Vad gör man med en lördag afton?

Tja, man skulle ju kunna sätta hundra spänn på att havet finns därute än. Men jag vet inte riktigt vem som skulle vilja sätta emot, för det är ju inte så stor sannolikhet att man vinner då.

Jag är fortfarande så galet nöjd att jag inte bara orkade 12 km igår, utan även att jag gjorde det i ett decent tempo! Det bästa med långpassen är att de (numera) följs av två vilodagar. Då finns det ju åtminstone EN anledning att se fram emot dem :) På måndag blir det medelpass med vagnen, transportlöpning hem från stan igen. Mina nya linser sitter inte still i ögonen, så på måndag ska jag hämta ett annat par o testa om de sitter bättre. Det känns som att jag ränner hos optikern stup i kvarten, och alltid i träningskläder. De måste ju snart tro att jag är besatt eller nåt. Vilket ju iofs är en del av sanningen... Det är svårt att låta bli, men det är ju åtminstone något bra att vara beroende av :)

Har haft hela lördagkvällen för mig själv, A somnade när han skulle natta E och S somnar ju alltid för sig själv. Har umgåtts med Jim Carrey i Liar Liar. Egentligen gillar jag inte JC, men filmen är rätt tacksam att ha på i bakgrunden medan jag sitter här o skriver. Och nu är det ju snart dags att sova också. Hade tänkt vaxa benen, men det får bli imorgon.

Mina plankor har inte riktigt gått som planerat de senaste tre (!) månaderna. Juni började bra med min ab challenge, men sen kom jag av mig när vi åkte bort över midsommar. Nu blir det andra bullar i juli, med plankor och noll tolerans vad gäller godis o kakor. Råkade ta mig an en sån utmaning. Mest för att jag behöver det. Hold me accountable, people! Och vad ni än gör, bjud mig inte! Undantag för glass dock, eftersom det trots allt är ettårskalas redan första veckan i juli. Mammas lilla hjärta blir ett år på lördag < 3... Snart har jag ingen bebis längre.

Jaha nu drog klockan iväg igen. På återhörande!

Heja mig!

Det här med långpass... Målet var 12 km och eftersom långisarna får gå hur långsamt som helst så tänkte jag att 75-80 minuter skulle bli lagom (6.30-tempo ger 78 minuter). Kämpade för att hålla nere hastigheten o inte ta ut mig i förtid. Lyckades bara i två tuffa backar :/ Vänner, mina 12 kilometer slutade på 1:12:38! Det gav veckans snabbaste snitthastighet (6:03/km). Trots att jag gick uppför två långa backar (ca 250 m vardera). I'm in awe :-)

Jaha, det var dagens skryt. Nu återgår vi till ordinarie program, vad nu det är...

IKEA m.m.

Vårt nattliv är lite som den där IKEA-reklamen där alla byter sängar med varandra hela natten lång. Igår gick jag o la mig i dubbelsängen. Båda barnen sov i sina respektive sängar och A satt uppe en stund till. Innan han hann gå o lägga sig så kom E in till vårt sovrum, så A la sig på soffan. Klockan 5 i morse tyckte S att det var en bra idé att vakna, så då lät jag E ligga kvar i dubbelsängen medan jag la mig i hennes säng och S lekte på golvet en stund. Vid halv 6 vaknade E av att det inte fanns någon att ligga nära, så då kom hon in o kröp ner bredvid mig i hennes säng för att sova en stund till. Där fick hon dock inte vara ifred för lillebror som ville ha en lekkamrat, så hon gav upp o la sig i soffan hos A. Där somnade hon om, men A gick o la sig i dubbelsängen för att sova en stund till. Efter en stund somnade även S om, i E's säng bredvid mig. När det väl var morgon på riktigt och dags att vakna så var det således ingen som vaknade på samma ställe som den gick o la sig igår. I vanliga fall brukar åtminstone jag o S vakna på samma ställe som vi somnar, men så här kan det tydligen också vara.

Imorgon blir det långpass (eftersom det planerade långpasset igår blev ett medelpass istället). Jag längtar! Tänkte ge mig på att testa ett nytt distansrekord, men i "värsta fall" nöjer jag mig med milen. Vilket ju faktiskt inte är fy skam heller. Diskuterade det där med min frisör när jag var där för nån månad sen, att det är så lätt att tänka att folk är så himla hurtiga som är ute o springer, en mil på under en timme liksom, va e grejen? Och sen inser man att man själv är en av dem... (Just nu vet jag iofs inte om jag skulle klara milen under en timme, men ni fattar). Ska försöka hålla nere tempot så jag orkar hela vägen, wish me luck.

