När jag anmälde mig till årets Lidingölopp för snart ett år sen så kändes det som en bra idé och en rolig utmaning. Idag - not so much. Det är ju ingen hemlighet att löpningen inte gått som den borde i år och med den uppladdningen samt en dålig natts sömn, som avslutades med "Ja ä färdig soba i det hära rummet" klockan 7 i morse så borde jag kanske verkligen ha sålt startplatsen som jag tänkte. Men nu gjorde jag inte det och då var det bara att pallra sig iväg. Jag visste att det skulle gå dåligt, men det gick tyvärr ännu sämre :( Jag kom runt levande men gick betydligt mer än jag borde. Kramp i magen redan efter två kilometer och när jag tog en timme på mig för 9 så gav jag upp mentalt. På något magiskt sätt lyckades jag få en sluttid i resultatlistan även fast jag glömde mitt tidtagningschip i bilen, mardrömslika 1:44:48 stannade jag på, ett snitt på 7 min/km! Galet! Nu är ju visserligen Lidingö känt för sin kuperade terräng, men jag sprang faktiskt 10 km på under timmen förra året där. Nåväl, jag känner mig rätt färdig med just Lidingö som bana, men det blev ändå en liten pepp att ta tag i konditionsträningen igen. Det, i kombination med 52:48 på en annan blogg tidigare idag :) Jag siktar inte på några 52 minuter på milen, men ner mot 55-56 igen vore ju trevligt iaf! Ska bara hålla kvar den motivationen när temperaturen sjunker och regnet faller som isprickar i ansiktet...
När man har sprungit 15 kilometer i backar så får man unna sig en liten skål med godis till kvällen, så det gör jag nu. Funderar över om jag ska slå igång en film på Netflix, eller om jag ska läsa nåt istället. Homeland säsong 3 har för övrigt släppts nu, om någon mer än jag fortfarande köper filmer och sånt. Tror dock jag önskar mig den till jul istället.
2 comments:
Äh, bra jobbat tycker jag! Du varvade alla som låg kvar hemma i soffan! Och visst är det najs, när man sen sitter där med den där skålen godis... ;-)
Ja, bra jobbat!
Post a Comment