Eftersom jag inte är uppvuxen i Uppsala så har jag lite svårt att förstå allt ståhej kring just Valborg. Men jag hade ändå planerat att ta mig ner till Ankracet och Forsränningen med barnen idag. Det var dock innan S blev sjuk, så av planerna blev alls intet. Med sjuk bebis, sovande make och en allmänt ohängd 4-åring blev det inte heller någon brasa på kvällskvisten. Lite trist, men barnens hälsa kommer såklart alltid först. Förhoppningsvis kommer det fler chanser att fira. S mår för övrigt bättre men inte bra.
Mina plankor hamnade på nån gammal brädgård nånstans den här månaden. Det blev bara 22 minuter... Först var det revbenen, sen gjorde jag de där 22 på 2 dagar och sen hade jag träningsvärk ett tag. Efter det så hade jag tappat bort all motivation whatsoever.. Imorgon är det maj och efter att ha kollat in magen i spegeln idag så insåg jag att det är dags att plocka fram motivationen igen, innan det är dags att dra på sig bikinin.
Nu ska jag kolla in andra avsnittet av Homeland. Det första var spännande, hoppas det håller i sig...
Tuesday, April 30, 2013
Monday, April 29, 2013
My glorius
Geez, vilken dag! Eller vilken gårdag/kväll/natt/dag egentligen. S vägrade äta igår, i princip fick han inte i sig nånting förutom lite välling klockan 6 på morgonen. Sen var det stopp resten av dagen. Trots det spydde han hela eftermiddagen/kvällen/natten, stackarn. Och de stackars föräldrarna fick inte sova så många minuter i taget heller. Dock så har vi ju ett barn till som behöver tas om hand, så i morse var det bara att sminka över den värsta tröttheten och åka till Akademiska för hörselkontroll med E (en kontroll som f.ö. gick utan problem, så det är väl av den mer selektiva karaktären när hon inte hör att vi ropar eller säger till om nåt).
Kom hem till en ledsen Gubbis, men en som åtminstone fått i sig lite vitt bröd och massor av vatten idag. Kräkandet förbyttes i feber och diarré, så frisk är han däremot inte. Man känner sig sällan så hjälplös som när ens barn är sjuka! Både S och jag har sovit av och till under dagen, sista tuppluren tog jag ofrivilligt vid 18.30 när jag nattade honom... A kom in och väckte mig vid 19, så nu är väl den här natten också förstörd :(
Har pratat med sjukvårdsupplysningen, som inte tyckte det var dags att åka in riktigt än men gav tips på mat som kan stoppa upp diarrén. Tyvärr behagade ju lillfisen inte äta av den, men imorrn kanske? Sen har han inte kissat tillräckligt heller, så eventuellt får vi åka in imorrn o kolla upp det. Han har fått lite vätskeersättning också under dagen, så jag hoppas på att det blir bättre. Vi lär väl kanske inte vara ensamma på akuten just imorgon, finns det anledning att misstänka med hänvisning till alla onyktra människor som kommer röra sig i denna valborgsfirandets huvudstad...
Kom hem till en ledsen Gubbis, men en som åtminstone fått i sig lite vitt bröd och massor av vatten idag. Kräkandet förbyttes i feber och diarré, så frisk är han däremot inte. Man känner sig sällan så hjälplös som när ens barn är sjuka! Både S och jag har sovit av och till under dagen, sista tuppluren tog jag ofrivilligt vid 18.30 när jag nattade honom... A kom in och väckte mig vid 19, så nu är väl den här natten också förstörd :(
Har pratat med sjukvårdsupplysningen, som inte tyckte det var dags att åka in riktigt än men gav tips på mat som kan stoppa upp diarrén. Tyvärr behagade ju lillfisen inte äta av den, men imorrn kanske? Sen har han inte kissat tillräckligt heller, så eventuellt får vi åka in imorrn o kolla upp det. Han har fått lite vätskeersättning också under dagen, så jag hoppas på att det blir bättre. Vi lär väl kanske inte vara ensamma på akuten just imorgon, finns det anledning att misstänka med hänvisning till alla onyktra människor som kommer röra sig i denna valborgsfirandets huvudstad...
Sunday, April 28, 2013
Söndag kväll
Efter en sen fredagkväll var kroppen inte tillräckligt pigg för att springa igår, så jag sköt upp passet till idag. Jag är bra på det, att skjuta upp träning. Fast jag är ganska bra på att tvinga ut mig själv när jag måste också. Och eftersom jag gjorde det första jag var bra på igår, att skjuta upp, så fick jag göra det andra jag var bra på idag. Tvinga ut mig själv fast jag inte ville. Funderade på om det var bättre med ett snabbt kortpass eller ett lite längre medelpass i något långsammare tempo när benen redan var sega och osugna. Bestämde mig för att jag inte hade lust att vara ute längre än nödvändigt, så det blev ett kortpass. Som redan konstaterats på Facebook för den som sett min diskussion där så är det inte optimalt att köra snabbpass med trötta ben och jag kände att jag faktiskt inte orkade trycka på så mycket som jag egentligen hade velat. Ändå tog jag mig 5.45 kilometer på 29:31. Jag tycker mer o mer att halvmilen känns som en barnlek nuförtiden och när jag kollade igenom mina kilometertider på Runkeeper (eftersom jag glömt ladda klockan) så visade de 5:18, 5:25, 5:28, 5:33, 5:30, (5:02 för sista varvet, men det var snitt min/km och det varvet var ju bara 450 m, så typ halva tiden då). Det känns ändå rätt bra inför mitt sub55-mål innan året är slut.
E är ledig tisdag och onsdag, så för att få ihop träningen nästa vecka måste jag börja redan imorgon. Inte så kul efter ett pass idag, så det får bli ett lugnt pass så länge jag orkar (och hinner) helt enkelt. Börjar dagen med hörselkontroll som en del av 4-årskontrollen, så vi får väl se när jag kommer hem ifrån den och hur S sover och mår. Han har inte mått så bra idag. A börjar jobba imorgon kväll, så han behöver sova. Tänker just nu att jag kanske inte hinner springa alls imorgon, om inte S mår bra? I så fall får det bli så och så kör jag igen på torsdag, när A har jobbat färdigt och E är på dagis igen.
Nu ska jag spela spel med A. På återhörande!
E är ledig tisdag och onsdag, så för att få ihop träningen nästa vecka måste jag börja redan imorgon. Inte så kul efter ett pass idag, så det får bli ett lugnt pass så länge jag orkar (och hinner) helt enkelt. Börjar dagen med hörselkontroll som en del av 4-årskontrollen, så vi får väl se när jag kommer hem ifrån den och hur S sover och mår. Han har inte mått så bra idag. A börjar jobba imorgon kväll, så han behöver sova. Tänker just nu att jag kanske inte hinner springa alls imorgon, om inte S mår bra? I så fall får det bli så och så kör jag igen på torsdag, när A har jobbat färdigt och E är på dagis igen.
Nu ska jag spela spel med A. På återhörande!
Thursday, April 25, 2013
Det var en gång
Det var en solig morgon i april. Fru O hade nyss lämnat sin förstfödda på dagis. Eller förskola, som det visst kallades nuförtiden. Hon längtade efter att Bebis O hemma skulle ta sin förmiddagslur så hon kunde dricka en kopp kaffe, innan de båda skulle ut och springa lite. 8 kilometer planerade hon. Klockan blev strax före 10, vilket var tiden då Bebis O brukade sova. Den blev 10 och den blev strax efter 10, utan att Bebis O visade minsta intresse för att sova. Så Fru O tog helt sonika saken i egna händer; hon satte på sig löparskorna och satte Bebis O i vagnen och så stack de iväg tidigare. Han fick väl sova i vagnen då.
Vilken härlig förmiddag det var! Solen sken och fåglarna kvittrade. Efter 4 kilometer kände Fru O att det till och med var för varmt för den allra tunnaste löparjackan, så hon krånglade av sig den utan att stanna och placerade den uppe på vagnen. Efter 5.8 kilometer kom hon till mardrömsbacken och inte heller idag orkade hon springa uppför den utan gick de drygt 200 branta meterna. Sen fortsatte hon springa. Nu låg vägen i skugga, men det gjorde ingenting eftersom svetten lackade.
