Tankar en torsdag

Augusti har blivit årets hittills bloggtätaste månad, trots att det är den enda månad på hela året som jag har jobbat. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det... Idag har jag iaf haft en bra dag på jobbet, förutom att det alltid är stört omöjligt att någonsin få tag i socialsekreterare när man behöver prata med dem. De är alltid ute på "tjänsteärende". Det borde finnas någon sorts telefontid, åtminstone nån timme om dan som de måste finnas på plats och svara i telefon. För hur ska jag annars kunna göra MITT jobb? Jag hoppas han ringer upp imorrn.

Fick till ett löppass på kvällskvisten. Testade lite fartleks-intervaller, men blev ändå missnöjd med sluttiden på 10 km. Visserligen under timmen, men det räcker liksom inte riktigt längre för att jag ska bli nöjd. Tog med mig iPoden för att ha lite bra musik i ena örat (jag gillar inte att plugga igen båda när det är mörkt ute, vill gärna veta vad som händer runt mig också. Vi bor ju trots allt inte i världens sejfaste område) men batteriet var slut så det blev till att springa utan musik ändå. Det var inte fullt lika tråkigt att springa idag som i måndags, men jag hade behövt musiken för tempots skull. Jaja, 21 km in the books hittills den här veckan. På söndag tänkte jag långpass. Om 10.43 km är jag över 50-milsstrecket för i år. Borde ha varit där för ett par månader sen, men bättre sent än aldrig :) Jag kanske hade varit det om det inte vore för mina sex skadeveckor under första halvan av året. Men om jag fortsätter som den här veckan så är 50 mil till möjligt innan året är slut ;)

Imorrn ska jag lämna bilen på verkstan igen. Hoppas de kan hitta det riktiga felet den här gången!  Det allvarligaste verkar de ju ha fixat, men jag lämnade in bilen med två problem och det ena kvarstår som jag skrev häromdan. Dubbelkollade UL's hemsida för att se hur jag skulle betala bussen till jobbet, eftersom jag fick en blick som om jag kom från yttre rymden när jag räckte fram kreditkortet häromdan. På hemsidan stod det att man kan betala med kort. Men nu håller de på att byta kortsystem, så jag tänkte att de kanske hade glömt uppdatera informationen. Ringde kundtjänst också och där sa de att jag absolut kan betala med kort på alla UL's bussar. Ska bli spännande att se vad morgondagens chaufför tycker om saken. Det kostar 50:- enkel resa, så det gör mig ju ingenting att jag fick åka gratis i måndags, men jag tycker kanske inte att det är JAG som ska dumförklaras i det här läget. Det räcker gott o väl med att jag blev totalt idiotförklarad av en sån där datorstyrd telefonsvarare hos socialtjänsten i en viss kommun idag: "För att lämna ett meddelande, börja tala efter signalen." Nähä? Hade jag aldrig kunnat lista ut.

Nu duschen o sängen.

Tankar en tisdag

Jag sparar inte tillräckligt med faktisk tid för att få dra av bilen när jag åker till och från jobbet. Det gör att våra bensinkostnader drar iväg rätt rejält på ett år. Men när jag räknade på det i morse så insåg jag att de 1.5h om dagen som jag sparar jämfört med att åka buss blir 15 dygn på ett år, baserat på 48 arbetsveckor och 5 dagar i veckan. Få skulle ifrågasätta om jag satte mig på bussen varje morgon, men jag kan tänka mig att desto fler skulle höja på ögonbrynen om jag fick för mig att dra iväg ensam till Mallis i två veckor. Men rent tidsmässigt så skulle det alltså inte göra nån skillnad på ett år... Två veckor gör iaf att det känns värt varenda tråkig bensinkrona. (Jag skulle ju ändå bara spara in hälften om jag slutade åka bil, eftersom månadskort på bussen kostar ungefär som en tank). Kanske kanske att vi skulle kunna flytta härifrån lite snabbare om jag slutade ta bilen till jobbet, men jag tror inte det skulle vara värt det. Inte nu när barnen är så små och sårbara. Jag är borta tillräckligt mycket som det är.

Det var bara det för nu. Ove-lotteriet fortsätter, glöm inte det.

Nu ska jag till tandläkaren. Så mycket för alla pengar som jag inte gjorde av med på verkstan igår... Sa jag förresten att lampan på kontrollpanelen fortfarande lyser? Fail. Har fått löfte om att få komma in igen under veckan, men hallå... Jag hade förväntat mig att problemet var avlöst från början.

Too many options

Vad ska jag läsa ikväll? Nu har jag för mycket att välja på...