Sen är det ju helg igen! Inte för att det gör nån som helst skillnad när man lever som jag, alla dagar är liksom same same. Särskilt nu när hela familjen har sommarlov! Men med A's oregelbundna arbetstider så har den enda rutinen varit E's fyra dagar i veckan på dagis. Men om fem veckor blir det ändring på den saken igen. Enligt det där orangea kuvertet som kom i våras så skulle jag behöva jobba till 68 år och 9 månader - det känns lovande att det bara är drygt 37 år kvar dit! :/

Men innan jag sätter mig bakom skrivbordet i längre tid än vad jag ens har levt hittills så ska jag njuta av mina sista fem veckor hemma. Passa på att sova medan tid ges - dvs nu. Så jag orkar springa imorgon.

Tänker aldrig nånsin ge upp

Jag vet inte om det är bekymmersamt eller bra att jag höll ett 6:05-tempo i måndags när jag sprang själv och ett 6:11-tempo med vagnen idag. Nu är ju 6:05 inte ett tempo jag är nöjd med, men givet den senaste tidens förutsättningar så är det ju som det är med den saken. Med vagnen har jag nog aldrig snittat under 6:15 förut, så det är ju såklart positivt att det gick så bra idag, särskilt med tanke på total avsaknad av både ork och lust! Men hur kan det vara så stor skillnad på dagsformen, hur kunde jag orka så pass mycket mer idag? Det var ingen stor skillnad på underlag, möjligen en aning mer backar idag men inga jättetuffa. Däremot ett gäng kilo till att pusha (tror vagnen väger 7 och ungen drygt 11). Nåt lurigt är det...

(För övrigt så sprang jag 7.55 km på 46:48 idag).

Förutom det så har det varit en seg dag. S sov till 10 över 9 i morse! Trots den sovmorgonen var jag helt slut hela förmiddagen. Dagen har gått i tvättens tecken, eftersom det fanns en hel bunt lakan och handdukar som behövde tvättas och inte en enda uppsättning rena! Så illa kan det gå när man har bytt i sängen och haft nattgäster och varit på semester och sen bytt (försökt byta... fanns ju inga rena att lägga i!) i sängen igen utan att tvätta emellan...

Kollar gårdagens Allsång på Skansen på SVTplay (tur jag betalar tv-licens redan, btw). Jag tycker fenomenet Carola är rätt fascinerande. Det finns väl ingen artist som delar Sverige lika mycket, som är så hatad och så älskad beroende på vem man frågar. Men trots det, trots alla skriverier och allt skvaller så får hon fortsatt förtroende i de största svenska programmen (Allsången och Melodifestivalen). Och det är liksom ingen som ifrågasätter att hon använder scenen till att föra ut sitt budskap, att evangelisera. Så länge jag lever var en av mina favoriter redan innan hon la beslag på den (nån som minns BIG?), men hon gör den grymt bra! Men Måns verkade komma av sig lite grann när hon började prata om Gud :) "Jag förstår..." och så snabbt vidare till nästa sak. Haha, ja säga vad man vill om Carola, men sjunga kan hon ju iaf!

Men Gyllene Tider, Per Gessle - va? Jag vet inte riktigt om det håller att låtsas man är 20 när man har passerat 50... Låtarna håller ju fortfarande, men svart nagellack? Nja.

Tänkte lämna E hos ma o pa några dagar nästa vecka. Ser fram emot att lämna S med A inomhus (eftersom den ena inte gillar solen och den andra inte bör vara i solen mer än nödvändigt) och hinna läsa lite på en filt utan att behöva jaga efter en krypare. Semester på riktigt :) Barnen verkar ha fattat grejen (peppar peppar!) för vi har fått sova till efter 8 varenda dag i över en vecka nu. Keep it up!

Nu måste jag skicka ett viktigt mail och kan inte vara inloggad på mail o blogg samtidigt, så bye bye!

