Morötter

Det bästa med vegetarisk mat är att man kan äta massor men ändå inte bli så där tung i magen som man (=jag) blir av kött. Så länge man undviker bönorna slipper man ju dessutom få delikata magproblem av annan sort. Idag tänkte jag dela med mig av ett av mina favoritrecept:

Ca 500 g morötter
1 burk krossade tomater
2 dl lätt creme fraiche (matlagningsyoghurt går också bra!)
1 paket fetaost (150-200 g)
salt, peppar, vitlök, olivolja

Skala och riv morötterna (jag föredrar den grova sidan av rivjärnet), fräs dem lite i oljan. Tillsätt tomaterna. Salta, peppra och vitlöka efter tycke och smak. Låt koka upp och puttra en stund (5-10 minuter brukar räcka). Tillsätt creme fraiche/yoghurt och fetaost. Låt sjuda en stund till så allt blir varmt, osten får gärna smälta lite. Servera med nykokt spagetti (eller annan pasta om du föredrar). (Jag har alltid lika svårt att tima pastan och såsen när jag lagar det här, men det kan det va värt... Får man ihop det så är ju det bra, men jag har inget bra tips för när man bör börja koka pastan för att det ska bli klart samtidigt).

Bröllopshets

Min kusin ska gifta sig om drygt en månad och den ständiga frågan inför alla bröllop (utom möjligen E&M's förra året när jag hittade min underbara Noa Noa-klänning) är ju VAD SKA JAG HA PÅ MIG?! Frågan känns inte mindre aktuell för att datumet är knappt fyra veckor innan beräknat förlossningsdatum. För det känns hyfsat ovärt att köpa nåt dyrt som jag kommer kunna ha typ en gång och en titt i den nuvarande garderoben säger mig att inte mycket kommer att passa av det jag redan har... Jag har ett par rätt vida klänningar som jag tänkte prova, men jag har inte mycket till hopp. Dessutom är det som sagt en månad kvar till bröllopet och vem vet hur mycket magen hinner explodera på den månaden?!

BUT on the upside så insåg jag mitt i mitt funderande att jag kanske kan hinna köpa nån ny klänning efter förlossningen! Det är ju liksom ändå mitt i sommaren/början av den riktiga värmen (BF 28/6). Jag som har gått och våndats över att jag inte kan ha en enda av alla fina, fina klänningar som finns i butikerna just nu... Nu kan jag sluta med det! Har jag tur är de till och med på rea efter midsommar ;) Just i år behöver jag ju inte bry mig eller skämmas om jag måste köpa en storlek större än vanligt, det känns som en naturlig del av förloppet. Sommaren är räddad! Tror till och med att man kanske har rätt att unna sig en fin, fin klänning när man har klarat nåt sånt som en förlossning? Visst finns det en sån regel? Jag har ju bestämt mig för att inte köpa några nya löparskor i år fast jag är grymt sugen - jag älskar att köpa träningskläder/-utrustning, det gör träningen så mycket roligare! Hade jag råd så skulle jag säkert köpa nya skor ett par gånger om året men SÅ mycket springer jag ju trots allt inte ens när jag springer, så det vore väl att kasta pengarna i sjön när jag har ett par som jag köpte förra våren och som jag knappt har använt sen i höstas. Men en klänning... Jag längtar till efter förlossningen! (Fast jag är nog inte helt och hållet förankrad i det där med storleken, ser på nåt vis ändå mig själv framför mig i min pre-pregnancy storlek... Vilket ju så klart är målet, men kanske inte till Beach 2012?!)

Förutom det har jag ägnat kvällen åt att fundera lite över höstens träningsupplägg. Även här känner jag mig lite smått oförankrad i verkligheten och tror att mina normala pass på mellan 5-10 km inte kommer att vara något problem - klart de kommer när jag inte har sprungit på ett halvår! Vem tar ner mig på jorden? Jag har iaf bestämt mig för att promenera Vårruset i år, E har lovat att sitta snällt i vagnen. Ska anmäla mig till veckan, innan priset går upp. Jag kan helt enkelt inte hålla mig borta...

