Dagens icke-rekommendation

Det är synd när servicen på en restaurang får en att inte vilja gå dit igen. Var på Jensens i Kista ikväll, med ma o pa, A o barnen. Jag bokade bord för ett par veckor sen och valde den restaurangen med anledning av lekrummet till barnen. När vi kom dit fanns ingen uppgift om att vi bokat, men det fanns bord ändå så det löste sig. När vi väl satt oss tog det hundra år innan någon kom och tog vår beställning, sen tog det ungefär hundra år till innan vi fick in maten och ytterligare hundra år innan vi fick beställa efterrätten - och tusen år innan den kom (alla vill faktiskt inte ha mjukglassbuffé). Som att inte detta var nog blev det fel på notan och gnäll när detta påpekades. Helt ärligt, jag tycker maten är helt okej och priserna är lagom - men jag tror inte jag kommer välja Jensen igen. Det var fjärde gången jag var på någon av deras restauranger, två ggr har jag fått hyfsad service och två ggr har den varit rent dålig. Tack men nej tack, inte igen.

Förutom det fick jag en trevlig överraskning på vägen hem, när jag kom på att det var lördag och inte söndag. Således en "ledig" dag till innan sista arbetsveckan. Imorgon står dock förrådsrensning på agendan, så jag vet inte hur ledig jag kommer känna mig. Barnen är bortresta och lugnet känns nästan overkligt. Ska skära upp lite vattenmelon och se nåt avsnitt av 24, om jag kan få A att slita sig från den där himla fotbollen... Trevlig kväll och helg och semester och allt vad ni vill ha!

Stora bakdagen

Mitt mellannamn betyder tydligen "Den husliga" och idag gjorde jag åtminstone lite skäl för det. Började dagen med huvudvärk, men den skakade jag av med en kopp kaffe under tiden jag gjorde pancakes till ungarna på jobbet. 7 ungar och en bunt personal (som dagen till ära såklart var lite extra stor) gjorde 13 pers. Nån med glutenallergi och nån med laktosintolerans gjorde tre bunkar med smet. 1½ timme - inkl två koppar kaffe - så var jag klar. Och det är lika värt varenda gång, ungarna älskar mina pancakes! Så ibland undrar jag om jag gör dem för att göra killarna glada, eller för min egen del... Recept? Självklart! För 2-3 pers brukar jag ta

3 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

½ tsk bikarbonat

½ tsk salt

1 msk socker

3 dl vaniljyoghurt

1 ägg

(man kan ha i 50 gr smält smör, 

men jag brukar nöja mig med att smälta steksmör i pannan)

Stek på låg värme!

Jaha, sen röjde jag undan lite i köket efter mig, innan jag gick och jobbade en stund. När jag hade jobbat en stund orkade jag inte riktigt det längre, så då plockade jag fram en dammsugare och städade kontoret lite. Sånt får man göra själv på mitt kontor nämligen. Sen jobbade jag lite till, innan jag tyckte det var dags för mellis. Gjorde hallon- & blåbärsmoothie med vaniljyoghurt och kvarg. Gott. Sen jobbade jag en liten, liten timme till innan jag åkte hem.

Vek lite tvätt (långt ifrån allt, men en vacker dag kanske jag tar mig igenom det där berget) innan jag gjorde mat. Sen bakade jag och E chokladbollar. S kom också och ville vara med, "Pibbes tur" sa han när han ville rulla. Hjärtat gör ont när han pratar så mycket fina ord och gör sig förstådd på ett helt nytt sätt.

Nu verkar det inte bättre än att jag avslutar dagen som jag började den, med huvudvärk. Ska dricka lite vatten, kolla ett avsnitt av 24 och sen ska jag gå o sova. Imorrn ska det visst också hinnas med en massa saker innan det blir middag i Kista. Barnen stannar hos mamma o pappa en vecka, så sista arbetsveckan blir som en smygstart på semestern. Eller, smygstartade gjorde jag ju egentligen förra veckan, men det känns ändå som semester nästa vecka, att bara behöva rå om oss själva och varandra ett tag. Kunna planera träning och filmtittande lite som vi vill och inte behöva vänta på att barnen lägger sig eller passa mattider eller prioritera nåt annat trist.

