Just idag

är en sån där dag när jag bara inte orkar resa mig ur soffan för att springa. En sån där dag när jag VET att jag skulle bli piggare och må bättre om jag bara tog mig i kragen, men kraften vägrar infinna sig. Vilket ju inte kan förklaras av någonting rimligt, eftersom jag har ägnat dagen åt att sitta i en bil och åka hem från Skövde. Har således inte gjort av med minsta tillstymmelse till energi. Det är fortfarande ljust ute och lagoma 20 grader ungefär. På alla sätt och vis ett ypperligt tillfälle att springa en liten bit. Förutom att jag verkligen inte orkar. Morgondagens väderprognos säger hyfsade 23 grader, det går att springa i. Jag planerar att hinna klämma in en femma innan jag åker till Övik. Skjutsen till Arlanda går runt två, jag har ännu inte packat en endaste pinal... Ett fantastiskt välplanerat upplägg som ni hör!

Semestern as we know it har varit mysig, även om det alltid är skönt att komma hem och njuta av sin egen säng om så bara för en natt. Känns fantastiskt att ha gjort fyra semesterveckor och ändå ha en kvar! Nu ska jag kolla lite Wire innan jag somnar.

Semesterhälsningar

Vi är på resande fot. Linköping är avklarat, nu befinner vi oss i Skövde. Vattkopporna mår bättre och idag har vi badat. Glömde kameran hemma så jag bjuder inte på en enda bild. Vi har det iaf soligt o varmt, även om det regnade en skvätt i söndags.

Det känns som jag just har skrivit ett vykort, håll till godo! Det kanske blir roligare efter Övik...

Det var kul så länge det varade

Min running streak blev 13 dagar lång. I fredags bestämde jag mig för att bryta, då jag kände att kroppen inte orkade med. Benen gjorde ont på ett dåligt sätt även efter 2-3 km och det blev en psykisk stress som var jobbigare än det var värt. Tanken att jag måste hinna klämma in ett pass oavsett planen för dagen och vad klockan hinner bli tar lätt bort glädjen i att springa. Nu har jag vilat två dagar, på't igen ikväll!

Söder < 3

Så här års längtar jag nästan alltid hem till Söder igen. Har hängt i Draken och på Långholmen med E idag.

Inte en kotte i lekparken men badat mer än vad jag kan minnas att jag gjort på länge. Ingen av oss ville åka hem men tvingade oss till slut för familjens skull. Jag har tänkt på det flera gånger, många gånger, hur otroligt skön semester jag har haft hittills i år! Jag trodde vädret skulle ta slut efter första helgen, men nu har det ju hållit i sig i tre veckor. Underbart så jag inte ens hittar ord för det! Avslappnat, varmt och roligt, precis som det ska vara på en semester! Halva har gått och har inte gjort mig det minsta besviken.

Till skillnad från dagens löppass... Jag kan hitta tusen anledningar till varför det gick dåligt, men nöjer mig med att konstatera ATT det gjorde det. Jag visste det innan och genomförde passet enbart för streaken (dag 12). Hade träningsvärk från styrkepasset igår, värme, vatten och middag synkade inte alls, så jag fick korta ner den planerade femman till en fyra och lyckades ändå inte få till tempot. Alls. Svetten rann så jag nästan började undra om jag hade duschat med kläderna på när jag kom hem, trots att det alltså blev både kort och långsamt. Galet!

Förutom det så diggar jag Coops senaste reklamfilm. Den när norrlänningarna åker på semester. PAY PLEASE, haha!

Men vad gör små barn ute när klockan är 23, det frågar jag mig själv var och varannan kväll när det skriks på gården... Nu blir det en timme Wire innan sängen. Imorrn ska det packas för tripp till barnens kusiner, vattkoppor till trots.

Utan instagram

Jag har inget instagram-konto, av flera olika orsaker. Mest för att kameramobilen slutat funka o då blir det genast krångligare att ladda upp bilder på vad jag gör "här o nu". Jag målar inte stilleben av min mat heller, men blogga kan ingen hindra mig från; jag lagar årets första sill & potatis. Utan gräddfil! Katastrof. Kom på det när jag kom hem från affären, men nu blir det middag ändå. Som jag har längtat efter detta ögonblick!