Hur som helst, klockan tickar mot midnatt och det är fullspäckat schema imorgon. Dessutom är det måndag och de har ju varit sådär bra på sistone, så det är väl lika bra att samla alla krafter som finns om jag ska överleva hela dagen.

Livets små bekvämligheter

Jag har kommit till insikt om vad det är som gör att jag inte gillar crosstrainern som träningsredskap; jag har alldeles för lätt att fastna i min egen comfort zone, och utmanar inte mig själv tillräckligt när det gäller motstånd och hastighet! På löpbandet är det en helt annan sak, för där kan jag dra upp tempot så att jag tvingas springa, men på en crosstrainer är det mycket enklare att fastna i ett behagligt tempo och eftersom jag i grunden inte är någon träningsmänniska så gör jag ju gärna det. Comfort zone, ergo uteblivna resultat. Den (crosstrainern) är liksom lite som gymmets motsvarighet till tv-soffan för min del, bara att det känns bättre att kunna säga att jag har varit o tränat - vilket man ju kan diskutera om jag har...

Var på ICA Maxi idag för att lämna tillbaka en sån där lite mindre toaring som vi köpte till E igår och som inte passade till vår toalett (den bara gled runt = ingen bra toasits). Passade på att hoppa in på McD för lite sen lunch till mig och glass till E som redan ätit lunch. Beställde Lilla menyn, dvs. cheeseburgare, mellanstrips o mellanläsk, och betalade för det. Men sen la tjejen i kassan fram en Big Mac-meny på brickan istället. Och jag sa ingenting om det. Gör det mig till en dålig människa? Jag försvarar mig med att McD gör så stor vinst ändå, så de förlorar inget på det, men om det blir fel nånstans så kanske hon måste lägga mellanskillanden (som iofs inte var mer än 14 kronor eller nåt). Vad skulle ni ha gjort?

Nu måste jag sortera smutstvätten, har tvättstugan om en timme.

Skithelg

Det här går inte till världshistorien som en av de bättre dagarna, det fantastiska vädret till trots! Somnade på dåligt humör igår och vaknade ungefär likadant - bra start... Åkte iväg o tränade lite med E i förmiddags, så långt var det mesta bra men sen var det som att ingenting fungerade resten av dagen! E har konstant vägrat lyssna på mig och jag var trött pga. dålig sömn och graviditet, så mitt tålamod var ju inte direkt på topp heller. Har tjatat mig igenom dagen och det känns som att E har lagt ner sin själ i beslutet att driva mig till yttersta vansinne, genom att inte lyssna alls alt. göra precis tvärtemot... A jobbar i helgen så han har inte direkt kunnat avlasta något heller. Förutom det så var det ju också den lilla delikata petitessen att jag o A sedan igår kväll har en pågående konflikt där vi är lika tjurskalliga båda två. Vi är inte direkt särskilt harmoniska av oss i grunden, så när det blir konflikter (vilket är mer och mer sällan ju längre tiden går) så blir de rätt heta och kan hålla i sig ett par dagar, särskilt när vi inte hinner träffas och kan prata. (Däremot pratade jag o E ut innan hon gick o la sig, så vi är iaf på god fot med varandra igen).

För min egen del har jag dessutom gått omkring med sammandragningar och förvärkar hela dagen. Egentligen har jag gått omkring med det i nån vecka åtminstone, men just idag har de varit värre och fler än tidigare. En extra tumme för att det inte blir ÄNNU värre, det är lite väl tidigt att titta ut redan nu (exakt två månader kvar till BF idag). Jag inbillar mig att dagens stressfaktorer kanske har haft nåt finger med i spelet? Och inbillar mig även att det inte beror på träningen (som för övrigt var av det lättare slaget, 30 minuter familjelek och 30 minuter sittcykel i lugnt tempo, pulsen låg bara runt 120-125). Skulle gärna lugna ner mig lite till i morgon, men det finns en och annan övrig mental stressfaktor i mitt liv just nu (som jag dock inte tänker prata om här) så vi får väl hoppas att det går över ändå...