Back on track

Åh vad skönt det kändes att springa hem från stan i morse!! Det gick verkligen inte fort, 6.5 km på 39:37 (6.05/km) men skönt var det ändå! (Och mitt hemliga mål var sub40...) Trots värmen och trots att morgonkaffet gjorde mig lätt illamående, så till den grad att jag faktiskt var tvungen att gå ett par minuter mitt i. Annars kanske jag hade klarat mig under 6 min/km? Men nu känns det verkligen som att jag är igång igen! Benet höll hela vägen och även om kroppen aldrig kändes på topp så tog jag mig hem under 40 minuter (om jag hade fått vänta 5 minuter på bussen hade det tagit ca 30 minuter hem!) Tänkte försöka mig på ett långpass på onsdag, så hinner jag vila två dagar innan medelpass i helgen. Enligt min ursprungliga plan, att öka 1 km/månad på långpassen efter Milspåret, så borde jag ju springa typ 12 km den här veckan, men det lär inte hända eftersom jag inte har sprungit långpass på en månad öht. Läste dessutom en artikel på amerikanska Runner's World-hemsidan att man inte bör öka distansen mer än ca 10% per vecka för att inte överbelasta kroppen. Och överbelastat har jag ju gjort så det räcker och blir över för i år! Enligt ett annat av de 25 gyllene tipsen ska man visst sova en minut extra varje natt per mile man springer i veckan (utifrån ett generellt behov på 7.5-8 timmar sömn per natt). För min del skulle det ge ca en kvart extra när jag tränar som jag borde, men det känns ju lite som att det kan kvitta om det ändå inte handlar om mer? Det faller ju liksom ändå inom ramen för 7.5-8 tim... Å andra sidan: får jag bara chansen sover jag gärna två timmar extra varje morgon ;) När jag väl var i farten passade jag på att teckna en prenumeration på svenska Runner's World också, längtar efter första numret! :)

Apropå löpning och sånt: hur coolt är det inte att mitt lopp i Amsterdam kommer gå IGENOM Rijksmuseum?! "The passage that runs through the Rijksmuseum will provide a timeless setting for the most historic race in the world,” said Wim Pijbes, head director of the Rijksmuseum. The monumental building contains some of the most world famous works of art by celebrated Dutch masters such as Rembrandt, Van Gogh and Vermeer." ("Passagen som går genom Rijksmuseum ger en tidlös miljö för det mest historiska loppet i världen," säger Wim Pijbes, chef för Rijksmuseum. Den monumentala byggnaden innehåller några av de mest världsberömda konstverk av firade holländska mästare som Rembrandt, Van Gogh och Vermeer.) Jag älskar museer så det är verkligen två flugor på smällen! (Även om jag inte direkt räknar med att hinna se så mycket...) Tänkte hinna med att vara lite kulturell är jag ändå är i Amsterdam. Mitt resesällskap springer halvmaran, som startar ett par timmar efter att jag räknar med att vara i mål, så hon lär ju inte vara anträffbar förrän lagom till middagen, vilket ger mig lite tid att t.ex. gå på Anne Franks hus. Om vi nu inte tar oss an det redan på lördagen? Måste komma ihåg att läsa om boken också. Eftersom den ena av de två semesterböckerna jag köpte förra veckan tog slut i tisdags så gör det kanske inget om jag köper en till...

Började för övrigt läsa Vibeke Olssons Sågverksungen i helgen (som jag också köpte för att den där andra boken tog slut). Jag är ju all for lättlästa deckare, gärna såna där man får följa samma poliser i flera böcker, men den här var ju nåt helt annat! Fattigdom och elände i slutet av 1800-talet, industrialisering och storstrejker, svält och 14-timmars arbetsdagar för att sen inte ens ha råd med mjölk... Men jag gillar den! De där deckardrottningarna blir ju nån sorts verklighetsflykt, medan den här snarare får det att vrida sig i magen över hur illa folk hade det och tacksamhet över att man själv inte behöver slicka baksidan av tapeten för att få i sig stärkelse i brist på mat!

"DRYCKERNA SOM GÖR DIG FET" basunerade någon av kvällstidningarna ut på sin löpsedel när jag åkte ner till stan i morse, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kan väl inte vara någon hemlighet 2013 att läsk, saft och alkohol är fullt av tomma kalorier som inte mättar för fem öre men sätter sig direkt runt midjan och rumpan?! Och sen funderade jag över om inte nyhetsvärdet vore större för en månad sen, eller om folk fortfarande tror att de kan komma i form till Beach 2013? Själv tror jag på långsiktighet när det gäller vikten. Långsamt ner för att bättre lyckas hålla vikten nere. Däremot måste man ju såklart fortsätta tänka på vad och framförallt hur mycket man stoppar i sig! (Ibland kan jag tycka att en chokladboll är mer värd än lunch). Jag räknade lite på det där för ett tag sen; för att gå ner 0.5 kg i veckan behöver man skapa ett underskott på ca 3500 kcal i veckan, dvs 500 kcal/dag. Om man räknar enkelt på ett dagsbehov runt 2000 kcal (vilket ju naturligtvis varierar med kroppsvikt och hur mycket man rör sig i vardagen, dvs inte regelrätt träning) så betyder det istället 1500 kcal/dag för att gå ner. Problemet är att om man äter "snålt" mån-fre och på så sätt minskar intaget med 2500 kcal på fem dagar - så gäller det ändå att se upp så man inte stoppar i sig allt igen under helgen! För det är inte svårt att äta 2500 extra kalorier på en helg... En påse chips ger ju runt 1500 bara den! En påse chips och tre hekto lösgodis så är de där 2500 tillbaka med råge. Men tråkigt är det, att räkna kalorier... Tur man lär sig efter ett tag hur mycket man kan äta av olika saker :)

