Forsta gangen

Jag kommer ihag forsta gangen. Det va i badrummet. Ja, sa klart. Var annars? Heltackningsmattan i sovrummet kandes inte helt ratt. O koket? Knappast.

D va varmt. D va kladdigt. D gjorde ont. Fruktansvart ont. I flera dagar efterat. Och inte blev d sarskilt bra heller... Antar oerfarenheten satte sina spar.

Andra gangen va inte heller sarskilt skont, men jag hade atminstone fatt in LITE teknik, sa d gjorde inte liiiika ont som forsta... Resultatet blev battre, men inte helt bra. Och d va fortfarande varmt o kladdigt.

Tredje gangen va nog varst av alla. Jag vet inte va som gick fel. Trodde val att eftersom d gick battre andra an forsta sa va jag proffs nu... Tank sa fel jag hade! Gjorde inte lika ont, men resultatet blev nog d absolut varsta so far.

Efter tredje gangen gav jag upp. Jag klarar d ju helt enkelt inte!

Nasta gang jag vaxar benen far d bli pa salong!

nar chocken har slappt.

Fast jag maste ju erkanna... att ju mer jag tanker pa d, desto jobbigare kanns d ju. Inte for att d va Dom, inte for att d va just Hon eller just Han, utan for att d va sa onodigt! Va skulle d va bra for?

Trodde ju att JAG betydde nat oxa... Men naha, skit i mig da...

Ta d lugnt, jag reser mig pa 9, borstar av dammet o gar vidare!

doda, sla & spy?

26e augusti, nagonstans i en bonebok pa crossnet:

"det är den enda som hjälper ibland
döda slå och spy, menar inte att låta så brutal
men döda alla minnen, slå nånting hårt och skoningslöst och få ut allting och spy upp allting som känns jobbigt, kasta det på Gud, lilla krusbär"

tack lilla syster!! Du har sa ratt (for en gangs skull). Du har sa ratt. D e nastan sa du borde fa en kram, men jag e lite for langt bort for d... Jag har dodat, slagit, skrikit o spytt klart nu. Alskar dig!

Konstigt.

assa, d e lite jobbigt d dar. att fa den optimala bekraftelsen (typ a la "Vill du gifta dig me mig?") men inte kunna ge respons pa d... man VILL ju liks bara saga "JAAA! D e klart jag vill!!" Men d gar inte. for jag vill inte. va sager man da? "Eh, jo, assa, jag alskar dig, d gor jag verkligen. Men nej tack." For d e ju sa d e. :/

sen blev d ju lite jobbigare igar. me allt. inte for att jag e jatteforvanad, fast lite chockad anda. d e liks sa konstigt. inga hard feelings, inte alls, inte pa nat satt. men d e sa konstigt. D e inte jobbigt som i jobbigt, mest jobbigt som i konstigt. Och konstigt e d. Och d satter lite kappar i alla hjulen... Inte for att dom snurrade sa fort innan heller, men nu gar d annu langsammare...

Men oroa er inte. Jag tycker om er!

Att leta fel.

Hmm... Va d mojligen sa att jag ville bort o tog forsta basta anledning!? Kan d ha vart sa att jag LETADE efter en orsak att bryta kontakten? Ju mer jag funderar pa d, desto mer overtygad blir jag.

Jag skyller namligen pa Din oarlighet. Men jag har precis rakat ut for mer av samma typ av oarlighet pa sistone. Men inte tanker jag bryta nan kontakt for d! SAA illa va d ju inte... Inte nu nar inte Du va inblandad... Fattar ingenting. Eller jo, d gor jag. Undermedvetet. Jag tror inte vi va bra for varandra. Du betydde jattemycket, d gjorde Du, d e ingen hemlighet. Men d betyder inte att d inte va destruktivt. For d va d. Iaf for mig. Jag behovde bort.