Wanted, dead or alive

Det är stor skillnad på att säga "Vilken artist, död eller levande, skulle du vilja se?" mot att säga "Vilken artist skulle du vilja se, död eller levande?"

Just saying...

Kramp

Blaha. Dagens barnvagnslöpning kändes mer som promenad, benen krampade av någon outgrundlig anledning redan på första kilometern (möjligen pga icke-existerande uppvärmning? Eller bara ovana.) och det fanns liksom aldrig någon kraft i stegen what.so.ever. Allt annat än nöjd med resultatet, för nåt år sen gjorde jag samma distans (milen) ca 3-5 minuter snabbare med vagnen. Då var iofs barnet ett par kilo lättare också, men inte så mycket att det ska göra så stor skillnad. Det är bara att inse att jag inte är i form. Det är så pass att till o med A konstaterade innan jag gav mig att jag inte är mig själv i förhållande till löpningen längre och att det varit så nåt halvår. Jag vet exakt när jag tröttnade, det var i månadsskiftet oktober/november, när jakten på km blev viktigare än att må bra och när jag sedan gick in i depressionen som präglade resten av vintern. Sen dess har jag inte kommit tillbaka på riktigt. Letar ursäkter för att slippa springa (eller träna öht) och blir nästan tacksam när A har migrän så jag måste vara hemma med barnen istället... Samtidigt så vill jag tycka om det igen, jag vill springa och må bra av det, så det är väl bara att se till att komma igång. Det tar ju trots allt ett tag att göra en vana till just en vana. I snitt 66 dagar sägs det, (en till länk här) något längre för just träning än vissa andra saker. Jag vet inte om det stämmer. Oavsett så gäller det ju att man upprätthåller beteendet under den tid det tar att skapa vanan och det är väl där jag brister.

Nähä, det där tevattnet som jag kokade upp har nog blivit kallt igen. Bättre jag går o lägger mig. Sängen är full av barn, så jag får väl välja mellan soffan eller E's säng. Vissa dagar är väldigt tacksam att vi inte köpte en växa-säng åt henne...

Midsommardagen

Efter ytterligare en sväng borta så är jag nu hemma igen. Firade midsommar med mamma, pappa o farmor, A o barnen. Både stång och dans blev det, men i kyligaste laget för min smak (även om vi inte hade snö, till skillnad från vissa andra). Jag gillar midsommar, men vill gärna fira med många människor, som jag minns barndomens midsomrar ihop med Familjen J. Nu har fina vännen flyttat till NZ och resten av familjen befinner sig lite här och var i långa landet, vilket gör att midsommar tillsammans är mer av undantag numera. Någon annan given midsommarkompis finns inte riktigt på samma sätt. Jag önskar att jag hade en egen trädgård, då skulle jag bjuda in massa folk att fira midsommar hos oss. Jag ser vita klänningar, knytkalas, strålande sol och massor av barn framför mig (jag tror aldrig jag har ägt en vit klänning förutom till studenten och bröllopet btw). Jag har en lång gästlista i huvudet. Nästa år återgår jag till traditionellt firande i Närke, eller så omsätter jag planerandet i nån sorts verklighet. Vi får väl se vilket som känns enklast fram i maj. Kanske kan jag smila in mig hos någon av gästerna och låna en trädgård.

Planerar resten av semestern, bokat lite hotellnätter här och var och sitter nu o kollar på biljetter till Kolmården - boka i förväg eller köpa på plats? Ser fram emot två dagar i kö till olika attraktioner. Köper nog biljetterna innan vi åker, så slipper vi åtminstone en kö. Man kan visst boka plats till delfinshowen också, för några kronor extra. Jag tänker att en hundring hit eller dit inte gör någon skillnad i den allmänna konkursen en sån utflykt ändå försätter en. Skatteåterbäringen är redan budgeterad för semestermys, som tur är.

