Middag

När vi ändå är inne på ämnet middag (se föregående inlägg) så hittade jag en rolig utmaning på en kompis blogg. Eftersom den är lösenordsskyddad så är det ingen mening att länka, men utmaningen är att sätta ihop en samling människor, 8 för att vara exakt. En är jag själv, en är någon annan valfri kvinna och de övriga är män. Det enda de behöver ha gemensamt är att de är svenska kändisar.

1. Kronprinsessan Victoria. Hon verkar så ödmjuk och trevlig. Mänsklig, om man vill.

2. Den första herren vid bordet blir ju såklart en hockeyspelare. Det var dock sjukt svårt att välja vilken. Peter Forsberg är ju en av de största ever. Men Markus Näslund ger lite "mysigare" intryck. Inget ont om Foppa på något sätt, men han skulle ha slutat medan han var på topp, istället för att envist komma tillbaka för att misslyckas gång på gång de sista åren... Så Markus Näslund it is.

3. Jag behöver nån som är rolig. Och inte för att härmas, MG, men Johan Glans ÄR sjukt rolig.

4. Jag bodde på samma hotell som Filip & Fredrik i somras. Råkade överhöra en av deras diskussioner vid frukosten en dag. Det lät djupt, smart och intressant. Inte alls något som jag skulle kunna hänga med i, men ändå ett intressant inslag i middagen. Frågan är vilken av dom man ska välja. Det vore ju som att skilja på ler och långhalm. För att vara helt ärlig så vet jag inte ens vem som är vem av dem, men jag tror att den långa, lite mörkare av dem kanske är lite för djup för mig, så jag tar den andra.

5. En politiker kanske. Fredrik Reinfeldt skulle kunna vara spännande.

6. Arga snickaren. Han är rakt på sak men ändå liksom på ett smakligt sätt. Och så är det ju faktiskt rätt smarta saker han säger.

7. Nu har jag klarat av sport, komik, show biz/tv/populärkultur och politik. Skulle kunna tänka mig att få in en författare, en musiker och en skådespelare också. Tyvärr finns det ju bara en stol kvar. Och hur intressanta alla dessa människor skulle kunna vara så tror jag att en musiker skulle göra störst succé. Bo Sundström aka Bo Kasper från Bo Kaspers Orkester sjunger ju sånger med massa finess. Liksom vardagsnära och ändå så himla fyndigt. BKO är för övrigt den enda musik som både jag o A frivilligt lyssnar på. (Min personliga favoritsång med dem är Ett ögonblick i sänder)

Bubblarna som nästan tog sig in på listan är: Leif GW Persson, Thomas Bodström, Micke Persbrandt och som kvinna Maria Montazami.

Jag skickar vidare utmaningen - vilka vill du äta middag med? (Om du som läser är kille så gäller omvända sifferförhållanden för dig - en man och 6 kvinnor).

Nu måste jag borsta tänderna och soooova.

Det spökar både här o var

Man skulle ju verkligen kunna fråga sig varför mitt ICA-kort har varit i London och handlat utan mig!? Åtminstone fanns det två poster på ca 2000 vardera reserverade där när jag kollade kontoutdraget, men kortet låg kvar i min plånbok. Nog för att jag beställde smink från England för ett tag sen, men inte för de summorna. Nästa gång tycker jag att det minsta jag kan begära är att jag får följa med när kortet åker utomlands! Oförskämt. Har hur som helst spärrat kortet och gjort polisanmälan.

Förutom det så har det inte hänt så mycket den senaste tiden. Förtränger alla förkylningssymptom som börjar tränga sig på, springer årets näst sista lopp på lördag och har INTE tid att bli sjuk nu.

Vi testar en viss sån där middagskasse från ett av alla matkasse-företag. Än så länge är jag sjukt nöjd att slippa tänka, planera och införskaffa maten! Bara att läsa recept och ta fram det som nån annan har bestämt att jag ska äta. Det är lite dyrare, men tids- och energisparande så det räcker o blir över! Visserligen måste vi ju fortfarande handla frukost och andra basvaror, men jag satt på jobbet i måndags och kom på mig själv med att tänka vilken enorm befrielse det är att få maten levererad till dörren och inte äta samma gamla köttbullar varenda dag... Matkassen, welcome into my world! (Jag vill inte göra reklam för företaget i fråga förrän jag har testat maten ett tag, har bara hunnit laga två rätter än så länge. Men jag kan säga så mycket som att det är inte Connys kasse iaf...)

