Magiska maj

Min magiska maj lider mot sitt slut, bara minuter kvar nu. Den blev inte riktigt som maj brukar, men det är väl rätt signifikant för det här året. Men ljuset, grönskan och bristen på trötthet är precis densamma som alla andra år.

Sprungit har jag gjort, både långt och kort. Behöver få till längre långpass, orkar sällan så långt som jag "borde". Nåja, tio km är bättre än inga km, även om planen var elva eller tolv. Nästa vecka, då minsann... Intervallerna eller dagsformen gör sitt också, vilket är trevligt att se.

Full rulle till veckan, massor att följa upp och hinna med. Mest roliga saker dock. Sista veckan på kriminologin också, jag har lämnat in allt och väntar bara på feedback. Får se om det blir omtenta...

På återhörande!

Dinner plans

Ibland får en rosa frappucino tjäna som fullvärdig middag. Mest för att jag kalorimässigt inte kan rättfärdiga att också klämma i mig en middag efter att ha stimulerat BNP, och lite för att jag just idag kunde komma undan med det utan att barnen märkte något. Aktiviteter så det står härliga till, minst fyra dagar i veckan och det känns som att vi aldrig hinner äta middag ihop längre. We had a good run, while it lasted. (Det här med papperssugrör förresten? AVGÅ, den som tyckte det var en bra idé!)

Förutom det befinner jag mig i den bittraste perioden i mannaminne och orkar knappt umgås med mig själv för att jag är så grinig hela tiden. Förstår att ingen annan heller orkar. En fin vän verkade känna det på sig, för hon ringde i förmiddags och vi pratade bort dryga halvtimmen utan att behöva blinka. Jag vet fortfarande om hon ville något mer än att höra hur jag mådde. I så fall hann vi inte avhandla den egentliga agendan. 

Tentor och hemtentor avlöser varandra just nu, sista momentet ska avklaras de närmaste tre veckorna. Ska definitivt aldrig plugga/jobba 150 % igen, längtar tills allt är över. På jobbet släpptes flyttförbudet i slutet av förra veckan, så nu kommer det snart rassla till o så blir det ändå svårt att hinna med allt där innan semestern, trots att jag hade en bra plan. Livet. Oförutsägbart och aldrig som man hade tänkt. 

Fyra veckor kvar på terminen, fyra veckor kvar på samma skola för hälften av barnaskaran. Jag tror det finns lite separationsångest, mest för att man vet vad man har men inte vad man får. Det kommer många kloka tankar och funderingar kring hösten och nya relationer och jag hoppas vi lyckas omsätta dem i praktiken, för nu ska hon gå sin längsta period med samma klass hade vi tänkt, jobbigt då med dålig start. 

Sprungit har jag inte gjort sen förra inlägget. Hade planerat två pass förra veckan, men kunde inte för mitt liv uppbåda varken energi eller motivation. Fick nöja mig med lite Bodypump med E. Jag hoppas på att få till lite mer struktur den här veckan, men just idag orkar jag knappt röra på benen. Siktar på lite sömn i natt, så kanske det går över till imorgon. 

10 km

Mjo, milen fanns i benen. Inte riktigt så snabb som jag kanske hade tänkt mig, men vad kan man begära efter så lång tid? Glad att jag ens överlevde och rent krasst var jag åtminstone inte SÅ mycket sämre än jag hade siktet inställt på. Höften krånglade lite på slutet, oklart varför men jag gissar att jag spänner mig när jag springer. Runt nio km funderade jag på om jag ens skulle kunna slutföra, men det gick. Lång stretch efteråt avhjälpte för stunden.

I övrigt en bra söndag, med sol och regn om vartannat. Lyckades planera in en tur till Stadium för nya fotbollsskor till Lillprins Bus i solskenet, promenaden hem i regnet. Såklart. Förutom det har jag just ingenting att klaga på idag. Ny vecka imorgon. Jobbet går på sparlåga just nu. Det råder flyttstopp mellan institutionerna och ingen ut = ingen in, så i praktiken jobbar vi på halvfart. På gott och ont... Vill ogärna ha massa minus på flexlistan, men det är svårt att fylla ut en heltid med halva ordinarie arbetsbelastningen. Klurar på ett bra upplägg för de kommande veckorna. Det drar ju ihop sig mot semester också, så då kan det ju vara bra att ha lite mer luft i schemat för att hinna avsluta allt i tid innan vi går.

Men innan semester så drar det ihop sig mot sovdags...

lördag

För den nyfikne kan jag meddela att farmor mår något bättre, men helt bra får vi väl se om det blir igen. Jag vill inte hänga ut hennes sjukvårdsjournal till allmän beskådan, men en del verkar otydligt även för läkarna. Det kanske finns nåt och om det finns så går det inte att åtgärda. Och om det inte finns så finns det åtminstone andra saker som vi till viss del redan visste och överlag är ju en 92-årig kropp ofta ganska skruttig.

2020 verkar ju inte bli någonting av det vi hade tänkt oss och jag förbereder mig på att det inte blir nån halvmara i höst, men försöker ändå träna för en. Det går sådär... Har varit oerhört trött på sistone, fullt med parallellprocesser som kräver energi på jobbet. Därtill (eller på grund därav) sover jag dåligt och det är ju sällan en bra kombo när man vill vara pigg. Får till en del pass, men inte alla jag vill. Hade tänkt ge mig på en mil denna veckan, efter att ha kapat ganska många sekunder på 5-7 km de senaste två veckorna. Återstår att se hur jag mår imorgon. (Förutom att jag är väldigt, väldigt trött så mår jag fysiskt bra). Minns inte när jag sprang en mil senast, men det var inte förra året iaf. Kan ha varit 2018, i bästa fall, men kanske till o med hösten 2017. Nervös är jag hur som helst, kommer det gå?

Med det sagt har jag inte så mycket mer på hjärtat, inte som passar sig här åtminstone. Ser fram emot att vissa ska tillfriskna så att jag får ventilera över en utlovad middag snart < 3