Lämnade bilen på verkstan i morse kl 6. Jag kände mig väldigt hurtig när klockan ringde, kan jag (inte) meddela. Höll på att frysa ihjäl i väntan på bussen - jackan var på, men ballerinaskorna hade kanske behövt stanna hemma. När jag kollade biljettpriser igår så fanns det lite olika alternativ; sms-biljett, förköpsbiljett à 10-resorsmodell, månadskort eller ombordpris. Perfekt tänkte jag, då kan jag betala med kort på bussen. Tji fick jag. Busschauffören bara stirrade på mitt MasterCard när jag klev på, han tog minsann inte kort. Som tur var fick jag åka med ändå. Efter en kort bussresa och en promenad som tidsmässigt var dubbelt så lång (men distansmässigt bara en bråkdel) så kom jag till jobbet vid 7. Hann få undan allt jag skulle få undan och lite till innan eftermiddagens möte.

Efter jobbet tog jag mig 11 sega, långsamma kilometer in till stan för att hämta bilen. Tyvärr satt det mesta motståndet i hjärnan när det kommer till löpningen (eller vad man nu ska kalla det idag?). Tufft var det och ändå var jag inte helt slut när jag kom fram. Jag tror det hade gått bättre med sällskap som extra motivation. Inte för att benen på något sätt kändes särskilt pigga, men de sträckor jag sprang gick iaf i ett hyfsat tempo. Men sen kom jag på att det var tråkigt att springa, så då gick jag en bit. Sen sprang jag igen. Sen gick jag igen. Och så höll det på iaf halva vägen.

Vad gäller bilen vet jag inte om jag inbillar mig att det var skillnad, eller om jag verkligen kunde känna att de bytt kopplingsgivaren (som gav felsignal och därför stannade bilen lite nu o då) men det kändes bra i fötterna att köra hem iaf. Slutpriset landade betydligt lägre än det femsiffriga belopp jag sett framför mig, så nu finns det lite utrymme för vardagslyx igen! Undrar just vad jag ska hitta på... Ostron hade ju kunnat vara roligt om någon av oss åt skaldjur :)

På fredag blir det iaf mammalyx, middag på Picnic med mammorna. Ser fram emot att komma ut en sväng och bara babbla lite, äta nåt gott och dricka ett glas vin.

Det blir nog skvallerblaskan ikväll. De andra kommer ju fortfarande vara aktuella imorgon! "En man som heter Ove" har jag hållit på med hela året. Det betyder inte att den är dålig eller svårläst, tvärtom på båda punkterna. Jag skulle rekommendera den till vem som helst! Jag har bara haft lite annat för mig vid sidan av. Men läs den! Den är fantastiskt fin. Jag tror faktiskt jag ska lotta ut ett ex. Alla som vill ha en pocket-Ove räcker upp en hand! Sista dag att räcka upp handen i kommentarsfältet är på fredag. Det går bra att räcka upp handen i vilket kommentarsfält som helst i kommande inlägg under veckan (däremot inte i äldre inlägg, då räknar jag bort rösten).

Glitter o glamour

är det inte så mycket av i min vardag. Lite väl lite, kan jag tycka ibland. Visst blir det vad man gör det till, men det passar sig inte med klackar på jobbet (hur springer man på larm då liksom) och med två små barn och få barnvakter i Uppsala-trakten så finns det inte jättemycket utrymme till övers utanför jobbet heller. Imorgon ska bilen på service, den utgiften ser jag inte fram emot (och den gör väl kanske inte direkt mer utrymme för nån vardags-glamour heller...) Därför ser jag lite extra mycket fram emot att gå ut o käka med stor-familjen efter Tjejmilen om två veckor. Då blir det banne mig både klackar och klänning tror jag! Sen får man väl ta att Lillprins Bus kanske kladdar ner klänningen. (Sen är det ju snart dags för mammalyx på egen hand i Amsterdam!)

Fick ett fint mail imorse, det gjorde hela min dag! Har haft en superfin dag med barnen, medan A har varit i Sthlm och repat med bandet. De spelar in skiva i Piteå i november, så det är väl dags att komma igång nu. Inte så enkelt när de är utspridda över halva landet (Skövde, Stockholm, Uppsala och Härnösand) men nu fick de ihop 3/4 iaf. Jag o barnen lallade på här hemma på förmiddan o efter lunch gick vi till lekparken o sen glasspaus i solen innan vi landade på gården ett par timmar. När A kom hem avslutade vi dagen med pizza i vårt lokala centrum och sen fotboll på ängarna en bit bortanför oss. A & E sparkade boll medan S hittade ett par äpplen som han kastade omkring. Han såg ut att spela boule, fast han slog iväg äppelkloten åt diagonalt motsatta håll. Söt var han iaf. Ingen av barnen ville gå hem fast klockan blev mycket, men nu är de i säng och det ska jag också. Klockan ringer en timme tidigare imorgon, så jag hinner lämna bilen och sen ta mig ut till jobbet i tid. Omstrukturering i kalendern gör att jag nog springer hem istället för dit. Lättare att matcha busstiderna ut än hem. Har jag otur behåller verkstan bilen till på tisdag, isf ser jag (inte) fram emot 16 km löpning för att komma hem. Om jag får hämta bilen nöjer jag mig med 11. Vore ju nice om jag kunde få till 16, men det betyder å andra sidan att jag inte har nån bil på tisdag heller och då tar det betydligt längre tid att åka till och från jobbet. Men man får väl ta det onda med det goda.