Varit på min första PT-timme ikväll. Sjukt jobbigt! Pressade mig till saker jag aldrig skulle komma på att ens testa om jag varit där själv. Jag har alltid varit lite rädd för gymmet, men det här blir bra, det känner jag på mig redan nu. Testat TRX, galet så jobbigt det kan vara att lyfta sig själv några gånger! För att inte tala om armhävningarna, denna min akilleshäl...

S har med stor sannolikhet fått ärva vattkopporna av E, så han blir hemma ett par dagar. Jag o E åker däremot in till Söder för lite lekparkshäng i Draken o bad på Långholmen imorgon. Kom gärna förbi om ni vill leka. Eller bada. Eller för den delen hjälpa mig när träningsvärken tar över min kropp...

13.5 km senare

så känner jag att jag har gjort årets första ordentliga långpass. 1:25:20 gick det på och om jag är nöjd med att göra halvmaran på 2:15 så behöver jag inte jobba lika mycket på tempot som på att nöta kilometer. Innan jag gav mig ut var jag orolig över om jag skulle orka springa en halvmil ens en gång, för jag har ägnat en icke helt oansenlig del av dagen åt att känna mig sliten efter igår och på kvällen snurrade huvudet mer än vanligt. Jag gav mig dock av och bestämde att det fick gå som det ville, kändes det bra kunde jag fortsätta och om inte så var det bara att bryta. Det kändes dock långt över förväntan och hade jag sprungit tidigare på dagen hade jag kanske till och med gett mig på att försöka knäcka 15 km. Nu var klockan mycket och sista biten skulle ha gått genom ett halvupplyst skogsparti, vilket jag inte kände mig bekväm med. Och egentligen var det nog lika bra, man ska ju inte öka för mycket på en gång och jag har dessutom lätt för att dra på mig överansträngningsskador. Nöjd med dagens insats hur som helst.

Imorgon planerar jag för en dag på stranden. Just nu planerar jag för en stund i duschen och en stund i sängen. Gonatt!

I rymden kan ingen höra dig skrika

men i Uppsala finns det nog en och annan, och därför kan det vara bra att bita sig i tungan när sniglarna kommer slemmande på vägen. Mental notes to self: Sniglar blir inte stora som hus för att du springer/cyklar för nära dem. De blev det inte i gymnasiet och blir det inte nu heller. De kommer inte heller att jaga dig för att de blir arga.

Idag kände jag mig riktigt dedikerad till min nya streak; efter en heldag på Grönan stack jag ut när vi kommit hem och fått ungarna i säng. Då var klockan halv tolv, mitt i natten med andra ord. Men det verkar ju inte spela nån roll, eftersom folk blir misshandlade mitt på blanka förmiddan på vår gata... Men det kändes så drygt att bryta streaken redan efter en vecka, så två låååångsamma, jobbiga kilometer fick det bli. Temperaturen var helt underbar, nästan som en natt vid Medelhavet, men det kändes tråkigt nog otryggt att springa, även om jag försökte hålla mig där det var upplyst och fanns hus i närheten. Segt gick det och nu har jag ont i benen (hade jag nog innan också efter allt promenerande idag, men det hade jag inte hunnit känna efter).

Haft en jättemysig dag på Gröna Lund med A & E. Jag vet inte vem av oss som hade det bäst egentligen... Jag kanske inte uppskattade riktigt alla åkturer, men E är modig och jag är feg så vi synkar rätt bra för närvarande. Inget värre än Vilda Musen/Pop-Expressen, favoriterna var nog Rock-Jet (i år också) och Bläckfisken. Första rundan i Bläckfisken så satt hon otåligt och väntade på att den skulle starta "så den kunde ta slut nån gång". Sen åkte hon den fyra gånger till... :) Drygt 8 timmar på plats, jag undrar hur långt man hinner gå på en sån dag? Den känns iaf i lår och rumpa.

Vi har bestämt oss för att försöka avboka helgens planerade resa till Kolmården, med anledning av de där vattkopporna som dök upp. E är förvisso frisk, men S har inte fått sina än och med risk för att de dyker upp lagom tills vi ska åka så är det bättre att boka om redan nu. Trist, men jag tror å andra sidan att jag var den som såg mest fram emot det. Nytt försök nästa år!

