Kollar på SVT Debatt och funderar lite över Halloween. Frikyrkoprofilen Tommy Dahlman uttalar sig om två aspekter på jippot; dels den teologiska, att för den kristna kyrkan är det ingen lek att klä ut sig till djävulen när man tror på en andlig verklighet osv. Det argumentet köper jag. Men om man vill klä ut sig till annat då? E hade maskerad i helgen, jag såg inte en enda djävul. Ett par små häxor, men det är ju ingenting som inte förekommer till påsk också och då hör jag ingen uttala sig om det som ett problem. Dessutom: vart kommer Halloween-traditionen ifrån? "One nation under God" som amerikanerna säger i sin Pledge of allegiance. Eller "In God we trust", det officiella mottot för samma land.
Det andra argumentet Tommy använder är det terapeutiska, att folk som förlorat närstående måste få sörja ifred. Men här tycker jag nog att han behöver bli bättre på att skilja på Halloween (31/10) och Allhelgonahelgen (Allhelgondagen = 1/11, Alla helgons dag = den lördag som infaller mellan 31/10-6/11). Om jag förlorar min familj i en bilolycka kring påsk, ska jag kräva att andra slutar fira påsk då för att det ger mig tråkiga minnen? Tommy behöver jobba på sin argumentation.
Friskoledebatten är egentligen långt mer intressant, men det enda jag orkar skriva i den frågan ikväll är: Förstatliga skolan! Och vården. Ge alla samma möjligheter UTAN VINSTINTRESSE. Ett alternativ är krav på att återinvestera en viss (hög) procent av vinsterna i verksamheten.
Thursday, October 31, 2013
Tuesday, October 29, 2013
17 blöta
Jag hade verkligen tänkt blogga igår, om inte annat så för att skriva om mina framsteg i träningen. Jag sprang 17 km för första gången! 2 mil är inte långt borta. Även fast jag faktiskt hade någon kilometer som låg över 7 minuter på slutet. En snitthastighet på 6:19 gav ett slutresultat 1:47:25, så nästa naturliga delmål känns ju som två timmar straight (19 km?). Eftersom det regnade igår kväll (ingen storm dock) så var jag helt genomblöt och iskall när jag kom hem, så innan bloggeriet så tog jag en dusch. Där somnade jag, sittande i badkaret... Gick o la mig istället för att blogga. Lyckades ändå försova mig i morse, vaknade 10 minuter innan jag skulle gå! Hann inte sminka mig - hittade inte ens sminkväskan - men kom i tid till jobbet. Hade en extra mascara i träningsväskan där, så jag såg åtminstone lite levande ut idag.
Hade en del problem med andningen igår, fast det har jag haft överlag på sistone. Tror att det kan vara till viss del stressrelaterat för det har varit värre nu när det varit mycket på jobbet, men det förekommer ju även när det inte finns nån uppenbar stress i livet. Ringde vårdcentralen i fredags - en månads väntetid för att få träffa läkare! Sjuksköterskan jag pratade med kunde inte ens boka in en tid åt mig för att läkarnas scheman inte lagts än. Katastrof faktiskt. Vad betalar jag skatt för? Sketna högerregering och -kommun.
Stressen på jobbet släppte något på eftermiddagen, då torsdagens fyratimmarsmöte blev uppskjutet ett par veckor - skööönt, då hinner jag klart det jag behöver hinna klart innan helgen! Jag kände direkt att det blev lättare att andas, bokstavligt talat. Jag förstår inte hur vissa saker hamnar på mitt bord, men det är väl nån sorts ansvarstänk som gör det svårt att säga nej. Om någon blir sjukskriven så går det ut över killarna om inte jag tar på mig extrauppgifter. På fredag ska jag iaf vara ledig o "hemma" med barnen (lär inte vara så mycket hemma som med barnen). A åker bort över helgen och vi ska myyysa. Film, god mat, besök av mojje o morfar, Leos lekland och tre hela dagar för oss själva.
Förutom att jag inte har tränat på sistone så har jag stoppat i mig skräp exakt varje dag den senaste veckan. Snart dags för en detox tror jag. Har faktiskt ett par fester och middagar att se fram emot nu i november, vore ju ganska trevligt om man inte såg ut som en säck potatis då även om det inte direkt är nån Nobelmiddag jag ska på (som alla vet så är ju nämligen den i december). Har slarvat med plankorna sen i mars (...) så det börjar bli dags att ta tag i dem också. Jag känner att min hållning blir sämre och sämre och det beror inte bara på att jag äter ostkrokar.
Gjorde en intresseanmälan till Stockholm TunnelRun nästa höst också, 10 km i/på Norra Länken innan den öppnar för trafik - kul grej tänkte jag :) Vem tar barnen om A jobbar? Hans schema kommer jag nämligen inte få veta innan det är dags att anmäla sig på riktigt.
Vad har ni andra för er en kväll som denna?
Hade en del problem med andningen igår, fast det har jag haft överlag på sistone. Tror att det kan vara till viss del stressrelaterat för det har varit värre nu när det varit mycket på jobbet, men det förekommer ju även när det inte finns nån uppenbar stress i livet. Ringde vårdcentralen i fredags - en månads väntetid för att få träffa läkare! Sjuksköterskan jag pratade med kunde inte ens boka in en tid åt mig för att läkarnas scheman inte lagts än. Katastrof faktiskt. Vad betalar jag skatt för? Sketna högerregering och -kommun.
Stressen på jobbet släppte något på eftermiddagen, då torsdagens fyratimmarsmöte blev uppskjutet ett par veckor - skööönt, då hinner jag klart det jag behöver hinna klart innan helgen! Jag kände direkt att det blev lättare att andas, bokstavligt talat. Jag förstår inte hur vissa saker hamnar på mitt bord, men det är väl nån sorts ansvarstänk som gör det svårt att säga nej. Om någon blir sjukskriven så går det ut över killarna om inte jag tar på mig extrauppgifter. På fredag ska jag iaf vara ledig o "hemma" med barnen (lär inte vara så mycket hemma som med barnen). A åker bort över helgen och vi ska myyysa. Film, god mat, besök av mojje o morfar, Leos lekland och tre hela dagar för oss själva.
Förutom att jag inte har tränat på sistone så har jag stoppat i mig skräp exakt varje dag den senaste veckan. Snart dags för en detox tror jag. Har faktiskt ett par fester och middagar att se fram emot nu i november, vore ju ganska trevligt om man inte såg ut som en säck potatis då även om det inte direkt är nån Nobelmiddag jag ska på (som alla vet så är ju nämligen den i december). Har slarvat med plankorna sen i mars (...) så det börjar bli dags att ta tag i dem också. Jag känner att min hållning blir sämre och sämre och det beror inte bara på att jag äter ostkrokar.
Gjorde en intresseanmälan till Stockholm TunnelRun nästa höst också, 10 km i/på Norra Länken innan den öppnar för trafik - kul grej tänkte jag :) Vem tar barnen om A jobbar? Hans schema kommer jag nämligen inte få veta innan det är dags att anmäla sig på riktigt.
Vad har ni andra för er en kväll som denna?
Sunday, October 27, 2013
Nä nu orkar jag inte mer ikväll
Vecka 43 fick nöja sig med 11 ynkliga kilometer. Jag hade mer att ge av både flås och ben, men den ledsna bebisen i vagnen började gnälla redan vid 8 km och gav sig inte. Vid 11 plockade jag upp honom och gick hem istället. Jag som tyckte det här med joggingvagn var en sån bra idé... Vi är inte riktigt överens.
Hade tänkt springa en långrunda ikväll, men efter 10 högljudda maskeradgäster så finns det ingen mental ork i kroppen. I somras började E prata om att ha "Kalas med pumpor och spöken". Jag tyckte hon kunde vänta till Halloween åtminstone, så idag blev det maskerad med 10 tjejer i åldrarna 3-5. De fick pyssla lite muffins (jag hade lagt på smörkräm och sen fick de trycka ut figurer ur sugar paste och dekorera sin egen) och sen åt de glass och lekte.
