Jul 2017

Julen 2017 kom och gick, i sann julanda. Firade med familjen och hade precis sådär mysigt som man ska ha det, bortsett från att det inte fanns nån snö. MEN - inget ont som inte har något gott med sig. Med plusgrader, barmark och ledig tid finns det inga ursäkter att inte träna. Har klämt in två korta pass åtminstone. Helt ur form, som man lätt blir när man inte tränar. Men som sagt, man ångrar sig sällan efteråt. Inte heller den här veckan.

Julen fördrevs med mat och sällskapsspel. Inte mindre än åtta olika hann vi avverka på de tre dagar vi var hos mamma o pappa. Femåringen var överlycklig över sitt, som ni ser.

Likaså över att Tomten hittade honom, fast vi inte var hemma. Tomten hade minsann varit här och knackat på, men när vi inte öppnade så letade han hemma hos Mojje & Morfar istället...

Den enda i systers familj som verkade fastna på bild var Bebis, som inte vill vara med på bloggen. Mysigt att ha hela familjen samlad en stund, det händer inte så ofta när man sprider ut sig över halva landet.

Några lediga dagar kvar. Har sovit mycket och återhämtat en del energi. Hösten försvann ju rasande kvickt i år, med allt som hände hela tiden. Allt som hände innebar dock även ett energidränage utan dess like, som omställningar ofta gör. Överlag ser jag ett bra 2017 när jag tittar i backspegeln, mycket att vara tacksam för. Nya utmaningar, relationer och erfarenheter. Ser fram emot några lediga dagar till innan jag börjar jobba på onsdag, sen kör vi 2018 in i kaklet.

Men först verkar det som att vi ska dekorera pepparkakshuset som vi inte hann få ihop innan jul...

Mitt hjärtas fröjd och glädje

Det vilar något bitterljuvt över tredjeklassaren. Hon som kämpar med att vara ett år yngre än resten av klassen, men ändå vill vara på samma villkor. Som ena dagen springer från matbordet för att kasta sig i famnen när jag kommer från jobbet och nästa dag fräser "Jaja!" med ett tonfall av "Det fattar jag väl" när jag säger åt henne att se sig för över gatan. Som frågar om jag inte behöver något så hon kan gå till affären själv, men inte vill lyfta ett finger i själva hemmet. Som längtar efter en egen mobil eftersom "alla andra" har. Som samtidigt knappt vågar ringa själv till någon. Som bryter ihop när hon tar för mycket papper i förhållande till presenten, eftersom det inte är "planetskötigt", men lämnar lampan tänd varje morgon när hon går till skolan. Som både bryr sig jättemycket och inte alls om vad andra tycker. Som resonerar och tänker, om stort som smått. Finns Gud? Vad är sex? Varför är presidenter så dumma?

Hjärtat exploderar snart, kärleken får inte plats. Att se sitt barn växa, bli klokare, kämpa med livets utmaningar och viktiga frågor och hitta sig själv. Obetalbart.

Living the dream

Det är inte alltid jag är jätteglad över att A jobbar oregelbundet. Men en av fördelarna är att han är hemma mycket och tar sig an hushållssysslor på ett föredömligt sätt. S älskar att hänga tvätt och laga mat, vill gärna visa upp det på bild så andra kan se hur man ska göra och jag kommer (förhoppningsvis) inte behöva skämmas inför hans kommande partner. 

Skolans luciatåg närmar sig med stormsteg och den här donnan har övat sånger dygnet runt de senaste veckorna. Hon är rejält förberedd och jag ser fram emot att gå och titta/lyssna på onsdag morgon :)

Ingen snö, men eskimåkyla och dunjacka. Julklappsshopping i helgen, långt ifrån klar och vet inte riktigt när jag ska hinna resten. Som vanligt alltså, men med den skillnaden att i år kommer det släkt två dagar innan julafton och vi åker söderut den 23e, vilket betyder att jag måste vara klar långt tidigare än vanligt. Antar att det får bli på lunchrasterna framöver.

F.d. grannarna har flyttat och bjöd på inflyttningsfest idag. Mysigt att komma bort en stund, att träffa folk man brukade springa på titt som tätt men inte har träffat alls på nåt halvår. Stämma av barnens utveckling, jobb och studier och spana in nya lyan. S träffade en jämnårig pojke som på ett väldigt artigt sätt bad om S telefonnummer när vi skulle åka hem. S tittade fundersamt på mig; "Jag har väl inget telefonnummer?"