"Äntligen fredag"

brukar det ju heta större delen av året. Just nu känns det som att det kvittar, alla dagar är same same och hade jag inte klockan eller mobilen skulle jag inte ha en aning om vad det är för dag eller datum. Hade en ledig förmiddag idag, A tog barnen och jag åkte iväg till stranden helt själv en stund. Ibland behöver man andas och vilket bättre ställe att göra det på? Badade inte, men njöt av värmen och ljuset ett par timmar. Blev lite putt på ett par som la sig mellan mig och dem bredvid, när jag tyckte jag hade lagt min filt på lagom avstånd från dem och resten av stranden var i princip tom. Men avkopplande var det.

På em hade A lite grejer att uträtta, besök på vårdcentralen och träning och sådär, så jag var hemma med barnen och en granntjej. Tjejerna gick ut och S kom med skorna, "Mamma kan du hjäppa mig?" Jag svarade att jag bara skulle hänga tvätten först, varpå S kontrade med "Du pår INTE, sa jag!" med emfas på alla orden. Sköning < 3

Tänk vad skönt det vore om dagens löpning hade varit avklarad... Hade planerat lite backträning, men har haft ont i ryggslutet hela dagen, så jag tror det blir en lugn återhämtningsfemma i komfortabelt tempo. Det får ta den tid det tar idag, jag har tryckt på i tre av veckans fyra pass (även om två av dem bara var 2 resp. 3 km). Jag känner mig sliten idag, tror att värmen och ryggen har stor del i det. Funderar på det här med transport till bra backe - att springa dit (kanske 4 km) vore ju ingen konst, men orkar jag springa hem igen efter att ha kutat upp och ner? Eller ska jag behöva ta bilen dit och springa i närområdet runt backen för att värma upp, för att komma levande hem igen?  (Den där Backen som jag brukar skriva om ibland går ju dessutom uppför på vägen hem). Klurig fundering som tål att tänkas på tills När Passet Nu Blir Av.

Ser fram emot en medelhavsvecka, fast i Sverige. Underbart sommarväder vi har fått hörrni! Blir sugen på att åka upp på Fjällgatan och sätta mig en stund, men jag antar att jag ska ta mig i kragen och komma ut i närområdet istället. Fast jag tror jag kan prokrastinera en liten stund till...

Hjärnsläpp

Jag är så galet saltsugen nuförtiden! I brist på chips satt jag därför igår med en bit fetaost och gnagde... Vad är grejen med det?!

Fick fullständigt hjärnsläpp idag; "Vi ska inte använda ugnen till nåt idag va? Bra, då sprayar jag in rengöringsskum o gör rent den imorgon innan vi äter." Så ett par timmar senare: "Tikka masala eller tandoori?  Tandoori, bra, jag marinerar." Och ytterligare ett tag senare: "Skit också! Vi kan ju inte använda ugnen, varför valde vi tandoori?!" Blev till att choppa bitarna o steka dem istället... Semesterhjärna!

Dagens positiva: jag kapade hela 1:45 på samma runda som i tisdags.  Nu kändes snitttiden rimlig, men så var det bara 3 km också... Ska använda rundan som snabbrunda för att försöka öka tempot på milen.

Nu tandoorikyckling och första Wire-avsnittet. I september kommer tredje säsongen av Homeland, om det är nån mer än jag som inte laddar ner...

Sommarträning

De senaste dagarna har jag fullkomligt överösts av artiklar och blogginlägg om hur värmen försämrar resultaten här och nu (1.5-3% för varje 5 grader över 13 Celsius, läste jag i RW), men i längden ändå förbättrar dem (nåt om blodplasma, slagvolym och VO2max). Trots det springer jag fortfarande helst på kvällarna, när det blivit lite svalare. Igår hade jag dock inte så mycket att välja på, då A skulle bort på kvällen och jag var ensam med barnen. Stack ut vid halv sex (det är fortfarande rätt varmt då) och sprang en mil. En mil är en mil och års-PB är års-PB även om det är fyra minuter sämre än förra årets total-PB. Efteråt la jag mig ner på gräset och dog en stund och tänkte att jag ändå var rätt så jätteduktig som orkade i värmen. Ett tag trodde jag inte att jag skulle göra det, men sen gjorde jag det ändå. Nåväl. Idag blev det 2.1 km i Streakens anda.

Förutom det har jag gått en promenad med familjen och träffat en PT för konsultation idag. Den sistnämnda sa ju exakt det jag visste att hon skulle säga; "Du behöver stärka upp dina muskler och jag kan hjälpa dig att göra det för ungefär en miljon kronor". Nu gick det inte riktigt på en miljon och jag valde att investera lite pengar i mitt välbefinnande, eftersom jag vet att jag faktiskt behöver lite styrketräning. Lika bra att göra det rätt om jag ändå ska göra det. 6 timmar ligger framför mig med start om en vecka.