Det enda positiva just nu är väl att E åtminstone har lärt sig att somna själv i sin säng (knock on wood...), så jag kan sitta här och gnälla lite istället för att ligga i hennes rum o hålla handen. Faktum är att hon två nätter den här veckan har sovit sig igenom hela natten utan att vakna en enda gång. Håller tummarna för att Omega 3-oljan verkligen hade den där positiva effekten på just sömn som folk sa, vilket ju var orsaken till att jag köpte den från början.

Jaha, nu fick ni ta del av den fantastiska baksidan av mitt liv också. Tror jag ska tillbringa den sista stunden av kvällen på Wisteria Lane istället. Kanske med lite glass som plåster på mina stackars sår? Om nån känner för att skicka en kram så går det också bra!

Tandhygien

Tandläkare verkar leva nån sorts dubbelliv. Åtminstone om man ska tro reklamen, där Tandkräm C är den som svenska tandläkare använder mest, medan Tandkräm Z rekommenderas av 4 av 5 tandläkare. Varför använder de inte den de rekommenderar/rekommenderar den de använder? Någon lever inte som de lär...

Men nu ska jag sminka mig o åka till Gränby för fika o shopping. Hade hoppats slippa köpa ny vår-/höstjacka till E tills i höst men så gick blixtlåset sönder och man kan faktiskt inte skicka ungen till dagis i overall när det är 10-15 grader varmt... Dessutom har hennes lite mindre tjocka stövlar OCKSÅ gått sönder i blixtlåset, så ett par skor står också på listan... Tur att FK åtminstone gett mig mina pengar nu (och godkänt fortsatt ledigt ett par månader till). Okej, smink o fika. Hörs!

Det här med träning...

Om jag hade kunnat springa så hade jag sprungit en mil utan problem idag. Det var iaf så det kändes i simbassängen - att jag kunde fortsätta o fortsätta hur länge som helst. Målet var 1000 meter, men jag fortsatte till 1250, sen hade jag inte mer tid. Men om jag hade haft det hade jag lätt simmat åtminstone 1500. Men det är ju tur att man inte springer lika långsamt som man simmar... Haha, det vore nåt - ett 5kilometers-lopp på strax över 2½ timme! :) Åh vad jag vill prestera bra löpresultat igen... Nästa säsong är målet under timmen på milen åtminstone en gång och inga 5-km över 30 min :) Jag ska ju vara mammaledig ett år och A är ju också ledig rätt mycket på dagtid eftersom han jobbar natt (= kan ta hand om barnet medans jag springer), så det borde finnas tid att träna så fort jag kan komma igång.

Har ägnat kvällen åt att glo på Up in the air, med bl.a. George Clooney. Jag vet inte vad det är med honom, men jag har hittills inte gillat nån film jag har sett där han varit med. Det handlar inte om att han gör en dålig insats på nåt sätt, för han är ju super i rollerna. Det är nog mer filmerna i sig som inte faller mig i smaken, ganska intetsägande på nåt vis. Så hans skådespeleri och rolltolkningar får höga betyg, 4-5 pumpor, medan filmerna snarare får 2 pumpor. Hur som helst så var den här en av de bättre jag sett och den skulle kunna rekommenderas. Inte nån "Must see!"-rulle (I know I've been over this before, men får man kalla en dvd-film för rulle?!) men lite lätt kvällsförströelse som åtminstone får 3 pumpor av 5. Möjligen till och med en stark trea. Om man nu ändå inte har nåt att göra en kväll.

Imorrn hägrar playdate/mamma-date, dags att packa ihop mig för natten.

Måndag igen...