Imorgon ska jag ta tag i träningen igen. Jag kom av mig när jag fick ont i halsen för en och en halv vecka sen, har inte kommit igång igen sen dess. Imorgon blir det ett skönt pass så långt jag orkar i bekvämt tempo, vi får väl se vart det slutar. Kanske 5, kanske 12. Kanske långsamt, kanske godkänt. Knappast snabbt. I sommar ska jag lägga lite mer tid på styrketräning också, eftersom jag inte kommer iväg på CX-passen längre. Inbillar mig att det är lättare att träna styrka än springa på morgnarna. Springa tidigt orkar jag inte alls. Spinning gick ju, så det kan gå. Lite basic styrka, gärna med fokus på corestabilitet. Tidigt på morgonen är det dessutom inte lika mkt folk på gymmet, så då kan jag fundera hur länge jag vill på hur maskinerna fungerar... Fast nu är det ju bara två veckor kvar till riktiga semestern, så då behöver jag inte träna kl 6 heller.

Ska gå o se efter vad Lillprinsen vill, sen är det kanske dags att sova?

Honey, I'm home

Jaha, nu skulle man ju kunna tro att jag har varit på BB och fått barn, men det har jag verkligen inte. Jag har bara varit på Närkeslätten med busiga barn och dålig täckning och således har bloggen inte blivit uppdaterad. Nu är jag hemma igen och eftersom mitt internet funkar (till skillnad från vissa andras) så tänkte jag bara säga "hej, jag är hemma igen".

Dagens fråga: Vem kommer på att man ska ha Digitalis och vattendrag utan staket i en djurpark? Medicinalväxt i all ära, men rätt dödlig i inte alltför stor dos också. Kändes inte jättebarnvänligt. Fast alpackor och strutsar var lite exotiskt.

Just nu är jag så trött att jag inte ens vet vad jag vill skriva, men nu vet ni iaf att jag inte föder barn eller nåt annat dumt. Imorgon ska jag för första gången i mitt liv fira midsommar i Sthlm, det skulle man inte kunna tro.

Datum o sånt

När filmjölken är Bäst före 1a juli så slår det mig plötsligt att vi är inne i andra halvan av juni. Som vanligt är den svenska sommaren snart slut, innan den ens har börjat.

Det var bara det. Glad midsommar på er alla!

Returer

Jag beställde en klänning för ett tag sen. Ett ganska bra tag sen. Fick svar rätt omgående att den beställda storleken var slut i lager, men att klänningen skulle skickas ut mellan 9-13 juni. Igår fick jag ett mail att paketet var på väg - hurra! Idag låg paketet i brevlådan när jag kom hem - med en för stor klänning :( Jag hade beställt min vanliga storlek, så det torde ju vara ett delikat i-landsproblem att den var för stor, men jag ser mest bara mecket med att skicka tillbaka och vänta på en ny. Nackdelen med postorder. Tur jag har ett gäng andra klänningar i garderoben, så jag har nåt att ta på mig så länge!

Dagens andra meck: Köpte nya underlakan i veckan, eftersom de vi haft börjat på att gå sönder och förrådet behövde fyllas på för att kunna byta emellanåt. Öppnade första förpackningen (av två) igår - och hittade en reva i tyget direkt. Så nu måste jag till IKEA en sväng till och returnera det där också. Ska lämna tillbaka det andra också för säkerhets skull och köpa en annan kvalisort, gillade inte riktigt känslan i tyget när jag väl kom hem (trots att vi stod och kände och jämförde både länge och väl när vi var och handlade häromdagen).

I valet och kvalet mellan att måla naglarna eller färga håret ikväll. Det lutar åt naglarna, för då kan jag ändå sitta kvar i soffan. Råkade glömma köra igång tvättmaskinen i tid, så jag lär ju vara vaken ett tag ivf.

Sommaravslutning

Jag hade tänkt springa ikväll, men halsen börjar kittla, Jag vågar inte riktigt ta några onödiga risker, halsont och feber får mig alltid att avstå träning, så nu sitter jag här och tänker att om jag önskar tillräckligt mycket så kanske det kommer en kopp te flygande genom luften och landar på bordet framför mig. Det, och det här. (Grandma on wheels, en tuff tant som hänger i gallerian med barnbarnen och som inte låter nåt så löjligt som en dålig höft stoppa mig...) Siktar in mig på lite Leos lekland på fredag och lite styrka på lördag istället, förhoppningsvis även ett intervallpass när A vaknar framåt kvällskvisten. Om halsen är bättre.