När Fru O sprungit ca 7 av de planerade 8 kilometerna tog hon ett till eget beslut: att förlänga sin runda. Istället för att svänga höger, mot hemmet, vek hon av åt vänster för att ta omvägen runt ett villaområde. "Det borde ge ett par kilometer till" tänkte hon. Snart stötte hon på en till jobbig uppförsbacke, men denna gången sprang hon hela vägen uppför den. När hon kommit upp kände hon sig spyfärdig och GPS-klockan visade på 10.02 km och drygt 64 minuter, så hon tillät sig själv att stänga av den och promenera den sista kilometern hem.
Väl hemma lämnade Fru O sin bebis till Herr O och gick ut i köket för att fixa lunch. Hon hade tagit fram en matlåda ur frysen dagen innan och lade innehållet på en tallrik för att värma maten. Döm om hennes förvåning när pannbiffarna hon sett fram emot visade sig vara entrecote! Men det gick an det med. Efter lunchen tog hon ett bad, medan Herr O gick för att hämta Förstfödda O på dagis. Eller förskolan, vilket det nu var.
När de kommit hem tog Fru O med sig barnen för en eftermiddag på stan. Där införskaffades nya sommarskor till båda barnen, samt en BB cream till Fru O. Sedan gick de till Stadium för att köpa en till löparjacka. Då Fru O kom till kassan med sin nya jacka sa kassabiträdet "Du vet väl att du kan få ett par tights eller byxor på köpet med den här?"
"Ja, men då gäller väl inte den här?" svarade Fru O och viftade med sin rabattkupong som erbjöd 20% rabatt på valfritt löparplagg men inte gällde i kombination med andra rabatter.
"Jodå!" svarade kassörskan glatt. "Eller vänta nu... Ja fast nu har jag ju sagt ja, så vi säger så idag!" Blixtsnabbt sprang Fru O upp på butikens övervåning och hämtade ett par tights i sin storlek. Sen sprang hon ner igen och betalade. Så gick det till när Fru O köpte löparjacka och sitt 9e par löpartights för totalt 269:- efter avdragen rabatt och bonuscheck.
Efter det kapet tog Fru O sina barn och åkte hem igen. Väl hemma lagades det pasta med zucchini och crème fraiche. Pastan serverades med bacon samt en persilje- och citrontopping som till och med Förstfödda O gillade. Vilken dag!
När barnen hade somnat ett par timmar senare landade Fru O med fötterna på vardagsrumsbordet och en kopp te i handen. Nu förtjänade hon att vila en stund!
Vilken härlig förmiddag det var! Solen sken och fåglarna kvittrade. Efter 4 kilometer kände Fru O att det till och med var för varmt för den allra tunnaste löparjackan, så hon krånglade av sig den utan att stanna och placerade den uppe på vagnen. Efter 5.8 kilometer kom hon till mardrömsbacken och inte heller idag orkade hon springa uppför den utan gick de drygt 200 branta meterna. Sen fortsatte hon springa. Nu låg vägen i skugga, men det gjorde ingenting eftersom svetten lackade.
När Fru O sprungit ca 7 av de planerade 8 kilometerna tog hon ett till eget beslut: att förlänga sin runda. Istället för att svänga höger, mot hemmet, vek hon av åt vänster för att ta omvägen runt ett villaområde. "Det borde ge ett par kilometer till" tänkte hon. Snart stötte hon på en till jobbig uppförsbacke, men denna gången sprang hon hela vägen uppför den. När hon kommit upp kände hon sig spyfärdig och GPS-klockan visade på 10.02 km och drygt 64 minuter, så hon tillät sig själv att stänga av den och promenera den sista kilometern hem.
Väl hemma lämnade Fru O sin bebis till Herr O och gick ut i köket för att fixa lunch. Hon hade tagit fram en matlåda ur frysen dagen innan och lade innehållet på en tallrik för att värma maten. Döm om hennes förvåning när pannbiffarna hon sett fram emot visade sig vara entrecote! Men det gick an det med. Efter lunchen tog hon ett bad, medan Herr O gick för att hämta Förstfödda O på dagis. Eller förskolan, vilket det nu var.
När de kommit hem tog Fru O med sig barnen för en eftermiddag på stan. Där införskaffades nya sommarskor till båda barnen, samt en BB cream till Fru O. Sedan gick de till Stadium för att köpa en till löparjacka. Då Fru O kom till kassan med sin nya jacka sa kassabiträdet "Du vet väl att du kan få ett par tights eller byxor på köpet med den här?"
"Ja, men då gäller väl inte den här?" svarade Fru O och viftade med sin rabattkupong som erbjöd 20% rabatt på valfritt löparplagg men inte gällde i kombination med andra rabatter.
"Jodå!" svarade kassörskan glatt. "Eller vänta nu... Ja fast nu har jag ju sagt ja, så vi säger så idag!" Blixtsnabbt sprang Fru O upp på butikens övervåning och hämtade ett par tights i sin storlek. Sen sprang hon ner igen och betalade. Så gick det till när Fru O köpte löparjacka och sitt 9e par löpartights för totalt 269:- efter avdragen rabatt och bonuscheck.
Efter det kapet tog Fru O sina barn och åkte hem igen. Väl hemma lagades det pasta med zucchini och crème fraiche. Pastan serverades med bacon samt en persilje- och citrontopping som till och med Förstfödda O gillade. Vilken dag!
När barnen hade somnat ett par timmar senare landade Fru O med fötterna på vardagsrumsbordet och en kopp te i handen. Nu förtjänade hon att vila en stund!
Wednesday, April 24, 2013
One of those days
Reader discretion adviced! Inlägget innehåller mycket gnäll och känsliga läsare varnas.
Idag har bara varit "en sån där dag". Ni vet, en sån där när man spiller både kaffe och pesto på sig själv och blir nerkladdad med gröt av en bebis. En sån där dag när man tar på sig tröjan 8.23 och den är smutsig 8.26. En sån där dag när bebisen är trött men vägrar sova, så man blir helt trött i huvudet av att lyssna på tröttskriket. En sån där dag när 4-åringen inte lyssnar, bara skriker och dessutom är för trött för att orka och blir sådär alldeles trött-ledsen när man säger ifrån. En sån där dag när 4-åringen inte tänker sova på kvällen fast hon är trött. En sån där dag när man inte ens kan stava ett blogginlägg utan att sudda femtielva gånger... Till råga på allt har jag dragit igång magkatarr efter för mycket kaffe på sistone. För att inte tala om alla människor jag har stört mig på idag. Vilket inte är jättemånga, men tillräckligt för att det ska bli drygt. Om jag stör mig på folks Facebook-statusar skulle man ju kunna tycka att jag kan hålla mig borta från FB, men nej. Istället sitter jag där o gnäller över vad folk skriver om. Som att alla älskar min uppdateringar jämt?!
Bla bla bla bla bla. GNÄLL!! Nu får det vara nog.
Tur att vi fick avsluta dagen med att ha härliga vänner här på en vanlig enkel vardagsmiddag < 3 Ibland (rätt ofta!) hittar man det fina i det enkla. Nu ska jag ta en varm dusch och sen krypa ner i sängen. Imorrn ska jag springa, ser fram emot det.
Idag har bara varit "en sån där dag". Ni vet, en sån där när man spiller både kaffe och pesto på sig själv och blir nerkladdad med gröt av en bebis. En sån där dag när man tar på sig tröjan 8.23 och den är smutsig 8.26. En sån där dag när bebisen är trött men vägrar sova, så man blir helt trött i huvudet av att lyssna på tröttskriket. En sån där dag när 4-åringen inte lyssnar, bara skriker och dessutom är för trött för att orka och blir sådär alldeles trött-ledsen när man säger ifrån. En sån där dag när 4-åringen inte tänker sova på kvällen fast hon är trött. En sån där dag när man inte ens kan stava ett blogginlägg utan att sudda femtielva gånger... Till råga på allt har jag dragit igång magkatarr efter för mycket kaffe på sistone. För att inte tala om alla människor jag har stört mig på idag. Vilket inte är jättemånga, men tillräckligt för att det ska bli drygt. Om jag stör mig på folks Facebook-statusar skulle man ju kunna tycka att jag kan hålla mig borta från FB, men nej. Istället sitter jag där o gnäller över vad folk skriver om. Som att alla älskar min uppdateringar jämt?!
Bla bla bla bla bla. GNÄLL!! Nu får det vara nog.
Tur att vi fick avsluta dagen med att ha härliga vänner här på en vanlig enkel vardagsmiddag < 3 Ibland (rätt ofta!) hittar man det fina i det enkla. Nu ska jag ta en varm dusch och sen krypa ner i sängen. Imorrn ska jag springa, ser fram emot det.