Nu fick ni ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt. Kanske inte världens roligaste heller, men det var vad som fanns ånn maj majnd ikväll. Och det här är ju min värld, där mina tankar får plats vare sig ni gillar dem eller inte. Jahaja, dags att sova kanske? Jag behöver ju få till en extra kvart ;)

Midsommar 2013

Jo, jag lever och har det mesta av hälsan, tackar som frågar. Bloggen har haft semester en vecka eftersom jag också har haft det. Råkade åka ifrån laddaren till telefonen hemma och med dagens teknologi så laddar ju batteriet ur dagligen och då hjälper inte alla blogg-appar i världen för att uppdatera er om mina förehavanaden...

...som iofs inte har varit så jättespännande heller. Har tillbringat midsommarveckan i en husvagn på Närkeslätten, i sedvanlig oordning. Årets upplaga bjöd på förhållandevis bra väder, med bara enstaka skurar under veckan (Undrar om Enstaka vill komma hem till oss och skura då och då? Hen verkar ju göra det lite här o var i landet så här års...) Vårt största aber var bristen på mörker när barnen förväntades sova, vilket ledde till att ingen av dem somnade före 23 mer än en enda kväll och sedan vaknade S igen framåt 5 varje morgon eftersom det var ljust då... Som tur var somnade han om ganska omgående, vilket i sin tur ledde till att vi fick sovmorgon varje dag. Det var nån gång han vaknade strax före 8, men han kompenserade det med att sova till efter 9 ett par dagar också. Tack! Har hängt på barnmöten o i lekparken, dansat kring stången och umgåtts med familj och vänner. Passade på att inviga bikinsäsongen också, om än i pool. En bra vecka helt enkelt. Har ni tur kanske jag lägger upp lite bilder i veckan, men just nu ligger kameran fortfarande nerpackad i någon av alla 18 väskor som vi har haft med oss.

Hamnade i lite köer på vägen hem, eftersom storhelgstrafiken tenderar dra med sig ett gäng bilolyckor. Vi blev inte direkt inblandade i någon, även om det var nära när en id*ot gjorde ett filbyte bokstavligt talat mitt framför näsan på oss. Jag lovar att han inte ens var en meter framför vår bil när han gick ut i vår fil! Någon timme senare var det en Santa Fe som tyckte sig vara stor nog att ligga i vägen för alla andra, så när de två filerna var på väg att gå ihop till en så passade han på att lägga sig tvärs över mittstrecket. Men tji fick han när Jessica kom, för jag lyckades tränga mig förbi mellan honom och mitträcket utan att repa bilen. Såg att han gick ytterligare lite längre ut i vänsterfilen sen, moget...

Var duktig nog att ta med tre uppsättningar träningskläder också, men eftersom barnen aldrig sov så blev det inget bevänt med den saken. Imorgon är det nya tag som gäller! Börjar med återbesök hos optikern och planerar att springa hem. Hoppas det går bättre än förra gången... Har knappt 6 veckor på mig innan jag börjar jobba, så nu gäller det att passa på att springa när jag kan, för sen vet jag inte hur det kommer gå att få till det även om jag har en plan... (Planen är ett tidigt morgonpass, alt. sent kvällspass, ett lunchpass och ett helgpass i veckan). Ska försöka komma igång med långpassen igen också, har inte sprungit mer än 5-6 km i taget sen Milspåret för en månad sen. Är ganska dålig på att ta det lugnt, vilket gör att jag tröttar ut mig rätt snabbt, men jag kanske kan ta min Virtual Pacer-funktion i klockan till hjälp. Där kan jag ställa in vilket tempo jag vill hålla (i minuter/km) och så säger klockan ifrån om jag springer för fort eller långsamt. Jag vet ju ungefär vilket tempo jag BRUKAR hålla, så om jag ställer klockan på lite långsammare så orkar jag lite längre...

mission: accomplished!

Det slog mig när jag tänkte på det i morse, att mina loppmål för 2013 var 1) inga 5-kilometerslopp över 30 minuter och 2) minst ett 10-kilometerslopp under timmen. Mitt första 5-km slutade iofs på drygt 32 minuter, men var å andra sidan 5.5 km, så med snitthastigheten 5:52 hade jag klarat mig under 30 om det bara vore 5 km. Mitt andra 5-km slutade på 28:42. Och med 5 lopp kvar att springa i år har jag redan klarat det där målet med milen under timmen också.

