Surprised

Så här mitt emellan jul o födelsedag förväntar jag mig inte direkt några presenter, så döm om min förvåning när det damp ner ett presentkort på 500 kr i brevlådan idag, utan avsändare! Tror jag har lyckats lista ut vilka som ligger bakom, men har inte fått det bekräftat än. Ett gäng kollegor utlovade dock avslutningspresent på posten i förra veckan...

Fick en ny bok i present av en kollega igår, Två systrar av Åsne Seierstad. Mycket bra so far, rekommenderas varmt! Lånar gärna ut mitt ex när jag läst ut den.

Nån träning blev det inte igår, gjorde min medborgerliga plikt på Blodcentralen istället. Fick en termosmugg i present, vilket passade mig alldeles utmärkt eftersom mina porslinsmuggar inte kommer hålla värmen när jag cyklar till tåget framöver. Nu kan jag dricka varmt kaffe på tåget utan att det kostar mig en förmögenhet varje dag. Fick även en ledlampa att sätta på valfri plats, t.ex. runt armen eller bak på cykeln där jag inte har nåt lyse. Win-win, Blodcentralen fick blod de behöver bättre än jag o jag slapp köpa saker jag ändå planerat att införskaffa!

Passade på att köra årets sista Bodypump idag istället. Tungt! När jag kom hem hade familjen redan ätit, vilket ställde till det för mig iom att ingen kunde skicka mig maten från andra sidan bordet o jag knappt orkade lyfta armarna själv. Men nu är jag mätt o belåten o redo för helgen!

2016 in the mirror

Det börjar dra ihop sig för reflektioner över året som gått. Tittade tillbaka på årets första inlägg och mina mål för 2016; Att må så bra jag bara kan. Jag tycker jag har lyckats rätt bra med den biten faktiskt! Iaf de första 10 månaderna, sen händer det alltid något i november varje år... Men jag är på uppgång igen! Allt under året har inte varit bara bra, jag har processat mycket med mig själv och tagit stora steg på olika områden. På det stora hela minns jag det dock som ett väldigt positivt år, mycket för att jag vågat ta de där stegen.

15 böcker och tre resor. Bästa boken i år var nog Jag heter inte Miriam, som jag fortfarande rekommenderar till alla som inte läst den. Vad gäller resorna slåss Prag och Legoland med varandra om förstaplatsen. Så fundamentalt olika resor både vad gäller resmål och syfte och sällskap, men så roliga minnen båda två!

2016 blev också det år där jag äntligen fick till träningen igen efter min sjukskrivning 2013. Satt flera personbästa på milen och aldrig varit så vältränad som jag var som 34-åring. Både snabbare och starkare än någonsin innan. Smalare och snyggare också för den delen ;) Utan annan orsak eller ursäkt än enstaka förkylningar här och var under året så kom jag upp i drygt 50 mils löpning och 114 träningspass totalt, delvis ojämnt spridda över året. Mer styrketräning än tidigare år, framförallt första halvan av året.

Nästa år siktar jag på att hinna träna öht, med betydligt längre resväg till och från jobbet. Har ju lovat JoA att springa Halvmaran igen, så det är bara att ligga i. Sprang en sväng i måndags, kände definitivt av att de senaste fem veckorna har innehållit alldeles för lite träning. Sex km i makligt tempo, skulle vilja skylla på motvinden men det gick ju inte fortare de sträckor där jag hade medvind... På lördag blir det årets sista pass, ihop med nämnda JoA. Får se om jag hinner få till nåt imorgon också, skulle vilja och eftersom jag har en del flex att plocka ut på jobbet mina sista dagar så finns ju alla möjligheter i världen att gå hem tidigare än vanligt och således inga ursäkter att inte träna.

Nåväl, två dagar jobb den här veckan så dags att släcka ögonen nu. Sen går jag in i 2017 med stora förhoppningar på personlig utveckling, massor av nya utmaningar och nya relationer. Gott nytt år på er om vi inte hörs innan!

Annandag jul

Natten blev en sån där när man somnar alldeles för sent efter några dagar med rubbad dygnsrytm o därför sover extremt dåligt av rädsla att försova sig. Gick upp strax innan tuppen i morse, för att köra E till en hockeyträning hon också helst sovit sig förbi. Får man tro henne så slutar min hockeymorsakarriär vilken dag som helst. Det var kul så länge det varade, men jag kan inte tvinga barnen till aktiviteter för min skull.

Julen förflöt hyfsat smärtfritt, med klappar i kubik till barnen. S var mest nöjd med sin Spiderman-dräkt o E med en mini-weekend i Sthlm med mig. Jag vet inte om det ska tolkas som att hon har för mycket grejer o uppskattar upplevelser mer, eller om hon tycker att vi inte umgås tillräckligt?

Snart går solen kanske upp o om inte Urd går på alltför hårt så ska jag se om jag kan springa en sväng idag. Men först ska jag frysa i ishallen en stund till o sen bädda ner mig i sängen ett par timmar.

Onsdag

Överraskningar, besvikelser, känslostormar. Så skulle man kunna sammanfatta min onsdag. Jag har varit så fokuserad på det positiva i ett nytt jobb och mer eller mindre medvetet valt att hålla avsked o sånt ifrån mig, men det blir svårare o svårare för varje dag, särskilt när det ställs till med avslutningsfika, tal o blommor. Efter drygt nio år har jag nu sex skälvande arbetsdagar kvar. Separationsångesten kommer sakta smygande. Men som den kloka Psykologen upprepade idag: det är relationerna jag kommer sakna mest o dem kan jag ju ha kvar även om vi inte ses dagligen.

Ett sånt där riktigt praktgräl som inga andra par nånsin har, eftersom de inte delar den detaljen i sociala medier, toppade arbetsdagen. Nu är jag helt matt o ska sova så fort jag orkat ta mig i kragen för att fylla diskmaskinen. God jul på er!

Torsdag all the way

Den här torsdagen gör sitt bästa för att leva upp till mina förväntningar på veckodagen som sådan. Fick en obehaglig känsla redan i bilen i morse, då P4 pratade om striderna i Aleppo och sedan bröt för en rökig, Macy Gray jazzversion av Winter Wonderland. Därefter tillbaka till en professor i freds- & konfliktstudier som diskuterade kriget igen. Det kändes så... äckligt. Som att man ska hitta nån sorts mysig julkänsla samtidigt som vi måste prata om att hundratals civila inte vet om de överlever till jul och skickar sina avskedshälsningar via sociala medier.

Jobbet gjorde sitt för att ta mer energi. Vissa människor kan verkligen trycka på de rätta knapparna för att dränera en totalt! Vill inte skriva mer, men ont i magen har jag. Vissa dagar känner jag verkligen att jag borde sätta mig i kassan på Ica istället. Eller kanske nån löpande band-produktion där man slipper tänka och engagera sig. Där man gör sitt, går hem och till slut en vacker dag tråkas ihjäl. Okej, nej det kanske inte var nån bra idé förresten.

Nu har jag viktiga saker att googla innan läggdags. Trevlig helg, om vi inte hörs igen innan!

Lucia

Precis när jag skulle åka från jobbet för att hinna till Luciafirandet på förskolan så gick överfallslarmet på en avdelning. Bara att släppa handväskan o kuta iväg dit istället. Tur i oturen så hade de läget under kontroll o jag kunde återgå till min hemfärd. Sladdade in på parkeringen ett par minuter över 14 och möttes av ett antal barn på väg hem. Orolig att jag stressat ihjäl mig o ändå missat allt gick jag in o stämde av. Visade sig att jag var en halvtimme tidig istället... Mysig eftermiddag, med en son som stod krampaktigt tagen av stundens allvar under hela luciatåget.

