separationsångest

29 februari. Jag har jobbat sista dagen för i år och vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Jag saknar mitt jobb! Och då har jag hunnit vara hemma ca 3 timmar... Nu hägrar 10-16 månader hemma! Så länge har jag aldrig varit ledig förut, vad gör man med all tid? Jag tror iofs det kommer lugna ner sig men just nu är det tungt. Imorrn ska jag försöka springa lite om det är bra väder, gärna på grus - det låter så härligt under skorna! På fredag blir det brunch med delar av mammagruppen o barnen. Nästa vecka har jag bokat tid hos frissan och sen ska jag nog ge mig på att testa sån där fiskpedikyr inom den närmaste framtiden också. Måste passa på att ta hand om mig själv medan jag hinner :-) Och när jag tänker efter verkar det ju inte bli nåt problem att fördriva tiden...

Shoppingsöndag

Om vi hade en hemmadag igår så blev den desto ohemmigare idag. Fattade inte ens vart dagen tog vägen förrän den var slut! Vi (dvs jag o E, A jobbade helgen) åkte till kyrkan i morse. Jag hittade inte mina mammastrumpbyxor (trots att vi alltså tvättade 7 maskiner häromdagen, så de låg inte i tvätten heller). Drog på mig ett par vanliga men ångrade mig bittert när vi väl kom iväg. Så efter kyrkan for vi till Gränby och skulle köpa nya. Kom därifrån med lite bebiskläder och annat, men inga strumpbyxor. Det är nog inte meningen att jag ska ha klänning mer förrän efter förlossningen... Hur som helst, hade lovat E att vi skulle till IKEA och köpa ramar till hennes nya Nalle Puh-affischer som hon fick av att gå tipsrunda på ICA igår (ett PR-jippo för att senaste långfilmen kommit på DVD. Jag köpte den inte). E fick leka av sig en bra stund på barnavdelningen också. Vidare till Barnens Hus för att köpa bokstavsmagneter. På vägen från Barnens Hus ramlade E och slog upp "sommarknän" mitt i vintern. In på Coop för att handla lite grejer som jag inte fick tag på hos vår lokala ICA igår och så komplettera med Bamseplåster för att hålla lilljäntan på någorlunda humör. Avslutade med att äta middag på Max och en rejäl lekstund i barnhörnan där också. När vi väl kom hem var klockan halv sju, dvs. 8 timmar efter att vi åkte i morse! Och ändå tyckte jag inte att vi har gjort nånting, men det kanske beror på att jag inte hade så många kassar med mig hem?

Nu sitter jag här i sällskap av Wallander och en skål med vindruvor. E har somnat. Tredagarsvecka hägrar på jobbet, sista tre för i år. FK har fortfarande inte gett mig något officiellt beslut ang. graviditetspenning - kan man jobba snabbare? De säger att det ska räcka med 30 dagar för att handlägga ärendet och när jag ringde för att stämma av läget igår så sa hon att min ansökan registrerats 27/1, så jag förväntar mig svar imorgon. Men de lämnar ju verkligen inget utrymme för att hinna överklaga! Inte för att jag oroar mig, men det vore ju ändå trevligt att slippa fundera.

För övrigt förstår jag inte hur Danny kunde vinna igår? Han sjöng ju falskt! Och jag förstår inte varför kvällstidningarna ska göra sån stor grej av Perrellis "fiasko". Jag tycker hon gjorde bra ifrån sig, sluta strö salt i såren. Och till nästa år: Skippa deltävlingarna och telefonrösterna. Tillbaka med en oberoende jury, tack!

myslördag

En förvånansvärt o-ordinär lördag i Casa Ovekrans. Jag vaknade med ont i ryggen i morse, så nån gympa med E blev det inte och därmed ingen "obligatorisk" utflykt till Gränby heller. Den yngre upplagan av familjen uttryckte sitt missnöje över det hela, men när jag mutade med lite brödbak så var allt frid o fröjd igen. Vi började dock dagen med att sortera och vika de 7 maskiner tvätt som låg kvar sen tvättstugan i onsdags. Vi tvättar inte så ofta, vilket föranleder många maskiner varje gång. Sen tog vi en vårpromenad i solskenet, handlade lite och återvände hem för att leka, rita och pyssla lite innan vi satte igång med bak o matlagning parallellt. Inte mitt smartaste drag genom tiderna men det gick ihop på nåt vänster. Med fullt av bröd på jäsning över hela köksbordet blev det middag i soffan och nu kollar vi Mello tillsammans. E gillade Charlotte Perrelli direkt och härmar Dynaztys vrål så gott hon kan... Mysdag!