Jaha, bara att fortsätta vidare mot sub55 då. MÅSTE bli bättre på intervall-pass. Och komma igång med långpassen igen, men det får ju foten bestämma takten för...

Min fot har för övrigt känts helt okej idag. Däremot är jag stel i hela kroppen och behöver nog komma igång med lite yoga snart för att mjuka upp en led eller två mellan löppassen.

Lördag kväll

Ja alltså det här med träningen... För första gången på flera veckor lyckades jag få till en vecka med tre pass, hurra! Men nu sitter jag här med skitont i foten igen och funderar på om jag kommer kunna springa alls nästa vecka eller om jag har förstört den i min iver att bli av med tre veckors stress och irritation (för det är det jag gör när jag springer, släpper allt sånt).

Började med 4.25km lätt jogg. Andra kilometern hamnade visst på hela 6.37, utan vagnen! Jag fattade ingenting, det var inte ens några tunga backar. De övriga kilometerna gick på lite mer normala 5:50-6 minuter, men den där tvåan drog upp medeltalet så pass att jag snittade över 6 minuter för första gången på säkert ett halvår iaf. Jag har blivit lite bortskämd med bra tider tror jag, för det där var en besvikelse... Nog för att jag har varit skadad och allt sånt där, men med 28:42 i bagaget sen i onsdags så trodde jag nog att jag skulle hålla mig under 6 min/km iaf.

Jaja, bara att gå vidare. Det gjorde jag med lite korta backintervaller, 20 meter var vår pulkabacke. Lite i kortaste laget egentligen, men det gjorde inte så mycket just idag. 10 sekunder upp och 17 ner ungefär, 7 varv.

Sen hem igen, då körde jag 2 minuter jogga och 1 minut springa fortare i 4 omgångar. 2.13 km på 12.01. Det gav en lite mer acceptabel snitthastighet, på runt 5:40. Så om man räknar ihop 4.25+2.13 på 37:50 så hamnade jag under 6 min/km (5:56) men ja...

Klockan närmar sig midnatt, så det är väl dags att säga godnatt. Barnen kom iofs inte i säng förrän vid 21.30 (E somnade dock inte förrän vid 23!) så imorgon hoppas jag verkligen att de (läs: S) sover längre än till 6! Kanske skulle drista mig till att dricka en kopp te innan jag kojar?

Parloppet 2013

Ibland känns det som att jag inte gör annat än skriver om lopp (för att inte säga träning...) Men det är ju intensivt ett tag där på våren och sen en stund på hösten. Efter idag dröjer det ett par månader till nästa lopp iaf! (Om jag inte anmäler mig till Stockholms kvartsmarathon den 24/7? Det känns dock lite riskabelt med tanke på benet, vet ju inte alls om jag kommer kunna springa en mil om drygt en månad...)

Det är ju ett visst meck att springa när A jobbar och barnen ska vara nånstans. Inte för att det är problem att hitta barnvakt, utan för att det är krångligt att ta sig till 17 olika ställen. Idag hämtade jag syster P (som jag skulle springa med) hemma hos ma o pa, sen åkte vi till mammas jobb o lämnade barnen där, innan vi kunde åka in mot Hagaparken. Stannade dessutom på vägen och köpte lite mellansmålskeso. Parkerade bilen i ena änden av Hagaparken och promenerade bort till den andra.

Klockan hittade inte GPS-signalen i tid vid starten*, så jag fick springa utan klocka idag, men det gick ju det med eftersom det var chip-tidtagning i nummerlapparna. Men lite drygt att inte kunna kolla mellantider för att ha ett hum om hur det gick! Benet kändes inte helt bra och konditionen var inte heller på topp efter den senaste tidens icke-träning. Men jag tog mig runt, vilket var det primära målet, och på under halvtimmen, vilket var det sekundära målet. 28:55 enligt resultatlistan! Lyckades uppbringa nån sorts extraenergi på slutet o spurta i mål. Heja mig :) Soligt och skönt, kanske ett par grader för varmt för min smak men ändå överkomligt. Jag gillar att springa i Hagaparken, det är vacker natur och ganska skönt underlag (förutom gräsbacken, den gillade jag inte!)

*Om jag har nåt negativt att säga om klockan så är det att den ofta tar rätt lång tid (åtminstone nån minut) på sig att hitta signalen...

