Covidkrans

Så har fyra av fyra i familjen Covidkrans konstaterats positiva. Personligen var jag rätt säker på att jag höll på att bli bättre när febern slog till, efter en och en halv vecka utan. Det kan vara så att jag blivit sämre i min covid igen, eller så kan det vara andra, lätt opportunistiska bakterier som passar på när immunförsvaret inte riktigt är på topp. Vi kommer aldrig få veta, men bara att fortsätta hålla sig i karantän. Bordet som jag hade beställt från Mio innan vi blev sjuka får ligga kvar, naglarna får väl växa ut lite till och springa i vårsolen får jag göra ett annat år. Delar av jobbet gör jag hemifrån, andra delar gör jag inte. Konstaterar att synergieffekten av två halvtider är betydligt mer än en heltid, men i slutet av nästa vecka går jag över heltid på nya jobbet. Can’t wait! Behövt ställa in ett par fysiska besök dessa två första veckor, men registratorn visade sig vara en guldklimp när hon erbjöd sig att komma förbi med dator och telefon i nästa vecka, när jag behöver lämna tillbaka dem jag har nu på gamla jobbet. Det nya uppdraget känns än så länge jätteroligt och alldeles lagom mycket utanför min comfort zone för att vara utmanande utan att stressa. Ser fram emot sju spännande månader i det här uppdraget, sen får vi se vart vindarna blåser i höst!

Coronakarantän

Jag knackade inte tillräckligt hårt i trät senast;

Visade sig att E blivit smittad av en klasskompis och nu är vi i hushållskarantän hela bunten. Hittills har S klarat sig utan symptom (men det vågar jag knappt säga... KNOCK ON WOOD!!), I övrigt är vi lagom sänkta. Verkar som att vi fått en mild variant, med hosta och trötthet som främsta symptom. Mitt nya halvtidsjobb gör jag hemifrån denna vecka, det gamla får stå åt sidan. Hoppas på att vara tillbaka på tisdag, men vi får se. 

Livet är vad det är, jag läser en bok och varvar med Hannah Montana så länge. 

Kvartalsrapport

Det händer ju inte jättemycket att rapportera om, som för de flesta. Vi har klarat oss från Corona (KNOCK ON WOOD!!) och harvar på. Farmor åker ut o in på sjukhus (mest in känns det som vissa dagar). Inte mycket som är friskt i den kroppen längre. Infektioner, hjärtproblem, halvdöv och kan inte få ihop orden när hon läser längre. Som grädde på moset väldigt ensam. Känns väldigt maktlöst att inte kunna göra någonting...

Från det ena till det andra. Nästa vecka byter jag jobb. Just nu ett projekt på cirka sex månader, där jag ska försöka samordna en annan institutions omställning till nytt uppdrag. Lite vatten över huvudet känns det som ibland, MEN jag måste ta mig an utmaningar för att utvecklas. Kan just inte fördjupa mig mycket mer i det jag gör idag. Jag hoppas (o tror) att det kommer kännas bättre när jag är inne i det o vet lite mer vad som förväntas av mig. (Hoppas också på att det leder vidare till nya kontakter och uppdrag efter). Byter på halvtid i en övergångsfas, kan bli lite klurigt att hålla isär alla tankar o intryck o fokusera fullt ut på respektive arbetsplats, men jag får göra det bästa av situationen. Roligt ska det iaf bli att inte jobba i direkt klientkontakt, utan att testa lite nya vingar!

Tunna blå linjen är för övrigt mycket sevärd, om någon missat den på SVT play.

Over and out.