Fick ett mail fran en van om saken:

"Vad gäller Honom och känslan att du kanske bara tog en anledning och förstorade upp betydelsen för att kunna rättfärdiga att du inte vill ha med Honom att göra så är det ju inte ett ovanligt fenomen. Folk gör det hela tiden, när dom vill bli av med någon. Man får påminna sig själv att man egentligen inte behöver någon anledning att sluta umgås med någon, annat än att man inte trivs med deras sällskap längre - man har rätt att byta umgänge när man känner att det inte funkar. Att ge dem ett skäl är bara ett sätt att dumpa dem skonsammare antar jag."

Tack for dina visa ord, M! :)

Sag att ni skojar!

Nej. D e inte sant. D e inte pa riktigt. Snalla, sag att ni skojar! For d kan inte va pa d viset! Min lillasyster kan inte fylla 18 pa lordag. D gar inte. Man kan inte ga fran 14 till 18 pa en natt. Du har vart 14 i fyra ar nu, fortsatt me d e du snall gumman! Nej, inte 18. Inte min syster. Sluta nu! Sant har skojar man inte om! SLUTA sager jag!! Jag tror er inte!

aoaoaoaoaoa - BINGO!

mission: to answer personal message

Annie: Javisst, vi borde ses o ta en fika, men du far nog paminna mig igen, for d lar droja innan jag kommer t Sthlm... Men skulle du ha vagarna forbi Fairfield, CT, innan July 4th nasta ar sa finns d Starbucks i narheten har oxa... :) Eller for den delen, om du skulle fa for dig att aka t NYC, d e inte sa langt dit heller... :)

Och, jo, nog va d jag me dom blaa slingorna. Lite yngre da, rent fysiskt, men fortfarande samma jag, mentalt...

*mission accomplished*

Jag bryr mig inte, gor Du?

Jag kom pa en sak. Jag sager att jag inte bryr mig, men uppenbarligen bryr jag mig tillrackligt for att ta upp Dig iaf. Men va som forbryllar mig even more ar att Du bryr Dig. Trodde Du hade slutat me d. Men tydligen inte. Betyder d att jag betyder nat for Dig? D faktum att Du skickar mail o fragar om jag hatar Dig. Va spelar d for roll? Tanker Du pa mig fortfarande? (For att svara pa motfragan tillbaka sa sager jag som jag har sagt forut: D enda jag tanker e att jag inte tanker pa Dig).

Och d faktum att Du for en gangs skull lyckades hora av Dig utan att jag blev upprord, tyder inte d pa nat? En utveckling hos mig sjalv? Har jag gatt vidare sa mkt me mitt liv? Jag skulle vilja saga att anledningen till att jag inte pratar me Dig langre har gatt fran "Du e dum i huvet o Du sarade mig IGEN!!" till "Vi har ingenting mer gemensamt", men jag vet fortfarande inte hur jag skulle reagera om jag sprang pa Dig pa stan (va nu dom oddsen e i Fairfield, CT... Om Du skulle va har: Ganska sannolikt. Men nu e Du ju inte d.) Fast i arlighetens namn: Jag bryr mig inte sa hart. Du e ett overstokat kapitel, spelar d nan roll varfor?

I will survive!

Jamen ANTLIGEN har "min" sang borjat passa in pa mitt liv! d va val pa tiden! Och bara sa Du vet: I WILL SURVIVE!

At first I was afraid, I was petrified
Kept thinking I could never live without you by my side
But then I spent so many nights, thinking how you did me wrong
And I grew strong and I learned how to get along

And now your back, from outta space
I just walked in to find you here with that sad look upon your face
I should have changed that stupid lock, I should have made you leave your key
If I'd have known for just one second you'd be back to bother me

Go on now go walk out the door
Just turn around now cuz your not welcome anymore
Weren't you the one who tried to hurt me with goodbye
Did ya think I'd crumble, did ya think I'd lay down and die
Oh no not I, I WILL SURVIVE
Oh as long as I know how to love I know ill stay alive
I've got all my life to live I've got all my love to give
and I'll survive I WILL SURVIVE
hey hey

It took all the strength I had not to fall apart
I tried so hard to mend the pieces of my broken heart
And I spent oh so many nights just feeling sorry for myself
I used to cry, but now I hold my head up high
And you see me, somebody new,
I'm not that chained up little person still in love with you
And so you felt like dropping in and just expect me to be free
But now I'm saving all my loving for someone whos loving me

Go on now go walk out the door...

bye bye! i ain't gonna miss U.

