Målet med 2011

Det är väl lika bra att offentliggöra mina mål med träningen inför det stundande året, så har jag färre kryphål för att komma undan sen.

Jag har ett stort mål, det är att springa milen snabbare än vad jag gjorde Tjejmilen 2010 (69 minuter). Sen har jag några små mål på vägen och det är så klart först 5 km. Sen är ett annat mål 5 km under 30 minuter (hittills har jag sprungit på 31:nånting som snabbast). Det sista målet är 125 träningspass under året. Allt som allt fyra mål som alla syftar till samma sak: En bättre hälsa och ett mindre midjemått.

Nu ska jag gå o ringa ett nyårsplanerar-samtal, sen börjar mitt nya liv på lördag. Igen.

Home sweet home, I miss you so!

Efter en hektisk julhelg pustar jag äntligen ut i soffan hos mamma o pappa. Vi började med att åka upp till Härnösand i torsdags och hela resan gick förvånansvärt bra! E var glad o snäll hela vägen och allt bara flöt utan minsta problem. Tog ganska precis 5½ timme inkl lunchpaus i Söderhamn och jag som alltid har kört överallt behövde inte köra en meter. Hurra för två körkort i familjen och dessutom en svägerska med ett tredje körkort i bilen! Firade julafton hos svärmor, juldagen hos svärfar och på annandagen bar det av neråt igen. Då gick det inte fullt lika bra. Vi hade ju hört vädervarningarna men jag hade faktiskt aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur illa det kunde bli! Hela vägen ner till Sundsvall var vi i princip ensamma på vägen, inte en bil i sikte och inte en snöflinga heller för den delen, så det kändes ju rätt lugnt. I Sundsvall började det snöa så smått och strax norr om Hudiksvall blev det till att ta sikte på baklyktorna på bilen framför oss och hoppas att den höll sig kvar på vägen... Vid norra infarten till Hudik så var det en långtradare som hade ställt sig på tvären över hela E4 så vi fick åka igenom stan istället för att åka förbi, men det kändes ju rätt okej med tanke på att han lika gärna kunde ha stått tvärsöver precis innan infarten istället. Det var det två av hans långtradarkollegor som lyckades med någon timme senare istället, men det störde ju inte oss... Överlag så lyckades vi undvika de stora olyckor som blev, passerade flera ställen som vi hörde sen på trafiknyheterna en stund senare att det var stopp. När vi kom söder om Hudik så var det i princip omöjligt att se något och vi hade dessutom tappat vår wingman framför, så det blev till att krypa fram och gissa vilket håll vägen svängde åt. På nåt sätt lyckades vi överleva trots ovädret, trots halkan, trots den fantastiska sikten och trots att jag körde på fel sida av en refug och naturligtvis fick möte just där... Efter Söderhamn gick det bara bättre o bättre resten av vägen ner och vi släppte av min svägerska på Kungsholmen runt halv fem, ganska precis 7 timmar efter att vi hade startat från Härnösand. Sen rullade vi ut till mamma o pappa i förorten och på det stora hela tog det bara någon timme längre än resan upp, trots att det bitvis gick i 20-30 km/h på motorvägen eftersom man bara såg två meter framåt i taget och trots att vi körde 10 mil längre än i torsdags (när vi startade i Uppsala). Men men, fram kom vi och ett tredje julfirande satt på sin plats igår kväll. Nu är jag less på julmat (efter 7 julbord) och jag behöver inga fler julklappar på ett tag (födelsedagspresenter kan däremot vara välkomna om ca tre veckor...) Skönt att det bara är jul en gång om året!

Har tillbringat måndagskvällen i Kista C med make, syster och svåger. Shoppat, käkat och sett Narnia. Jag måste säga att jag var rätt besviken på 3D-effekterna, det var inte så mycket bevänt med den saken after all. Sen var filmen i "hopdragnaste" laget, hade behövt vara längre för att vara riktigt bra, men jag gillade den bättre än tvåan ändå. Men böckerna är ju ändå alltid bäst...

En o annan bild kanske kommer vid ett senare tillfälle, nu ska jag försöka sova mig igenom femte natten borta. Oh vad jag längtar efter min egen säng... Men imorrn så...

Riskbedömningar i all ära...

(Ja, jag vet att jag har använt rubriken förr, men det är ju det det handlar om...)

Jag läste nyss på aftonbladets hemsida om Lasermannen d.ä, Mattias Flink och Leif Axmyr (Sveriges trognaste fängelsekund) och deras möjlighet att få sina livstidsstraff omvandlade till tidsbestämda. Mattias Flink har nyss fått sitt tidsbestämt till 36 år, vilket innebär att han kan komma ut efter 24 om han sköter sig, vilket i sin tur betyder nån gång runt 2018. Axmyr fick tidsbestämt av tingsrätten, men hovrätten ändrade beslutet och tycker han ska sitta kvar. Just den här vändan har han suttit sedan 1982. Första gången han dömdes var 1958. Lasermannen har ansökt vid ett par tillfällen men har hittills fått avslag.

Det som avgör när beslut ska tas om tidsbestämning i ett sådant här fall är ju (bl.a.) en riskbedömning gällande risken för återfall i våldsbrott. Just någon sådan utbildning har jag inte (än, återkom i maj så har jag klarat av den biten också, även om den kommer vara inriktad på ungdomar), men jag har ju en annan återfallsriskbedömning i bagaget, gällande återfall i sexualbrott och jag har ju läst ett antal riskbedömningar vad gäller våldsbrott också, så jag vet ju åtminstone på ett ungefär vilka aspekter man tittar på och hur bedömningsnivåerna ser ut. Om någon med rätt kompetens bedömer att det finns en medelhög risk för återfall så finns det ju saker kvar att jobba med. Så är fallet för Lasermannen och därför släpps han inte ut (än). Om någon med rätt kompetens bedömer att det finns en låg risk för återfall så får man hoppas att det verkligen är sant. Så är fallet för Flink.

