Årets första dopp är avklarat. E var lycklig, jag är en badkruka, A passade på att simma lite i motionssyfte och S var mest bara skeptisk till hela grejen och trivdes bättre med sina leksaker på stranden än i vattnet. En mysig familjedag och jag känner i hela kroppen att semestern inte kunde ha börjat bättre! Sol och värme, lata dagar, glada barn (även om "Lilla tonåren" börjar göra sig påmint...)
Årets hittills längsta pass är också avklarat. 12 km i ett tempo som var under all kritik från fjärde kilometern och resten av vägen hem. Vid 8 kom jag till en karaktärsdanande korsning, där ena vägen hem var 2 km och den andra 3. Jag tog den andra och förlängde den till 4. Trots timmarna på stranden så svarade kroppen utan större protester (vilket brukar vara fallet när jag har varit i solen för länge) och nu sitter jag här och tänker att jag måste ta mig i kragen eftersom det bara är ett par månader kvar till halvmaran och jag som sagt inte har sprungit mer än 12 km (i taget) i år. Steget från 12 till 21 är rätt långt och tiden ska vi inte prata om... Jag tror jag får fokusera på att ta mig runt levande helt enkelt.
Brasilien verkar inte ha haft tillräckligt mycket pengar för att betala sig till en seger till, 5-0 till Tyskland i första halvlek... Nu ska jag hoppa in i duschen och se om jag orkar se matchen. Fotboll är mig fullständigt likgiltigt i vanliga fall, men eftersom Brasilien redan för nån vecka sen inte hade förlorat en enda av sina senaste 38 hemmamatcher (tror jag att jag hörde nån säga) så kan ju det här bli lite intressant. Och barnen fortsätter sova länge, så jag har ingenting mer än möjligen en dagsutflykt till okänt mål att se fram emot imorgon. Åh vad jag längtar efter en sommarstuga ibland... A jobbar 13-23, så jag o barnen får hitta på nåt själva. Sen är vi lediga allihop tillsammans i en månad < 3
No comments:
Post a Comment