, 2020

My favourite

Med mitt nuvarande tempo kommer jag kunna genomföra halvmaran i höst på i runda slängar en vecka, inklusive mat- och sovpauser. Rimligt. Nä, hörrni. Det går verkligen inte fort just nu, men enligt gps:en går det åtminstone framåt. "Sprang" en femma idag, det får väl anses som ett helt pass, även om tiden lämnar en hel del övrigt att önska... Var ändå tillräckligt nöjd för att unna oss pizza till middag, som för att göra allt ogjort och förgäves. 

När vädret blir lite mindre blött ska jag unna mig ett par nya skor också, de här börjar bli hårda o lite trista efter tre år. Min sko finns dessutom i en fantastisk färg i år.

Med det sagt önskar jag er en härlig vecka framöver!

Monday, January 27, 2020

Plågsamt

Vissa dagar är det ett under att man överlever. Överlag brukar jag ha rätt tjocka murar runt mig, men den senaste tiden har det varit äggskal, vilket inte gör det lättare. Inledde dagen med en föräldraintervju, två timmar misär. Tacksamt att personen i fråga pratade själv och vi inte behövde dra ur information, men jobbigt att ta in. Bröt ihop en skvätt efteråt, glad att vi var två som hörde och kunde dela den upplevelsen.

Eftermiddagen fortsatte i samma tecken, med tragiska livsöden (vilket ju är vardagsmat), förnekelse och ambivalens och en ungdom som dristade sig till att kramas när vi pratat klart. Ändå ett kvitto på att han var okej med att jag var jobbig. Vissa vill man bara stoppa i fickan och ta hem.

Träning är ju ofta en bra terapiform, så direkt till gymmet för ett Bodypump-pass efter jobbet. Det var plågsamt på många sätt. För egen del så ökade jag i princip vikterna på alla övningar, men det är ju mitt val och jag kan lida mig igenom den fysiska smärtan. Det värsta var istället två unga tjejer med noll koll på sina kroppsdelar och därtill ett leende som fick den ena att se rent läskig ut. Okontrollerade rörelser och helt fel teknik. Vi kan jämföra med när Phoebe springer:

.
Som att det inte räckte där så behövde jag stå ut med att lyssna på dessa tjejer i både bastun och omklädningsrummet efteråt. Jag har säkert varit där själv (ung, livsoerfaren, men vill så gärna framstå som världsvan, när det enda man gör är att visa hur korkad man är), men till slut hade jag bara lust att be dem gå hem...

Tröstade mig istället med en ny klänning på vägen hem, från en viss designer som sakta men säkert tar över min garderob. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men när jag får anledning att använda den framöver så kan ni få en bättre.

(moppen i hörnet bjuder jag på)

Sunday, January 26, 2020

Kalasmånad, del II

Tjejmiddag med filmkväll för ett gäng 10-12-åringar kan köra slut på den bästa. Jag tycker jag brukar rodda rätt bra, ha koll och va on top of things, som det heter. Men efter gårdagens partaj (där jag för övrigt inte var välkommen mellan servering och disk) så har jag inte haft nån energi kvar i kroppen idag.

Tog ändå en promenad för att köpa lite nya sport-bh:ar, ett uppdrag jag har skjutit upp i ett par år nu... De jag har är typ åtta-tio år gamla och inte jättefräscha längre, men jag vet inte heller var jag ska få tag på samma modell och att prova ut en ny som funkar lika bra men inte ruinerar en stackars människa har känts övermäktigt. De senaste veckorna har jag dock kommit fram till att det inte är hållbart längre, så idag har jag jobbat mig igenom sortimentet på Stadium. Inte jätteroligt och jag vet inte än hur bra de två olika jag köpte egentligen kommer funka, men det ger sig till veckan.

Unnade mig ett par tights också, när jag ändå hade spenderarbyxorna på. Älskar att de går upp över naveln, så slipper man känna sig som Mrs Muffin Top!



"Sprang" utomhus igår, för första gången sen i somras. Hade glömt hur skönt det är! Blev varken långt eller snabbt, eftersom jag är helt ur form, men alla kilometer är bättre än inga kilometer (det är åtminstone vad jag måste intala mig själv just nu, för att ens motivera mig själv att det är värt det). De senaste dagarna har jag faktiskt längtat till att få springa igen, mellan mina pass. Hoppas det håller i sig

Mamma o pappa på intågande, mellanlandning på väg från den ena landsänden till den andra. Passar på att fira den blivande elvaåringen igen, för andra gången innan den egentliga födelsedagen. Rostbiff och potatisgratäng på menyn, sen tårta på det.