Tuesday, April 23, 2013
En helt vanlig tisdag
Ibland känns det som att jag går från klarhet till klarhet när det gäller träningen. Min comfort zone vad gäller löpning har alltid legat runt 5-7 km, men nu känns det enklare och enklare att springa längre. Som idag, när jag för första gången i mitt liv sprang mer än en mil! Visserligen "bara" 10.5 km (vilket ju faktiskt inte är så bara) men jag sprang dem dessutom med vagn och bebis, ca 17-18 kilo till att släpa på! För att inte säga i motvind. Inte hela vägen, men en stor del. Efter 5.8 km kom jag till en backe som jag fasat för sen jag började planera rundan för ett par veckor sen (då jag letade en bra milrunda) och eftersom de senaste 3.5 av de där 5.8 varit ganska motvindiga så pallade jag inte trycket just där, så jag gick upp. Sen fortsatte jag springa och allt var frid och fröjd tills jag var nästan ända framme, då kom det en liten rackare till backe som blev för tung igen, så jag var tvungen att gå upp. Hade inte mycket ork kvar i benen då. Men sen pinnade jag på hem och spurtade till och med lite de sista typ 50 meterna.
För snart tre år sen (okej, 2½) sprang jag milen för första gången ever, i Tjejmilen 2010. Då sprang jag på 69:nånting och var nöjd med det eftersom jag sprungit hela vägen. Idag har jag ju betydligt högre målsättningar för mig själv, men det kändes ändå lite lustigt att landa på 69:12 idag och veta att det dels var en halv kilometer till och dels var med barnvagn. Så mycket bättre är jag alltså 2½ år och en graviditet (!) senare. (För att inte tala om den där 58:29-milen för drygt en vecka sen). Kändes även väldigt väldigt skönt att göra bort veckans långpass redan nu, så är det gjort. Förra veckan blev det inte längre än 7.6 som mest, och det kommer jag ju knappast till 100 mil i år på... Nu siktar jag på ett pass på ca 8 km och ett på ca 5-6 km+intervaller innan veckan är slut. Vi får se när och var det blir vilket.
På fredag blir det iaf utgång med mammorna; middag och vin på Stationen, utan barn. Tjoho! Ibland tänker jag att jag knappt hinner ta hand om mig själv, typ epilera benen och lägga ansiktsmasker och sånt, men sen inser jag att jag tränar rätt mycket, vilket också är en del i att ta hand om mig, och jag hinner träffa fina människor utan barnen åtminstone då och då. Så det är verkligen inte synd om mig! Allt handlar ju bara om hur man prioriterar den tid man har och jag kommer aldrig ha mer tid än nu. (Och när jag behöver epilera benen sätter jag båda barnen i badkaret och så sätter jag mig bredvid med epilatorn och gör två flugor på smällen! Funkar jättebra nu när S blivit så stor att han kan sitta stadigt).
Nu är jag sugen på te. Råkar veta att det finns hallon-saltlakritsglass i frysen också och jag har ju trots allt sprungit en mil idag. Är det nån gång man ska skämma bort sig så är det ju efter att man tränat, så hamnar man iaf inte på pluskalorier. Over and out.
För snart tre år sen (okej, 2½) sprang jag milen för första gången ever, i Tjejmilen 2010. Då sprang jag på 69:nånting och var nöjd med det eftersom jag sprungit hela vägen. Idag har jag ju betydligt högre målsättningar för mig själv, men det kändes ändå lite lustigt att landa på 69:12 idag och veta att det dels var en halv kilometer till och dels var med barnvagn. Så mycket bättre är jag alltså 2½ år och en graviditet (!) senare. (För att inte tala om den där 58:29-milen för drygt en vecka sen). Kändes även väldigt väldigt skönt att göra bort veckans långpass redan nu, så är det gjort. Förra veckan blev det inte längre än 7.6 som mest, och det kommer jag ju knappast till 100 mil i år på... Nu siktar jag på ett pass på ca 8 km och ett på ca 5-6 km+intervaller innan veckan är slut. Vi får se när och var det blir vilket.
På fredag blir det iaf utgång med mammorna; middag och vin på Stationen, utan barn. Tjoho! Ibland tänker jag att jag knappt hinner ta hand om mig själv, typ epilera benen och lägga ansiktsmasker och sånt, men sen inser jag att jag tränar rätt mycket, vilket också är en del i att ta hand om mig, och jag hinner träffa fina människor utan barnen åtminstone då och då. Så det är verkligen inte synd om mig! Allt handlar ju bara om hur man prioriterar den tid man har och jag kommer aldrig ha mer tid än nu. (Och när jag behöver epilera benen sätter jag båda barnen i badkaret och så sätter jag mig bredvid med epilatorn och gör två flugor på smällen! Funkar jättebra nu när S blivit så stor att han kan sitta stadigt).
Nu är jag sugen på te. Råkar veta att det finns hallon-saltlakritsglass i frysen också och jag har ju trots allt sprungit en mil idag. Är det nån gång man ska skämma bort sig så är det ju efter att man tränat, så hamnar man iaf inte på pluskalorier. Over and out.
Sunday, April 21, 2013
Suddiga söndag
Dagen som sådan var inte alls lika suddig som bilderna, utan snarare en mycket klar dag i vårens tecken. Tog ut barnen vid 11 och kom inte hem förrän efter 16! Så kan det gå när man vet att det finns städ att göra hemma ;)
Det finns många anledningar att träna, men de främsta är att må bra och att orka ta hand om min familj. För hur kan man inte vilja orka med de här små illbattingarna?! Om det är sant att älvor föds ur barns skratt så har de nog skapat en hel älvkoloni idag. S har ju fått hänga med i diverse parker de senaste 9 månaderna, men idag var det aktiv premiär med både gungor och rutschkanor. Oj vad roligt han hade! Och minst lika kul var det visst att stoppa barr och grus i munnen. E lekte att tjuvar hade kommit in och tagit alla hennes fina saker. "Då får du ringa polisen!" sa jag. "Ja! Nu ringer jag 112!" svarade hon. Tjoho, hon har lärt sig ett av Sveriges viktigaste telefonnummer :)
Vi började dagen med att E sparkade boll medan S sov och jag läste i solen. När vi gick vidare från fotbollsplanen till lekparken blev jag stoppad av ett par killar i min egen ålder, som frågade om jag kände mig trygg i området. Jag blev lite ställd, men svarade som det var; nej, inte helt och ffa inte kvällstid. Jag har aldrig råkat ut för något personligen, men tidningarna skulle ju inte skriva om skjutningar, gänguppgörelser eller rån om det inte fanns nån verklighet bakom. Det kom fram att killarna i fråga hade flyttat från Gottsunda för ca 10 år sen, av samma anledningar. Men en solig dag som denna så kan det verkligen vara hur fint som helst i våra grönområden och då är jag glad att vi har naturen så nära inpå!
Efter en stund i lekparken gick vi till affären och köpte glass. Sen lekte vi vidare på gården hemma, där E gick över till grannflickan och frågade om hon ville komma ut. Tjejerna grävde och cyklade, E börjar bli relativt stadig men har en bit kvar tills hon klarar sig helt själv. Två meter lyckades hon dock trampa helt utan att jag höll i...
E härjade aktivt i 5 timmar ute, så nu hoppas jag på en lugn kväll och natt från hennes sida. S sov visserligen ett par vändor under tiden vi var ute, men var inte piggare på kvällen för det. Men han lär väl vakna ett par vändor innan det är dags att gå upp imorgon bitti...
Saturday, April 20, 2013
Det går bra nu!
De senaste dagarna har jag haft koriander på nästan all mat. Jag vet inte vad grejen är, för jag är definitivt inte gravid, men det är ju så GOTT! Koriander verkar vara en sån där love eller hate-krydda, en sån man antingen gillar eller inte. Jag har aldrig träffat nån som tycker det är bara "okej". Men det var en parentes.
Min morgonrunda uteblev i morse. Hade en deal med A att jag skulle vara klädd och redo att springa på studs när han kom hem från jobbet om det skulle bli nåt, men barnen sov så länge i morse att jag inte hann göra mig i ordning :-O Sovmorgon till 8.30, minns inte när det hände senast förutom när jag hade influensa för ett par månader sen. Men sen kom jag på att jag ju kunde springa på kvällen, när S lagt sig och medan A nattade E. Sagt och gjort, hoppade över middagen för att orka springa och sen gav jag mig ut. Det var en sån där dag när det kändes som att jag hade kunnat springa hur långt som helst men eftersom A skulle till jobbet var jag tvungen att komma hem innan han skulle åka, så det blev bara 7.6 km. På 42:38. Snitt 5.31 per km! Dessutom var kvällen HELT FANTASTISK! Ca 10 grader och soligt, perfekt att springa i! Mitt mål är att springa utan vagnen åtminstone en gång varannan vecka, för att testa "den riktiga" formen. Nu i april har jag sprungit ca var tredje pass (1 i veckan) utan vagnen och det går ju så mycket fortare då! Det är riktigt bra att springa med vagnen, det ger en annan uthållighet och styrka än vad jag är van vid sedan tidigare. Jag menar, jag springer ju nästan lika snabbt med vagnen nu som jag gjorde utan den för 1½ år sen!
