Örebro universitetssjukhus - en rapport från insidan

Ibland gör mammahjärtat lite extra ont. Det kan vara när barnet snubblar pladask och får sommarknän, när de har feber eller när de bara är jättetrötta och inte orkar nånting. Eller när de ramlar ner från ett bord, får ett jack i hakan och måste åka till akuten. Just idag har vi råkat ut för både nr 1 och nr 4. Snubblet och skrapsåren kändes väldigt sekundära på eftermiddagen, när E helt plötsligt ramlade och slog upp ett jack som såg ut som en extramun på hakan. Eftersom vi befann oss utanför Lindesberg så var Örebro närmsta sjukhus, så dit for vi och hamnade på akuten. Som tur var behövde vi "bara" vänta 1½ timme... Och som tur var så fanns det ett speciellt barnväntrum med leksaker o böcker, så vi läste både om David & Goliat och Lotta på Bråkmakargatan i väntan på vår tur. Och hann leka lite med tågbanan och bara slötitta på SVT Barn. Läkaren ville egentligen limma, men det ville inte E så hon samarbetade inte och det slutade med att han tejpade ihop hakan istället. E var I N T E nöjd... Skrek och grät och ville bara kramas. Uskan som assisterade var inte så jättepedagogisk heller, "Nähä förstår du, det här gör inte ont, nu skriker du bara för att luras". Ja, eller för att hon tyckte det var en otäck upplevelse? Eller för att det kanske gjorde ont när de klämde ihop hakan? Vad vet jag... Eller hon för den delen. E pratade ju iaf inte mycket inne hos doktorn. I själva verket öppnade hon knappt munnen alls och allra minst när doktorn bad om det för att få titta inne i munnen också, vilket resulterade i att vi inte upptäckte den spruckna tanden förrän det var dags för middag hemma i Uppsala. Så imorrn får det bli en tur till tandläkaren också. Under tiden jag gjorde i ordning välling i köket så gick E och la sig i sängen och jag hörde hur hon berättade för Lilla Nallen att hon hade gjort illa sig och hade ont i tanden... <3 Skrutt <3

Nu nåt helt annat som jag har funderat på ett litet tag: En person på jobbet sa häromdagen att om man springer max 7 km så sliter man inte på kroppen, springer man längre så går den sönder (samma person sprang halvmaran igår så hon lever inte som hon lär men det är inte mitt problem). Eftersom jag tycker 7 km är en ytterst lagom distans så tog jag till mig detta just i den stunden, men nu ikväll så började jag fundera lite - borde det inte hänga ihop till viss del med hur snabbt man springer också? Jag springer den sträckan på ca 45 minuter, hur kan det slita mindre på min kropp än de som bara håller igång en dryg halvtimme men springer en mil på den tiden? Ja se det är sånt jag funderar på när jag nattar barn. Om nån vill svara så är det fritt fram i kommentarsfältet!

Nu är jag trött i högerögat. Hade ont i det i fredags när jag kom hem från jobbet (eller egentligen hade den skavt hela dagen och även till och från tidigare under veckan), så jag tog ut högra linsen och tänkte att A skulle få köra bilen så att jag inte behövde sätta in nån ny förrän på lördagen. Tog fram nya linser men glömde packa ner dem så de blev kvar hemma = bara en lins i under hela helgen. Tur jag inte tog ut den också innan vi åkte...