Frågan är om jag ska se Eat Pray Love eller gå o lägga mig istället? Jag är för trött för att ens orka skriva klart det här inlägget, eller ta ställning i frågan ovan. Det kanske talar sitt eget tydliga språk? Om jag sover nu så kan jag orka springa imorgon istället. Nästa helg blir det svårt att få ihop träningen, eftersom jag är ensam hemma med barnen. Grannarna är på semester, annars hade jag kunnat lämna E med deras dotter och ta med mig vagnen, men nu går ju inte det heller. Ska försöka övertyga E om att jag inte behöver vara med på kalaset på lördag, att hon kan vara där själv (av de kompisar som kom hit idag så var det bara en som hade någon förälder med sig och två (andra) som jag aldrig träffat förut, men de var här själva ändå och jag har ju lämnat henne ensam på kalas förut).
Gonatt.
Hade tänkt springa en långrunda ikväll, men efter 10 högljudda maskeradgäster så finns det ingen mental ork i kroppen. I somras började E prata om att ha "Kalas med pumpor och spöken". Jag tyckte hon kunde vänta till Halloween åtminstone, så idag blev det maskerad med 10 tjejer i åldrarna 3-5. De fick pyssla lite muffins (jag hade lagt på smörkräm och sen fick de trycka ut figurer ur sugar paste och dekorera sin egen) och sen åt de glass och lekte.
Frågan är om jag ska se Eat Pray Love eller gå o lägga mig istället? Jag är för trött för att ens orka skriva klart det här inlägget, eller ta ställning i frågan ovan. Det kanske talar sitt eget tydliga språk? Om jag sover nu så kan jag orka springa imorgon istället. Nästa helg blir det svårt att få ihop träningen, eftersom jag är ensam hemma med barnen. Grannarna är på semester, annars hade jag kunnat lämna E med deras dotter och ta med mig vagnen, men nu går ju inte det heller. Ska försöka övertyga E om att jag inte behöver vara med på kalaset på lördag, att hon kan vara där själv (av de kompisar som kom hit idag så var det bara en som hade någon förälder med sig och två (andra) som jag aldrig träffat förut, men de var här själva ändå och jag har ju lämnat henne ensam på kalas förut).
Gonatt.
Friday, October 25, 2013
Frajdej najt
Med ont i både ben och fötter efter 11 långsamma kilometer med barnvagnen så funderar jag på om det inte är dags att unna sig ett par nya skor snart? Jag köpte ett par för ca ett år sen och ett par i början av året, så egentligen borde inget av dem vara utslitna men det är ju rätt kul att köpa nya träningsattiraljer... Har bara sprungit 80 mil sen jag började i september 2012, så det är ju inte som att de är helt utslitna (eftersom det dessutom är fördelat på dessa två par och ett gammal par som jag hade nån månad innan jag fick tag på mina gore tex). Kanske väntar ett tag till ändå.
Har ägnat kvällen åt att ligga på soffan och halvkolla på Top Gun, samtidigt som jag ätit middag och bloggat och facebookat och läst lite andra bloggar och kollat på nya skor. Just nu går Ladder 49 på 5:an, bra film om någon inte har sett den. Men eftersom jag har sett den så tror jag att jag ska gå o lägga mig istället. Läste just blogginlägg från en gravidtröttis, blev så trött själv av att läsa det. Imorgon är det lördag och då ska vi städa, eftersom E ska ha Kalas Med Spöken Och Pumpor på söndag. Hon började prata om det redan i somras och nu har jag visst lovat att hon ska få ha det så det är väl bara att tuta o köra. 10 tjejer i vår lilla lägenhet, hur ska det gå?
Har ägnat kvällen åt att ligga på soffan och halvkolla på Top Gun, samtidigt som jag ätit middag och bloggat och facebookat och läst lite andra bloggar och kollat på nya skor. Just nu går Ladder 49 på 5:an, bra film om någon inte har sett den. Men eftersom jag har sett den så tror jag att jag ska gå o lägga mig istället. Läste just blogginlägg från en gravidtröttis, blev så trött själv av att läsa det. Imorgon är det lördag och då ska vi städa, eftersom E ska ha Kalas Med Spöken Och Pumpor på söndag. Hon började prata om det redan i somras och nu har jag visst lovat att hon ska få ha det så det är väl bara att tuta o köra. 10 tjejer i vår lilla lägenhet, hur ska det gå?
Tuesday, October 22, 2013
Personbästa, Platt mark och Prostitution
Glöm Pengar, Pass och Pillett - det är rubriken ovan som gäller för den gångna helgen. Och det här är ett långt inlägg, så läs bara om ni har tid.
Förutom träningen så har det ju alltså varit en resa också. Den började i fredags kl 17.10 ungefär, när jag gick hemifrån. Det är lätt att tänka att "det är bara ett par timmars flyg till Amsterdam" (eller nån annanstans i Europa), men det är lika lätt att glömma allting runtomkring - resan till Arlanda, att vara där i tid för att checka in och boarda, att eventuellt hämta ut bagage på flygplatsen (vilket jag slapp eftersom jag bara reste med handbagage), eventuella passkontroller (vilket jag också slapp eftersom det var inom Schengen), väntan på transportmedel från flygplatsen osv. Allt som allt så tog det närmare sex timmar från dörr till dörr. Bredvid mig på flyget satt en blond backslick och talade om att det inte fanns någon stekfaktor i Amsterdam. Skönt att höra, men kändes konstigt att Steky Stekerson också tyckte det var skönt. Kom fram till hotellet strax före 23 och när jag hade checkat in på hotellet (som var mer som ett större Bed and Breakfast, väldigt hemtrevlig stämning, ingen enhetlig klädsel för personalen, en katt bakom receptionen) så gav jag mig ut att leta tandborste, eftersom jag vanan trogen åkt ifrån min. Tyvärr fanns inga nattöppna butiker, så det slutade med att jag knallade in på Marriott och bad om hjälp (jag hade naturligtvis börjat med att fråga på mitt eget hotell, men de hade inga). Marriott var väldigt service minded och gav mig en tandborste utan att blinka, trots att jag sa att jag inte bodde där. Borstad och klar så kom jag i säng vid halv ett.
Dagen efter mötte jag upp mitt sällskap i frukostmatsalen. Kul kul kul att träffa Emma igen! Emma och jag lärde känna varandra på läger för en halv livstid sen. Vi brevväxlade några år, men sen tappade vi kontakten. Tills Facebook came along och vi insåg att vi båda bodde i Uppsala. Sen har vi träffats nån gång och sprungit på varann ett par gånger, tills vi nu åkte till Amsterdam ihop, med Emmas vänner och deras vänner.
Började sedan lördagen med att hämta ut våra nummerlappar och shoppa träningskläder (surprise!). Sen gick jag på museum, först van Gogh och sen Stedelijk som var lite mer modern konst och formgivning. Där fanns bl.a. ett rum vigt åt skandinavisk design - Iittala, Alvar Aalto, Arne Jacobsen. Namn som till och med jag känner igen. Hann se lite Andy Warhol och Picasso också.
Åkte på en Canal cruise också, men såg inte så mycket av den. Det regnade ute och rutorna immade igen. Trist.
På kvällen gick jag på Anne Franks hus. Där fick man inte fota alls. Jag var lite besviken över att huset var helt omöblerat, men tydligen hade Annes pappa önskat ha det så. Det gjorde det svårt att få en ordentlig överblick, det kändes mer som en labyrint av trappor och tomma rum. Jag skulle dock rekommendera alla som åker till Amsterdam att gå dit, för det var väldigt rörande ändå. Passade på att köpa dagboken också innan jag åkte därifrån.