Söndagskvällen lider mot sitt slut. Laddar för ny måndag och fullspäckad vecka med ungefär allt utom klientmöten. Jag gillar verkligen mitt jobb och är ändå tacksam att A jobbar som han gör så att jag kan göra det jag vill, hans schema är en förutsättning för mitt schema, men just den här veckan längtar jag lite till fredag när den är slut och jag kan andas igen. 

Torsdagstankar

"Hello" svarade Vännens Sambo när jag ringde Vännen.
"Hej, det är Jag, är Vännen där?"
"Jag orkade inte svara på hemligt nummer" sa Vännen när hon kom till telefonen. "Men jag tänkte att det kanske var du, så jag lät Sambon svara".
Just den här vännen pratar jag inte med särskilt ofta, så det kändes fint att hon ändå tänkte att det var jag. Fick mig en trevlig pratstund i bilen på vägen hem.

Hitta en lagom prestationsnivå är inte alltid enkelt. Att leverera kvalitet och kvantitet är inte en görbar kombination alla dagar. 10 klientmöten bokade idag, hur ska man hinna planera, förbereda, dokumentera och hantera allt annat? Jag var kvar till sju innan jag fått allt på plats. "Det är lätt att vara ledig fredagar när man jobbar dubbelt alla andra dagar" sa den sista kollegan som gick hem en stund tidigare. Nu jobbar jag ju inte dubbelt, men flexkontot har gått från minus till plus den här veckan. På gott och ont... Lite flex är trevligt att ha som en buffert när man vill vara ledig, samtidigt som det ju handlar om gratisjobb. Jag aktar mig för att ha för många plustimmar. Hann påbörja ett bra samtal med närmaste chef om rimlig arbetsbelastning, men det avbröts när ett av alla dagens besök dök upp. To be continued, hoppas jag.

Sista lediga fredagen imorgon. Jag känner mig rätt redo att börja jobba heltid igen nu när november äntligen är över för den här gången. Planerar redan för hur jag ska orka nästa år, när jag inte längre kan vara föräldraledig. Ska använda den sista fredagen till att baka, lämna blod, städa, springa och käka middag med mammorna. Inte nödvändigtvis i nämnd ordning, förutom att middagen kommer sist. Ser fram emot en bra helg.

Man ångrar sig sällan efteråt...

...försöker jag säga till mig själv när träningslusten saknas. Ofta i kombination med "5 kilometer är bättre än inga kilometer". Det funkar ibland, alldeles för sällan. Tiden är också en faktor, men inte hela sanningen. Jag har inget mål just nu. Utan riktning är det svårt att veta varför man ska utsätta sig för nåt jobbigt.

Barndop i helgen som gick, mysigt med bebis och hotellfrulle. (Fast hotellet är ju sådär i Härnösand. Skulle må bra av en makeover). God mat, snäll bebis och en fin dag med det mesta av storfamiljen.

Första advent närmar sig med stormsteg och jag har massor av härliga helgplaner. Det vankas middag med mammagänget, hotellfrulle med JoA och sen glöggmingel med mammorna, papporna och barnen. Baka och städa skulle jag visst hinna också. Tur jag är ledig på fredag...

Önskar er alla en skön fortsättning på veckan!

Jag fick feeling...

När Den Ena i familjen tycker att den bästa semestern är att få vara hemma utan planer och Resten tycker om att resa, så är ju ett alternativ att Resten åker nånstans utan Den Ena. Jag har massor av tankar och planer, återstår att se huruvida det blir nån resa av eller inte. Kalaset ska ju trots allt betalas på nåt sätt också. Vi är iaf överens om att det är ett okej upplägg, vissa gånger. Så här års behöver jag något att längta efter. Mörkret o kylan tilltalar mig inte alls, så till den grad att jag idag fick frågan (från A) varför jag bor i Sverige...

Efter ett tiotal dagar borta från kontoret känns det nästintill overkligt att gå tillbaka dit imorgon. Vet att veckan är full i kalendern, men tänker inte så mycket mer på det eftersom det är helg. På fredag kommer mamma o pappa på lunch, S ska baka morotskaka. Sen ska jag visst hinna trycka in lite träning och lite mera bakning och till helgen ett barndop.

Men först, tack och godnatt.

Veckans bästa kaffe

är tveklöst koppen i soffan på helgmorgnarna.