Om ca en månad ska jag o A på spökvandring i Gamla Stan. Vi fick en upplevelsebox med lite valfritt innehåll (dvs man fick välja mellan ett antal givna upplevelser) i julklapp förra året och har inte kommit oss för att utnyttja den än. Strax efter att jag hade bokat började jag fundera på hur smart valet Spökvandring var, jämfört med chokladprovning eller en ridtur på islandshästar. Jag menar, vi pratar trots allt om tjejen (kvinnan? MIG!) som vid mer än ett tillfälle väckt A för att jag är mörkrädd på natten. Jag har till o med tvingat upp honom ur sängen för att A) tända alla lampor åt mig på vägen till badrummet och B) kolla så att det inte ligger nån under sängen innan jag går! Ni hör ju själva... Men spökvandring ska det bli. Den börjar kl 15, jag undrar hur mörkt det är då, en dag i slutet av oktober?

Gravid

Två gånger i år har jag fått frågan om jag är gravid. Första gången, i vintras, kändes den mer befogad av flera anledningar. Då var det en kvinnlig, jämnårig kollega som jag har pratat ganska mycket om det mesta med. Hon var själv gravid (men hade inte berättat något än) och jag vägde dessutom 7 kg mer än idag. Igår var den en manlig kollega, ca 10 år äldre som inte vill ha barn öht och jag VÄGER 7 KILO MINDRE NU!! Jag blev lite paff av frågan, men det visade sig att han hade sett järntabletter på mitt skrivbord. Dem har jag fått från blodcentralen och de har ingenting med någon graviditet att göra. Jag har haft en del symptom i sommar, typ extra kvällstrött, mycket kissnödig osv, men jag är inte gravid. Med det avklarat så kan vi gå vidare med livet. (Till den manliga kollegans försvar så sa han efteråt att han tyckt det var konstigt, han hade ansträngt sig att försöka komma på om han sett nåt som kunde tyda på att jag vore gravid, men han kom inte på nåt).

En annan manlig kollega, ytterligare några år äldre, gav mig en utmaning häromsistens. Just då tog jag det som ett skämt och när jag väl insåg att han var seriös så kändes det för fegt att backa ur: Magrutor innan semestern. Jag tror egentligen mest att han behöver nån sorts support för att komma igång med sin egen träning och som sådan kan jag väl ställa upp. Sen har jag inga jätteplaner på att vinna nån tävling av det slaget. När jag berättade för A så såg han helt förskräckt ut, tror han såg nån sorts kvinnlig body builder framför sig - och handen på hjärtat så finns det ju absolut ingenting sexigt med att se ut så! Jag la in en brasklapp i tävlingen att jag kanske är gravid till sommaren och i så fall är det ju inte jättelätt att bygga rutor. Kollegan godtog det och frågade hur jag ska hinna både va gravid o ta mc-kort nästa år. Jag kontrade med att året är långt... men för att va helt ärligt så hade jag inte funderat över hur jag ska få ihop det. Antar att det ena får vänta till året efter?! Får se vilket det blir.

Tog en promenad med E och vagnen efter jobbet idag. Fredagsflexade lite o hämtade E vid fyra, tänkte ta en promenad på ca en timme. Vi kom hem 20 över sex... Då hade vi iofs varit på affären också, men 7.5 km landade jag på, det mesta med E i vagnen - hon var inte lika sugen på att gå som jag var... Passade även på att plocka lite blåbär (med betoning på lite, typ 10 stycken var eller så). Blev ändå förvånad över att hitta så pass många som vi gjorde (det fanns en hel del kvar när vi gick) så nära stigen.

Känner att ögonen kliar, fötterna fryser och näsan nyser. Dags att bädda ner sig i sängen, vill INTE bli förkyld nu inför de två sista loppen för i år. Efter 16e oktober kan det få bryta ut...

Gonatt!