Tuesday, January 21, 2020

Kalasmånad

Mycket oklart vad som gjorde mitt inlägg om 90210 för ett par veckor sen så intressant att det fått bokstavligt talat tio gånger fler läsare än mina övriga poster.

Storslagna planer för hösten! Jag och JoA tänkte springa Budapest halvmarathon i september. Således i hårdträning nu, eftersom jag inte sprungit sen i somras. Hoppas att höften kommer hålla hela vägen. Än så länge har det gått bra, men några kilometer (så få att det knappt är ett träningspass) säger ju ingenting om hur det kommer kännas efter två mil. Om ni har varit i Budapest tar jag tacksamt emot alla era bästa tips!

Hade mycket trevlig helg, med kalas hela lördagen. Inledde starkt med hotellfrukost med hela familjen, för att därefter bjuda en bunt trevliga människor på tårta. Tänkte hålla det litet, tänkte inte på att folk kommer med partner o barn nuförtiden, så nästa gång jag tänker "Jag bjuder bara tre-fyra stycken" så måste jag komma ihåg att multiplicera med fyra. Hur som helst, jag hade trevligt och det verkade både små och stora gäster också ha. Svägerskan o en vän stannade med sina tillbehör på middag, vilket också var himla trevligt! I slutändan hade jag firat min födelsedag i tolv timmar och somnade mycket nöjd med det :)

Det betyder dock för all del inte att firandet är slut; till helgen blir det tjejmiddag och filmkväll, för ett gäng preteens. Barnkalas kan vara något av det tråkigaste jag vet, så inte helt otacksam att den tiden börjar vara förbi för ett barn åtminstone.

Sunday, January 12, 2020

Välkommen till verkligheten

Möjligen har veckan inte varit längre än andra veckor i egentlig mening, men det har onekligen känts så. Natten innan jag skulle börja jobba slutade med att alla fyra blev magsjuka... Utan att gå närmare in på det så är jag såhär i efterhand oerhört tacksam för och till vår "nya" granne (sen i somras), som är föräldraledig och var snäll nog att gå till affären åt oss. Själv tog jag mig knappt ur sängen och sov mer eller mindre 37 timmar i sträck. Således ytterligare tre dagar hemma, efter de första 17. Hann en dag på jobbet innan helgen och nu har snart halva januari gått innan året har startat på riktigt för mig. Och bortsett starten känner jag på mig att 2020 kan bli ett riktigt bra år!

Monday, January 06, 2020

90210

Kan inte låta bli att fundera över vad det nya decenniet kommer bära med sig. 00-talet var all fun and games; nyss fyllda 18, flytta hemifrån, studier, resor och no cares in the world. 10-talet var mer bajsblöjor och sömnlösa nätter av andra anledningar än 2002, om man säger så. I love my kids, men ack så tacksam att småbarnsåren är över! Men som de säger: små barn små problem, stora barn... Och det enda jag kan veta om 20-talet är att det kommer innebära är en hel massa tonårsår in da house. Fasar och känner mig gammal.

Helgen blev både vad jag tänkte och inte. Mysig lördagkväll med några fina kollegor här hemma. En sov över med sin son - som vaknade 02.35 och spydde resten av natten. Jag hann sova ett par timmar o somnade om vid halv åtta i morse. Sov några timmar till, för att sen sista minuten-spendera seneftermiddagen över en chailatte med LL på Arlanda, innan hennes flight hem till London.

Tillbringar näst sista jullovskvällen med nya versionen av 90210. Blir helt förvirrad av att alla spelar sig själva, som ska spela sina gamla karaktärer. Som en metaserie på nåt vis. Dessutom känns hela serien so far som en enda lång startsträcka till sig själv. 2 av 5 pumpor, med ett litet nostalgiplus i kanten...

Wednesday, January 01, 2020

Welcome to the 20's

Efter en intensiv höst såg jag fram emot att gå ner till 125% i vår. Det var innan jag blev antagen till en kurs på 50%, som går över hela terminen. Ska läsa andra delen av kriminologin nu, så jag åtminstone blir klar med båda delarna nån gång. Passar således på att maxa långledigheten, genom att göra så absolut lite som möjligt, innan ni inte kommer se röken av mig på ett halvår!

Älskar mellandagsvakuumet, men med det sagt så har jul & nyår varit trevliga tillställningar, med släkt och vänner, massor av mat, familjetid, filmer och välbehövlig vila. Idag hägrar traditionsenlig bio, om bara barnen behagar vakna nån gång... Klockan är elva o jag är ensam med min kaffekopp än så länge. Som barn var jag alltid ute o letade gamla fyrverkeripjäser den här dagen. Fortfarande oklart vad de skulle användas till efter insamlandet. 

Tror minsann jag hör ett barn. På återhörande!