I officially hate Mondays! Vi verkar inte kunna komma överens om nånting. T.ex. det här med att jag var jättetrött men inte ville sova på dan för att inte förstöra natten. Well, eftersom det är måndag så somnade jag naturligtvis ändå. I 3,5 tim... Mitt hopp står just nu till att jag fortfarande är tillräckligt trött för att somna efter Alcatraz ikväll. Håll alla tummar ni har!

Jobb o sånt

Plockade fram min receptbok där jag skriver in egna recept för att dela med mig av bästa pancake-receptet till en vän som bad om det. Ut ur boken föll ett hopvikt papper, som visade sig vara allt annat än ett recept. Iaf inget mat- eller bakrecept, möjligen ett recept på hur man får sina undersåtar att må bra. Det var nämligen ett mail som jag fick från institutionschefen veckan innan jag slutade jobba, där han berömde min sista riskbedömning. Några synpunkter såklart men generellt "mycket bra, välgjord och välskriven." Hur mailet hamnade i receptboken är ju ett mysterium i sig, men det gjorde mig på bra humör en dag som denna :-) Inte för att det var nåt större fel på dan i õvrigt heller, men lite beröm har ju ingen dött av!

Ber om ursäkt

Tydligen så känner inte Blogger av när jag gör radbrytningar via mobilen, så om ni får se ett o annat inlägg utan radbryt framöver så är det inte för att jag är för lat, utan för att jag har skrivit det via mobilen. Jag ska försöka åtgärda dem via datorn när jag kommer åt, men min dator är fortfarande kraschad (sen i höstas) och jag tycker inte att den här delikata petitessen är skäl nog att köpa en ny när jag kan göra allt annat från telefonen. Ni får stå ut istället :)

Kalle Svensson o simning

Äntligen har jag hittat en träningsform där jag faktiskt kan ta ut mig ordentligt och känna mig nöjd efter ett pass! Nu var det väl iofs ingen hemlighet att simning är bra för hela kroppen och en bra gravidträning, men eftersom jag sällan simmar i vanliga fall så har ju alla fördelar mest bara varit tomt prat i mina öron. Inte för att jag har tvivlat, utan för att jag inte har kunnat ta till mig utan att testa. Men nu har jag simmat två gånger på drygt en vecka (och "tränat" två pass däremellan, mycket ambitiöst på min ära!) och känslan efter dagens 1000 meter är ungefär som efter ett riktigt bra löppass - trött i huvud o kropp men glad i själen :-)

Igår fick jag en gammal visa på hjärnan o den vägrade släppa taget, så idag delar jag med mig:

Min gamle kompis, Kalle Svensson hette han,
han var känd i nästan hela Sveriges land
Varje dag i alla väder
gick han klädd i samma kläder
för han tyckte att han var en gentleman

Han hade hatt o sjal o paraply
Han hade hatt o sjal o paraply
Han hade hatt o sjal
Han hade sjal o hatt
Han hade hatt o sjal o paraply!

Nu stundar helg med playdate, lunchgäster o chill. Men först ska vi bli klara i tvättstugan.