Av alla dumma filmer man kan se när man är ensam hemma så valde jag igår The Ring, som gick på SVT. Förra gången jag såg den var 2003 eller nåt. Det var kolmörkt omkring oss på vägen hem, inte en gatlykta som lyste och mitt ute i skogen utanför Övik var vi. Plötsligt hoppade en katt upp ur diket och sprang över vägen. Vi skrek högt båda två. Igår skrek jag inte högt, men det var skönt att A dök upp en stund innan filmen var slut. Drömde lite konstigt i natt, även om jag inte skulle klassa det som mardrömmar.

Nu ska jag hoppa in i duschen, på återhörande.

Running streak

Jag har ett nytt projekt; Running streak. Det finns till och med ett sällskap för det och det hela går ut på att man springer minst 1.61 km per dag i minst 365 dagar. 1.61 km tar max 10 minuter, så den stora utmaningen ligger nog mer i att komma ut dagligen än i själva distansen.. Idag blev det 3 km, det kommer nog bli min standardrunda på vilodagarna mellan de vanliga passen. Det blev en dålig tid, sprang alldeles för tätt inpå middagen, men nu har jag något att utgå ifrån och förbättra det närmaste året :)

Det var bara det idag. Annars har det varit en bra dag, pratat med jobbet och ändrat semestern till vab en vecka (eller vad det blir med vattkopporna), lekt med S på gipen, tagit E till doktorn för att få Tavegyl utskrivet och kollat lite Big Bang med A på kvällen. Kvällen blev för övrigt mycket längre när inte barnen var uppe till halv två för att de var sjuka/blev väckta av en sjuk storasyster som inte kan sova. Så har det nämligen sett ut de två senaste kvällarna. Nu somnade båda före 22, vilket väl är godkänt med tanke på att de sov till 9.30 i morse. Hoppas de inte vaknar 7 imorgon bara för det...

1177-Google, 1-0

I vanliga fall tycker jag att det känns ovärt att ringa 1177, om jag inte vill boka tid på Närakuten. Min generation och en eller två innan mig är ju nästintill uppvuxna med att googla blivit ett vedertaget verb. Så nej, husmorsknep per telefon ger jag inte mycket för. Vad den snälla sjuksköterskan däremot kunde göra som inte Google kan var att ringa barnakuten o fixa medicin mot klådan för lilla E. Nu hoppas jag på två saker: Att få somna nån gång och att alla får sovmorgon imorrn. Som tur är så är S också uppe o leker fast klockan är halv tre, så oddsen ser ut att vara på vår sida... *peppar peppar*

Bortskänkes: Vattkoppor.

Dagarna försvinner lika fort som de kommer i den här lata världen jag lever i just nu. Första semesterveckan snart slut, men fyra kvar så det går ingen nöd på mig. Vi badar och åker på utflykt, planerar kalas och får vattkoppor. Om någon vill ha dem så går det bra att skynda sig hit fr.o.m. söndag. Först till kvarn så länge lagret räcker, skynda fynda! Begränsat lager, vi räknar inte med att få in fler (men det beror lite på om Lillebror behagar bli smittad nu eller inte. Om inte så kan vi eventuellt erbjuda dem igen vid senare tillfälle).

Ägnar kvällen åt att kolla på bostäder och drömma mig bort lite. Funderar över hur man kan klämma in fyra rok på 52 kvadrat. Sen hittar jag en annan annons, där man påstår sig ha ett fyrarumshus på 33 kvadrat. Nog för att ett fritidshus kan få vara mindre än ett permanentboende, men fyra rum på 33 kvadrat? Du menar fyra garderober va? Funderar på vilken bank man ska välja, räknar lite på det ekonomiska, tänker att det kanske kan gå att köpa en lägenhet inom snar framtid om det bara kommer någon i rätt område. Jag är väldigt specifik med vart jag vill flytta, vilket gör det svårare att hitta något. Sen är det ju mycket annat som ska stämma också så att man trivs i sitt livs förmodligen största investering (ekonomiskt sett åtminstone). Så här års kryllar det dock inte av bostäder så det är inte jättemycket att fundera över just nu. Men eftersom jag fick lyxsovmorgon till 11 i morse så är jag inte särskilt trött just nu heller... Hade inte klockan varit så pass mycket en fredagkväll i ett rätt otryggt område hade jag gett mig ut och sprungit en sväng, för det hann jag inte innan barnen kom i säng vid 22, men nu är det som det är och jag får helt enkelt springa en annan dag. Tänker att jag ska satsa mycket på intervaller och långpass framöver, men känner jag mig själv rätt kommer det inte bli så mycket av just intervalllöpningen. Jag ogillar den träningsformen skarpt, tycker det är jättetråkigt och blir mentalt trött redan innan jag har kommit ut.