På vägen tillbaka till hotellet var det en familj som kom fram till mig och frågade något. "Sorry I don't speak Dutch" svarade jag, så de tackade för sig och gick vidare. Såg att de stannade en cyklist några meter längre fram, frågade något och han svarade något som jag inte hörde. Men jag hörde mammans kommentar när han cyklade vidare: "Niemand spreekt Nederlands in Amsterdam" - ingen pratar holländska i Amsterdam. Inte lätt att fråga sig fram då :)
På söndagen var jag helt slut när jag vaknade och ville mest av allt ställa in loppet. Men jag tog mig i kragen och sprang, som jag ju redan har berättat. Personbästa på 8 km (vilket ju är en intressant distans att persa på), det skrev jag om igår. 5:17-tempo i snitt, vilket är mitt bästa snitt ever. Har inte ens snittat så bra på 5 km förut (då har jag legat på 5:18 som bäst). Jag tror faktiskt inte bedriften är möjlig att göra om i Uppsala (för min egen del) om jag inte springer på Studenternas bana, men det känns rätt trist att springa 25 varv där. Hellre ett sämre resultat och en skön runda! Vad gäller lopp och resor så kan jag nog säga att jag inte kommer åka så långt för ett så pass kort lopp igen. Om jag ska åka utomlands (eller ens längre än till Stockholm) igen så får det vara för en halvmara åtminstone. Som jag skrev för ett tag sen så funderade jag på att byta distans redan nu men valde turistandet istället. Det var helt rätt val den här gången, men i längden är det inte hållbart att lägga alla de pengarna för att springa en distans som är kortare än de flesta av mina träningspass.
Efter det gick jag på zoo. De hade inga tigrar, men både lejon och kameler. Och massor med olika apor, om man gillar såna. Elefanterna ville inte fastna på bild. Sen kom jag fram till att fiskar är lite skrämmande. Så... slemmiga. Och helt omöjliga att veta var man har. Dislike.
Jag insåg just att jag inte tog en enda bild på mitt sällskap. Så kan det gå!
Min första kontakt med prostituerade var när jag och ett gäng kompisar råkade (ja råkade, vi kan diskutera det mer en annan gång) hamna på Malmskillnadsgatan en sen kväll tredje året på gymnasiet. Anledningen till att vi hamnade där stavas Modo (vad deras lagbuss gjorde där vill jag inte spekulera i) och vi visste helt ärligt inte vilken gata vi var på. En man på andra sidan gatan gick fram och tillbaka, med en extra knapp uppknäppt i skjortan för varje varv. "Visste vi inte bättre kunde man tro att vi är på Malmskillnads" sa vi till varandra. Sen insåg vi att vi var det. Tjejerna i hörnen såg skitsura ut för att vi stod på "deras" område och jag kan bara be om ursäkt i efterhand. Sorry, vi var inte ute efter att sno någons kunder!
Min andra kontakt med prostitution kom ca 13 år senare, i Amsterdams Red Light District. Jag gick igenom området på en av de största gatorna i söndags kväll, en helt surrealistisk känsla. De här människorna - både tjejerna och köparna - finns på riktigt. Jag mådde illa och tyckte synd om alla, men mest tjejerna. Att det står dockor och visar upp kläder i skyltfönster är ju inget konstigt, klart butikerna vill visa det som säljs. Men när det inte är (de nästintill obefintliga) kläderna som är till salu, utan kropparna under, då mår jag illa. Av de tjejer jag såg så var det inte en enda som såg lycklig ut. Det går förmodligen att debattera i oändlighet huruvida folk säljer sig av egen fri vilja eller inte (beroende på vem man debatterar med såklart, om man är överens så blir det inte mycket till debatt). Personligen tror jag inte att någon som mår bra börjar överhuvudtaget. Antingen handlar det om tjejer som luras in i det, ofta med löfte om ett bättre liv som modell eller liknande i ett rikare land än det de kommer ifrån, eller så handlar det om utsatta, ofta unga, tjejer med andra problem. Men okej, du har hamnat i karusellen, oavsett om du blivit lurad av en hallick eller hoppat på själv av någon anledning. Varför fortsätter du? Jag tror inte att det är jobbet i sig som lockar, utan pengarna (och då pratar jag inte om de lurade flickorna från Öst, som varken får behålla värdigheten eller en enda euro själva). Hade man möjlighet att tjäna pengarna på annat sätt - skulle man fortsätta då? Jag tänker mig att tjejerna mår extremt dåligt och jag ser två alternativ till att man fortsätter: 1 - sex kan vara ångestdämpande. Så du säljer dig, du mår dåligt, du vill dämpa ångesten. Du fortsätter sälja dig. 2 - droger kan också vara ångestdämpande. Du säljer dig, du mår dåligt, du börjar knarka. Knark är dyrt, så du behöver mer pengar för att köpa droger för att dämpa ångesten. Pengar tjänar du på att sälja din kropp. Så blir det som en ond cirkel, två missbruk som är beroende av varandra; droger för att orka sälja sex och sälja sex för att ha råd med droger, för att orka sälja sex, för att ha råd med droger, för att... En i mitt resesällskap berättade om sin kompis som säljer sex; "Torka gamlingar i arslet är inte heller så kul och ger bara en bråkdel av pengarna" resonerade hon. Tru dat. Men jag har fortfarande svårt att tro att någon gör det helt frivilligt och mår genuint bra av det. Så tror jag. Och så länge det finns en marknad för det (vilket det förmodligen alltid kommer göra, för om inte annat så kommer det finnas ensamma människor som inte får närhet på annat sätt) så kommer det fortsätta, för människan har en tendens att utnyttja andras svagheter för egen vinning.
Jag valde att inte ta några bilder från Red Light, det kändes som att tjejerna var utsatta nog ändå. De är ju inte apor i bur, även om det kändes som att det var så folk behandlade dem. Alla var definitivt inte där för att köpa sex, det fanns även såna som jag - turister på sociologiska studieresor.
På måndagen hade jag tänkt gå på Rijksmuseum, men jag vaknade med ont i halsen och kände att det var bättre med sovmorgon. Avslutade resan med en liten lunch ihop med de som fortfarande var kvar, innan jag och Emma gav oss av mot Schiphol tillsammans, eftersom vi skulle åka samma plan hem. Jag blir alltid så himla nervös när jag ska flyga, skulle inte förvåna mig om jag nån gång fastnar i en tullkontroll bara därför. Men det gick bra den här gången. Återigen blev det en sextimmarsresa och jag kom hem 18.15 igår. Trött men glad.
Förutom träningen så har det ju alltså varit en resa också. Den började i fredags kl 17.10 ungefär, när jag gick hemifrån. Det är lätt att tänka att "det är bara ett par timmars flyg till Amsterdam" (eller nån annanstans i Europa), men det är lika lätt att glömma allting runtomkring - resan till Arlanda, att vara där i tid för att checka in och boarda, att eventuellt hämta ut bagage på flygplatsen (vilket jag slapp eftersom jag bara reste med handbagage), eventuella passkontroller (vilket jag också slapp eftersom det var inom Schengen), väntan på transportmedel från flygplatsen osv. Allt som allt så tog det närmare sex timmar från dörr till dörr. Bredvid mig på flyget satt en blond backslick och talade om att det inte fanns någon stekfaktor i Amsterdam. Skönt att höra, men kändes konstigt att Steky Stekerson också tyckte det var skönt. Kom fram till hotellet strax före 23 och när jag hade checkat in på hotellet (som var mer som ett större Bed and Breakfast, väldigt hemtrevlig stämning, ingen enhetlig klädsel för personalen, en katt bakom receptionen) så gav jag mig ut att leta tandborste, eftersom jag vanan trogen åkt ifrån min. Tyvärr fanns inga nattöppna butiker, så det slutade med att jag knallade in på Marriott och bad om hjälp (jag hade naturligtvis börjat med att fråga på mitt eget hotell, men de hade inga). Marriott var väldigt service minded och gav mig en tandborste utan att blinka, trots att jag sa att jag inte bodde där. Borstad och klar så kom jag i säng vid halv ett.
Dagen efter mötte jag upp mitt sällskap i frukostmatsalen. Kul kul kul att träffa Emma igen! Emma och jag lärde känna varandra på läger för en halv livstid sen. Vi brevväxlade några år, men sen tappade vi kontakten. Tills Facebook came along och vi insåg att vi båda bodde i Uppsala. Sen har vi träffats nån gång och sprungit på varann ett par gånger, tills vi nu åkte till Amsterdam ihop, med Emmas vänner och deras vänner.
