I remember once, maste vart for ganska precis ett ar sen. Vi hade inte pratat pa 7 manader, for Du screwed up. Vi hade precis tagit upp kontakten igen och Du fragade en dag -out of the blue- vad jag, me tanke pa omstandigheterna, skulle ha gjort om Du hade dott under den dar tiden nar vi inte pratade me varann. *Sympatifiske pa hog niva* Jag svarade att jag utan tvekan hade gatt pa din begravning, och ja, jag hade gratit.
Inte nu langre. Skulle Du do skulle jag sorja en liten smula, som jag alltid gor nar nan dor. Men jag skulle inte skicka blommor eller kondoleanser. Och jag skulle definitivt inte bemoda mig att ga pa nan begravning. Det va lange sen. Det kanns lite hart att d skulle sluta sa har, eller att d skulle sluta alls. Men d verkar inte va enklare an sa me Dig. D e ju inte som att d e forsta gangen. Och sa lange Du inte vet va Du haller pa me eller annu mindre varfor, sa blir d inte battre an sa har.
Vada "inte battre" forresten, d e tillrackligt bra for mig. Och Dig skiter jag ju som bekant i nu for tiden.
Om nan undrade.
No comments:
Post a Comment