Kvällens reflektioner

Jag kan liksom inte låta bli att fundera över vari nyhetsvärdet består, som ändå får FLERA kunder att höra av sig till... Aftonbladet! Kundtjänst kan jag förstå, men kvällspressen?!

Partiledardebatt pågår. Vissa försöker plocka billigare poäng än andra. Hade gärna sett Annie L och Jimmie Å debattera invandring, men missade den biten eftersom Disk-fen fortfarande har höstlov (året runt, verkar det som!) och jag var tvungen att göra det själv.

Amerikanska vapenlagar kan alltid diskuteras, Texas som senaste exempel. Sorgligt att vapenlobbyn inte är mottagliga för diskussion ens. Jag tror dock det är safe to say att galningar finns i alla led.

Tre dagar kvar på arbetsveckan, sen blir det utbildning igen nästa vecka. Denna gång på annan ort, med hotell och utemiddagar. På gott och ont, skulle jag kanske säga. Tre nätter borta den här gången, 

Tentor

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Som när 8-åringen kommer ut ur duschen och säger "Ge mig handduken, för helvete!" :O Vi svär väldigt restriktivt hemma och jag blev mest chockad över var det kom ifrån, men vi hade ett bra samtal efteråt. Det verkar handla mer om att testa gränser och se vad som händer. Kom överens om att "Kan jag få min handduk, tack?" passar bättre.

Jag har just skrivit min första tenta på ca 11 år. Jag behöver kanske inte säga att jag var sjukt nervös? Fick rätta svaren direkt. Jag var inte helt överens med facit i alla lägen, men eftersom jag fick godkänt så gör jag ingen grej av det. (Rent hypotetiskt kan det ju också vara så att jag hade fel). Har påpekat ett par felaktigheter i föreläsningsmaterialet och de omgivande diskussionerna, det kan räcka. Ny webtenta + en hemtenta nästa helg. Känns inte alls lika bra som det ändå gjorde inför den här. Vetenskapsteori har aldrig varit mitt starkaste kort...

Hemtentan är intressant, men svår. Applicera någon kriminologisk teori på valfritt brottsfall från media eller domstol. Problematisera gärna kring val av teori. Efter 10 år in business borde jag kunna vraka o välja mellan intressanta fall, men sen är det ju det där med det kriminologiska perspektivet som ska gå att koppla, utifrån given kurslitteratur... Där blev det genast mycket svårare. Ska nog skumma de aktuella teorierna igen, ta en teori o sen välja brott som går att passa in i den mallen. (Nej, jag har inte börjat än. Varför göra saker i tid?) Jag är ju såklart formad av mina verksamheter och tänker i termer av beteenden som aktiva val och förändringsbara, såsom den gängse trenden är. Lombrosos mer biologiskt deterministiska förhållningssätt var på sitt sätt ett barn av sin tid, men inte alls relevant i dagsläget. Undrar just vad kursledningen skulle säga om jag började utgå ifrån storlek på pannben och annat, för att förklara varför den aktuella förövaren begått sitt brott.

Eftersom jag jobbar 80% en månad nu så var jag ledig i fredags. Packade in barnen i bilen och drog norrut efter jobbet i torsdags. Bra dagar med bebismys och trevligt sällskap hos syster med familj. Rullade hem igen igår, tacksam för det när jag läste att bilar halkat av E4 i morse. Fotbollsträning, nämnd tenta och uträttat ärenden idag. Ibland känns det som att man inte gör annat än flänger fram och tillbaka på de lediga dagarna.

Avslutar kvällen ihop med Martin Beck.

Kollektivt vykort

Alla får inte ett fysiskt vykort när jag reser, men en blogghälsning kan alla få. Har haft en superhärlig helg med massor av historia, mat och solsken. Bjuder på några väl utvalda bilder. (Urvalet består i att dessa fanns i telefonen, medan resten ligger i kameran).

Vatikanen, med Peterskyrkan i bakgrunden.

Kvällsvy, strax ovanför Spanska trappan.

Vinåldring i Frascati

En antik akvedukt (där ovan nämnda vin lagrades på den aktuella gården).