Om möjligt ännu stressigare idag, då E hade hockeymatch och A skulle på julbord + jobb. Slängde i barnen mat o tog sen en promenad till ishallen, eftersom jag kom hem så pass sent att A behövde ta bilen för att hinna till sitt. Hej o hå, men allt gick bra. Minimatchen slutade 2-2 o E var nöjd att ha fått komma i närheten av pucken... :-)

Ni som hängt med ett tag kanske har snappat upp min fäbless för Six degrees of separation. Kollar därför Filip & Fredriks Jorden runt på 6 steg. Love it! Kanske teorin & programidén mer än programmet. Den dag jag blir ekonomiskt oberoende ska jag lägga all min tid på att testa teorin för egen del. Välja ut ett antal mer eller mindre spännande människor o se om vi kan koppla ihop oss :-)

Årets julklapp till mig själv

Det här med mobiler... Jag hatar att köpa ny! Dels för att jag är oteknisk när det gäller molntjänster och det blir meckigt att föra över information och dels för att det alltid är en viss inkörningsperiod på den nya innan man lär sig hur allt funkar och hänger ihop. Men när man måste ladda batteriet två gånger per dygn  för att det ska räcka från morgon till kväll så är det nog dags. Tänker mig en vår med många ljudböcker också och då behövs ju verkligen en batteritid som åtminstone överstiger den 38 minuter långa tågresan. Hittade en bra deal på Galaxy S7 så jag slog till och beställde en ikväll. För tillfället känner jag mig - det ovan beskrivna till trots - lite som ett barn på julafton.

Nu fick jag dessutom ett par trådlösa lurar från Urbanears på köpet, man tackar! Hade kanske inte valt just grått om jag köpt dem själv, men förutom den detaljen så passar det ju väldigt bra eftersom jag funderade över hörlurar så sent som i fredags.

Reflektioner

Köpte en reflexspray idag. Den syns inte på jackan i ljuset (om man inte sprayar för mycket, då blir det grått), men så här ser det ut när man fotar jackan i en mörk hall. Nu slipper jag ha ful-västen på mig när jag cyklar till tåget om en månad! Sprayen försvinner dock i tvätten och är inte helt gratis, så jag får fortsätta använda väst när jag springer. 

Efter tre veckors träningspaus kom jag mig äntligen ut och sprang igår eftermiddag. På tiden!! 7 km blev det, snittiden nånstans mittemellan säsongsbästa och -sämsta miltid. Som sig bör efter ett så pass långt uppehåll, antar jag? Vete 17 om jag hade orkat snitta samma i tre km till... Oh well. Hade börjat tappa rutinen att träna öht pga sjukdom, julstress och späckade kvällar en senaste tiden, så i veckan som gick hände det vid mer än ett tillfälle att jag kom på att jag glömt komma iväg till passen jag tänkt gå på, för att jag blivit så van att ligga hemma på soffan o surfa istället... 

A somnade när han nattade S, så jag fick kolla Så mycket bättre själv. Maffig avslutning, tycker jag! Min absoluta favorit-Gärdestad i magnifik tappning. 

Nä, klockan drar iväg och imorgon är det samling vid ishallen 7.30 för avfärd mot Väsby, där det ska spelas matcher i Vilundahallen halva morgonen. Sen har jag ärenden att uträtta resten av dagen, så jag är ändå glad att det inte är samling 10 så att all tid försvinner från kalendern... 

Vattentäta skott

Vissa dagar är man mer tacksam än andra för vissa givna omständigheter. Igår var jag väldigt, väldigt tacksam att mobiler nuförtiden är vattentäta, när min ramlade ur bakfickan ner i toaletten innan jag hann sätta mig. Så skönt att då ändå kunna plocka upp den o tvätta med tvål o vatten under kranen.

Sitter just nu m fjärilar i magen, på väg till nya jobbet för besök. Funderar mycket på det mesta, inklusive hur det kommer kännas att åka kommunalt till jobbet, det har jag inte gjort på många år. I skrivande stund (kl 11.24) är det helt ok, men antar att det kommer vara mer kaotiskt när tåget generellt går 06.56, när alla andra också åker till sina jobb. Nåväl, jag får önska mig ett par schyssta hörlurar i födelsedagspresent så ordnar det sig nog.

Hotellfrulle m JoA i morse, alldeles strax lunch med bloggsyster JJ och ikväll julbord med Kaffeklubben. Sen behöver jag nog inte äta förrän till jul! Som för övrigt kommer närmare alldeles för fort. Måste hinna handla julklappar snart...

Häpp, dags att samla ihop mig o snart kliva av. Trevlig helg på er!

Hockey mom

Jag älskar den här hockeymorsa-grejen! E spelade underhållningsmatch i periodvilan i Almtunas hemmamatch ikväll. Hon var sjukt nervös innan och lika självkritisk efteråt, men jag njöt av varenda sekund i ishallen. Det är några år sen jag var på match senast, men det är som att komma hem. Jag blir alldeles lycklig av att vara på plats, även en dag som denna när jag inte hejar på något av lagen :) 

E's lag vann minimatchen med 1-0 och jag står fast vid det jag har sagt i snart 20 år; om jag får välja hur jag ska dö så blir det en hjärtattack pga. en sjukt spännande hockeymatch!

Den här sköningen gör mig också alldeles lycklig: 

Han drömde mardrömmar häromkvällen och kom in till mig när det stackars lejonet blev skjutet i munnen i kriget. Man undrar ju var allt kommer ifrån... 

Personaldag på jobbet idag. Förmiddagen var fullt ut min att förvalta, använde den på bästa sätt för att gå igenom nya dokumentationssystemet som lanseras nästa år. Var lite orolig förra veckan att jag inte skulle kunna fylla ut tiden, att jag skulle behöva pressa fram krystade frågor efter 45 minuter. Det gick dock över förväntan, tack vare engagerad personal som ställde massor av intresserade frågor. Fyllde ut hela förmiddagen med råge och kom hem helt mosig i huvudet. 

Adventstid

Ja det lackar mot jul. Betydligt mysigare än november, if I may say. Njuter av rosa julstjärnor, tända ljus och varm choklad. Och årets julkalender, som jag storgillar! 

Hade planerat in rens och röj i helgen som gick. De planerna gick om intet när jag mitt i lördagsfrukosten kom på att jag lovat att åka till farmor med barnen. Mamma o pappa var också där, liksom lillebror o svägerskan L. Mycket trevligare än att städa och tvätta! (Tyvärr fortsatt kaos hemma dock...) Efter avlagt besök passade vi på att åka in till stan o kolla julskyltningen på NK när vi ändå var "i krokarna" (allt är relativt). Barnen var mer fascinerade än jag väntat mig och mycket nöjda med den extra utflykten, trots en halvtimme i bilkö på Strandvägen.

Söndagen gick i ett, med hockeyträning, gympa o kalas på Leo's igen. Lagom trött på det stället nu o glad att nästa veckas kalas är på alternativ plats! (Hur många kalas hinner man springa på under en höst egentligen?!) 

Intensiv dag på jobbet, blev påmind om hur glad jag är att min efterträdare redan är insatt i stora delar av jobbet o rutinerna. Blev även positivt överraskad när nya chefen ringde o bjöd in mig till jullunch nästa vecka. Kunde tyvärr inte tacka ja p.g.a. åtaganden på mitt nuvarande jobb, men bara det att bli bjuden "eftersom jag ju börjar i januari". Det är ju inte per definition självklart. Steg för steg känns allt mycket mer verkligt; i fredags jobbade min ersättare sin första dag med mig, idag markerar första dagen på min sista månad och på fredag ska jag till nya jobbet och hälsa på en sväng. Sen kommer jul o nyår och helt plötsligt börjar jag. Så spännande! Ny myndighet, nya arbetsuppgifter, nya kollegor och allt känns så himla roligt!!

Mindre roligt känns det att jag nu gått T R E veckor utan träning! Minns inte ens när det hände senast, definitivt över ett år sen. Har varit sjuk och kommit helt ur rutinen. Hade tänkt träna idag, men det kom jag på när jag satte mig vid middagen och såg att det var 10 minuter kvar tills passet skulle börja. Nytt försök imorgon! 

Nu ska jag försöka sova, så jag orkar träna... 

Helgstatus

För 15 år sen var jag ofta kvar till stängning på de ställen där jag umgicks med folk på helgerna. Men det var då, sånt orkar man ju när man är 18-19-20. Sen dess har jag gått hem betydligt tidigare. Därför blev det lite av en chock när lokalen i fråga tände taklamporna igår! Kvällen passerade väldigt fort i trevligt sällskap och jag tror att vi alla var lite förvånade över att det "redan" var dags (efter 7 timmar tillsammans). Bra samtal om viktiga saker; andra perspektiv på vissa delar av livet satte bitar i nytt ljus och förklarade både det ena och det andra. Därtill en stor portion humor och många skratt. Kom hem 3, då hade batteriet i telefonen dött och A var så pass orolig att han satt o höll på att skriva ett FB-meddelande till en av mina kollegor som han visste att jag var med. Lite gulligt på sitt sätt (antar att E inte kommer tycka det är lika gulligt om 10 år).

