Imaginary friends

Som den housewife jag är har jag idag tillbringat dagen med mina gelikar. Inledde dagen med att lämna E på dagis vid 9, sen åkte jag till Atlanta för att hänga där ett tag. Efter en timme drog jag vidare till Wisteria Lane och efter ett par timmar där var det dags för New York. My gosh, jag är evinnerligt tacksam att jag inte har det som dem! Ffa dem i Atlanta, riktigt b*tches om ni frågar mig.

När jag och S hade hämtat E och ätit mellanmål så åkte vi till Gränby för att shoppa (i äkta housewife-anda...) Gubbis behövde lite nya kläder, det som fanns kvar efter E i storlek 62 var inte riktigt lika könsneutralt som 56 och jag är inte så genusjämställd att jag sätter på min son vare sig klänning eller rosa, så lite nya bebiskläder och en födelsedagspresent till min syster som fyller år om en månad blev det. 

A jobbar och barnen somnade strax efter halv 9, även om S vaknade igen efter nån timme men han ligger snällt kvar i sin säng och tittar på mobilen (leksaken ovanför sängen, inte telefonen) så nu har jag avrundat kvällen med ett glas chardonnay och en film, I don't know how she does it. Inte fullt lika underhållande som boken, men tillräckligt för en trött fredagkväll. Har haft svårt att sova de senaste kvällarna och bara hunnit få ca sex timmar (inkl amningsavbrott) två nätter i rad. Ska gå o lägga mig så fort S somnar om tänkte jag. Ha en trevlig helg allihop!

Fredagsmys

Lite skryt

Efter en graviditet rekommenderas att man väntar åtminstone 6-8 veckor innan man börjar med träning igen, undantaget promenader och knipövningar. För tyngre träning, som löpning, kan man gärna vänta ännu längre. I helgen som gick började jag dock testa plankan igen och gick ut försiktigt på knä. Redan första kvällen klarad jag en minut utan problem! Så jag gick över till tå och kör 3*max, dvs 3 plankor som jag håller så länge jag bara orkar. Idag orkade jag 40+20+11 sekunder med 5-10 sekunders vila mellan! Jag är nöjd :-)

Imorrn ska jag på efterkontroll hos BM och 1/10 tänkte jag börja springa igen. Så det så.

sniglar

Vilka i-landsproblem jag dras med! Just nu: vad ska jag göra med mitt hår?! När E var några månader klippte jag av det på längden, ungefär i höjd med käkarna (strax nedanför). Jag hade funderat fram och tillbaka läääänge på det beslutet, eftersom jag visste redan då att jag alltid ångrar mig när jag klipper av håret, men till slut bestämde jag mig för att det var rätt grej att göra. En vecka senare kändes det inte lika rätt längre och nästa gång jag träffade min frisör (som jag på den tiden även umgicks med i vissa privata sammanhang då vi hade gemensamma kompisar) så sa jag åt henne att aldrig låta sig övertalas att klippa mig så kort igen och det har hon stått fast vid. Idag når mitt hår en bra bit ner på ryggen, ett par centimeter nedanför bh-bandet för att ge lite perspektiv, och jag börjar känna att det är jobbigt långt. Det är liksom klurigt att dra allt igenom en snodd för att göra en hästsvans och då känns det för mycket. Så nu är frågan: Ska jag klippa av en decimeter (och fortfarande ha relativt långt hår) eller kommer jag ångra mig som jag alltid gör när jag klipper mig? (Och då menar jag alltid, det spelar ingen roll hur slitna topparna är eller hur få centimeter som försvinner, jag ångrar mig!) Input tack!!

