En sen måndag efter jobbet

VART är Ah's blogg? Och VEM har amält mig till DIFhockey's nyhetsbrev? Livet är fullt av mysterier!

Har jobbat första dagen idag. Det förflöt rätt friktionsfritt, iaf för mig. Inte lika mycket för A, men både han och E levde när jag kom hem nu ikväll. Fast jag tror att "nyhetens behag" kommer lägga sig rätt snart och då kommer jag gå där och sakna E istället. Oh well, nästa vår är det min tur att va ledig... Och det är ju trots allt bara 11 veckor kvar till semester...

Och just nu: blöjbyte och sovdags.

Brandrisk hit och brandrisk dit... Var ska jag ha min barnvagn!?

Jag blir så trött på Uppsalahem. (Egentligen är det brandskyddsmyndigheten jag är sur på, men det är UH som framför informationen till oss...) I vintras fick dom för sig att man bara fick ha barnvagnschassit i trappuppgången, men inga insatser pga brandrisken. Fair enough. Men nu har dom fått för sig att inte ens chassit får finnas i trappuppgången, för att det kan hindra vid en eventuell räddningsaktion. Detta innebär att vi varje gång vi har vart ute med vagnen måste bära upp hela vagnen, två spiraltrappor utan hiss. Och vart dom har tänkt att vi ska få plats med den i lägenheten förstår jag inte heller! Det gick bra ett tag i väntan på bebis, men jag har aldrig sett det som en permanent lösning. Vi måste flytta, så "enkelt" är det. Och jag som hade hoppats på en ny/större bil... Men den får vi väl se oss i stjärnorna efter nu, för om vi ska flytta så får det bli en fyra = kostar mer...

Nåt positivt med dagen dock: Jag har tränat. Tog mig iväg på ett spinningpass. Efter fem minuter hade jag ont i rumpan pga den smala sadeln. Efter en kvart var jag helt slut, efter 20 minuter trodde jag att jag skulle dö. Efter en halvtimme tänkte jag att jag skulle ge upp, men ändrade mig till "en låt till" och efter den låten "bara en till" och så vidare. Efter 50 minuter var jag verkligen helt utpumpad, men levde och mådde som en liten adrenalinkick =) Tog mig hem till A och E, som hade vart hemma ensamma fast tillsammans på riktigt för första gången. (Jag räknar inte tvättstugan som att lämna dom ensamma, inte att åka till station och plocka upp folk heller). Här hemma hade det gått "sådär" enligt A, men jag tror att det kommer mer och mer ju oftare dom är för sig själva. Så även om jag inte är jättetaggad så är jag ändå redo att börja jobba igen nästa vecka.

Nu sitter jag här, har ätit middag och börjar ana träningsvärken i vaderna. Tittar på semifinalen mellan Frölunda-HV och undrar varför jag bad att få schemat hemskickat, när jag hade fått det för en vecka sen om jag hade åkt till jobbet och skrivit ut det istället... Så kan det gå när man är för bekväm av sig! Nu ska jag uppdatera mig på UH's hemsida och se om det finns några potentiella lägenheter åt oss...

En måndag

Jodå, E fortsatte sova hela natten igår, med avbrott för mat. Och dagen har fortsatt i ungefär samma stil. När hon har varit vaken har hon skrikit om hon inte har fått va hos mig, till A's förtvivlan. Men mestadels har hon sovit sovit och sovit. Och badat. Det verkade hon tycka om, för hon såg faktiskt glad ut under tiden =) Och sparkade så i vattnet att A sa att det såg ut som storm. Benen gick som små trumpinnar! Sen slog hon visst rekord i att göra nr2 också, enligt A som fick byta blöjan (eller blöjorna, som det hann bli innan hon ens kom ner från skötbordet...) Hur tidigt kan man börja ge barnet Losec mot den stressade magen? ;)

Efterkontrollen hos bm gick bra i morse. Hon höll på att glömma kolla hb och blodtryck, men som tur var så satt vi kvar i väntrummet och ammade efter att vi gått ut från hennes lilla rum, så hon kom ut dit och tog proverna... Hb-värdet låg på 125, bra mycket högre än på länge! Och vad gäller vikten så stod vågen i fredags på minus 2 kg jämfört med vad den visade första ggn hos bm, då jag va i sjunde veckan. Me like! Detta trots ihärdigt fikande i 7 veckor sen förlossningen (nu är det snart 8), så det är väl bara att ta sig i kragen och sluta med bullarna så kanske man kan komma ner dom där sista 8-10 kilona också... Jag känner inte att pressen att springa till Friskis är lika överhängande när jobbet betalar kortet som när jag betalade det själv, men ett spinningpass skulle faktiskt inte sitta helt fel.

Har hunnit med en tur till Stockholm idag också. Jag vet inte hur klantig man får bli utan att det är olagligt, men igår var jag nog på gränsen: jag glömde min telefon i mammas o pappas bil när vi blev avsläppta här hemma efter Härnösandstrippen. Så jag for och hämtade den idag, fram och tillbaka på ca tre timmar, inklusive ett amningsstopp i köket hos päronen...

Hur eller hur, nu sover hon igen, A sorterar hockeybilder och jag väntar på att brödet ska jäsa klart så jag kan stoppa in det i ugnen.