Skulle jag ga pa din begravning?

I remember once, maste vart for ganska precis ett ar sen. Vi hade inte pratat pa 7 manader, for Du screwed up. Vi hade precis tagit upp kontakten igen och Du fragade en dag -out of the blue- vad jag, me tanke pa omstandigheterna, skulle ha gjort om Du hade dott under den dar tiden nar vi inte pratade me varann. *Sympatifiske pa hog niva* Jag svarade att jag utan tvekan hade gatt pa din begravning, och ja, jag hade gratit.

Inte nu langre. Skulle Du do skulle jag sorja en liten smula, som jag alltid gor nar nan dor. Men jag skulle inte skicka blommor eller kondoleanser. Och jag skulle definitivt inte bemoda mig att ga pa nan begravning. Det va lange sen. Det kanns lite hart att d skulle sluta sa har, eller att d skulle sluta alls. Men d verkar inte va enklare an sa me Dig. D e ju inte som att d e forsta gangen. Och sa lange Du inte vet va Du haller pa me eller annu mindre varfor, sa blir d inte battre an sa har.

Vada "inte battre" forresten, d e tillrackligt bra for mig. Och Dig skiter jag ju som bekant i nu for tiden.

Om nan undrade.

Foraldrar

Oh my goodness! Jag har borjat inse hur mycket foraldrar sliter for sina barn. D e helt otroligt! Och vi barn (ja, jag e fortfarande barn i den bemarkelsen) tar dom allt som oftast bara for givet. Do this, do that. Och dom gor d. varfor? for att dom alskar oss. och va har dom igen for d? efter att vi har fyllt 2 - ingenting. Innan 2 ars alder finns d val inte ett barn som inte alskar att kramas. Men sen, nar dom borjar bli lite mer sjalvstandiga. Oj oj.

Jag ger er inte hela sanningen har. Sanningen e att barn kan va valdigt affectionate aven i hogre aldrar. Jag har en underbar fyraaring som garna kramas bade nu o da och en lika underbar sexaring som fortfarande kan krypa upp i knat pa mig nar han vill ha hjalp me Super Mario 3 (jo, jag e fortfarande battre...) eller nar han ska lasa en bok. Min poang e att vi alldeles for ofta ger vara foraldrar alldeles for lite cred for jobbet... for d e ett heltidsjobb! borjar inse d nu, me tre barn pa halsen. har inte riktigt fattat grejen forut. Tack mamma o pappa! Alskar er!

fran d ena till d andra. jag tycker inte om mailservrar som brakar me mig. jag tycker inte om nan som brakar me mig, men mailservrar in particular. nar man har filat pa ett mail jattelange (ja, en timme e jattelange i d sammanhanget!) vill man inte att d ska forsvinna utan att skickas nar man klickar pa send! o aven om man bara har filat pa d en kvart sa e d grymt frustrerande. vad gora? :/

The blood

The blood that Jesus shed for me
Way back on Calvary
The blood that gives me strength
From day to day
It will never lose its power.

It reaches to the highest mountain
And it flows to the lowest valley
The blood that gives me strength
From day to day
It will never lose its power.

It soothes my doubts and calms my fears
And it dries all my tears
The blood that gives me strength
From day to day
It will never lose its power.

It reaches to the highest mountain
And it flows to the lowest valley
The blood that gives me strength
From day to day
It will never lose its power.


Amen.