Började sedan lördagen med att hämta ut våra nummerlappar och shoppa träningskläder (surprise!). Sen gick jag på museum, först van Gogh och sen Stedelijk som var lite mer modern konst och formgivning. Där fanns bl.a. ett rum vigt åt skandinavisk design - Iittala, Alvar Aalto, Arne Jacobsen. Namn som till och med jag känner igen. Hann se lite Andy Warhol och Picasso också.
pre-instagram
Lite Warhol har ju ingen dött av
Warhol
Inte Picasso heller (det är kameran som är sned, inte tavlan eller väggen)
Mera Picasso
Skandinavisk design - en fast utställning
Så bor vi i Sverige
Åkte på en Canal cruise också, men såg inte så mycket av den. Det regnade ute och rutorna immade igen. Trist.
På kvällen gick jag på Anne Franks hus. Där fick man inte fota alls. Jag var lite besviken över att huset var helt omöblerat, men tydligen hade Annes pappa önskat ha det så. Det gjorde det svårt att få en ordentlig överblick, det kändes mer som en labyrint av trappor och tomma rum. Jag skulle dock rekommendera alla som åker till Amsterdam att gå dit, för det var väldigt rörande ändå. Passade på att köpa dagboken också innan jag åkte därifrån.
På vägen tillbaka till hotellet var det en familj som kom fram till mig och frågade något. "Sorry I don't speak Dutch" svarade jag, så de tackade för sig och gick vidare. Såg att de stannade en cyklist några meter längre fram, frågade något och han svarade något som jag inte hörde. Men jag hörde mammans kommentar när han cyklade vidare: "Niemand spreekt Nederlands in Amsterdam" - ingen pratar holländska i Amsterdam. Inte lätt att fråga sig fram då :)
På söndagen var jag helt slut när jag vaknade och ville mest av allt ställa in loppet. Men jag tog mig i kragen och sprang, som jag ju redan har berättat. Personbästa på 8 km (vilket ju är en intressant distans att persa på), det skrev jag om igår. 5:17-tempo i snitt, vilket är mitt bästa snitt ever. Har inte ens snittat så bra på 5 km förut (då har jag legat på 5:18 som bäst). Jag tror faktiskt inte bedriften är möjlig att göra om i Uppsala (för min egen del) om jag inte springer på Studenternas bana, men det känns rätt trist att springa 25 varv där. Hellre ett sämre resultat och en skön runda! Vad gäller lopp och resor så kan jag nog säga att jag inte kommer åka så långt för ett så pass kort lopp igen. Om jag ska åka utomlands (eller ens längre än till Stockholm) igen så får det vara för en halvmara åtminstone. Som jag skrev för ett tag sen så funderade jag på att byta distans redan nu men valde turistandet istället. Det var helt rätt val den här gången, men i längden är det inte hållbart att lägga alla de pengarna för att springa en distans som är kortare än de flesta av mina träningspass.
Efter det gick jag på zoo. De hade inga tigrar, men både lejon och kameler. Och massor med olika apor, om man gillar såna. Elefanterna ville inte fastna på bild. Sen kom jag fram till att fiskar är lite skrämmande. Så... slemmiga. Och helt omöjliga att veta var man har. Dislike.
Lejon - like.
Jag insåg just att jag inte tog en enda bild på mitt sällskap. Så kan det gå!
Min första kontakt med prostituerade var när jag och ett gäng kompisar råkade (ja råkade, vi kan diskutera det mer en annan gång) hamna på Malmskillnadsgatan en sen kväll tredje året på gymnasiet. Anledningen till att vi hamnade där stavas Modo (vad deras lagbuss gjorde där vill jag inte spekulera i) och vi visste helt ärligt inte vilken gata vi var på. En man på andra sidan gatan gick fram och tillbaka, med en extra knapp uppknäppt i skjortan för varje varv. "Visste vi inte bättre kunde man tro att vi är på Malmskillnads" sa vi till varandra. Sen insåg vi att vi var det. Tjejerna i hörnen såg skitsura ut för att vi stod på "deras" område och jag kan bara be om ursäkt i efterhand. Sorry, vi var inte ute efter att sno någons kunder!
Min andra kontakt med prostitution kom ca 13 år senare, i Amsterdams Red Light District. Jag gick igenom området på en av de största gatorna i söndags kväll, en helt surrealistisk känsla. De här människorna - både tjejerna och köparna - finns på riktigt. Jag mådde illa och tyckte synd om alla, men mest tjejerna. Att det står dockor och visar upp kläder i skyltfönster är ju inget konstigt, klart butikerna vill visa det som säljs. Men när det inte är (de nästintill obefintliga) kläderna som är till salu, utan kropparna under, då mår jag illa. Av de tjejer jag såg så var det inte en enda som såg lycklig ut. Det går förmodligen att debattera i oändlighet huruvida folk säljer sig av egen fri vilja eller inte (beroende på vem man debatterar med såklart, om man är överens så blir det inte mycket till debatt). Personligen tror jag inte att någon som mår bra börjar överhuvudtaget. Antingen handlar det om tjejer som luras in i det, ofta med löfte om ett bättre liv som modell eller liknande i ett rikare land än det de kommer ifrån, eller så handlar det om utsatta, ofta unga, tjejer med andra problem. Men okej, du har hamnat i karusellen, oavsett om du blivit lurad av en hallick eller hoppat på själv av någon anledning. Varför fortsätter du? Jag tror inte att det är jobbet i sig som lockar, utan pengarna (och då pratar jag inte om de lurade flickorna från Öst, som varken får behålla värdigheten eller en enda euro själva). Hade man möjlighet att tjäna pengarna på annat sätt - skulle man fortsätta då? Jag tänker mig att tjejerna mår extremt dåligt och jag ser två alternativ till att man fortsätter: 1 - sex kan vara ångestdämpande. Så du säljer dig, du mår dåligt, du vill dämpa ångesten. Du fortsätter sälja dig. 2 - droger kan också vara ångestdämpande. Du säljer dig, du mår dåligt, du börjar knarka. Knark är dyrt, så du behöver mer pengar för att köpa droger för att dämpa ångesten. Pengar tjänar du på att sälja din kropp. Så blir det som en ond cirkel, två missbruk som är beroende av varandra; droger för att orka sälja sex och sälja sex för att ha råd med droger, för att orka sälja sex, för att ha råd med droger, för att... En i mitt resesällskap berättade om sin kompis som säljer sex; "Torka gamlingar i arslet är inte heller så kul och ger bara en bråkdel av pengarna" resonerade hon. Tru dat. Men jag har fortfarande svårt att tro att någon gör det helt frivilligt och mår genuint bra av det. Så tror jag. Och så länge det finns en marknad för det (vilket det förmodligen alltid kommer göra, för om inte annat så kommer det finnas ensamma människor som inte får närhet på annat sätt) så kommer det fortsätta, för människan har en tendens att utnyttja andras svagheter för egen vinning.
Jag valde att inte ta några bilder från Red Light, det kändes som att tjejerna var utsatta nog ändå. De är ju inte apor i bur, även om det kändes som att det var så folk behandlade dem. Alla var definitivt inte där för att köpa sex, det fanns även såna som jag - turister på sociologiska studieresor.
På måndagen hade jag tänkt gå på Rijksmuseum, men jag vaknade med ont i halsen och kände att det var bättre med sovmorgon. Avslutade resan med en liten lunch ihop med de som fortfarande var kvar, innan jag och Emma gav oss av mot Schiphol tillsammans, eftersom vi skulle åka samma plan hem. Jag blir alltid så himla nervös när jag ska flyga, skulle inte förvåna mig om jag nån gång fastnar i en tullkontroll bara därför. Men det gick bra den här gången. Återigen blev det en sextimmarsresa och jag kom hem 18.15 igår. Trött men glad.
Monday, October 21, 2013
Amsterdam TCS 8 km
Jag är hemma, resan gick bra och loppet ännu bättre. 8 km på 42:15 - som ni hör hade jag lätt klarat den där sub55-an om jag hade fortsatt (vilket det fanns krafter till). Den långa versionen kommer imorgon.
Thursday, October 17, 2013
Regn och rusk
En gryta med The Pioneer Woman's Chicken Tortilla Soup
Toppas med
Lite koriander
Lite salsa
Lite riven ost
Lite yoghurt (eller gräddfil)
Lite nachochips (går bra att ha på sidan)
Och höstruskmiddagen är serverad.