Blääää

Just nu ger min träning upphov till mer frustration än välmående. Pulsen går upp över 140 innan jag ens hinner till gymmet känns det som, jag börjar på min vanliga uppvärmningshastighet på löpband/crosstrainer men måste sänka istället för att öka och efter 15-20 minuter känns det som att jag inte orkar mer. Tro mig, det är inte roligt att träna när man inte kan ge allt! Men jag har ju ingen lust att ge upp heller, för träningen är på nåt sätt det som ger mina veckor nån form av struktur just nu! Och dessutom VILL jag ju träna, det kliar i kroppen efter att svettas riktigt mycket och nästan inte orka stå på benen längre och träningsvärk i flera dagar och... ja allt som hör till ett ordentligt träningspass. Mitt i all bitterhet så ramlar det in mail och brev med inbjudningar till årets alla roliga lopp som jag inte kan springa. Nu senast, alldeles nyss, fick jag en inbjudan till Hässelbyloppet och såg att träningsprogrammet startar 6 augusti (loppet går 14 oktober). Hur snabbt efter en förlossning kan man komma igång igen? Jag tränade inte så mycket när E föddes eftersom jag började jobba istället, så jag kom igång när hon var ca 9 månader eller nåt. Nån annan som har lite mer erfarenhet av att komma igång tidigare? Den 6 augusti räknar jag med att Plupp är ca en månad, plus/minus nån vecka. Är det möjligt att genomföra? Jag har också funderat på ToppLoppet, 5 km, i slutet av september. Det känns inte omöjligt med 5 km men Hässelbyloppet är ju trots allt 10... Överväger även fram och tillbaka hur jag ska göra med "promenadlopp" i år (Vårruset, Blodomloppet, Tjejmilen) - är det värt att betala för att promenera? Kommer jag orka promenera 5 km om en månad eller två, när jag knappt orkar nu? Måste ju bestämma mig snart om jag ska ha nån chans att anmäla mig! Nåt Marathon blir det iaf inte, varken i år eller nån annan gång.

När jag for iväg till gymmet i morse så stod polisen och kontrollerade däck (eller vad de nu gjorde, en av dem hade iaf en skylt på ryggen där det stod "Bilinspektör"). Mönsterdjup och sånt kan de ju alltid slå ner på, men det måste va svårt att slå ner på huruvida folk har bytt däck eller inte när vädret ser ut som det gör. Vem var det som kom på att man skulle byta datum och tidigarelägga två veckor när det ändå inte är säkert att vintern är slut? Vi för vår del (= A) har iaf bytt till sommardäck. Kan man få nerslag på det om det kommer snö igen? Hur som helst så blev jag inte stoppad, vilket varje gång skapar nån sorts besvikelse inom mig. Jag vill ju liksom visa hur duktig jag är som har rätt däck, körkort, inte druckit alkohol, betalt skatt och besiktigat bilen i tid! Men det är sällan jag blir stoppad av nån anledning. Jag ser väl för hederlig ut... :)

Gjorde köttfärsquesadillas igår (fast jag gillar dem bättre med kyckling). Blev lite köttfärs över så nu blir det tacolunch och nån dålig day time soap på tv. Barnmorskan hägrar i eftermiddag. Hennes barnbarn (liksom min förra bm's barnbarn!) går på samma avdelning som E (den förra barnmorskans barnbarn är en av E's absolut bästa kompisar dessutom). När jag berättade för E igår att jag ska träffa N & V's mormor så sa hon "Hon har läksigt hår! Så här!" och så tog hon tag vid hårrötterna och höll ut håret från huvudet. Min barnmorska har ganska tjockt hår och det ser ut att vara ganska "hårt" (till skillnad från mina babyfjun), lite som tagel nästan. Tycker det var en ganska rolig beskrivning :)

Måndag

Jag har aldrig haft några stora problem med måndagmorgnar. Ni vet sådär som folk pratar att det liksom är extra jobbigt att komma igång igen efter helgen. Jag tycker torsdagar har varit jobbigare, trött men inte riktigt helg än. Så har det varit fram tills nu när jag är ledig. Jag klarar inte måndagmorgnar längre! Inget går som jag vill och energin är helt slut. Det beror väl antagligen på att helgerna blir desto intensivare när E är hemma, men oavsett varför så är det inte helt enkelt att få ihop det lilla livspussel jag har när jag blir sittande i soffan en hel dag.