Har haft en mycket produktiv dag. Eller inte, men den KÄNNS produktiv! (Det enda verkligt produktiva jag egentligen har gjort var nog att diska undan i köket). Började med att vakna vid 8, efter tre sömnlösa nätter. Gjorde i ordning barnen och åt frukost, lämnade E vid 9. Det är en gåva att få ha dagis så tätt inpå knuten, det gör morgonbestyren så mycket enklare! Att slippa knöla in barnen i bilen för att åka iväg, istället tar det fem minuter att gå (när E får bestämma farten, 2 minuter om jag går själv). Sen gick jag hem o hade skype-date med en härlig vän på andra sidan jorden. Efter det begav jag mig ut på promenad med Gubbis i vagnen, siktade på >3 km och >30 minuter, slutade på 4.25 km/43 min. Det hade regnat tidigt i morse, så vägarna var blöta och fulla av sniglar. Jag kan inte med ord beskriva känslan som uppstår i mig när jag kommer nära en snigel, att köra över dem med vagnen gjorde att jag inte visste om jag skulle spy eller gråta. Hade oavsett behövt en påse att andas i. Skitlöjligt, jag vet, men å andra sidan så trodde jag när jag var yngre att om jag cyklade för nära en snigel så skulle den bli arg, stor som ett hus och jaga mig. Och med yngre menar jag inte 5-6 år, som skulle kunna vara logiskt, utan snarare 20-25. På riktigt. Det är bara ren och skär viljestyrka som gör att jag inte skriker rakt ut när jag ser en snigel och även sniglar på bild får det att krypa i kroppen på mig (iaf foton, tecknade bilder går något bättre). Hur någon kan vilja äta dessa fruktansvärda odjur övergår helt mitt förstånd. Kom hur som hem och duschade, åt lunch, hämtade E (ibland känns det som man bara hinner lämna o hämta och inget dessemellan) och gick till affären för att handla lite. Stekte fläskkotletter till middag, E åt mer än jag! Hur är det möjligt? A vaknade och insåg att han hade missat föräldramötet som var idag (jag tänkte inte ens på att det var idag eftersom A skulle gå...) men det får väl vara så då...

När A har sina lediga dagar, som ändå är ganska många eftersom han bara jobbar 7 nätter på en treveckorsperiod och någon gång då och då jobbar ett extrapass dagtid för personalmöten m.m, så är jag oändligt tacksam att han har det jobb han har så det finns nån som kan springa iväg till dagis om jag sitter o ammar t.ex, istället för att slita upp Gubbis o slänga ner honom skrikande i vagnen. Men när A väl jobbar så är jag inte lika tacksam, för kvällarna och nätterna med två skrikande barn är ingen riktig hit...

Hur som helst, nu ska jag kanske försöka få lite sömn så jag orkar med morgondagens playdate med mammagruppen. Over and out!

Snabba kolhydrater

Jag har drabbats av nån sorts "bebisaxel", och då syftar jag inte på att A har regredierat totalt, utan mer att jag har ont i min vänstra axel till följd av bärande och ammande. Lite som tennisarmbåge, fast i axeln liksom. "Sjukt ont" som E skulle säga. Det försvårar onekligen livet rätt mycket, eftersom mjölkproduktionen alltid har varit störst på vänster sida (det var likadant med E). Det blir ju som en ond cirkel det där, om det finns mer mjölk på ena sidan så äter ju barnet mer på den sidan - vilket gör att det produceras ännu mer på den sidan och inte lika mycket på andra... Hur som helst så är det jobbigt att hålla honom uppe med vänsterarmen, så det kanske jämnar ut sig de närmaste dagarna?