Barnen hade sommaravslutning idag. De stod så fint längst fram i kyrkan och höll varandra i handen när jag rusade in i sista sekund (mötet på jobbet slutade tidigare än beräknat, egentligen skulle jag inte kommit alls). E alldeles lycklig när jag hann komma, S mest fundersam över vart han var och vad han gjorde där... Jag blir alldeles gråtmild på såna där tillställningar, kan inte sjunga en ton (det kan jag iofs inte annars heller, men då försöker jag åtminstone) för att tårarna väller upp och halsen stockar sig. De är ju så fina och så duktiga och så underbara och härliga, mina hjärtan... Mimade med i sångerna eftersom E tittade noga på mig hela tiden, då duger det inte att mamma är tyst. Efteråt bjöds det på grillad korv och sen gick vi hem och sommarlovsfikade. Möjligen inte den bästa idén när klockan tickar iväg och det är en helt vanlig torsdag imorgon, men det är å andra sidan sista dagen innan minisemestern så då gör det inget om man är lite trött för att man inte kommit i säng pga. sockerchocken. Nattningen gick dessutom över förväntan, blev inte lika fördröjd som man kunde trott och åtminstone E somnade fortare än kvickt, vilket verkligen inte tillhör vanligheterna.

Det där teet verkar inte komma, så jag får nog gå o göra det själv. Ska dricka det och skriva nån sorts packlista till nästa vecka, så jag åtminstone får med mig varsin tandborste den här gången. På återhörande!

Träning

Med siktet inställt på 12 km gav jag mig ut när barnen hade lagt sig. Fick ett skönt flow redan från start och det rullade på runt 6 min/km de första 6. Sen kom jag till den där backen jag brukar skriva om. Det gick inte bättre idag, tappade dryga minuten på 7e. Kom upp i tempot  igen, men tog aldrig ikapp den tappade tiden. Orkade bara 10, på 1:00:34. Milen kändes omöjlig för inte så länge sen. Not so much längre.

Grannar

På vår gård finns ett vårtecken i klass med tussilago och takdropp.
Våra Crazy Cat People-grannar.
De som hade 18 katter när vi flyttade hit för 7 år sen.
Från första solstrålarna sitter de parkerade på bänkarna på gården.

 

I år har jag inte sett dem.
Betyder det att våren inte kommit?
Eller att de är för orkeslösa?
Eller bara att barnen som bor här blivit fler, äldre och jobbigare?

 

Om man skulle knacka på o kolla av nån dag kanske...

Långhelg - igen.

En härlig tjejmiddag med mammorna i torsdags! Grillad kyckling, färskpotatissallad och hembakt bröd. Supergod sås med soltorkade tomater och basilika och ett glas gott vin till det. Sällskapsspel och Singstar och en liten mojito med mynta från egna trädgården. Sen en superknäpp taxichaffis på vägen hem, satt o pratade om att tjejen han kört innan ville ha hans nummer, så han hade gett henne numret till växeln och sa åt henne att fråga efter "the best taxi driver". Han pratade svenska, men blandade med engelska på ett så där lite Maria Montazami-aktigt vis. Pratade om hur "super dangerous" vissa saker var (t.ex. att köra för fort, eller tjejer som inte kan köra). Väldigt omogen helt enkelt. Men jag kom hem i ett stycke :)

Middagen resulterade sedan i en liten playdate för E igår, då vi tog bussen tillsammans för att hämta den där bilen (jag sprang inte, som ni märker. Jag tror inte jag är riktigt redo för 15 än och det vore dumt att ge sig på det utan möjlighet att komma hem igen). Så kul att se hur bra tjejerna kommer överens fast det inte träffats på länge, det tog typ två sekunder så var de igång att leka och sen ville E inte åka hem när det var dags.