Under rubriken Onödigt Vetande kan jag idag klämma in att telefonen jag gått och väntat på att Samsung ska offentliggöra att de ska släppa nu äntligen har tillkännagivits. Hittills har den bara varit ett rykte som uppstått ur nån sorts industrispionage (eller vad det kallas när det läcker information från den typen av företag?) 1a augusti ska Galaxy S5 Mini släppas i Sverige och då tänker jag köpa en. Min gamla S2 har tre år på nacken och lever sitt eget lilla liv, blir överhettad o stänger av sig själv, synkar och uppdaterar inte ordentligt för att det inte finns nåt utrymme kvar och lite andra skavanker som väl kommer med åldern. Telefoner är inte gjorda för att hålla länge these days, så om tre veckor kastar jag in handduken.

Nu har klockan slagit över till den 12e, så på återhörande hörrni!

Det blev en dag på stranden

Årets första dopp är avklarat. E var lycklig, jag är en badkruka, A passade på att simma lite i motionssyfte och S var mest bara skeptisk till hela grejen och trivdes bättre med sina leksaker på stranden än i vattnet. En mysig familjedag och jag känner i hela kroppen att semestern inte kunde ha börjat bättre! Sol och värme, lata dagar, glada barn (även om "Lilla tonåren" börjar göra sig påmint...)

Årets hittills längsta pass är också avklarat. 12 km i ett tempo som var under all kritik från fjärde kilometern och resten av vägen hem. Vid 8 kom jag till en karaktärsdanande korsning, där ena vägen hem var 2 km och den andra 3. Jag tog den andra och förlängde den till 4. Trots timmarna på stranden så svarade kroppen utan större protester (vilket brukar vara fallet när jag har varit i solen för länge) och nu sitter jag här och tänker att jag måste ta mig i kragen eftersom det bara är ett par månader kvar till halvmaran och jag som sagt inte har sprungit mer än 12 km (i taget) i år. Steget från 12 till 21 är rätt långt och tiden ska vi inte prata om... Jag tror jag får fokusera på att ta mig runt levande helt enkelt.

Brasilien verkar inte ha haft tillräckligt mycket pengar för att betala sig till en seger till, 5-0 till Tyskland i första halvlek... Nu ska jag hoppa in i duschen och se om jag orkar se matchen. Fotboll är mig fullständigt likgiltigt i vanliga fall, men eftersom Brasilien redan för nån vecka sen inte hade förlorat en enda av sina senaste 38 hemmamatcher (tror jag att jag hörde nån säga) så kan ju det här bli lite intressant. Och barnen fortsätter sova länge, så jag har ingenting mer än möjligen en dagsutflykt till okänt mål att se fram emot imorgon. Åh vad jag längtar efter en sommarstuga ibland... A jobbar 13-23, så jag o barnen får hitta på nåt själva. Sen är vi lediga allihop tillsammans i en månad < 3

Man tager vad man haver

Drog på mig stora spenderarbyxorna efter duschen och beställde ett sånt här. Hade egentligen tänkt beställa ett sånt där pärlarmband med samma motto som är så poppis, men jag slog på stort. Tänkte att jag har inget vettigt att lägga mina fickpengar på, träningsgarderoben är full och just cancer är något som ligger mig rätt nära efter att en av mina bästa vänner fick leukemi som 18-åring. Pengarna går ju till nåt bra också, så egentligen ser jag det som att jag får tillbaka något fint för att jag ger (till skillnad från t.ex. månadsgivandet till Läkare utan gränser som bara genererar ett sms om att de drar pengar på min mobilräkning). Man kan tycka att språket är grovt och jag gillar inte svordomar, men cancer är en riktigt äcklig skitgrej som inte förtjänar någon som helst respekt.

