Jag var som bekant hos frissan tidigare i veckan. Att "klippa topparna" när man inte har varit där på ett år är ju inte så himla enkelt, det blir lätt lite mer än bara topparna... Så nu sitter jag här med en decimeter kortare hår och trivs rätt bra med det samtidigt som jag tycker det är jobbigt att det är så "kort" och försöker intala mig själv att det egentligen inte är det... Det når ju fortfarande nedanför bh-bandet på ryggen, för att ge lite perspektiv. Kort i förhållande till den där extra decimetern som fanns där för några dagar sen, men långt i förhållande till många andra. Fast mest kort... Tur det växer ut igen! Om 9 månader är det ju lika långt igen. Men 9 månader är å andra sidan lika länge som en graviditet, och ingen av mina graviditeter (särskilt inte den sista) har gått särskilt snabbt.
Det har däremot min tid som mammaledig! 15 månader tillhör det förgångna och kvar är bara 2 enstaka små månader. Min bebis blir 11 månader på torsdag, vad hände?! Min lilla bebis... (Jag hoppas verkligen inte att jag kommer bli en sån där mamma som tycker han är min bebis när han är 25 år, eller för den delen 58!) Vi har sökt dagisplats till januari, men just nu känner jag att det är alldeles för tidigt. Det vet jag ju att det egentligen inte kommer vara, att det känns så nu är nog mest för att det är för tidigt just nu. Men i januari kommer han ju trots allt vara 1½. Min lilla bebis... Skrattade högt åt honom vid matbordet idag, han satt och tittade på mig och helt plötsligt såg han ut som att han visste att han hade gjort världens bus. Åh det där underbara leendet... < 3
Har morgondagens lunch på spisen. Det bjuds på fajitasallad med kyckling o lite av varje. E har dagisavslutning och uppsjungning med kören, två olika ställen men exakt samma tid. Hon har velat fram och tillbaka i flera veckor men har bestämt sig för att sjunga med kören. Kravet från min sida är att hon ser till att göra det hon ska på morgonen (vilket inte alltid är hennes starka sida, det finns ju så mycket annat spännande att göra...) så att vi kan komma iväg i tid, annars blir det dagisavslutningen istället då den är närmare.
Har funderat mycket på det här med löpningen idag, in honor of alla marathonlöpare. Jag ska ju till Amsterdam o springa i höst. Bara det att åka utomlands för ett lopp känns som en stor grej :) Ett tag var jag galet sugen på att byta till halvmaran istället för 8km. Men sen sprang jag Milspåret och kände att nej, 10km är lagom för mig. Nu har jag ju inte sprungit alls sen dess, drygt en vecka vid det här laget, och det kliar i benen! Men jag står kvar vid mitt beslut att inte springa längre än 10km på lopp. Har anmält mig o E till Ekebyloppet på torsdag, jag springer 5km och E springer 1km. Benet känns fortfarande inte helt 100, men jag hoppas på att kunna springa en sväng på måndag eller tisdag åtminstone... Idag har varit den bästa ben-dagen hittills sen Milspåret, så det går ju åt rätt håll! Men jag är livrädd att slå upp nånting och i värsta fall förlora resten av året...
A jobbar sin sista helg för året, kan inte beskriva hur skönt det känns! Nu ska jag kolla slutet på Bodyguard innan jag går o lägger mig. Det är kanske inte världens bästa film om ni frågar mig, men Whitney var onekligen en enastående sångerska! (Även om jag personligen gillar Dolly Partons I will always love you bättre).
No comments:
Post a Comment