Örebro universitetssjukhus - en rapport från insidan

Ibland gör mammahjärtat lite extra ont. Det kan vara när barnet snubblar pladask och får sommarknän, när de har feber eller när de bara är jättetrötta och inte orkar nånting. Eller när de ramlar ner från ett bord, får ett jack i hakan och måste åka till akuten. Just idag har vi råkat ut för både nr 1 och nr 4. Snubblet och skrapsåren kändes väldigt sekundära på eftermiddagen, när E helt plötsligt ramlade och slog upp ett jack som såg ut som en extramun på hakan. Eftersom vi befann oss utanför Lindesberg så var Örebro närmsta sjukhus, så dit for vi och hamnade på akuten. Som tur var behövde vi "bara" vänta 1½ timme... Och som tur var så fanns det ett speciellt barnväntrum med leksaker o böcker, så vi läste både om David & Goliat och Lotta på Bråkmakargatan i väntan på vår tur. Och hann leka lite med tågbanan och bara slötitta på SVT Barn. Läkaren ville egentligen limma, men det ville inte E så hon samarbetade inte och det slutade med att han tejpade ihop hakan istället. E var I N T E nöjd... Skrek och grät och ville bara kramas. Uskan som assisterade var inte så jättepedagogisk heller, "Nähä förstår du, det här gör inte ont, nu skriker du bara för att luras". Ja, eller för att hon tyckte det var en otäck upplevelse? Eller för att det kanske gjorde ont när de klämde ihop hakan? Vad vet jag... Eller hon för den delen. E pratade ju iaf inte mycket inne hos doktorn. I själva verket öppnade hon knappt munnen alls och allra minst när doktorn bad om det för att få titta inne i munnen också, vilket resulterade i att vi inte upptäckte den spruckna tanden förrän det var dags för middag hemma i Uppsala. Så imorrn får det bli en tur till tandläkaren också. Under tiden jag gjorde i ordning välling i köket så gick E och la sig i sängen och jag hörde hur hon berättade för Lilla Nallen att hon hade gjort illa sig och hade ont i tanden... <3 Skrutt <3

Nu nåt helt annat som jag har funderat på ett litet tag: En person på jobbet sa häromdagen att om man springer max 7 km så sliter man inte på kroppen, springer man längre så går den sönder (samma person sprang halvmaran igår så hon lever inte som hon lär men det är inte mitt problem). Eftersom jag tycker 7 km är en ytterst lagom distans så tog jag till mig detta just i den stunden, men nu ikväll så började jag fundera lite - borde det inte hänga ihop till viss del med hur snabbt man springer också? Jag springer den sträckan på ca 45 minuter, hur kan det slita mindre på min kropp än de som bara håller igång en dryg halvtimme men springer en mil på den tiden? Ja se det är sånt jag funderar på när jag nattar barn. Om nån vill svara så är det fritt fram i kommentarsfältet!

Nu är jag trött i högerögat. Hade ont i det i fredags när jag kom hem från jobbet (eller egentligen hade den skavt hela dagen och även till och från tidigare under veckan), så jag tog ut högra linsen och tänkte att A skulle få köra bilen så att jag inte behövde sätta in nån ny förrän på lördagen. Tog fram nya linser men glömde packa ner dem så de blev kvar hemma = bara en lins i under hela helgen. Tur jag inte tog ut den också innan vi åkte...

Bättre träning

Om den senaste träningsveckan har gått dåligt, så gick det desto bättre idag. Jag tycker egentligen att det kan vara rätt långtråkigt att harva på kilometer efter kilometer och min absoluta maxgräns går vid 10, sen är det inte värt mer. 7 eller 8 km är lagomast. Idag blev det 6.4 på 40 minuter. Det kändes betydligt bättre än förra veckans resultat! Dessutom sitter jag här med en skön träningsvärk nu, det är också ganska trevligt. Anledningen till att jag fortsätter springa trots att det kan va så trist är att jag mår så mycket bättre efteråt. Idag lyckades jag koppla bort verkligheten genom att tänka på mitt år i USA. Jag började på Arlanda och tog mig mer eller mindre kronologiskt framåt. Jag hann ungefär till årsskiftet, sen var tiden slut. Får väl tänka mig igenom resten nästa gång eller nåt...

Det kliar lite i ögonen och halsen, jag hoppas det beror på trötthet och inte förkylning. Om jag går o lägger mig nu så kanske det försvinner till imorrn. Ser fram emot sovmorgon ända till 7, behöver inte lämna E på dagis innan jag åker till jobbet! Skönt :)

Skit-träning

Den senaste veckan har varit en riktig S-K-I-T-vecka om man pratar i träningstermer. Det kan bero på en undermålig kosthållning och alldeles för lite sömn, eller bara några dåliga dagar. Oavsett vilket så har det inte gått bra.

