Banken

Planen idag var en liten löprunda, men en och en halv timmes omväg via banken tog den tanken ur huvudet på mig fortare än kvickt. Skulle betala räkningarna förra veckan, hittade inte dosan. Egentligen borde jag skickat den som "gömt" den till att sitta i kö en timme för en ny men jag ser två alternativ: A) Den som gjorde det är för liten för att ta ansvar för sina handlingar eller B) Den som gjorde det var den som faktiskt satt där på banken idag... Jag är en slarver, så det är inte omöjligt att jag har tappat bort den själv. Får väl vara nöjd med att det ändå tog 7 år isf :/ Nu har jag iaf en ny och tjejen på banken bjöd på den som plåster på det långa kö-såret. Och jag fördrev timmen med den här, som jag köpte på vägen (eftersom jag sa upp min prenumeration av nån anledning... Kanske dags att teckna en ny om jag ändå ska gå o köpa lösnummer?)

Klart jag hellre hade varit hemma o kramat familjen, men om man nu ändå ska sitta på banken kan man ju göra nåt vettigt av tiden.

Jaha, räkningarna fixade så lite Hollywoodfruar på detta då. Verklighetsflykt deluxe.

Hus

Intensiv dag idag. Började med att jobba, efter en fredagsvab som gjorde tredagarshelg. Studiedag för killarna, så sovmorgon till 10 för dem. Såna morgnar brukar kunna vara jätteeffektiva, men den här blev mer förvirrad, mest för att jag inte visste om det här förrän strax efter 8 i morse när jag kollade mailen. Pga. sovmorgonen var vårt morgonmöte uppskjutet till 8.30 och drog ut på tiden eftersom vi ändå hade tid. Helt plötsligt var klockan kvart över 9 och jag hade fortfarande inte kommit igång ordentligt. Tog dock tag i saker och fick klart allt jag skulle innan jag gick hem. Hann dessutom klämma in en lyxlunch (det blir många såna när man glömmer matlådan stup i kvarten!) med biträdande F.

Kom hem, fixade mat åt barnen och tog med mig E på husvisning. Hus och hus, men typ ett radhus utan trädgård. Upplägget är som klippt och skuret för mig, men huset i sig var lite för litet. Om det hade vart 20 kvadrat större så hade det varit mer intressant (förutsatt att kvadraten vore fördelade på rätt ställen). Det intressantaste just idag var att den gamla kamratstödjaren mitt gymnasium också var där. Hoppas han får huset, om han vill ha det. Han var en bra människa, det är kul när det går bra för såna. Själv fortsätter jag ha is i magen i väntan på Det Perfekta Boendet.

For från visningen till gymmet, lämnade E på Mini-SATS och körde en timme på crosstrainern. Varierade lite mellan Tyngre Motstånd och Snabbare Tempo,  kändes bra. Handlade lite akutvaror, hämtade paket på "Posten" och åkte hem. S var fortfarande vaken fast klockan var nästan 20, brukar typ aldrig hända efter 19.30 i vanliga fall. Nåväl, A gjorde ett nytt försök att lägga honom och då tog det inte ens två minuter innan han sov. Sen gick E och la sig o jag själv passade på att rensa lite avlopp innan jag duschade.

Nu hägrar sängen.

Lidingö 15k

När jag anmälde mig till årets Lidingölopp för snart ett år sen så kändes det som en bra idé och en rolig utmaning. Idag - not so much. Det är ju ingen hemlighet att löpningen inte gått som den borde i år och med den uppladdningen samt en dålig natts sömn, som avslutades med "Ja ä färdig soba i det hära rummet" klockan 7 i morse så borde jag kanske verkligen ha sålt startplatsen som jag tänkte. Men nu gjorde jag inte det och då var det bara att pallra sig iväg. Jag visste att det skulle gå dåligt, men det gick tyvärr ännu sämre :( Jag kom runt levande men gick betydligt mer än jag borde. Kramp i magen redan efter två kilometer och när jag tog en timme på mig för 9 så gav jag upp mentalt. På något magiskt sätt lyckades jag få en sluttid i resultatlistan även fast jag glömde mitt tidtagningschip i bilen, mardrömslika 1:44:48 stannade jag på, ett snitt på 7 min/km! Galet! Nu är ju visserligen Lidingö känt för sin kuperade terräng, men jag sprang faktiskt 10 km på under timmen förra året där. Nåväl, jag känner mig rätt färdig med just Lidingö som bana, men det blev ändå en liten pepp att ta tag i konditionsträningen igen. Det, i kombination med 52:48 på en annan blogg tidigare idag :) Jag siktar inte på några 52 minuter på milen, men ner mot 55-56 igen vore ju trevligt iaf! Ska bara hålla kvar den motivationen när temperaturen sjunker och regnet faller som isprickar i ansiktet...