Ifall nån undrade vad jag går o funderar på :-)

Lucille Sengupta

Alcatraz blir bara bättre o bättre! Nu är det dock över en vecka kvar till tredje avsnittet :-(

Loch Bitterness

Just idag är jag bitter. Inte nog med att man ska behöva känna sig tjock och inte kunna ha en enda av alla de fina klänningar som finns i butikerna just nu. Dessutom orkar jag inte träna längre! Springandet har jag gett upp för några veckor sen och idag var det knökfullt på gymmet så min planerade tur på crosstrainern uteblev men ersattes av en promenad på bandet. Jag började på 6 km/h och tänkte värma upp för en ordentlig PW. Efter några minuter ökade jag till 7 km/h och tyckte det kändes lagom. I ca fem minuter. Sen började det flimra framför ögonen. Barnmorskan har sagt att jag får träna så mkt jag vill, så länge inte kroppen säger ifrån men det måste man nog anse att den gör i det läget. Sänkte farten först till 6.5, sen 6 - 5.5 - 5 km/h och insåg att power walks får ligga på hyllan tillsammans med joggandet tills vidare. Det kliar i benen o hjärnan efter att få röra mig och trötta ut kroppen ordentligt! Med knappt 11 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum så lär det få klia ett tag till. Suck :-(

Förutom det så var IKEA inte heller nån rolig upplevelse just idag! Fick stå i kö typ en halvtimme för att få i oss nån lunch o maten höll ingen vidare standard. Tycker den blir sämre o sämre. Shoppingen gick desto smidigare men så skulle vi ju bara ha batterier o en toaborste... Nästa gång tror jag det får bli lunch nån annanstans innan vi handlar.

Nu har E precis klämt i sig en kexchoklad så middagen lär få vänta ett tag till. Funderar på om jag/vi ska ägna kvällen åt andra avsnittet av Alcatraz eller nån film? A jobbar måndag så vi kan inte se Alcatraz då och isf kan vi ju lika gärna se det ikväll när det ändå finns på play. Annars måste jag vänta ända tills nästa helg... Ska nog lägga fram förslaget åtminstone!

Middagstips?

Twitter - to be or not to be?

Eftermiddagen på stan blev mycket trevlig. Jag fikade med en kollega (visst kan man säga kollega om man jobbar på samma ställe, även om man inte alls har samma typ av arbetsuppgifter? Han är ju lärare, men vi jobbar med samma ungdomar). Hur som helst så gjorde vårsolen sitt för att göra dagen extra fantastisk och jag tog till och med av mig jackan. Hurra!

Innan jag for ner på stan var jag och simmade en sväng med A. Min bikini som jag köpte förra året hade blivit något för liten i överdelen, vill minnas att jag hade liknande problem förra gången jag var gravid. Med det lilla delikata problemet på halsen började jag leta ny bikini redan igår när jag var på Gränby C med bästaste EE. Hittade en på Stadium men kombinationen av rätt storlek/rätt färg fanns inte, så jag fortsatte jakten idag när jag ändå var på stan. Efter att ha gått igenom den första Stadium-butiken utan framgång kastade jag mig in på H&M (som liksom ändå låg på vägen till nästa) och kollade utbudet rent generellt, inte bara i jakt på bikini alltså. Hittade ett par jeans som råkade vara en alltför bra deal för att inte slå till. Det var ju inga mammajeans och jag kunde absolut inte knäppa dem - men det var min favoritmodell och de var nersatta från 399.- till 50.- så jag tog ett par och tänkte att förr eller senare kommer jag ju komma i dem! (Vis av andras misstag). Jag köpte ett par likadana (fast en annan nyans) i somras som kändes helt rätt i butiken men när jag kommit hem och ryckt bort alla lappar och använt dem en stund så insåg jag att de inte var helt rätt, de var för stora, så jag fick köpa ytterligare ett par i en mindre storlek och lägga undan de andra tills vidare. Så nu har jag två par sprillans nya jeans i den modellen, fast olika storlek, som jag har som mål att komma i senast nästa sommar. Wish me luck!