När vi kom tillbaka till bilen hade nån ärthjärna parkerat så nära på vänstersidan att jag inte ens kunde öppna dörren på förarsidan! Hur tänkte nån då?! Fick kliva in på passagerarsidan och klättra tvärsöver... Tur det gick att öppna på den sidan åtminstone! Efter dusch hos ma o pa tog jag med mig mina tröttmössor och åkte hem. Båda två somnade till i bilen, men vaknade igen. Däremot var det inga problem att få någon av dem att somna när de väl låg i sina sängar. 

Nu hoppas jag att tvätten blir klar snart så jag också kan gå o lägga mig. Tänkte inte riktigt på att klockan var så mycket när jag drog igång maskinen... :/ Medan jag väntar på den får jag väl göra några sit ups och en glädjedans över att A jobbar sista natten för i år!

Hur man bränner skatteåterbäringen

 Semesterlektyr.

 Två vanliga tishor till jobbet i höst

 Dagens bästa (och enskilt dyraste trots rea) - en superskön kofta från Bondelid. Den var lätt värd varenda surt förvärvad skatteåterbäringsslant! (Och jag lovar att använda den minst 56 ggr, Pnilla).

 Ett linne

 Ett par sommarjeans till E, som hon har längtat efter. När jag kom hem med byxorna upptäckte hon dock att larmet satt kvar i fickan! Tur de var köpta på en kedja som även har butik här i vårt lokala centrum, så vi kunde få det fixat direkt.

Lite sommarpyssel till ovan nämnda E. Man vet ju aldrig hur husvagnssemestern blir, det kan ju regna hela veckan...

Som ni ser har jag haft en bra dag... Köpte lite hårspännen också, men det är ju kanske inte så spännande att se på bild... Om någon nu tänker "Har det redan gått fyra shoppingfria veckor?" så kan jag meddela att det inte har det. Mission: failed!

En måndag i juni

Det är tre veckor sen jag kunde träna som vanligt. Idag bestämde jag mig för att det fick vara slut på tramset, så jag lämnade E i morse och gav mig sen ut. Det gick inte bra... Lite över 4 km med vagnen gick på 27:11. Efter 4 km sa benet ifrån att det inte ville vara med längre. Konditionen var ju inte direkt på topp heller, men jag hade nog kunnat kämpa på till en halvmil åtminstone, om det inte vore för benet. Men 4 km är iaf mer än ingen km! Jag kommer inte komma upp i 100 mil i år, men jag kan ju göra vad jag kan för att komma så nära som möjligt iaf.

S somnade sittandes i E's säng efter lunch. När han ramlade omkull la jag mig o sov bredvid honom. Sötnöten... Han har varit förkyld på sistone, så han sover dåligt på nätterna eftersom han har svårt att andas. Men han tar igen det på dagarna, vilket kan vara ganska skönt också!

Hade planerat in en veckohandling imorgon, men eftersom det ändå regnade idag så passade vi på att åka tidigare och så hoppas vi på finväder imorrn! Jag gillar veckohandling, jag vill liksom aldrig riktigt att det ska ta slut... Det är något rogivande att gå där med sin vagn o sin bebis, medan E härjar i lekrummet, och plocka med mozzarella och blöjor, naan-bröd och makaroner. Särskilt om man lyckas sysselsätta bebisen med något som inte är hela världen om han tappar på vägen. Mina nycklar och scannern är typiskt dåliga leksaker! Och OJ vad arg man kan bli när mamma inte sätter tillbaka scannern i hållaren, utan lägger den i vagnen istället, så att man inte kan ta upp och kasta iväg den igen!

Nu ska jag göra min ab challenge, sen ska jag kolla lite på Vänner och dricka en kopp te. A har precis åkt till jobbet och barnen ligger i sina sängar (även om det bara är den ena som har somnat...) Imorrn blir det lunch med en mammaledig arbetskamrat och sen hoppas vi på det där fina vädret som inte kom idag, så vi kan leka ute på em. Det har regnat färdigt nu tycker jag!

Ekebyloppet 2013

Idag var det premiär för Ekebyloppet. Inte bara för min egen del, utan även för loppet som sådant. Man kunde välja 5 eller 10 km, jag valde 5 med tanke på benets förehavanden de senaste veckorna. (Jag anmälde mig nämligen förra veckan).

Jag har inte sprungit alls sen Milspåret för två veckor sen, pga den där skadan. Sen drack jag alldeles för lite vatten igår och så var det supervarmt idag. Ändå blev det 5.5 km (ja, banan var lite längre än 5) på 32:16, vilket gav ett snitt på 5:52. Inget nytt rekord, men jag brukar ju vara nöjd med allt under 6min/km. Lättlöpt bana, typ platt hela vägen. Ett par nerförsbackar, men inga stora uppförs alls. Nu i efterhand känner jag att det som var jobbigast var just värmen/vätskebristen, jag är inte så slut i kroppen som jag brukar vara efter ett riktigt bra pass! Men det känns bra att foten/benet höll iaf, nu kanske jag kan komma igång igen, peppar peppar... Man skulle iaf kunna säga att jag är nöjd under omständigheterna!