Härnta

Vi har haft en MYCKET intensiv helg vill jag lova! I fredags satte vi oss i bilen tillsammans med mamma och farmor och åkte norrut, till Härnösand. Där har vi på två dygn hunnit med att träffa E's moster + man, farmor, farfar + fru samt en kompis till A (han passade på att hinna med två, men E orkade bara en). Och så klart då mormor + gammelfarmor. Och så har vi varit på ICA och i kyrkan bland massa mer folk. Undra på att ungen blir stressad... Släpas runt överallt och hinna med massor på två dygn, när man är van att hinna ingenting på en vecka... Inte konstigt att hon nu har sovit mer eller mindre sen vi satte oss i bilen klockan tre i eftermiddags! Nu är klockan över elva och än så länge visar hon inga tecken på att vakna... Förhoppningsvis fortsätter det så över natten, med tanke på att vi ska upp tidigt imorgon för återbesök hos bm. (Jag borde kanske tillägga att hon har varit vaken och ätit ett antal gånger under dom här 8 timmarna som hon har sovit...)

Som sagt, upp tidigt imorrn, dags att sova...

Ärlighet varar längst

Jag antar att det var lika så bra att internet bråkade när jag ville skriva ett väldigt emotionellt inlägg halv tre i natt. Men en sak återstår: Det känns så där att ha "vänner" man inte kan lita på. Dom senaste åren har det passerat ett par stycken som jag inte skulle lämna ensamma med min man, vad hände med respekt?! Nog talat om den saken, innan jag råkar hänga ut nån som inte bör hängas ut.

Men en sak är respekt: Ärliga människor, som letar reda på ens telefonnummer och ringer upp en när man har tappat en bunt plastkort på stan. Även om det mestadels var klubb-/poängkort som ingen annan skulle kunna utnyttja till sin egen förmån, så känns det ju ändå bättre att få tillbaka dom och slippa gå igenom att skaffa nya. Dessutom låg mitt bibliotekskort från Fairfield däri, och det är ju så klart oersättligt. Och årskortet från Friskis hade blivit drygt att köpa nytt, eftersom jobbet bara betalar ett per år...

Undrar för övrigt hur många procent av killarna i "Den rätte för Rosing" som är ute efter ett seriöst förhållande och hur många procent som bara vill kunna skryta med att dom har hånglat med henne. Och undrar hur många procent seriös hon är och hur många procent som bara vill ha mer uppmärksamhet... Fast egentligen bryr jag mig föga.

Bröd

Det är inte alldeles för länge sen jag föraktade bakmixer och var av åsikten att man lika gärna kunde göra allting själv om man ändå ska göra hälften. Som nybliven småbarnsmamma har jag dock omvärderat! Det är ju guld att slippa plocka fram sjuttielva ingredienser och mäta och ha sig, jätteskönt att bara blanda i jäst och vatten. Dessutom smakar det ju faktiskt hembakat, inte bara halvhembakat... Det är liksom en win-win situation; Godare än köpt bröd, billigare än köpt bröd och enklare än helt hembakat bröd. Win-win-win till och med.

Fast när det kommer till kakor så är jag inte riktigt övertygad om mixernas intåg än... Men vem vet, en dag kanske det är jag som låtsas va ambitiös när jag bakar chocolate chip cookies... (Tänkte länka till ett inlägg jag skrev om hur ambitiös jag tyckte en viss person i USA var när hon bakade kakor en dag, ända tills jag upptäckte mix-påsen på bänken. Men jag hittade inte det inlägget, så det blir ingen länk).

Hur eller hur... Nu ska jag inte titta på Melodifestivalen, så det så.

Super-Ester flyger igen!

Okej då, here goes =) Ett litet urval av den senaste månadens bilder.

Det här med amning...

Åh vilken knäpp unge vi har fått!! Dom senaste dagarna har hon inte velat äta på vänstersidan av nån anledning. Bara gråtit och vägrat suga, tills man lägger henne åt andra hållet. Förstod inte alls varför hon höll på så, men tänkte att det kanske har att göra med hur hon ligger, att hon hellre ligger åt andra hållet av nån anledning. Så igår kväll (när vänsterbröstet va typ dubbelt så stort som höger...) la jag upp henne på köksbordet av modell barbord, och ställde mig på sidan. På så sätt låg hon likadant som om hon skulle suga på högern och då gick det riktigt bra! Sen dess har hon inte klagat över att ligga åt vänster heller, om det sen beror på att hon har vart för trött under natten för att bry sig återstår att se...

Håller på att ladda batteriet till kameran, sen ska jag ladda upp bilder. Hang in there!

Multitasking, part II

Jag konstaterar stolt att jag tagit begreppet multitasking till nya nivåer idag! Eftersom matlådorna jag gjorde innan förlossningen är slut (efter fem veckor, så man kan inte klaga. Lagade mat två gånger första månaden!) så har vi börjat på en ny laddning. Igår blev det köttbullar och köttfärslimpa, idag vegetarisk kycklinglasagne. Halvvägs in i lasagne-tillverkandet vaknade E och var hungrig. Men jag ville ju inte att den halvfärdiga kycklingröran skulle bli förstörd, så det blev till att amma E på ena armen och öppna/hälla krossade tomater med den andra. Det gick, även utan silvertejp! Inte ens en elektrisk burköppnare har vi... (A var på jobbet, så han kunde inte hjälpa till heller...)

Eftersom jag och datorn befinner oss i köket just nu och kameran inte gör det, så får ni vänta nån dag till på dom senaste veckornas bilder... Over and out!