Tredje dagen på mitt nya liv har varit sådär. Tog en kort promenad till affären i morse, men det är ju bara en kilometer enkel väg och jag tog det dessutom väldigt lugnt. När vi kom hem igen, jag och S, så tänkte jag sova (blev inte så mycket bevänt med det under natten då barnen var vakna i omgångar och E dessutom passade på att vara vaken 45 minuter runt 4-snåret) men S var inte på humör för att sova. Faktiskt inte på humör för nånting verkade det som! Han gallskrek, trots torr blöja och erbjudande om mat. Till slut somnade han och vi sov ca 30 minuter innan skriket började om igen - fortfarande med torr blöja och matvägran. Till slut somnade han igen och jag hann sova nån timme till innan det var dags att gå upp för att hinna med lunch innan dagishämtning. Lyckades mot alla odds lägga ner S en stund i sängen för att åtminstone klä på mig! När jag hade hämtat E ville S äntligen äta (ca 6 timmar efter att han åt senast) och sen åkte vi hem till finaste EE, som tog med sig min E och sin lilla hund (behöver jag säga att den också har ett namn på E?) ut och lekte en stund, medan jag o S tog igen oss på soffan. 'Cause that's what friends are for, right?! Tiden flög iväg och när jag trodde att klockan var runt 16-16.15 ringde A och kollade läget - då visade det sig att klockan egentligen var 17.20 så vi packade ihop oss och åkte hem igen för att äta middag. Efter avklarad middag och disk stoppade A en sur E i säng - hon har varit helt hopplös att natta på sistone - och S somnade också i sin säng. Han är bra på det sättet, somnar själv och utan strul. Hoppas det håller i sig! (Är jag en dålig mamma som låter honom somna själv redan nu? Oftast sitter jag i sovrummet tills han somnar, men inte alltid). E tramsade på drygt en timme innan hon somnade. Jag skalade ett par morötter och tänkte jag skulle vara duktig, men det slutade med att jag hittade en chipspåse också... Som tur var så smakade de inte gott så länge :)

Just det här med chipsen fick mig att börja fundera lite - det är väl ingen hemlighet att abstinensen blir som värst efter några dagar och nu var det ju ändå tre dagar sen jag åt massa onyttigt senast. Men det här med att äta godis m.m. en dag i veckan - det är ju sjukt onödigt egentligen, för varje gång man (=jag) ger kroppen massa snabba kolhydrater så blir det lika jobbigt att sluta igen och sen kommer den värsta abstinensen som sätter in efter 3-4 dagar och håller i sig ett par dagar - och sen är det liksom "dags" att äta igen och så börjar det om. Det blir ju bara en ond cirkel av abstinensbesvär! Jag tror jag ska hålla mig till varannan helg istället, så jag hinner må bra ett tag emellan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Wish me luck!!

Imorrn får det nog bli en promenad igen (utan jogging den här gången). Men först hägrar en Skype-date med Ms New Zeeland :)

Dag 2 på mitt nya liv

Vilken start på dagen! S sov drygt 4 timmar i sträck i natt, 5.5 timmar totalt mellan amningarna. Själv hann jag dock bara sova en av alla de där timmarna, fastnade i Angry Birds... Sen var det bara att gå upp i morse, E skulle lämnas och A jobbade i natt. Inte den piggaste av morgnar men jag tog en promenad med S när vi hade lämnat E, 4.6 km på 43 minuter. Råkade visst lägga in några joggingintervaller också, inte optimalt med vagnen men skööönt! Efter dusch och telefonsamtal med en fantastisk vän landade jag med lunch i soffan framför "Due date", en lagom underhållande film för en mulen, extremtrött eftermiddag. Nu laddar jag om för en skogspromenad med barnen i eftermiddag, tänkte kolla om det finns några blåbär kvar.

Over and out.

Nu, banne mig!

I drygt sex veckor har jag gått o tänkt på det där med "mitt nya liv" men även om det är tanken som räknas så räcker det uppenbarligen inte - 6 kilo sitter fortfarande kvar. Jag antar att jag måste sluta resonera i termer av "imorrn", "på måndag" eller "det försvinner av sig självt när jag ammar" för nu har vågen stått för still för länge. Så nu sitter jag här med mögelosten utbytt mot gurkstavar och försöker komma ihåg att en ask (250 g) körsbärstomater bara innehåller 7-8 kalorier mer än en enda Oreo, men räcker mycket längre... Wish me luck people!

Regnet det bara öser ner...

