Livet. Och tankar om döden.

De senaste typ fem åren har jag varje höst frågat mig om farmor kommer fira sin nästa födelsedag. I år känns frågan än mer relevant, när hon dagarna efter 92-årsdagen åkte in på sjukhus och senare fick lunginflammation konstaterat. Kanske inte den mest dödliga sjukdomen, men det är inte en bruten lårbenshals i sig heller, så frågan är snarare vilken reparationskraft som finns i en gammal kropp. Oron är påtaglig.

Som om inte det räcker så drygar jag ut jobbet med halvtidsplugg i höst. Tydligt ovis av tidigare erfarenheter, när jag gjorde samma misstag för två år sen... Oklart vad jag vill med livet just nu, men man kan ju aldrig lära sig för mycket tänker jag. Kursen är intressant, men för närvarande är horisonten svart, så i vilket sammanhang jag ska använda den vet jag inte än.

Längtar till Mallis, komma bort och få perspektiv på livet.

Långhelg

Efter typ 38 veckor på maxfart har vi äntligen en lite lugnare period på jobbet. I år tror jag vi kommer ha producerat lika många utredningar i mitten av november som vi gjorde på hela förra året. Då känns det extra skönt när chefen säger "ta ledigt imorgon om du inte har nåt du måste göra". Jag ser fram emot sovmorgon, träning och att vara ensam hemma några timmar. Jag minns inte ens när det hände senast. Blir en bra uppladdning för helgen, när A är borta. Har massor på agendan för mig o barnen, om jag orkar. Eller så chillar vi bara i nya soffan. Ser fram emot en oväntad långhelg, oavsett var o hur vi tillbringar den!