Med en utsikt just som man tänker sig den italienska landsbygden

En italiensk variant av plankstek, på La Prosciutteria

Di Trevi

Colosseum

Forum Romanum

Veckorapport

Min söndagsångest är sällan kopplad till att jag ska jobba på måndagen, utan till att jag har så förtvivlat svårt att komma i fas med dygnsrytmen efter ett par sovmorgnar. Knappt sex timmar tills klockan ringer och då har jag ändå stretchat flexen så långt jag kan, med tanke på att jag lämnar barnen först.

Helgen har levererat! Tog mig en extra ledig dag i fredags när förskolan var stängd, välbehövligt för allas hälsa. Hann mysa med S ett bra tag innan vi hämtade E och gjorde en liten utflykt efter skolan  I skogen kan man hitta både det ena och det andra! T.ex. ett kranium av okänd kvalisort och nästan ett kilo blandad svamp. 

Det tog mig närmare tre timmar att rensa och förvälla när vi kom hem och jag funderade över sanningshalten i det där folk säger, att man ska rensa direkt i skogen. Går det verkligen fortare, eller är det bara skönt att slippa när man kommer hem? Hade hur som sällskap av en bra tv-serie på Netflix, så det gick rätt smärtfritt. 

På lördagen åkte spenderarbyxorna på. Regnkläder, ny cykelhjälm, IKEA, veckohandling...

Nya fotbollsskor blev det också, eftersom träningen flyttat in. Skorna har bara varit av är han varit ute och i duschen, jag tror aldrig jag har sett honom älska ett par skor så mycket förut. Jag frågade om de var bra på att träffa bollen, men tydligen var han tvungen att hjälpa till själv också... :)

Utbildningen är slut, jag laddar för några dagar på kontoret, innan avfärd mot soligare breddgrader. Hurra!

Höst

När helgen bjuder på 6 grader, regn o snålblåst känns det skönt att veta att planet snart lyfter mot varmare klimat. Prognosen för dagarna innan avfärd ser mer ut som min melodi. Längtar efter kultur, historia, mat och värme.

För övrigt undrar jag om inte chokladbollar smälter om man gräddar dem i 300 grader...?

Hittade inte mycket svamp i helgen. Den här, en näve pyttesmå trattisar och ett par soppar som jag inte har lyckats identifiera än. 

 

Barnen har haft roligt iaf och varken våra eller vännernas ville skiljas åt. Gott betyg. Nu hemfärd mot hårtvätt och carbonara. 

Update

Livet går non-stop. Jag varken hinner eller riktigt orkar blogga mellan allt annat. Jag gör ett försök ändå ikväll.

Hade problem med yrsel i helgen som gick. Läkaren konstaterade nyligen (i samband med hjärnskakningen) att blodtrycket var något lågt, om än i normalzon. Sånt kan ju såklart orsaka yrsel. Googlade och kom fram till att det kan motverkas med motion, som jag definitivt har slarvat med på sistone. Började ju bra med intervallträningen för två veckor sen, men så kom hjärnskakningen emellan. Igår var jag på't igen och kroppen gav inte alls den respons jag hade hoppats och förväntat mig, varken styrka, kondis eller koordination. Snubblade redan i uppvärmningen på en trädrot och fick skrubbsår. Hade god lust att ge upp och springa hem istället, men eftersom mina grejer var inlåsta i omklädningsrummet var det bara att nöta pannben istället.

Bara fem dagar kvar på utbildningen nu. Countdown has begun. Helt slutkörd i huvudet efter all information och långa dagar. Inte undra på att jag inte orkar lyfta fötterna i skogen... Hoppas på frisk luft och återhämtning i helgen, kanske lite löpning och lite svampplockning. Fick ett par lite trattkantareller av en kompis i helgen, nu längtar jag efter att få bjuda mamma o pappa på lunch i november. S har beställt morotskaka till efterrätt.

Men en dag i sänder, vi börjar med att ta oss igenom fredag.

Kort summering av veckan

Jösses Amalia vilken vecka! Hjärnskakningen är borta, tack och lov. Allt snurrar dock fortfarande i nån dimma, eftersom jag aldrig hinner sova; natten mellan onsdag-torsdag vaknade jag vid 01.30 och kunde inte somna om. Vid 02.45 ropade S från sitt rum och undrade om det var morgon än. Han hade ont i öron och hals och kunde inte heller sova. Jag härjade på med nässpray och Alvedon och försökte sova bredvid S en stund. Det gick inte alls. Efter nån halvtimme vaknade även A och eftersom han ändå skulle vara ledig dagen efter fick han ta resten av natten. Det verkade gå sådär, av facebook-status att döma. 04.19 var S fortfarande vaken, uppe och lekte med bilar... Jag för min del somnade om efter närmare två vakna timmar, vilket var välbehövligt. 

