Foraldrar

Oh my goodness! Jag har borjat inse hur mycket foraldrar sliter for sina barn. D e helt otroligt! Och vi barn (ja, jag e fortfarande barn i den bemarkelsen) tar dom allt som oftast bara for givet. Do this, do that. Och dom gor d. varfor? for att dom alskar oss. och va har dom igen for d? efter att vi har fyllt 2 - ingenting. Innan 2 ars alder finns d val inte ett barn som inte alskar att kramas. Men sen, nar dom borjar bli lite mer sjalvstandiga. Oj oj.

Jag ger er inte hela sanningen har. Sanningen e att barn kan va valdigt affectionate aven i hogre aldrar. Jag har en underbar fyraaring som garna kramas bade nu o da och en lika underbar sexaring som fortfarande kan krypa upp i knat pa mig nar han vill ha hjalp me Super Mario 3 (jo, jag e fortfarande battre...) eller nar han ska lasa en bok. Min poang e att vi alldeles for ofta ger vara foraldrar alldeles for lite cred for jobbet... for d e ett heltidsjobb! borjar inse d nu, me tre barn pa halsen. har inte riktigt fattat grejen forut. Tack mamma o pappa! Alskar er!

fran d ena till d andra. jag tycker inte om mailservrar som brakar me mig. jag tycker inte om nan som brakar me mig, men mailservrar in particular. nar man har filat pa ett mail jattelange (ja, en timme e jattelange i d sammanhanget!) vill man inte att d ska forsvinna utan att skickas nar man klickar pa send! o aven om man bara har filat pa d en kvart sa e d grymt frustrerande. vad gora? :/