När man har sprungit 15 kilometer i backar så får man unna sig en liten skål med godis till kvällen, så det gör jag nu. Funderar över om jag ska slå igång en film på Netflix, eller om jag ska läsa nåt istället. Homeland säsong 3 har för övrigt släppts nu, om någon mer än jag fortfarande köper filmer och sånt. Tror dock jag önskar mig den till jul istället.

Var och en

Ibland blir jag sugen på att stänga av kommentarsfunktionen här. Sen tänker jag att var och en får stå för sina egna dumheter. Ibland borde var och en även rannsaka sig själv; om nu mina barns framtida avståndstagande beror på vad jag sått nu så kanske det är i sitt eget föräldraskap man ska leta orsaker när ens egna barn inte vill prata med en heller. Istället för att lägga det ansvaret på mig. Men det är förståeligt att det känns enklare att skylla på nån annan än sig själv. Jag har ju trots allt stulit det vuxna barnet som är helt utan egen vilja!

Idag blev det vab. S kom hem o var risig i magen igår så jag passade på att ta en lugn uppladdning för Lidingö. Mest åkt bil hela dan känns det som, Uppsala - Lidingö - Järfälla. Skönt att slippa åka fr Uppsala kl 17 dock. Hittade nummerlappen utan problem o fick ett hum om hur lång tid jag behöver imorgon bitti. Hoppas slippa regn!

Avslutar kvällen med lite Idol och te ihop med mamma o pappa.

Åh vad jag älskar (och hatar) att planera middagar! Älskar, för att det är något att se fram emot, allra helst när jag slipper laga den själv. Hatar för att det är så många viljor som ska enas om en restaurang... Det går väl an när man är tre stycken, men sju? Hej och hå. Jag längtar ändå < 3

En annan sak jag ogillar är folk som varken svarar i telefon eller på mail, trots att det ändå rör sig om en myndighet med skyldighet att svara relativt snart. Hur får man tag i information när den i andra änden inte plockar upp? :(

Haft en bra dag, lyxig booster-lunch på mysig restaurang med väl valda arbetskamrater. I < 3 my gang. Själv var jag nån helt annanstans i tankarna just idag, men känslan av att sitta där med så härliga människor, högt i tak och många skratt. I love.

Mycket mat i dagens inlägg, man skulle kunna tro att jag är hungrig. Så är inte alls fallet, efter lyxlunchen och god köttfärssåsmiddag hemmavid. Bara några dagar kvar till Lidingö nu, har vart på vippen att sälja min startplats några gånger men tänker avsluta säsongen bättre än den började (dvs. med att springa öht...)

Jaha, men ha en trevlig kväll då allihop!

The key to success

Jag tror jag kanske har hittat nyckeln till varför löpningen inte känts rolig och hur jag ska hitta dit igen; jag har stressat för mycket för att komma till vissa distansmål i tid. Först milen, för att påbörja halvmaraträningen, och sen tvåmilen för att klara loppet. Hör ni? Stressen igen... Jag som skulle springa och träna för att må bra i år. Tänkte på det när jag var ute på en halv intervallmil idag, det kändes så mycket mer rimligt än en halvmara. Så nu börjar jag om från femman igen! Tänker verkligen inte stanna där för alltid, men tänker inte öka med tre km per vecka för att "hinna" heller. Så det så! Sakta men säkert är min melodi. Fler korta intervallpass och så småningom kommer milen tillbaka och känns rolig igen!

Nu blir det ett avsnitt Wire och en kopp te innan sängen.