Kom hem och mötte i princip A i dörren, på väg till jobbet. Dusch och middag och nu har jag landat i soffan för en soft lördagskväll med mig själv, Rachel, Phoebe, Monica, Joey, Chandler och Ross. Swell!
Min morgonrunda uteblev i morse. Hade en deal med A att jag skulle vara klädd och redo att springa på studs när han kom hem från jobbet om det skulle bli nåt, men barnen sov så länge i morse att jag inte hann göra mig i ordning :-O Sovmorgon till 8.30, minns inte när det hände senast förutom när jag hade influensa för ett par månader sen. Men sen kom jag på att jag ju kunde springa på kvällen, när S lagt sig och medan A nattade E. Sagt och gjort, hoppade över middagen för att orka springa och sen gav jag mig ut. Det var en sån där dag när det kändes som att jag hade kunnat springa hur långt som helst men eftersom A skulle till jobbet var jag tvungen att komma hem innan han skulle åka, så det blev bara 7.6 km. På 42:38. Snitt 5.31 per km! Dessutom var kvällen HELT FANTASTISK! Ca 10 grader och soligt, perfekt att springa i! Mitt mål är att springa utan vagnen åtminstone en gång varannan vecka, för att testa "den riktiga" formen. Nu i april har jag sprungit ca var tredje pass (1 i veckan) utan vagnen och det går ju så mycket fortare då! Det är riktigt bra att springa med vagnen, det ger en annan uthållighet och styrka än vad jag är van vid sedan tidigare. Jag menar, jag springer ju nästan lika snabbt med vagnen nu som jag gjorde utan den för 1½ år sen!
Kom hem och mötte i princip A i dörren, på väg till jobbet. Dusch och middag och nu har jag landat i soffan för en soft lördagskväll med mig själv, Rachel, Phoebe, Monica, Joey, Chandler och Ross. Swell!
Friday, April 19, 2013
Hade just
en intressant upplevelse; satt o kollade på Rachel getting married på SVT ikväll. Vid ett tillfälle i filmen är huvudpersonen i filmen ute och kör bil på en väg som jag tyckte mig känna igen att jag själv har kört på. Googlade lite och mycket riktigt är filmen inspelad i (bl.a.) Fairfield, Connecticut. Därmed inte sagt att det verkligen var vägen mellan mig och Erika som hon körde på, men det är heller inte helt omöjligt.
Bara så ni vet.
Bara så ni vet.
Thursday, April 18, 2013
Regntunga skyar
I morse när regnet öste ner ångrade jag bittert att jag sköt upp gårdagens träning. Väntade hela förmiddagen på att det skulle bli uppehåll men det hände liksom inte, så när Gubbis sovit och ätit lunch så stack vi ändå. Blev halvt Fångad av en stormvind efter drygt halva vägen, men eftersom Ingenting kan stoppa mig så fortsatte jag ändå. 5.96 km på 38 minuter, med vagnen i regnet. Ganska nöjd ändå, trots att jag var genomblöt när vi kom hem. Alla funktionstoppar OCH min regntäta löparjacka låg i tvätten, så jag körde på träningströja i bomull och en jacka som inte höll måttet för vätan...
Stressade igenom lunch o dusch, måste börja springa tidigare på dagarna. Blir ju kanske enklare nu när det är varmare på morgnarna så jag kan springa direkt efter lämning på dagis. Jag får helt enkelt gå o lägga mig tidigare så jag inte behöver sova middag med S... Det har annars blivit lite av en vana, att gå o lägga mig sent eftersom jag ändå kan sova nån timme med honom runt 10-snåret, i väntan på att temperaturen ska stiga ett par grader.
Efter stresslunch & -dusch hämtade vi E och gick över till grannen o deras 5-åring för att leka en stund. Lagom till mellis slutade det regna, men nu har jag inte tid att träna mer den här veckan eftersom A jobbar hela helgen. (Om jag inte lyckas övertyga honom om att vara vaken en liten stund extra på lördag morgon, vi får se...) Tjejerna fick leka ute på gården en stund, medan S sov middag igen och mammorna satt i solen och glassade. Skön eftermiddag!
Nu är det iaf torsdag kväll och imorrn ska jag ta med båda barnen till Leos lekland för en playdate och lunch, sen syskonfotografering på Maxi. Och ensam med båda barnen i helgen blir det definitivt ingen tid för att sova middag, så det är nog dags att gå o lägga mig nu.
Stressade igenom lunch o dusch, måste börja springa tidigare på dagarna. Blir ju kanske enklare nu när det är varmare på morgnarna så jag kan springa direkt efter lämning på dagis. Jag får helt enkelt gå o lägga mig tidigare så jag inte behöver sova middag med S... Det har annars blivit lite av en vana, att gå o lägga mig sent eftersom jag ändå kan sova nån timme med honom runt 10-snåret, i väntan på att temperaturen ska stiga ett par grader.
Efter stresslunch & -dusch hämtade vi E och gick över till grannen o deras 5-åring för att leka en stund. Lagom till mellis slutade det regna, men nu har jag inte tid att träna mer den här veckan eftersom A jobbar hela helgen. (Om jag inte lyckas övertyga honom om att vara vaken en liten stund extra på lördag morgon, vi får se...) Tjejerna fick leka ute på gården en stund, medan S sov middag igen och mammorna satt i solen och glassade. Skön eftermiddag!
Nu är det iaf torsdag kväll och imorrn ska jag ta med båda barnen till Leos lekland för en playdate och lunch, sen syskonfotografering på Maxi. Och ensam med båda barnen i helgen blir det definitivt ingen tid för att sova middag, så det är nog dags att gå o lägga mig nu.
Wednesday, April 17, 2013
WT
Tog en oförtjänt träningspaus idag; kroppen var trött o Gubbis sov länge på förmiddagen, så jag stannade hemma. Imorgon blir det nya tag, men ikväll äter jag pizza i soffan. Orkade inte tvätta håret heller, så jag känner mig lite lagom white trash när jag ligger här o jäser. (Fast inte lika illa som hon efter mig i pizzakön, som ville ha "det vanliga". Jag är glad att de på pizzerian inte vet vad det betyder för mig även fast jag brukar beställa same same varje gång).
Uppdaterade mjukvaran i telefonen igår, för att kunna ladda ner en app som inte var kompatibel med min två år gamla android-version. Trodde det skulle ta en kvart eller två men tre timmar tog det innan allt var klart! Men nu har jag säsong 2 av Zombies, Run :-) Och en "ny" telefon att vänja mig vid... Alla appar o sånt fanns kvar, men i övrigt var alla inställningar nollställda. Drygt... Har ägnat dagen åt att försöka lägga tillbaka apparna på "rätt" ställe, dvs i den ordning jag vill ha dem. Kommer inte ens ihåg hur jag hade det innan! Men de jag använder mest har jag i ryggmärgen hur jag ska bläddra för att komma till, så de ligger iaf tillbaka där de ska. Resten är ett i-landsproblem.
Nu är jag trött, ska sova nu så jag orkar springa imorgon. Gonatt!
Uppdaterade mjukvaran i telefonen igår, för att kunna ladda ner en app som inte var kompatibel med min två år gamla android-version. Trodde det skulle ta en kvart eller två men tre timmar tog det innan allt var klart! Men nu har jag säsong 2 av Zombies, Run :-) Och en "ny" telefon att vänja mig vid... Alla appar o sånt fanns kvar, men i övrigt var alla inställningar nollställda. Drygt... Har ägnat dagen åt att försöka lägga tillbaka apparna på "rätt" ställe, dvs i den ordning jag vill ha dem. Kommer inte ens ihåg hur jag hade det innan! Men de jag använder mest har jag i ryggmärgen hur jag ska bläddra för att komma till, så de ligger iaf tillbaka där de ska. Resten är ett i-landsproblem.
Nu är jag trött, ska sova nu så jag orkar springa imorgon. Gonatt!