Ser fram emot en fullspäckad dag på jobbet imorrn. Är nog lika bra att jag åker dit tidigare om jag ska hinna allt som ska hinnas. Jag gillar att sitta i möten, men ibland är timingen inte den bästa. Gonatt.

Jo, jag lever

Nej, jag har inte fött barn. Jag har bara inte orkat nånting mer än det absolut nödvändiga på sistone; jobba och sova. Fick ihop en halvmil i torsdags efter jobbet, that's it den här veckan. Långsamt gick den också. Kroppen svarade inte alls när jag tvingade ut den, så idag prioriterade jag sömnen. Nya tag på måndag? Vi får se vad kroppen orkar. Jag läste nånstans att efter ett marathon kan kroppen behöva ca en veckas vila, men min kropp tyckte tydligen att den behövde det efter en mil förra helgen... Nog för att jag tog i rätt hårt, men kom igen?!

Kvällen bjöd på 80-talsfest när grannen firade sin 35-årsdag, men eftersom kameran i mobilen inte funkar så bjuder jag inte på några bilder. Imorrn är A borta så jag o barnen ska försöka få ihop dagen själva. Utan bil, så det blir inte tal om några utflykter. Undrar just vad vi kan hitta på då?

Nu ska jag nog hitta på att sova lite iaf.

Paket

Fick ett sms i morse att ett paket är på väg från Adlibris till mig. Jag är MYCKET spänd på detta paket kan jag lova! Särskilt som jag inte kan dra mig till minnes att jag har beställt något från Adlibris. Någonsin. Undrar just om det är ett paket till mig, eller om det är någon stackare som lämnat fel mobilnummer för sin sms-avi? I somras råkade jag ut för att det ringde någon från folktandvården i typ Jönköping eller Borås eller Tjotahejti eller vad det nu var och meddelade att de var tvungna att ställa in min tid pga att tandläkaren var sjuk. Jag förklarade att de måste ha ringt fel nummer och när jag talade om mitt nummer hördes det på receptionisten att de hade fel nummer i sin databas. Stackars tjejen som egentligen skulle dit!

I brist på Adlibris-böcker får jag läsa Runner's World som damp ner i brevlådan igår. Ska se om jag kan hitta lite motivation däri, har förlagt min egen. Stackars kroppen är trött hela tiden, men jag kanske har hittat en lösning på det här med träningen; jag orkar inte gå upp tidigt för att springa, men jag kan ju alltid testa att gå upp tidigt för att åka till jobbet och sen gå tidigare och hinna springa innan jag kommer hem! Flextid ftw! Men jag ska försöka leva upp till mitt motto ikväll: En liten runda i skogen är bättre än ingen runda. En halvmil är bättre än ingen halvmil. Just nu känns det som att 7 lugna skulle vara rätt lagom. Om jag orkar resa mig från soffan. Risken finns att jag inte gör det idag heller.

JAG ORKAR INTE!

Åh vad jag ogillar rubbade dygnsrytmer! Hade svårt att sova igår kväll också, delvis för att hjärnan snurrade på högvarv o delvis för att grannarna spelade musik när jag väl gick o la mig. Men det var inte det där basdunket man tänker sig när någon klagar över att grannarna spelar musik, nej nej. Istället var det klassiskt, men så högt att det lika gärna skulle kunnat vara stereon i vårt eget sovrum som stod på med väldigt låg volym. Någon som kan mer om klassisk musik hade säkerligen kunnat tala om vad det var för stycke, så tydligt var det. Omöjligt att sova. Och så vaken bebis kl 6 i morse på det. När jag kom hem från jobbet mådde A dåligt, han har varit hängig några dagar nu, så han gick o la sig en stund medan jag var kvar ute på gården med barnen o sen gick hem o stoppade i dem lite middag. Sen kom A upp o då somnade jag istället... Det kändes inte helt välplanerat att somna 17.30 och sova en halvtimme-trekvart, men nu blev det så. Trots det är jag jättetrött och sitter nu här o har dåligt samvete över att jag för andra veckan i rad funderar på att ställa in ett träningspass. Men jag orkar helt enkelt inte! (Dessutom är det säsongsstart för Svenska Hollywoodfruar...) Jag har svårt att se att det blir någon bra träning av det ivf. Kanske, kanske kan få till onsdag-fredag-söndag och få in tre pass den här veckan, men jag ska å andra sidan springa på måndag morgon igen vare sig jag vill eller inte.

Som sagt, det var svårare än jag trodde att kombinera träning och jobb. Får fila vidare på upplägget. Kanske gå o sova samtidigt som barnen för att orka upp på morgnarna? Men när ska man då hinna umgås med A? Ett alternativ är ju att försöka springa direkt efter jobbet, innan jag kommer hem. Inte helt populärt hos A vet jag, men vi kanske kan diskutera en lösning på nåt sätt, så att det inte går ut över honom och barnen.