I mitt jobb ingår att göra riskbedömningar och det är ju ingenting jag gör helt själv som jag känner för, utan i tätt samarbete med psykolog och annan behandlingspersonal och dessutom utifrån vissa givna riskfaktorer som man har att ta ställning till. Så när någon bedöms ha en låg risk så är det ju just så, en LÅG risk för återfall. Naturligtvis är det ingen absolut sanning om hur framtiden kommer att se ut, men man måste ju ge pojkarna en chans.

Sen när det gäller uppmärksammade fall som Flink, Laser-Ausonius eller för den delen Peter Mangs i Malmö... då blir jag som alla andra svenskar; "nej nej, släpp inte ut dom, tänk på oss andra vanliga människor som inte har gjort något" alternativt "mja, de kan väl få komma ut, men absolut inte bo i mitt kvarter". Jag vet inte riktigt vad skillnaden är, men troligen är det någon sorts reptilhjärna som träder i kraft när det handlar om människor jag inte känner. Det enda jag vet är allt det hemska de har gjort, för det är vad media har uppmärksammat. Däremot säger inte media något om de framsteg som gjorts sedan mitten av 90-talet... Pojkarna på jobbet däremot ser jag ju så gott som dagligen och jag vet vilka framsteg de gör på ett par år, så då är det en annan grej. (Sen skulle jag ju kanske inte vilja bo granne med dem heller, men det är ju mer för att hålla isär jobb och privatliv och inte för att det är något fel på pojkarna).

Nu borde jag knoppa. "Ska bara" först...

Sportbloggen is back!

Jahaja, förra gången sprang jag en mil, idag slutade jag på 2 km. Det kan ju finnas ett samband mellan drygt tre månader utan att ens springa efter bussen, än mindre i träningssyfte, och den akut försämrade konditionen! Men nu är jag igång igen, jag hoppas det håller i sig! (Det hänger väl lite på när och var A får jobb...) Hur som helst, målet var att orka 1,5 utan att stanna och det gick ju bra så jag är nöjd oavsett :) Nästa gång blir det lite längre och sen lite till, snart är jag tillbaka på en mil ;)

Beställde julklappar förra veckan, fick en produkt i eget paket och resten skulle komma i ett annat. Men det var bara hälften som kom i det paketet. Nu är frågan vart resten har tagit vägen? Har mailat företaget i fråga, hoppas jag får dem snart... :/

Jul, jul, strålande jul...

Har hamnat i något av ett dilemma. Jag samlar på bloggar, älskar att läsa om folks liv, i synnerhet folk jag känner så jag kikade in på en kompis blogg häromsistens, bara för att upptäcka att hon hade skrivit värsta superäckliga grejen om en gubbe som käkade sårskorpor på tunnelbanan. Inlägget fick mig nästan att spy och nu vågar jag inte kika in på hennes blogg igen, för jag vet inte om hon har uppdaterat... (Det där är en av nackdelarna med att samla på bloggar, folk som inte uppdaterar).

Förutom just den biten så har det hittills varit en sjukt seg vecka. E har sovit dåligt tre nätter i rad nu, vilket gör att jag också sover dåligt. Eller snarare inte alls mellan typ 3-5 på morgnarna. Superspännande att gå till jobbet då! Apropå jobb så gick mötet i fredags rätt okej. Det är mycket som är annorlunda, både vad gäller målgrupp, säkerhetsaspekter, arbetssätt och "tänk" på avdelningen, men det blir nog bra... Imorrn ska jag träffa första ungdomen för att upprätta en behandlingsplan (så mycket behandling man nu hinner med på en akutplacering i väntan på något mer bestående) så det är väl då jag kommer igång på riktigt.

Egentligen är jag inte så förtjust i internetshopping. Man missar liksom nåt moment, att kunna vrida, titta, känna, prova... Men som stressad, heltidsarbetande småbarnsförälder är det ett skönt komplement! Ska ta o beställa lite julklappar nu. Sen ska jag hänga med mina kompisar på Wisteria Lane en stund innan jag somnar. Hoppas på en hel natt...

Fredag hela veckan

Första advent kom och gick och snart är det andra. Jag hänger inte med i tempot, livet rullar lite för fort just nu! Det är liksom måndag-fredag-söndag JÄMT! Hur är det möjligt?

Apropå fredag så är det dags för första möte med nya chefen (dvs andra chefen) imorrn. Fick ett mail igår "Kl 10 fredag den 3 december, konferensrummet!". Ingenting om "funkar den tiden för er?" (Vi är två stycken som ska dela på tjänsten) eller så, utan bara ett enkelt "Be there!" Också ett sätt att bjuda in till möte, kan man ju tycka... :) Får väl leta reda på ett par stålhättor och dansa in, visa vart skåpet ska stå... Jag har hört att det förekommer en hel del åsikter om kvinnliga medarbetare och det är ju en målgrupp som är väldigt olik den jag jobbar med idag, mycket mer utagerande än våra pojkar generellt sett är. Så det blir ju helt klart en utmaning på många sätt! Börjar med mötet imorrn, sen återkommer jag med en liten statusrapport.