Ja, typ så känns det idag. Blaha. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, kanske är jag bara trött och sliten. Höstkylan (bara 5 grader i morse) i kombination med allt färre ljusa timmar på dygnet. Dags för D-vitamin?
Träffade min PT igår, imorgon ser jag fram emot att springa en sväng igen. Efter lördagens prestation känns milen som ett förhållandevis kort pass och jag tänker att det kanske blir i intervallform? Eller kanske inte, vi får se... Men just idag känns det skönt att bara vara hemma och ta det lugnt. Till helgen bär det av igen, till svägerskan den här gången. Och nästa helg blir det Lidingö. Det känns som jag aldrig hinner vara hemma, men jag antar att jag får skylla mig själv?
Gnäll, gnäll, gnäll. Jag ville mest bara hälsa er alla att jag lever även om jag inte skriver varje dag.
No comments:
Post a Comment