När saker och ting inte fungerar så måste man hitta alternativ. Idag blev det cirkelträning på gymmet tillsammans med grannen, eftersom jag inte kommer mig ut för att springa. Jobbigt, men roligt! Känner i både ben och armar och tänker att jag nog ska fortsätta gå på det här passet under sommaren. Det ligger på en dum tid egentligen, krockar med nattning av barnen i vanliga fall, men nu i sommar kan de gott komma i säng nån halvtimme senare så kanske vi får sova lite längre på mornarna. Så ja, lite mera cirkelträning åt folket.
A tittar på fem år gamla filmklipp från när E var runt halvåret. Gofis! Det går fort att glömma när man är mitt uppe i allt annat som händer i livet. Just nu har jag fullt upp att planera tvåårskalas. Vilka ska få komma, hur många får plats, vad ska vi bjuda på? Försöker hålla det småskaligt, men det är så lätt att dra iväg. Lägg till en extra liten kompis på inbjudningslistan, räkna med minst två personer, kanske fler med föräldrar och syskon. Räcker det med fika, eller ska man ha nåt matigare? Det beror ju på vilken tid, så vad blir en bra tid? Vad äter folk, vad äter folk inte? Hur mycket orkar jag och vad krävs för att göra en bra tillställning? Jag fastnar i den här fällan varenda gång jag ska planera nåt event. Egentligen har ju folk inte så stora krav, det är jag som vill överträffa mig själv. Och sen stressar jag igenom kalaset och hinner inte njuta.
"Det misslyckas inte riktigt" säger kommentatorn i Belgien-USA. Vad betyder det, undrar jag. Som att ett misslyckande var något eftersträvansvärt som man inte riktigt når fram till. "Typiskt, nu fick jag till en bra passning igen!" eller vadå?
No comments:
Post a Comment