Jag har förresten bokat hotell i Amsterdam, när mitt resesällskaps sambo (som också ska med) skulle boka på samma fick hon veta att sista rummet var bokat en timme tidigare - dvs av mig :) Ibland har man tur! Inte alltför dyrt var det heller. Nu ska jag bara kolla på lite biljetter också och om nån vecka ska jag fixa pass. Sen är jag good to go!

The Game

När familjen envisas med att gå o lägga sig före 20 så blir man lite lätt ensam resten av kvällen. Så nu sitter jag här med en skål chips och en film. Den lät spännande på baksidan och Michael Douglas har väl aldrig gjort mig besviken. Inte Sean Penn heller för den delen. Filmen i sig verkar vara en två timmar lång mardröm. Känner igen upplägget från ett gammalt CSI-avsnitt (som väl iofs är de som kopierat filmen snarare än tvärtom) men det gör inte filmen sämre.

Efter Midnattsloppet kom jag inte i säng förrän vid 2-tiden, då jag hade ett par familjemedlemmar som gick i mål senare och skulle med i bilen. Sen sov jag hos mamma o pappa så inga barn väckte mig på morgonen heller, så jag vaknade 12:19! 10 timmars oavbruten sömn, förutom att pappa kom in och lånade bilnyckeln en sväng vid 7-snåret eller så. Efter den sovmorgonen hade jag lite svårt att somna igår kväll, vilket väl inte var helt oväntat. Således en trött dag på jobbet, men fick en hel del gjort. Just nu har vi väldigt lugnt på avdelningen, vilket gör att det inte blir så himla mycket jobb att göra öht, så de dagar jag faktiskt gör något vettigare än att bara sitta av tiden för att jag inte har så mycket flex-komp att ta ut är rätt lätträknade. Jag räknar dock med att det blir bättre rätt snart, med nya ungdomar på väg in.

Fortfarande seg i benen efter helgens bestyr, börjar känna av lite halsont. Längtar ändå ut, försöker hitta ett bra upplägg för veckan. Det logiska vore ju långpass till helgen, men det är så tråkigt att använda varenda lördag till det, för man hinner typ ingenting annat. Så om jag orkar kanske jag passar på när barnen har somnat imorgon. Det är svårare än jag trodde att få ihop träning och jobb :( Iaf om man vill komma nånvart med träningen. Ut o kuta en halvmil eller två kan jag ju göra, men jag blir ju inte nödvändigtvis snabbare om jag "bara" rekreationsspringer ett par gånger i veckan. Men ibland måste man ju prioritera också.

Nu är mardrömmen slut, så nu ska jag iaf prioritera sängen. Filmen som sådan får tre starka pumpor. Slutet var inte riktigt lika bra som resten av filmen, så det drog ner.

Midnattsloppet 2013

Årets upplaga av Midnattsloppet var inte fullt lika varm som den för två år sen, då jag sprang första (och förra) gången. Det var precis lagom varmt för att springa, faktiskt. Jag öppnade starkt med 4:59 och 5:13 på de två första. Jag visste redan efter 100 meter att tempot inte skulle hålla i längden, men det var skönt att komma iväg ordentligt. Efter ungefär en kilometer hade jag håll och efter två sänkte jag tempot till mer normala 5:45-6 minuter. Mellan 4- och 5-markeringarna kom den beryktade backen upp mot Sofia kyrka, där orkade jag bara springa första halvan av backen. Men å andra sidan gick jag förbi folk som "sprang" i andra halvan... Uppe på toppen kunde jag börja springa igen och sprang till Östgötagatan, där nästa jobbiga backe kom. Även där sprang jag ungefär halva. Från Mosebacke (som ligger ovanför backen) kunde jag trycka på rätt rejält, så sista kilometern gick på 5:07. Då fanns det dock inga extra växlar att lägga in sista 100-200 in i mål. Men med en tid på 57:34 så är jag officiellt nöjd ändå! Banrekordet (mitt eget alltså) putsades med dryga 10 minuter och faktum är att det bara är 11 sekunder sämre än det betydligt flackare Milspåret och 36 sekunder sämre än mitt PB (som dock är satt på träning). Det bådar gott inför Hässelby, som ju är känt för att vara ett lopp där folk persar!

Nu ska jag kolla lite på Inception.

Midnatt råder...

Nej, inte riktigt än. Så här dags (21:44) imorgon står jag i startfållan och väntar på att få springa. Så här dags idag har jag hunnit vara trött i snart 16 timmar, efter att lilleman vaknade vid 6 imorse. Nu skulle jag ju ändå upp några minuter senare så det spelade ingen större roll, men man (läs: jag) blir lite lätt seg resten av dygnet. Det lutar åt att sova middag imorgon, så jag inte somnar halvvägs upp mot Sofia kyrka...

Känner mig allmänt mindre nervös nu, efter gårdagens pass. Det var visserligen bara (knappt) två tredjedelar av morgondagens sträcka, men jag vet å andra sidan att milen i sig inte är någon utmaning för mig längre. Det kommer bli ett par sega backar, men I can do it - yes I can! Och jag längtar.