Kul eftermiddag. Gick ut med E för att leta upp lämplig lekpark i eftermiddagssolskenet - hann knappt 200 meter hemifrån innan vi blev dränkta i ett ösregn! Nu står vi under ett tak utanför en port och väntar på att det ska gå över. Rotade fram en målarbok o några kritor ur skötväskan, så förutom att det är lite kyligt o väldigt långtråkigt så går det väl ingen jättenöd på oss, men kom igen... Har ingen lust att gå vidare förrän regnet ger med sig heller, given the circumstances (som i detta fall råkar vara kjol o linne samt två barn som sinkar den möjliga hastigheten). Vad göra nu?!

Inspiration

De senaste dagarna har jag haft massor av inspiration och bra upplägg för blogg-poster, men med ont om tid (förstår om det är svårt att tro om nån som bara är hemma och inte gör så mycket mer än bebismyser) i kombination med amningshjärna gör att jag glömmer bort allt o så blir det ingenting av det.

Har nån nåt bra tips för hur man får raggmunkar att inte fastna i stekpannan? Vi pratar alltså helt vanlig teflonpanna med lite margarin i. Hela den fina, bruna stekytan satt kvar o blev svart medan raggmunkarna mest såg ut som en blek hög av nånting... E åt dock med god aptit, hon klämde i sig mest av oss alla (inte lika stormförtjust i fläsket men protein har aldrig varit hennes favoritdel av nån måltid).

En annan fråga som vi brottas med just nu är "Hur mycket pengar är vettigt att lägga på sitt boende?" Om man ponerar att man skulle bli erbjuden en helt nybyggd fyra, hyresrätt, 20 kvadrat större än vår nuvarande trea, är den värd drygt dubbla månadshyran? (Vi har en väldigt låg hyra just nu). I kalkylen måste man väl ta in att jag kommer vara mammaledig ett år men även trångboddheten som inte kommer bli mindre i takt med att barnen växer (och börjar ta sig runt istället för att ligga kvar där man lägger honom). Grejen är den att vår kommunala hyresvärd bygger o just nu finns fem fyror redo att hyras ut i närheten (= vi kan behålla dagisplatsen) fast i en finare del av stan. De 30 sökanden med längst kötid får kika på visning och vi ligger på 12e plats med några minuter kvar innan ansökningstiden går ut. Vi har nog bestämt oss för att titta på lägenheten iaf innan vi bestämmer oss... Vi är inte helt överens i frågan än.

Rensade bland våra plastburkar häromdagen. Slängde en hel svart sopsäck med överflödiga burkar! (Kan hända råkade jag förpassa en eller annan överflödig grej från nån annan del av lägenheten också). Tyvärr märks ju inte min städmani nånstans eftersom de burkar som är kvar fortfarande gör skåpet upptaget så den frigjorda ytan är bakom en skåplucka och jag har inget annat som passar in i samma skåp. Däremot massor av saker som inte passar in... Vilka (icke-)problem man kan ha!! Som sagt, 20 kvadrat till skulle knappast skada... There's a walk-in closet for goodness sake! Hur kan man inte vilja lägga dubbla hyran på det?! ;-)

Nu är frågan om lillgubbis vaknar inom 20 minuter som han brukar för att äta (= ingen idé att lägga mig) eller om han sover till 1.45 som igår natt? Så länge vill jag inte vara vaken!

Måååndag

Satte klockan på 7.40 i morse för att hinna klä på mig o barnen samt få i åtminstone dem frukost innan det var dags att gå till dagis. Problemet var att ingen av dem ville vakna (o i ärlighetens namn så ville inte jag heller det efter en slitsam helg utan sömn) vilket försvårade tidsplaneringen något. Som tur var så erbjöd sig A att lämna E när han kom hem vid 8, så i slutändan behövde jag bara fokusera på ett barn. Det barnet tyckte dock att det var en bra idé att gnälla hela morgonen o förmiddagen så fort han inte fick ligga i famnen, trots att han fått både mat o torr blöja, så 4 timmar efter att klockan ringde hade jag fortfarande inte fått i mig frukost! Gick direkt på lunchen istället och lilleman somnade till slut på soffan. Nu försöker jag andas lite innan E ska hämtas om en och en halv timme. Känner mig inte lika rutinerad idag som på IKEA i fredags... Dagens planerade promenad blev inställd pga bristande ork, nya tag imorrn. Nu när OS är slut så kanske det är möjligt att komma i säng innan mitt i natten, hoppas hoppas...