Om man tål rödlök är det också gott till. Sen ska det ju vara skuren majstortilla i, men det fanns inte på någon av de tre affärer vi har varit på den senaste veckan, så det blev chips istället. Jag låter aldrig min soppa sjuda så länge som det står i receptet, vem hinner laga mat i tre timmar mitt i veckan? Men det brukar bli bra ändå.
Jag vet inte hur det är för er, men jag har svårt att springa efter att jag har ätit, jag vill gärna ha både 4 och 5 timmar för att smälta maten. Det + tid med barnen gjorde att jag inte kom ut förrän efter 9 ikväll. 13.6 iskalla, blöta kilometer senare sitter jag nu i soffan och är inte trött. Jag höll på att frysa ihjäl och eftersom jag har packat ner goretex-skorna så sprang jag i de vanliga trots regnet. Inte så bra idé. Efter 8.75 trampade jag i en vattenpöl och sen hann det bli ett par till innan jag kom hem, så nu har jag skavsår på båda fötterna. Hoppas bara att jag slipper bli förkyld på kuppen. Utmed Dag Hammarskjölds väg är det bitvis öppna fält på båda sidor och där blåste det iskalla vindar och regndropparna kändes som nålar mot ansiktet. Hu. Sista 4-500 meterna hem tänkte jag gå för att varva ner (det ska tydligen vara bra för att undvika skador och funkar för mig som ju har dragit på mig en del överansträngningar genom åren) men det var så fruktansvärt kallt så jag gick kanske hälften, sen sprang jag igen. Kommer inte ihåg vad sluttiden blev, men 5:58-tempo var det iaf.
Det ska tydligen regna en del i helgen också, men vad 17 - jag har egentid! Det är allt som räknas just nu. Om 24 timmar ligger jag i en egen säng på ett hotell. Det här är förmodligen det sista ni hör av mig innan jag kommer hem (fast det är inte ett löfte). Om ni får tid över i helgen och inte vet vad ni ska äta så rekommenderar jag soppan ovan. Receptet finns i kortversion längst ner på sidan (det är alltså en länk till receptet längst upp i det här inlägget och längst ner på den sidan är det jag pratar om). Google Translate och en app för att omvandla enheter kan vara bra att ha.
Ha en trevlig helg allihop!
Tuesday, October 15, 2013
Tonight chez moi
Jag gillar kanelgifflar, men inte vanilj- eller chokladgifflar. De här däremot, de var en hit! Jag har redan klämt i mig tre stycken ikväll (don't judge, you've all been there!)
Inget fan av att fira jul flera månader i förväg, men goda var de. När man nu är sådär lat som jag och inte orkar baka saker som ska jäsa. Det tar ju sån tid...
A har börjat springa, så nu är jag ensam hemma med barnen. Om det var svårt att få ihop jobb och träning så är det ingenting mot pusslandet av jobb, träning och A's träning. Nu springer han iofs inte lika mycket som jag men det är ändå ett par kvällar till i veckan som försvinner, alt. att en av oss springer medan den andra lagar mat med två illbattingar i knävecken. Klart det går, bara lite klurigare och definitivt svårare att skjuta upp träningen, för tränar jag inte på "min" dag så missar jag passet och kan inte ta igen det nästa dag som jag ofta gör. Gjort. Vill göra... Imorrn är det min tur och på torsdag ska vi försöka få till nån sorts dubbelträning. Som ni hör så vilar jag mig inte direkt i form inför Amsterdam, men jag ser det loppet mer som en kul detalj under helgen, den stora grejen är ju en egen minisemester. Och oavsett hur snabbt jag springer så blir det ju ett tävlings-pers på distansen eftersom jag aldrig tävlat i 8 km förut.
Jam session hos Casa Ovekrans för nån timme sen. Och nu en fjärde pepparkaksgiffel.
A har börjat springa, så nu är jag ensam hemma med barnen. Om det var svårt att få ihop jobb och träning så är det ingenting mot pusslandet av jobb, träning och A's träning. Nu springer han iofs inte lika mycket som jag men det är ändå ett par kvällar till i veckan som försvinner, alt. att en av oss springer medan den andra lagar mat med två illbattingar i knävecken. Klart det går, bara lite klurigare och definitivt svårare att skjuta upp träningen, för tränar jag inte på "min" dag så missar jag passet och kan inte ta igen det nästa dag som jag ofta gör. Gjort. Vill göra... Imorrn är det min tur och på torsdag ska vi försöka få till nån sorts dubbelträning. Som ni hör så vilar jag mig inte direkt i form inför Amsterdam, men jag ser det loppet mer som en kul detalj under helgen, den stora grejen är ju en egen minisemester. Och oavsett hur snabbt jag springer så blir det ju ett tävlings-pers på distansen eftersom jag aldrig tävlat i 8 km förut.
Jam session hos Casa Ovekrans för nån timme sen. Och nu en fjärde pepparkaksgiffel.
Monday, October 14, 2013
En alldeles vanlig måndag
Det kliade i benen, så jag råkade springa en mil idag också. Jag vet inte riktigt vad som for i mig, men så kan det gå. Får väl se hur jag mår imorgon, just nu känns det som att en foam roll skulle sitta bra. Ska nog passa på innan jag går o lägger mig.
Full rulle hela dagen, med jobb fram till 13-snåret, sen en snabb sen lunch innan det var dags för avskedsfika för en av killarna på öppna avdelningen. Han var på min avdelning mellan mina mammledigheter, så vi har träffats en hel del och jag tyckte det var en bra ursäkt att få en lugn eftermiddag. Jag menar, riskbedömningar i all ära men smörgåstårta smäller högre alla dar i veckan!
Sen hem o hämta E, iväg till dansen och så ett pre-Amsterdam-ärende på stan i samma veva. Kom hem vid halv 7, värma mat åt E och prata en stund med familjen innan S ramlade ner från en stol och slog i huvudet. Klätterapan < 3 Stoppa barnen i säng och ut en runda. 57:20 landade jag på idag, tror det kan ha varit årets tredje snabbaste men är inte helt hundra. Benen kändes iaf bra och flåset var det inte heller nåt större fel på även om det där trycket över bröstet gör sig påmint mest hela tiden nuförtiden, spelar ingen roll om jag är ute o kutar eller sitter i soffan och dricker kaffe. Ska försöka få en tid på vårdcentralen när jag kommer hem från Amsterdam, det kan ju vara något astmatiskt eller nåt och isf finns det ju enkel hjälp att få. Det är inte värre i styrka än då det började dyka upp före jul förra året, men kommer oftare (i princip varje dag nu i höst).
Har mätt min resväska och konstaterat att den får följa med som handbagage, så nu har jag 12 kg på mig att packa. Wish me luck...
Full rulle hela dagen, med jobb fram till 13-snåret, sen en snabb sen lunch innan det var dags för avskedsfika för en av killarna på öppna avdelningen. Han var på min avdelning mellan mina mammledigheter, så vi har träffats en hel del och jag tyckte det var en bra ursäkt att få en lugn eftermiddag. Jag menar, riskbedömningar i all ära men smörgåstårta smäller högre alla dar i veckan!
Sen hem o hämta E, iväg till dansen och så ett pre-Amsterdam-ärende på stan i samma veva. Kom hem vid halv 7, värma mat åt E och prata en stund med familjen innan S ramlade ner från en stol och slog i huvudet. Klätterapan < 3 Stoppa barnen i säng och ut en runda. 57:20 landade jag på idag, tror det kan ha varit årets tredje snabbaste men är inte helt hundra. Benen kändes iaf bra och flåset var det inte heller nåt större fel på även om det där trycket över bröstet gör sig påmint mest hela tiden nuförtiden, spelar ingen roll om jag är ute o kutar eller sitter i soffan och dricker kaffe. Ska försöka få en tid på vårdcentralen när jag kommer hem från Amsterdam, det kan ju vara något astmatiskt eller nåt och isf finns det ju enkel hjälp att få. Det är inte värre i styrka än då det började dyka upp före jul förra året, men kommer oftare (i princip varje dag nu i höst).
Har mätt min resväska och konstaterat att den får följa med som handbagage, så nu har jag 12 kg på mig att packa. Wish me luck...
