Jag vet helt ärligt inte om jag ska älska eller hata det här med mobilt bank-id. Det är ju sjukt smart och förenklar mitt liv avsevärt varje gång det är dags att betala en räkning. Men jag kommer inte från känslan att det är lite obehagligt. Hur säkert är det, egentligen? Vem hackar mina (förvisso krypterade) siffror på vägen och tömmer mitt konto när jag minst anar? Och bara hela grejen - jag gör bankärenden i vilken dator som helst och loggar in i mobilen, som skickar signaler till nämnd dator. Eller så sitter jag i telefon med banken, eller för den delen Försäkringskassan, och identifierar mig via en liten app i mobilen. En del av mig vill på ett lite bakåtsträvande vis ropa ut "Vart är världen på väg?!". Men det gör jag inte, för jag älskar ju samtidigt allt det här.
Helgen har varit katastrofal, tröttgriniga barn och en pms-ig mamma är verkligen en obra kombo, på alla sätt och vis. Lägg till att den stackars (...) mamman förra söndagen överansträngde foten under träningen men ignorerade det och fortsatte träna i veckan som gick. I fredags kunde jag med nöd och näppe gå innan jag köpt en ny Voltaren. Lördag och söndag placerade jag mig på soffan med en bok. Gjorde inte många knop i onödan, men kände att både jag o barnen hade behövt springa av mig för att få en mindre konfliktfylld miljö. Foten mådde bättre av vilan, men ingen annan. Att komma till jobbet imorse var som en semester.
"Men det heter kastanjer, PUNKT!" talade S om, efter att ha skvätt ut mitt kaffe över halva köksbordet då han fick nån form av utbrott. Jo, det finns något som heter kastanjer. Men det betyder inte att man ska kasta dem. Och även om det skulle betyda det, så var det inte kastanjer du kastade, utan ett geléinlägg till mina skor som du fått tag i nånstans. Fast ändå charmigt att han på nåt sätt försöker argumentera för sin sak... Jag har verkligen njutit av mina lediga fredagar det här året (utom kanske just den här helgen då), men jag har ändå bestämt mig för att gå upp på heltid till våren. Planerar att gå ner igen nästa höst, fast egentligen mest för min egen skull, för jag vet att jag har svårt att ta mig igenom hösten. Men vi kan ju ta en termin i taget, den här har ju just börjat även om det känns som oktober emellanåt.
Har anmält mig till höstens gruppintervaller också, det blir två pass i veckan i höst. Ser fram emot att bli ännu snabbare på milen :) Råkade lova en fin vän att vi ska springa Halvmaran igen nästa år, så jag har ju det att se fram emot också... Jag som sa redan 2014 att jag aldrig skulle göra om det, tänk så det kan gå. Körde BodyPump ikväll, kände att det nog är dags att öka vikten på benövningarna nästa gång. Yeah! Jag kanske trots allt är sådär odödlig som jag kände mig till och från i våras? Hmm, vi får väl se efter den 10e...
Efter att ha ägnat resten av kvällen åt att steka pancakes till morgondagens skolutflykt så är det nu hög tid att sova, helst för en timme sen. Apropå skolan så tänkte jag på det när jag lämnade i morse, hur förra året var fruktansvärt jobbigt på alla sätt och vis vid skolstarten och hur det i år liksom ändå går hyfsat bra. Lite kramig och ovillig att släppa iväg mig till jobbet, men det är ingen som gråter sig till sömns och det är ingen som gråter sig igenom morgnarna den här hösten.
Just ja, sova var det.
No comments:
Post a Comment