Läste i Aftonbladet att Zlatan har köpt sig en kyrka. Tyckte jag kände igen kyrkolokalen i fråga och gick in på Expressen, som även skrev vilken kyrka det handlade om och nog var det Elim alltid, där jag tillbringade så många helger i tonåren. Inte visste jag att de hade flyttat ut över halva stan. Lite sorgligt känns det att det ska bli townhouse där, men det är ju inte mitt beslut.

Nu ska jag transportera min trötta lilla kropp till sängen. Om jag inte uppdaterar imorgon så är det för att jag springer och sen är trött, inte för att jag föder barn eller nåt annat dumt.

Produktivitet

Nej det här med morgnar är INTE min grej! Jag tror jag officiellt ger upp tidiga morgonrundor. Punkt. Fick till 6.36 km efter jobbet istället. Siktade på ett lugnt tempo, men den första kilometern kändes det som att jag sprang i kolasås eller nåt. Så galet seg i benen! Trots det blippade klockan 5.27 på första kilometern. Det tempot orkade jag inte hålla riktigt hela vägen, men snittade 5.34 ändå. Det känns lovande inför Midnattsloppet på lördag, även om jag vet att det blir mer backar då. Nu gäller det bara att fylla på vätska imorgon och äta rätt.

Det har varit en bra dag annars. Fått en del gjort på jobbet, lunchat med fina C och hunnit kramas med barnen. Mest med S, eftersom E gick till en kompis efter middagen, men när hon kom hem gick S o la sig så då hann vi mysa i soffan bara hon o jag istället. Hon säger ofta nu att det är jobbigt att ha en lillebror... :(

Har ägnat kvällen åt favoritprogrammet So you think you can dance, men nu är det dags att diska de sista besticken o sen sova. Imorrn är det fredag!

6-7-8

Jag hade tänkt springa idag. Ett lugnt kortpass. Men kroppen orkar inte, så nu sitter jag här igen. Det här med tidiga morgnar har inte riktigt kommit in i systemet än. Tror jag ska göra ett försök att gå upp tidigt imorgon bitti och springa en sväng innan jobbet. Om jag lyckas komma upp vid 6 så kan jag ändå hinna springa 7 km och vara på jobbet till 8.

Vår diskmaskin har gått sönder. Suck. Som att det inte fanns tillräckligt att göra ändå. Jag borde gå o ta tag i dagens fjärde disk (det får ju inte plats hur mycket som helst i diskstället heller). Sen borde jag gå o sova.

Det råkar vara Lame Joke Wednesday på ett visst internetforum idag (som alla onsdagar), så jag bjuder på ett riktigt dåligt skämt:

Jag ville just ingenting egentligen...

Jag vet inte om jag håller på att bli sjuk eller mest bara är trött eller har ätit för dåligt idag, men jag är i vilket fall inte särskilt pigg och huvudet snurrar, så kvällens träning blir inställd. Nytt försök imorrn när barnen har somnat. Ser fram emot det och hoppas att jag mår bättre då! Ikväll blir det nog lite Vänner och en kopp te istället.

Höst.

Kollar på bilder i telefonen, tänker att det inte är så länge sen jag tog dem och inser i samma sekund att barnen har både jacka och överdragsbyxor på sig. Således är det rimligtvis åtminstone 4 månader sen. Vart tog sommaren vägen!? I morse när jag åkte till jobbet var det bara 13 grader ute, fick ta fram en jacka för att inte frysa ihjäl på vägen till garaget. När jag blir pensionär ska jag flytta till Spanska solkusten halva året... Ska bara övertyga A om det, han föredrar novembermörkret :/

Försov mig en timme i morse, trots att jag både sov middag och la mig tidigt igår. Nu gjorde det inte så mycket eftersom min plan är att vara på jobbet tidigt och gå hem tidigt, så det enda som hände var att jag istället var på jobbet i tid. Men försovning skapar alltid en stresskänsla i mig. Fast det är länge sen jag kände mig så utvilad som i morse, efter 8½ timmes sömn! Varför är inte dygnet lite längre, så man alltid hinner både sova och göra allt annat!? Skulle det verkligen vara hela världen om vi hade 337 stycken 26-timmarsdygn på ett år istället? Tänk vad mycket mer produktivt samhället skulle bli i längden, om folk hann både jobba, umgås och sova ordentligt! Alla skulle vara utvilade när de kom till skola/jobb och således göra bättre ifrån sig. Föräldrar och barn skulle hinna träffas mer, folk skulle hinna vårda sina relationer på ett annat sätt och den psykiska ohälsan skulle kunna minska på sikt. Det kan vara så att jag är helt ute och cyklar nu, men då bjuder jag på det :)

