IKEA m.m.

Vårt nattliv är lite som den där IKEA-reklamen där alla byter sängar med varandra hela natten lång. Igår gick jag o la mig i dubbelsängen. Båda barnen sov i sina respektive sängar och A satt uppe en stund till. Innan han hann gå o lägga sig så kom E in till vårt sovrum, så A la sig på soffan. Klockan 5 i morse tyckte S att det var en bra idé att vakna, så då lät jag E ligga kvar i dubbelsängen medan jag la mig i hennes säng och S lekte på golvet en stund. Vid halv 6 vaknade E av att det inte fanns någon att ligga nära, så då kom hon in o kröp ner bredvid mig i hennes säng för att sova en stund till. Där fick hon dock inte vara ifred för lillebror som ville ha en lekkamrat, så hon gav upp o la sig i soffan hos A. Där somnade hon om, men A gick o la sig i dubbelsängen för att sova en stund till. Efter en stund somnade även S om, i E's säng bredvid mig. När det väl var morgon på riktigt och dags att vakna så var det således ingen som vaknade på samma ställe som den gick o la sig igår. I vanliga fall brukar åtminstone jag o S vakna på samma ställe som vi somnar, men så här kan det tydligen också vara.

Imorgon blir det långpass (eftersom det planerade långpasset igår blev ett medelpass istället). Jag längtar! Tänkte ge mig på att testa ett nytt distansrekord, men i "värsta fall" nöjer jag mig med milen. Vilket ju faktiskt inte är fy skam heller. Diskuterade det där med min frisör när jag var där för nån månad sen, att det är så lätt att tänka att folk är så himla hurtiga som är ute o springer, en mil på under en timme liksom, va e grejen? Och sen inser man att man själv är en av dem... (Just nu vet jag iofs inte om jag skulle klara milen under en timme, men ni fattar). Ska försöka hålla nere tempot så jag orkar hela vägen, wish me luck.

Sen är det ju helg igen! Inte för att det gör nån som helst skillnad när man lever som jag, alla dagar är liksom same same. Särskilt nu när hela familjen har sommarlov! Men med A's oregelbundna arbetstider så har den enda rutinen varit E's fyra dagar i veckan på dagis. Men om fem veckor blir det ändring på den saken igen. Enligt det där orangea kuvertet som kom i våras så skulle jag behöva jobba till 68 år och 9 månader - det känns lovande att det bara är drygt 37 år kvar dit! :/

Men innan jag sätter mig bakom skrivbordet i längre tid än vad jag ens har levt hittills så ska jag njuta av mina sista fem veckor hemma. Passa på att sova medan tid ges - dvs nu. Så jag orkar springa imorgon.