Sunday, October 13, 2013
Hässelby levererar
För två år sen sprang jag min dittills snabbaste mil, i Hässelbyloppet. Nygravid och illamående hela vägen. Fast jag visste inte med säkerhet att jag var gravid, hade inte hunnit testa än. Förra året sprang jag ingen hel mil, pga nyss nämnda graviditet och de efterföljande krämporna. Men det här året har bjudit på ett flertal ännu snabbare mil, varav två PB. Faktum är att jag tror bara jag har sprungit ett milpass som gått långsammare än Hässelby 2011, och det var Tjejmilen i år. Årets upplaga av Hässelbyloppet gjorde hur som helst ingen besviken. Iaf inte mig. Nej, jag klarade inte sub55 (vilket väl kanske var en liten besvikelse, apropå...), men jag putsade mitt eget banrekord med 5 minuter och satte årets tredje PB på milen - 56:05. Mellantiden på 5 km landade på 26:59. Andra halvan av banan tog längre tid förra gången också, den är kanske helt enkelt lite jobbigare, även om det är en snabb bana. Och året är ju inte slut än, så det finns tid för en sub55a, även om det inte kommer bli nån officiell tävlingstid. Det får komma nästa år.
Nu är det bara ett lopp kvar i år, nästa helg i Amsterdam (ifall nån hade missat att jag ska dit ;)) Känns lite vemodigt att säsongen liksom är halvt över (halvt, eftersom jag inte kommer sluta springa för att loppen tar slut). Men jag har ju mina lopp nästa år att träna mot - 15 km i (på?) Lidingö och så Halvmaran. Det är tydligen bara två veckor emellan, det såg jag inte förrän jag hade anmält mig till båda. Sen har jag ju mitt tvåmilapass att kämpa mot i höst också. Så nog finns det att göra. Jag ska se över vilka lopp jag verkligen vill och har praktisk möjlighet att genomföra nästa år. A börjar ju jobba nån gång efter årsskiftet (det verkar som att vi skolar in efter nyår och trettonhelgen eller nåt) och några Stockholmslopp mitt i veckan lär det inte bli tal om när jag jobbar. Kanske Premiärmilen får bli nästa års testlopp för att se vad jag har för tid att förbättra under säsongen? Sen vore ju Midnattsloppet kul, om vi är lediga båda två (eller nån vill vara barnvakt). Och Hässelby, samma sak där. Jag gissar att A kommer jobba Lidingö eller Halvmaran, eftersom han jobbar var tredje helg och det som sagt är två veckor emellan, så jag hoppas nån kan ta barnen då också! Men det kan ju gott och väl räcka med fem lopp på en säsong. Jobbet brukar bjuda på Vårruset, men jag tror inte det är värt det nästa år heller, det är för trångt på banan. Eventuellt slår jag till på ToppLoppet, det var rätt kul, bara för att få en ny 5km-tid.
Nu är det bara ett lopp kvar i år, nästa helg i Amsterdam (ifall nån hade missat att jag ska dit ;)) Känns lite vemodigt att säsongen liksom är halvt över (halvt, eftersom jag inte kommer sluta springa för att loppen tar slut). Men jag har ju mina lopp nästa år att träna mot - 15 km i (på?) Lidingö och så Halvmaran. Det är tydligen bara två veckor emellan, det såg jag inte förrän jag hade anmält mig till båda. Sen har jag ju mitt tvåmilapass att kämpa mot i höst också. Så nog finns det att göra. Jag ska se över vilka lopp jag verkligen vill och har praktisk möjlighet att genomföra nästa år. A börjar ju jobba nån gång efter årsskiftet (det verkar som att vi skolar in efter nyår och trettonhelgen eller nåt) och några Stockholmslopp mitt i veckan lär det inte bli tal om när jag jobbar. Kanske Premiärmilen får bli nästa års testlopp för att se vad jag har för tid att förbättra under säsongen? Sen vore ju Midnattsloppet kul, om vi är lediga båda två (eller nån vill vara barnvakt). Och Hässelby, samma sak där. Jag gissar att A kommer jobba Lidingö eller Halvmaran, eftersom han jobbar var tredje helg och det som sagt är två veckor emellan, så jag hoppas nån kan ta barnen då också! Men det kan ju gott och väl räcka med fem lopp på en säsong. Jobbet brukar bjuda på Vårruset, men jag tror inte det är värt det nästa år heller, det är för trångt på banan. Eventuellt slår jag till på ToppLoppet, det var rätt kul, bara för att få en ny 5km-tid.
Saturday, October 12, 2013
Känslan
av att inte ha tvättat håret sen i tisdags och inte ens orka resa mig ur soffan för att gå till badrummet. Tur jag inte ska iväg på fyra timmar. Lillprins Bus behagade leva rövare i natt så det blev inte särskilt mycket sömn för nån. 7.55 är väl förvisso att anse som sovmorgon, men fortfarande "bara" 7 timmars sömn. Seg lördag med pigga barn således. Inte ens mitt nya kaffe piggade upp. Testade Gevalia Millicano, ett nytt instant coffee. Jag är inget big fan av de där pulvervarianterna, men den var rätt ok ändå. Förutom att jag fortfarande är lika trött då. Fast kanske inget jag kommer fortsätta köpa eftersom jag gillar min lilla presskanna.
Nästa helg ska jag sova... Lyckades få tag på den sista förbokningsbara biljetten till Anne Franks hus på lördag kväll. Ser fram emot museer i massor! Och att komma iväg själv en sväng.
Friday, October 11, 2013
Don't mess with me
På vägen hem var det en taxi som fulbytte fil in i min när jag var på väg in i en rondell. Han låg i högersvängarfil och jag i raktframellervänstersvängarfil och han körde rakt fram, in precis framför mig. Jag hängde mig på tutan och körde om när vi kom ur rondellen, arg som ett bi. Jag tror han märkte det för vid nästa rödljus satt han o smajla inställsamt mot mig. Antar att det var nån sorts försök till ursäkt men jag var irriterad hela vägen hem ändå. Morr.
Hämtat passet och är på barnkör med E nu. 28 ungar som sitter i ring o lyssnar. Och så min dotter. Vad har vi gjort för fel i uppfostran för att det skulle bli så här? Samma visa på dansen och dagis också. Går det över eller har hon adhd? Alla andra kan ju sitta ner o lyssna...
Imorgon blir det konsert med kören och på söndag Hässelbyloppet. Sen va den helgen också slut innan den hann börja.
Wednesday, October 09, 2013
998
Nähä, ingen träningsvärk. Trots att jag tog ut mig mer än på länge igår. Besviken i morse, men just nu är jag mest bara trött. Hade tänkt läsa en stund ikväll, men kom på att jag missade Hollywoodfruarna igår när jag var ute o sprang, så jag ska nog kolla in dem på play istället. Ha en skön kväll!
Tuesday, October 08, 2013
Slutkördare än slutkördast
Jag är officiellt slut i varenda liten muskelfiber i kroppen. Benen skakar så jag knappt kan ställa mig upp. Ett 8.5-kilometers intervallpass blev det ikväll, när jag väl kom mig för med att ta mig i kragen. I Äckelbacken fastnade jag IGEN, så där blev det en kilometertid rejält över snittet, men i övrigt hade jag bara en av åttakommafem som låg över 5:30. I backen landade jag på 6:46 (inte ens 5:46!) vilket gjorde att jag slutade på 48 minuter och 3 sekunder. Jag är ändå rätt nöjd med 5:39 i snitt, eftersom jag vet att om banan hade varit mer jämnflack och inte haft den där backen så hade jag landat runt 47 minuter och ett 5:32-tempo istället. Om jag inte har tagit ut mig för hårt så känns det rätt bra inför Hässelby på söndag. Om jag nu orkar hålla tempot hela vägen, för det var riktigt tungt sista 1-1.5... Och en bit i mitten.
Ser fram emot träningsvärk imorgon, det var länge sen.
Ser fram emot träningsvärk imorgon, det var länge sen.