Pulsen konstant över 80 idag, not joking. Till och med nu när jag legat i sängen ett par timmar o kollat på tv. Infektion i kroppen är ju ett faktum, men 80+ vid vila känns ändå inte helt rimligt. Googla är ingen idé, då har man snart både den ena och den andra dödliga diagnosen, som i slutändan bara är en helt vanlig förkylning. Och vem har tid att vara sjuk anyway? Tillbringat dagen på Leos Lekland. Hej och hå... Jag förstår att barnen gillar det, men för en själv som förälder är det ju rena självmordet att åka dit. E var på kalas, så jag hängde med S, som blev så till sig att han inte visste vart han skulle börja. "Där. Nej där. Nej här. Nej förresten, här" o så sprang han bara runt, runt. Till slut fick jag tala om vilken rutschkana han skulle åka först, annars hade han aldrig kommit sig för med att åka nånting. Ser inte direkt fram emot ett till kalas på samma ställe nästa helg...

I säng vid 4 i morse och när barnen gick upp vid 8 hade jag svårt att sova mer, inte superpiggast idag alltså. Somnade en stund medan A lagade mat, välbehövligt men inte tillräckligt. Nu ser jag fram emot att sova en skvätt.

Ekvationer

När jag bad skolan om mer utmaningar för 7-åringen, hade jag inte räknat med ekvationer. Men hej o hå, hon löser dem också!

Annars då? Jo tack, november tickar på och jag längtar till nästa vecka när det är slut på eländet! Hade finbesök av Fru Nilsson förra veckan, så himla mysigt < 3 När barnen lagt sig om kvällarna och A satt med sina projekt vid datorn så var det nästan som på den gamla goda tiden då vi bodde ihop. Chit chat och te i varsin ände av soffan, prat om allt möjligt men mest av allt relationer. Som det ska vara. En välbehövlig paus i allt det grå!

Måndagen inledde veckan med lätt halsont och jag ställde in träningen i förebyggande syfte. Så särskilt förebyggande blev det inte, snarare så tilltog symptomen med nästäppa och hosta och igår kväll toppade jag med feber. Inte mer än 38 grader dock. Gick o la mig vid 19, sen vaknade jag 4.10 i morse och undrade om det var dags att gå upp. Lyckades slumra ett par timmar till och eftersom jag inte hade feber då så pallrade jag mig iväg till jobbet. Hade inte riktigt tid att vara hemma just idag av alla dagar. Gick rätt bra, trots att sista mötet började vid 17. Imorgon har jag ledig fredag (oj vad jag kommer sakna dem när jag går upp på heltid efter nyår!) och tänker passa på att kurera mig fram till 13.30, sen blir det hockeyträning, vinterskoinköp och sen middag med ett härligt gäng. 

Som ni märker så lever jag än. På återhörande, åtminstone nån gång till innan jul!

Gråben

Såg mig i spegeln i morse och konstaterade att jag tagit konstformen Sliten Småbarnsmorsa till perfektion. November plockar verkligen inte fram det bästa ur en människa på norra halvklotet! Gråblek och rynkig, dessutom med en utväxt i ena änden av håret och svinto i den andra (japp, fortfarande, trots inpackningar stup i kvarten). Lika mycket sugen på att lägga mig i solariet som jag är osugen på att få cancer.

Taggar för utbildning imorgon, för att sedan kunna internutbilda i vårt nya dokumentationssystem. Som sen lanseras dagen efter att jag byter jobb... Som jag har kämpat för min lilla dokumentations-bebis i alla år. (Och som dokumentationen har utvecklats under den tiden!) Nu är det som att den flyttar hemifrån för att gå gymnasiet och jag får inte följa den hela vägen i mål. Eller nåt annat sentimentalt dravel... Känns lite tråkigt att inte få vara med att sjösätta och utvärdera, men nya jobbet väger tyngre. Är glad att jag ändå kan vara med och påverka inför och sen veta att jag överlämnar i trygga händer till kompetenta kollegor.

Inser mer och mer hur mycket det är att tänka på inför att man byter jobb. Det är inte bara släcka lampan och gå hem; information ska överlämnas till efterträdare (helst all information, inte bara det jag kommer ihåg för att resten ändå sitter i ryggmärgen), lådor ska rensas och farväl ska genomföras. Det sista vill jag helst inte tänka alltför mycket på, så jag fokuserar på att skriva listor för vad som behöver överlämnas istället. Det är en hel del.

No excuses

Hittade en rolig lista igår; 11 tillfällen då det är okej att hoppa över träningen. Jag, som alltid letar efter en legit ursäkt att slippa träna, kastade mig naturligtvis över den. Vissa delar – sömnbrist, sjukdom och skador – kändes naturliga och var ingenting jag inte redan använder som ursäkt. Andra delar hade jag svårare att hålla mig för skratt när jag läste; om du precis har fått en Botox-fyllning, en bikinivaxning eller en spray tan. Nej, okej, om man har spray-solat så behövs ju ett antal timmar för färgen att torka ordentligt och man vill kanske inte ha svettränder över hela kroppen för att det rinner genom otorkad färg. Men då kanske man ska spraya efter träningen? Eller vad vet jag. Det kanske är människor som jag, som vill vara vältränad men inte jobba så hårt för det, och då kan det ju vara skönt att veta att det åtminstone finns utvägar.

Skön diskussion med E när jag gjorde matlåda igår kväll;

”Mamma, brukar du äta kall mat på jobbet?”

”Nej, vi har microvågsugnar där också”

”Men… Det är ju inte bra att värma i plast!”

”Men jag lägger upp maten på en tallrik först”

”Va! Har ni tallrikar också på ditt jobb?! Lika många som hemma?”

”Ännu fler”

”Lika många som i skolan?”

”Nej, inte riktigt så många”

”Jaha”

:-)

Living on the edge

Har känt mig lite lagom wild and crazy några dagar, med sommardäck i halkan. Just idag kändes det mer än lovligt crazy, när jag fick en okontrollerad sladd o två mötande bilar i en kurva. Jag har varit med om det förut i samma kurva o förra året var det en kollega som körde i diket just där. Så det är inte bara min bilkörning... Skyddsänglarna var dock tidigare på sitt jobb än jag o lyckades parera både de mötande bilarna o diket med nån hårsmån till godo åt vardera håll. O nu sitter vinterdäcken där de ska! Tydlig förbättring i halkandet när jag åkte hem från verkstan.

Efter 11 träningslösa dagar var jag tillbaka i spåret ikväll. Jag älskar att springa i snön! Inte som underlag betraktat, det är faktiskt rätt värdelöst utan dubbar. Men stillheten, tystnaden o ljuset. Däremot svårt att ta ut steget ordentligt, vilket lätt gör att passet inte blir lika bra. Men det var skönt. Maxade pulsen strax över 180 och funderade över om det är värt att investera i en värmeväxlare till vintern? Nästa vecka är sista veckan med intervallträning, sen kommer jag nog sikta på mer BodyPump ett tag (så länge det är mörkt och kallt ungefär). 

Nä men om man skulle gå o lägga sig istället... Det är ju trots allt två arbetsdagar kvar den här veckan!

Lugnaste dagen ever

Det börjar kännas lite konstigt, det här med nytt jobb. Insåg idag att efter 9 år så är det inte bara nya arbetsuppgifter, utan även nya kollegor att samspela med. Hur gör man det?! ... kan man ju undra. Lite nervöst är det allt.

Idag blev det en seg, seg, seg dag. Vaknade 10.25 (!), låg kvar i sängen 40 minuter till bara för att jag kunde. Inga aktiviteter inbokade för någon, inga tider att passa. Minns inte ens vilken månad det hände senast. Inga träningar, inga kalas, inga play dates. Åt frukost i ett par timmar, innan jag gick o la mig igen... Tog en promenad med E på kvällen, köpte present till morgondagens kalas. Mycket mer än så blev det inte av just nånting idag. Precis vad jag behövde! Nu har jag klämt i mig både Oreos o nachos, för att kompensera att jag inte tränat en sekund sen förra torsdagen. Om vädret är bra kanske jag springer en kvart imorgon, men mest troligt inte. November is November all the way.