Arrangemanget kändes ok, men inte toppen, ffa för barnloppet (som E sprang, ca 1.2 km)! Allt var smidigt med nummerlappsuthämt, vätskekontroller m.m. Men på barnloppet var det flera (äldre) barn som sprang utan föräldrar som sprang fel! Man måste ju för 17 märka upp banan ordentligt! E sprang med A, så de hittade rätt som tur var...

På området fanns det gratis popcorn o sockervadd för barnen, sen lite olika utställare/sponsorer. De hade rätt schyssta priser också, dels kunde man vinna årskort på Friskis o Svettis (som var en av huvudarrangörerna) och hälsoundersökningar på Ekeby hälsocenter (som var en annan HA). Men sen hade de "spurtpriser" utmed vägen, när det var ca 2 km kvar så stod det fyra kundvagnar (en för varje kön & distans) med grejer från Coop. Så de som var bland de första kunde välja om de ville ta en vagn som sinkar tiden, eller satsa på de andra priserna... Kul grej! Men då fick man springa med vagnen till mål.

Fortsatte nationaldagen med picnic tillsammans med E och lite löst folk från kyrkan. Tre timmar i solen gav huvudvärk men i övrigt var det en mucho trevlig eftermiddag!

Nu verkar det som att hela familjen somnade utom jag, så jag får väl hänga med Vännerna istället...

Tröttmössa

Det gick inget vidare med dagens löpning :( Kände redan på vägen till bussen mot stan att benet inte skulle hålla i 6.5 km, så trött och besviken tog jag bussen hem igen efter besöket hos optikern. Börjar känna mig lite lagom deprimerad nu, har inte sprungit på snart två veckor! På torsdag SKA jag dock springa Ekebyloppet! Min kropp behöver röra på sig! Har varit sjukt trött trots mycket sömn på sistone, jag tror det beror på att jag inte tränat (för i ärlighetens namn har jag inte tränat någonting annat heller under den här tiden... Jag har nästan glömt bort att man ens kan träna annat än löpning!) Jag siktar på sub30 (5 km), men med vissa reservationer. Håll gärna tummar o tår!

När jag kom hem från optikern hade S precis somnat, så jag gick också o la mig. Sov 1½ timme, trots 8 timmar i natt, men har varit fortsatt supertrött resten av dagen. Kan nån förklara grejen?! Jag är inte gravid. Funderar dock på om det ligger nån sorts latent förkylning eller liknande i kroppen, för vissa dagar har jag lite såna symptom av och till också. Lite nästäppa o halsont här o där. Nytt försök på tidig kväll, så kanske det går över?

Men ett avsnitt av Lost hinner jag ju med innan sängen!

Long long time ago, I can still remember...

På sistone har jag helt oförhappandes hört två låtar i helt olika sammanhang som tagit mig ett tiotal år bakåt i tiden, till människor och sammanhang som inte finns i mitt liv längre. Det har varit fascinerande tidsresor! Mina år mellan 18-25 var väldigt viktiga för mig på många sätt. Det har åren efter varit också, men på ett annat sätt. Man kan väl sammanfatta det med att det hände mycket under de där åren som lärde mig en hel del om mig själv. Ibland saknar jag åren i Umeå alldeles otroligt mycket. Inte för att livet är sämre nu, bara annorlunda.

Jag bjuder på en till Dagens, Aretha gott folk!

Äh vad 17, ni kan väl få en till: POD, my friends.

Som ni märker blev det inte så mycket av min tidiga kväll. Nytt försök om 10, 9, 8, 7...

Monday, monday

Det berömda måndags-tåget kom och körde över mig idag igen. Sov nästan 9 timmar i natt (och ungefär 8 timmar per natt hela helgen) och sov middag en timme med Gubbis på förmiddan, men var ändå helt slut (höll på att somna i bilen!) efter helgens bestyr. Och med bestyr menar jag egentligen bara att A jobbade. Jag beundrar alla ensamstående föräldrar som gör allt helt själva varje dag! Jag blir helt trött av att ha haft barnen själv i tre dygn... Man hinner ju liksom inte ens gå på toa ifred! Sen försöker vi ju vara ute mycket, dels för att A ska få sova och dels för att det är bra för barnen (och dessutom fantastiskt skönt så här års). Men det är tröttsamt att "behöva" vara borta i längden... SÅÅ skönt att han har jobbat sista helgen nu! Helgerna är alltid värst, då båda barnen är hemma och ska underhållas men samtidigt inte störa... Jaja, nu blir det inga fler såna helger förrän tidigast februari. De tre vardagsnätter som är kvar för honom att jobba kommer inte bli något problem.