Monday, October 07, 2013
Halvmaran
Råkade anmäla mig till både Lidingö 15km och Stockholm Halvmarathon nästa år när jag väl kom igång. Började kolla träningsplaner för halvmaran och hittade en på Runkeeper. Så nu återstår att bestämma vad jag vill satsa på för tid; sub120 eller sub135. 120 känns i tuffaste laget, men 135 känns inte som någon ordentlig utmaning. Jag ska börja med mitt tvåmilapass här i slutet av oktober eller början av november, sen får vi se vad jag bestämmer mig för. Läste hur som det här i programmet: "All slow runs should be completed at 10:10 to 10:40 pace or slower." och jag ba VA? Ska jag promenera?! För jag går ju snabbare än sådär. Hur ska man tänka då?! SHOULD be completed liksom, inte bara att det är OKEJ utan det SKA vara så. Vi får väl se... Jag menar, 10+ minuter kan ju aldrig bli något annat än promenadtakt. Okej att springa långsamt, men man ska ju fortfarande springa. Eller?
Det kom ett mail
Jag fick ett mycket intressant mail idag, om att anmälan till Lidingöloppen 2014 har öppnat. Så nu sitter jag här och funderar på om jag verkligen är klok som tänker anmäla mig till 15 km? Jag sprang iofs 14 med vagn igår, men på rätt flack mark. Fast om jag inte oroar mig så mycket för tiden så kommer jag ju kunna ta mig runt iaf... Let's do this!
Gammalt år, nya mål
Sista (?) målet för året är att springa 2 mil. Det får bli efter Amsterdam, så jag inte tar ut mig inför något av årets två sista lopp den här veckan och nästa. Men sen så!
Sitter utanför E's dansklass o väntar, socialiserar med C och funderar över teknikens under. Det här inlägget är ju kanske mer i den sista kategorin än den andra. Faxen på jobbet likaså. Är det verkligen modernt? Och tryggt ur ett sekretessperspektiv? Jag får inte maila sekretessuppgifter till adresser utanför myndigheten, men faxa samma dokument går bra. Hur vet jag vem som får tag på det i andra änden? Inte så safe om du frågar mig. Iaf inte safeare än mail. Men nu är riktlinjerna såna, vilket ledde till att flera dokument inte kom fram idag som de borde, för att faxen behagade strejka.
Trött som en gnu. Tidigt i säng så jag inte har något att skylla på när jag ska träna imorgon. Intervall på agendan. Hässelbyloppet på söndag, sub55 känns utom räckhåll just idag iaf. Hoppas på nytt PB åtminstone. 56:58 lyder det gamla, på träning.
Sunday, October 06, 2013
Rekreation
Idag har vi rekreerat oss på lite olika sätt i familjen; A tog E och gick på date. Bio stod på agendan, nya filmen Flygplan i 3D. E tyckte visst att 3D:n var lite jobbig men gillade filmen i övrigt. Däremot förstod jag inte riktigt vad den handlade om när hon skulle berätta.
Under tiden de var på stan tog jag vagnen och lillprinsen och drog ut på långpass för att rensa tankarna lite inför veckan som kommer. Planen var 16 km och jag lyckades hålla nere tempot tack vare vagnen. Tyvärr ville prinsen inte vara med längre när vi hade sprungit ungefär 12, så jag slopade de sista två och avslutade på 14 km, 1:30:44. Veckans enda pass och helt klart superskönt både under och efter! Hade musik i ena örat, soligt men precis lagom o-varmt (runt 12 grader) och tankarna malde på så jag hann knappt märka att jag ändå var ute så pass länge. De passen är de bästa.
Nu jobbar jag febrilt för att fylla på vätskenivåerna igen och inte föräta mig på godiset som blev kvar igår. Wish me luck!
Under tiden de var på stan tog jag vagnen och lillprinsen och drog ut på långpass för att rensa tankarna lite inför veckan som kommer. Planen var 16 km och jag lyckades hålla nere tempot tack vare vagnen. Tyvärr ville prinsen inte vara med längre när vi hade sprungit ungefär 12, så jag slopade de sista två och avslutade på 14 km, 1:30:44. Veckans enda pass och helt klart superskönt både under och efter! Hade musik i ena örat, soligt men precis lagom o-varmt (runt 12 grader) och tankarna malde på så jag hann knappt märka att jag ändå var ute så pass länge. De passen är de bästa.
Nu jobbar jag febrilt för att fylla på vätskenivåerna igen och inte föräta mig på godiset som blev kvar igår. Wish me luck!
Saturday, October 05, 2013
Prokrastination
När jag klev upp 9.44 imorse var lägenheten inte det minsta städad, trots uteblivet träningspass igår. Inte heller fanns det några äpplen eller något smör till äppelpajen jag tänkte baka. Det fanns med andra ord en del att ta tag i innan gästerna skulle börja anlända runt 14 (egentligen 13.30 eftersom C skulle komma tidigare och sätta upp fyra överfulla ställningar med kläder). På något magiskt vis hann jag handla, få undan det värsta stöket, dammsuga av kök, hall och vardagsrum OCH äta lunch innan de kom. Kanske var min räddning att alla var lite sena. Utom K, som fick se mig plocka i diskmaskinen, men så kan det vara. Jag menar, det är ju knappast någon hemlighet att folk gör sånt.
Ett tag såg vårt vardagsrum ut som en väldigt, väldigt trång klädbutik. Man fick liksom lite grann knöla sig in mellan klädställningarna för att ens komma till soffan. Jag tänkte ta lite kort, men jag kom inte åt kameran som låg i bokhyllan bakom ställningarna. Men åh så fina barnkläder C hade med sig < 3 Jag längtar tills leveransen kommer, vilket borde bli i slutet av nästa vecka. E ska få ett par rosa mjukisbyxor med paljetter och ett nytt regnställ direkt. Resten ska jag spara till jul och födelsedag. Trots typ 400 i rabatt så lyckades jag bränna drygt 2000... Men det hade jag å andra sidan lagt på julklappar ivf, bara det att jag hade spridit ut det över hela hösten istället. Om nån vill kika på kläderna så rekommenderar jag pompdelux.se. Sen kan ni komma hit på visning igen när vårkollektionen släpps ;)
Fick ihop en liten tjejmiddag när en fjärdedel av besöket stannade och familjen inte behagade komma hem. Mysigt, tack Ah! Nu är alla hemma igen och jag är helt slut i huvudet. Skönt att kunna sitta här med en kopp te och ett avsnitt av Lost och känna att det är helt okej att inte behöva ut o vara social bara för att det är lördagkväll. Jag är så glad att jag inte är 20 längre.
Ett tag såg vårt vardagsrum ut som en väldigt, väldigt trång klädbutik. Man fick liksom lite grann knöla sig in mellan klädställningarna för att ens komma till soffan. Jag tänkte ta lite kort, men jag kom inte åt kameran som låg i bokhyllan bakom ställningarna. Men åh så fina barnkläder C hade med sig < 3 Jag längtar tills leveransen kommer, vilket borde bli i slutet av nästa vecka. E ska få ett par rosa mjukisbyxor med paljetter och ett nytt regnställ direkt. Resten ska jag spara till jul och födelsedag. Trots typ 400 i rabatt så lyckades jag bränna drygt 2000... Men det hade jag å andra sidan lagt på julklappar ivf, bara det att jag hade spridit ut det över hela hösten istället. Om nån vill kika på kläderna så rekommenderar jag pompdelux.se. Sen kan ni komma hit på visning igen när vårkollektionen släpps ;)
Fick ihop en liten tjejmiddag när en fjärdedel av besöket stannade och familjen inte behagade komma hem. Mysigt, tack Ah! Nu är alla hemma igen och jag är helt slut i huvudet. Skönt att kunna sitta här med en kopp te och ett avsnitt av Lost och känna att det är helt okej att inte behöva ut o vara social bara för att det är lördagkväll. Jag är så glad att jag inte är 20 längre.
Friday, October 04, 2013
Kanelbulle
Jag sitter här med löparkläderna på och väntar på att åtminstone ett av barnen ska somna innan jag ger mig ut. Det verkar inte hända ikväll... Jag gillar inte att springa sent i vårt neighbourhood och klockan är över halv 9 och de ligger i varsitt rum o småpratar för sig själva. Glad att de inte är uppe o ränner (kanske mest gäller E förstås) men ändå drygt. Fast (förhoppningsvis) skönt imorgon bitti.