Ka-Ching

Tackade å E's vägnar ja till ett 7-årskalas till helgen och undrade vad födelsedagsbarnet i fråga önskar sig. "Att hon kommer är en tillräcklig present" fick jag till svar. Skjut mig! För vilken 7-åring är kompisarnas närvaro det enda som räknas? Nåt litet paket vill man väl gärna ha ändå. Och inga uppslag fick jag... Pussel, pyssel eller en bok liksom?

Onsdagen kändes som torsdag, vilket inte direkt förtar känslan av att hela november skulle vara en lång radda torsdagar. Imorgon är det torsdag på riktigt >_<  Första snön o fortfarande sommardäck. Naturligtvis inga lediga tider för skifte förrän tisdag på hotellet. Förutom det så är det bra. Ser fram emot halvdag på fredag. Har varit jättetrött senaste dagarna, fast jag kunnat sova lite längre hela veckan då barnen är lediga. Hösten tar ut sin rätt varje år. Och med närmare 30 semesterdagar kvar hade jag ju lätt kunnat vara ledig en vecka för att vila upp mig. Nu tänker jag att de blir ett välkommet extratillskott i kassan istället, om jag säger upp mig fr nuvarande jobbet lagom till sommarn. Vi tänker resa iväg nånstans utan barnen för att fira vår 10-åriga bröllopsdag, så den resan betalar ju sig själv isf. Ska bara klura ut ett bra resmål. Kroatien eller Sardinien? Gärna nåt med både bra träningsmöjligheter o romantiska restauranger i solnedgången. Kritvita stränder o turkost vatten. Pittoreska små butiker i ett gammalt fiskeläger, eller nåt åt det hållet.

November

Så, nu är alla formaliteter (som att informera chefen etc) avklarade och jag kan äntligen tillkännage även här på bloggen att jag har tackat ja till ett nytt jobb. 9 januari 2017 går jag över till Frivården och jag ser jättemycket fram emot det! Även om det är med dubbla känslor jag lämnar min nuvarande arbetsplats efter drygt 9 år. Tar tjänstledigt 6 månader till att börja med, sen får vi se vad som händer, men jag har en känsla av att jag kommer trivas och att det kommer vara väldigt utvecklande för mig som person också.

Löpträningen har höstlov och jag har tagit ledigt från all träning den här veckan. Sprang i torsdags, siktet på 12 km men fick bryta halvvägs. Då hade jag ändå ett tempo precis under 6 minuter, mot 5.38 i snitt på 12 km veckan innan. Sen dess har jag inte rört mig mer än nödvändigt. Efter en period med något mer normal vilopuls så är jag dessutom tillbaka runt 67-68-69 slag per minut. I vilopuls! Något i kroppen är inte som det ska. Fortfarande oklart om det är stress eller infektion. Stressfinnarna och bekymmersrynkorna har också vuxit på sistone, hösten har varit hektisk med både yttre och inre stress. Nu är det dessutom november, min absoluta ofavoritmånad, som att ha 30 torsdagar i sträck. Oh well, en är ju avklarad, så bara 29 kvar. Går det att snabbspola?

Läste ut Kepler förra veckan, påbörjat nästa spännande bok nu. So far so good.

Livstecken

Med A på akuten igår kväll hade jag svårt att slappna av (träning på kvällskvisten gjorde sitt till). Inget allvarligt, men en nerv i kläm som orsakat smärta o gjort det svårt att använda högerhanden ett tag. Akuten kunde dock inte göra mycket mer än att hålla mig vaken i väntan på att han skulle komma hem... Tillbringade kvällen med Kepler istället, den nya håller måttet! När A väl kommit hem o jag kommit i säng alldeles för sent (delvis Keplers fel också, inget ansvar på mig :)) så vaknade S. Regelbundet nattvakna barn hör tack och lov till en svunnen tid, men vid 2 kom han över till oss. Hann lagom somna om så vaknade han igen vid halv 3, då Andra Lejon var borta, det absoluta favoritdjuret som han inte kan sova utan. Vi vände upp och ner på halva sovrummet, innan vi hittade det där eländiga lejonet bakom sängen. Hur det kunde hamna där när S låg i mitten är och förblir ett mysterium.

Efter nattens bristande sömn försov jag mig en kvart i morse. Fick en väldig fart på både mig o E för att ändå hinna i tid till jobbet, eftersom jag tänkte att det var onsdag och onsdagsmorgnar betyder extraviktiga morgonmöten som det inte går att flexa från. Hade jag kommit ihåg att det var tisdag hade jag kunnat ta det lite lugnare och komma en stund senare. Oh well. Nu har jag något att se fram emot imorgon också.

Generellt bra dag idag när jag väl landat på jobbet och hunnit andas en liten stund. Fick gjort det jag skulle o lite till, flexade hem lite tidigare för A skulle till naprapaten. Kvalitetshäng med barnen på em. När A kom hem drog jag o E iväg o köpte lite skydd till hockeyn, så att hon kanske vågar ge sig in mer i närkamper med killarna i laget. Fleece är ju skönt på sitt sätt, men inte så mycket när man blir knuffad på isen :)  Missade träningen ikväll, men jag körde å andra sidan BP igår, så det jämnar ut sig. Körde ett pass i lördags också, inte tränat någon styrka på länge och nu har jag skönt ont i både triceps o lår.

Resten av veckan kommer försvinna i ett nafs, jobbar onsdag-torsdag, sen drar jag på spa fredag-lördag. Lääängtar!

Because I'm worth it

Ja, just ikväll är jag värd ett glas vin och lite levande ljus, i min ensamhet. Den här veckan går inte till historien som en av de bästa. Mycket glad att den är så gott som slut.

Torsdag

Lönesättande samtal idag. Blev erbjuden ett påslag som innebar att jag efter 9 år skulle ligga lägre än min nytillträdda kollega med en bråkdel av min erfarenhet. Aldrig i livet! Berättade vad jag ville ha o gav argument som att jag handlett en praktikant förra höstterminen, skrivit stora delar av en gedigen personutredning under våren, fullgjort alla mina heltidsplikter på deltidstjänst och fått mer kompetens o ansvar iom nätverksutbildningen jag gick i våras. De facto mer att göra på mindre tid alltså. Chefen kunde sträcka sig till en hundring till så att jag skulle få samma lön som nya kollegan. Jag sa som jag kände; det är att säga att min erfarenhet inte är värd nånting. Accepterade inte det budet heller. Fr.o.m. måndag ligger frågan hos facket.

Halvdagsvab när S skulle till ögonläkaren på em. BVC var lite oroliga för synen på 4-årskontrollen, så vi gjorde återbesök efter sommaren. Då var de fortfarande lite nojiga o skickade remiss. Träffade en jättegullig läkare idag, som inte tyckte att han behöver glasögon just nu men skulle skicka ny kallelse till våren.

Vab när barnen egentligen inte är sjuka är det bästa som finns! Passade på att kika lite på stan o ta en sista (?) glass för i år. Sen hann vi ändå hämta E en timme tidigare än jag brukar. 

Distanspass på kvällen, rensade skallen rätt bra. 12 km med tre fartökningsintervaller, 5.38-tempo i snitt. Nu är barnen i säng, A på jobb o jag är ensam med min nya Kepler. På återhörande!

It's out there

It's out there. Det mottogs inte väl. "Inte rak kommunikation", "backstabbed" och "jag blev rätt irriterad och sur av det här" var några av fraserna som användes. Mest om att jag inte själv sagt något tidigare, utan att ryktet föregått mig redan i somras. Och jag tänker i mitt stilla sinne att ryktet kan slänga sig i väggen - att en Rekryterande Chef skvallrar för Nuvarande Chef om vilka som varit på intervju, tycker jag är lägre än att Sökande inte berättat själv att hen varit på intervju. Är det förbjudet att söka ett jobb? Är det förbjudet att gå på en anställningsintervju på min egen lediga fritid? Och varför ska jag berätta det, om det är en tjänst jag varken fått eller velat ha trots allt? Hur man som chef kan ta en arbetstagares vilja att utvecklas och gå vidare som backstabbing övergår mitt förstånd fullständigt. Det finns en anledning till att det finns uppsägningstid, det är för att inte arbetsgivaren ska stå utan personal från en dag till en annan. Dessutom sa jag i medarbetarsamtalet förra våren (det som inte delegerades bort) att jag kanske är kvar om två år, men inte om fem. Så det är ingen blixt från klar himmel vi pratar om heller.