Torsdagen avslutades med lönesamtal, som väl gick ungefär som förväntat (kanske till och med lite bättre). Därefter en liten aw i MoS för att fira av en kollega som går vidare till nya äventyr på måndag. Trött som en gnu bestämde jag mig för att åka hem strax efter 20. Det gick bra ända till Ulriksdal, där blev vi sittande i nästan två timmar p.g.a. "obehörig i spårområdet". Min erfarenhet säger mig att det inte brukar ta så lång tid med spårspring och jag gissar att någon hoppat :( Fick tag på lillebror för att be om skjuts, men han var på jobb på Grönan. Snäll som han är hörde han av sig när han var klar, men då var vi precis på väg att rulla igång igen. Kom hem två timmar senare än planerat, så mycket för att man avslutar kvällen tidigt! Omedelbums i säng och sen upp igen efter sex timmar. Knäpp i huvudet känner jag mig idag, inget fokus på nånting, rörig föreläsning och massor med kaffe och socker för att hålla mig vaken. Det gick på något magiskt vis, men tro mig, det var inte lätt.

Nu väntar jag på att barnen ska kolla klart fredagsfilmen, så jag kan gå o sova. Första inlämningsuppgiften för Kriminologin klar, så nu blir det helg. Trevliga planer för morgondagen, med Mammorna, den här gången inkluderar vi pappor och barn. I övrigt ska jag bara sova.

Hjärnskaknings-update

Vila är visst ett relativt begrepp när man är ensam med två barn hela helgen. Inte direkt så man kan lägga sig i ett mörkt rum och låta resten klara sig självt. Har försökt vila i möjligaste mån, men det har inte varit enkelt. Konstant lätt illamående och snurr i skallen. Kan inte rekommendera det här med hjärnskakning! Tog ut barnen för brunch igår, sen pizza till middag. Dristade mig till att laga lax till lunch dag, men där tog energin slut, så då blev det hamburgare till middag. Tur att man inte är sjuk ofta. Hur som helst så mår jag mycket bättre än innan helgen. Inte bra, men mycket bättre.

Ny vecka imorgon, del 2 av utbildningen börjar kl 10. Två och en halv vecka kvar, sen åter till ordningen.

Concussion

Fick en snäll barnvakt igår, som kom förbi strax innan 23. Kunde således åka in till akuten, där läkaren konstaterade lättare hjärnskakning. Inga blödningar i hjärnan dock. Det känns som att jag har åkt karusell konstant i två dagar nu. Vila i helgen!

Året som försvann

Multitaskar på hög nivå just nu; telefonkö till sjukvårdsupplysningen, samtidigt som jag lyckas producera veckans andra blogginlägg. Kön rör sig ungefär sådär lagom fort som telefonköer ofta gör, men det är ju inte som Försäkringskassan, där man ibland inte ens får plats i kön. Fick ju ett slag i bakhuvudet i tisdags, vill gärna utesluta hjärnskakning. Hade inga symptom igår, men däremot idag. Mådde illa redan på morgonen. Ny nödvärnsträning innan lunch, fick avbryta p.g.a. illamående och yrsel. Låg en halvtimme i ett förråd istället och pratade familjebildning och löpning med en skadad kollega som inte heller kunde vara med. Sen har jag inte riktigt återhämtat mig under resten av dagen.

Löpträning igår (kan ev. ha förvärrat de dessförinnan icke-existerande symptomen?) och det kändes som att jag aldrig hade varit borta. Våren liksom bara gled förbi så himla fort i år! Gissningsvis med anledning av allt nytt. "Är du tillbaka nu?" frågade en tjej som jag inte minns namnet på. Sen ställde hon flera frågor om saker vi pratat om i december och jag visste inte om jag skulle känna mig hedrad eller stalkad av att hon mindes alla de där sakerna... Kändes skönt att vara tillbaka ute i spåret! Teknikintervaller hela kvällen lång. 

1177 tyckte att jag borde åka in till akuten ikväll, men A är på jobbet så jag kommer ingenstans. First thing in the morning istället. 

livstecken

Jag har haft så fullt upp med mig själv på sistone, så jag har glömt blogga. Men jag lever, även om det kändes lite tveksamt efter nödvärnsträningen idag. Fick en axel i bakhuvudet och sista halvtimmen satt jag på sidan med yrsel. Inga tecken på hjärnskakning och jag tänker mig att jag är fit for fight igen imorgon.