Passade på att boka in en tjejhelg hos ovan nämnda vän när hon kommer hem till Sverige i sommar också, (hence the spenderarbyxor, ifall nån tyckte att några hundralappar inte var nåt att hänga i granen). Hurra vad jag längtar! Jag längtar till våra andra semesterplaner också, men det är nåt speciellt med att träffa vänner som flytt landet och bara visar upp sig nån gång per år som mest.

Nåt helt annat... Jag tänker varje vinter att jag borde frosta av frysen (längtar till den dag jag får en självavfrostande!) men tar liksom aldrig tag i det och sen kommer sommaren och den där dagen när det bara M Å S T E göras pronto för att man knappt får in maten längre. Igår var den dagen. Eller kvällen. Because, you know, Sunday nights are just that fun. Har jobbat ett tag på att tömma frysen så gott det går och nu var det inte så mycket kvar att förvara i kylväskorna, vilket ju underlättade i värmen. Med vetskapen om dagens matleverans så passade jag på innan det fylls upp igen. E hjälpte till, vi turades om att blåsa in varmluft med hårfönen och att skrapa bort is med en smörkniv. S var mest livrädd för fönen och stod gömd bakom min rygg istället. Gick över förväntan att få det överstökat och hittade massa roliga matlådor som jag hade glömt bort på köpet. Bl.a. hittade jag resterna av en helstekt oxfilé, det tyckte jag passade alldeles ypperligt till en helt vanlig måndag som denna och slängde ihop en liten gryta med tomatpuré, parmesan, soja, crème fraiche, grädde, lite färsk finhackad chili. Serverade med ris och klippte lite färsk persilja över. Utan att veta från början vad jag gav mig in på så tyckte jag det smakade helt okej.

Semestervädret har börjat bra men A har jobbat så nåt bad har det inte blivit, ensam med två raringar som inte kan simma. Jag hoppas på nån dag till veckan. Tills vidare njuter jag av värmen på andra sätt. Och av sovmorgon. Båda barnen har sovit till 9 tre dagar i rad, så nu vågar jag sätta igång en film fast klockan är över halv tio, håller tummarna för att de inte bryter mönstret imorgon.

FUCK CANCER!!!

För drygt ett år sen, precis innan hon fyllde fem, fick min kusins dotter cancerbesked. Året som gått har varit upp o ner för familjen, som slitits mellan hopp o förtvivlan och dessutom har två yngre syskon att ta hand om också. I våras såg det mörkt ut, men specialister från Tyskland kopplades in och efter ett tag fick vi positiva besked igen.

Idag fick vi veta att cancern inte går att bota. Hjärtat sprack. Livet är så orättvist att jag bara vill skrika rakt ut. Jag hittar bara två ord: Fuck. Cancer.

Cirkelträning

När saker och ting inte fungerar så måste man hitta alternativ. Idag blev det cirkelträning på gymmet tillsammans med grannen, eftersom jag inte kommer mig ut för att springa. Jobbigt, men roligt! Känner i både ben och armar och tänker att jag nog ska fortsätta gå på det här passet under sommaren. Det ligger på en dum tid egentligen, krockar med nattning av barnen i vanliga fall, men nu i sommar kan de gott komma i säng nån halvtimme senare så kanske vi får sova lite längre på mornarna. Så ja, lite mera cirkelträning åt folket.

A tittar på fem år gamla filmklipp från när E var runt halvåret. Gofis! Det går fort att glömma när man är mitt uppe i allt annat som händer i livet. Just nu har jag fullt upp att planera tvåårskalas. Vilka ska få komma, hur många får plats, vad ska vi bjuda på? Försöker hålla det småskaligt, men det är så lätt att dra iväg. Lägg till en extra liten kompis på inbjudningslistan, räkna med minst två personer, kanske fler med föräldrar och syskon. Räcker det med fika, eller ska man ha nåt matigare? Det beror ju på vilken tid, så vad blir en bra tid? Vad äter folk, vad äter folk inte? Hur mycket orkar jag och vad krävs för att göra en bra tillställning? Jag fastnar i den här fällan varenda gång jag ska planera nåt event. Egentligen har ju folk inte så stora krav, det är jag som vill överträffa mig själv. Och sen stressar jag igenom kalaset och hinner inte njuta.

"Det misslyckas inte riktigt" säger kommentatorn i Belgien-USA. Vad betyder det, undrar jag. Som att ett misslyckande var något eftersträvansvärt som man inte riktigt når fram till. "Typiskt, nu fick jag till en bra passning igen!" eller vadå?