Förutom det är jag tillbaka med full kraft; intervaller igår. Full kraft är kanske att ta i, jag bröt passet efter ca 3/4, men jag tränade och jag körde hårt när jag körde. Imorgon är det långdistans på agendan, en 3-kilometersrunda som vi varvar. Förra året sprang jag fyra varv, minns inte tempo. Hade gärna sprungit 5 varv imorgon, men tror det kan bli tight att hinna då passet är kortare än förra hösten. Ska bli skönt att rensa skallen lite iaf. Och i värsta fall kan jag ju springa det där sista varvet själv.

Hej igen

Även den här veckan försvann i ett rasande tempo, som det visst lätt gör när man jobbar heltid på en 90 %-tjänst... Varför ställer jag inte tydligare krav på minskad arbetsbörda, kanske någon undrar nu? Det undrar jag också. Istället hittar jag nya saker jag vill lägga till min Att Göra-listan, utöver det jag redan inte hinner. Nåväl, efter nyår går jag nog upp till 100 % igen, så då kanske det blir lite ordning på torpet.

SiS i hetluften igen och jag känner verkligen "På riktigt?!" när jag hör att man ska sänka utbildningskraven på personal för att det är för svårt att rekrytera. FUNDERAT PÅ ATT HÖJA LÖNERNA ISTÄLLET!? Man får bättre betalt för enklare jobb på vilket HVB som helst. SiS är liksom på något sätt sista anhalt i en ungdoms liv, alla andra insatser ska vara testade och utvärderade innan. SiS ska vara spjutspetsen inom ungdomsvård, de ungdomar som kommer dit är de ungdomar som andra inte klarar av. Och då väljer man att sänka kompetenskraven för personal? Jag kritiserar ogärna arbetsgivaren, särskilt offentligt, men det här är skamligt om ni frågar mig.

Jag känner mig rätt håglös och tömd på energi när jag väl hinner sätta mig med datorn på kvällarna, därav bristen på blogg. Håll ut, det blir bättre! Har fått en rackarns förkylning på halsen (bokstavligt talat) och träningen har uteblivit sen i söndags. Jag borde egentligen inte sprungit då heller, men ville så innerligt gärna ha en bra officiell tid på milen... Har varit hemma och tagit det lugnt med barnen på kvällarna istället. Gott så. Just ikväll lämnade vi dock barnen hos lill-kusinen i Sthlm och gick på teater, Mammas Nya Kille. Inte alls min typ av humor, men A gillar dem desto mer. När han fyllde år i våras så fick han en biljett i present av mig o barnen. Jag hade hoppats att han skulle gå med någon kompis som kunde uppskatta föreställningen med honom, men han framförde önskemål att vi skulle gå tillsammans. Och med tanke på hur sällan vi kommer ut på date tillsammans så fick jag helt enkelt offra lite... Jag led inte av föreställningen, men jag njöt inte heller. Jag skrattade här och var, men jag hade inte gått på den för min egen skull. Men A skrattade så han grät bitvis.

Jaha, dags att krypa till kojs kanske. Som om man bodde på nån sorts himla båt. Tänkte ta barnen på bio imorgon, hinna se Hitta Doris innan den slutar gå. Men först hockeyträning. Har alltid drömt om att vara hockeymorsa och E tycker det är jätteroligt än så länge! Bra kombo.

PB #5

På uppmätt 10 km-bana presterade jag idag 53.50, vilket för femte gången i år putsade PB. Klockan mätte dock bara 9.7 km, vilket ger anledning att tro att jag kan ha sprungit snabbare förut, eftersom jag alltid sprungit 10 enligt den på mina tidigare resultat... Hur som, det här är min officiella bästa miltid.

Avrundade med lite mat innan vi rullade hemåt igen (vilket vi gjorde i bil, även om man skulle kunna tro att jag rullade själv efter den pizzan).

Inte helt hundra i kroppen, håller troligen på att bli sjuk. Konstant förhöjd puls, stress eller infektion återstår att se. Viktiga möten ett par dagar den här veckan, inte tid att ligga hemma. A har legat däckad sedan måndags morse, är knappt på benen än. Tummar o tår att jag inte åker på samma skit!

Lediga dagar

Helgen so far har varit bra. Bilen gick prickfritt igenom besiktningen. Tog barnen till frissan efteråt, har äntligen hittat en som även S har förtroende för. Han - som tidigare skrikit och vägrat sitta still - har de senaste gångerna småpratat sig igenom hela sessionen, berättat allt ifrån vilka bilar som är coola(st) till vilka som är favoritgodisarna till helgen. Tog ut dem på finfika efteråt. Under tiden fick jag höra från lillebror att Moster M befann sig på Gränby C och kunde fixa kompispris på programmet till helgens Rally-SM som jag ändå funderat på att ta med barnen till. Således en sväng dit, lite småprat om allt och inget och en kort uppdatering kring diverse släktingar och deras förehavanden.

Efter barngympa/egen träning (5 km, 24.43 på bandet) och lunch idag så tog vi oss upp till Björklinge för att kolla lite rally, S var lycklig som ett barn på julafton. Han jämförde tävlingsbilarna med karaktärer från Bilar-filmerna, kategoriserade dem efter färg till att bli Blixten, Chick Hicks, Sheriffen osv. Sötnöt < 3

Shoppat har vi gjort så det står härliga till. Uppdaterat höstgarderober åt höger och vänster, men jackan jag köpte till mig själv lämnade jag tillbaka då storleken inte var helt rätt. Ska ta mig ner på stan imorgon och kolla om den finns där istället. Ogillar skarpt att H&M saknar funktionen Hitta i butik på hemsidan, liksom att de inte kan kolla i en butik om varan finns i någon av de andra i stan. Värdelös service.

Avslutade barnens kväll med att stoppa S i säng och sen kolla lite film med bara E. Sen bokade jag en tjejhelg åt oss i januari, med hotell, middag ute och sen Mio min Mio på Stadsteatern innan vi åker hem. Helgen infaller inte förrän i januari, så det får bli en julklapp.

Inser just nu att jag missat viktig information inför morgondagens första hockeyträning. Varför skriver man ut sånt på hemsidan och skickar ett mail med länk, istället för att skicka ut informationen i ett mail? Just nu känner jag mig som världens sämsta mamma som kommer ha en jättebesviken dotter imorgon bitti för att vi inte har rätt sorts hjälm. Jag hade tänkt avvakta med dyra inköp tills hon hunnit testa en gång, men nu får hon ju inte ens testa... Sämst! Får se hur vi ska lösa det, kanske titta på imorgon och köra nästa vecka?

Lägesuppdatering

Kände redan efter semestern att jag var trött och inte hunnit tanka tillräcklig med energi under sommaren, och nu när det börjar bli mörkare och svalare så blir det än mer påtagligt. Tröttare än vanligt (men inte gravid) och tänker att det beror på alla omständigheter på jobbet och hemma - omorganisationer på jobbet, svårigheten att inte jobba 110 % fast jag tjänstgör 90 %, barnen sjuka i flera omgångar var sedan terminsstarten. Borde vara ledig varannan måndag istället för fredagar, behöver långhelgen bättre efter en femdagarsvecka än en fyradagars. Men nu är det som det är och jag älskar fortfarande mina lediga dagar. Imorgon har skolan dessutom lov, så då får jag kvalitetshänga med båda barnen hela helgen < 3 (Undrar om jag kommer vara lika sugen på det på söndag, när A har jobbat hela helgen och vi har slitit ut varandra?) Besiktning, frisörbesök för barnen och nya höstskor på agendan imorgon. Blir nog en bra dag. Ska bara sova lite först, håller tummarna för att ingen vaknar före halv åtta åtminstone.

Lite av varje på en söndagkväll

Min man har varit ute o cyklat (bokstavligt talat alltså) och klagade över värk i vaderna när han kom hem. Jag gav honom ett par av mina calf sleeves att dra på, så nu struttar han omkring i neonrosa kompressionsstöd till sina röda shorts o vit piké. Yeah baby... :D

Febrig son ger terminens fjärde vab på en dryg månad. Fast med den skillnaden att A ändå varit/är ledig tre av perioderna och vi således inte behövt vabba på riktigt mer än en gång. Men vad är det som händer?! E som typ aldrig är sjuk - och aldrig har varit heller - har haft feber i två omgångar sedan skolan började i mitten av augusti. S har alltid haft lite sämre immunförsvar, men även där känns det ovanligt hårt med en andra omgång så tätt inpå.