Trevlig helg

Från gymmet o hem tar det knappt 10 minuter att gå, tre med bil (om man t.ex. åker direkt efter jobbet). De tre minuterna hem idag var tuffa, eftersom benen darrade av dagens ansträngning - och då var inte ens min PT där idag. Persade på benpress, tyngre vikt OCH fler reps än tidigare. Stoppade på lite extra vikt på squat-stången också. Mycket ben som ni hör. Körde lite överkropp också, men är lite rädd för just de övningarna eftersom jag är så svag upptill :( Men jag blir starkare! Varför kom jag inte på det här med PT tidigare? Träningen blir både roligare och effektivare! Ser dessutom relative snabba resultat, som t.ex. benpressen idag - 40 kg mer än för drygt en månad sen. För tre månader sen vågade jag knappt gå in i den delen av gymmet...

Nu blir det dinner och helg.

Lunchtankar en fredag

Med planeringsdag i måndags blev det en kort vecka på jobbet. Ändå har torsdagen och fredagen känts så låååånga och sega! I natt vaknade jag vid 2.30, somnade om närmare 5. Blev ingen träning i morse, tog en timmes flexsovmorgon istället. Barnen sov i natt (förutom att A var uppe med S en kortis vid 3) så det var inte deras fel att jag var vaken. Fattar inte vad det beror på, men det är ett återkommande mönster; om jag har bestämt mig för att träna på morgonen så sover jag dåligt på natten, säkert som amen i kyrkan. Siktar på träning efter jobbet istället. Har inte så mycket att göra för tillfället, så jag tänker att jag kan flexa lite i eftermiddag också… Nu tar jag igen all tid jag la ner på att slita ihjäl mig i våras :)  Faktiskt skönare att ha lite ledig tid nu när det börjar bli mörkare igen. Går med nån sorts latent oro i kroppen, med förra hösten relativt färskt i minnet. Vill inte bli sjukskriven igen. Försöker att inte ta på mig mer än nödvändigt och att träna för att må bra. Årets stora mål, halvmaran, är ju redan nått och nu finns det ingen anledning att springa längre än jag vill :) Har till och med funderat på att lägga ner löpningen efter Lidingö-loppet, iaf för året, och satsa på gymmet istället. Gymmet är både varmt och ljust året runt, vilket gör att det känns mindre motigt att ta sig dit. Och den bästa träningen är ju den som blir av… Problemet är att gymmet stänger tidigare än löpspåret så man blir mer begränsad. Nåväl, inga beslut är huggna i sten så det kanske blir både och eller ingenting. Bara lösa tankar än så länge. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till den där riktiga löparglädjen i år, tar mig oftast ut rätt omotiverad (alt. stannar hemma!) och varje kilometer känns fortfarande som något som ska göras för görandets skull, inte för att det är skönt eller för att jag mår bra av det. Men om någon råkar ha en burk extra motivation så går det bra att skicka hit, för jag vill tycka om att springa igen!

Tvättade pengar

Ni vet den där känslan när man hittar en bortglömd 20-lapp i fickan? ”Hurra, en (halv) latte!”, liksom. Jag hittade 250 spänn i en väska häromdagen. Det täckte båda kollegornas födelsedagsinsamlingar, en lunch och blev ändå del över. Idag hittade jag en hundring till, i en annan väska, tjoho!  Igår kväll hittade jag en tjuga i tvättmaskinen också, men det var bara lunchväxeln som jag glömt att ta ur innan jag la byxorna i tvätten. Just 20 spänn gör ju kanske varken till eller från, men när jag för ett femtontal år sen råkade komma på att jag glömt 3000 i byxfickan som just snurrade runt i maskinen, då var jag rätt förstörd, tills jag insåg efteråt att pengar tål att tvättas eftersom de inte är gjorda av papper som jag trodde. Det var väldigt bra timing att hitta de där pengarna, för ett av mina typ två par jeans sprack häromdagen. Nu ska jag bara fundera på vart jag ska köpa nya, för de senaste jag köpt har varit dålig kvalitet. Kanske skulle fundera på ett par från Filippa? De har jag bara bra erfarenheter av sedan tidigare, synd bara att de är så dyra L Fast det är klart, om de billiga bara håller ett halvår så kan det ju vara värt. Om man tar en sväng förbi Barkarby kan man ju kanske spara någon hundralapp eller så, som man kan glömma bort i en väska sen…

Blaha

Ja, typ så känns det idag. Blaha. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, kanske är jag bara trött och sliten. Höstkylan (bara 5 grader i morse) i kombination med allt färre ljusa timmar på dygnet. Dags för D-vitamin?