Tuesday, April 16, 2013
Sociala veckan
I helgen som gick kom svärfar på besök, lite så där halvt oplanerat. Han ringde några dagar innan och frågade om det passade, vilket det ju gjorde. S har ju inte träffat farfar sen i höstas, så han fattade inte alls vem det var, men E uppskattade besöket desto mer. Äntligen någon som hade all tid i världen att berätta sagor och leka med henne! :)
Sociala veckan fortsatte med att E hade en kompis från dagis här på besök igår. Tjejen i fråga har inte varit här förut och redan efter nån timme längtade hon efter sin mamma. Fail... Men jag tror att det kanske egentligen handlade mest om att tjejerna inte kom överens om vad de skulle leka, för en liten stund senare när vi gick ut så sa hon "Jag vill vara kvar här länge!" Tjejerna hade jätteroligt i geggamojjan och fulvädret, mamman som satt bredvid (dvs jag) hade inte lika kul men vad gör man inte för sina barn :)
Idag bar det av till Rotebro för lunch med fina Annie. Blev bjuden på fantastiskt god pastalunch och hann avverka både jobbprat, bebisprat, träningsprat och lite allmänt prat innan jag var tvungen att åka. Gjorde en omväg runt Rissne på vägen hem för att hämta upp mina Tupperware-grejer som jag beställde för ett tag sen. Eftersom det ösregnade så passade jag på att skjutsa hem mamma från jobbet i Rinkeby också. SEN kunde jag ta min trötta son och åka hem till man och dotter. Lagade pytt i panna av lite rester i kylen och tänkte att när man lagar den själv så vet man ju åtminstone vad som är i. Sen kom jag på att det vet man ju inte alls, om man inte fött upp köttbullarna själv. Jag TROR iaf att det var kabanoss, köttbullar och fransyska men det kan lika gärna ha varit en häst och jag har ingen aning. Lite obehagligt. Inte för att jag har nåt emot att äta häst, utan för att jag ogillar falsk marknadsföring och för att om man inte säljer det man säger sig sälja så kan ju kvalitén på köttet vara lite si och så också med antibiotika som inte lämpar sig för att äta (eftersom djuren inte var uppfödda för att bli mat) osv. Men jag lever än och blir jag inte gammal så är det kanske ingen större förlust i dagens samhälle?
Sociala veckan fortsätter med två playdates till innan helgen! Sen är det nog dags att ta det lugnt?
Har tänkt mycket på Boston idag. Det kommer liksom lite närmare när man har släkt i närheten. Eller när det drabbar ens eget intresse. Kriget i Syrien i all ära, men det är så enkelt att hålla distans till eftersom det inte berör mig personligen. Jag förundras över människors illvilja! Ett sånt dåd måste ju vara planerat och tänkt att ske när det är många människor samlade så att det gör stor skada. Att det sen sker mot idrottare känns extra hårt på nåt sätt. Inte för att säg Utöya var mindre hemskt, men det var ett attentat mot en politisk ståndpunkt. Det här slutade med att löpare förlorade benen och aldrig mer kan göra det de kanske älskar mest. Jag kan inte tro att något av attentaten var riktade mot någon personligen, men det är ändå en skillnad i min värld. Utöya-överlevarna kan fortfarande stå för sina åsikter, löparna kan inte springa mer. Och på Utöya fanns det liksom ett motiv (politiken), vad var motivet bakom det här? Oavsett hur man vrider o vänder på det så övergår det mitt förstånd hur någon kan A) komma på tanken och B) göra verklighet av den. Vad driver människor så långt? Jag hoppas att det var nån sorts psykisk sjukdom snarare än ren ondska. Ont i hjärtat har jag iaf. Fruktansvärt ont. Först Sandy Hook och nu det här, ska Massachusetts aldrig få lugn och ro? Det vänder onekligen upp och ner på ens lugna, rätt vanliga vardag.
Sen tycker jag det är ganska osmakligt att Aftonbladet blandar rubriker om Boston och Syrien med typen "Så tappar du fjorton kilo över helgen". Kunde de inte tona ut med någon mindre allvarlig men ändå ordentlig nyhet emellan åtminstone?
Sociala veckan fortsatte med att E hade en kompis från dagis här på besök igår. Tjejen i fråga har inte varit här förut och redan efter nån timme längtade hon efter sin mamma. Fail... Men jag tror att det kanske egentligen handlade mest om att tjejerna inte kom överens om vad de skulle leka, för en liten stund senare när vi gick ut så sa hon "Jag vill vara kvar här länge!" Tjejerna hade jätteroligt i geggamojjan och fulvädret, mamman som satt bredvid (dvs jag) hade inte lika kul men vad gör man inte för sina barn :)
Idag bar det av till Rotebro för lunch med fina Annie. Blev bjuden på fantastiskt god pastalunch och hann avverka både jobbprat, bebisprat, träningsprat och lite allmänt prat innan jag var tvungen att åka. Gjorde en omväg runt Rissne på vägen hem för att hämta upp mina Tupperware-grejer som jag beställde för ett tag sen. Eftersom det ösregnade så passade jag på att skjutsa hem mamma från jobbet i Rinkeby också. SEN kunde jag ta min trötta son och åka hem till man och dotter. Lagade pytt i panna av lite rester i kylen och tänkte att när man lagar den själv så vet man ju åtminstone vad som är i. Sen kom jag på att det vet man ju inte alls, om man inte fött upp köttbullarna själv. Jag TROR iaf att det var kabanoss, köttbullar och fransyska men det kan lika gärna ha varit en häst och jag har ingen aning. Lite obehagligt. Inte för att jag har nåt emot att äta häst, utan för att jag ogillar falsk marknadsföring och för att om man inte säljer det man säger sig sälja så kan ju kvalitén på köttet vara lite si och så också med antibiotika som inte lämpar sig för att äta (eftersom djuren inte var uppfödda för att bli mat) osv. Men jag lever än och blir jag inte gammal så är det kanske ingen större förlust i dagens samhälle?
Sociala veckan fortsätter med två playdates till innan helgen! Sen är det nog dags att ta det lugnt?
Har tänkt mycket på Boston idag. Det kommer liksom lite närmare när man har släkt i närheten. Eller när det drabbar ens eget intresse. Kriget i Syrien i all ära, men det är så enkelt att hålla distans till eftersom det inte berör mig personligen. Jag förundras över människors illvilja! Ett sånt dåd måste ju vara planerat och tänkt att ske när det är många människor samlade så att det gör stor skada. Att det sen sker mot idrottare känns extra hårt på nåt sätt. Inte för att säg Utöya var mindre hemskt, men det var ett attentat mot en politisk ståndpunkt. Det här slutade med att löpare förlorade benen och aldrig mer kan göra det de kanske älskar mest. Jag kan inte tro att något av attentaten var riktade mot någon personligen, men det är ändå en skillnad i min värld. Utöya-överlevarna kan fortfarande stå för sina åsikter, löparna kan inte springa mer. Och på Utöya fanns det liksom ett motiv (politiken), vad var motivet bakom det här? Oavsett hur man vrider o vänder på det så övergår det mitt förstånd hur någon kan A) komma på tanken och B) göra verklighet av den. Vad driver människor så långt? Jag hoppas att det var nån sorts psykisk sjukdom snarare än ren ondska. Ont i hjärtat har jag iaf. Fruktansvärt ont. Först Sandy Hook och nu det här, ska Massachusetts aldrig få lugn och ro? Det vänder onekligen upp och ner på ens lugna, rätt vanliga vardag.
Sen tycker jag det är ganska osmakligt att Aftonbladet blandar rubriker om Boston och Syrien med typen "Så tappar du fjorton kilo över helgen". Kunde de inte tona ut med någon mindre allvarlig men ändå ordentlig nyhet emellan åtminstone?
Friday, April 12, 2013
May I die now?!
Vissa dagar är kaffe min bästa vän. Andra dagar hatar min mage mig för att jag är så bra kompis med kaffet... Idag var en av de senare. Gick o la mig relativt tidigt igår (22.30 är tidigt i den här familjen) och fick sova till ca 6.45 i morse, med ett bebis-uppvaknande som dock A tog hand om. Alltså närmare 8 timmars sömn. Ändå var jag trött som ett litet as i morse och hade mest bara lust att låta E åka själv till ÖF, så jag kunde stanna hemma o sova med S... Risken finns ju dock att någon vänlig själ hade ringt både polisen och soc om jag hade skickat iväg henne ensam på bussen, så vi tog bilen tillsammans istället. Drack en kopp (starkt) kaffe och sen mådde jag dåligt resten av dagen. Så kan det gå när man inte har några Omeprazol hemma.