Uppsalas underbara

Jag bodde ett år precis ovanpå Koh Phangan i Stockholm utan att få tummen ur o ta mig dit. En halvtrappa ner var tydligen för nära. Nu ikväll (10 år senare) har jag äntligen varit på KP i Uppsala med bästaste mammorna. Vi är 9 stycken kvar av gänget som började umgås när jag väntade E och allas äldsta är i hennes ålder. Vår plupp blir barn nr 16 i skaran. Men ikväll var det bara mammor, mat och umgänge på agendan. Jag älskar min dotter och skulle inte byta bort henne mot vare sig smör från Småland eller te från Kina, men ibland uppskattar jag att bara vara vuxen. Hade en jättetrevlig kväll med god mat och många härliga skratt. Avslutade med dessert på Katalin innan jag hämtade E hos en dagiskompis vars mamma också var med ut. E hade nyss somnat i soffan när jag kom, sov hela vägen hem o snusar nu vidare i sängen. Ska nog också krypa ner o fundera lite över den där refrängen... Gonatt alla underbara!

Jobbet

Jag gillar dagar med mycket att göra på jobbet, tiden går så mycket fortare då. Idag blev en sån dag. Enda nackdelen var att allt som var tvunget att fixas med skulle vara klart ungefär samtidigt - före lunch. Nu är klockan 12 och jag har helt plötsligt inte så mycket att göra de närmaste fyra och en halv timmarna igen… Men jag har fått desto mer gjort hittills och nånting finns det alltid att pilla med. Om inte annat så börjar det väl bli dags att städa ur skrivbordslådorna, har ju trots allt bara sex arbetsdagar kvar efter denna.

MEn jag ska börja med att skriva klart en riskbedömning och skicka iväg till institutionschefen för bedömningshjälp. Apropå den: Slog upp synonymordlistan i Word eftersom jag använde ordet ”samtliga” två gånger i tät följd och ville se om jag kunde hitta något annat än ”alla” för att ersätta. Fick förslag på ”hela konkarongen” - vad tror ni IC säger om jag skriver det för att beskriva hur det går för en viss ungdom i behandlingen? 9 givna behandlingsmål och en femgradig skala från -2 till +2 där målet är att komma upp till minst 0 på alla (samtliga…) mål. ”NN ligger på minus på hela konkarongen”. Professionellt så det förslår, den ska jag skicka till soc och föräldrar! :)

På återhörande!

Fredag eftermiddag

21 veckor och en dag in i graviditeten så väger jag nu ungefär ett kilo mer än vid inskrivningen då jag var gravid med E och ungefär ett kilo mindre än för ett år sen (då jag inte var gravid alls). Det känns fortfarande jobbigt att ha gått upp (så gott som) alla de kilon jag kämpade för att gå ner förra året, dessutom snabbare än vad jag gick ner dem. Jag försöker intala mig själv att det inte är någon fara, men det känns ändå bittert att jag kommer få kämpa samma strid igen i höst… Bortsett från det mår jag bra :) Har 8 arbetsdagar kvar, vilket känns lite overkligt. Har iofs inte fått mitt officiella besked från FK än, men jag utgår ifrån att de godkänner eftersom jag blir avstängd. Drygt att gå flera tusen back i fyra månader (totalt sett blir det ca en månadslön som går bort) bara för att jag har det jobb jag har. Men inget ont osv, jag kommer hinna ta hand om mig själv och min fina familj i fyra månader innan det kommer en till medlem att ta hand om!

Nu börjar klockan närma sig 15, dags att plocka ihop och flexa hem. Sa till E imorse innan jag åkte till jobbet att ”mamma kommer hem ikväll och då kan vi äta tacos, du vet sådär med köttfärs och grönsaker och chips”. E kontrade med ”NEJ! Jag vill ha flingor och macka!” frukostsugen som hon var. Så vi får väl se om jag får tacos eller corn flakes till middag idag… :)

pension

Jag lägger ingen värdering i folks politiska val (även om jag av uppenbara skäl inte håller med alla) men nu måste ju Reinfeldt ha slagit sig? För om man tänker efter - vilka fördelar finns det med att jobba tills man är 75? Det kommer aldrig lösa den stora ungdomsarbetslösheten, inte ens om fler kommuner skulle vilja göra som Sollentuna och låta ungarna jobba för skitlöner (jag trodde det hette lägstalön av en anledning och den anledningen borde ju inte vara för att man ska kunna sänka den ytterligare? Rätta mig gärna om jag har fel). Men åter till pensionsåldern; vilka är det som kommer orka till 75? Det är gubbiga direktörer som tjänar miljonbelopp i årslön. Gubbiga direktörer som skulle kunna leva gott på sin pensionsersättning. De som av ekonomiska skäl kanske skulle BEHÖVA jobba 10 år till för att gå runt (typ undersköterskor m.fl) kommer inte orka. Och visst, generöse Reinfeldt vill öppna möjligheten att plugga o ta studielån även efter 54 års ålder - men då uppstår nästa delikata problem: hur lätt är det att få nytt jobb då? Och ska alla uskor omskola sig till direktörsgubbar? Lessen Reinis, men du vinner inte över mig.