Träffade min PT igår, imorgon ser jag fram emot att springa en sväng igen. Efter lördagens prestation känns milen som ett förhållandevis kort pass och jag tänker att det kanske blir i intervallform? Eller kanske inte, vi får se... Men just idag känns det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt. Till helgen bär det av igen, till svägerskan den här gången. Och nästa helg blir det Lidingö. Det känns som jag aldrig hinner vara hemma, men jag antar att jag får skylla mig själv?

Gnäll, gnäll, gnäll. Jag ville mest bara hälsa er alla att jag lever även om jag inte skriver varje dag.

En ytlig analys av det politiska läget idag.

SD ligger som en tung, blöt filt över hela Sverige idag verkar det som. Jag vet inte säkert, men kan tänka mig en eller två i bekantskapskretsen som faktiskt röstade på dem. Rimligtvis borde det finnas nåt 30-tal åtminstone, sett till antalet vänner på Facebook (...) "Sveriges fjärde största parti, näst efter S, M och Soffliggarna" var det någon som uttryckte det. Var det inte så här Hitler började också? Folkvald och populär? Jag tror övriga partier måste göra en ordentlig inventering - vad står det för att 13% av väljarna röstar på SD? Vad är de missnöjda med och hur kan vi förbättra oss på den punkten? För jag tror en hel del är s.k. "missnöjesröster", man är missnöjd med övriga partiers politik och SD blir alternativet, ett alternativ som kan göra mer skillnad än en blank eller en utebliven röst. För övrigt är det skrämmande att SD lyckas få uppemot 30% i vissa kommuner. Stolt över att mitt älskade Umeå är näst bäst i statistiken med "bara" 5.6%.

Nåväl, oavsett om man röstar Rödgrönt, Rosa eller Alliansen så är jag iaf glad att de flesta jag känner inte röstar SD. Nu ska det bli mycket spännande att se hur Löfven får ihop sin regering, med bara MP som samarbetspartner och ett så starkt SD... Det känns som att det kan bli High Chaparral de närmaste fyra åren.

Dagen efter

Laddade upp för en sån här morgon, med Disneydags som underhållning i bakgrunden.

Sen kom de här huliganerna på att de också ville äta, så då blev det mysfrukost med dem istället.

 Efter frukost rådde lite städning, innan det var dags att kompensera frukosten med en sån här lunch.
 

Fantastiskt god pastasallad som vi fick med resterna av från ma o pa där vi åt middag efter loppet igår. Ingen annan var hungrig när jag höll på att svälta ihjäl, så jag fick äta/läsa själv.

Efter lunchen tog jag med mig barnen till vallokalen för att dra mitt strå till stacken. Försökte förklara det där för E häromdagen, när hon såg en lapp med uppmaningen "RÖSTA". Efter ett tag sa hon "Stopp mamma, jag förstår ändå ingenting av vad du säger". Nåväl, barnen fick följa med och rösta och S blev jätteledsen när vi skulle gå hem igen; "Jag vill inte gå ut! Dumma mamma!"

Efter att resten av familjen också ätit lunch kom en av E's kompisar över för en playdate och tjejerna röjde runt i 4 timmar. Hade så kul att lilla vännen blev ledsen när hennes mamma kom o hämtade, ville INTE åka hem.

Känner mig lagom stel i benen nu och är lite tacksam för den där planeringsdagen imorgon, så jag får åka på playdate hos en härlig mamma istället för att springa på larm på jobbet. För springa lär ta ett par dagar till innan jag ger mig på. Ska nog be min PT om lite mer fokus på överkropp på tisdag... (Kom för övrigt på mig själv idag att fundera över om jag ska springa Halvmaran nästa höst igen, fast jag lovade mig själv igår att aldrig göra om det... Haha, så kan det gå! Vet dock inte om det är värt den energi det kommer kräva att bli bättre på en så pass lång distans, så det lutar åt att jag inte gör om det). 

21 098

Jag blir lite illamående när Fejjan svämmar över av människor i träningskläder, letande efter nån sorts bekräftelse i form av likes för att de är så hurtiga. MEN det här är en annan grej, det här är halvmaran (och min blogg), så idag bjuder jag på en svettig selfie.