Hade tänkt köra tusingar igår, men E håller på att bli sjuk (halsmandlarna?) och jag var trött efter en slitig helg utan sömn just pga hennes hals, så jag ägnade halva kvällen åt att försöka natta en tröttis som inte kunde somna och sen gick jag o la mig själv istället. Det satte hela veckans upplägg ur spår, men nu är det som det är. Ibland måste kroppen vila också, och det är något jag behöver påminna mig om emellanåt! Det är lätt att bara köra på, särskilt i jakten på 100 mil, men när kroppen säger nej så bör man lyssna på den. Jag tror att Midnattsloppet på lördag kommer gå rätt bra ändå. Jag vet att det är ett par tuffa backar som kan dra ner snitttempot, men runt en timme bör vara görbart ändå. Kanske 62-63. Nervositeten gör sig påmind då och då; tänk om jag misslyckas, inte orkar, inte får tillräckligt bra tid... Jag VET ju att distansen inte är något problem i sig, så det är nog mest tiden jag är nervös över. Jag blir ju så besviken om det går långsammare än jag tänker att det borde göra... Nog för att livet går vidare på söndag ändå, men jag är en dålig förlorare.

Nu vankas det mat. Bjuder på en av de där bilderna jag nämnde ovan. I längtan efter nästa vår och sommar...

15 minutes of foam

Jag har köpt en foam roll och jag kan lova att vi kommer bli bra vänner om den fortsätter leverera som idag! Jag har bara testat den en liten stund, men tycker ändå att den där muskeln i benet som gjort ont sen i maj känns bättre, liksom den stela nacken.

Idag har varit en stressig dag. Det började med att E sov dåligt och var halvvaken mellan 3-5, så ingen sömn just då för mamman. Sen vaknade S och tyckte vi skulle gå upp 7.30. Vi kollade lite på friidrotts-vm, innan jag körde upp A vid 10 och gick o la mig själv en stund till. Jag lovar att det inte ens tog en minut för mig att somna om! Efter tupplur o lunch åkte jag o barnen till IKEA & Stadium för behovs- och nöjesshopping. (Va, bara en foam roll, inga tights idag? Jodå, ett par tights också... Jag kommer ruinera mig på träningskläder en vacker dag! Men de var ju på rea, och det är ju så varmt att springa med hellånga och...)

Sen blev det veckohandling med hela familjen, således ingen semesterkänsla över det idag. En middag senare hamnade båda barnen i säng och nu sitter jag här och tänker att en kopp te vore gott. Jag undrar vem som skulle vilja göra den åt mig?

Långpassens dag

Igår fick E för sig att hon minsann vill springa STORA ToppLoppet och inte Lilla, som väl annars känns mer lämpligt. Jag lovade att ta ut henne på en runda för att visa hur långt 5 km egentligen är (och eventuellt ta den lilla söta idén ur hennes lilla söta huvud). Lovade att om hon orkade hela vägen så skulle jag kolla möjligheterna för henne att få ställa upp. Efter 800 meter promenad var hon trött, efter ca en kilometer var hon på vippen att vända, men ändrade sig då hon insåg att en eventuell startplats stod på spel. Det blev en del gnäll och trötteri, inte så mycket sprunget som gått, men hon tog sig runt! 5 km på 58:55. Fast i och med det insåg hon själv att så långa lopp nog får vänta några år till.

Efter den härliga förmiddagspromenaden lämnade jag barnen hemma med A och gav mig ut på långpass. Idag gick det långsamt! Jag kan utan att ens fundera hitta flera samverkande faktorer till det (vätskenivå, värme, mat, promenaden innan), så de sista 4-5 gick jag nästan lika mycket som jag sprang. 1:24:19 stannade klockan på. Min längsta tid, men inte längsta distans. Inte så skönt som vanligt, men det berodde till största delen på värmen och vätskebristen. Förutom de två små delikata petitesserna så var det ju inget fel på sträckan i sig; lite upp o lite ner, lite mera upp på vissa ställen och så hem igen. Långt kändes det iaf idag.

Efter stretch o dusch o sånt så tog jag barnen o åkte iväg till Gränby centrum i jakt på ett par jeans. Till min besvikelse hade H&M slutat sälja min favoritmodell, som är den enda jag har trivts i sen jag började köpa den för 6 år sen. Så det blev inga jeans. Däremot hittade jag lite annat smått o gott till barnen, så vi kom på intet sätt tomhänta hem. Och nu ikväll hittade jag jeansen på hm.com, de säljs tydligen bara via hemsidan nuförtiden. Dumt, men jag fick iaf tag i ett par. Hade tänkt köpa en foam roll också, men Stadium i Gränby hade slut så det blir ut på jakt imorrn. Har aldrig testat, men har hört mycket gott om dem...

Har ätit lite varma mackor till middag, hade smörstekta kantareller o smält ost på. Inte dumt alls! Nu vankas det filmmys med bästaste A. Ha en trevlig kväll, alles!

Freeeedag

Idag firar vi att Ramadan är slut, med massor av god mat på jobbet! Jag älskar de här dagarna :-) synd att de bara kommer en gång om året.