Post OS

Jaha, vad ska man göra hela dagarna nu då?

Lite ditt och datt om allt och inget ;)

Jag har aldrig riktigt förstått hur de där vänförslagen på Facebook fungerar, ni vet de där "People you may know". Ibland räcker det med att man har en eller två gemensamma bekanta för att nån dator nånstans ska föreslå att man blir kompis och ibland har jag å andra sidan reagerat över att det (tack och lov) inte kommer förslag på folk som jag vet att jag har flera gemensamma vänner med. (Det kan ju iofs bero på att ena parten har blockat den andra, så det finns rimliga förklaringar). Men när jag får förslag på att bli kompis med en människa som har en kompis totalt och den i sin tur inte är någon jag känner, då känns det som att det har gått för långt. När personen som jag får upp som förslag trots detta råkar vara någon jag känner (en fd. kille från jobbet) - då börjar det bli lite creepy... Han är alltså kompis med sin syster som jag inte alls känner - hur kan Facebook föreslå att jag kanske känner honom?!

Har varit på IKEA med E idag. För att fördriva tiden lite extra släppte jag in henne på Småland (ni vet, det där lekrummet där man kan lämna barn från 3 år och uppåt) för första gången. Sen satte jag mig i restaurangen med en bok, en kopp kaffe och en sovande bebis i en timme, vilket var maxgränsen för hur länge man får lämna sitt barn. SEN gick vi och handlade det vi skulle ha (och lite till). Eftersom E ändå gillar att gå på IKEA - särskilt barnavdelningen där man kan leka ännu mer - så blev det en skön eftermiddag för oss båda! Såg även att IKEA i samarbete med Blocket har startat en sida där man kan köpa och sälja begagnade IKEA-möbler, så den ska jag kolla in och se om någon har en byrå som matchar våra andra, eftersom den färg som våra övriga sovrumsmöbler har har utgått ur sortimentet just för den modellen av byrå. Visserligen finns det andra i samma färg, men då har vi ju redan två stycken byråer ur samma serie och det skulle inte kännas rätt att bryta med en annan byrå heller. I-landsproblem...

A är tillbaka på jobbet efter ett par månaders ledighet. Båda barnen har sovit sedan ca 21 och jag har tittat på friidrott på tv, i sällskap av ostkrokar och en kopp te. Trist för Storbritannien med herrarnas 4*100-stafett (de växlade för sent om någon missade det). Fattar inte heller hur tjejerna kan springa 5000 meter på en kvart!? Känns som att jag har en bit kvar dit... (Haha, just nu går jag knappt 5000 meter totalt ens!) Har ytterligare lite mer träningsvärk i benen idag. Det känns braaaa! Och helt ärligt: HUR COOL ÄR INTE PISTORIUS!? Sydafrikanen som springer 400 meter med benproteser... I OS liksom!

Ska nog passa på att sova snart också. Den senaste månaden har A varit den som gått upp med E på morgnarna, medan jag har använt nattamningarna som en ursäkt att sova en timme till eller två. Men imorgon bitti kommer ju A hem från jobbet och behöver sova, så då har jag inget val längre. Är hur som helst enormt tacksam att mina barn inte är typen som vaknar vid 5 eller 6... E har äntligen lärt sig att sova hela nätterna nästan varje natt och S sover hela nätterna med avbrott för att äta var tredje timme. I natt sov han dessutom i sin egen säng fram till 7 i morse, då ville han komma över och sova bredvid oss istället, men sov sen vidare till 10. Går således ingen större nöd på mig. Men det blir en prövning att vara ensam med två barn hela helgen och framförallt att få iväg E till dagis i tid på måndag! Men det tar vi då...