Hade som mål att ta mig runt och en mental "besvikelsegräns" vid 2:15. Jag kom iväg rätt okej, var noga med att fylla på vid vätskestationerna och la in gångpauser när jag behövde. Mellan 17-18 gick jag riktigt mycket, säkert 700 m totalt, men det var livsnödvändigt för att orka de sista tre. Gick i mål på 2:14:36! Nöjd med det, men distansen blir ingen ny tradition. Lidingö 15km om två veckor, därefter blir det till att satsa på milen o bli snabbare där igen.

We all want the same

Jag har gått från Nervös till SJUKT Nervös de senaste dagarna. På lördag smäller det och jag vet inte om jag kommer klara det. Jag har ju trots allt aldrig sprungit längre än 18 km förut och det passet var ett av mitt livs jobbigaste (vilket ju känns rimligt). Det känns väldigt olovande att jag knappt orkade 18 och nu ska jag plötsligt klara 21 :/ Alla måste lova att inte skratta om det tar extremt lång tid!

Har varit på teater ikväll, kul att göra något annat än att gå till lekparken eller fika på Gränby. Såg en föreställning om flyktingskap och de öden flyktingarna möter på sin resa. Mycket intressant!

Sen det här med valet - "Uppsala kan bättre, kryssa mig". Eh, jaha, på vilka grunder då? Vad tänker du göra för att förbättra vad? Och så det där med att alla vill ha "bättre skola, bättre vård, fler jobb" - ja, det är klart vi vill. Men det intressanta tycker jag är HUR ni ska uppnå det. Alla lovar samma saker, frågan är vem som håller det. Jag hittade den här bilden på den här sidan. We obviously all want the same egentligen.

Imorgon blir det ett kort, lätt pass för att hålla benen igång. Sen är det dags... Hu!

FYRA

dagar kvar till Halvmaran! Hej och hå, hur ska det gå!?

Bestämde mig för att testa en carb-loading, så jag började med att tömma systemet idag. Inga kolhydrater till lunch eller middag (eller dessemellan). Som min träning har sett ut senaste halvåret så finns det inte så mycket utrymme att "vila sig i form", för då måste jag dra ner helt på det och det blir ju inte bra heller. Kom således på den smarta idén att ge mig ut på en löptur på kvällen. Hej och hå igen! Hur kan så kort sträcka (5.4 km) vara så jobbig?! Det gick inte ens särskilt fort. Måste ju bero på tömningen och bristande energi. Imorgon börjar jag ladda istället och hoppas på att musklerna håller hela vägen på lördag!

Det känns som en halv evighet sen jag anmälde mig till Halvmaran och då kändes det som en bra idé. Längtar tills det är över :/

PS: Om man säger att man ska sluta läsa min blogg så kan man göra det, det går bra.

Lyxmåndag

En period i mitt liv var det typ omöjligt att få barnen att somna på kvällarna. Nuförtiden somnar de som på beställning (peppar, peppar...). Det i kombination med att A, som gick av jobbet i morse, bara sovit två timmar senaste dygnet gjorde att jag 19.33 var den enda vakna i familjen. Unnade mig lite lyx i form av ansiktsmask, långdusch och hårinpackning. Jag har märkt att jag fäller sjuka mängder hår när jag gör inpackning eller använder balsam. Jag vet inte om det beror på stress eller bara det faktum att jag typ aldrig (läs: väldigt sällan) borstar håret mellan tvättarna och ibland inte ens då, så allt det där håret som liksom borde falla av under veckan kommer på samma gång i duschen. Läste att håravfall även kan bero på brist på aminosyror, men min PT tyckte att jag skulle testa just aminosyror och lite andra tillskott (magnesium & omega3, inga proteinpulver) för att optimera träningen så om det är det det beror på så lär det ju upphöra rätt snart...

Nu avslutar jag kvällen med ett ljus och lite funderingar kring kolhydratuppladdningens vara eller inte vara. Struntar i att tänka på den där osorterade tvätten som ligger bredvid mig.

5/9

Min stora lilla plutta har tappat sin första tand idag. Det verkar inte bättre än att hon har svalt den, för hon visste inte riktigt när eller var hon hade tappat den. Men stolt som en tupp var hon när jag kom till dagis och hämtade!