Som rätt många av er har hunnit uppmärksamma på Facebook så blev årets första mil av idag. Jag var upp till Akademiska en sväng på eftermiddagen, för att leverera lite mat till en kompis som är nyopererad. Hon bor i Västerås i vanliga fall, så hennes egen familj fanns liksom inte direkt runt hörnet. Planen var sen att springa hem, vilket jag gjorde med besked. Sträckan Akademiska-hem är ganska platt och runt 5.5-6 km skulle jag gissa, men jag siktade ju på 8 idag så jag hade planerat in en liten detour. När jag väl tagit mig nästan runt den så tänkte jag att jag ju kunde testa att utöka den lite till, bara för att kolla om jag verkligen orkade en hel mil. Så jag utökade. Råkade missbedöma distansen lite, så i slutändan fick jag springa lite kringelkrokar runt kvarteret för att få ihop hela milen, MEN JAG GJORDE DET! Dessutom på 58:29, nytt PB. Det förra satt kvar sen Hässelbyloppet hösten 2011 (vilket var senast jag sprang en hel mil) och låg på 61:07 har jag för mig. Blev dock inte riktigt klok på tiderna, 8:03 resp 4:31 för första och andra kilometern? Men sen låg resten mellan 5:26-6:02, med ett snitt på 5:50. Ibland tror jag nästan att klockan mäter fel...
Om jag ska ner under 55 minuter så måste jag fortfarande skala av ca 20 sekunder per kilometer, men efter dagens runda känns det ännu mer inom räckhåll än vad det gjort förut. Nu tar jag en vilohelg och sen blir det kortpass (5 km ungefär) med vagnen på måndag, tänkte avsluta med lite intervaller om Gubbis går med på att stå still och titta på en stund.
Firade dagens pass med våfflor till middag. Om någon inte har testat Ica's Gott liv-serie så kan jag iaf rekommendera hallonsylten! Kändes nästan som hemgjord. 62% bär, vilket faktiskt kändes. Kanske inte just att det var 62%, men att det var mer än i vanlig sylt. Och ffa så var den inte så hemskans söt som sylt gärna är! Jag utgår ifrån att de andra syltsorterna är lika bra, men jag har inte testat dem.
De där 100 milen vet jag inte hur det kommer gå med men hittills i år har jag skrapat ihop 17, trots fyra veckors skadeuppehåll, influensa och matförgiftning. Inte i närheten av var jag skulle behöva vara, men ändå rätt många kilometer. Bara 83 mil kvar. Jag har 37 veckor på mig att göra det, vilket ger 2.25 mil i veckan. Vad tror ni, kan jag klara det? :) Ett sånt här pass i veckan, och två stycken aningen kortare så... Jag menar, konditionen borde ju bli bättre med tiden, vilket gör att jag orkar mer och mer - eller hur? (Jag undrar just hur verklighetsförankrad den här idén är med tanke på att jag ska börja jobba om mindre än 4 månader. Men jag har en plan för hur jag ska kunna fortsätta springa tre gånger i veckan även då, utan att det går ut för mycket över familjen).
Nu ska jag måla naglarna och dricka te.
Som rätt många av er har hunnit uppmärksamma på Facebook så blev årets första mil av idag. Jag var upp till Akademiska en sväng på eftermiddagen, för att leverera lite mat till en kompis som är nyopererad. Hon bor i Västerås i vanliga fall, så hennes egen familj fanns liksom inte direkt runt hörnet. Planen var sen att springa hem, vilket jag gjorde med besked. Sträckan Akademiska-hem är ganska platt och runt 5.5-6 km skulle jag gissa, men jag siktade ju på 8 idag så jag hade planerat in en liten detour. När jag väl tagit mig nästan runt den så tänkte jag att jag ju kunde testa att utöka den lite till, bara för att kolla om jag verkligen orkade en hel mil. Så jag utökade. Råkade missbedöma distansen lite, så i slutändan fick jag springa lite kringelkrokar runt kvarteret för att få ihop hela milen, MEN JAG GJORDE DET! Dessutom på 58:29, nytt PB. Det förra satt kvar sen Hässelbyloppet hösten 2011 (vilket var senast jag sprang en hel mil) och låg på 61:07 har jag för mig. Blev dock inte riktigt klok på tiderna, 8:03 resp 4:31 för första och andra kilometern? Men sen låg resten mellan 5:26-6:02, med ett snitt på 5:50. Ibland tror jag nästan att klockan mäter fel...
Om jag ska ner under 55 minuter så måste jag fortfarande skala av ca 20 sekunder per kilometer, men efter dagens runda känns det ännu mer inom räckhåll än vad det gjort förut. Nu tar jag en vilohelg och sen blir det kortpass (5 km ungefär) med vagnen på måndag, tänkte avsluta med lite intervaller om Gubbis går med på att stå still och titta på en stund.
Firade dagens pass med våfflor till middag. Om någon inte har testat Ica's Gott liv-serie så kan jag iaf rekommendera hallonsylten! Kändes nästan som hemgjord. 62% bär, vilket faktiskt kändes. Kanske inte just att det var 62%, men att det var mer än i vanlig sylt. Och ffa så var den inte så hemskans söt som sylt gärna är! Jag utgår ifrån att de andra syltsorterna är lika bra, men jag har inte testat dem.
De där 100 milen vet jag inte hur det kommer gå med men hittills i år har jag skrapat ihop 17, trots fyra veckors skadeuppehåll, influensa och matförgiftning. Inte i närheten av var jag skulle behöva vara, men ändå rätt många kilometer. Bara 83 mil kvar. Jag har 37 veckor på mig att göra det, vilket ger 2.25 mil i veckan. Vad tror ni, kan jag klara det? :) Ett sånt här pass i veckan, och två stycken aningen kortare så... Jag menar, konditionen borde ju bli bättre med tiden, vilket gör att jag orkar mer och mer - eller hur? (Jag undrar just hur verklighetsförankrad den här idén är med tanke på att jag ska börja jobba om mindre än 4 månader. Men jag har en plan för hur jag ska kunna fortsätta springa tre gånger i veckan även då, utan att det går ut för mycket över familjen).
Nu ska jag måla naglarna och dricka te.
Wednesday, April 10, 2013
Blyben
Jag siktade på 8 km idag och hade målet på sub50. Tyvärr var det nån som hällde bly i mina ben under natten, så det var tungt att ens ta sig ut och ffa med vetskapen om att vagnen gör det ännu tyngre. Slutade på 49:57, men bara 7.67 km :-( Jaja, next time! Och då ska jag springa 8 km också, ska hitta 330 meter till runt nåt kvarter nånstans.
Idag känns det som allt har gått ett i ett, men jag förstår inte hur för jag har ju inte gjort nånting! Började dagen med att lämna E på dagis och sen gå hem o sova middag med Gubbis. När vi vaknade fick han lunch och sen sprang vi en stund. Hade iofs lite svårt att klämma in både dusch o lunch innan hämtning, men mest för att lillfisen kom på att han ville ha mellis när jag skulle slänga i mig min micrade lunchlåda. Hann dock till dagis i tid. E ville inte till parken idag, så vi gick hem istället. S somnade igen efter nån timme så jag o E ritade i hennes rum tills han vaknade. Sen lekte vi allihop ett tag tills A kom hem och det blev dags att laga middag m.m. Som ni hör så har det inte varit så fullt upp som det känns. Men just nu är det iaf skönt att hinna sitta ner en stund och titta på Vänner och planka lite. Igår morse när jag vaknade hade jag fortfarande inte en plankminut i april, nu har jag 22!
Imorrn blir det mammamys med mammorna och ett par bebisar, sen blir det mer mammamys med tillhörande playdate hos grannens femåring. Men nu ska jag sova en skvätt.
Idag känns det som allt har gått ett i ett, men jag förstår inte hur för jag har ju inte gjort nånting! Började dagen med att lämna E på dagis och sen gå hem o sova middag med Gubbis. När vi vaknade fick han lunch och sen sprang vi en stund. Hade iofs lite svårt att klämma in både dusch o lunch innan hämtning, men mest för att lillfisen kom på att han ville ha mellis när jag skulle slänga i mig min micrade lunchlåda. Hann dock till dagis i tid. E ville inte till parken idag, så vi gick hem istället. S somnade igen efter nån timme så jag o E ritade i hennes rum tills han vaknade. Sen lekte vi allihop ett tag tills A kom hem och det blev dags att laga middag m.m. Som ni hör så har det inte varit så fullt upp som det känns. Men just nu är det iaf skönt att hinna sitta ner en stund och titta på Vänner och planka lite. Igår morse när jag vaknade hade jag fortfarande inte en plankminut i april, nu har jag 22!