I övrigt har jag inget mer att rapportera just idag. Livet flyter på och imorgon börjar intervallgruppen igen. Gott så.

Race report

Jag utgår ifrån att folk förväntar sig en rapport från dagens halvmara, so here goes. Med en så gott som träningsfri månad i bagaget kan man väl säga att jag vilat mig både i och ur form och det var liksom grundförutsättningen idag. Trots det fick jag en flygande start, med bra tempo fram till ca 6 km. Snitttid för första femman 5.36. Därefter tappade jag, vilket jag hade räknat med (eller snarare så hade jag inte räknat med en så pass bra start alls). Fick in första milen strax under timmen, andra strax över. Totalt gick jag runt på 2.08.20 - 24 sekunder bättre än förra året och för den delen drygt sex minuter snabbare än min första halvmara 2014. Nöjd? Givet förutsättningarna hade jag iaf inte förväntat mig bättre, mest bara glad att jag åtminstone inte sprang jättemycket sämre än tidigare. Någon mer halvmara i Stockholm har jag inte planerat, däremot kanske en utomlands om ett par år. Amsterdam var en trevlig stad att springa i, platt och snabb.

Kom hem och stoppade mig själv i badet. Det visade sig att badskum och bubbelkar inte var hundra procent kompatibla, blev väldigt mycket skum när jag drog igång maskineriet... Efter badet stoppade jag mig själv i sängen och här ligger jag nu och lyssnar på regnet och berättar för er hur det gick för mig idag. Nu är frågan vad nästa mål blir?

Imorgon blir det iaf Grönan. Jag hoppas benen bär.

Det här med morgnar...

Ni vet den där morgonen man gruvat för i flera veckor, när man ska vara på ett ställe en viss tid, förskolan öppnar en timme innan och resan tar en och en halv. Den första av fem sådana morgnar inom två veckor var idag. Väckte barnen innan 6, vilket gick förvånansvärt bra. Behövde aldrig stressa särskilt mycket alls. Kom ner till stationen fem minuter innan tåget skulle gå - och möttes av information om att all tågtrafik var inställd pga en brand. Blev till att cykla hem igen och vänta på att A kommer med bilen, kl 9. Jag blir bara två timmar sen till utbildningen. Hade jag vetat det igår hade vi dessutom kunnat sova en timme till, men jag är inte bitter...

Fotboll, basket, föräldramöte, playdate, Halvmaran, ev Grönan. Undrar just när man ska hinna landa o andas en stund?

Soccer mom

En sjukt intensiv vecka med långa dagar, långa resor (nåja, längre än vanligt iaf) och fullspäckade utbildningsdagar följdes av en smått kaosartad helg och jag kan inte riktigt släppa känslan av att jag har missat något viktigt just nu, eftersom jag bara ligger på soffan och bloggar. A har bytt några pass med en kollega, vilket gör att han är mitt i en hel vecka av nattarbete. Inte optimalt för någon mer än kollegan som fick ledigt... Barnen har träningar, middag ska lagas och jag kommer hem sent var och varannan dag. Det är i sanning ett pussel, det här med Livet. Storslagna planer för den kommande helgen också, får se om de blir av. Halvmaran blir ju oavsett, men Gröna Lund på söndag kanske får planeras om p.g.a. regn.

Barnen berättade om ett nytt barnprogram i morse, Brottsligt, som de gärna ville se till kvällen. Mamman som älskar att de ber om att få se dokumentär-program sa gladeligen ja och satt med när poliser, brottsoffer och en f.d. kriminell berättade om sina upplevelser av saker och ting. Stefan Löfven fick påhälsning av programledaren och Obama dök upp i en kort sekvens. E skrattade åt hans namn, men tyckte i övrigt att "han var ganska snygg" :o Håhå, jaja, di barna... Vad ska man säga?!

