Jag har drabbats av nån sorts "bebisaxel", och då syftar jag inte på att A har regredierat totalt, utan mer att jag har ont i min vänstra axel till följd av bärande och ammande. Lite som tennisarmbåge, fast i axeln liksom. "Sjukt ont" som E skulle säga. Det försvårar onekligen livet rätt mycket, eftersom mjölkproduktionen alltid har varit störst på vänster sida (det var likadant med E). Det blir ju som en ond cirkel det där, om det finns mer mjölk på ena sidan så äter ju barnet mer på den sidan - vilket gör att det produceras ännu mer på den sidan och inte lika mycket på andra... Hur som helst så är det jobbigt att hålla honom uppe med vänsterarmen, så det kanske jämnar ut sig de närmaste dagarna?
Tredje dagen på mitt nya liv har varit sådär. Tog en kort promenad till affären i morse, men det är ju bara en kilometer enkel väg och jag tog det dessutom väldigt lugnt. När vi kom hem igen, jag och S, så tänkte jag sova (blev inte så mycket bevänt med det under natten då barnen var vakna i omgångar och E dessutom passade på att vara vaken 45 minuter runt 4-snåret) men S var inte på humör för att sova. Faktiskt inte på humör för nånting verkade det som! Han gallskrek, trots torr blöja och erbjudande om mat. Till slut somnade han och vi sov ca 30 minuter innan skriket började om igen - fortfarande med torr blöja och matvägran. Till slut somnade han igen och jag hann sova nån timme till innan det var dags att gå upp för att hinna med lunch innan dagishämtning. Lyckades mot alla odds lägga ner S en stund i sängen för att åtminstone klä på mig! När jag hade hämtat E ville S äntligen äta (ca 6 timmar efter att han åt senast) och sen åkte vi hem till finaste EE, som tog med sig min E och sin lilla hund (behöver jag säga att den också har ett namn på E?) ut och lekte en stund, medan jag o S tog igen oss på soffan. 'Cause that's what friends are for, right?! Tiden flög iväg och när jag trodde att klockan var runt 16-16.15 ringde A och kollade läget - då visade det sig att klockan egentligen var 17.20 så vi packade ihop oss och åkte hem igen för att äta middag. Efter avklarad middag och disk stoppade A en sur E i säng - hon har varit helt hopplös att natta på sistone - och S somnade också i sin säng. Han är bra på det sättet, somnar själv och utan strul. Hoppas det håller i sig! (Är jag en dålig mamma som låter honom somna själv redan nu? Oftast sitter jag i sovrummet tills han somnar, men inte alltid). E tramsade på drygt en timme innan hon somnade. Jag skalade ett par morötter och tänkte jag skulle vara duktig, men det slutade med att jag hittade en chipspåse också... Som tur var så smakade de inte gott så länge :)
Just det här med chipsen fick mig att börja fundera lite - det är väl ingen hemlighet att abstinensen blir som värst efter några dagar och nu var det ju ändå tre dagar sen jag åt massa onyttigt senast. Men det här med att äta godis m.m. en dag i veckan - det är ju sjukt onödigt egentligen, för varje gång man (=jag) ger kroppen massa snabba kolhydrater så blir det lika jobbigt att sluta igen och sen kommer den värsta abstinensen som sätter in efter 3-4 dagar och håller i sig ett par dagar - och sen är det liksom "dags" att äta igen och så börjar det om. Det blir ju bara en ond cirkel av abstinensbesvär! Jag tror jag ska hålla mig till varannan helg istället, så jag hinner må bra ett tag emellan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Wish me luck!!
Imorrn får det nog bli en promenad igen (utan jogging den här gången). Men först hägrar en Skype-date med Ms New Zeeland :)
No comments:
Post a Comment