Förutom att fika så diskuterade jag och min lärar-kollega fenomenet Twitter idag. Jag har alltid tänkt att mitt liv är för komplext för att få plats på 160 tecken, vilket väl är ungefär vad man får plats med i en tweet (hur många av mina blogginlägg har varit så korta liksom?) Men samtidigt så skulle jag vilja följa vad en del andra personer skriver. För att kunna följa andra måste man dock ha ett eget konto - och då uppstår ju frågan om man ska ha ett konto för att läsa vad andra skriver om man inte skriver nåt själv? För mig just nu känns det rätt löjligt att ha ett konto om jag ändå inte ska använda det, samtidigt som det känns som att man missar en hel del samhällsdebatt när man inte finns på Twitter. Jag får lov att fundera en stund och återkomma i frågan.

Your mission, should you choose to accept it...

Nånstans mitt emellan en av dagens alla Facebook-kollar och det här blogginlägget fick jag för mig att Tom Cruise satt på samma buss som jag, på väg till ett topphemligt uppdrag i bästa Mission Impossible-anda... Det gjorde han såklart inte.

Nu måste jag sluta fantisera o köpa en scarf istället, så jag kan dölja fläcken som uppstod när jag spillde lunch på tröjan. Ska fika med kollega om 10 minuter, hinner inte hem o byta om.

Reklam

När tv-serien Lost började sändas för några (ganska många?) år sen så valde jag att inte se den, eftersom alla sa att man fastnade i den och jag behövde ingen serie att fastna i just då. Men nu behöver jag det, när How I met your mother inte har några nya avsnitt kvar o Desperate housewives är inne på sista säsongen. Därför tyckte jag att nya Alcatraz verkade va ett bra alternativ. "Från skaparna av Lost" kändes lovande, San Fran är en av mina absoluta favoritstäder i världen o The Rock en av de mer fascinerande platser jag varit på. (Då har jag ju iofs varken besökt Kinesiska muren eller Babylons hängande trädgårdar. Eller ens Taj Mahal. Men det är något med Alcatraz och dess historia som fängslar mig... *plats för torrt skratt åt den dåliga ordvitsen* ) Hur som helst, har gått o sett fram emot att tv-serien skulle ha svensk premiär - o så missade jag första avsnittet igår!! Tur det finns play-kanaler på datorn. Har således ägnat eftermiddagen åt denna series första avsnitt och än så länge verkar det lovande. Om nån missade det så finns det på TV4play och sänds i övrigt på måndagar kl 21. Jag vill se nästa avsnitt redan nu (det finns på play) men då måste jag ju ändå vänta på tredje avsnittet sen, så jag suger på karamellen ett tag till.

PS: apropå tåget så mår jag något bättre nu o tror jag kan överleva ända till kvällen.

Det kom ett tåg

Igår var en bra dag. Som avslutning på en lång helg (långhelger tenderar bli långa även för mig som är hemma hela tiden de gånger A jobbar) fick jag en tjurig utskällning av E för att jag inte tog henne till IKEA. Hon ville absolut dit för att "leka och handla nånting". Jag hade varken lust, ork eller behov av att åka dit men det var inte lätt att godta. Jag gjorde en kompromiss och tog med henne till ICA Maxi istället. Det gick bra och hon hade inga problem med att leklandet där har fyraårsgräns. Vi handlade och åt glass innan vi åkte hem o väckte den stackars pappan. Han hade ju minsann lovat att bada med E och det hade hon inte glömt. Avslutade kvällen med tacos o film med A.

Om igår var en bra dag så känner mig desto överkördare av tåget idag. Vet inte riktigt vad som hände men luften har gått ur fullständigt, samtidigt som A struttar omkring o verkar ha hur mycket energi som helst fast han knappt har sovit. Men han kan ju få orka för oss båda idag så kommer jag igen imorrn, lite snyggare o lite bättre!

Trafik o godis o annat viktigt

Inför varje storhelg läser jag om trafikvarningarna och sen tänker jag "Äh, det gäller inte mig!" Och efter varje storhelg läser jag om olyckorna och tänker "Vilken tur att det inte var jag!" Det blev ju såklart extra påtagligt julen 2010, men det är fortfarande samma tankar som far genom huvudet före och efter helgerna. Hur som helst så gick helgens tripp till och från Stockholm bra.