Träningen igår gick sådär. Hann bara springa halva planerade distansen. Men jag körde lite boxercise innan, så det jämnar ut sig. Fick dock bryta det passet pga telefonsamtal med en socialsekreterare. Så kan det gå när man tränar i tjänsten. I slutändan ändå en godkänd dag, träningsmässigt. Träningsvärk i armarna idag, men box var grymt kul! Ytterligare ett krav på min lista när jag byter gym efter nyår, tillsammans med sh'bam och bra öppettider. (Lite mindre fokus på löpning nästa år, även om det fortfarande kommer vara min primära träningsform).

Läste häromdagen att man med hjäp av rätt träning kan dubbla sin tid på 5 snabba kilometer på bara en månad. Jag sprang ju på 27 häromsistens (visade sig vara 27:02 men ändå en grym tid!) och borde då kunna springa milen på 54 snart... Men då behöver jag ha in två tempohöjande pass i veckan och helst lång- + medelpass också. Ska testa två tempo + ett långt o se hur det går. Att springa en mil känns inte som nån utmaning längre, så nu måste jag jobba på tiden! Men fyra pass i veckan hinner jag inte.

Det var bara det. Ska gå o se om maten är klar nu...

Onsdag

Kollar Galenskaparnas "30-årsfesten" och skrattar högt för mig själv. Barnen har lagt sig o A spelar dataspel. Jag störtgillar Galenskaparna! Ffa deras musikaliska framträdanden, men just nu är det en gubbe som sitter i en fåtölj och berättar att sconesen han gjorde till 11-kaffet blev inte klara förrän 12. Så han fick kasta dem. Sånt är roligt. A funderar på om det är detta hans svärfar pluggar på nätterna? Tornado - I väntan på nästa OS är nog min favoritigaste favorit, på andra plats kommer de gamla klassikerna, medan de nyare (2000 och framåt) inte riktigt håller samma mått.

Eftermiddagen bestod av höghöjdsbana med jobbet. Jag tog mig upp till första platån och mådde illa, så jag var tvungen att klättra ner igen :( Höjder verkar inte vara min grej, jag gjorde exakt samma sak när jag skulle testa bungy jump för ett 10-tal år sen! Den här gången ska jag försöka bli lite vis av erfarenheterna...

Imorrn är det torsdag, som är min least favorite day of the week. Tanken är dessutom att jag ska ut o springa på morgonkvisten, innan jag åker till jobbet. Så det är nog dags att gå o sova nu. Fast jag skulle vilja kolla klart på Galenskaparna. Och så ska jag nog se om jag kanske kan få lite massage innan sängen... (Helt plötsligt låter det som att jag kanske får ta o springa på lunchen istället! 5.30 kommer bli tufft att gå upp)

Apropå de där 10-kilometerspassen...

Kvällens 9 blev 10. Jag känner mig lite bortskämd när jag är missnöjd med 59:44... Men med träningsvärk i låren redan från första steget så var det inte så mycket annat att vänta heller. Skön avslutning på dagen hur som!

Inför Midnattsloppet

Nervositet ska ju vara något bra i måttliga mängder, kunna hjälpa en på traven att prestera lite bättre o så där. Och det gick ju bra senast. Just nu känner jag mig dock inte ett dugg säkrare för att det gick bra då. Nästa vecka är det dags för Midnattsloppet, årets favoritlopp (även om jag ju ska testa ett par nya lopp senare i år). Just nu ägnar sig min hjärna mest åt att planera träningen för den här veckan och nästa. Allt för att inte råka springa ett långpass kvällen innan eller så, eller få för långt uppehåll mellan passen. Det är en halv vetenskap det där, att lära känna sin kropp och sina begränsningar, vad man har för behov av träning/vila inför, hur långt innan man kan/bör/inte bör äta, hur mycket och när man ska dricka för att orka hela loppet men inte bli kissnödig halvvägs osv. Första steget i planen är iaf ett lugnt medelpass ikväll, siktar på 9 km.

Ett annat, men väldigt relaterat, i-landsproblem är det här med hur jag ska räkna dessa mil-lopp. För det finns ändå ett visst glapp mellan medel- & långpass i min värld. 10 km hamnar mitt i det glappet. "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av tåget". I takt med att långpassen blivit längre (för några månader sen var ju 10 km ett långpass) så blir ju medelpassen också det. Nu har jag nån sorts mental inställning att ett medelpass är 8-9, istället för 7-8 som det varit förut. Och på långpassen vill jag helst ha åtminstone 12-13, även om det blev 11.2 häromdagen. And let's face it, 10 km är ju närmare ett 8-9-pass än ett 12+. Men kan en mil vara ett medelpass? Det låter så långt... Och hur lägger jag upp resten av veckan då? Det blir nog medel - kort men lugnt - milen nästa vecka, oavsett vad jag kallar det. Det går inte att springa långpass både i helgen och på måndag, och som sagt jag vill ju inte ha ett långpass kvällen innan lopp.