Apropå E så funkar skolan otroligt mycket bättre och jag är SÅ GLAD att vi beslutade att byta årskurs för henne!! Hon pratar på ett mycket mer positivt sätt om skolan och är mycket gladare hemma nu. Saknar fortfarande de gamla kompisarna, så klart, men säger själv att det är roligare i skolarbetet och att det är lättare att sitta still eftersom hon måste tänka och inte blir lika uttråkad. Matte och NO verkar vara favoritämnen just nu, det är iaf dem hon berättar mest om. Diagnostiskt test i svenska förra veckan, att läsa korta ord högt för läraren på tid. Godkänt låg på 66 ord, E hann läsa 86. När vi pratade om det blev det väldigt tydligt för henne själv också varför hon fått hoppa upp ett år, när hon klarar sig så bra trots att hon är ett år yngre än de andra. Det här barnet kommer kunna bli vad hon vill, utom president i USA (för då måste man ju vara född där).

Nu ska jag förbereda middag inför morgondagen, så att det går snabbt att värma innan fotbollen börjar. Det är S som har tjatat ett år och äntligen fick börja nu när han är tillräckligt gammal. Första träningen för två veckor sen, förra veckan var han sjuk... Nya tag imorgon och terminen är lång, med uteträningar månaden ut och sen inomhusträningar fram till mitten av december. Jag har funderat på vad som skulle vara den optimala tiden för barnens träningar och kommit fram till att den inte finns; veckodagarna blir alltid tighta när det ska skjutsas och lagas mat samtidigt. Glad att de tränar varsin dag och inte samma, men det gör ju å andra sidan att stressen infinner sig två dagar i veckan. Men helgerna är ju inte jätteroliga att lägga på fotbollsplanen/ishallen/gympasalen heller, det finns så mycket annat man vill hinna med när man är ledig. Så nu får jag bara ta det onda med det goda och vara glad att de vill ägna sig åt något prosocialt åtminstone...

Kaffe

Igår var en sån där dag när jag inte hann dricka kaffe hemma, inte hann köpa nåt kaffe på vägen och kom fram till ett Kompetenscenter med två ickefungerande kaffemaskiner. Behöver jag säga att förmiddagen blev jobbig?

Kom mig ut o sprang en sväng igår kväll. 6 km är fortfarande bättre än inga km. I nån sorts desperat försök att upprätthålla träningen under hösten så anmälde jag mig till intervallgruppen igen, efter ett halvårs uppehåll. Återstår att se om det funkar med jobb o familj.

Ut med det gamla, in med det nya

Jag älskar att rensa, slänga gammalt skrot och känna att luften blir lite lättare att andas. För ett par veckor sen gav förvaringshyllorna i förrådet vika och när det försenade femårskalaset blev inställt p.g.a. feber så fick jag en ledig dag att röja på i helgen. En tur till IKEA för nya plastbackar, fyra timmar i källaren. Slängde massor, hittade bebisprylar till Syster Yster och slet mitt hår över A's gamla hockeybilder som tar upp plats utan att tillföra något konstruktivt. Vi pratar flera lådor här. Resultatet blev större skillnad i ordning än i utrymme och ett konstaterat behov av hyllplan.

Före

Efter

På sistone har jag haft ett enormt motstånd mot att springa, vilket har lett till att jag inte sprungit en meter på snart tre veckor. Allt började när jag hade en dålig vecka, passet gick skit och jag trodde att jag höll på bli sjuk eftersom kroppen protesterade på alla möjliga tänkbara sätt. Det blev jag inte, men sen dess har jag inte riktigt hittat motivationen. Nästa vecka är det Halvmaran och jag vet inte alls hur jag ska klara den. Det finns så många andra saker som är roligare just nu. Eller mindre jobbiga iaf. Läsa en bok till exempel. Jag vet inte hur jag ska kunna få till någon träning när Halvmaran är avklarad och jag inte längre har något som motiverar mig att fortsätta, när jag inte ens är motiverad innan.

Nästa vecka börjar kriminologi-kursen också. Som att det inte var nog med att jag är på utbildning på heltid nu, så ska jag plugga på halvtid vid sidan av. Det sägs att man aldrig kan få för mycket kunskap, återstår att se om det är sant. Trevligt dock att jobbets grundutbildning bjöd på en av kursböckerna, så nu kan jag skicka tillbaka den jag la beställning på förra veckan, när den behagar dyka upp.

Jaha, frågan är om man ska göra något av den här kvällen eller inte? GW's mord tror jag det får bli, jag får som inte nog på jobbet...

Skolstart 2017

Att skingras för vinden, förlora varandra. Maten åt ungarna, taket över huvudet, eldens värme. Att förlora det. Ungar på fattighuset, smutsstyva kläder och frostknölar på händer och fötter.