Idag kom favoritfastern (barnens, inte min) på besök och jag har både hunnit springa pyramidintervall (tack för tipset MG!) och leka ute på fotbollsplanen. Okej, jag satt mest vid sidan av fotbollsplanen med kameran i högsta hugg, men det var skönt i solen iaf :)

Pyramidintervallen var roliga men jobbiga. Det var 100-200-400-800-1000-800-400-200-100 meter, med en minuts gångvila mellan varje. Efter sista fyrhundringen kraschade appen. Sista gångvilan blev således längre än minuten innan jag insåg det, men när jag fattat det så joggade jag hem istället, utan att fundera över de sista två intervallerna. Snittet blev lågt, men passet kändes bra. Jobbigt, men bra. Tusingen var riktigt tuff och sista fyrhundringen hamnade såklart i en jobbig backe, så den orkade jag inte ens springa hela. Måste köra det här passet fler gånger! Imorgon ska jag dock försöka mig på ett lite längre pass, kanske kan klara 12 den här veckan? Tar med mig vagnen så ska det nog gå bra, med tempo och allt.

A har nattat S, svägerskan nattar E. Sen blir det filmkväll. Just nu känns det osäkert om jag orkar hålla mig vaken genom en hel film, men jag ska göra mitt bästa. Långhelgen lider så sakteliga mot sitt slut, men det är lika så bra för jag har massor att göra igen på jobbet och är ledig på fredag (planeringsdag på dagis). Så fyra arbetsdagar kvar till första semesterperioden. Sweet!

Beslutsångest deluxe

Åh alla dessa jobbiga val i livet! Ska jag ta bussen till grillfesten på torsdag, eller ska jag ta bilen och lämna den över natten? (Jag planerar nämligen att dricka ett glas vin förstår ni). Träna ska jag ju ändå göra på fredag, ska jag då transportlöpa de ca 15 tillbaka till värdinnan för att hämta bilen (med risk för att inte orka hela vägen, haha), eller ska jag som sagt ta bussen både dit och hem på torsdag och sen satsa på att springa häromkring på fredag? Och ska jag transportlöpa med eller utan vagn, om jag nu ens bestämmer mig för att det är det jag ska göra?

Alla dessa val... Input (eller för den delen rena beslut) tas tacksamt emot :)

Försommarmåndag

Jag älskar den här tiden på året! Om jag fick bestämma så skulle det vara maj och juni året runt.

Passet i lördags blev en rejäl mental upplåsning. Jag har sedan dess gått omkring med en känsla av att JAG KAN. Jag kan springa milen och kan jag det så kan jag vad som helst. Eller åtminstone hur långt som helst. Inte än, men snart, snartare än jag tror. Idag blev det 7 glada kilometer och jag känner lite löparglädje återvända i kroppen. S blev avundsjuk när jag drog på mig skorna, så han fick ta på sig sina och följa med ut i vagnen. Snittade 38 sekunder snabbare per kilometer jämfört med i lördags, trots att jag hade vagnen idag också. Det säger en del om hur mycket jag tappar i backar (och kostigar för den delen) eftersom jag hade färre och snällare backar idag. Men jämfört med den senaste tidens träning (då jag bara snittat några sekunder snabbare även utan vagn) så säger det även en del om hur mycket glädjen gör för resultatet. Och kanske att min neonrosa "lucky bra" medför lite positiv energi trots allt... ;)

Testade något nytt (för oss) den här veckan: Veckohandling via nätet. Satt vid datorn en kvart eller så igår - idag kom varorna hem ända till dörren och vi behövde inte göra något annat än att betala. En liten extra slant för hemkörningen naturligtvis, men lätt värt när tiden tryter! Som mammaledig tyckte jag en tur till Maxi kunde vara skönt, särskilt om barnen var kvar hemma med A. Men med heltidsjobb så känns det mer som ett måste än en skön oas i vardagen. Inte riktigt lika lyxigt som en färdig matkasse, man måste ju fortfarande planera själv, men absolut något jag kan tänka mig att fortsätta med. Nu hann jag ju träna istället för att trängas med kundvagnar i gångarna! Tänk så värt tid kan vara.

Nu ska jag sova. Längtar lite efter semester, som kommer i miniformat om mindre än två veckor och sen kör jag på i två veckor till innan den riktiga 5-veckorsvarianten dyker upp. Hmm, helt plötsligt kändes det som att sommaren snart är slut, innan den ens har börjat... Men fem veckor med familjen känns lyxigt!