När man inte har en fysisk tand att stoppa i glaset får man skriva ett brev till tandfen och se om man kan få en liten present ändå (hårspännen stod på önskelistan, pengar var inte alls intressant), men det glömde vi ikväll så vi får göra det imorgon istället. Bra, då kanske "tandfen" hinner smuggla ner ett par spännen i korgen på ICA först...

Nehej, om man skulle ta o göra kväller kanske. Trevlig helg, alles!

Det här med politik

Jag har sett valaffischer från flera olika partier som lobbar för hårdare straff, ffa för vålds- & sexbrott. Jag har full förståelse för ett sånt "löfte", jag tror man kan vinna röster på det i dagens missnöjda samhälle, där barnpornografibrott ger böter eller högst två år i fängelse (om det inte bedöms som grovt, då kan det ge upp till sex år), vilket man för övrigt kan få om man uppsåtligen underlåter att lämna deklarationen och på så sätt "ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna" (fancypancy ord va?) Jag tycker det är orimligt att den som utsätter barn för det trauma barnporrindustrin innebär ska ha samma straffskala som den som undanhåller pengar från staten. Jag säger inte att något av det är rätt, men i det ena fallet skadas oskyldiga på vägen, traumatiseras kanske för resten av livet (som kanske inte ens blir så långt för att de inte orkar leva med sitt trauma, vem vet).

Hur eller hur, jag är inte primärt för skärpta straff men däremot för mer behandling. Jag reagerade på att Kapten Klänning kunde få villkorlig frigivning trots att han inte deltagit i några behandlingsinsatser (detta enligt kvällspressen, jag har ingen säkrare källa på det). I min värld, där vi tvångsbehandlar dagligen, så känns det självklart att om man inte deltar och tillgodogör sig behandlingen så blir man kvar... Man blir definitivt inte utsläppt tidigare! Vad är syftet med att låsa in någon en viss tid, om det bara handlar om att låsa in dem? En markering mot samhället att det man gjort är fel, visst, men sen då? Vad händer när man begår nya brott?

För jag tror att det gör något för återfallsfrekvensen, det här med behandling. Varaktig förändring måste komma inifrån såklart, men tvångsbehandling kan vara mer effektiv än ingen behandling. Så hårdare straff vinner inte min röst. Däremot om någon skulle börja resonera för mer behandlande insatser... Så att Kriminalvården gör skäl för sitt namn (obs att jag nu pratar utan någon större insikt i myndigheten och dess förfarande).

Nåt helt annat; har träffat min PT igen. Hon tvingade mig inte att göra Bulgarian split squats idag. Det har vi annars jobbat mycket med senaste veckorna. Sjuuukt jobbig övning! Jag hade ont i låren redan innan jag kom dit, så jag är tacksam att jag slapp dem idag, men passet kändes bara halvt. Som att vi glömt nånting. Utfall med kettlebells var ungefär vad låren klarade av, sen blev det mer fokus på resten av kroppen istället. Halvmaran kommer bli tuff och jag tänker mig just nu att det är en once in a lifetime experience, sen återgår jag nog till lite mer rimliga distanser och att bli snabbare på milen igen.

Jaha, nu ska jag väl gå o lägga mig. Behöver vara tidigare på jobbet imorgon, dags att sova. Siktar på att använda den halvtimmen till att flexa ut tidigare på fredag. På lördag blir det Skansen om vädret håller ihop. E tar med sig en kompis, men om någon är sugen på att följa med oss ändå så är det fritt fram att höra av sig!

Obalanserade val

På med ylletröja (nåja, 5% angora iaf), halsduk och jacka i morse. Av med jackan på jobbet, behålla halsduken på. Av med halsduken efter frukost när det blev varmt. På med halsduken igen när det blev kallt. Influensan? undrade kollegan när jag frös och svettades om vartannat. Nejnej försäkrade jag. Bara obalans i kläderna. Av med halsduken igen. På med halsduken, av med tröjan. På med tröjan. Av med tröjan. På med tröjan, av med halsduken.

Det här är vad jag gör på jobbet när ventilationen inte funkar som den borde, och ni betalar för det med er skatt. Visst känns det som en investering!

Kortsiktiga belöningar

Efter 18 km asfaltsnötande tycker jag att man kan unna sig lite smör och socker. Även fast det är en helt vanlig måndag. Började med träningsvärk redan från start och sista 300 var som att springa genom skumgummi. Men jag lever fortfarande!

Återstår att se om detsamma gäller imorgon.