Efter att ha ställt mig på vågen häromdagen o insett att jag redan gått upp 11 kg (drygt två tredjedelar av vad jag gick upp med E) och med vetskapen om att bebisen fortfarande kommer växa på sig ett par kilo till så känns det sådär att det råkade finnas 1.3 kg godis hemma... Just nu (med ca 1.2 kg kvar) känns det dock inte ens gott längre. Tror jag ska surfa runt på lite semesterresor istället. Drömma kan man ju alltid...

Påsk - the Dolly edition

Här kommer en liten påskvisa. En av mina favorit-Parton-låtar (topp 3 tillsammans med den här som vi hade på vårt bröllop och nån mer som jag inte utsett än...) Enjoy!

Jag längtar...

...till sensommaren/hösten, när jag kan börja springa igen. Jättelängtar!

(@MG - dina Funbeat-resultat får mig att längta ännu mer så sluta aldrig träna/registrera resultat!) :-)

Psykiatri

Jag kanske inte har tillräckligt med kött på benen för att skriva det här inlägget egentligen, men jag gör ett försök: Vilka konsekvenser kommer det få för alla inblandade om man väljer att följa Psykiatriutredningens förslag om att ta bort Rättspsykiatrisk vård (härefter RPV) som påföljd och istället döma dessa personer "som andra brottslingar"? Det sistnämnda tolkar jag då som Kriminalvården alt. SiS, beroende på den åtalades ålder. Vem skulle vinna på det? I nuläget ser jag bara baksidorna. Jag kan t.ex. namnge (fast det kommer jag inte göra!) ett par sexualförövare som dömts till RPV, med eller utan särskild utskrivningsprövning. Om RPV plockas bort från rättssystemet så innebär det att dessa personer skulle hamna på mitt jobb eller - om några år - inom Kriminalvården (KVV). Jag kan inte tala för KVV men jag kan säga att kompetensen för att ge dessa personer vad de behöver inte finns på min avdelning, vilket skulle skapa ett stort primärt problem. Nu finns det ju alltid möjlighet att kompetensutveckla men jag tror ändå inte att vi skulle vara det bästa alternativet. Dessutom skulle övriga intagna bli lidande av den brist på energi som blir över till dem när man handskas med dessa psykiskt sjuka personer. Att starta nya avdelningar för dem kan ju vara ett alternativ - men då finns det ju samtidigt ingen anledning att plocka bort RPV som påföljd.

Det andra jag reagerar på är kravet på tillräknelighet för att en gärning ska kunna utgöra ett brott. Så om man är psykiskt sjuk/allmänt sinnesförvirrad så kan man gå fri?

Förslaget vill också slå samman lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) till en lagstiftning. Jag blir dock inte riktigt klok på hur de tänkt där.

Jag är än så länge MYCKET skeptisk till att ta bort RPV som påföljd och skulle gärna höra mer om detta. Förslaget läggs fram för socialministern idag, så kanske man kan få mer att läsa imorrn?

Måndag hela veckan

Veckan började bra med 9 timmars sömn. Vaknade vid 8 och inledde dagen med en härlig frukost och sen lite spinning tillsammans med A. Svettigt, flåsigt och en helt okej ersättare till springandet. Efter en sen lunch hemma så somnade jag en stund på soffan och vaknade av att A och E kom hem, nu sitter jag mest bara här o förfäras över konditionen på mitt hår trots att jag har börjat använda balsam mer regelbundet än tidigare och trots att jag var och klippte mig för fyra veckor sen. Lösningar?

Nu ska jag grädda våfflor och lyssna på när E löser matteproblem med A. 5+3 blir 8. På Esters hörna kan man för övrigt se en teckning när hon har skrivit sitt namn själv, som den stora tjej hon är...