Jag o E åkte ensamma till farmor på eftermiddagen, där det bjöds på fika och en promenad till lekparken i närheten. Jag är dålig på att ta mig iväg till farmor och tänker att det en dag kommer bli ytterligare en sån där sak man (jag) ångrar att man (jag) inte gjorde mer av medans tiden fanns... Med 89 år på nacken är nästa födelsedag aldrig en garanti.

Fint med egentid med E dock. Det är ju annars en annan klassiker som folk ofta ångrar att de inte gjorde mer av. Hon efterfrågar tjejkvällar utan S & A med jämna mellanrum och tycker att de ska åka iväg så vi kan vara ensamma hemma och äta fruktsallad med glass < 3 Mysigt att åtminstone få ett par timmar i bilen och en snabblunch på Gyllene Bågen. På vägen hem satt hon tyst så väldigt länge att jag till slut blev tvungen att fråga vad hon tänkte på. "Hur det skulle vara om man såg ut som en bygg-gubbe men var polis och om man såg nånting misstänkt. Då skulle man kunna ta av sig byggkläderna och ha sina poliskläder under och fånga bovarna" Självklart, det var just det jag satt o tänkte på också... :)

Från det ena till det andra; lagstiftningen runt sexualbrott föreslås skärpas. Jag tänker att det är en bra markering att det inte är okej, men jag tror inte det är rätt ände att jobba i. Jag skulle hellre se en utredning kring den villkorliga frigivningen och koppla den till attityds-/beteendeförändringar snarare än skötsamhet. Jag kan inte Kriminalvården inifrån och jag vet att det finns flera läsare som har betydligt mer insikt, men jag tänker att sitta av tid inte gör en bättre människa oavsett om det är 2, 4 eller 10 år du sitter där.

Lön imorgon, vilket passar mig bra eftersom jag nu när hösten smyger sig på märker att det finns mer för stora kläder i garderoben än vad jag insett under sommaren. I-landsproblem må väl vara och det är ju trevligt med en ursäkt att köpa nytt, men det blir ju samtidigt dyrt i längden... Nåja, har ju tre lediga dagar med två lediga barn medan A jobbar, så nåt måste jag ju hitta på för att fördriva tiden!

Sverige utslaget ur World Cup, så nu kan jag gå o lägga mig. A tycker jag vevar runt för mycket när jag sover och väcker honom när jag slåss. Ett tag var han inne på att köpa våningssäng åt oss :S Funderar ibland på om det skulle vara bra med ett sånt täcke med tyngder, men 7000 för ett täcke känns lie magstarkt. Någon som har lust att sponsra? Själv skulle jag hellre lägga pengarna på något roligare...

Sub55

Äntligen! En mil, 54.45 på klockan. Lustigt dock, hur min och JoA's identiska klockor ändå mäter olika på distansen. Redan vid 4 km skiljde det ca 150 m. Sen råkade jag springa in i hennes arm, så att hennes klocka stängde av sig och vi fick aldrig veta hur stor skillnaden blev på en mil. Men ändå. Min klocka var den som visade kortaste sträckan och den stod på 10 km när jag stoppade.

Årets första mil, för sju månader sen, tog mig en timme och några sekunder, så jag känner mig rejält nöjd med förbättringen över tid! Sammanlagt hittills i år har jag sprungit 424 (kommaåtta) km, 10 marathon. 

E har fått för sig att hennes nya fritidsaktivitet ska bli ishockey, så nu har jag anmält henne till hockeyskola också. Tre gånger får man prova gratis innan man behöver bestämma sig. Jag har ju alltid drömt om att vara hockeymorsa, så det var jätteroligt att hon själv blev eld och lågor över inbjudan som kom på posten för ett par veckor sen! 

Nu ska jag hoppa in i duschen och handla nån sorts middag till ikväll. Barnen önskar sig ugnspannkaka med bacon och det är ju faktiskt inte så äckligt. Tror de får bestämma idag. 

Fredag

Försöker få till höstens tjejhelg, går sådär när fem personer ska försöka komma överens om när o vart utan att sitta tillsammans. När alla väl hunnit in på FB för att se vad som är sagt och tänkt under den senaste timmen så har plan A blivit fullbokad och det är dags att komma på plan B och sen hoppas att den inte hinner bli full. Själv får jag mest bara huvudvärk och tänker att det nog blir bra oavsett om vi hamnar i Grisslehamn, Nacka eller Stockholm.

Torsdagkvällen tillbringade jag med intervallträning och E ifrågasätter varför jag måste vara borta flera kvällar i veckan för att träna. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det, argumentet att jag mår bättre när jag tränar regelbundet och blir en bättre förälder når inte riktigt ända fram till sjuåringen som bara ser att jag inte är hemma... Kompenserade med spelkväll med hela familjen ikväll, Det blev fyra olika sällskapsspel innan vi gav upp och stoppade barnen i säng. Så himla mysigt < 3

Medarbetarsamtal idag. Enligt myndighetens interna riktlinjer ska de vara genomförda under första kvartalet varje år, så det kändes ju sådär att bli erbjuden ett i början av förra veckan. Dessutom ett som Närmaste Chef delegerat till Annan Chef. Förutom de omständigheterna så var det ett bra samtal, även om det kändes löjligt att svara på frågan om jag känner att min chef finns tillgänglig för råd och stöd vid behov. Skämtar ni? Min chef har till och med delegerat bort mitt medarbetarsamtal... Resten av dagen gick i ett rasande tempo, med samtal både irl och på telefon, mailskrivande och provocerande socialsekreterare som inte förstår svarta bokstäver på vita papper. Eller är alltför medberoende för att bry sig om rekommendationer när ungdomen vill annat, vad vet jag. Jag har inget ont att säga om soc generellt, tycker de sliter alldeles för hårt i förhållande till lön och tacksamhet, men vissa människor är kanske inte på rätt plats?

Och just är inte jag på rätt plats heller, alldeles för vaken för mitt eget bästa. Imorgon börjar barnens gympa för hösten, men den får A gå på så tar jag sovmorgon. Ett milpass med JoA på min egen agenda. På söndag blir det släktingar för hela slanten, med besök hos både farmor och lillebror. Vem sa att man skulle vila upp sig under helgen? :)

Lesson learned

Ett dygn, ytterligare en tvätt och en inpackning senare så känns håret fortfarande sådär. Något bättre i längderna, men hopplöst i botten. En kompis som var med i Prag köpte samma sorts färg och hade samma problem. Ska komma ihåg detta om jag någonsin överväger att köpa hårfärg utomlands igen. Bättre att lägga några tjugor till och få bättre grejer hemma.

Intervaller ikväll, tvåhundringar och teknikträning. Kändes toppen! Nere på fyraminuterstempo och det kändes bra. (Jag vet, 200 meter är jättekort, men ändå!) På torsdag blir det tusingar, ser fram emot det.

En kompis hade delat en bild på FB idag, en taxichaufför som kört på en moped och smitit, men någon hade fångat både bil och förare och delat, i jakt på mopedens ägare som då kunde få veta vem som orsakat. Jag drar mig ofta för att dela den typen av information från privatpersoner, man vet aldrig hur mycket sanning eller personlig osämja som ligger bakom. Om Polisen eller Missing People står som avsändare så är det lättare att dela. Hur som, på vägen hem från träningen höll jag på att bli påkörd av en likadan taxi, som därefter körde mot rött. Tog regnumret och när jag kom hem jämförde jag med bilden jag sett tidigare - samma bil, samma förare. Borde han ens ha körkort?!

Hårfärg

I Prag i våras köpte jag på mig hårfärg. Betalade några tior, för ett märke jag kände igen och har använt tidigare (dock många år sen nu). Den har sen blivit stående tills nu ikväll, när utväxten från sommarslingorna blev alltför odräglig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga om färgen... Man får vad man betalar för? Jag pratar inte om nyansen nu, utan själva produkten som sådan. Fanns ingen efterbehandling med, och trots balsam efter så var det som att borsta ut svinto... Ska bli mycket intressant att se vad som händer framöver.