Förra måndagen var jag så trött att jag höll på att somna på crosstrainern när jag värmde upp, vilket resulterade i att jag stannade kvar på den istället för att byta till löpbandet när jag hade värmt klart, vilket i sin tur resulterade i att jag dagen efter var sjukt missnöjd med träningen - crosstrainer känns aldrig lika bra som att springa. Sen under veckan hade jag svårt att hinna träna, var ju tvungen att sy färdigt klänningen nedan. På lördagen var jag ute en sväng och sprang vilse i Bergsjön. Rundan började bra, första drygt två kilometerna snittade jag strax under 6 min/km, men sen var jag tvungen att kolla kartan i mobilen sjuttielva ggr när jag inte visste var jag var, vilket till slut slutade med 6 km på 42:28 - hallå! Det finns ju de som springer dubbla sträckan på den tiden... Nu försöker jag iofs att inte jämföra mig med dem för jag vet att jag inte är lika snabb och det är heller inte mitt mål, men jag tycker att 7 minuter per kilometer är lite i mesta laget, särskilt när det började bra... :(

Och den här veckan har inte börjat mycket bättre! Började med en uppvärmningspromenad på bandet och kände efter den att det egentligen kanske räckte... :) Men jag tog förnuftet till fånga och sprang 5 km också. Det var 5 galet tunga kilometer! Ett tag trodde jag inte jag skulle överleva. Men det är klart, om man äter dåligt inför träningen och inte sover som man borde så går det ju sämre... Det är jobbigt när A jobbar natt, jag har som ingen lust att gå o lägga mig ensam vilket ofta får som konsekvens att jag går o lägger mig alldeles för sent och sover alldeles för lite och så orkar jag inte riktigt träna...

Jag har förresten anmält mig till ToppLoppet och Hässelbyloppet, så nu har jag träningsmotivation för en månad till! Nån som vill med?

Kanske borde sova, ska upp om ca 8 timmar. Sömn är ju bra även om man inte ska träna nästa dag.

Vecka 36, 1930

En bild säger ju som bekant mer än 1000 ord, så här kommer romanen om förra veckan...

Den började egentligen redan i somras:

Måndag: Dags att hitta nåt att ta på sig.


Tisdag:


Onsdag:


Torsdag:


Fredag:

(Här svängde vi vänster...)

Lördag:

äntligen fredag

Äntligen fredag! Veckan har visserligen varit bra och trevlig på alla sätt och vis, men en något förhöjd stressnivå utanför jobbet har gjort det stressigt även på kontoret - sitta där o skriva när jag hade kunnat vara hemma o förbereda inför helgen... Imorrn blir det iaf shopping, fest och underbara vänner! Nästa vecka ska ni få bilder från veckans projekt. Trevlig helg så länge!

Tjejmilen 2011

Den här veckan beror blogg-bristen på avsaknad av internetuppkoppling, snarare än utebliven träning. För tränat har jag! 8 km i måndags, 5 i torsdags och tjejmilen (dvs 10 km) idag. En dryg halvmara den här veckan, tror inte jag har skrapat ihop så mycket på en vecka tidigare. Vissa bekantas bekanta springer Marathon på ca 2 timmar och trekvart, själv verkar jag behöva 2 veckor och trekvart... :) Tur jag inte har anmält mig till nåt Marathonlopp, skulle ju bli nästan lika jobbigt som för japanen som försvann! (Sen kan man ju tro vad man vill om den storyn). Hur som helst, resultatet från idag lyder som följer: Inget nytt pers, men en förbättring med fyra minuter jämfört med samma lopp/bana förra året, vilket ju också var målet inför årets start. På det stora hela är jag relativt nöjd, även om det hade vart trevligt att kapa tiden ytterligare lite... Kanske på Hässelbyloppet? De säger ju iaf på hemsidan att det är en snabb bana... Vi får se, har inte anmält mig än. Men det kanske borde ske snart, om jag ska orka hålla träningsmotivationen uppe under hösten...

Förutom det där med träning så har det varit en bra vecka. Det är första veckan utan biträdande avdelningschef, hon är gravid och jobbade sin sista dag i fredags förra veckan. Eftersom min ordinarie avdelningschef är chef för två avdelningar så kommer det bli rätt tomt till och från på kontoret i höst. På gott och ont, det är ju effektivt om man vill få saker gjorda att det inte finns nån att snacka skit med, men å andra sidan kan det bli tråkigt att rulla tummarna själv när det inte finns så mycket att göra... Nu har jag iofs tagit på mig en massa utredningsarbete i form av riskbedömningar igen och det kommer bli en del extrauppgifter iom att biträdande inte jobbar och ordinarie inte tar in nån vikarie för henne i nuläget. Sen är det lite nya stjärnor på väg in och då blir det ju automatiskt mer jobb.

Ska jobba på att hålla bloggen mer uppdaterad.