BBQ U

Du ska grillas. Jag ska inte svara pa Ditt mail an. Du kan fa tro att jag hatar Dig. D gor jag forvisso inte, men Du kan fa tro d ett tag. Jag bryr mig inte. (Jag hoppas att Du inte laser d har, for da e ju grillningen over...)

Ja, jag e en hemsk manniska. Men d visste vi ju redan. Me tanke pa all den skada du har asamkat mig genom aren har vi ett tag kvar tills d jamnar ut sig. En livstid, eller va va d Du brukade saga? Nej, jag ska inte grilla Dig en livstid, da har jag ju tappat poangen me d hela. Men ett tag. En vecka eller tre.

Eller, ska jag skita i grillningen? Och i Dig? D e ju inte som att Du e vard nanting i mina ogon just nu. I used to love You, nu e Du inte ens luft. Skulle Du fa for Dig att lasa d har sa kan Du tanka pa att jag inte tanker pa Dig. D har inlagget kom bara pga Ditt mail igar. D som raddade min dag. Tack sa mycket :) Men Du ska veta att d enda jag tanker pa Dig nufortin e att jag aldrig tanker pa Dig nufortin. Nu vet Du.

Jag hoppas Du har d bra va Du nu har for Dig. Sa stor kan jag atminstone va. Men d e enbart tack vare en god Gud, utan Honom hade jag suttit har o vart bitter. Tur for Dig att Han finns (o d e ju trots allt till viss del tack vare Dig som jag har insett d...). Trodde aldrig jag skulle sitta har o ge Dig cred. Men a andra sidan: Nar blev nanting senast som JAG hade tankt mig?? D va ett bra tag sen! Iaf nar d galler relationen till Dig. (Nej, fa inte for Dig nat nu, for sa va d aldrig. Tankte bara inte att jag skulle sitta har o kanna att jag aldrig mer behover prata me Dig). Men som sagt, inget blir val nansin som man tankt sig... Kanske lika bra d?

Hatar du mig??

vilken fantastiskt underbar start pa dagen!!! :D :D :D

"Hatar du mig sa mycket?" YES! Eller, nej, men d va sa ratt i tiden!

Jag e overlycklig! :D :D :D :D TACK!!!! Du raddade min morgon! :D

Tick tack, tick tack

Oh my goodness! For fem ar sen tankte jag va gift vid d har laget. Om 4 manader e jag 24, o har inte ens pojkvan. Helt plotsligt kande jag mig stressad. Inte for att jag vill stadga mig - bara vara prinsessan i allas blickfang for en dag - men jag kande helt plotsligt att d forvantas sa mkt. Nej, att JAG forvantar mig sa mkt! Jag vill ju inte ens ha ett forhallande, inte just nu! Och har sitter jag o kanner mig stressad over att jag inte har nat fast att falla tillbaka pa? Makes no sense! Antar att 3.20 AM inte e den basta av tidpunkter att fundera pa sant har, men d va nu jag kom pa d, sa da maste jag ju fa fundera nu...

Sa, ska jag kanna mig stressad, over den press som jag sjalv lagger pa mig? Eller ska jag skita i stressen o leva livet? Ja, svaret e ju lika enkelt som sjalvklart, skit i stressen, tjejen! Jag e 23, jag e ung, jag har livet framfor mig! Om ett ar o fyra manader e jag 25. 25!! Jag far panik!

Nej, jag ska ju inte ha nan mer aldersnoja. Bestamde d for ett tag sen, inga fler alderspaniker innan 35, o da ska jag bara ha den om jag inte e gift o har barn an. Annars kan d vanta till 40, for da tanker jag tillata mig. Om jag fortfarande kanner behovet. Men 25 e ingen alder. Och va e val en alder egentligen? En liten del av min identitet, men mest en siffra. Ar d sa? For mig e d inte helt sant. For mig e d mer an en siffra, for mig e d mer en del av identiteten.

Antar att dom har raderna inte gor nagon riktigt klok. Men kom da ihag: Det var aldrig mitt syfte! Jag bloggar for min egen skull, d e mina ofullstandiga tankar, d e mina ofardiga meningar. D e jag som ska forsta.