Imorrn blir det mammamys med mammorna och ett par bebisar, sen blir det mer mammamys med tillhörande playdate hos grannens femåring. Men nu ska jag sova en skvätt.
#gottsunda
En svag doft av brandrök når mina näsborrar genom det öppna fönstret i sovrummet. Min första tanke är inte "Var brinner det?" eller "Är vi i fara?", utan kort o gott "Jaja, det står väl nån bil o brinner nånstans..."
Man blir väl härdad antar jag...
Tuesday, April 09, 2013
Monday, April 08, 2013
Måndag
Okej, chicken tikka var kanske inte det mest optimala att äta efter att inte ha ätit alls på två dagar, men det var fantastiskt gott till gårdagens film! Åh vad jag gillar att äta god mat < 3
Såg en intressant film igår kväll, Exam. 8 kandidater till ett jobb, 80 minuters test, bara ett rätt svar. Men ingen fråga? Den kunde ha gått ännu djupare in på gruppprocesser och socialpsykologiska teorier, men man hinner väl bara so much inom ramen för en normallång film. Däremot vet jag inte riktigt om jag tycker den klassar in i kategorin thriller, som den utgav sig för att vara? Men jag vet å andra sidan inte vad jag skulle kalla den istället heller. 2.7 pumpor (en svag trea kanske andra skulle kalla det).
Med tanke på omständigheterna (tre bra pass förra veckan, matförgiftning i helgen, vagnen och vädret idag) så gick dagens runda faktiskt ändå helt ok! 5.15 km på 32:24. Nu hade jag iofs bara vagnen halva vägen, eftersom JoA tog den andra halvan, men den var ändå med och drog ner vårt gemensamma tempo hela vägen. Och ändå sprang vi i snitt 6:17/km. Jag mådde lite illa efter ca en tredjedel, men det gick över efter nån minuts promenad och sen sprang vi resten av vägen. Kändes när vi kom hem som att jag hade kunnat ge mer, men det var nog bäst att ta det lite lugnare idag... Siktar på ca 7.5 km de närmaste passen, sen ska jag försöka mig på 9 i slutet av nästa vecka om allt känns ok. Nu längtar jag tills snön smälter i slottstrapporna, så jag kan träna där. Det är ca 4.5-5 km dit, vore så perfekt att springa dit, köra lite trappträning och sen kanske springa hem (om jag orkar, annars går bussen precis i närheten...) Men tills dess får det bli vanliga intervaller på platt mark.
Enligt yr.no ska det bli runt 15 grader i början på nästa vecka. Behöver jag säga att jag längtar?! Kanske att man till och med kan springa i bara linne då, vågar man det?
Såg en intressant film igår kväll, Exam. 8 kandidater till ett jobb, 80 minuters test, bara ett rätt svar. Men ingen fråga? Den kunde ha gått ännu djupare in på gruppprocesser och socialpsykologiska teorier, men man hinner väl bara so much inom ramen för en normallång film. Däremot vet jag inte riktigt om jag tycker den klassar in i kategorin thriller, som den utgav sig för att vara? Men jag vet å andra sidan inte vad jag skulle kalla den istället heller. 2.7 pumpor (en svag trea kanske andra skulle kalla det).
Med tanke på omständigheterna (tre bra pass förra veckan, matförgiftning i helgen, vagnen och vädret idag) så gick dagens runda faktiskt ändå helt ok! 5.15 km på 32:24. Nu hade jag iofs bara vagnen halva vägen, eftersom JoA tog den andra halvan, men den var ändå med och drog ner vårt gemensamma tempo hela vägen. Och ändå sprang vi i snitt 6:17/km. Jag mådde lite illa efter ca en tredjedel, men det gick över efter nån minuts promenad och sen sprang vi resten av vägen. Kändes när vi kom hem som att jag hade kunnat ge mer, men det var nog bäst att ta det lite lugnare idag... Siktar på ca 7.5 km de närmaste passen, sen ska jag försöka mig på 9 i slutet av nästa vecka om allt känns ok. Nu längtar jag tills snön smälter i slottstrapporna, så jag kan träna där. Det är ca 4.5-5 km dit, vore så perfekt att springa dit, köra lite trappträning och sen kanske springa hem (om jag orkar, annars går bussen precis i närheten...) Men tills dess får det bli vanliga intervaller på platt mark.
Enligt yr.no ska det bli runt 15 grader i början på nästa vecka. Behöver jag säga att jag längtar?! Kanske att man till och med kan springa i bara linne då, vågar man det?
Sunday, April 07, 2013
Saturday, April 06, 2013
Mat etc
Mitt immunförsvar har alltid varit bra, men den här vintern har hälsan INTE varit på min sida! Influensan för en månad sen, sen kom smärtan i revbenen för ett par veckor sen och nu senast magsjuka/matförgiftning (eftersom både jag o A blev sjuka exakt samtidigt så ligger det nära till hands att tro att det var nåt i maten). Det har inte varit helt optimalt att ta hand om barnen i helgen, men det har gått. Nu mår vi bättre men det blir en lugn hemmadag till imorgon. Ingen träning i helgen alltså, men planen är att komma tillbaka lite starkare och lite snyggare på måndag när JoA är i stan och vill springa med mig. Hoppas på att uppbringa tillräckligt med kraft tills dess. Har inte ätit så mycket idag (för att inte säga ingenting igår) så det blir till att ladda med mat imorgon om jag ska orka. Ser fram emot spagetti tror jag... Det är iaf vad jag skulle göra om jag kände för att äta just nu. Hungrig är jag, men inte sugen på att äta. Klurigt det där...
Thursday, April 04, 2013
42:25
Ibland slår jag mig själv så hårt med häpnad att det nästan gör ont. Kolla in de här tiderna från mina kilometrar idag:
5:28
5:46
5:39
5:30
6:11
5:58
6:10
1:44 (0.32 km)
Totalt 7.32 km på 42:25! Jag som verkligen försökte hålla ett lagom tempo genom att sjunga (= mima) med i låtarna på iPoden... :-D Dessutom persade jag på halvmilen under de första fem, 28:33 (tidigare 28:43). I rättvisans namn så var det lite mer nerför än vanligt, men mest någorlunda platt o även lite uppför. Gjorde ett nytt test på iform, det som jag skrev om igår. Mitt konditionstal idag, utan vagnen, hamnade på inte mindre än 46! Gränsen för utmärkt går vid 48... (Läs förra inlägget om ni inte redan har gjort det, så får ni koll på vad jag pratar om). En mycket bra dag helt enkelt. Det har varit många såna senaste veckan o tyvärr säger erfarenheten att efter tre bra pass brukar jag gör ett eller två dåliga, innan jag presterar på nån medelnivå igen. Men för nu svävar jag vidare på mina små rosa moln ett par dagar tills det är dags att landa med en duns.
Apropå min nya klocka: När man laddar upp sina resultat på garminconnect.com så visar den medelhastigheten för rundan och inte bara varvtiderna! Och idag, dag 8, varnade den för lågt batteri under rundan. Alltså dags att ladda en gång i veckan.
Har införskaffat nya gummistövlar och stickesockar till E idag. Stadium har haft 3 för 2-rea ett tag och enligt ett utskick jag fick förra veckan skulle den sluta igår, men då var S sjuk så jag kunde inte åka iväg. Lite tjurigt, men sånt är livet. Men när jag kom fram till Stadium idag så hade de förlängt rean, så ett par sneakers utan hål till mig (jag vill också ha torra fötter tack!) och två par gummistövlar till E, ett par hemma och ett par på dagis. Perfekt! Träffade en av alla söta februaribebisar i bekantskapskretsen också, så liten... Tänkt att S var så liten alldeles nyss! Och nu är han så stor. Min lilla bebis som försöker gå runt vardagsrumsbordet när han håller i sig...
Såg ett säkert vårtecken på vägen till Stadium idag också: Grusbilen! Den som sopar ihop alltså, den som sprider ut får gärna hålla sig undan 10 månader till. Åh vad härligt att se tomma vägar. Det gjorde att det började klia i benen på mig igen, trots att jag sprungit så det brände i benen och gav blödande skavsår på båda fötterna ett par timmar tidigare...