Förra veckan var intensiv såväl fysiskt som psykiskt. Toppade med barnkalas igår, eftersom både vi o många kompisar var bortresta när fyraårsdagen begav sig i somras. Kalaset blev bra, men sen somnade jag sittande. Två gånger. Det har varit mycket på sistone, på olika sätt. Fullt upp, motgångar, högt tempo. Vilopulsen ca 8-10 slag över det normala, konstant stresskänsla i kroppen. This momma needs to breathe for a bit.

Hoppade BodyPumpen förra veckan, behövde en extra återhämtningsdag efter Halvmaran i måndags o onsdagspasset ligger dumt till pga resten av livet (jobb, tider, intervallträningar osv). Så jag körde två intervallpass istället, backar båda dagarna. Ett av passen var samma som det första jag körde förra hösten när jag började i gruppen och det var jätteroligt att se hur jag utvecklats och orkar mkt mer nu! I den jobbigaste delen, där jag typ hade sönderbrända lårmuskler halvvägs för ett år sen, sprang jag om folk förra veckan :-D

Hoppade BodyPumpen idag igen, orkade bara inte. Två intervallpass i veckan, sen ska jag testa om det finns några sekunder till att kapa på milen med JoA till helgen. Länge sen jag "bara sprang" nu, den där sköna löprundan bara för att det är just skönt. Men jag hoppas det blir en sån i helgen.

Har mycket mer jag skulle vilja ventilera, men eftersom jag inte vet vem som läser vad så struntar jag i det idag.

Stockholm Halvmarathon 2016 - Race report

Jag hade nog förväntat mig nån mer löpare på tåget ner till Sthlm igår, men inte att det skulle krylla av dem. Fick en skön känsla redan där o då.

Loppet gick bra i 15 km, ungefär som väntat. Första milen på ca 59 min, precis som planerat. Värmen påverkade dock rejält o sista halvmilen kände jag mig både svimfärdig o illamående. Tappade mycket fart mellan 15-18 km o slutade på 2.08.44. Hade gärna snittat 6 min/km, men hade ju å andra sidan 2.10 som mål. Jag gjorde mitt bästa och jag sprang iaf 6 min snabbare än 2014.

För några veckor sen råkade jag lova JoA att springa igen nästa år. Till dess ska jag nöta fler långpass o ännu mer pannben.

Men först ska jag vila :-)

Firar

Slår på stort, när vi kombinerar 10 år o avklarad halvmara. Race report to come!

En massa katter runt gröten

Elefanten har klivit in i rummet igen. Vissa pratar för mycket och fler än nödvändigt vet mer än nog. Många vet mycket, vet inte om alla vet allt, men klart tillräckligt för att man skulle kunna prata om det, om man inte vore för stolt. Vet inte riktigt hur jag ska sortera mina känslor. Vissa är besvikna - på personer, på omständigheter - och vill inte prata om det. Möjligheten att ge fler perspektiv minskar drastiskt. Oskyldiga hamnar i kläm. Saker blir inte utredda. Den potentiella språngbrädan blir ett hinder.

Förutom det har det varit en turbulent vecka på jobbet, med nuvarande och fd. ungdomar som spökat. Frivården hör av sig och håller på med personutredning, vill ha information. Ni vet lika väl som jag att jag inte kan berätta något, men till aktuell socialtjänst kan jag bara säga We told you so.

Fortsatt ont i handleden, fortsatt glad att det åtminstone inte är foten. Ska ge mig ut o springa en kortis, hålla benen pigga o alerta till lördag. Än så länge är jag peppad, men sjukt nervig.

10 år senare

Oromantiska som vi är passerade 10-årsdagen tämligen obemärkt. A åt köttbullar o makaroner med barnen medan jag körde intervaller... Men idag är det iaf 10 år sen vi bestämde oss för att vara ihop. Nu har jag dubbel anledning att fira på lördag :-) Jag tänker mig en god middag på tu man hand när barnen kommit i säng.

Handleden är mer handikappande än jag trodde. Kan inte öppna en dörr med den, tappar grejer jag försöker hålla o har ont mest hela tiden. Om jag bara visste vad det kommer sig av...

Ovanligt onödig konferens idag, bortkastad tid som jag aldrig får tillbaka. Imorgon kör jag dubbla möten o lite rapportskrivande. Hoppas strömmen är tillbaka o att alla nätverk funkar som de ska. Blev inte mkt gjort igår när strömmen försvann flera ggr o alla datorer låg nere resten av dagen... Fick dock många telefonsamtal avklarade.

Veckan

Förra veckan rasslade iväg i ett rasande tempo. Halvrisig i början av veckan, men ingefärsshottarna gjorde susen. Sprang en sväng i onsdags, kände mig sådär härligt odödlig igen, som man ju lätt kan göra när man bara springer 9 km... Bra tempo, kändes lovande inför den kommande helgen kraftprov. Efter det blev det dock mer bröllop o släktingar än träning resten av veckan. Idag har jag varit trött, efter en intensiv helg, men tvingade iväg mig själv på BodyPump. Inget blir ju lättare på lördag av att jag lägger mig på sofflocket nu. Lättare vikter, seg kropp, inte det minsta odödlig. Överlevde åtminstone.

Imorgon konferens, med stor sannolikhet höstens enda dag utanför kontoret. Direkt därifrån till intervallgruppen, som drar igång för hösten. Har kapat ca 5 minuter på milen hittills i år, tro om det kan bli fler? Peppad är jag iaf. Sjukt ont i en handled, utan uppenbar orsak. Jag kan inte låta bli att tänka "Det är ju iaf inte foten", typ som att det var en bra sak att knappt kunna röra handen utan att skrika. Voltaren hjälper inte.

Eftersom jag hinner få lite sovmorgon imorrn (30 minuter kan vara skillnaden som gör dagen värd eller ovärd) tänkte jag att jag kunde hinna fixa lite praktiskt hemma så här på kvällskvisten, med enda resultat att jag inte kommer i säng. Det finns så mycket att ta tag i när man väl sätter den sidan till... Blev iaf disk o ett par flaskor nya shots efter träningen.

Träningsväskan packad, jag själv nerstoppad i sängen. Dags för nya tag om ett par timmar, sov gott så länge!

Ingefära

S var hemma med feber förra veckan, nu är det E's (o)tur. A är också krasslig, så han erbjöd sig att vabba trots att jag annars generellt har lättare att vara hemma från jobbet. Kände mig inte helt hundra själv heller i helgen, supertrött hela helgen (höll på att somna stående på en affär!) o inte alls i form att springa. Testade en sväng med JoA i lördags, pratbart tempo o jag var ändå helt slut efter 6 km. I morse var det ännu mer påtagligt att jag har nåt skit i kroppen, men jag vägrar bli sjuk nu, med bröllop o Halvmaran de närmaste helgerna. Så nu kokar jag ingefärsshots för hela slanten. Hoppas att det hjälper. Passade även på att ladda upp med apelsiner. Jag blir lika chockad varje gång jag köper apelsin, hur mycket de väger. 10 st - 3.6 kg!

Stod i köket på jobbet, halvt vänd mot dörren men med ansiktet mot kranen eftersom jag skulle göra kaffe. In kommer en kollega sedan 9 år - som jag delat kontor med under en inte helt oansenlig tidsperiod så sent som förra året och som jag träffar på flera gånger i veckan - och säger hej. Jag vänder mig och hälsar glatt tillbaka, varpå han konstaterar ”Jaha, var det du? Jag trodde det var nån ny vikarie och tänkte presentera mig. Jag kände inte igen dig när du har färgat håret och… eh, vad ska… trän… tränat hårt.”. Så kan det tydligen gå med lite annan hårfärg än innan semestern och några tappade kilon. Det är som att vissa inte vet hur de ska närma sig ämnet. Jag har fått höra att folk gått till kollegor och frågat om det och jag undrar så smått om jag har blivit en annan person för att jag gått ner lite grann? Är jag farlig? Mindre sympatisk?

Nu är mina shots färdiga o jag hinner kolla ett avsnitt Wire medan de svalnar.

Här finns det ingen rubrik

Hmm... Jag är inte helt säker på att gps-signalen i klockan träffar helt rätt alla ggr. Enligt den sprang jag 14 km idag, i varierande tempo. Och så kan det ju vara. Men det kändes inte som att jag tappade 45 sek/km, vilket klockan tyckte. När jag mätte upp rundan på en internet-karta så så den - i all sin oexakthet - 14.3. Några hundra meter extra kan vara skillnaden mellan att snitta över eller under den magiska gränsen 6 min/km. Men för nu så hamnade jag tydligen strax över.