Imorgon ska jag ner på stan en sväng, har tid hos optikern. Tänkte springa hem sen. Wish me luck! Jag börjar bli lite nervös, har ju inte sprungit på nästan två veckor så tänk om jag inte klarar det liksom? Egentligen vet jag ju att jag kan, men det är ändå lite pirrigt... Har en runda (om man nu kan kalla rakaste vägen hem för runda?) på ca 6.5 km som jag hoppas klara på runt 40 minuter åtminstone. 10-15 grader och halvklart säger prognoserna, perfekt löpväder säger jag!

Nu är jag så trött så det snurrar i huvudet. Ska nog dricka en kopp te (eller inte?) och sen lägga mig tidigt... Här får ni dagens visa!

Limoncello-lördag

Jag var som bekant hos frissan tidigare i veckan. Att "klippa topparna" när man inte har varit där på ett år är ju inte så himla enkelt, det blir lätt lite mer än bara topparna... Så nu sitter jag här med en decimeter kortare hår och trivs rätt bra med det samtidigt som jag tycker det är jobbigt att det är så "kort" och försöker intala mig själv att det egentligen inte är det... Det når ju fortfarande nedanför bh-bandet på ryggen, för att ge lite perspektiv. Kort i förhållande till den där extra decimetern som fanns där för några dagar sen, men långt i förhållande till många andra. Fast mest kort... Tur det växer ut igen! Om 9 månader är det ju lika långt igen. Men 9 månader är å andra sidan lika länge som en graviditet, och ingen av mina graviditeter (särskilt inte den sista) har gått särskilt snabbt.

Det har däremot min tid som mammaledig! 15 månader tillhör det förgångna och kvar är bara 2 enstaka små månader. Min bebis blir 11 månader på torsdag, vad hände?! Min lilla bebis... (Jag hoppas verkligen inte att jag kommer bli en sån där mamma som tycker han är min bebis när han är 25 år, eller för den delen 58!) Vi har sökt dagisplats till januari, men just nu känner jag att det är alldeles för tidigt. Det vet jag ju att det egentligen inte kommer vara, att det känns så nu är nog mest för att det är för tidigt just nu. Men i januari kommer han ju trots allt vara 1½. Min lilla bebis... Skrattade högt åt honom vid matbordet idag, han satt och tittade på mig och helt plötsligt såg han ut som att han visste att han hade gjort världens bus. Åh det där underbara leendet... < 3

Har morgondagens lunch på spisen. Det bjuds på fajitasallad med kyckling o lite av varje. E har dagisavslutning och uppsjungning med kören, två olika ställen men exakt samma tid. Hon har velat fram och tillbaka i flera veckor men har bestämt sig för att sjunga med kören. Kravet från min sida är att hon ser till att göra det hon ska på morgonen (vilket inte alltid är hennes starka sida, det finns ju så mycket annat spännande att göra...) så att vi kan komma iväg i tid, annars blir det dagisavslutningen istället då den är närmare.

 Har funderat mycket på det här med löpningen idag, in honor of alla marathonlöpare. Jag ska ju till Amsterdam o springa i höst. Bara det att åka utomlands för ett lopp känns som en stor grej :) Ett tag var jag galet sugen på att byta till halvmaran istället för 8km. Men sen sprang jag Milspåret och kände att nej, 10km är lagom för mig. Nu har jag ju inte sprungit alls sen dess, drygt en vecka vid det här laget, och det kliar i benen! Men jag står kvar vid mitt beslut att inte springa längre än 10km på lopp. Har anmält mig o E till Ekebyloppet på torsdag, jag springer 5km och E springer 1km. Benet känns fortfarande inte helt 100, men jag hoppas på att kunna springa en sväng på måndag eller tisdag åtminstone... Idag har varit den bästa ben-dagen hittills sen Milspåret, så det går ju åt rätt håll! Men jag är livrädd att slå upp nånting och i värsta fall förlora resten av året...

A jobbar sin sista helg för året, kan inte beskriva hur skönt det känns! Nu ska jag kolla slutet på Bodyguard innan jag går o lägger mig. Det är kanske inte världens bästa film om ni frågar mig, men Whitney var onekligen en enastående sångerska! (Även om jag personligen gillar Dolly Partons I will always love you bättre).