God bless!

Katrina

9/11 har nyligen passerat, tamligen obemarkt for att vara sa nara NYC. Men sa har vi ju a andra sidan en ny katastrof som tar uppmarksamheten fran d mesta just nu. Katrina.

D e sa konstigt. Hur kan sant har fa handa?? Va hande me regnsbagsloftet?? Jag kan inte saga annat an att jag fortfarande tror pa en god Gud, men jag kan nanstans anda forsta dom som inte gor d, for d e svart att se Honom i sant har. D e inte rattvist helt enkelt!!

Jag kan inte pasta att jag e jatteinsatt i nyheterna. New Orleans e sa jattelangt bort, d e nastan som ett annat land, o pa ett satt e d ju d oxa, for d e ju USA o jag e ju svensk. Men samtidigt e d ju har d hander. Men sa mkt vet jag som att dom pratade om 10 000-tals doda, men har bara hittat ett hundratal kroppar. Men anda. Varfor? Inte sa lange efter Thailand-katastrofen, larde vi oss ingenting? Laste haromdan att borgmastarn i New Orleans hade fatt varningssignaler flera dar innan katastrofen Katrina antligen nadde stan, men va hande? Ingenting. Varfor? Kan vi inte lara oss att ta saker pa allvar snart? Oavsett hur manga som ar doda och hur manga som hittas eller inte - ma vi aldrig glomma dom! Lat inte bara deras anhoriga sorja, lat oss alla sanda en tanke.

Nej, jag e inte tillrackligt insatt for att skriva nan langre debattartikel om saken, vet bara att jag inte forstar va allt d har ska va bra for. Varfor Gud? Eftersom Du nu finns... Va e d som hander? :/

Ersatt

Hey, you know what? Du forradde o ersatte mig. Men nu e vi kvitt. Du ar ersatt, det finns nan annan som har tagit Din plats. Nan som faktiskt bryr sig om mig. Pa riktigt. Inte bara nar ingen annan hor.

Och for att va arlig: Jag ar ratt nojd med det. Nej, fel. Inte "ratt nojd". Jag ar riktigt riktigt nojd med det! Att fa umgas med nan som far mig att ma bra, med nan som far mig att skratta, med nan som inte spelar spelet med sina egna regler, utan pa mina villkor oxa. Tack gode Gud att det finns vagar ut nar dorren smaller igen i ansiktet pa en!

blog eller inte blog?

Till slut hamnade aven jag har. I trasket av liv att ta del av. Det finns en del spannande dar ute, ska se vad jag kan komma upp med. Finns visst inget som ar heligt langre i denna varld, inte ens folks privatliv.

jag har funderat en del pa sistone kring d har me bloggande. Vad ska det va bra for? Javisst, jag bloggar, men assa, sjalva tanken. Att vem som helst kan skriva om vad som helst och vem som helst kan ta del av det. Tanken ar lite skrammande... Inte sa skrammande att jag kommer sluta, men tank er. Alla kan ta del av allas liv. Vad hande med privatlivet? Och egentligen, vem bryr sig? Jag menar, vem bryr sig om vad som hander i mitt liv mer an jag och mina narmaste? och dom far val veta d mesta anda. Fast a andra sidan ar det ju ett enkelt satt att sprida sitt budskap, vad det an vara ma. Som att man har fatt for sig att flytta till andra sidan atlanten, eller for den delen till ett nytt stalle inom samma land. eller nytt jobb, eller bara funderingar kring mer eller mindre viktiga saker i livet. Ibland kan det va ratt skont att bara fa ner tankarna pa papper eller en dataskarm. Och ar det sa att ingen bryr sig sa behover dom inte lasa. Jag fortsatter.

Tills vidare finns jag mest pa www.resedagboken.se, resenar Jessisca. Men jag aterkommer har oxa.

Tanka sig, Jessica online med sitt liv. Vart ska detta sluta?