Annars har dagen varit bra. Möte både fm & em, så inte mkt gjort av allt skrivjobb jag ligger efter med. Men det kommer ju å andra sidan två dagar till den här veckan.

För en liten stund sen var jag inte alls trött o funderade på hur jag skulle somna efter den sena träningen. Men nu verkar tåget vara på väg att gå, så jag ska dra på mig mina kompressionstights o hänga på innan jag kommer in i  andra andningen. Den kan vara nice, men jag kommer ångra det imorgon isf.

Paradis

När två av ens favoritförfattare, Ahnhem & Kepler, planerar att ge ut varsin bok i slutet av oktober så är det ju väldigt lockande att ta ledigt en vecka i november. JoA föreslog att vi kunde kalla det fortbildning, en studie i mäns våld mot kvinnor, och fakturera varandras arbetsgivare för kursen. Haha, yes please! Om det krävs så kan jag till och med skriva en rapport på det.

Förra veckan läste jag Wennstams senaste, Skymningsflickan. Mycket viktig bok, som alla gymnasieungdomar borde läsa. Jag ska se till att mina gör det iaf.

"Vad är Paradiset?" undrade sjuåringen innan läggdags. Jag försökte beskriva det som en fantastisk, härlig plats där det inte finns något dåligt. "Som Gröna Lund! Och Legoland!" Ja, precis så. När du dör hamnar du på Gröna Lund, älskade lilla vän :)

Hade tänkt springa ett lite längre pass ikväll, behöver fortfarande nöta en del för att orka hela vägen in i mål om ett par veckor. Men med så pass dålig sömn att jag knappt orkade hålla mig vaken i bilen hem så sköt jag upp det till imorgon. Återstår att se om jag sover bättre (eller åtminstone mer) i natt. Nu ska jag iaf borsta tänderna o knyta mig, för att försöka optimera chanserna.

Måndagen efter helgen.

Jag vet helt ärligt inte om jag ska älska eller hata det här med mobilt bank-id. Det är ju sjukt smart och förenklar mitt liv avsevärt varje gång det är dags att betala en räkning. Men jag kommer inte från känslan att det är lite obehagligt. Hur säkert är det, egentligen? Vem hackar mina (förvisso krypterade) siffror på vägen och tömmer mitt konto när jag minst anar? Och bara hela grejen - jag gör bankärenden i vilken dator som helst och loggar in i mobilen, som skickar signaler till nämnd dator. Eller så sitter jag i telefon med banken, eller för den delen Försäkringskassan, och identifierar mig via en liten app i mobilen. En del av mig vill på ett lite bakåtsträvande vis ropa ut "Vart är världen på väg?!". Men det gör jag inte, för jag älskar ju samtidigt allt det här.

Helgen har varit katastrofal, tröttgriniga barn och en pms-ig mamma är verkligen en obra kombo, på alla sätt och vis. Lägg till att den stackars (...) mamman förra söndagen överansträngde foten under träningen men ignorerade det och fortsatte träna i veckan som gick. I fredags kunde jag med nöd och näppe gå innan jag köpt en ny Voltaren. Lördag och söndag placerade jag mig på soffan med en bok. Gjorde inte många knop i onödan, men kände att både jag o barnen hade behövt springa av mig för att få en mindre konfliktfylld miljö. Foten mådde bättre av vilan, men ingen annan. Att komma till jobbet imorse var som en semester.

"Men det heter kastanjer, PUNKT!" talade S om, efter att ha skvätt ut mitt kaffe över halva köksbordet då han fick nån form av utbrott. Jo, det finns något som heter kastanjer. Men det betyder inte att man ska kasta dem. Och även om det skulle betyda det, så var det inte kastanjer du kastade, utan ett geléinlägg till mina skor som du fått tag i nånstans. Fast ändå charmigt att han på nåt sätt försöker argumentera för sin sak... Jag har verkligen njutit av mina lediga fredagar det här året (utom kanske just den här helgen då), men jag har ändå bestämt mig för att gå upp på heltid till våren. Planerar att gå ner igen nästa höst, fast egentligen mest för min egen skull, för jag vet att jag har svårt att ta mig igenom hösten. Men vi kan ju ta en termin i taget, den här har ju just börjat även om det känns som oktober emellanåt.

Har anmält mig till höstens gruppintervaller också, det blir två pass i veckan i höst. Ser fram emot att bli ännu snabbare på milen :) Råkade lova en fin vän att vi ska springa Halvmaran igen nästa år, så jag har ju det att se fram emot också... Jag som sa redan 2014 att jag aldrig skulle göra om det, tänk så det kan gå. Körde BodyPump ikväll, kände att det nog är dags att öka vikten på benövningarna nästa gång. Yeah! Jag kanske trots allt är sådär odödlig som jag kände mig till och från i våras? Hmm, vi får väl se efter den 10e...

Efter att ha ägnat resten av kvällen åt att steka pancakes till morgondagens skolutflykt så är det nu hög tid att sova, helst för en timme sen. Apropå skolan så tänkte jag på det när jag lämnade i morse, hur förra  året var fruktansvärt jobbigt på alla sätt och vis vid skolstarten och hur det i år liksom ändå går hyfsat bra. Lite kramig och ovillig att släppa iväg mig till jobbet, men det är ingen som gråter sig till sömns och det är ingen som gråter sig igenom morgnarna den här hösten.

Just ja, sova var det.

PB - igen.

Pratade löpning med några kollegor idag. En av dem gav mig sitt bästa tips för att springa snabbare: ett mörkt spår i skogen och en dålig pannlampa. Enligt honom springer man snabbare av ren skräck och noja då :) Jag behövde dock varken skog eller mörker för att kapa ytterligare några sekunder på milbästat, 55.10 är jag nere på nu. Ska inte sticka under stol med att jag siktade på sub55, men är väl rätt nöjd ändå antar jag. Sommarens tredje PB på milen. Tänker mig ett fjärde i Hässelby i oktober (om inte förr). Där brukar det ju gå undan och med draghjälp av bästa JoA så ska jag nog kunna prestera utifrån min allra, allra bästa förmåga.

Men först är det ju den där Halvmaran... Som jag skrev häromsistens så är det pannbenet som är min svagaste länk, synd att det också är den svåraste biten att träna upp. Ska försöka hitta nån riktigt bra motivation. Om jag bara fixar envisheten tror jag att jag ändå kan landa runt 58-60 minuter per mil de två första och sen bara ge allt vad som finns kvar sista kilometern. Men vi får väl se hur det går. Just nu hoppas jag åtminstone på torrt väder, mina gore-tex skor håller inte tätt längre så jag blev helt blöt om fötterna i regnet idag. Blåa och avramlade naglar har blivit nån sorts vardag sen jag började springa, just nu har jag två som är på väg att lossna och på den ena är dessutom halva tån blå och gör ont. Känns också som en bra uppladdning.

Nu har jag gnällt klart och ska hoppa in i duschen innan jag nattar barn.

Skolstart

Efter fredagens helruttna genomklappning var jag revanschsugen i morse (dvs när jag vaknade vid 10-snåret). Sagt och gjort, gav mig ut en sväng tidig eftermiddag och plockade ihop 16 kilometer. Första halvan gick bra i ett skönt tempo, andra halvan var mer plågsam och jag gick en del här och var samt tog en stretchpaus för att motverka lite kramp. Mitt pannben är det inte mycket bevänt med, kan man reklamera det någonstans? Eller lämna in på service åtminstone? Snittade 6.08, vilket ju inte är någon drömtid men räcker till 2.10 i en Halvmara... Den stora frågan är dock hur jag ska överleva den sista halvmilen?

52 lediga dagar är till ända, imorgon går jag tillbaka till verkligheten igen. Ska bli skönt att få lite struktur på tillvaron igen, fast jag skulle ju inte ha något emot att slippa kliva upp 6.30. Men nu är det som det är och med ett barn som börjar första klass på onsdag så spelar det ju egentligen ingen roll vilken tid jag börjar på morgonen, för hon måste ju ändå vara i skolan till strax efter 8. Tiden flyger verkligen iväg! Tänk att det är dags för den här lilla räkan att börja skolan "på riktigt"...

(Den här bilden är från dagen innan hon började förskolan, vilket hon gjorde för sex år sedan på tisdag)