1899 hade den andra grunder, men mammaångesten är bestående.

Skolstart. Första dagen i nya klassen sen det officiella beslutet om uppflyttning. Hårt tag om mammas hand. Så hårt det går efter förra veckans klämskada. Fortfarande lite svullen, men röntgen visade inga frakturer. Nervositeten. Skolgården är densamma, men klasskompisarna - och därmed rollen i gruppen - nya. Första intrycket är viktigt, så idag åkte kusinens gamla kostym på, tillsammans med glittriga converse-kopior med fjärilar på. Det här är genomtänkt, har varit planerat i flera veckor.

Hittar hyllan och en plats mitt i klassrummet. Accepterar endast motvilligt att låta mamma sitta nån annanstans än precis intill. Vänder sig om med jämna mellanrum - sitter mamma kvar längst bak? Glatt leende när hon gör det. Mycket information innan första uppgiften; att intervjua bänkgrannen om sommarlovet. Bryter ihop. Vågar inte. Gråter en stund. Vill ju inte ens vara i den här klassen, där man inte känner någon ordentligt. Mamma kramar. Samlar ihop sig lite, ställer en trevande fråga till V som sitter närmast. Vad var bäst med ditt sommarlov? Att slippa gå i skolan, svarar V. Antecknar stödord. V frågar: Vilken var din godaste glass i sommar? Calippo. V noterar isglass. Tar mod till sig och ställer någon fråga till. Får berätta lite om resan till Gran Canaria. Sen är det rast. Släpper inte mammas hand. Letar upp de gamla klasskamraterna på skolgården, kramas med dem och det känns lite bättre. Går runt en stund, kluven mellan de gamla och de nya kompisarna, leker inte med någon av dem. När det är dags att gå till det årliga Inblåset, där lärarna spelar och sjunger för att starta upp terminen i bästa anda, där rektorn talar och bjuder på glass, när det är dags att gå dit får mamma lämna skolan. Då ler åttaåringen och säger att hon klarar sig till i eftermiddag.

Träningsattiraljer

Inte helt säker på hur den här veckan tog slut; tyckte det var alldeles nyss jag missade bussen och inte hittade cykelnyckeln... Höga förväntningar på nästa vecka, som väl inte kan bli sämre än den här (knock on wood). E undrade idag om jag kanske håller på att bli sjuk, eftersom jag är så trött och inte verkar ha mått bra på rätt många da'r nu... Perceptivt! Priset för Världens Bästa Mamma gick inte till mig den här veckan iaf. 

Mister Fitbit håller på att gå sönder :(




Googlade lite för att se om man kan byta armbandet. Det kan man inte, utan måste köpa en ny klocka i så fall. Upptäckte dock att det här verkade vara ett rätt vanligt problem hos modellen, att bandet går sönder på olika sätt medan själva klockan presterar i övrigt. Min verkar till och med ha hållit relativt länge, många har haft problem med att det gått sönder redan inom några månader, upp till ett år, medan jag har haft min ett och ett halvt år nu. Byter ogärna elektronik, av såväl miljö- som bekvämlighetsskäl. Känns så himla onödigt att slänga en fungerande, någorlunda dyr, manick - för att den billigaste, enklaste, förmodligen minst omiljövänliga delen av den går sönder. Sen ska man hålla på och fippla med alla grundinställningar och synka med andra enheter osv igen. Allt det där som liksom bara flyter just nu. Hur som helst så googlade jag vidare igår, för jag blev lite osugen på en ny likadan när jag läste om alla som haft problem med sina armband som inte går att byta. Funderar nu på att önska mig en Samsung Gear Fit 2 i julklapp. (Alt. GF 2 Pro, det inofficiella namnet på nya modellen som inte lanserats än). Den verkar ha alla features jag behöver och önskar + att man kan ladda in musik direkt i klockan och synka med bluetooth-lurar. Det är nämligen det enda jag saknar just nu! Att ha musik utan sladd som trasslar. Har sladdlösa lurar, men min lilla iPod har ingen bluetooth så den går inte att koppla. Och springa med telefonen gör jag helst inte, det var ju anledningen att jag skaffade en klocka med GPS i första taget. Så en GPS-klocka med bluetooth + musik, vad mer kan man önska sig?! Storlek small, tack Tomten!

Bibblan med barnen igår. Det är till att göra det bekväm för sig när man ska läsa...