Löjligt långsamt

När folk klagar över att de inte orkar springa särskilt långt säger jag alltid "Spring långsammare!" Många hävdar att det inte går, men då har de inte försökt tillräckligt. Det ska liksom kännas LÖJLIGT långsamt i kroppen. Det finns ingen anledning att jämföra sig med de där andra löparna som susar förbi i 12-15 km/h. För det första är de förmodligen mer vältränade än den som just börjat springa (eller mig själv för den delen) och för det andra kan man alltid intala sig att de springer ett kortare pass... Det brukar jag alltid göra när jag ser andra, mycket piggare och fräschare och snabbare, löpare på mina långrundor. "Äh, han (för det är övervägande ofta en man) kör nog kvalitetspass idag. Jag mötte honom just under hans snabba intervall." :)

Igår var det dags för långpass igen. Till viss del tänker jag hävda att tropikhettan och en dag på beachen tog ut sin rätt, för jag snittade något långsammare än på sistone, 6:05. 11.2 km blev det på 1:08:05 innan jag la ner. Men det blev ändå 11.2 km. Gick sista biten hem (det ska vara bra för att motverka skador har jag läst...) och firade 6-årig bröllopsdag istället.

De här sex åren har dock inte på något sätt gått särskilt långsamt! Vi åt middag ihop när barnen hade gått o lagt sig, A gjorde en jättegod wok medan jag var ute o sprang. Lite fläskfilé, lite grönsaker, en burk cocosmjölk och en påse kaffir lime-kryddning från Felix eller Findus eller vad det nu var. Och så lite nudlar till det. Supergott! Jag var så hungrig efter träningen att jag varken brydde mig om att lägga upp maten särskilt snyggt eller fota den.

Efterrätten fick jag dock med på bild:

Vi firar inte saker särskilt ofta, så inför gårdagen slog jag till på en liten flaska Moët & Chandon.

Nu ska jag läsa info-bladet från Midnattsloppet som kom i brevlådan idag. Och dricka en kopp te. På återhörande!

Third time's a charm

Dagens tredje inlägg. Jag behöver lämna in bilen på service och när jag satt o tänkte på det så kom jag på att det vore en utmärkt idé att passa på att ta den veckans långpass i samband med det; lämna bilen, springa till jobbet, ta bussen tillbaka till verkstan på eftermiddagen. Det blir ca 11 km löpning. Sen kom jag på att det ändå skulle vara lite kul att springa hela vägen (16 km), men då blir det drygare att ta sig hem för hela vägen med buss är hopplöst. Bytena i stan matchar sällan och det kan ta 1½ timme utan problem. Då har jag liksom inte sparat någon tid på transportlöpning... Men om jag ändå MÅSTE åka buss från stan och tillbaka så måste jag ju. Jag ska fundera på det en stund till. Sen måste jag ringa verkstan också och boka tid, för jag fick aldrig nån utlovad bekräftelse på mitt senaste försök att boka via internet. Så på måndag ringer jag, då borde jag ju kunna få en bekräftelse direkt istället...

Fast just nu är jag allt annat än sugen på att springa, efter en alltför bastant middag och dessutom supertrött. Ska nog göra tidig kväll istället. Kan inte påstå att jobbet i sig är särskilt uttröttande, men däremot omställningen att gå upp ett par timmar tidigare... I morse fick jag inte ens upp ögonen, snoozade i 45 minuter och var väldigt tacksam att det var möjligt. Det lär det inte vara varje morgon.

Såhär

såg det ut igår efter lite skavskräp...

Lunchrast

Japp, nu sitter jag här. Dag två på jobbet. Använder lunchrasten till att blogga lite, eftersom jag inte orkade det igår. Helt slut i huvudet av att sortera bland alla mail som kommit in på 17 månader. Hann inte ens igenom alla igår (delvis eftersom det tog drygt 3 timmar att få ett nytt lösenord från it-supporten, så att jag kunde logga in i datorn till att börja med). Nu har jag gått igenom mailen och hunnit läsa in mig lite grann på ungarna. Sliter mitt hår i förtvivlan över allt jag har glömt - vad gällde här och hur gjorde man där? - men det kommer väl med tiden det också! Alla killarna är på sommaraktiviteter hela dagarna så det händer verkligen inte mycket här just nu. Fast då hinner jag å andra sidan läsa domar och utredningar...

Gav mig ut på ett medelpass igår kväll, kände efter ca 6 km att jag hade nåt i skon som skavde. När jag kom hem var halva sockan nerblodad! Såret var dock minimalt så det var ju bra. 9.5 km slutade på 54:58. Tanken är ju att det ska in en halv km till på den där tiden och det låter ju inte så mycket. Men det är ändå runt 3 minuter till och vips så är jag uppe på 58 minuter istället för 55. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, måste kapa 17 sekunder per kilometer för att få ihop det i dagsläget! Görbart? Not so sure...

Att inleda med kortvecka passar mig perfekt. Det var riktigt tungt att vakna i morse och jag vet inte riktigt hur jag ska orka fem dagar i rad? Varje vecka?! Men det får gå. Bara jag kommer in i det så blir det väl enklare det med.

Nu kör vi ett par timmar till, sen tycker jag vi gör helg hörrni!