2day

Tänk vad lite som behövs för att göra en glad ibland! Idag räckte det med att jag kunde ha vanliga jeans, istället för mammabyxor. Visserligen inte min vanliga storlek, men ändå helt underbart vanliga jeans!

Efter ytterligare en långpromenad (4.2 km) har jag lite begynnande träningsvärk nu. Skönt!

Har sprungit omkring o funderat ikväll över vad som luktar kattmat i hela lägenheten. Har inte ätit tonfisk på åratal o nån katt har vi ju inte. Kom inte fram till vad det kunde vara men A öppnade balkongdörren för att vädra över natten - och insåg att lukten kom utifrån! Vet fortfarande inte vad det är som luktar, hoppas det försvinner tills vi vaknar...

Back on track!

Efter att inte ha tränat alls sen slutet av april (förutom Blodomloppet i slutet av maj) så gav jag mig ut på barnvagnspromenad i joggingspåret ikväll. Vilken fantastisk idé! Fick hålla mitt eget tempo eftersom E var hemma, och knåpade ihop 4.6 km på 47.39. Hyfsat tempo för att vara en promenad och efter så pass lång tid, om jag får säga det själv. Lillfisen i vagnen vaknade efter 3.8 och ville absolut ha mat vid 4.3, inget att diskutera så då var jag tvungen att ta en paus, men i övrigt flöt allt bra. Tog en av mina gamla favoritrundor men hade visst glömt hur terrängig den är sista biten, det blev nästan lite av ett styrkepass också att dra vagnen genom gräset. Det kliade bra i benen på favoritrakan, men jag höll mig från att springa. Snart... Om man använder flås i andningen som nån sorts mått på kondition så är iaf min under all kritik :-) Får fortsätta promenera ett tag till, så jag orkar springa när det blir dags!

Gostomten vaknade o ville äta ungefär när jag skulle gå o sova igår, sen behagade han inte somna förrän runt 2.30. Hoppas på något tidigare ikväll. Frisk kvällsluft kanske t.ex. hade nån positiv inverkan? Å andra sidan har han sovit rätt mycket på dan också så man vet aldrig...

Paganini m.fl.

På bokfronten håller jag just nu på med en smyg-bra bok, en som egentligen inte tilltalar mig då den inte ãr tillräckligt lättsmält med sina politiska aktivister och ställningstaganden kring vapenexport, men som jag ändå inte kan lägga ifrån mig. Tummen upp för Paganinikontraktet!

I skötväskan ligger även Viveca Stens första bok om Sandhamn, för de där stunderna när gubbisen sover i vagnen o E leker snällt i parken, alt. när jag får en lattestund för mig själv. Har av olika anledningar inte hunnit jättelångt i den, men tummen upp för den också so far! Dialogen känns lite språkligt klumpig emellanåt men de inledande kapitlena som jag hunnit läsa lovar gott i övrigt.

01.20 och vaken bebis somnar inte om trots mat och blöjbyte. Kanske skulle ta o läsa lite i väntan på John Blund?

OSt

Min mögelost-craving har övergått i nåt som mer liknar ett beroende. Jag har nog förätit mig en smula, för det är knappt gott längre - ändå är jag konstant sugen, dygnet runt! Vad kan det vara min kropp lider brist på?

Det uteblivna bloggandet på sistone skyller jag på alla spännande OS-sändningar (och ett ammande matvrak som gör det svårt att komma åt att skriva...) Simning, ridsport och friidrott är mina favoriter! Kollade banhoppning med E igår och efter att ha kollat fälttävlan häromdagen så var hon lite besviken över att hästarna inte badade... Vattengraven var inte tillräcklig, för i banhoppningen hoppar ju hästarna över istället för genom... :-)

Nu ska det visst ätas igen... Får se när jag hittar en lucka i OS-schemat igen... Todeloo!