Jag antar att jag får använda kvällen till att städa inför morgondagens ståhej istället. För imorgon kommer C hit och visar/säljer superfina barnkläder. Jag tror jag har bjudit varenda mamma jag känner på Facebook, iaf med barn som fortfarande är barn, men det verkar bara bli 4-5 stycken som kommer. Skönt, fast lite trist, hade vart kul om lite fler nappade. Vet flera stycken som iofs var intresserade men inte kunde för att de eller deras respektive jobbar, så nästa gång kanske det kan bli lite fler?
Jaja, nu firar jag kanelbullens dag istället. S ligger nu o skrattar i sin säng. Och sjunger Blinka lilla stjärna. Kanske nynnar mer än sjunger, men man hör helt klart att det är rätt melodi.
Gofis! Lägg dig och sov nu.
Jag antar att jag får använda kvällen till att städa inför morgondagens ståhej istället. För imorgon kommer C hit och visar/säljer superfina barnkläder. Jag tror jag har bjudit varenda mamma jag känner på Facebook, iaf med barn som fortfarande är barn, men det verkar bara bli 4-5 stycken som kommer. Skönt, fast lite trist, hade vart kul om lite fler nappade. Vet flera stycken som iofs var intresserade men inte kunde för att de eller deras respektive jobbar, så nästa gång kanske det kan bli lite fler?
Jaja, nu firar jag kanelbullens dag istället. S ligger nu o skrattar i sin säng. Och sjunger Blinka lilla stjärna. Kanske nynnar mer än sjunger, men man hör helt klart att det är rätt melodi.
Gofis! Lägg dig och sov nu.
Thursday, October 03, 2013
8:15 pm
Jag kan inte låta bli att få lite småångest över att det ska komma folk hit på lördag och hela vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag. Jag skulle ju kunna vika tvätten, men att ge sig på leksakerna är ingen idé eftersom de ändå kommer rivas ut igen imorgon. Bättre att spara det tills jag kommer hem imorrn istället. Jag är så sugen på att flytta så jag ser ingen anledning att städa här längre, tänker mer att vi kan städa ordentligt när det blir dags att flytta. Men det kan ju å andra sidan dröja flera år till, så det är nog dags att skärpa till mig lite...
Fick nummerlappen till Hässelby och startbeviset till Amsterdam idag. Hade ont i halsen imorse och hoppas V E R K L I G E N inte att jag håller på att bli sjuk nu med så kort tid av lopp-säsongen kvar. Håll gärna lite tummar för att jag håller mig frisk tre veckor till. Ska iaf försöka komma i säng tidigt ikväll.
Fick sms av polisen att passet är klart, så nu ska jag bara mäta väskorna och se om någon av dem kan passera som handbagage. Det vore ju guld. Sen är jag redo att packa och dra. Ser fram emot att turista lite, men mest mot att få sova ifred tre nätter. Jag borde ju vara utvilad som aldrig förr när jag kommer hem.
Har ett avsnitt av Homeland kvar på den skivan som sitter i dvd:n, ska nog se på det och sen gå o lägga mig.
Fick nummerlappen till Hässelby och startbeviset till Amsterdam idag. Hade ont i halsen imorse och hoppas V E R K L I G E N inte att jag håller på att bli sjuk nu med så kort tid av lopp-säsongen kvar. Håll gärna lite tummar för att jag håller mig frisk tre veckor till. Ska iaf försöka komma i säng tidigt ikväll.
Fick sms av polisen att passet är klart, så nu ska jag bara mäta väskorna och se om någon av dem kan passera som handbagage. Det vore ju guld. Sen är jag redo att packa och dra. Ser fram emot att turista lite, men mest mot att få sova ifred tre nätter. Jag borde ju vara utvilad som aldrig förr när jag kommer hem.
Har ett avsnitt av Homeland kvar på den skivan som sitter i dvd:n, ska nog se på det och sen gå o lägga mig.
Wednesday, October 02, 2013
Kossor
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt" - nej, för varför skulle man? Så länge man har kossan så finns det ju ingen anledning att sakna den. Uppskattar vore ett bättre ord. Man uppskattar inte kon förrän båset är tomt. Jag gillar engelskans version bättre, "You don't know what you've got till it's gone".
Huvudvärk hela dagen och trodde nästan jag hade lite feber på eftermiddagen. Fast det hade jag inte. Ingen träning idag heller dock. Nu är det chips och Homeland för hela slanten. Och lite mental uppladdning för helgens Pomp de Lux.
Huvudvärk hela dagen och trodde nästan jag hade lite feber på eftermiddagen. Fast det hade jag inte. Ingen träning idag heller dock. Nu är det chips och Homeland för hela slanten. Och lite mental uppladdning för helgens Pomp de Lux.
Tuesday, October 01, 2013
Tisdag
Det är tur det kommer folk o hälsar på emellanåt, så man får anledning att städa lite nu o då. Fördelen med marmorerade plastmattor på golvet är ju att skiten syns lite mindre, men när man står o skrubbar sig blå på en fläck innan man inser att det inte är smuts utan mattan så känns det kanske som att det hade varit enklare med ett enfärgat golv...
Träningen blev inte av idag (har ni hört det förut?) 9.5 timmar i statens tjänst tog ut sin rätt, så nu ligger jag på soffan istället och väntar på en stunds verklighetsflykt med Hollywoodfruarna. Det är mycket att rodda i just nu, med lite mer liv o rörelse på jobbet än det var när jag kom tillbaka i augusti. Fler killar, stökigare killar. Och naturligtvis kommer det in en ny när jag redan har tagit på mig extrajobb för att jag inte hade så mycket :) Utöver de vanliga uppgifterna så ligger fyra riskbedömningar på mitt bord de närmaste sex veckorna. Kommer kanske inte direkt bli mer ork för träning under tiden, men det känns ju inte så superkul att bara rulla tummar på jobbet heller. Ska försöka införa lunchträning lite oftare, så hinner jag inte bli så himla trött innan det är dags. Det blir bara väldigt klurigt när det är möten direkt efter lunch, för då är det inte lika enkelt att käka framför datorn. Men imorrn ska jag nog kunna få till ett intervallpass på lunchen.
En kanelbulle hade suttit fint. En varm en med mycket pärlsocker på. Men det får bli en kopp te och en frukt istället. Och fundera på om Isabel Marant har några intressanta plagg i höstens upplaga av H&M + designer = sant. Fanns ett par snygga kjolar tyckte jag mig se, men jag använder ju sällan kjol eftersom jag inte kan ha det i tjänsten. Men jag ska fundera ändå... Nu är det snart dags för en tripp till Hollywood, på återhörande!
Träningen blev inte av idag (har ni hört det förut?) 9.5 timmar i statens tjänst tog ut sin rätt, så nu ligger jag på soffan istället och väntar på en stunds verklighetsflykt med Hollywoodfruarna. Det är mycket att rodda i just nu, med lite mer liv o rörelse på jobbet än det var när jag kom tillbaka i augusti. Fler killar, stökigare killar. Och naturligtvis kommer det in en ny när jag redan har tagit på mig extrajobb för att jag inte hade så mycket :) Utöver de vanliga uppgifterna så ligger fyra riskbedömningar på mitt bord de närmaste sex veckorna. Kommer kanske inte direkt bli mer ork för träning under tiden, men det känns ju inte så superkul att bara rulla tummar på jobbet heller. Ska försöka införa lunchträning lite oftare, så hinner jag inte bli så himla trött innan det är dags. Det blir bara väldigt klurigt när det är möten direkt efter lunch, för då är det inte lika enkelt att käka framför datorn. Men imorrn ska jag nog kunna få till ett intervallpass på lunchen.
En kanelbulle hade suttit fint. En varm en med mycket pärlsocker på. Men det får bli en kopp te och en frukt istället. Och fundera på om Isabel Marant har några intressanta plagg i höstens upplaga av H&M + designer = sant. Fanns ett par snygga kjolar tyckte jag mig se, men jag använder ju sällan kjol eftersom jag inte kan ha det i tjänsten. Men jag ska fundera ändå... Nu är det snart dags för en tripp till Hollywood, på återhörande!
Subscribe to:
Posts (Atom)