Jaja, nu är det dags för Johan Falk.
5:28
5:46
5:39
5:30
6:11
5:58
6:10
1:44 (0.32 km)
Totalt 7.32 km på 42:25! Jag som verkligen försökte hålla ett lagom tempo genom att sjunga (= mima) med i låtarna på iPoden... :-D Dessutom persade jag på halvmilen under de första fem, 28:33 (tidigare 28:43). I rättvisans namn så var det lite mer nerför än vanligt, men mest någorlunda platt o även lite uppför. Gjorde ett nytt test på iform, det som jag skrev om igår. Mitt konditionstal idag, utan vagnen, hamnade på inte mindre än 46! Gränsen för utmärkt går vid 48... (Läs förra inlägget om ni inte redan har gjort det, så får ni koll på vad jag pratar om). En mycket bra dag helt enkelt. Det har varit många såna senaste veckan o tyvärr säger erfarenheten att efter tre bra pass brukar jag gör ett eller två dåliga, innan jag presterar på nån medelnivå igen. Men för nu svävar jag vidare på mina små rosa moln ett par dagar tills det är dags att landa med en duns.
Apropå min nya klocka: När man laddar upp sina resultat på garminconnect.com så visar den medelhastigheten för rundan och inte bara varvtiderna! Och idag, dag 8, varnade den för lågt batteri under rundan. Alltså dags att ladda en gång i veckan.
Har införskaffat nya gummistövlar och stickesockar till E idag. Stadium har haft 3 för 2-rea ett tag och enligt ett utskick jag fick förra veckan skulle den sluta igår, men då var S sjuk så jag kunde inte åka iväg. Lite tjurigt, men sånt är livet. Men när jag kom fram till Stadium idag så hade de förlängt rean, så ett par sneakers utan hål till mig (jag vill också ha torra fötter tack!) och två par gummistövlar till E, ett par hemma och ett par på dagis. Perfekt! Träffade en av alla söta februaribebisar i bekantskapskretsen också, så liten... Tänkt att S var så liten alldeles nyss! Och nu är han så stor. Min lilla bebis som försöker gå runt vardagsrumsbordet när han håller i sig...
Såg ett säkert vårtecken på vägen till Stadium idag också: Grusbilen! Den som sopar ihop alltså, den som sprider ut får gärna hålla sig undan 10 månader till. Åh vad härligt att se tomma vägar. Det gjorde att det började klia i benen på mig igen, trots att jag sprungit så det brände i benen och gav blödande skavsår på båda fötterna ett par timmar tidigare...
Jaja, nu är det dags för Johan Falk.
Wednesday, April 03, 2013
Sjukis
S har sannerligen inte fått samma härliga immunförsvar som sin syster. Han har redan varit sjuk minst lika många gånger som hon har fast hon är 3½ år äldre. Okej, kanske inte riktigt lika många, men betydligt fler än hon hade varit vid 9 månader. I morse vaknade han vid 6 och spydde vid 7, ville inte ha frukost men fick i sig välling vid 9, sen lunch, mellis, middag och kvällsvälling och allt har stannat kvar. Så jag vet inte riktigt vad som hände... Hängig, gnällig och klängig har han varit mest hela dagen iaf,
Har trots gnällig sjukling haft en mycket produktiv dag. Började på att tvätta och städa lite mitt på dagen, sen hämtade vi E vid 14, var ute nån timme med henne och sen har jag städat, tvättat, sorterat och vikt tvätt och diskat resten av dagen. Jag är sjukt mycket mer effektiv med hushållsarbete när A är borta, vilket ju är helt värdelöst med tanke på att han aldrig är borta när jag är vaken.
Gjorde ett litet test på iform's hemsida. Jag ritade in en sträcka på deras karta. Sen kan man skriva in hur snabbt man springer sin sträcka. Jag ritade in sträckan jag sprang i måndags och tiden, vilket gav mig värde 42. Sen fick jag iofs leta lite för att hitta en tabell och tyda siffran, men när jag hittade den så visade det sig att för kvinnor 30-39 år så är 42 ett bra värde. Och det var MED vagn! Yay me :D
Här får ni tabellen, så slipper ni leta. Och nej, jag gjorde inte testet, utan skrev bara in min tid på kart-sidan och fick fram värdet. När det blir lite mindre grus ute kanske jag gör Cooper också, vi får se.
Nu unnar jag mig ett par bitar choklad och tittar ut hur jag ska få ihop morgondagens rutt. Sen blir det sängen.
Har trots gnällig sjukling haft en mycket produktiv dag. Började på att tvätta och städa lite mitt på dagen, sen hämtade vi E vid 14, var ute nån timme med henne och sen har jag städat, tvättat, sorterat och vikt tvätt och diskat resten av dagen. Jag är sjukt mycket mer effektiv med hushållsarbete när A är borta, vilket ju är helt värdelöst med tanke på att han aldrig är borta när jag är vaken.
Gjorde ett litet test på iform's hemsida. Jag ritade in en sträcka på deras karta. Sen kan man skriva in hur snabbt man springer sin sträcka. Jag ritade in sträckan jag sprang i måndags och tiden, vilket gav mig värde 42. Sen fick jag iofs leta lite för att hitta en tabell och tyda siffran, men när jag hittade den så visade det sig att för kvinnor 30-39 år så är 42 ett bra värde. Och det var MED vagn! Yay me :D
Här får ni tabellen, så slipper ni leta. Och nej, jag gjorde inte testet, utan skrev bara in min tid på kart-sidan och fick fram värdet. När det blir lite mindre grus ute kanske jag gör Cooper också, vi får se.
Nu unnar jag mig ett par bitar choklad och tittar ut hur jag ska få ihop morgondagens rutt. Sen blir det sängen.
Tuesday, April 02, 2013
Kycklingsoppa
Hade en mycket tillfredsställande dag i löpspåret idag. Planen var att förlänga min vanliga runda, om jag nånsin ska nå mina 10km så kan jag inte fortsätta harva på runt 5-6 hela tiden. Så idag kombinerade jag två av mina ordinarie rundor och tänkte att det borde bli nånstans mellan 7-8 istället. Räknade inte in uppvärmningspromenaden, men sprang 7.3 km på 47:23 med vagnen. Snittade alltså 6:29. (Apropå min/km så har jag inte hittat nån snittfunktion på klockan, utan den visar för varje varv. Jag loggar dock all min träning på div. forum och där brukar snittet räkna ut sig självt. Det där med 7 varv måste jag dock ha drömt, för idag visade den 8 utan problem. En parentes till dem som vill känna sig berörda). Dagens första tre km kändes det som att jag flög fram, vagnen till trots (6.10, 6.14, 6.05), sen började det gå lite långsammare. Men jag är ändå nöjd! Det gick i ett hyfsat tempo med vagnen och det var det längsta jag sprungit utomhus sen jag sprang Hässelbyloppet hösten 2011. Motljus första halvan av vägen var fruktansvärt jobbigt, men det verkar dyrt med löparvänliga solglasögon... Undrar om man kan sätta fast de vanliga under hårbandet så att de sitter kvar? Känner mig fortfarande bländad, 9 timmar senare.
Efter lunch o dusch tog jag med mig E till centrum i jakt på strumpor och grillad kyckling. Lagade en superenkel kycklingsoppa till middag, det mest krävande momentet var att ta bort köttet från kycklingbenen. I övrigt var det bara att koka pasta, sen koka upp buljong (man hade säkert kunnat koka pastan direkt i buljongen om man hade tänkt ett steg längre från början) och sen i med lite wokgrönsaker och så kycklingen. Ingen smaksensation som fick tungan att hoppa o dansa av glädje men helt klart tillräckligt gott i förhållande till hur enkelt det var. Och med gott bröd till så blev det ännu godare.
Nu ska vi kolla Snow White and the huntsman, på återseende!
Efter lunch o dusch tog jag med mig E till centrum i jakt på strumpor och grillad kyckling. Lagade en superenkel kycklingsoppa till middag, det mest krävande momentet var att ta bort köttet från kycklingbenen. I övrigt var det bara att koka pasta, sen koka upp buljong (man hade säkert kunnat koka pastan direkt i buljongen om man hade tänkt ett steg längre från början) och sen i med lite wokgrönsaker och så kycklingen. Ingen smaksensation som fick tungan att hoppa o dansa av glädje men helt klart tillräckligt gott i förhållande till hur enkelt det var. Och med gott bröd till så blev det ännu godare.
Nu ska vi kolla Snow White and the huntsman, på återseende!
Subscribe to:
Posts (Atom)